Skatteverkets rättsfallssammanställning 31/97

RR:s dom den 10 oktober 1997, målnr 6627-1996. Fråga om en stiftelses karaktär av sådant allmänt undervisningsverk som avses i 7 § 4 mom. första stycket lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt förändras om stiftelsen även bedriver fortbildningsverksamhet i vinstsyfte

Område: Förhandsbesked

Överklagat förhandsbesked

Förhandsbeskedet har tidigare återgetts i protokoll 29/96, s. 12-13.

Regeringsrätten beslutade enligt följande

REGERINGSRÄTTENS AVGÖRANDE

Regeringsrätten beslutar, med ändring av Skatterättsnämndens beslut i vad det överklagats, att frågorna 1 och 2 i ansökningen om förhandsbesked skall besvaras enligt följande. Stiftelsen förlorar karaktären av sådant allmänt undervisningsverk som avses i 7 § 4 mom. SIL, om stiftelsens samlade verksamhet i mer än ringa omfattning kommer att avse den tilltänkta fortbildningsverksamheten (fråga 1). Förloras karaktären av allmänt undervisningsverk, blir stiftelsen oinskränkt skattskyldig och därmed skattskyldig för bl.a. sin inkomst av fortbildningsverksamheten (fråga 2).

Regeringsrätten avvisar frågorna 1 och 2 i den mån de inte har besvarats genom det nu sagda.

SKÄLEN FÖR REGERINGSRÄTTENS AVGÖRANDE

Med anledning av Riksskatteverkets överklagande av Skatterättsnämndens beslut har Regeringsrätten i första hand att pröva fråga 1 i ansökningen om förhandsbesked. Om fråga 1 besvaras på visst sätt, aktualiseras också fråga 2. Överklagandet berör däremot inte det besked som nämnden lämnat på fråga 3 i ansökningen.

Fråga 1 gäller tillämpningen av 7 § 4 mom. SIL medan fråga 2 ger anledning att bl.a. pröva tillämpligheten av bestämmelserna i 7 § 6 mom. samma lag. I 7 § 4 mom., den s.k. katalogen, räknas upp några kategorier av subjekt och ett stort antal namngivna subjekt som frikallas från skattskyldighet för all annan inkomst än fastighetsinkomst. Enligt 7 § 6 mom. kan bl.a. stiftelser med där angivna ändamål befrias från skattskyldighet för andra inkomster än rörelse- och fastighetsinkomster.

Det förekommer att den verksamhet hos ett skattebefriat subjekt som kan ses som själva grunden för att skattebefrielse medges (den kvalificerade verksamheten) bedrivs under sådana förhållanden att den i sig skattemässigt är att betrakta som rörelse. När bestämmelserna i katalogen är tillämpliga följer direkt av lagtexten att inkomsten av en rörelse av detta slag omfattas av skattefriheten. I de fall som gäller tillämpning av 7 § 6 mom., kan frågan inte alltid ges ett lika entydigt svar (jfr RÅ 1996 not. 118).

Det kan också förekomma att ett skattebefriat subjekt bedriver rörelse som ligger vid sidan av den kvalificerade verksamheten. Av förarbetena till äldre motsvarigheter till de aktuella lagrummen – särskilt den lagstiftning från år 1942 som legat till grund för systemet för skattebefrielse enligt 7 § 6 mom. SIL – framgår att lagstiftarens ståndpunkt sedan länge varit att inkomsten av en sådan rörelse – bl.a. av konkurrensskäl – bör träffas av inkomstbeskattning även om den bedrivs uteslutande i syfte att finansiera den kvalificerade verksamheten (se särskilt SOU 1939:47 s. 62-63 och prop. 1942:134 s. 62, 62, 77 och 82). Detta återspeglas i bestämmelserna i 7 § 6 mom. som enligt det nyss sagda i princip inte medger skattefrihet för rörelseinkomster. Anledningen till att katalogsubjekten ändå ansetts kunna befrias från skattskyldighet för allt utom fastighetsinkomster synes ha varit att lagstiftaren antingen utgått från att den kategori av subjekt som det varit fråga om inte alls bedriver rörelse (jfr t.ex. a. prop. s. 62) eller ansett sådana speciella skäl föreligga att rörelseinkomsten trots de principiella betänkligheterna bör kunna få del av skattebefrielsen (a. prop. s. 65; jfr även BeU 1938:32 s. 61). Några villkor med denna inriktning har emellertid inte tagits in i katalogen. I avsaknad av sådana villkor får för närvarande anses gälla att ett subjekt, om det omfattas av katalogens bestämmelser, är befriat från skattskyldighet för inkomst av rörelse även i de fall då det med stöd av förarbetena kan konstateras att lagstiftaren inte räknat med att subjektet i fråga kommer att bedriva rörelse av det aktuella slaget.

