Skatteverkets rättsfallssammanställning 24/02

RR:s dom den 25 juni 2002, mål nr 3454-2001 Tillhandahållande av kyrkovaktmästare

Område: Regeringsrätten

Ärende behandlat vid Riksskatteverkets rättsfallsseminarium den 29 oktober 2002.

Fråga om samfällighets tillhandahållande av kyrkovaktmästare till domkyrka som ingår i samfälligheten är yrkesmässig och görs med vinstsyfte

Mervärdesskatt, redovisningsperioder under tiden 1 november 2000 till 31 oktober 2003

Skatterättsnämndens förhandsbesked har refererats i rättsfalls- protokoll 18/01.

Beträffande omständigheterna i ärendet hänvisas till detta referat.

X kyrkliga samfällighet (samfälligheten) överklagade fråga nr 4 till Regeringsrätten och yrkade att tillhandahållande av kyrkovaktmästare till X stift vid stiftsförättningar i X domkyrka inte skall betraktas som yrkesmässig och att den inte drivs i vinstsyfte.

RSV hemställde att förhandsbeskedet skulle fastställas i den överklagade delen.

SKÄLEN FÖR REGERINGSRÄTTENS AVGÖRANDE

Frågan i målet är om samfälligheten är skattskyldig till mervärdesskatt för de belopp som den uppbär från X stift som ersättning för vissa tjänster åt stiftet i samband med förrättningar i X domkyrka.

Såväl X stift som de nio församlingar i X kommun som har bildat samfälligheten utgör särskilda organisatoriska delar av det registrerade trossamfundet Svenska kyrkan; stiftet på det regionala planet och församlingarna på det lokala planet. Samfälligheten sköter samtliga ekonomiska frågor som uppkommer i den verksamhet som bedrivs av de församlingar som har del i samfälligheten. Den i samfälligheten ingående Domkyrkoförsamlingen använder domkyrkan som församlingskyrka vid sina gudstjänster och andra förrättningar. Domkyrkan är även biskopens och stiftets kyrka.

Samfälligheten ställer behövlig personal till förfogande vid de förrättningar som församlingarna håller i domkyrkan och i de andra kyrkor som används i församlingarnas verksamhet. Den ställer även behövlig personal till förfogande vid de gudstjänster och andra förrättningar som stiftet håller i domkyrkan, varvid samfälligheten får en ersättning från stiftet på ca 75 000 kr per år. Ersättningen är beräknad enligt självkostnadsprincipen och är därför endast avsedd att täcka samfällighetens kostnader för personalens deltagande vid dessa förrättningar.

För skattskyldighet till mervärdesskatt krävs bl. a. att det är fråga om skattepliktig omsättning i en yrkesmässig verksamhet. Vad som avses med yrkesmässig verksamhet anges i 4 kap. 1 § ML. Enligt den bestämmelsen är en verksamhet yrkesmässig om den utgör näringsverksamhet enligt 13 kap. inkomstskattelagen (1999:1229) eller bedrivs i former som är jämförliga med en till sådan näringsverksamhet hänförlig rörelse och ersättningen för omsättningen i verksamheten under beskattningsåret överstiger 30 000 kr.

Den verksamhet det är fråga om i detta fall innebär att samfällighetens personal ställer domkyrkan i ordning för stiftets förrättningar, biträder vid dessa förrättningar samt utför visst arbete efter förrättningarnas slut. Dessa uppgifter har i stora delar sin grund i Svenska kyrkans gudstjänstordning och de får därför anses kräva särskilda insikter i denna ordning. Med hänsyn till uppgifternas speciella karaktär kan utförandet av dem inte påverkas av samfälligheten.

Den ersättning som betalas av X stift till samfälligheten avser således tjänster som har sin grund i och är direkt förbundna med kyrkans gudstjänstverksamhet. I detta avseende skiljer sig dessa tjänster till sin karaktär inte från de tjänster som personalen utför vid de förrättningar som församlingarna själva anordnar. Att samfällighetens personal på detta sätt deltar vid såväl stiftets som församlingarnas förrättningar utgör således en del av kyrkans gudstjänstliv. Som en följd av dessa förhållanden tillhandahålls de ifrågavarande tjänsterna inte till något utomstående subjekt. Enligt Regeringsrättens uppfattning kan verksamheten inte anses vara yrkesmässig i den mening som avses i 4 kap. 1 § ML.

