Skatteverkets rättsfallssammanställning 7/02

RR:s dom den 12 februari 2002, mål nr 2379-2000 Vägsamfällighets skattskyldighet till moms

Område: Regeringsrätten

Ärende behandlat vid Riksskatteverkets rättsfallsseminarium den 19 mars 2002.

Mervärdesskatt

Fråga om vägsamfällighet – vid upplåtelse mot vägavgift för transporter till andra än samfällighetsmedlemmar – kan anses omsätta tjänster i en yrkesmässig verksamhet som föranleder skattskyldighet till moms för samfälligheten.

Skatterättsnämndens förhandsbesked har refererats i rättsfallsprotokoll 14/00. Beträffande omständigheterna i ärendet hänvisas till detta referat.

Vägsamfälligheten överklagade till Regeringsrätten och yrkade att Regeringsrätten skulle förklara att upplåtelsen av skogsvägar inte skulle medföra skattskyldighet enligt mervärdesskattelagen (1994:200), ML. Enligt samfällighetens uppfattning görs upplåtelserna för de ingående fastigheternas räkning och inte i form av självständig verksamhet som bedrivs av samfälligheten.

RSV hemställde att förhandsbeskedet skulle fastställas.

Regeringsrätten anslöt sig till Skatterättsnämndens bedömning och fastställde förhandsbeskedet.

RR:s dom den 15 mars 2002, mål nr 6906-1999 Hemresor

Område: Regeringsrätten

Resor till bostaden i samband med helger under pågående tjänsteresor utanför den vanliga verksamhetsorten har ansetts utgöra hemresor och inte resor i tjänsten även för anställda i byggnads- och anläggningsbranschen

Arbetsgivaravgifter för utgiftsåret 1992 m.m.

Ett bolag, som var verksamt i byggnads- och anläggningsbranschen, påfördes arbetsgivaravgifter avseende till anställda utbetalade hemresebidrag och påfördes avgiftstillägg.

Bolaget överklagade beslutet till länsrätten, som avslog överklagandet med motiveringen att kostnader för hemresor i princip utgör privata levnadskostnader. Den omständigheten att de i målet aktuella skattskyldiga har bostaden som tjänsteställe medför inte att de företagna hemresorna därmed ska betraktas som tjänsteresor.

Bolaget fullföljde sin talan först till kammarrätten, som instämde i länsrättens bedömning, och vidare till Regeringsrätten.

Regeringsrätten fastställde kammarrättens domslut och anförde i sina domskäl. ”Av handlingarna i målet framgår bl.a. följande. Bolaget har betalat ersättning, betecknad hemresebidrag, till anställda som utfört arbete på annan ort än bostadsorten. Ersättningen har utgått om förrättningen sträckt sig över flera helger och om den anställde valt att resa hem till bostadsorten. Hemresebidraget har inte utgått oftare än var fjortonde dag och har ersatt två traktamenten”.

Regeringsrätten fann att de aktuella resorna fick anses utgöra hemresor och inte resor i tjänsten. Regeringsrättens majoritet ändrade inte heller domen i fråga om påfört avgiftstillägg. Två av ledamöterna fann emellertid den oriktiga uppgiften ursäktlig med hänsyn till att varken lagstiftning eller praxis tidigare gett klart besked hur hemresebidragen skulle behandlas i skatte- och avgiftshänseende.

KR:s i Stockholm dom den 22 februari 2002 i mål nr 5335-2000 Uppskovsavdrag vid byte av bostad

Område: Kammarrätten

Ärende behandlat vid Riksskatteverkets rättsfallsseminarium den 19 mars 2002.

Kammarrätten har funnit att två separata fastigheter ska anses som en och samma ursprungsbostad i den mening som avses i lagen (1993:1469) om uppskovsavdrag (UAL). Den skattskyldige har därmed beviljats uppskovsavdrag avseende vinst hänförlig till försäljning av båda fastigheterna.

Inkomsttaxering 1999

Den skattskyldige ägde två fastigheter som låg i anslutning till varandra. Det fanns ett bostadshus på vardera fastigheten. Det fanns en gångväg mellan bostadshusen och de hade en gemensam parabolantenn. Den skattskyldige gjorde gällande att de båda fastigheterna var att betrakta som en enhet för boendet och att situationen närmast kunde jämföras med att två bostadshus befinner sig på samma fastighet. Den omständigheten att bostadshusen befinner sig på olika taxeringsenheter var enligt den skattskyldige endast en teknisk åtskillnad som inte återspeglar den verkliga användningen av fastigheterna.

Kammarrätten anförde följande.

”Enligt 1 § UAL kan vid taxering till statlig inkomstskatt skattskyldig fysisk person, som redovisar skattepliktig realisationsvinst hänförlig till en bostad (ursprungsbostad) på de villkor och i den omfattning som anges i denna lag medges ett uppskovsavdrag om han förvärvat eller avser att förvärva en ny bostad (ersättningsbostad) och bosatt sig eller avser att bosätta sig där.

I 2 och 3 §§ samma lag anges bl.a. följande. Med ursprungsbostad avses privatbostad enligt 5 § kommunalskattelagen (1928:370) om bostaden är den skattskyldiges permanentbostad. Med permanentbostad avses 1) sådan bostad där den skattskyldige varit bosatt under minst ett år närmast före avyttringen eller 2) sådan bostad där den skattskyldige varit bosatt under minst tre år av de senaste fem åren.

I 5 § andra stycket kommunalskattelagen anges att som privatbostad räknas småhus som helt eller till övervägande del eller, i fråga om hus som är inrättat till bostad åt två familjer, till väsentlig del används för permanent boende eller som fritidsbostad för ägaren eller sådan honom närstående som avses i punkt 14 sista stycket av anvisningarna till 32 § eller är avsedd att användas som sådan bostad. Av paragrafens tredje stycke följer att småhus har samma innebörd som i fastighetstaxeringslagen.

Av 2 kap. 2 § fastighetstaxeringslagen (1979:1152) framgår att småhus utgörs av byggnad som är inrättad till bostad åt en eller två familjer. Till sådan byggnad skall höra komplementhus såsom garage, förråd och annan mindre byggnad. Byggnad som är inrättad till bostad åt minst tre och högst tio familjer skall tillhöra byggnadstypen småhus, om byggnaden ligger på fastighet med åkermark, betesmark, skogsmark eller skogsimpediment.