Det senast sagda behöver emellertid inte innebära att förekomsten av en rörelse alltid skulle sakna betydelse för ett subjekts möjlighet att få skattebefrielse enligt bestämmelserna i katalogen. När ett rörelsedrivande subjekt begär skattefrihet på grund av att det tillhör någon av de kategorier som räknas upp i katalogen, kan det finnas anledning att särskilt undersöka om det begrepp som lagtexten använder för att beskriva den aktuella kategorin i sig innefattar ett krav på att subjektet inte bedriver rörelse av det aktuella slaget och om subjektet således på denna grund faller utanför katalogens uppräkning.

Huvudfrågan i målet är just om begreppet allmänt undervisningsverk innefattar något krav av nu berört slag. Skattefriheten för denna kategori går tillbaka på lagstiftning som ligger i tiden långt före tillkomsten av kommunalskattelagen (1928:370), KL. I förarbetena till den nyss berörda lagstiftningen från år 1942 konstaterades att benämningen allmänt undervisningsverk innebar att det skulle vara fråga om en privat institution som kunde betecknas som anstalt för undervisning. Vidare uttalades att något vinstsyfte för anstaltens ägare inte fick förefinnas (SOU 1939:47 s. 49). Någon definition togs dock varken då eller senare in i lagtexten.

Det finns goda skäl att i överensstämmelse med de senast återgivna förarbetsuttalandena utgå från att begreppet allmänt undervisningsverk i första hand tar sikte på de subjekt som i anstaltsmässiga former driver skolverksamhet utan vinstsyfte. Det som framkommit om lagstiftarens principiella inställning till beskattningen av rörelseinkomst som förvärvas vid sidan av den kvalificerade verksamheten talar för att det inte finns något utrymme för att med bibehållen skattefrihet driva rörelse vid sidan av skolverksamheten eller att utrymmet i varje fall bör vara mycket obetydligt. En ordning som innebar att förekomsten av en sådan rörelse alltid skulle medföra förlust av skattefriheten kan å andra sidan får tröskeleffekter av det slag som lagstiftaren vid utformningen av andra delar av det aktuella regelsystemet har velat undvika (jfr SOU 1939:47 s. 59-62 och prop. 1942:134 s. 50 angående s.k. huvudsaklighetsrekvisitet, som i dag finns i 7 § 6 mom. fjärde stycket SIL). En rimlig avvägning synes vara att tolka begreppet allmänt undervisningsverk så att det aktuella subjektets verksamhet inte behöver bestå uteslutande av den kvalificerade skolverksamheten men att den ändå skall helt domineras av denna. Detta kan också uttryckas så att subjektets samlade verksamhet endast i ringa omfattning bör få avse rörelse som bedrivs vid sidan av skolverksamheteten (jfr Hagstedt, Om beskattning av stiftelser, s. 301 ff., angående tillämpningen av nyssnämnda huvudsaklighetsrekvisit i 7 § 6 mom. fjärde stycket SIL) eller omvänt så att den samlade verksamheten ”uteslutande eller så gott som uteslutande” skall avse skolverksamheten (jfr SOU 1997:2 del I s. 42 och de II s. 65).

Vad beträffar den nu aktuella stiftelsen delar Regeringsrätten Skatterättsnämndens uppfattning att stiftelsen på grund av sin verksamhet vid skolan hittills varit att bedöma som allmänt undervisningsverk i den mening som avses i katalogen. Den tilltänkta forbildningsverksamheten får anses utgöra en sådan rörelse vid sidan av den kvalificerade verksamheten som avsetts i det föregående. I enlighet härmed bör fråga 1 besvaras så att stiftelsen förlorar sin karaktär av allmänt undervisningsverk om stiftelsens samlade verksamhet i mer än ringa omfattning kommer att avse den planerad fortbildningsverksamheten. Det är inte lämpligt att i ett förhandsbesked närmare än så precisera svaret på fråga 1. I den mån frågan inte har blivit besvarad genom det sagda, bör den avvisas.