REGERINGSRÄTTENS AVGÖRANDE

Regeringsrätten förklarar, med ändring av Skatterättsnämndens förhandsbesked i den överklagade delen, att samfälligheten inte är skattskyldig till mervärdesskatt för den ersättning som uppbärs från X stift i samband med förrättningar i X domkyrka.

RR:s dom den 10 oktober 2002, mål nr 986–987-1998 Väsentlig anknytning.

Område: Regeringsrätten

Ärende behandlat vid Riksskatteverkets rättsfallsseminarium den 29 oktober 2002.

Uttrycket ”Varaktigt bo och hemvist på viss utländsk ort” i punkt 1 andra stycket av anvisningarna till 53 § kommunalskattelagen har vid bedömningen av om väsentlig anknytning till Sverige föreligger efter en utflyttning inte ansetts innefatta ett krav på att oinskränkt skattskyldighet ska föreligga i det andra landet.

Inkomsttaxeringen 1995

Makarna E utvandrade från Sverige till Spanien i september 1994. De var svenska medborgare och hade kvar en fritidsfastighet i Sverige. De var inte oinskränkt skattskyldiga i Spanien under 1994. Kammarrätten i Stockholm fann vid en samlad bedömning att någon väsentlig anknytning till Sverige efter utflyttningen inte kunde anses föreligga. RSV överklagade kammarrättens dom och yrkade att makarna E för hela beskattningsåret 1994 skulle beskattas i enlighet med de regler som gäller för skattskyldiga som är bosatta i Sverige. RSV anförde härvid bl.a. följande. Av utredningen i målet framgår att makarna E anmälde utflyttning från Sverige till Spanien i september 1994 och att de angett den 29 september 1994 som utresedatum. I målet är vidare ostridigt att makarna E under 1994 inte varit oinskränkt skattskyldiga i Spanien. Då makarna E under det nu aktuella året inte varit oinskränkt skattskyldiga i något annat land kan de enligt RSV:s uppfattning inte heller, på det sätt som anges i punkt 1 andra stycket av anvisningarna till 53 § kommunalskattelagen (1928:370), anses ha haft varaktigt bo och hemvist på viss utländsk ort. Den exakta innebörden av begreppet ”varaktigt bo och hemvist på viss utländsk ort” framgår varken av lagtexten eller av dess förarbeten. Det ligger emellertid i uttrycket att den skattskyldige är just oinskränkt skattskyldig i ett annat land. Makarna E hemställde att RSV:s talan avslås.

RR gör följande bedömning.

”RSV har som sin uppfattning framfört att frågan om makarna E skattskyldighet under det aktuella året skall bedömas mot bakgrund av om de kan anses ha varit oinskränkt skattskyldiga i ett annat land. Det finns emellertid inte någonstans angivet i lag att förekomsten av ”oinskränkt skattskyldighet i ett annat land” skall vara bestämmande för en persons skattskyldighet i Sverige. RSV anser att det i uttrycket ”varaktigt bo och hemvist på viss utländsk ort” i punkt 1 andra stycket anvisningarna till 53 § kommunalskattelagen ligger att den skattskyldige är oinskränkt skattskyldig i ett annat land. De citerade orden i anvisningarna ger dock endast uttryck för att vissa faktiska förhållanden (bosättning och hemvist) skall vara för handen. Den tolkning som RSV förordar skulle i själva verket medföra att det andra landets skatterättsliga lagstiftning skulle vara utslagsgivande för den skattskyldiges bosättning och hemvist. Det ifrågavarande uttrycket i anvisningarna ingår som en av många anknytningsfaktorer. Dessa ger överlag uttryck för objektivt iakttagbara faktiska förhållanden vilket talar emot att innebörden av såväl det ifrågavarande uttrycket som övriga anknytningsfaktorer skulle vara beroende av en särskild skatterättslig prövning enligt utländsk rätt. Om uttrycket skulle tillmätas den betydelse som RSV gör gällande, skulle flertalet andra anknytningsfaktorer framstå som i stort sett onödiga. Syftet med bestämmelsen om väsentlig anknytning till Sverige i 53 § 1 mom. kommunalskattelagen är emellertid att det skall göras en samlad bedömning i varje särskilt fall, varför alla omständigheter av betydelse för bosättningen skall vägas in. Vad nu anförts innebär att frågan om makarna E haft väsentlig anknytning till Sverige skall besvaras utan avseende på om de varit obegränsat skattskyldiga eller inte i ett annat land.

