Skatteverkets rättsfallssammanställning 6/03

KR:s i Sundsvall dom den 23 januari 2003, mål nr 371-2002, 378–381-2002 Reducerad skattesats. Energiskatt

Område: Kammarrätten

Ärende behandlat vid Riksskatteverkets rättsfallsseminarium den 18 februari 2003.

Produktion av kyla har inte ansetts utgöra sådan industriell verksamhet vars förbrukning kan omfattas av nollskattesats enligt lagen (1994:1776) om skatt på energi.

Punktskatt – energiskatt, redovisningsperioder under tiden 1 januari 1995 – 31 oktober 1996.

För information om omständigheterna i målet hänvisas till rättsfallsprotokollet nr 3/2002.

S överklagade LR:s dom och yrkade att kammarrätten skulle ändra denna såvitt gällde frågan om industriell verksamhet.

Kammarrätten gjorde följande bedömning.

”Vad bolaget har anfört och vad som i övrigt framkommit i målet föranleder inte kammarrätten att göra någon annan bedömning än länsrätten såvitt nu är i fråga. Överklagandet skall därför avslås.”

Kammarrättens avgörande.

”Kammarrätten fastställer länsrättens dom i överklagad del.”

KR:s i Sundsvall dom den 30 januari 2003, målnr 1137–1139-2002 Ränta eller kapitalbelopp efter utmätning

Område: Kammarrätten

Ärende behandlat vid Riksskatteverkets rättsfallsseminarium den 18 februari 2003.

Borgenär som inte yrkat något annat har ansetts erhålla ränta först och kapitalbelopp sedan då betalning erhållits från kronofogden efter utmätning.

Inkomsttaxeringarna 1996-1998

En fysisk person hade en fordran på en annan person som lämnades till kronofogdemyndigheten för indrivning. Viss betalning erhölls.

KAMMARRÄTTENS DOMSKÄL

Enligt vad som framkommit i målen har S genom kronofogdemyndigheten under ifrågavarande beskattningsår erhållit betalningar av vissa belopp hänförliga till en fordran. Frågan i målet är om beloppen utgör ränta eller avbetalning på den bakomliggande kapitalskulden. Såsom länsrätten har angett skall enligt 13 kap. 13 § utsökningsbalken medel som tillkommer borgenär avräknas på ränta före fordrans kapitalbelopp. Det gäller emellertid inte för det fall borgenären före utbetalning har yrkat en annan avräkningsordning. S har inte hos kronofogdemyndigheten yrkat någon annan avräkningsordning till följd varav avräkning skett på ränta. Enligt kammarrättens mening föreligger i målen inte några faktiska omständigheter som talar för att de inbetalda beloppen skall anses som avbetalning av kapital. Kammarrätten finner därför att S erhållit skattepliktig ränta.

Kommentar:

13 kap. utsökningsbalken handlar om redovisning av influtna medel p.g.a. utmätning. 13 § första stycket lyder på följande sätt: ”Medel som tillkommer borgenär skall avräknas på ränta och annan biförpliktelse före fordrans kapitalbelopp, om ej borgenären har yrkat annat före fördelningen eller, om fördelning ej äger rum, före utbetalningen.” I andra stycket finns särskilda regler vid utmätning av skepp, luftfartyg o.d.

Om avräkning då utmätning skett för flera fristående fordringar hos samma borgenär, se NJA 1986 s. 454. (Det anses då stå borgenären fritt att bestämma på vilken fordran influtna medel ska avräknas.) Se även artikel av SKM Stockholm, Rättsnytt nr 2/98 (RSV:s hemsida, Regionala sidor, SKM Sthlm, RättsNytt).

SRN:s förhandsbesked den 22 januari 2003 Mervärdesskattesats för CD-skiva

Område: Förhandsbesked

Ärende behandlat vid Riksskatteverkets rättsfallsseminarium den 18 februari 2003.

Fråga var om tillämplig mervärdesskattesats enligt 7 kap. 1 § ML vid omsättning av en CD-skiva. CD-skivan innehåller text, som visas i skrift på bildskärm och som samtidigt efter val kan fås uppläst, samt foton och illustrationer.

Mervärdesskatt, redovisningsperioder under tiden den 1 maj 2002 – den 30 april 2005.

Omständigheterna var i huvudsak följande.

