Om ett företag inte vill ta en risk i en post, det kan vara ett lån, en fordran eller framtida kassaflöden kan ett företag säkra denna risk genom ett derivatinstrument, exempelvis en valutatermin eller en ränteswap. Säkringsredovisning innebär att ett företag inte redovisar effekten på den säkrade posten i resultaträkningen under räkenskapsåret. Exempelvis kan ett företag för att säkra en valutakurs förvärva en valutatermin. Avtalet i valutaterminer innebär normalt att företaget ska köpa eller sälja en viss mängd valuta till en i förväg fastställd kurs (terminskurs).
K3-regler
Företag som tillämpar K3 kan välja post för post om de vill redovisa en post som säkrad eller inte. Säkringsredovisning är inte en obligatorisk utan frivillig princip. K3 ställer krav på att säkringsförhållandet ska vara effektivt för att säkringsredovisning ska få tillämpas. Beroende på om företaget valt att redovisa i enlighet med kapitel 11 Finansiella instrument värderade utifrån anskaffningsvärdet eller kapitel 12 Finansiella instrument värderade enligt 4 kap. 14 a-14 e §§ ÅRL i K3 är reglerna för säkringsredovisning något olika, se punkterna 11.38-11.60 och 12.47-12.72.
K2-regler
Företag som tillämpar K2 har bara en möjlighet till säkringsredovisning och detta är säkring av en fordran eller skuld i utländsk valuta. Om ett företag har köpt en valutatermin ska fordran eller skulden tas upp till den säkrade kursen (dvs. en tvingande regel), se punkterna 11.8, 13.5 och 17.8. Annan säkringsredovisning är inte tillåten i K2.
K4-regler
Bestämmelser om säkringsredovisning återfinns i IFRS 9 kapitel 6.