Svaret på fråga 1 innebär att stiftelsen förlorar sin karaktär av allmänt undervisningsverk om fortbildningsverksamheten når en viss omfattning. Därmed aktualiseras fråga 2 i ansökningen om förhandsbesked. Med anledning av den fråga finns det anledning att till en början ta ställning till om bestämmelserna i 7 § 6 mom. SIL kan bli tillämpliga. Enligt lagrummet gäller, såvitt nu är av intresse, att en stiftelse kan bli begränsat skattskyldig om dess huvudsakliga ändamål är att ”lämna understöd för beredande av undervisning eller utbildning”. Det citerade uttrycket tar sikte på stiftelser som – till skillnad mot den nu aktuella stiftelsen inte bedriver egen skolverksamhet utan främjar undervisning och utbildning genom bidragsgivning (jfr SOU 1939:47 s. 55). Bestämmelserna i 7 § 6 mom. SIL blir således inte tillämpliga i förevarande fall.

Konsekvensen av det hittills sagda är att stiftelsen vid en viss omfattning av fortbildningsverksamheten blir oinskränkt skattskyldig. Denna skattskyldighet kommer att omfatta bl.a. stiftelsens inkomst av fortbildningsverksamheten. I målet saknas tillräckligt underlag för att bedöma om verksamheten vid skolan bedrivs under sådana förhållanden att även denna verksamhet skattemässigt är att bedöma som näringsverksamhet i form av rörelse. Vid sådant förhållande bör fråga 2 avvisas till den del den inte har blivit besvarad genom det redan sagda.

RSV:s dnr 8087-96/6101.

RR:s dom den 2 oktober 1997, mål nr 6055-1996. Fråga om förmånligt köp av datorutrustning från arbetsgivare

Område: Förhandsbesked

Eftertaxering 1993

G erhöll 1992 av sin arbetsgivare enligt ett såsom hyresavtal betecknat avtal en datorutrustning, vars värde av skattemyndigheten angavs uppgå till 28 000 kr. Enligt avtalet var G:s kostnad för utrustningen 200 kr. i månaden i hyra under 36 månader, sammanlagt 7 200 kr. Efter dessa månader skulle utrustningen övergå till G med full äganderätt. Om G slutade sin anställning inom 36 månader skulle utrustningen återlämnas till arbetsgivaren. Genom löneavadrag inbetalat belopp utgjorde hyreskostnad för den gångna tiden. Efter utgången av första året, då leverantörens garanti gällde, skulle arbetsgivaren bekosta reparation av fel som kunde uppstå på maskinvaran under kontraktstiden. G ansvarade mot arbetsgivaren för utrustningen under hyrestiden; om den skulle förkomma genom stöld eller bli förstörd skulle G bli ersättningsskyldig mot arbetsgivaren under hyrestiden.

Skattemyndigheten bedömde avtalet som ett avbetalningsköp och efterbeskattade G för 20 000 kr. avseende förmån av prisbilligt köp från arbetsgivaren.

Länsrätten och Kammarrätten biföll G:s talan. Regeringsrätten, som avslog RSV:s överklagande, gjorde följande bedömning:

”I målet är ostridigt att G redan i samband med att avtalet ingicks fick tillgång till och rätt att använda utrustningen. Enligt avtalet skall utrustningen emellertid övergå till honom med full äganderätt först efter 36 månader. Vidare föreskrivs att hyra skall betalas under mellantiden med visst belopp varje månad och att utrustningen skall återlämnas till [arbetsgivaren] om G under denna tid slutar sin anställning. Avtalet ger inte vid handen att ett eventuellt återlämnande skall följas av en avräkning mellan parterna.

Mot den nu angivna bakgrunden kan det inte anses att G under år 1992 åtnjutit en skattepliktig förmån i form av förvärv till underpris. Med hänsyn härtill och då det vid behandlingen i domstolarna inte åberopats sådana omständigheter som kan leda till att G på annat sätt skall anses ha åtnjutit en skattepliktig förmån på grund av avtalet skall överklagandet avslås.”