Den i ansökan aktuella CD-skivan innehåller text, som visas i skrift på bildskärm och som samtidigt efter val kan fås uppläst, samt foton och illustrationer. Sökandebolaget har erhållit stöd av Hjälpmedelsinstitutet för produktionen. Funktionaliteten har byggts med utgångspunkt från att CD-skivans innehåll skall kunna göras tillgängligt för läshandikappade och funktionshindrade oavsett om läshandikappet beror av en synskada eller är av annat slag. Produkten kan dock också användas av och säljas till personer utan handikapp. Den är avsedd att användas som utbildningsmaterial i skolor eller i studiecirklar men också som informationsmaterial. Den vänder sig således till en stor kundkrets med även andra än läshandikappade som målgrupp.

En tryckt utgåva kommer eventuellt också att ges ut. Denna kommer dock endast att innehålla textdelen och således inte fotografierna eller illustrationerna.

Sökanden önskade svar på frågan om vilken mervärdesskattesats som skulle tillämpas vid omsättning av den aktuella CD-skivan oavsett om tryckt förlaga finns eller inte.

FÖRHANDSBESKED

Mervärdesskatt skall tas ut med 25 procent av beskattningsunderlaget för omsättning av en CD-skiva oavsett om en, på sätt som angetts i ansökningen, till innehållet begränsad tryckt pappersupplaga också ges ut.

BESLUT

Ansökningarna, som behandlas av nämnden i ett sammanhang, avvisas i de delar de inte har besvarats genom förhandsbeskedet.

MOTIVERING

Enligt huvudregeln i 7 kap. 1 § första stycket mervärdesskattelagen (1994:200), ML, skall skatt tas ut med 25 procent av beskattningsunderlaget om annat inte följer av andra eller tredje stycket. Skatt tas ut med 6 procent av beskattningsunderlaget enligt sistnämnda stycke punkt 1 för omsättning av bl.a. böcker, enligt punkt 3 för omsättning av radiotidningar, kassettidningar och av kassetter eller något annat tekniskt medium som återger uppläsning av innehållet i en vara som omfattas av punkt 1 samt enligt punkt 4 för omsättning av en vara som genom teckenspråk, punktskrift eller annan sådan särskild metod gör skrift eller annan information tillgänglig särskilt för läshandikappade.

Utgångspunkten för bestämmelserna 7 kap. 1 § tredje stycket 3 och 4 ML är att böcker och övriga varor till försäljning som anges där även när de framställs i annan form för att återge innehållet i tal och därmed tillgodose synskadades och andra läshandikappades behov av informationen, skall beskattas på samma sätt som den ursprungliga varan (jfr prop. 2001/2002:45 s. 48). Motsvarigheten i EG-rätten finns i bilaga H till det sjätte mervärdesskattedirektivet (77/388/EEG). I punkt 4 i denna bilaga anges att reducerad skattesats kan tillämpas på bl.a. medicinsk utrustning, hjälpmedel och andra apparater som normalt är avsedda att lindra eller behandla invaliditet, för den handikappades uteslutande personliga bruk.

I förarbetena (jfr a.prop. s. 47 f.) till 7 kap. 1 § tredje stycket 3 ML som således avser reducerad skattesats för bl.a. kassetter eller något annat tekniskt medium som återger en uppläsning av innehållet i en vara som omfattas av punkten 1, alltså bl.a. böcker, anförs att en kassett- eller talbok där texten exakt återges i form av uppläsning är ett tydligt exempel på vad lagtexten avser att omfatta och vidare att även förkortade upplagor av böcker, tidskrifter o.dyl. skall beskattas med den lägre skattesatsen om uppläsningen direkt kan härledas till den skrivna förlagan. Däremot, anges det, omfattas inte en CD-skiva med tal som förutom den inlästa texten innehåller kompletterande material såsom den inlästa texten i textform, spel, sökfunktioner, länkar till annat material osv. Bestämmelsen är avsedd att tillämpas restriktivt.

När det gäller bestämmelsen i 7 kap. 1 § tredje stycket 4 ML om omsättning av vara som genom vissa särskilda metoder gör skrift eller annan information tillgänglig särskilt för läshandikappade anges i förarbetena (jfr a.prop. s. 49) att det inte är den reducerade skattesatsen utan normalskattesatsen som skall gälla för CD-skiva som innehåller text och som är framtagen och avsedd att säljas till personer utan läshandikapp. Det framhålls vidare att för det fall en sådan produkt anpassas för att även kunna användas av personer med läshandikapp skall den inte i detta sammanhang anses ha gjorts tillgänglig särskilt för personer med läshandikapp.