De anknytningspunkter som beskattningsåret 1994 förelåg för makarna E var att de var svenska medborgare och att de hade kvar en fritidsfastighet i Sverige. Dessa omständigheter är varken sedda för sig eller sammantagna sådana att makarna skall anses ha väsentlig anknytning till Sverige efter avresan till Spanien. Makarna E skall därför efter den 29 september 1994 inte anses ha väsentlig anknytning till Sverige.”

KR:s i Jönköping dom den 5 september 2002, mål nr 2355-2356-2000 Ackord och underskottsavdrag.

Område: Kammarrätten

Ärende behandlat vid Riksskatteverkets rättsfallsseminarium den 29 oktober 2002.

Eftergift av en fordran genom villkorat aktieägartillskott ansågs med hänsyn till omständigheterna utgöra ett underhandsackord som skulle reducera aktiebolagets underskott.

Inkomsttaxering 1996 och 1997

Ett aktiebolag hade en skuld till en bank. Bolaget var på obestånd. Banken överlät sin fordran på bolaget till dess företagsledare och aktieägare mot betalning i form av revers. När reversbeloppet betalats av aktieägaren intill ett visst belopp avskrev banken sin resterande fordran enligt reversen. En förutsättning var att aktieägaren i anslutning till förvärvet av fordringen lämnade ett villkorat aktieägartillskott till bolaget i form av eftergift av hela den av honom förvärvade fordringen mot bolaget.

Skattemyndigheten beslutade att reducera bolagets underskott. Bolaget ansågs i realiteten ha erhållit en eftergift av banklånet d.v.s. underhandsackord. Det verkliga ändamålet med förfarandet var enligt skattemyndigheten att bolaget inte skulle förlora sitt underskottsavdrag på grund av ackord.

Bolaget genmälde att aktieägaren förvärvat en fordran på bolaget från banken som han därefter i sin helhet omvandlat till ett villkorat aktieägartillskott. Det fanns en möjlighet för honom att återta det lämnade tillskottet när det uppkom fritt kapital i bolaget. Det faktum att banken skrivit av viss del av sin fordran på aktieägaren skulle leda till skattekonsekvenser den dag aktieägaren erhöll återbetalning av det villkorade aktieägartillskottet.

Länsrätten anförde bl.a. att ett beslut om fastställande och återbetalning av villkorat aktieägartillskott ska fattas av bolagsstämman. Innan så har skett kan någon återbetalning av aktieägartillskottet inte lagligen göras. En fordran mot bolaget kan således inte anses uppstå förrän beslut om återbetalning av ett villkorat aktieägartillskott fattas av bolagsstämman (jfr RÅ 1987 ref. 145). Eftersom fordringen mot bolaget var att betrakta som bortfallen genom det villkorade aktieägartillskottet förelåg ett ackord.

Kammarrätten konstaterade att det saknas lagreglering beträffande underhandsackord samt vilka kriterier som ska vara uppfyllda för att ett sådant ackord ska vara för handen. Syftet med såväl offentliga ackord som underhandsackord torde emellertid vara att borgenärer genom nedsättning samt eftergift av skulder avser att möjliggöra för bolag som har en betalningsoförmåga som inte är tillfällig, att fortsätta sin verksamhet. Således har i praxis ställts krav på att obestånd eller insolvens ska föreligga. En avskrivning eller delvis eftergift av en skuld ska vidare vara definitiv.