I prop. 1993/94:45 om uppskovsregler vid bostadsbyten m.m. (s. 40) anges bl.a. följande. Den grundläggande förutsättning för att en villa eller en bostadsrätt skall kunna vara en ursprungsbostad är att egendomen utgjort en privatbostad i skatterättslig mening. Endast en bostad i Sverige kan vara en ursprungsbostad.

Kammarrätten gör följande bedömning.

Av 1 § UAL och dess förarbeten framgår att uppskovsreglerna avser ett uppskovsavdrag som beräknas utifrån vinsten på en ursprungsbostad. I det fall en skattskyldig har två ursprungsbostäder har han således rätt att välja vilken av fastigheterna som skall användas som ursprungsbostad vid uppskovsberäkningen. Frågan i målet är emellertid om de två fastigheterna YY och CC kan anses utgöra en och samma ursprungsbostad vid beräkningen av X:s uppskovsavdrag vid inkomsttaxeringen 1999. Kammarrätten finner därvid att det i aktuell lagtext inte finns någon begränsning som innebär att en ursprungsbostad endast kan omfatta en fastighet.

X:s har bl.a. i yttrande till skattemyndigheten angett att hans familj under hela innehavstiden bebott de två fastigheterna och i den dagliga livsföringen utnyttjat båda fastigheterna som sitt hem. Skattemyndigheten har inte bestridit familjens faktiska nyttjande av de båda fastigheterna såsom en bostad. Mot bakgrund härav finner kammarrätten att fastigheterna YY och CC skall anses som en ursprungsbostad vid beräkningen av X:s uppskovsavdrag vid byte av bostad. Hans överklagande skall sålunda bifallas.”

Kommentar:

RSV avser att överklaga domen.

KR:s i Göteborg dom den 29 november 2001, mål nr 770-2001 Förmån av fri bostad.

Område: Kammarrätten

Förmån av fri tillgång till fritidsbostad har för delägare i fåmansföretag värderats utifrån dispositionsrätten.

Inkomsttaxering 1997

Den fysiska personen N ägde samtliga andelar i A. AB. Bolaget ägde en småhusfastighet i Göteborgs skärgård. N. hade enligt egen uppgift nyttjat fastigheten som fritidsbostad under tiden juni–augusti 1996. Han hade också enligt egen uppgift erlagt 10 500 kr i hyra för denna tid. N. ansåg mot denna bakgrund att det inte förelegat någon skattepliktig förmån.

Skattemyndigheten hävdade emellertid att N. skulle påföras förmån även för dispositionsrätten och anförde ”I egenskap av ägare och företagsledare presumeras ni ha haft tillgång till fastigheten hela året.” Skattemyndigheten gjorde sedan en beräkning av förmånsvärdet utifrån RSV:s rek avseende värdering av förmån av semesterbostad och kom fram till att detta skulle innebära en förmån med 71 600 kr. Detta jämkades sedan till skäliga 60 000 kr. Skattemyndigheten vägrade dessutom kvittning mot uppgiven hyresbetalning då denna inte kunnat styrkas.

LR ansåg dock att det var en förutsättning för beskattning av förmån att den faktiskt åtnjutits. LR konstaterade sedan att detta endast skett under perioden juni–augusti. LR värderade sedan förmånen i enlighet med RSV-s rek avseende nämnda tid till 28 700 kr. I likhet med skattemyndigheten medgavs inte kvittning mot uppgiven hyresbetalning då denna inte kunnat styrkas.

Skattemyndigheten överklagade domen och anförde. ” N. har såsom ägare till A. AB för privat bruk kunnat nyttja fastigheten.” Vidare ”När bolagsägaren vederlagsfritt erhåller en förmån från ett delägt bolag rubriceras detta som förtäckt utdelning. Denna skall ifrån såväl aktiebolags- som skatterättsliga principer uppskattas till marknadsvärdet och normalt beskattas i inkomstslaget kapital. När det föreligger ett anställningsförhållande mellan ägaren och bolaget skall emellertid utdelningen beskattas i inkomstslaget tjänst som lön. Av praxis framgår att beskattning skall ske med utgångspunkt från marknadsvärdet för hela den tid då förmånen kunnat utnyttjas. Avstående från att utnyttja förmånen beroende på personliga preferenser påverkar inte beräkningen av marknadsvärdet. Skattemyndigheten har värderat förmånen att fritt kunna utnyttja fastigheten för privat bruk till skäliga 60 000 kr inklusive driftkostnader. Det är uppenbart att detta värde understiger de sammanlagda kostnader som kan hänföras till fastigheten. Det får även anses uppenbart att ett rent hyresvärde på årsbasis uppgår till minst detta belopp.”

KR konstaterar att ”Fri eller delvis fri semesterbostad som utgått i anledning av ett anställningsförhållande är en skattepliktig förmån.” Vidare ”Fråga i målet är huruvida N. skall påföras förmånsvärde för hela beskattningsåret eller enbart för den tid då fastigheten faktiskt använts. Av utredning i målet framgår att N:s bolag A. AB varit ägare till fastigheten hela året samt att han ensam disponerat fritidshuset på fastigheten och att han haft möjlighet att utnyttja förmånen under hela året. Mot bakgrund härav föreligger skatteplikt för förmånen hela året. Bostadsförmånen skall som utgångspunkt motsvara nyttjanderättens marknadsvärde. Med hänsyn till svårigheterna att i förevarande fall göra en objektiv bedömning bör förmånen värderas i enlighet med RSV:s rek. Det av skattemyndigheten beräknade förmånsvärdet kan inte anses för högt.”

Kommentar: RSV har i skrivelse den 13 mars 2000 med dnr 2664-00/110 redogjort för sin syn på beskattningen av vissa förmåner mm från ett fåmansföretag. Värdering ska normalt ske till marknadsvärdet. Se även 61 kap. 2 § IL. KR har ansett att marknadsvärdet ska baseras även på möjligheten att för privat bruk utnyttja en tillgång, dvs. på den sk. dispositionsrätten. Detta motsvarar det resonemang som anförts i prop. 1999/2000:15 sid. 60.

KR:s i Stockholm dom den 8 mars 2002, mål nr 5424-1999 Lån mellan bolag ansågs utgöra förtäckt utdelning

Område: Kammarrätten

Förtäckt utdelning

Inkomsttaxering 1994 (eftertaxering), skattetillägg

SKM beslutade att genom eftertaxering höja den fysiska personen A:s inkomst i förvärvskällan kapital med 1 117 912 kr, avseende förtäckt utdelning samt att påföra skattetillägg med 40 % av skatten på detta belopp.

Beslutet motiverades bl.a. enligt följande.