Nämnden gör följande bedömning.

Både bestämmelsen i punkten 3 och bestämmelsen i punkten 4 i 7 kap. 1 § tredje stycket ML kan i princip omfatta omsättningar av CD-skivor som innehåller uppläsningar. Såvitt gäller punkten 3 får av såväl lagtexten som förarbetena anses framgå att där avses en produkt som enbart innehåller en muntlig återgivning av något som ursprungligen och primärt publicerats i tryckt form. Produkten behöver enligt bestämmelsens lydelse i detta fall inte vara framtagen särskilt för personer med läshandikapp. Detta gäller däremot enligt punkten 4 som emellertid ger ett utrymme för återgivning av skrift eller annan information i annan form än genom uppläsning.

Den aktuella CD-skivan innehåller text, som visas i skrift på bildskärm och som samtidigt efter val kan fås uppläst, samt foton och illustrationer. Om en tryckt utgåva görs med stöd av materialet kommer denna endast att innehålla textdelen och således inte fotografierna eller illustrationerna. Med hänsyn härtill och då grunden för ansökningen om förhandsbesked synes vara alternativet att enbart ge ut skivan och inte det tryckta materialet, får utformningen och framställningen av materialet hänföras till CD-skivan, och inte till en bok eller annan publikation som skivan innehåller en uppläsning av. Bestämmelsen i 7 kap 1 § tredje stycket 3 ML är därför inte tillämplig på omsättningen.

Enligt uppgifter i handlingarna vänder sig företaget med produkten till många olika kundkategorier. Den är således avsedd att användas som utbildningsmaterial i skolor eller i studiecirklar men också som informationsmaterial för olika politiker. Den vänder sig till en stor kundkrets med även andra än läshandikappade som målgrupp. Genom den valda tekniken kan användaren av CD-skivan som nämnts tillgodogöra sig innehållet såväl genom att text återges på bildskärm för läsning som att texten uppläses. Därigenom kan även personer som är läshandikappade tillgodogöra sig det väsentliga innehållet oavsett om läshandikappet beror av en synskada eller är av annat slag. Sökandebolaget har även erhållit stöd av Hjälpmedelsinstitutet för produktionen. Dessa förhållanden kan emellertid mot bakgrund av vad som i övrigt framkommit i ärendet inte anses innebära att skivans text eller annan information gjorts tillgänglig särskilt för läshandikappade. Nämnden finner därför att inte heller 7 kap. 1 § tredje stycket 4 ML är tillämplig på en omsättning av CD-skivan.

Det sjätte mervärdesskattedirektivet föranleder inte till annan bedömning.

I den mån ansökningarna inte har besvarats enligt det ovan anförda finner nämnden att förhandsbesked inte bör meddelas. Ansökningarna skall därför avvisas i de delarna.

SKILJAKTIG MENING

En ledamot var skiljaktig och anförde följande.

Jag anser att mervärdesskatt skall tas ut med 6 procent med tillämpning av 7 kap. 1 § tredje stycket 3 mervärdesskattelagen för omsättning av en CD-skiva i det fall en tryckt pappersupplaga också ges ut på sätt som anges i ansökningen.

Motivet till detta mitt ställningstagande är den klara lydelsen av lagrummet, som enligt min mening inte lämnar utrymme för någon annan tolkning. Att skrivningar i förarbetena kan läsas på annat sätt saknar härvidlag betydelse.

För det fall en tryckt pappersupplaga inte ges ut instämmer jag med majoriteten.

Kommentar:

Förhandsbeskedet har inte överklagats.

SRN:s förhandsbesked den 28 januari 2003 Mervärdesskattesats för trycksak innehållande annonser

Område: Förhandsbesked

Ärende behandlat vid Riksskatteverkets rättsfallsseminarium den 18 februari 2003.

Fråga var om tillämplig mervärdesskattesats enligt 7 kap. 1 § ML vid omsättning av en trycksak som så gott som uteslutande bestod av annonser.

Mervärdesskatt, redovisningsperioder under tiden den 1 april 2002 – den 31 mars 2005.

Omständigheterna var i huvudsak följande.