Kommentar:

Frågorna om skattskyldighet förelegat för förmånlig hyra under hyrestiden eller om äganderättsförvärvet efter periodens slut inneburit någon förmån för G var inte föremål för prövning i detta mål.

KR:s i Göteborg dom den 26 september 1997, mål nr 8314-1995. Avdrag för förvaltningskostnader i handelsbolag medgavs i inkomstslaget kapital i stället för i näringsverksamhet.

Område: Kammarrätten

Inkomsttaxering 1992

Två kommanditbolag hade till uppgift att förvalta aktier för andelsägarnas räkning. En av andelsägarna yrkade avdrag för sin andel av bolagens förvaltningskostnader i inkomstslaget kapital.

”Kammarrätten finner i likhet med länsrätten, såvitt nu är i fråga, att kommanditbolagens verksamhet inte kan anses som näringsverksamhet (rörelse) i skatterättslig mening och att X därför är berättigad till avdrag för förvaltningskostnader i inkomstslaget kapital.”

Domen överklagas inte av RSV.

Kommentar:

Förvaltningskostnader hör inte till de kostnader i handelsbolag som ska hänföras till inkomstslaget näringsverksamhet enligt 23 § anv. p. 1 st. 2 eller anv.p. 33 KL. De ska därför hänföras till inkomstslaget kapital. Se även Handledning för beskattning av inkomst och förmögenhet m.m. vid 1997 års taxering, del 2 s. 1101-1102.

SRN:s förhandsbesked 8 oktober 1997. Fråga om skattskyldighet och avdragsrätt för delägare i samband med att samfällighetsförening som är skattesubjekt avyttrar den samfällda marken.

Område: Förhandsbesked Skatterättsnämnden

Inkomsttaxering 1997-1999

A var delägare i samfällighetsföreningen KG, som bildats 1975 för att förvalta marksamfällighet OK s:66. Genom fastighetsreglering 1996 överfördes all den samfällda marken från samfällighetsföreningen KG till en annan samfällighetsförening. A:s fastighet, K 45:14, bestod enbart av en andel i samfällighetsföreningen; all mark som hört till fastigheten hade överförts till samfälligheten vid dess bildande. A önskade svar på följande frågor:

1. Skall vinst som uppkommer vid samfällighetsföreningens överlåtelse av hela mitt fastighetsinnehav beskattas hos föreningen?

2. Om svaret på fråga 1 är ja och jag därmed kommer att beskattas för utdelning från föreningen med anledning av fastighetsöverlåtelsen har jag då rätt till avdrag i samma förvärvskälla med belopp motsvarande min anskaffningskostnad för fastigheten?

3. Om svaret på fråga 2 är nej kan då avdrag medges i annan förvärvskälla?

SRN meddelade följande förhandsbesked.

Fråga 1

A skall inte beskattas med anledning av avyttringen av den samfällda marken av KGs samfällighetsförening.

Frågorna 2 och 3

A har inte rätt till avdrag för anskaffningskostnader för fastigheten K 45:14 från den utdelning från KG som härrör från vederlag för fastigheten.

MOTIVERING

A:s fastighet K 45:14 ingår i samfälligheten O K s:66 som förvaltas av KG. Den samfällda marken har genom fastighetsreglering enligt protokoll den 15 oktober 1996 avyttrats. I samband härmed aktualiseras frågor om hur den reavinst skall behandlas som uppkommer vid KG:s avyttring av den samfällda marken och om A kan i något sammanhang utnyttja omkostnadsavdraget för fastigheten K 45:14.

Enligt 6 § 1 mom. b lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt, SIL, gäller för marksamfällighet, som utgör särskild taxeringsenhet, att samfällighetsföreningen är skattesubjekt. KG är således skattskyldig för förvaltningen av O K s:66.

Enligt 4 § kommunalskattelagen (1928:370), KL, likställs med ägare av fastighet den som enligt 1 kap. 5 § fastighetstaxeringslagen (1979:1152), FTL, skall anses som ägare. Enligt 1 kap. 5 § e FTL skall en samfällighetsförening likställas med ägare av fastigheten. Därav följer att det är KG och inte A som är skattskyldig för avyttringen av den samfällda marken oavsett att äganderätten till den samfällda marken civilrättsligt är knuten till de fastigheter som har del i samfälligheten bl.a. fastigheten K 45:14 (fråga 1).