Vid revision hos AB X, i vilket A och dennes bror B ägde hälften av aktierna vardera, har framkommit att AB X i omgångar har lånat ut vissa belopp till ett utomstående bolag, AB Y. Den sista betalningen om 2 2325 825 kr har använts för att lösa AB Y:s lån hos banken.

A och hans bror har tillsammans med två andra delägare i AB Y tecknat borgen såsom för egen skuld för banklånet. Samband föreligger mellan den omständigheten att A och B, som enda delägare i AB X, har ett avgörande inflytande över långivningen och det förhållande att de genom sitt borgensåtagande riskerat att banken riktat sina krav mot dem. Syftet med utlåningen har därför varit att gynna ägarna. Risken för att dessa skulle bli tvungna att infria sitt borgensåtagande mot banken har varit uppenbar. SKM har bedömt att kravet på orsakssammanhang är uppfyllt. Dessutom är närheten i tiden för de olika affärshändelserna en avgörande faktor. A och hans bror har uppburit förtäckt utdelning från AB Y med sammanlagt 2 235 825 kr, vilket med hänsyn till deras aktieinnehav i AB Y fördelas lika mellan dem, dvs. med 1 117 912 kr på dem var. Vad gäller de båda andra borgensmännen har de – förutom att de saknar A och dennes brors soliditet – inte heller någon som helst möjlighet att påverka affärshändelser i AB X. SKM finner därför inte skäl till annan fördelningsgrund. SKM finner vidare att utdelningen är tillänglig för lyftning den dag banklånet lösts och därmed borgensförbindelsen inte längre behöver infrias.

SKM påförde också A skattetillägg, eftersom oriktig uppgift ansågs föreligga.

A överklagade SKM:s beslut och yrkade att hans taxering skulle sättas ned med 1 117 912 kr. Till stöd för sin talan anförde han bl.a. att han inte skulle beskattas för förtäckt utdelning, eftersom han inte mottagit någon sådan. Befrielse från borgensansvar i den förevarande situationen utgör inte skattepliktig intäkt jämställd med utdelning. Syftet med utlåningen från AB X till AB Y var att undvika att banken ansökte om AB Y:s försättande i konkurs. Motivet för lånet var att man fortfarande trodde på affärsidén. Det brister i orsakssammanhanget på så sätt att det inte är A:s eventuella utnyttjande av sitt ägarinflytande i AB X som befriar honom hans borgensansvar utan AB X:s betalning av skulden till banken. Det föreligger inte någon ägaridentitet mellan borgensansvar och utdelning. Sådan identitet måste förutsätta att utdelningen kommit den skattskyldige till del eller varit tillgänglig för lyftning för att möjliggöra beskattning. Risken för att han någon gång i framtiden skulle komma att tvingas infria borgensåtagandet kan inte likställas med att halva lånebeloppet påförs honom som utdelning. Bankens säkerhet för lånet utgjordes av borgen från fyra borgensmän. Det belopp som slutligen skulle kunna komma att utgå pga. det aktuella borgensansvaret är beroende av ett antal okända faktorer, som gör det omöjligt att påstå att det avlyfta borgensansvaret utgör beskattningsbar utdelning med belopp motsvarande lånet delat med två.

Länsrätten, som biföll överklagandet delvis, anförde bl.a. följande under rubriken Domskäl

”AB Y:s ekonomiska situation var bekymmersam i slutet av februari 1993 och en konkurs var överhängande om inte lånet betalades hos ... (banken). Det förelåg således en höggradig risk för att borgensmännen skulle behöva infria sitt borgensåtagande, oavsett om detta skulle ske genom att banken krävde dem direkt eller först efter en konkurs i AB Y. Genom att AB X löste banklånet befriades A från sitt borgensåtagande. AB X:s ledning kunde vid tidpunkten för lånet inte ha väntat sig att få igen sina pengar, eftersom reversen mycket kort tid därefter såldes för en kr. Lånet är därigenom en förmögenhetsöverföring från AB X till AB Y som indirekt kommit A till godo. Enligt länsrättens bedömning föreligger en förtäckt utdelning. För ... banklånet fanns fyra borgensmän. I brist på närmare utredning från skattemyndighetens sida om borgensmännens möjligheter att betala sina borgensåtaganden gör länsrätten den bedömningen av det totala skuldbeloppet om 2 235 854 kr en fjärdedel belöper på envar bolagsman. Denna fördelning överensstämmer även med vad som skulle kunna bli följden vid utövande av regressrätt. Vad skattemyndigheten anfört föranleder ingen annan bedömning.

Länsrätten finner att A genom att inte ta upp utdelningen i sin deklaration lämnat oriktig uppgift som medför att det föreligger förutsättningar för att eftertaxera honom för ett belopp om 558 961 kr.”

Länsrätten påförde vidare A skattetillägg på ett underlag av 558 961 kr, eftersom A genom att inte i sin självdeklaration lämna uppgift om utdelningen ansågs ha lämnat en oriktig uppgift..

A överklagade LR:s dom och yrkade att han inte beskattas för förtäckt utdelning och att skattetillägget skulle undanröjas. Han anförde bl.a. följande. För att en förtäckt utdelning ska föreligga torde det krävas enligt rättsfallet RÅ 1982 1:63 att det är fråga om en utbetalning till delägarna. I det aktuella målet har delägarna i AB X inte kommit i åtnjutande av några medel. Endast den omständigheten att de blivit befriade från ett borgensåtagande kan inte utgöra förtäckt utdelning. Det har inte skett någon förmögenhetsökning hos delägarna eftersom några medel inte kommit dem tillhanda. Det som framkommit i målet är endast att A befriats från ett borgensansvar men inte att han i realiteten sluppit betala ett visst angivet belopp.

Beträffande påfört skattetillägg hävdade A att det svenska skattetillägget strider mot oskuldspresumtionen i Europakonventionen. Det har inte visats att uppgifterna lämnats uppsåtligen eller av vårdslöshet. I vart fall står påfört skattetillägg inte i rimlig proportion till den förseelse som han gjort sig skyldig till och strider därför mot den s.k. proportionalitetsprincipen. A hävdade i första hand att skattetillägg inte ska påföras och i andra hand reduceras till en proportionerlig nivå.

KR avslog överklagandet och angav följande

”DOMSKÄL

Kammarrätten ansluter sig till länsrättens slutsats att grund för eftertaxering föreligger.

Vad som anförts i kammarrätten och vad som i övrigt förekommit i målet avseende förtäckt utdelning utgör inte skäl för ändring av länsrättens dom.

