Ett derivatinstrument är enligt K3 punkt 11.8 ett finansiellt instrument som uppfyller följande kriterier:

  • Värdet på instrumentet ändras till följd av ändringar i en särskilt angiven räntesats, valutakurs, råvarupris, pris på ett finansiellt instrument eller annan variabel som inte är specifik för någon av avtalsparterna.

  • Det krävs ingen initial nettoinvestering eller en initial nettoinvestering som är mindre än vad som skulle krävas för andra typer av avtal som kan förväntas reagera på ett liknande sätt vid förändringar i marknadsfaktorer.

  • Instrumentet regleras vid en framtida tidpunkt.

Värdet på derivat bestäms av ett underliggande värdepapper, index eller vara. Vanliga exempel på derivatinstrument är optioner, valutaterminer och ränteswappar. En aktieoption ger oftast en rätt att köpa eller sälja en viss aktie vid ett givet tillfälle till en i förväg bestämd kurs.

Derivat kan användas för flera olika strategier, t.ex. i spekulationssyfte i hopp om värdeökning eller i säkringssyfte. Exempelvis kan ett köp av en option att sälja till ett viss pris säkra kursfall för en aktie som innehas.

Huvudsyftet med derivat och den s.k. derivathandeln är att företagen vill minimera sina finansiella risker. Genom att t.ex. betala en premie till banken kan företaget i förväg säkra/låsa en valutakurs - valutaterminskontrakt - eller en räntesats - ränteterminskontrakt - långt innan betalningen ska göras och slippa obehagliga överraskningar i form av att valutan på betalningsdagen blivit dyrare eller att räntan har gått upp. Ett annat begrepp för att skydda sig mot en finansiell risk av något slag är hedge (den engelska termen för säkring) vanligen använt i betydelsen valutasäkring i form av terminskontrakt.

En option har ofta ett anskaffningsvärde och redovisas därmed som tillgång. En valutatermin eller ränteswap har inget anskaffningsvärde och redovisas enbart i balansräkning om det är ett förlustkontrakt (enligt K2 och K3 kapitel 11 om inte säkringsredovisning tillämpas).

Derivat redovisas som tillgång eller skuld vid värdering till verkligt värde (K3 kapitel 12 och IFRS).

Exempel på konton och IFRS för derivatinstrument:

1384 Derivat (långfristiga fordringar)

1683 Derivat (kortfristiga fordringar)

1886 Derivat ((kortfristiga placeringar)

2396 Derivat (långfristiga skulder)

2895 Derivat (kortfristiga skulder)

K3-regler

Företag som tillämpar K3 ska välja att redovisa sina finansiella instrument antingen enligt kapitel 11 Finansiella instrument värderade utifrån anskaffningsvärdet eller enligt kapitel 12 Finansiella instrument värderade enligt 4 kap. 14 a-14 e §§ årsredovisningslagen.

Derivatinstrument med negativt värde ska enligt punkt 11.21 värderas till det belopp som för företaget är mest förmånligt om förpliktelsen regleras eller överlåts på balansdagen. Detsamma gäller värdering efter det första redovisningstillfället av derivatinstrument som klassificeras som långfristiga skulder (se punkt 11.23).

Derivatinstrument som klassificeras som anläggningstillgångar ska enligt punkt 11.22 efter det första redovisningstillfället värderas enligt 4 kap. 9 § ÅRL, dvs. enligt lägsta värdets princip.

Om derivatet används för en säkringsredovisning ska företag som följer kapitel 11 följa punkterna 11.38-11.60. Se säkringsredovisning.

Om derivatet används för säkringsredovisning ska företag som följer kapitel 12 följa punkterna 12.47-12.74.

Enligt punkt 12.75 definieras ett inbäddat derivat som ”en del av ett avtal som också omfattar ett värdkontrakt som inte är ett derivatinstrument, vilket innebär att vissa av avtalets kassaflöden varierar på ett sätt som liknar kassaflödena för fristående derivatinstrument”. Ett värdkontrakt kan vara både avtal som utgör finansiella instrument och sådana avtal som inte utgör finansiella instrument.

Enligt punkt 12.76 ska ett inbäddat derivat skiljas från värdkontraktet och redovisas som ett derivatinstrument om

  1. det inbäddade derivatets ekonomiska egenskaper och risker inte är nära förknippade med värdkontraktets ekonomiska egenskaper och risker,

  2. ett separat instrument med samma villkor som det inbäddade derivatet skulle uppfylla definitionen på ett derivatinstrument, och

  3. det sammansatta instrumentet inte tillhör

    • värderingskategorin Finansiella tillgångar eller finansiella skulder som innehas för handel, eller

    • värderingskategorin Finansiella tillgångar som kan säljas och företaget har valt att redovisa förändringar i verkligt värde i resultaträkningen.

Punkt 12.76 innebär att ett derivatinstrument som är inbäddat i en finansiell tillgång eller finansiell skuld som värderas till verkligt värde och där värdeförändringen redovisas i resultaträkningen inte ska avskiljas.

Om ett inbäddat derivat avskiljs från ett värdkontrakt som är ett finansiellt instrument ska värdkontraktet enligt punkt 12.77 värderas till skillnaden mellan det verkliga värdet för det inbäddade derivatet och det värde som enligt punkt 12.19 skulle ha redovisats för hela det sammansatta finansiella instrumentet, om separation inte hade skett. Inbäddade derivat som avskiljs från ett värdkontrakt ska värderas till verkligt värde, både vid det första redovisningstillfället och därefter i enlighet med punkterna 12.19, 12.20 och 12.22.

K2-regler

Företag som tillämpar K2 kan enbart tillämpa säkringsredovisning avseende monetära poster i utländsk valuta. Sådana värderas enligt punkterna 11.8, 13.5 och 17.8 alltid till säkrad kurs.

K4-regler

För företag som tillämpar IFRS i koncernredovisningen gäller framför allt IAS 32 Finansiella instrument: Klassificering och IFRS 9 Finansiella instrument. Moderföretag behöver enligt RFR 2 inte tillämpa IFRS 9.