Skatteverkets rättsfallssammanställning 5/99

RR:s dom den 10 februari 1999, målnr 803 – 1995. Beräkning av förlust vid avyttring av kommanditbolagsandel som utgör omsättningstillgång

Område: Regeringsrätten

Ärende behandlat vid Riksskatteverkets rättsfallsseminarium den 16 februari 1999.

Överklagande av den skattskyldige. Inkomsttaxering 1988

Ett kommanditbolag bildades enligt kommanditbolagsavtal den 27 september 1985 mellan två rederiaktiebolag. Kommanditbolagets verksamhet skulle bestå i att äga och befrakta ett fartyg. Kommanditbolaget förvärvade ett fartyg av det ena rederiaktiebolaget den 1 oktober 1985 och hyrde ut detta för en period om 14 år. I nära anslutning därtill förvärvade klagandebolaget ifrågavarande andelar i kommanditbolaget (motsvarande 5 % av insatskapitalet) för 4 500 000 kr. I klagandebolagets räkenskaper hänfördes andelarna till anläggningstillgångar. Vid 1986 års taxering medgavs klagandebolaget med hänsyn till andelsinnehavet och till redovisade förluster i kommanditbolaget underskottsavdrag med 8 251 192 kr. Under år 1986 förvärvade klagandebolaget ytterligare en andelspost om 5 % i kommanditbolaget från ett bolag som ingick i samma koncern som klagandebolaget, varvid vederlaget bestämdes till 1 kr. Vid 1987 års taxering medgavs klagandebolaget på grund av det sammanlagda andelsinnehavet (10 %) och förluster i kommanditbolaget underskottsavdrag med 11 115 820 kr. Sedan de av klagandebolaget först förvärvade kommanditandelarna den 1 september 1987 överlåtits till två andra koncernbolag för tillhopa 2 kr, yrkade klagandebolaget i självdeklarationen 1988 i inkomstslaget rörelse förlustavdrag på grund av andelsöverlåtelsen med 4 500 000 kr. Detta avdrag har inte godtagits av skattemyndigheten eller av domstolarna.

Även Regeringsrätten avslog överklagandet och anförde bl.a.

Det kan vidare med hänsyn till föreliggande uppgifter om klagandebolagets verksamhet tas som utgångspunkt att kommanditbolagsandelarna, trots vad som angetts i räkenskaperna, är att betrakta som lager eller omsättningstillgångar i klagandebolagets rörelse samt att resultat av överlåtelsen av andelarna skall redovisas i inkomstslaget rörelse.

Beräkning av förlust i samband med avyttring av andel i kommanditbolag som utgör omsättningstillgång skall ske enligt de regler som i allmänhet gäller för beräkningen vid avyttring av lager i rörelse, dvs. enligt bokföringsmässiga grunder. Vid 1988 års taxering gällde som huvudregel för värderingen av lager att den i räkenskaperna gjorda värderingen godtogs vid beskattningen. För lager av värdepapper fanns i punkt 3 av anvisningarna till 41 § kommunalskattelagen (1928:370), KL, en bestämmelse om att lägre belopp inte fick tas upp än vad som med hänsyn till risk för prisfall m.m. framstod som skäligt. I fråga om förlust vid avyttring av andra aktier eller andelar än sådana som utgjorde lagertillgångar kunde vid ifrågavarande års taxering, under förutsättning att innehavet ansågs betingat av näringsverksamheten, avdrag ske enligt särskilda bestämmelser i KL såsom för driftförlust i den förvärvskälla i vilken näringsverksamheten redovisades. I anslutning till denna reglering har enligt praxis som villkor för avdrag gällt att fråga skall vara om en definitiv och verklig förlust. Innebörden av kravet att förlusten skall vara ”verklig” har vanligen ansetts vara att avdrag inte medges om förlusten vid avyttringen har sin grund i att det ägande bolaget tillgodogjort sig värden ur det ägda bolaget utan beskattningskonsekvenser. I ett år 1993 avgjort mål (RÅ 1993 not. 745), som gällde frågan om avdrag skulle medges för förlust vid överlåtelse av rörelsebetingade andelar i kommanditbolag (anläggningstillgångar), bedömde Regeringsrätten att motsvarande avdragsbegränsning borde gälla om ägarbolaget redan fått skattemässiga fördelar genom andelsinnehavet.