Kammarrätten finner i likhet med länsrätten att det föreligger förutsättningar att påföra skattetillägg.

Regeringsrätten har i rättsfallet RÅ 2000 ref. 66 funnit att taxeringslagens bestämmelser om skattetillägg omfattas av artikel 6 i Europakonventionen men att bestämmelserna inte är oförenliga med de krav som uppställs i artikeln. Mot bakgrund av de bedömningar som gjorts i rättsfallet finner kammarrätten att de invändningar som A gjort i målet med hänvisning till artikel 6 i Europakonventionen inte föranleder att det skattetillägg som påförts bolaget skall undanröjas. Som länsrätten funnit är omständigheterna inte heller sådana att det enligt 5 kap. 6 § TL finns grund för eftergift av skattetillägg.

DOMSLUT

Kammarrätten avslår överklagandet.”

En domare var skiljaktig och anförde följande:

”För eftertaxering krävs att skattemyndigheten visar att den skattskyldige lämnat oriktig uppgift. Visserligen har AB X lämnat AB Y ett lån som medfört att A och B befriats från risken att krav kunde komma att riktas mot dem i egenskap av borgensmän. Att AB X lämnat AB Y det ifrågavarande lånet innebär emellertid inte att A och B därigenom personligen kan anses ha fått ut viss egendom från bolaget, vilket skulle kunna utgöra grund för utdelningsbeskattning. Vid denna bedömning beaktar jag även att A och B endast var två av fyra solidariskt ansvariga borgensmän och att skattemyndigheten inte heller kan anses ha visat till vilka belopp eller vem av dem som befriats från borgensansvar. Med hänsyn härtill skall länsrättens dom ändras och av skattemyndigheten påförd beskattning av kapital samt skattetillägg för A och B undanröjas.”

Domen överklagas inte av RSV.

KR:s i Jönköping dom den 13 februari 2002, mål nr 2784-2786-1999 Utdelning eller ränta från utländskt bolag. Genomsyn

Område: Kammarrätten

Avkastningen på en investering i ett irländskt bolag har betraktats inte som utdelning på aktier utan som ränta på lån.

Eftertaxering för 1991-1993 jämte skattetillägg

Bakgrund

AB X förvärvade år 1990 aktier för 95 milj. kr och med ett röstetal av 25 procent i ett irländskt limited bolag, Ltd Y. Köpet finansierades genom ett lån och aktierna pantförskrevs som säkerhet för lånet. Både köp och lån skedde i svensk valuta. Resterande aktier i Ltd Y ägdes av Ltd Z. De utländska bolagen bedrev finansiell verksamhet. Lånet löpte med en avtalad ränta om 16 procent. Enligt Ltd Y:s utdelningspolicy uppgick förväntad avkastning till lägst 12,9 procent årligen under tre år. I samband med aktieförvärvet garanterade Ltd Z att återköpa aktierna under vissa villkor. Om faktisk utdelning understeg förväntad utdelning skulle AB X kompenseras vid återköpet. Vidare förband sig AB X att efter begäran utse Ltd Z som ombud att delta och rösta vid möten avseende finansieringsfrågor.

SKM fann att hela transaktionskedjan ingick i ett ”upplägg” med garantier, eliminerande av risker, avsägande av rättigheter m.m. som normalt inte förekommer vid aktieägande och beskattade AB X för avkastningen såsom ränteinkomst.

AB X överklagade och LR i Jönköpings län biföll överklagandet med bl.a. följande motivering:

I förevarande fall anser länsrätten att man inte bara kan se på det penningflöde som går från Ltd Y till bolaget (inkl. de 95 milj. kr som bolaget lämnade till Ltd Y). Man måste här också vid den rättsliga definieringen ta hänsyn till att bolaget t.ex. faktiskt erhållit aktier och att dessa sedan pantsatts och godtagits för det lån som bolaget tecknat, legaliteten i förfarandet samt bolagets och Ltd Y:s oberoende ställning. Mot bakgrund av det anförda kan länsrätten inte finna att skattemyndigheten styrkt att en omrubricering bör ske på förevarande sätt. – Regeringsrätten har uttryckt en restriktiv inställning vad gäller tillämpning av genomsyn. Härtill är att märka att det i förevarande mål är fråga om eftertaxeringar. Trots den mängd omständigheter skattemyndigheten anfört till stöd för sin bedömning, kan länsrätten inte finna att skattemyndigheten styrkt att utdelningen skatterättslig skall bedömas som ränta.

SKM överklagade och framhöll: Lånet har erhållits med aktierna i Ltd Y som säkerhet, vilket indikerar att gäldförhållandet redan från början var avsett att upphöra i samma stund som aktieinnehavet i Ltd Y upphörde. Med hänsyn härtill, till att avyttring inte fritt kunde ske till någon utomstående, till den garanterade återbetalningen av det tillskjutna kapitalet och till att den löpande avkastningen skulle upphöra efter tre år, kan det på goda grunder hävdas att avsikten aldrig var att engagemanget i Ltd Z-koncernen skulle pågå längre än under högst tre år. Förvärvet av aktierna i Ltd Y saknar helt samband med AB X:s verksamhet, vilket bekräftas av att AB X i praktiken avsäger sig allt väsentligt inflytande i Ltd Y som annars följer av röstetalet. Förvärvet av aktierna i Ltd Y är således uppenbarligen inte affärsmässigt betingat. Engagemanget i Ltd Z-koncernen kan inte betecknas som något annat än en upplåning i bank med vidareutlåning till Ltd Z-koncernen och med återbetalning inom tre år. Genom nämnda avtal har AB X vidare försäkrat sig om en på förhand bestämd årlig avkastning på 12,9 procent beräknad på det investerade kapitalet, försäkrat sig om löpande utbetalningar av denna avkastning fyra gånger per år vid på förhand bestämda dagar, försäkrat sig om att kunna säga upp avtalen om ny lagstiftning eller andra omständigheter utanför AB X:s kontroll inträffar som skulle medföra att utfallet efter skatt blev mindre än förväntat samt försäkrat sig om att svensk valuta gäller vid samtliga betalningar. Eftersom även upplåningen har skett i svensk valuta har AB X garderat sig mot att valutarisker skulle kunna äventyra den på förhand bestämda avkastningen. Genom den fullständiga förutsebarhet som AB X har försäkrat sig om genom avtalen med Ltd Y och Ltd Z är det uppenbart rätteligen fråga om lån och ränta. – AB X har inte haft ens en teoretisk möjlighet att, vid sidan av skatteeffekten, erhålla ett positivt ekonomiskt utfall av de vidtagna transaktionerna (jfr RÅ 1994 ref. 52 I-II och RÅ 1994 not. 486-487 där Regeringsrätten godtog ett skatteupplägg synbarligen endast på grund av att den skattskyldige haft visst ekonomiskt utbyte av transaktionerna och med hänsyn till att det fanns ett reellt – om än begränsat – risktagande). I det nu aktuella fallet har det endast varit fråga om en rundgång av upplånade pengar som för AB X:s del inneburit ekonomiskt underskott, vilket också varit förutsett och avsett från början (jfr RÅ 1993 ref. 86).