Kammarrätten fann, bl.a. med hänsyn till bolagets egna uppgifter, att bolaget vid tidpunkten för avtalets upprättande var på obestånd. Kammarrätten delade i övrigt länsrättens bedömning och fann att det aktuella förfarandet utgjorde sådant ackord för vilket underskottsavdrag inte ska medges.

Kommentar:

I en annan dom i Kammarrätten i Jönköping den 13 september 2002, mål nr. 2013-2000 gjordes i princip samma bedömning avseende ett s.k. villkorat borgenärstillskott från en bank till ett aktiebolag på obestånd. Tillskottet var villkorat och i avtalet angavs att banken i framtiden skulle äga rätt att erhålla återbetalning av tillskottet ur disponibla vinstmedel.

Tidigare gällde att det inrullade underskottet året efter ackordsåret skulle reduceras (RÅ 1999 ref. 59). Numera gäller att om den skattskyldige får ackord ska det inrullade underskottet för ackordsåret minskas med summan av de skulder i näringsverksamheten som fallit bort genom ackordet (40 kap. 21 § IL).

KR:s i Stockholm dom den 8 oktober 2002, mål nr 3397-2001 Skatterättslig ägare till bostadsrätt.

Område: Kammarrätten

Ärende behandlat vid Riksskatteverkets rättsfallsseminarium den 29 oktober 2002.

M har varit registrerad ägare till bostadsrätt. Utifrån ett hävdat bulvanförhållande har M yrkat att avyttringen ska redovisas i det egna aktiebolaget.

Inkomsttaxering 1998

M är ägare till MP AB. MP AB hade några år tidigare förvärvat inkråmet i GB AB. Därvid ingick en bostadsrätt. Registrerad ägare till bostadsrätten var dock G som var ägare till GB AB. Bolaget hade förvärvat bostadsrätten (före år 1991), bokförd i bolagets räkenskaper, men vägrats inträde i föreningen med hänvisning till gällande stadgar. G hade därför registrerats som ägare till bostadsrätten. I samband med att MP AB förvärvade inkråmet kom M att registreras som ägare till bostadsrätten. Bostadsrätten avyttrades 1997. M redovisade inte försäljningen i sin deklaration.

Skattemyndigheten ansåg att M var ägare till bostadsrätten och hänvisade till 2 § bostadsrättslagen (1971:479) där det stadgas att nyttjanderätt endast får upplåtas till medlem, samt till 13 § samma lag som reglerar att överlåtelse till person som inte antagits som medlem är ogiltig. Skattemyndigheten beskattade M för vinsten och bortsåg därvid för M:s påstående om att han endast var bulvan för den rättmätige ägaren, dvs. MP AB. Bolaget hade dessutom redovisat försäljningen i sin deklaration. För att styrka sitt påstående om rätt till genomsyn hänvisade M till ett antal rättsfall från RR avseende dold äganderätt samt till RÅ 1987 ref 78 (Accentamålet), RÅ 1989 ref 127 (Ädelstensmålet). Skattemyndigheten uttalade att man inte ansåg att det förelåg skäl för att genom s.k. genomsyn bortse från att M genom civilrättsligt giltiga handlingar i egenskap av ägare till bostadsrätten förvärvat och avyttrat denna.

LR refererade till vid förvärvet gällande bostadsrättslag dvs. 1971 års lag. Man uttalar sedan att det inte framkommit annat än att M civilrättsligt varit ägare till bostadsrätten och konstaterar sedan att man inte finner skäl att bortse härifrån vid den skatterättsliga tillämpningen. M anses därför skattskyldig för uppkommen realisationsvinst.

KR gör samma bedömning som LR och ändrar inte den överklagade domen.

KR:s Göteborg dom den 10 oktober 2002, mål nr 4672-2002 Avdrag för rättegångskostnader vid avyttring av bostadsrätt.