Regeringsrätten finner att det också i fall där avyttringen avser handels- eller kommanditbolagsandelar som är hänförliga till omsättningstillgångar är motiverat att vidmakthålla ett krav på att förlusten skall vara verklig för att avdrag skall medges för denna som driftförlust i rörelse. I fråga om innebörden av denna förutsättning saknas det vidare anledning att inta en annan ståndpunkt än som kommit till uttryck i 1993 års förenämnda avgörande. Således bör de skattemässiga fördelar som erhållits vid den löpande beskattningen till följd av andelsinnehavet beaktas vid beräkningen av rörelseförlusten vid avyttring av samma andelar. Med hänsyn till storleken av de avdrag som klagandebolaget tillgodoförts vid 1986 och 1987 års taxeringar i anledning av kommanditbolagets förluster kan någon avdragsgill förlust inte anses ha uppkommit vid överlåtelsen av andelarna. Klagandebolagets överklagande skall därför avslås.

RR avgjorde samma dag ett liknande mål med samma utgång avseende klagandebolagets inkomsttaxering 1990 målnr 804-1995.

RR:s dom den 12 februari 1999, målnr 3260-1998. Beräkning av realisationsvinst. Fråga om omkostnadsbeloppet enligt 24 § 1 mom. första stycket SIL vid beräkning av realisationsvinst skall ökas med hela det ovillkorliga aktieägartillskottet om en del av detta ”tagits tillbaka” genom skattefri utdelning.

Område: Regeringsrätten

Ärende behandlat vid Riksskatteverkets rättsfallsseminarium den 16 februari 1999.

Inkomsttaxering 1999 – 2001.

SRN:s förhandsbesked av den 28 april 1998 har tidigare refererats i rättsfallsprotokollet 13/98. Beträffande de närmare omständigheterna i ärendet hänvisas därför till detta referat.

RR:s dom återges i det följande.

Riksskatteverket (RSV) yrkar att frågorna 2 och 3 besvaras så att det ovillkorliga aktieägartillskottet betraktas som en förbättringskostnad och att den del av förbättringen som tagits tillbaka i form av skattefri utdelning räknas av när förbättringskostnadens storlek bestäms.

Till grund för yrkandet hänvisar RSV till vad verket anfört i sitt yttrande till Skatterättsnämnden samt tillägger följande. I föreliggande fall finns inga vinstmedel att finansiera utdelningen med, utan utdelningen utgör en återbetalning av mottaget aktieägartillskott. Återbetalningen finansieras genom lånade medel eftersom tillskottet bundits i egendom som K AB inte vill realisera. X AB:s lämnande av aktieägartillskott och mottagande av utdelning ingår i ett såväl tidsmässigt som innehållsmässigt samlat förfarande. Anledningen till att utdelningen kan komma att ges är att värderingen av viss egendom drar ut på tiden. Det är enligt RSV:s uppfattning tydligt att utdelningen endast är en justering/återbetalning av tidigare lämnat aktieägartillskott. Om hela tillskottet ses som en förbättring i sådana fall kommer effektiviteten i realisationsvinstbeskattningen inte att kunna upprätthållas. Inför en förestående försäljning av ett dotteraktiebolag kan aktieägartillskott ges med belopp motsvarande hela den förmodade realisationsvinsten och sedan kan samma belopp tas tillbaks i form av skattefri utdelning. Ett sådant förfarande torde visserligen gå att komma åt med stöd av lagen mot skatteflykt men det är principiellt riktigare att se till transaktionernas verkliga innebörd och lägga denna verkliga innebörd till grund för den skatterättsliga bedömningen. Den verkliga innebörden av det i föreliggande fall aktuella förfarandet är att en del av en förbättring tagits tillbaka. Därmed bör endast den del av förbättringen som består tas med vid omkostnadsbeloppets beräkning.