AB X bestred SKM:s talan, åberopade RÅ 1994 ref. 56 och RÅ 1989 ref. 62 och anförde bl.a. att det inte rört sig om artificiella transaktioner och att avsikten att tillskjuta aktiekapital klart framgick av de civilrättsligt oantastliga rättshandlingarna. Några absoluta garantier för ett helt riskfritt förfarande förelåg inte men bolaget gjorde vad man kunde för att minimera riskerna vid investeringen. Den omständigheten att aktierna kunde återlösas innebar inte att insatt aktiekapital kan jämställa med lånekapital. Den affärsmässiga bakgrunden till investeringen var att bolaget vid tiden för investeringen befann sig i ett mycket expansivt skede med tillverkande dotterbolag i England, Frankrike, Tyskland, Schweiz och USA.

KR upphävde LR:s dom och fastställde SKM:s beslut i överklagade delar. KR uttalade bl.a.: Kammarrätten finner, i likhet med länsrätten att det saknas skäl att civilrättsligt frånkänna avtalen mellan AB X och Ltd Y respektive Ltd Z deras formella innebörd. Nämnda rättshandlingar bör således läggas till grund för bedömningen i målen såvida det inte kan anses föreligga omständigheter, som klart visar att den skatterättsliga innebörden är en helt annan än rättshandlingarnas formella innebörd (genomsyn). Detta gäller inte bara i fråga om en enstaka rättshandling, utan kan också innebära en gemensam bedömning av flera rättshandlingar (jfr RÅ 1990 ref. 115). – Utredningen i målen ger vid handen att ifrågavarande transaktioner har inneburit en på förhand bestämd förlustaffär för AB X och att det avgörande skälet för affärens genomförande har varit att uppnå skattemässiga fördelar. Att det huvudsakliga skälet har varit att uppnå skattefördelar är dock inte tillräckligt för att tillämpa genomsyn på det aktuella förfarandet, utan hänsyn skall även tas till övriga ekonomiska konsekvenser som avtalen kan ha haft för AB X, vid sidan av de rent skattemässiga effekterna (jfr RÅ 1994 ref. 52). – Av handlingarna i målen framgår bl.a. att verksamheten i AB X inte har haft något samband med verksamheten i Ltd Y, att AB X – trots ett aktieinnehav motsvarande 25 procent av röstandelarna i Ltd Y, – genom avtal har avsagt sig ett väsentligt inflytande i Ltd Y, samt att engagemanget i nämnda bolag skulle pågå som längst under tre år. Det framgår vidare att X AB avslutade sitt engagemang innan de tre åren löpt ut. Engagemanget har således varit kortvarigt och några ytterligare investeringar i Ltd Z-koncernen eller i Irland överhuvudtaget, synes inte ha varit aktuella efter ifrågavarande affär. Med hänsyn till en längsta avtalstid om tre år, synes inte heller avsikten från början ha varit ett långsiktigt engagemang från AB X:s sida. Med beaktande härav och vad som i övrigt framkommit i målen, framstår det som AB X har anfört som skäl för sitt engagemang i Ltd Z-koncernen, nämligen att på sikt förlägga sin produktion till Irland, som mindre trovärdigt. – Mot bakgrund av det ovan anförda finner kammarrätten att AB X:s avsikt med investeringen i Ltd Z-koncernen sannolikt inte har varit att uppnå några andra positiva ekonomiska konsekvenser än den skattemässiga effekten. Vid en eftersyn kan man konstatera att engagemanget i Ltd Z-koncernen inte heller synes ha medfört några ekonomiska konsekvenser för AB X efter det att samarbetet avslutades under 1992. Ifrågavarande investering kan således inte anses affärsmässigt motiverad. Med hänsyn bl.a. till den avtalade återköpsgarantin kan AB X inte heller anses ha tagit någon – med aktieinvesteringar förenad – verklig risk genom de ingångna avtalen. Mot bakgrund av det anförda och vad som i övrigt förekommit i målen finner kammarrätten, vid en samlad bedömning, att det kapital som AB X har investerat i Ltd Y skall betraktas som ett lån, i följd varav de som utdelning betecknade beloppen från Ltd Y, skatterättsligt skall anses utgöra ränteinkomst för AB X.

Kommentar: I Irland infördes ursprungligen en lindring vid beskattningen för viss industriell verksamhet i syfte att stimulera landets ekonomi och skapa arbetstillfällen. I det svensk-irländska skatteavtalet finns matching-exemptregler som är avsedda att främja utvecklingen i Irland. Från 1987 kom även finansiell verksamhet att omfattas av de irländska interna förmånliga skattereglerna. Som förutsättning gäller att verksamheten är inriktad på internationella finanstransaktioner som endast riktar sig mot i Irland icke bosatta personer och icke hemmahörande bolag, s.k. offshore-verksamhet. Det är svensk avtalspolicy att sådan verksamhet normalt sett inte ska omfattas av och därmed förmånsbehandlas genom skatteavtal. Såväl inom EU som OECD pågår också ett intensivt arbete med att söka förmå stater att avveckla regimer som innebär skadlig skattekonkurrens.

Vissa svenska företag har i stor skala utnyttjat de irländska skattereglerna på ett sätt som, från svensk sida, inte varit avsett. Av detta skäl har skatteavtalet mellan staterna numera ändrats så att utdelning från ett irländskt bolag som bedriver finansiell verksamhet normalt ska beskattas hos mottagare i Sverige. Efter ett särskilt ansökningsförfarande kan de behöriga myndigheterna i enskilda fall träffa en ömsesidig överenskommelse om skattefrihet för utdelning. Ett minimikrav för utdelningsskattefrihet är att verksamheten är affärsmässigt betingad för det svenska ägarbolaget, även bortsett från erhållna skatteförmåner.

Nu refererade mål har ingått i en serie liknande fall som SKM på flera håll drivit och som rört investeringar i Irland vid tiden före ändringen i skatteavtalet.

