Kontantfaktura är ett vedertaget begrepp som av Skatteverket definieras som en faktura som ett företag upprättar och samtidigt tar kontant betalt för vid försäljningstillfället (se även prop. 2006/07:105 s. 105). En annan vanlig benämning är kontantnota. Kontantfakturans innehåll styr om företaget är inom eller utanför tillämpningsområdet för kontrollagstiftningen om kassaregister. Kontantfakturor är vanliga bland tandläkare, läkare, naprapater och liknande verksamheter.

Varje kontantfaktura ska uppfylla kraven i 5 kap. 7 § BFL om innehållet i en verifikation. Det ska också finnas en löpande nummerserie.

I kommentaren till BFNAR 2013:2 punkt 6.6 förtydligas att företag som utfärdar kontantfakturor i stället för att använda kassaregister inte kan använda gemensam verifikation. Sådana fakturor ska således som huvudregel bokföras post för post. Enligt BFNAR 2013:2 punkt 2.9 får dock likartade affärshändelser hänförliga till en och samma dag som dokumenterats genom flera verifikationer (dvs. kontantfakturor) bokföras och presenteras i sammandrag i en bokföringspost. Detta är dock endast tillåtet om det utan svårighet kan klarläggas vilka affärshändelser som ingår i bokföringsposten vilket vanligtvis görs genom någon typ av fakturajournal.

För att en betalning av en kontantfaktura inte ska anses som en kontant betalning, och därmed registreras i ett certifierat kassaregister, måste kontantfakturan, enligt förarbetena till kassaregisterlagen, (dvs. den lag som reglerade kontrollagstiftningen om kassaregister innan bestämmelserna fördes över till SFL) uppfylla BFL:s samtliga krav på en verifikation. Köparen ska kunna identifieras, vilket enligt Skatteverkets hemsida normalt innebär att kontantfakturan ska innehålla uppgift om namn och adress. Skatteverket anser att det ska vara löpnummer på kontantfakturor och att nummerserien ska vara obruten under hela räkenskapsåret. Nummerserien bör vara tryckt på fakturorna i förväg eller tas fram av redovisningssystemet.

Företag som inte kan upprätta kontantfakturor enligt Skatteverkets och BFL:s krav eller som väljer att inte göra det faller inom kassaregisterbestämmelserna. I de allra flesta fall är det dock betydligt enklare för företagen att ha ett kassaregister än att utfärda kontantfakturor - speciellt om verksamheten innefattar ett stort antal transaktioner till mindre belopp, exempelvis i butiker. En partihandel som enbart säljer till företag som finns i kundregistret kan dock använda kontantfaktura.

Kontantfaktura används enligt Skatteverkets hemsida lämpligen för så kallade ambulerande företag, dvs. företag som flyttar verksamheten runt olika platser, när bedömning gör att det inte går att ta med sig ett kassaregister som uppfyller kraven. Här anges också att ambulerande försäljning bedrivs om verksamheten innebär att man åker ut till kunden för att sälja varor eller tjänster, exempelvis veterinärer och massörer.