X AB yrkar att Skatterättsnämndens förhandsbesked fastställs.

SKÄLEN FÖR REGERINGSRÄTTENS AVGÖRANDE

Frågan i målet är om det aktieägartillskott som X AB lämnat till K AB och den utdelning som K AB kan komma att lämna till X AB skall behandlas var för sig vid inkomstbeskattningen eller om transaktionerna skall behandlas som en enhet och anskaffningsvärdet på aktierna anses öka endast med nettobeloppet.

Allmänt gäller att beskattning skall ske på grundval av rättshandlingars verkliga innebörd oavsett den beteckning de åsatts. Detta gäller inte bara när det är fråga om en enstaka rättshandling utan kan också innebära en gemensam bedömning av flera rättshandlingar. Exempel på att beskattning skett med avvikelse från den yttre formen finns bl.a. i fråga om förvärv av fastigheter efter dödsfall (se härom t.ex. RÅ 1989 ref. 32), värdeförändringar på s.k. nollkupongare (se t.ex. RÅ 1997 ref. 44), ersättningar från fastighetsmäklares ansvarsförsäkring (RÅ 1992 ref. 102) och vederlag vid gåva (RÅ 1991 ref. 98). Vad gäller frågan om en gemensam bedömning av skilda rättshandlingar uttalade Regeringsrätten i RÅ 1990 ref. 115 att de skattemässiga konsekvenserna av det i målet aktuella avtalet skulle bedömas utifrån en helhetssyn mot bakgrund av att de olika transaktionerna som rymdes inom avtalet var nära knutna till varandra och avhängiga varandra. I RÅ 1985 Aa 192 ansågs värdet av rätt att teckna aktier i ett bolag som utdelning i ett annat bolag med hänsyn bl.a. till viss värdeöverföring mellan bolagen. Ett fall där det liksom i förevarande fall rört sig om att uppnå en ändrad ägarstruktur utgör RÅ 1990 not. 329, där upplösning av ett antal syskons gemensamma ägande skulle åstadkommas genom skilda försäljningar. Här ansågs omfördelningen vid beskattningen skola behandlas som byte. En liknande bedömning gjordes i RÅ 1998 ref. 19 där en utdelning och en indragning av aktier i samband med en omstrukturering ansågs som ett byte.

I förevarande fall utgör hela den transaktionskedja, vari aktieägartillskottet och utdelningen ingår, en sammanhängande plan för ett samgående mellan olika bolag. Det grundläggande syftet har varit att placera en viss verksamhet i ett bolag med ett visst värde och utdelningen betingas av att aktieägartillskottet behövde göras innan värderingen slutförts. Utdelningen framstår som en justering av aktieägartillskottet. Anskaffningsvärdet skall därför på grund av aktieägartillskottet och den med ansökningen avsedda utdelningen ökas endast med mellanskillnaden.

REGERINGSRÄTTENS AVGÖRANDE

Regeringsrätten förklarar, med ändring av Skatterättsnämndens förhandsbesked beträffande frågorna 2 och 3, att anskaffningsvärdet på aktierna skall anses öka med aktieägartillskottet minskat med den i ansökningen avsedda utdelningen.

Ett regeringsråd var av skiljaktig mening och anförde följande.

Vid beräkning av realisationsvinst får enligt 24 § 1 mom. första stycket lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt som huvudregel avdrag ske för alla omkostnader för egendomen. Som exempel på sådana omkostnader nämns ingångsvärdet och förbättringskostnader, men också andra kostnader är avdragsgilla. Ett ovillkorligt aktieägartillskott höjer ägarens kostnader för aktierna i bolaget. I avsaknad av regler av annan innebörd utgör tillskottet därmed en sådan omkostnad som får dras av.