Område: Kammarrätten

Ärende behandlat vid Riksskatteverkets rättsfallsseminarium den 29 oktober 2002.

Då bostadsrätt avyttrats efter tvångsförsäljning initierad av bostadsrättsförening har motpartens rättegångskostnader ansetts utgöra privata levnadskostnader.

Inkomsttaxering 2000

G avyttrade efter tvist med HSB av tvång sin bostadsrätt under 1999. Tvisten hade avgjorts i domstol varvid G ålagts att betala motpartens rättegångskostnader med 45 000 kr. G yrkade avdrag med motsvarande belopp vid sin realisationsvinstberäkning.

LR refererade till 24 § 1 mom SIL som föreskriver rätt till avdrag för alla omkostnader för egendomen (omkostnadsbeloppet). LR uttalar därefter att avdrag för rättegångskostnader inte kan anses ingå i omkostnadsbeloppet utan hänför istället dessa till privata levnadskostnader.

KR instämmer i länsrättens bedömning och avslår därför överklagandet.

KR:s i Stockholm dom den 17 oktober 2002, mål nr 2905-2001 Beviskrav, realisationsvinst på fastighet.

Område: Kammarrätten

Ärende behandlat vid Riksskatteverkets rättsfallsseminarium den 29 oktober 2002.

Vid realisationsvinstberäkning avseende avyttrad fastighet har yrkat avdrag satts ner på grund av bristande bevisning från den skattskyldiges sida.

Inkomsttaxering 1997

S avyttrade under 1996 sin fastighet. Avdrag för förbättringskostnader yrkades med 1 404 926 kr. Skattemyndigheten begärde att S skulle styrka sina kostnader med kvitton eller dylikt. Endast tre fakturakopior kunde uppvisas. Två av dessa var dessutom utställda på TH S Plåtslageri. Motsvarande den firma som S tidigare make bedrivit. Kvarstod en faktura på 25 000 kr. Utifrån tillgängliga uppgifter fanns inget som styrkte att bostadsbyggnaden genomgått några påtagliga ny-, till- eller ombyggnader. Däremot ansågs det klarlagt att ett nytt garage uppförts på fastigheten. Yrkat avdrag härför var 135 000 kr.

Skattemyndigheten medgav avdrag med 160 000 kr (25 000 + 135 000).

S överklagade och uttalade. Fastigheten hade genom arvskifte övergått till hennes make 1988. S blev ägare genom bodelning 1996. Utförda arbeten hade utförts under ett antal år men tyvärr hade underlagen, med bortseende för några få fakturor förkommit. S hänvisade till en förteckning över utförda arbeten och bifogade även att antal fotografier.

LR konstaterar att utgångspunkten i taxeringsprocessen är att den som har lättast att prestera bevisningen också ska ta på sig detta ansvar. Vidare är huvudregeln att det allmänna anses ha bevisbördan ifråga om relevanta fakta för inkomstsidan, medan den skattskyldige anses ha bevisbördan ifråga om relevanta fakta för avdragssidan. LR finner sedan att S inte lyckats tillföra tillräckliga bevis för att hon ska anses berättigad till högre avdrag för förbättringskostnader än vad skattemyndigheten medgivit.

S överklagar till KR. KR hänvisar till praxis (RÅ 1992 not. 90) varav framgår att beträffande kostnader efter den 1 januari 1968 så bör dessa kunna styrkas med faktura eller räkning. KR konstaterar därefter att S beskrivning och bifogade fotografier får anses innebära att S visat omfattningen av vidtagna förbättringsarbeten. KR konstaterar därefter att S inte genom fakturor eller räkningar, utöver medgivna avdrag, förmått visa vem som utfört arbetena eller när dessa utförts och inte heller vem som svarat för därav uppkomna kostnader. KR avslår därför S överklagande.