Enligt 2 § 11 mom. första stycket SIL och punkt 4 av anvisningarna till 41 a § KL är en utdelning som lämnas avdragsgill för en samfällighetsförening och skattepliktig inkomst hos mottagaren i den förvärvskälla vari delägarfastigheten ingår. Denna beskattningsmetod för enkelbeskattning infördes genom en lagstiftning 1975 (SFS 1975:259-264). I äldre lagstiftning var utdelning inte avdragsgill för förvaltaren men utdelningen var skattefri för mottagaren. En tillämpning i enlighet med nu gällande regler leder till att KG har rätt till avdrag för utdelning av vederlaget för den samfällda marken. A och andra delägare skall ta upp motsvarande belopp till beskattning i förvärvskällan näringsverksamhet. Det regelsystem för enkelbeskattning som nu gäller leder alltså till att omkostnadsavdraget vid reavinstberäkningen inte kan utnyttjas av delägare (jfr RÅ84 Aa 36). A har inte rätt till något avdrag för omkostnader för fastigheten K 45:14 från utdelning från KG (frågorna 2 och 3).

Två ledamöter var skiljaktiga och anförde.

Mark som hör till flera fastigheter gemensamt utgör enligt fastighetsbildningslagen (1970:988), FBL, en samfällighet (1 kap. 3 § FBL). En gemensamhetsskog är en med stöd av bestämmelser i 6 kap. FBL bildad samfällighet. En samfällighet bildas genom fastighetsreglering (5 kap. 1 § FBL). När samfällighet bildas skall för mark som frångår fastighet vederlag utgå i mark eller i andel i samfällighet, om ej ersättning i pengar är mer ändamålsenligt (5 kap. 2 § FBL).

Bildandet av en samfällighet är således en särskild form av fastighetsbildning som innebär att mark helt eller delvis frångår var och en av de deltagande fastigheternas enskilda ägovälde för att bli gemensam för samtliga fastigheter. Om en fastighets hela mark avstås till samfälligheten – vilket synes ha varit fallet beträffande den i ärendet aktuella fastigheten vid bildandet av gemensamhetsskogen O K s:66 – kommer fastigheten, om vederlag utgår i andel i samfälligheten, inte att bestå av något annat än denna andel, s.k. andelsfastighet (prop. 1969:128 s. B 510 f., prop. 1988/89:77 s. 49). En andel i samfällighet är att anse som en i äganderätten till fast egendom integrerad del och kan inte ändra fastighetstillhörighet på annat sätt än genom beslut av fastighetsbildningsmyndigheten (prop. 1969:129 s. B92).

Enligt lagen (1973:1150) om förvaltning av samfälligheter, SFL, kan en samfällighet vara antingen delägarförvaltad eller föreningsförvaltad. I det sistnämnda fallet förvaltas samfälligheten av en samfällighetsförening, som är en juridisk person som kan förvärva rättigheter och ikläda sig skyldigheter (17 § SFL). Föreningen förvaltar självständigt samfälligheten och är berättigad att sälja den samfällda marken (37 och 51 §§ SFL). Den köpeskilling som därvid inflyter tillkommer i första hand föreningen – inte delägarna. På samma sätt som när föreningen säljer samfälld mark skall vid fastighetsreglering ersättning för mark, som upphör att vara samfälld, tillkomma föreningen. Någon redovisning i förrättningsbeslutet av hur ersättningen fördelar sig på delägarna erfordras inte. Fördelningen är en intern föreningsangelägenhet (prop. 1988/89:77 s. 88).

En marksamfällighet skall enligt fastighetstaxeringslagen (1979:1152), FTL, med vissa här inte aktuella undantag, utgöra en taxeringsenhet, om den förvaltas av en juridisk person (4 kap. 10 § FTL). En samfällighetsförening, som bildats för att förvalta en marksamfällighet, är i följd härav enligt 6 § 1 mom. b lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt, SIL, skattskyldig för inkomst. Föreningen är då också enligt fastighetstaxeringslagen, kommunalskattelagen (1928:370), KL, och lagen om statlig inkomstskatt att anse som ägare av fastigheten (1 kap. 5 § FTL, 4 § KL och 2 § 1 mom. SIL). Realisationsvinst med anledning av en försäljning av samfälld mark skall beskattas hos samfällighetsföreningen (jfr RÅ 1983 Aa 208). Föreningen får därmed också anses skattskyldig för ersättning för mark som genom fastighetsreglering upphör att vara samfälld.