RSV menar att omkostnadsbeloppet inte bör kunna öka beträffande ovillkorliga aktieägartillskott som inte är att hänföra till en förbättring och att någon förbättring inte skall anses ha skett om en del av förbättringen tas tillbaka i form av skattefri utdelning. Mot bakgrund av att även andra kostnader än förbättringskostnader ingår bland de avdragsgilla omkostnaderna saknas emellertid lagstöd för att begränsa omkostnadsbeloppet på det sätt RSV hävdar. Jag anser därför att Skatterättsnämndens förhandsbesked i den del det överklagats skall fastställas.”

SRN:s förhandsbesked den 5 februari 1999. Aktier i s.k. aktiekorg; frågor om den skattemässiga behandlingen

Område: Förhandsbesked

Ärende behandlat vid Riksskatteverkets rättsfallsseminarium den 16 februari 1999.

Inkomsttaxering 1999-2002.

S övervägde att investera i ett av X Fondkommission AB (X AB) emitterat värdepapper (Värdepapperet). Detta representerade en på förhand bestämd sammansättning av en korg med aktier i tio olika bolag. Vid emissionen bestämdes antalet aktier i de tio bolagen på så sätt att varje bolag fick en initialvikt om vardera 10 % och att en korg fick ett värde av 40 kr, vilket belopp också utgjorde emissionspriset för en korg. Courtage och arrangemangsavgift tillkom. Värdepapperets löptid var tre år. Det initiala antalet aktier skulle under löptiden omräknas med hänsyn till reinvesterad utdelning, fondemissioner, split, nyemissioner och uppköpserbjudanden. Vid löptidens utgång erhöll innehavaren av Värdepapperet ett kontant belopp motsvarande det dåvarande värdet på de i korgen ingående aktierna (kontantavräkning). Alternativt kunde innehavaren välja att erhålla de ingående aktierna (aktieavräkning), varvid dock endast hela aktier betalades ut. Resterande belopp erhölls kontant. En lösenavgift motsvarande 0,5 % av aktiernas värde togs ut såväl vid kontantavräkning som vid aktieavräkning. Värdepapperet var registrerat hos VPC och noterat vid Stockholms Fondbörs.

S ställde följande frågor:

1. Är Värdepapperet ett sådant finansiellt instrument som omfattas av 27 § 1 mom. SIL?

2. Enligt vilka regler skall Värdepapperet behandlas om det inte är ett sådant finansiellt instrument som omfattas av 27 § 1 mom. SIL?

3. Är Värdepapperet att anse som marknadsnoterat enligt reglerna i SIL?

4. Får anskaffningsvärdet på Värdepapperet beräknas enligt den s.k. schablonregeln i 27 § 2 mom. andra stycket SIL?

5. Kommer avyttring anses ske om jag väljer att förvärva aktierna i korgen vid löptidens slut, eller gäller skattemässig kontinuitet, på så sätt att anskaffningsvärdet på Värdepapperet förs över till de förvärvade aktierna?

6. Är jag skattskyldig för utdelning på aktierna i korgen under Värdepapperets löptid?

7. Skall någon del av värdeökningen anses utgöra utdelning då jag vid löptidens slut erhåller kontanter alternativt aktier eller skall värdeökningen i sin helhet hänföras till realisationsvinst?

8. Vilket värde skall Värdepapperet åsättas vid förmögenhetsbeskattningen?

SRN framhöll att det inte helt kunde uteslutas att samtliga korgbolag kunde komma att köpas upp kontant och att korgen därefter skulle komma att innehålla endast kontanter. Förhandsbeskedet gavs dock under den allmänna förutsättningen att korgen vid S:s förvärv av Värdepapperet skulle innehålla endast aktier. Följande förhandsbesked meddelades:

Fråga 1.