KR:s i Sundsvall dom den 4 september 2000, mål nr 465-2000 Allmän nyhetstidning

Område: Kammarrätten

Fråga om trycksak (TV-magasinet), som producerats gemensamt av ett antal tidningar och som medföljer dessa tidningar, i reklamskattehänseende är att anse som en del av tidningarna eller som en bilaga.

Punktskatt – reklamskatt

Skattemyndigheten beslutade att påföra bolaget reklamskatt med 11 procent för annonsintäkterna för trycksaken TV-magasinet.

Bolaget överklagade beslutet och anförde i huvudsak följande. Bolaget producerar TV-magasinet på uppdrag av 18 tidningar. Avtalet med respektive tidning löper i allmänhet på tre år. Varje tidning marknadsför TV-magasinet som sin egen produkt. Tidningarna genomför reklamkampanjer där TV-magasinet presenteras som tidningens egen produkt. TV-magasinet distribueras som bilaga i tidningens hela upplaga. TV-magasinet behandlas överhuvudtaget som en del av huvudtidningen. Avgörande för om en publikation ska anses som en del av en allmän nyhetstidning eller ej bör vara vilken typ av information som lämnas i den publikationen och hur denna information presenteras.

Skattemyndigheten som omprövade men inte ändrade sitt beslut anförde i huvudsak följande. Avgörande för vilken skattesats som ska tillämpas för annonser i en trycksak som samdistribueras med en dagstidning är om trycksaken kan anses som en bilaga till eller som en del av dagstidningen. Med bilaga förstås i princip varje separat trycksak som inhäftad eller lös distribueras med en publikation och som inte utgör en del av publikationen. För att en trycksak ska anses som en del (sektion) av en publikation bör den ha framställts av huvudpublikationens utgivare eller på dennes uppdrag. Dessutom bör trycksaken på väl synlig plats på första sidan vara försedd med uppgift om huvudpublikationens namn och utgivningsdag som markerar sambandet med huvudpublikationen eller ingå i huvudpublikationens paginering och i övrigt vara utformad på ett sådant sätt att det framgår att publikationen ingår i huvudpublikationen. Trots att ansvarig utgivare är et bolag som ägs av dagstidningarna kan publikationen inte anses som en del av de dagstidningar med vilka den distribueras.

Länsrätten gör följande bedömning.

Av prop. 1972:58 sid. 38 framgår att tidning eller annan publikation kan ges ut i två eller flera delar utan att det därför är fråga om huvudtrycksak och bilaga. Sådana delar bör betraktas som en publikation.

Ställning måste härefter tas till vad som erfordras av en trycksak för att den ska anses utgöra del av en tidning. Förarbetena ger inte något klart svar i frågan. Länsrätten anser att om det inte ens går att på trycksaken utläsa sambandet mellan tidningen och trycksaken så kan man enligt allmänt språkbruk inte beteckna trycksaken som en del av tidningen utan trycksaken måste istället ses som en bilaga till tidningen. Denna slutsats förstärks av det faktum att trycksaken har en helt annan utformning än de dagstidningar den samdistribueras med. Det är dessutom ostridigt att TV-magasinet med exakt samma text och utförande distribueras med ytterligare 17 dagstidningar. Att utgivaren av trycksaken framställt trycksaken på tidningens uppdrag och att trycksaken marknadsförs som en del av tidningen kan inte medföra annan bedömning. Överklagandet kan således inte bifallas.

Länsrätten avslog överklagandet.

Bolaget fullföljde sin talan i kammarrätten.

Riksskatteverket bestred bifall till överklagandet.

Kammarrätten fastställde länsrättens dom.

Kommentar:

Bolaget har överklagat kammarrättens dom. Regeringsrätten har meddelat prövningstillstånd den 23 januari 2002, Regeringsrättens mål nr 6688-2000.

SRN:s förhandsbesked den 6 februari 2002 Emission genom dotterbolag

Område: Skatterättsnämnden

Ärende behandlat vid Riksskatteverkets rättsfallsseminarium den 19 mars 2002.

Utdelningsbeskattning ska inte ske då ett moderbolag säljer ett optionslån till sitt dotterbolag som sedan överlåter de erhållna optionsrätterna exklusive skuldebrev till aktieägarna i moderbolaget. Schablonmetoden får inte tillämpas på teckningsrätter. En teckningsrätt som förfallit har ansetts avyttrad.

Inkomsttaxeringarna 2002-2004

Sökanden, en fysisk person, äger aktier i MB, vars aktier är marknadsnoterade. I ansökan redovisas följande emissionsförfarande från MB:s sida.

MB beslutar på bolagsstämma i maj 2001 om en till aktieägarna ställd kontant nyemission med teckningstid i juni 2001. MB utfärdar teckningsrätter, vilka blir föremål för handel.

Samtidigt härmed emitterar MB till ett helägt dotterbolag (DB) ett lån förenat med avskiljbara optionsrätter till nyteckning av aktier i MB, teckningsoptioner, i juni 2002. DB avskiljer teckningsoptionerna. Genom DB:s försorg överförs teckningsoptionerna utan särskilt vederlag till dem som tecknar aktier i MB i juni 2001. Även teckningsoptionerna blir föremål för handel.

FRÅGOR

1. Medför erhållandet av teckningsrätter i emissionen att sökanden skall inkomstbeskattas? Om ja, hur skall den skattepliktiga inkomsten beräknas?

2. Hur skall beskattning ske om teckningsrätter avyttras i marknaden?

3. Hur skall omkostnadsbeloppet för sålda teckningsrätter fastställas?

4. Får schablonmetoden tillämpas vid avyttring av teckningsrätterna, förutsatt att dessa är marknadsnoterade enligt 48 kap. 15 § IL?

5. Om en teckningsrätt förfaller utan att utnyttjas, får eventuellt omkostnadsbelopp då dras av som kapitalförlust?

6. Om sökanden utnyttjar teckningsrätter som erhållits i emissionen för nyteckning av aktier och därmed erhåller optionsrätter, medför detta någon beskattning för sökanden? Om ja, hur skall den skattepliktiga inkomsten beräknas?

7. Om sökanden utnyttjar optionsrätter för att teckna nya aktier, medför detta någon beskattning för sökanden? Om ja, hur skall den skattepliktiga inkomsten beräknas.

8. Hur skall omkostnadsbeloppet beräknas för de aktier som nytecknas genom utnyttjande av erhållna teckningsrätter respektive optionsrätter?