Uppbär delägare utdelning från sådan föreningsförvaltad samfällighet som ovan nämnts, skall utdelningen enligt punkt 4 av anvisningarna till 41 a § KL av delägaren tas upp till beskattning som intäkt i den förvärvskälla vari delägarfastigheten ingår. Enligt 2 § 11 mom. SIL får föreningen vid beräkningen av inkomst för samfälligheten göra avdrag för utdelningen, oavsett om utdelningen utgått in natura eller i pengar. Med utdelning avses, liksom då det gäller aktiebolag och ekonomiska föreningar, endast sådana belopp som efter särskilt beslut utbetalas till delägarna efter det andelstal som gäller (prop. 1975:48 s. 143).

Mot bakgrund av det ovan anförda finner vi att en samfällighet får anses vara en sådan för gemensamt brukande tillkommen fastighetsbildning i vilket delägarfastigheternas avstådda mark ingår som tillskott. Genom samfällighetsföreningens tillkomst och med hänsyn till den äganderättsliknande befogenhet som föreningen har beträffande marken, får tillskottet anses ha skett av mark till en fastighetsbildning som kommit att tillhöra föreningen. Ett tillskott till en samfällighetsförening utgör inte skattepliktig inkomst för föreningen och är inte avdragsgillt för medlemmen (prop. 1975:48 s. 144). En återbetalning av sådant tillskott kan då inte heller i den mening som avses i de ovan angivna bestämmelserna anses som utdelning. Därmed synes närmast ha varit avsett utdelning liknande den från aktiebolag och ekonomiska föreningar (jfr beträffande de sistnämnda bestämmelsen i 3 § 8 mom. femte stycket SIL). Med hänsyn härtill anser vi att vad som betalas ut till A sedan marken i samfälligheten genom fastighetsreglering upphört att vara samfälld och föreningen på grund därav likvideras, skall beskattas som utdelning hos honom enligt den ovannämnda bestämmelsen i punkt 4 av anvisningarna till 41 a § KL endast till den del beloppet överstiger vad A erlagt för den mark som hans fastighet tidigare avstått till samfälligheten.

Vi anser att frågorna 2 och 3 hade bort besvaras i enlighet härmed.

Förhandsbeskedet överklagas ej av RSV.

SRN:s förhandsbesked den 9 oktober 1997. Fråga om den skattemässiga behandlingen av att låta ett konvertibelt skuldebrev förfalla m.m.

Område: Förhandsbesked

Inkomsttaxering 1998-2000

Det svenska aktiebolaget A ägde ett utländskt dotterbolag B, som i sin tur ägde ännu ett utländskt bolag C.

Bolaget C emitterade ett konvertibelt skuldebrev, som ursprungligen tecknades av en fysisk person med ägarinflytande i koncernen, varefter A trädde in som innehavare till konvertibeln.

A stod inför valet att utnyttja konverteringsrätten eller låta den förfalla och frågade om följande alternativ skulle medföra inkomstskattekonsekvenser för A (konvertibeln hade ett marknadsvärde överstigande nominellt belopp):

1. En utebliven konvertering till aktier i C.

2. En konvertering till aktier i C. Detta skulle medföra att A blev ägare till 25 % av aktierna i C, varigenom B:s andel i C reducerades till 75 %. Om alternativet valdes skulle A vid konverteringstillfället omedelbart byta aktierna i C mot nyemitterade aktier i B.

3. Enligt ett tredje alternativ skulle C återköpa en fjärdedel av C:s egna aktier som innehades av B. De återköpta aktierna skulle därefter överlämnas till A i utbyte mot det konvertibla skuldebrevet.

SRN lämnade följande förhandsbesked:

Fråga 1

Om A avstår från att konvertera skuldebrevet till andelar skall beskattning ske som om A avyttrat skuldebrevet inklusive konverteringsrätten till marknadsvärde (uttagsbeskattning) A:s anskaffningsvärde på andelarna i B ökar i motsvarande mån.