Värdepapperet är ett sådant finansiellt instrument som avses i 27 § 1 mom SIL.

Motivering:

Som en förutsättning enligt ansökan gäller att Värdepapperet inte är en andel i en värdepappersfond, som omfattas av lagen (1990:1114) om värdepappersfonder. Såvitt framgår av det i ärendet ingivna emissionsprospekt har X AB inte förbundit sig att under Värdepapperets löptid inneha de aktier som svarar mot den aktiekorg som representeras av Värdepapperet utan i prospektet anges endast att utfärdaren systematiskt skyddar de kursrisker som uppstår i samband med utgivandet av Värdepapperet. I civilrättsligt hänseende får Värdepapperet anses representera en fordran på X AB att en viss dag utbetala ett kontant belopp motsvarande värdet av aktierna i korgen eller utge dessa aktier. Värdepapperet får således anses vara ett sådant finansiellt instrument som till konstruktion eller verkningssätt liknar flera av de finansiella instrument som särskilt räknas upp i 27 § 1 mom. SIL. Det omfattas därför av de regler som gäller för sådana instrument.

Fråga 2.

Frågan förfaller.

Fråga 3.

Värdepapperet är marknadsnoterat enligt 27 § 2 mom andra stycket SIL.

Motivering:

Såvitt framgår av lämnade uppgifter uppfyller Värdepapperet de i 27 § 2 mom andra stycket SIL uppställda villkoren för att anses vara marknadsnoterat.

Fråga 4.

Anskaffningsvärdet får beräknas enligt bestämmelsen i 27 § 2 mom. andra stycket SIL.

Motivering:

Enligt 27 § 2 mom. andra stycket SIL får, utom såvitt avser optioner och terminer avseende aktie eller aktieindex, anskaffningsvärdet på sådana finansiella instrument som avses i 1 mom., och som är marknadsnoterade, bestämmas till 20 % av avyttringspriset minus vissa kostnader (schablonregeln). Om Värdepapperet anses vara en sådan option eller termin omfattas det alltså inte av schablonregeln.

Sökanden gör gällande att Värdepapperet uppfyller (den senare delen av) definitionen av termin i 24 § 4 mom. fjärde stycket SIL. Enligt den definitionen avses med termin ett finansiellt instrument i form av ett avtal om köp av aktier, obligationer eller annan egendom vid en viss framtida tidpunkt och till ett bestämt pris eller en rätt att erhålla betalning, vars storlek beror på värdet av egendomen, aktieindex eller liknande.

Värdepapperet representerar visserligen en rätt att erhålla betalning, vars storlek beror på värdet av vissa aktier och skulle i så måtto kunna sägas uppfylla (den senare delen av) definitionen av termin. Med en sådan tolkning av definitionen skulle Värdepapperet emellertid omfattas av även (den senare delen av) definitionen av option i 24 § 4 mom. tredje stycket sista meningen SIL. Enligt nämndens mening bör därför definitionen av termin inte tolkas på nu angivet sätt.

Som utmärkande för ett terminsavtal (eller termin) brukar anges att det är ett avtal som binder bägge parter och att någon betalning mellan parterna ej utgår vid avtalets ingående, jfr prop. 1989/90:110 Del 1 s. 447-448 och 713. Detta framgår – vad gäller rena betalningar – tydligare än av den i SIL givna definitionen av den definition som ges i 1 kap. 4 § 8 lagen (1992:543) om börs- och clearingverksamhet, jfr också prop. 1990/91:142 s. 88-89.