Kommentar:

Det diskuteras emellanåt om de i förarbetena (prop. 1967:153 sid. 143 samt prop. 1975/76:180 sid. 132-133) gjorda uttalandena om krav på styrkta förbättringskostnader för åtgärder gjorda efter 1967 skulle kunna begränsas till att enbart avse förbättringskostnader på befintlig byggnad men inte en ren nybyggnation. Av KR:s domskäl framgår inte att en sådan distinktion skulle kunna påverka avdragsrätten. Det kan nämnas att RR medgivit prövningstillstånd i två fall; dels KR i Göteborg dom 8 februari 2000 målnr. 37-1999 som avser bevisvärdet att ett 16 år i efterhand upprättat intyg om inköpt material och dels KR Göteborg dom 21 september 1999 målnr. 8357-1998 som avser yrkat avdrag för nybyggnation med 734 640 kr mot medgivna 120 007 kr motsvarande vad som kunnat styrkas med kvitto eller faktura.

SRN:s förhandsbesked den 9 oktober 2002 Fission av utländska dotterföretag.

Område: Förhandsbesked

Ärende behandlat vid Riksskatteverkets rättsfallsseminarium den 29 oktober 2002.

Fission av utländska dotterföretag har inte ansetts utlösa inkomstbeskattning. Omkostnadsbeloppet för aktierna i det ursprungliga dotterföretaget fördelades mellan aktierna i det bolaget och aktierna i de från detta fissionerade bolagen i förhållande till marknadsvärdena på bolagen vid tidpunkten för fissionen. Uppskovsbelopp avseende aktierna i det ursprungliga dotterföretaget fördelades på motsvarande sätt.

Inkomstskatt taxeringsåren 2003-2005

Ett svenskt moderföretag skulle fissionera (dela upp) ett dotterföretag i Danmark och ett dotterföretag i Norge enligt dansk respektive norsk rätt. Fissionerna skulle resultera i ett antal nya bolag i respektive land. De ursprungliga bolagen skulle komma att leva kvar som juridiska personer.

Fissionerna kunde komma att genomföras enligt olika alternativ. Inget av dessa alternativ skulle möta den definition av fission som finns i 37 kap. 5 § IL.

Ett alternativ var att aktiekapitalet i det ursprungliga bolaget fördelades mellan detta bolag och de genom fissionen nybildade bolagen. Minskningen av aktiekapitalet i det ursprungliga bolaget kunde komma att ske antingen genom nedsättning av aktiernas nominella belopp eller genom inlösen av aktier.

Ett annat alternativ var att fritt eget kapital i ursprungligt bolag ”omallokerades” till aktiekapital varefter den ökning av aktiekapitalet som skett genom omallokeringen fördelades ut till de nya bolagen. Enligt det alternativet kom aktiekapitalet i det ursprungliga bolaget att vara detsamma såväl före som efter fissionen.

Det svenska moderföretaget hade vidare ett uppskovsbelopp för vinst på grund av en tidigare genomförd koncernintern andelsavyttring kopplat till innehavet av aktierna i det ena av de utländska dotterföretagen.

Frågeställningarna var bl.a. om aktier i de ursprungliga kunde anses ha avyttrats i samband med nedsättning av aktiekapitalet på olika sätt i dessa bolag, hur omkostnadsbeloppet för aktierna i ursprungliga och nybildade bolag skulle beräknas, om fissionen skulle leda till beskattning av uppskovsbelopp och om så inte var fallet, hur uppskovsbeloppet fortsättningsvis skulle fördelas mellan aktierna i de olika bolagen.

Det svenska moderföretaget (sökandebolaget) benämns nedan XAB. De utländska dotterbolagen benämns gemensamt UDB.

FÖRHANDSBESKED

XAB ska inte anses avyttra aktier i UDB genom ifrågavarande fissioner. XAB:s omkostnadsbelopp för aktierna i UDB ska fördelas mellan aktierna i UDB och aktierna i de från dessa fissionerade bolagen i förhållande till marknadsvärdena på aktierna i UDB och aktierna i de nybildade bolagen vid tidpunkten för fissionen. Vidare ska uppskovsbelopp avseende aktierna i UDB inte återföras till beskattning utan fördelas på motsvarande sätt mellan aktierna i UDB och aktierna i de från UDB fissionerade bolagen.