9. Vad är sökandens anskaffningsvärde vid försäljning av optionsrätter som erhållits i emissionen?

10. På vilket sätt förändras svaren på frågorna ovan om sökanden endast erhållit teckningsrätter genom förvärv på marknaden?

11. Skall sökandens samtliga teckningsrätter vara av samma slag och sort vid tillämpning av genomsnittsmetoden vid beräkning av kapitalvinst eller kapitalförlust? Som förutsättning för frågan gäller att sökanden dels erhåller 80 teckningsrätter på grund av sitt aktieinnehav i MB, dels förvärvar ytterligare 50 teckningsrätter på marknaden och sedan avyttrar 50 teckningsrätter.

12. Om nej, äger sökanden själv välja om avyttringen skall anses avse sådana teckningsrätter som han erhållit på grund av sitt aktieinnehav i MB eller sådana teckningsrätter som han förvärvat på marknaden?

13. Får sökanden tillämpa den så kallade schablonmetoden vid beräkning av kapitalvinst avseende samtliga eller några avyttrade teckningsrätter förutsatt att dessa är marknadsnoterade? Som förutsättning för frågan gäller att sökanden dels erhåller 80 teckningsrätter på grund av sitt aktieinnehav i MB, dels förvärvar ytterligare 50 teckningsrätter på marknaden och sedan avyttrar 60 teckningsrätter.

14. Om fråga 13 besvaras på så sätt att sökanden får tillämpa schablonmetoden för några teckningsrätter, äger sökanden då själv välja hur många av de avyttrade teckningsrätterna som erhållits på grund av aktieinnehavet i MB respektive hur många teckningsrätter som förvärvats på marknaden under de förutsättningar som anges i fråga 13?

FÖRHANDSBESKED

Sökanden skall inte i något fall inkomstbeskattas för förvärv av teckningsrätter och teckningsoptioner. Teckningsrätterna och teckningsoptionerna skall behandlas som sådana teckningsrätter och optioner som avses i 44 kap. 4, 10, 12 och 20 §§ samt 48 kap. 2, 7, 13 och 15 §§ inkomstskattelagen (1999:1229).

MOTIVERING

Regeringsrätten har i dom den 21 november 2001, mål nr 377-2001, i inkomstskattehänseende jämställt ett helägt dotterbolags externa avyttring av konvertibla skuldebrev, som det förvärvat vid moderbolagets emission, med en moderbolagets ”direktemission” till ”marknaden”. Med hänsyn härtill och till att sökanden förvärvar teckningsoptioner som en följd av att han tecknar aktier i MB finner nämnden att sökandens förvärv av teckningsoptioner skall ses som ett led i MB:s kapitalanskaffning. Teckningsrätterna och teckningsoptionerna skall därför behandlas likartat vid sökandens inkomstbeskattning. Detta innebär bland annat att sökanden inte i något fall skall utdelningsbeskattas för att han förvärvar teckningsrätter och teckningsoptioner, att de skall anses anskaffade utan utgift om de grundas på aktieinnehav i MB (både sedan tidigare innehavda aktier och nytecknade aktier), att den s.k. schablonmetoden i 48 kap. 15 § IL inte är tillämplig på teckningsrätterna och teckningsoptionerna, att ett utnyttjande av teckningsrätterna och teckningsoptionerna för teckning av aktier inte föranleder inkomstbeskattning och att vid förvärv av teckningsrätter och teckningsoptioner på marknaden anskaffningsutgiften för dem får dras av om tiden för utnyttjande löper ut utan att de utnyttjas för förvärv av aktier.

Kommentar:

RSV har följande uppfattning.

Fråga 1: Erhållandet av teckningsrätter utgör för aktieägare inte en skattepliktig intäkt. I den mån aktier får tecknas för ett pris som understiger deras marknadsvärde kommer värdet på aktieägarens övriga aktier att minska i motsvarande mån. Någon kapitalöverföring från bolaget till aktieägaren uppkommer således inte.

Fråga 2: Avyttringen kapitalvinstbeskattas (44 kap. 3 § IL).

Fråga 3: Anskaffningsutgiften är 0 kr (48 kap 13 § 1 st. IL).

Fråga 4: Schablonmetoden är inte tillämplig för teckningsrätter (48 kap. 15 § IL). Enligt lagtextens ordalydelse får metoden inte tillämpas för terminer och optioner och inte heller sådana teckningsrätter som grundas på aktieinnehav i bolaget.

Fråga 5: Förfall utgör inte avyttring i sig enligt 44 kap. 3 § IL eftersom ingen ersättning erhålls. Teckningsrätter kan inte självklart anses innefattas av definitionen på optioner i 44 kap. 12 § IL. Av prop. 1999/2000:2, del 2, s 520, framgår emellertid att teckningsoptioner i allmänhet bör ses som köpoptioner. Man använder också ordet förvärva i stället för köpa i definitionen av optioner. En teckningsrätt är visserligen ett värdepapper för sig, men till sin karaktär är det en kort teckningsoption, utgiven av bolaget normalt till aktieägarna. Ovannämnda förarbetsuttalande och lämplighetsskäl talar därför för att hävda att bestämmelsen i 44 kap. 4 § p. 4 IL är tillämplig och att förfall anses som avyttring av teckningsrätten. Avdrag för anskaffningsutgift för köpt teckningsrätt kan då erhållas. (Övriga anses förvärvade för 0 kr, se fråga 3, och förlust uppkommer inte.)

Fråga 6: SRN har motiverat sitt ställningstagande med att RR ansett att emission genom ett dotterbolag är skattefri. Någon likhet mellan beskattningen av bolagen och av aktieägarna vid emissioner har emellertid inte funnits. Emission är skattefri medan förvärv och försäljning av de emitterade värdepapperna kapitalvinstbeskattas. RSV:s uppfattning är i stället den att det avgörande är om någon förmögenhetsöverföring skett från moderbolaget till aktieägarna, dvs. om emissionen gått direkt till aktieägarna eller civilrättsligt gått till en annan person först och sedan till aktieägarna. En förmögenhetsöverföring till denna andra juridiska person har då inträffat, följd av en återföring av värdet till aktieägarna. Eftersom optionsrätterna inte kommer direkt från MB utan från en annan juridisk person bör erhållna optionsrätters marknadsvärde beskattas som utdelning hos aktieägarna. Att denna andra juridiska person är ett dotterbolag bör inte göra någon skillnad. Problem skulle i annat fall uppkomma om dotterbolaget inte var helägt utan värdet av varje optionsrätt skulle proportioneras efter ägarandelarna i dotterbolaget på en skattepliktig och en skattefri del.