Såvitt framgår representerar Värdepapperet en ensidig förpliktelse för utgivaren att en viss dag utge ett på visst sätt beräknat kontantbelopp eller vissa aktier. Efter ett förvärv av Värdepapperet har en innehavare därav inga förpliktelser gentemot utfärdaren. Förvärvet kan därför inte ses som ett avtal om framtida köp. Den lösenavgift som innehavaren av Värdepapperet har att erlägga vid utfående av aktier (eller kontanter) kan inte anses som en sådan förpliktelse som kännetecknar ett terminsavtal. Värdepapperet bör därför inte anses vara en termin avseende aktie eller aktieindex. Det bör inte heller ses som en option avseende aktie eller aktieindex. Däremot är det, såsom framgår av svaret på fråga 1, ett sådant finansiellt instrument som avses i 27 § 1 mom. SIL. Det omfattas därför av schablonregeln i 27 § 2 mom. andra stycket SIL.

Fråga 5.

Om sökanden förvärvar aktierna i korgen vid löptidens slut skall han anses ha avyttrat Värdepapperet.

Motivering:

Enligt bestämmelsen i 24 § 2 mom. sjätte stycket första meningen SIL medför ett utnyttjande av vissa finansiella instrument – däribland köpoptioner, terminer och optionsrätter – för förvärv av aktier eller annan egendom ej att det utnyttjade instrumentet skall anses ha avyttrats. Som framgått av det ovan sagda bör Värdepapperet inte anses som en option eller termin. Det är inte heller något sådant annat i bestämmelsen nämnt instrument.

Även om ett finansiellt instrument inte är ett sådant instrument som särskilt anges i nyss nämnda bestämmelse är det inte givet att ett utnyttjande av det för förvärv av aktier eller annan egendom alltid skall anses som en avyttring av instrument. Gemensamt för de fall (utom de som nämns i bestämmelsen) där avyttring kan ses som ett led i ett ”sammanhållet” förfarande. Detta gäller exempelvis utnyttjande av s.k. inlösenrätter och aktier för förvärv av s.k. inlösenaktier, se RÅ 1997 ref. 43 II. Inte heller ett utnyttjande av s.k. teckningsaktier (interimsaktier) för förvärv av ”vanliga” aktier synes anses vara en avyttring av teckningsaktierna, jfr RÅ 1994 ref. 1.

Genom att delta i emissionen får den som därigenom förvärvar Värdepapperet en rätt att (mot erläggande av den ovan nämnda lösenavgiften) senare utfå aktier av emittenten. Ett sådant förvärv av Värdepapperet skulle alltså i någon mening kunna ses som ett köp av aktier av emittenten. Värdepapperet kan fritt överlåtas på tredje man och ett senare förvärv av Värdepapperet skulle kunna ges samma innebörd. Med ett sådant synsätt skulle ett utfående av aktier från emittenten vid löptidens utgång kunna ses som ett överlämnande av tidigare inköpta aktier och därmed inte anses som en avyttring av Värdepapperet i skattemässigt hänseende.

Mot nyss angivna synsätt talar emellertid följande. Som framgått av det tidigare sagda är det visserligen vid ett förvärv av Värdepapperet klart vilka aktier som ingår i korgen. Det är däremot osäkert vilka aktier som kan komma att ingå i korgen vid löptidens utgång. Korgen kan ju – helt eller delvis – vid löptidens utgång innehålla aktier i andra bolag än vad den gör vid ett förvärv av Värdepapperet. Därtill kommer att endast helt antal aktier kommer att överlämnas av emittenten till innehavaren vid aktieavräkning av Värdepapperet och om innehavaren är berättigad till delar av aktier skall han erhålla kontant ersättning härför. Vidare gäller att en aktieavräkning förutsätter att innehavaren av Värdepapperet gör en särskild anmälan till emittenten en kortare tid före löptidens utgång medan en kontantavräkning synes vara det alternativ som i första hand är avsett att komma i fråga. Mot angivna bakgrund bör ett förvärv av Värdepapperet – antingen vid emissionen eller av tredje man vid en senare tidpunkt – inte jämställas med ett förvärv av de aktier som kan komma att erhållas vid en aktieavräkning. Som tidigare nämnts kan en förvärvare av Värdepapperet inte ens vid förvärvet med full säkerhet veta att aktiekorgen vid löptidens utgång kommer att innehålla några aktier. Detta gäller även för det – teoretiskt sett tänkbara – fall att samtliga ”korgbolag” försätts i konkurs som avslutas utan överskott före löptidens utgång. Värdepapperet har därför närmast karaktären av en penningfordran vars storlek beror på värdet av ett på visst sätt bestämt aktieindex. Vid angivna förhållanden finner nämnden därför vid en samlad bedömning att ett utfående av aktier vid utgången av löptiden för Värdepapperet inte bör ses som endast en leverans av tidigare inköpta aktier utan som en avyttring av Värdepapperet i utbyte mot de aktier som erhålls och eventuell kontant ersättning för ”överskjutande” aktier.