Frågorna 2 och 3

Varken bytet av skuldebrevet mot andelar i C eller det efterföljande bytet av andelar i C mot nyemitterade andelar i B, vilket avses ske som ett internationellt andelsbyte enligt lagen (1994:1854) om inkomstbeskattningen vid gränsöverskridande omstruktureringar inom EG (OL), föranleder någon omedelbar inkomstbeskattning av A.

MOTIVERING

Fråga 1

Om A inte utnyttjar sin konverteringsrätt innebär detta att A utan att betinga sig vederlag överlåter en rätt till 25 % av andelarna i C till B.

En sådan överlåtelse bör medföra uttagsbeskattning. Överlåtelsen bör vidare ses som ett sådant kapitaltillskott som vid en realisationsvinstberäkning skall öka anskaffningsvärdet på andelarna i B.

Frågorna 2 och 3

Ett byte av skuldebrevet mot andelar i C bör ej anses vara en sådan avyttring eller med avyttring jämställd företeelse som avses i 24 § 2 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt. Det saknar därvid betydelse om bytet avser nyemitterade eller återköpta andelar i C. Det efterföljande bytet av andelar i C mot nyemitterade andelar i B är ett internationellt andelsbyte enligt bestämmelserna därom i OL och skall alltså inte föranleda någon omedelbar inkomstbeskattning av A.

RSV:s dnr 2850-97/6100

Område: Meddelade prövningstillstånd

RR målnr:1711-1995

Saken: Klaganden, som sedan 1987 var anställd som hundförare i ett vaktbolag, inköpte under 1988 en hund som hand under 1990 tillhandahöll i sin tjänst hos vaktbolaget. Fråga om rätt till avdrag vid 1991 års taxering för kostnader för inköp av hunden.

Klagande: Den skattskyldige

Lagrum: 33 § 1 mom. 2 st. och 41 § 2 st. kommunalskattelagen (1928:370).

Sifferkollen Läs mer

Belopp

Basbelopp
År 2018 2019 2020
Prisbasbelopp 45 500 46 500 47 300
Förhöjt pbb. 46 500 47 400 48 300
Inkomstbasbelopp 62 500 64 400 66 800
Utdelning fåmansföretag
År 2017 2018 2019
Schablonbelopp 163 075 169 125 171 875

Räntesatser

Periodiseringsfond
År 2017 2018 2019
Räntesats 0,36* 0,36 0,51

* 0,19 om räkenskapsåret börjar 2016 och avslutas 2017.

Referensränta
År 2016-07-01 2019-07-01
Räntesats -0,5 0,0
Ränta på skattekontot
Period 2013-2016 2017 -
Intäkt 0,5625 0
Kostnad Låg 1,25 1,25
Kostnad Hög 16,25 16,25
Räntefördelning
Inkomstår 2017 2018 2019
Positiv 6,27 6,49 6,51
Negativ 1,50 1,50 1,51
Statslåneränta
År 2017 2018 2019
31 maj 0,34 0,49 0,05
30 nov 0,49 0,51 -0,09

Traktamenten

Bilresor
Inkomstår 2017 2018 2019
Egen bil 18,50 18,50 18,50
Förmånsbil, diesel 6,50 6,50 6,50
Förmånsbil, bensin 9,50 9,50 9,50
Kostförmån
År 2017 2018 2019
Frukost, lunch och middag 225 235 245
Lunch eller middag 90 94 98
Frukost 45 47 49
Skattefria gåvor
År 2017 2018 2019
Julgåva 450 450 450
Jubileumsgåva 1 350 1 350 1 350
Minnesgåva 15 000 15 000 15 000

Skattesatser

Bolagsskatt
År 2017 2018 2019
Skattesats 22% 22% 21,4%
Mervärdesskatt
År 2017 2018 2019
Normal

25 %

25 % 25 %
Livsmedel, krog m.m. 12 % 12 % 12 %
Persontransport, böcker m.m. 6 % 6 % 6 %
Arbetsgivaravgifter/egenaavgifter
Födda -1937 1938 - 1953 1954 -
Arb. avgifter 0 % 10,21% 31,42%
Egenavgifter 0 % 10,21% 28,97%