MOTIVERING

UDB ska bli föremål för fission (uppdelning) enligt dansk respektive norsk rätt för att åstadkomma att de olika affärsområdena fördelas på skilda bolag. UDB kommer att finnas kvar. Uppdelningarna, som saknar motsvarighet i svensk rätt, faller inte under definitionen av fission i 37 kap. 5 § inkomstskattelagen (1999:1229). Som redovisas i ansökningen kan uppdelningarna i tekniskt avseende komma att ske enligt alternativa förfaranden.

Nämnden finner mot bakgrund av Regeringsrättens avgörande i RÅ 1999 not. 285 att de aktuella förfarandena inte bör anses innefatta vare sig avyttring av aktier i UDB eller utdelning från dessa bolag till XAB. Vidare bör omkostnadsbeloppet för aktierna i UDB före uppdelningen fördelas mellan aktierna i dessa bolag och de nybildade bolagen i förhållande till aktiernas marknadsvärden omedelbart efter uppdelningen. Uppskovsbelopp avseende aktierna i UDB bör fördelas mellan aktierna i detta bolag och de nybildade bolagen efter samma princip.

Kommentar:

RSV har inte överklagat förhandsbeskedet.

Meddelade prövningstillstånd

Område: Meddelade prövningstillstånd

Ärende behandlat vid Riksskatteverkets rättsfallsseminarium den 29 oktober 2002.

Saken:

Fråga om ägaren av en tennishall, vilken vid fastighetstaxeringen indelats som skattefri specialbyggnad, ska beskattas för inkomster från uthyrning av hallen

RR målnr 7534–753-2000

Klagande:

RSV

Lagrum:

7 § 7 mom. första stycker SIL

Sifferkollen Läs mer

Belopp

Basbelopp
År 2018 2019 2020
Prisbasbelopp 45 500 46 500 47 300
Förhöjt pbb. 46 500 47 400 48 300
Inkomstbasbelopp 62 500 64 400 66 800
Utdelning fåmansföretag
År 2017 2018 2019
Schablonbelopp 163 075 169 125 171 875

Räntesatser

Periodiseringsfond
År 2017 2018 2019
Räntesats 0,36* 0,36 0,51

* 0,19 om räkenskapsåret börjar 2016 och avslutas 2017.

Referensränta
År 2016-07-01 2019-07-01
Räntesats -0,5 0,0
Ränta på skattekontot
Period 2013-2016 2017 -
Intäkt 0,5625 0
Kostnad Låg 1,25 1,25
Kostnad Hög 16,25 16,25
Räntefördelning
Inkomstår 2017 2018 2019
Positiv 6,27 6,49 6,51
Negativ 1,50 1,50 1,51
Statslåneränta
År 2017 2018 2019
31 maj 0,34 0,49 0,05
30 nov 0,49 0,51 -0,09

Traktamenten

Bilresor
Inkomstår 2017 2018 2019
Egen bil 18,50 18,50 18,50
Förmånsbil, diesel 6,50 6,50 6,50
Förmånsbil, bensin 9,50 9,50 9,50
Kostförmån
År 2017 2018 2019
Frukost, lunch och middag 225 235 245
Lunch eller middag 90 94 98
Frukost 45 47 49
Skattefria gåvor
År 2017 2018 2019
Julgåva 450 450 450
Jubileumsgåva 1 350 1 350 1 350
Minnesgåva 15 000 15 000 15 000

Skattesatser

Bolagsskatt
År 2017 2018 2019
Skattesats 22% 22% 21,4%
Mervärdesskatt
År 2017 2018 2019
Normal

25 %

25 % 25 %
Livsmedel, krog m.m. 12 % 12 % 12 %
Persontransport, böcker m.m. 6 % 6 % 6 %
Arbetsgivaravgifter/egenaavgifter
Födda -1937 1938 - 1953 1954 -
Arb. avgifter 0 % 10,21% 31,42%
Egenavgifter 0 % 10,21% 28,97%