Fråga 6.

Sökanden är inte skattskyldig för utdelning på aktierna i korgen under Värdepapperets löptid.

Motivering:

Under Värdepapperets löptid äger sökanden inte aktierna i fråga och han har inte heller på annan grund sådan rätt till utdelning att han bör beskattas för utdelning på angivna aktier. Eventuell värdeökning, som realiseras vid en avyttring av Värdepapperet, bör beskattas såsom realisationsvinst.

Fråga 7.

Ingen del av vederlaget vid avyttring av Värdepapperet skall beskattas som utdelning hos sökanden. Eventuell värdeökning skall beskattas såsom realisationsvinst.

Motivering:

Samma som under fråga 6.

Fråga 8.

Värdepapperet skall vid förmögenhetsbeskattningen tas upp till 80 % av det vid beskattningsårets utgång senast noterade värdet.

Motivering:

Svaret följer av 3 § första stycket 7. och 12 § lagen (1997:323) om statlig förmögenhetsskatt.

Skiljaktig mening.

En ledamot var skiljaktig beträffande svaret på fråga 5. Han anförde:

”Genom sökandens förvärv mot omedelbar betalning av det värdepapper förhandsbeskedet avser, träffar han ett avtal med emittenten om leverans av vissa aktier vid en framtida tidpunkt. Någon annan rätt ger inte värdepapperet. Sedan leverans skett saknar värdepapperet ekonomiskt och rättsligt innehåll. Den ekonomiska och juridiska innebörden av värdepapperet är således ett leveransavtal. Exakt vilka aktier som slutligen kommer att levereras och hur många avgörs av omständigheter som parterna inte råder över, utan regleras av de detaljerade villkor som överenskommits mellan parterna i enlighet med redogörelsen i emissionsprospektet. Detsamma gäller för övrigt i princip vid varje köp av en komplicerad produkt. Den omständigheten, att det exakta utseendet av den produkt (aktier och kontanter), som skall levereras, inte är känd på förhand ändrar därför inte avtalets karaktär. Vad som främst skiljer värdepapperet från vanliga leveransavtal är, att avtalet är så standardiserat och avser ett så väl preciserat värde att det lämpar sig för omsättning. Denna egenskap motiverar dock inte att leveransen av aktier skall ses som ett byte som föranleder beskattning.

Det kan diskuteras om den omständigheten, att en viss del av värdestegringen på värdepapperet kan hänföras till ackumulerad och återinvesterad aktieutdelning, föranleder annan bedömning. Denna värdestegring uppkommer – såvida emittenten inte äger de aktuella aktierna, vilket inte är nödvändigt – genom att emittenten tillskjuter ett belopp motsvarande den utdelning som lämnats på så många aktier som åtagandet avser. I princip skiljer sig inte beräkningen av detta tillskott från andra avtalskonstruktioner om hur leveransåtaganden skall uppfyllas, t.ex. med årlig uppräkning, relatering till prisindex el. dyl. Kostnaden för detta tillskott finansieras på ett eller annat sätt av emittenten och återspeglas i prissättningen på värdepapperet. Det torde förekomma liknande konstruktioner där värdepapperet (leveransavtalet) inte omfattar mellankommande utdelningar. Jag anser inte att tillägget för utdelningar innebär en sådan principiell skillnad mot ett värdepapper utan sådant tillägg, att detta kan föranleda att värdepapperet har sådan karaktär att leveransen av aktier föranleder beskattning.