Fråga 7: Utnyttjande av optionsrätter för förvärv av aktier utgör inte en avyttring i sig enligt 44 kap. 3 § IL och utlöser inte kapitalvinstbeskattning. I 44 kap. 10 § IL finns dessutom en uttrycklig bestämmelse med denna innebörd.

Fråga 8: Emissionspriset för aktierna utgör anskaffningsutgift för de aktier som förvärvats genom teckningsrätt. Emissionspriset jämte marknadsvärdet på optionsrätterna vid förvärvet utgör anskaffningsutgift för de aktier som förvärvats genom optionsrätt. Se 44 kap. 20 § IL. (Jfr fråga 6 om utdelningsbeskattning av aktieägarnas förvärv.)

Fråga 9: Anskaffningsutgiften för optionsrätterna är deras marknadsvärde vid förvärvet från dotterbolaget (jfr fråga 6 om utdelningsbeskattning av aktieägarnas förvärv).

Fråga 10: Omkostnadsbeloppet kommer att utgöras av erlagd ersättning vid köpet av teckningsrätter (fråga 3). Eftersom teckningsrätterna ursprungligen grundar sig på aktieinnehav i bolaget är schablonmetoden inte tillämplig. Detta gäller även för det fall att teckningsrätten köpts på allmänna marknaden (fråga 4). RSV:s inställning är den att teckningsrätterna ska ses som optioner då de har samma prisbild inkluderande den s.k. hävstångseffekten. En liten värdehöjning av den underliggande aktien leder till en stor värdehöjning på teckningsrätten. Detta motiverar att schablonmetoden inte ska anses tillämplig. Till anskaffningsutgiften för aktierna ska läggas erlagd ersättning vid köp av teckningsrätter (fråga 8). I övrigt förändras inte svaret på de tidigare ställda frågorna.

Fråga 11: Samtliga teckningsrätter får anses vara av samma slag och sort. (Fråga 12 förfaller därmed.) Eftersom schablonmetoden inte bör användas är samma skatteregler tillämpliga på dem. Då de kommer från samma emission och har samma villkor bör de ingå i samma genomsnittsberäkning.

Fråga 13: Schablonmetoden är inte tillämplig på vare sig teckningsrätter eller optionsrätter (48 kap. 15 § IL). Fråga 14 förfaller därmed.

RSV överklagar frågorna 5, 6, 8, 9, 10 (vad avser fråga 4), 11 och 13.

Meddelade prövningstillstånd

Område: Meddelade prövningstillstånd

Ärende behandlat vid Riksskatteverkets rättsfallsseminarium den 19 mars 2002.

Saken:

Fråga om gästhem, beläget i omedelbar anslutning till tempel, ska indelas som specialbyggnad (ecklesiastikbyggnad) eller som hyreshus.

RR målnr 4064-1999

Klagande:

RSV

Lagrum:

2 kap. 2 och 3 §§ FTL

Saken:

Fråga dels om byggnad som används för både kommunikations- och kontorsändamål ska indelas som specialbyggnad eller hyreshus, dels om hur byggnad under uppförande ska indelas.

RR målnr 7438–7441-1998, KRNS 3691–3694-1994

Klagande:

den skattskyldige

Lagrum:

1 kap. 6 § samt 2 kap. 2 och 3 §§ FTL

Saken:

På grund av samordning av pensionsförmåner från Finland och Sverige har avdrag skett från retroaktivt utbetalade förmåner från Finland. Fråga om hur det avdragna beloppet ska hanteras i skattehänseende.

RR målnr 8623-1999 och 5733–5734-2000, KRNS 9550-1998 och 1428–1429-1999 samt RR 5055-2000, KRNG 4958-1999,

Klagande:

RSV och den skattskyldige

Lagrum:

32 § 1 mom. första stycket b) KL, 2 § nordiska avtalet, förordningen (1993:1529) om tillämpning av en nordisk konvention den 15 juni 1992 om social trygghet

Saken:

Fråga om oriktig uppgift föreligger när motstridiga uppgifter om s.k. förbjudet lån lämnats i självdeklaration.

RR målnr 2409-2001, KRSU 1691-1998

Klagande:

den skattskyldige

Lagrum:

5 kap. 1 § TL

Sifferkollen Läs mer

Belopp

Basbelopp
År 2018 2019 2020
Prisbasbelopp 45 500 46 500 47 300
Förhöjt pbb. 46 500 47 400 48 300
Inkomstbasbelopp 62 500 64 400 66 800
Utdelning fåmansföretag
År 2017 2018 2019
Schablonbelopp 163 075 169 125 171 875

Räntesatser

Periodiseringsfond
År 2017 2018 2019
Räntesats 0,36* 0,36 0,51

* 0,19 om räkenskapsåret börjar 2016 och avslutas 2017.

Referensränta
År 2016-07-01 2019-07-01
Räntesats -0,5 0,0
Ränta på skattekontot
Period 2013-2016 2017 -
Intäkt 0,5625 0
Kostnad Låg 1,25 1,25
Kostnad Hög 16,25 16,25
Räntefördelning
Inkomstår 2017 2018 2019
Positiv 6,27 6,49 6,51
Negativ 1,50 1,50 1,51
Statslåneränta
År 2017 2018 2019
31 maj 0,34 0,49 0,05
30 nov 0,49 0,51 -0,09

Traktamenten

Bilresor
Inkomstår 2017 2018 2019
Egen bil 18,50 18,50 18,50
Förmånsbil, diesel 6,50 6,50 6,50
Förmånsbil, bensin 9,50 9,50 9,50
Kostförmån
År 2017 2018 2019
Frukost, lunch och middag 225 235 245
Lunch eller middag 90 94 98
Frukost 45 47 49
Skattefria gåvor
År 2017 2018 2019
Julgåva 450 450 450
Jubileumsgåva 1 350 1 350 1 350
Minnesgåva 15 000 15 000 15 000

Skattesatser

Bolagsskatt
År 2017 2018 2019
Skattesats 22% 22% 21,4%
Mervärdesskatt
År 2017 2018 2019
Normal

25 %

25 % 25 %
Livsmedel, krog m.m. 12 % 12 % 12 %
Persontransport, böcker m.m. 6 % 6 % 6 %
Arbetsgivaravgifter/egenaavgifter
Födda -1937 1938 - 1953 1954 -
Arb. avgifter 0 % 10,21% 31,42%
Egenavgifter 0 % 10,21% 28,97%