Om avtalet fullföljs med leverans av aktier bör således enligt min mening ingen beskattning inträda, utan får de levererade aktierna anses förvärvade för ett pris motsvarande respektive aktiers andel av marknadsvärdet av samtliga levererade aktier multiplicerad med köpeskillingen för värdepapperet. Det kan diskuteras om därvid hänsyn skall tas till eventuellt utbetalt kontantbelopp. Eftersom någon värdestegring inte kan vara hänförlig till ett nominellt värderat penningbelopp, bör så normalt inte ske.

Av de skäl majoriteten anfört under fråga 1 skall avyttring av värdepapperet beskattas enligt reglerna i 27 § 1 mom. SIL. Till den del avyttring sker genom kontantinlösen uppkommer dock som nyss sagts varken vinst eller förlust, såvida inte kontantbeloppet överstiger anskaffningskostnaden. Kontantutbetalning upp till ett belopp motsvarande anskaffningskostnaden för värdepapperet bör därför inte föranleda annan skatterättslig konsekvens, än att anskaffningsvärdena av levererade aktier fördelas på resterande del av anskaffningskostnaden för värdepapperet. Vad därutöver utbetalas kontant utgör dock skattepliktig reavinst.

Mot bakgrund av det anförda anser jag att fråga 5 skall besvaras så att avyttring inte skall anses ske till den del aktier levereras vid löptidens slut.”

RSV avser inte att överklaga förhandsbeskedet.

Sifferkollen Läs mer

Belopp

Basbelopp
År 2019 2020 2021
Prisbasbelopp 46 500 47 300 47 600
Förhöjt pbb. 47 400 48 300 48 600
Inkomstbasbelopp 64 400 66 800  
Utdelning fåmansföretag
År 2018 2019 2020
Schablonbelopp 169 125 171 875 177 100

Räntesatser

Periodiseringsfond
År 2018 2019 2020
Räntesats 0,36 0,51 0,50

 

Referensränta
År 2016-07-01 2019-07-01 - 
Räntesats -0,5 0,0
Ränta på skattekontot
Period 2013-2016 2017 -
Intäkt 0,5625 0
Kostnad Låg 1,25 1,25
Kostnad Hög 16,25 16,25
Räntefördelning
Inkomstår 2018 2019 2020
Positiv 6,49 6,51 6,50
Negativ 1,50 1,51 1,50
Statslåneränta
År 2018 2019 2020
31 maj 0,49 0,05 -0,01
30 nov 0,51 -0,09  

Traktamenten

Bilresor
Inkomstår 2018 2019 2020
Egen bil 18,50 18,50 18,50
Förmånsbil, diesel 6,50 6,50 6,50
Förmånsbil, bensin 9,50 9,50 9,50
Kostförmån
År 2018 2019 2020
Frukost, lunch och middag 235 245 245
Lunch eller middag 94 98 98
Frukost 47 49 49
Skattefria gåvor
År 2018 2019 2020
Julgåva 450 450 450
Jubileumsgåva 1 350 1 350 1 350
Minnesgåva 15 000 15 000 15 000

Skattesatser

Bolagsskatt
År 2018 2019 2020
Skattesats 22% 21,4% 21,4%
Mervärdesskatt
År 2018 2019 2020
Normal

25 %

25 % 25 %
Livsmedel, krog m.m. 12 % 12 % 12 %
Persontransport, böcker m.m. 6 % 6 % 6 %
Arbetsgivaravgifter/egenaavgifter
Födda -1937 1938 - 1954 1955 -
Arb. avgifter 0 % 10,21% 31,42%
Egenavgifter 0 % 10,21% 28,97%