Sökandebolaget bedriver förlagsverksamhet. I verksamheten ingår bl.a. att ge ut den i ansökan aktuella produkten, som till formatet liknar en tidning. Den distribueras över hela landet och kommer ut med två nummer per vecka. Den består så gott som uteslutande av annonser, varav i genomsnitt ca en tredjedel härrör från näringsidkare och övriga från privatpersoner. Snittupplaga för publikationen var under år 2001 över 10 000 sålda exemplar i snitt per utgåva.

Sökandebolaget önskar svar på följande frågor.

1. Är privatannonser reklam i den mening som avses i 7 kap. 1 § tredje stycket 1 ML?

2. Skall skattesatsen 6 % tas ut för publikationen när andelen näringsidkares annonser uppgår till ca 33 %?

FÖRHANDSBESKED

Mervärdesskatt skall tas ut med 6 procent av beskattningsunderlaget för den med ansökningen avsedda publikationen.

MOTIVERING

Skatt skall enligt 7 kap. 1 § första stycket mervärdesskattelagen (1994:200), ML, tas ut med 25 procent av beskattningsunderlaget om inte annat följer av andra eller tredje stycket. Enligt tredje stycket 1 skall skatten tas ut med 6 procent för bl.a. omsättning av tidningar och tidskrifter, under förutsättning att de inte helt eller huvudsakligen är ägnade åt reklam.

I förarbetena till bestämmelserna (prop. 2001/02:45 s. 43 f.) anförs att den Kombinerade tull- och statistiknomenklaturen, EG:s tulltaxa, lämpar sig väl att använda som ledning för att avgränsa de varor som skall beskattas med den reducerade skattesatsen. Avsikten är således att om varan ingår i tulltaxenummer 4901-4905 föreligger en presumtion för att varan omfattas av tillämpningsområdet för tredje stycket 1 och motsatsvis är presumtionen att varan inte omfattas av tillämpningsområdet för denna punkt om den ingår i ett annat tulltaxenummer. Till 4902 hänförs tidningar och tidskrifter, även illustrerade eller innehållande reklam. Reklamtrycksaker, affärskataloger o.d. hänförs till 4911.

I lagrådets yttrande (a.prop. s. 76) anförs att om tulltaxan enbart skall tjäna till ledning vid tolkningen blir följden att de kategorier av varor som räknas upp i tredje stycket 1 enligt vanlig lagstiftningsteknik normalt skall ges den innebörd de har i allmänt språkbruk och att det främst är i fall då innebörden är otydlig som tulltaxan behöver tillgripas som ett medel vid tolkningen.

Avgörande för om en trycksak skall omfattas av den lägre skattesatsen som gäller för varor som uppräknas i 7 kap. 1 § tredje stycket ML är således om den enligt allmänt språkbruk eller med ledning av den klassificering som kan göras utifrån tulltaxan kan hänföras till någon av de varor som uppräknas i lagrummet (jfr RÅ 2002 ref. 51).

I förarbetena till bestämmelserna (a.prop. s. 44) redovisas vidare vad som anförs angående tidningar och tidskrifter i Tullverkets varuhandbok. Där anges att det karakteristiska för dessa publikationer är att de i löpande följd och under samma namn publiceras med jämna mellanrum och att de vanligen består av text men att de också kan vara rikt illustrerade eller t.o.m. huvudsakligen bestå av bilder.

Den Kombinerade nomenklaturen är utarbetad med utgångspunkt i en internationell konvention rörande ett system för harmoniserad varubeskrivning och kodifiering (Harmonized System, HS-konventionen). I de förklarande anmärkningarna till denna anges i 4902 beträffande tidningar att en stor del av utrymmet i allmänhet ägnas åt bilder och reklam.

Nämnden gör följande bedömning.

Den i ansökan aktuella publikationen får enligt allmänt språkbruk anses som tidning eller tidskrift. Den får vidare anses hänförlig till tulltaxenummer 4902.

Fråga är då om den helt eller delvis är ägnad åt reklam. I denna del anförs i förarbetena (a.prop. s. 46) att de avvägningar som gjorts i reklamskattesammanhang i många delar torde kunna tjäna till ledning för de överväganden som bör göras när man i ML fastställer om en publikation helt eller huvudsakligen skall anses vara ägnad åt reklam. Enligt lagen (1972:266) om skatt på annonser och reklam förstås i lagen med reklam, meddelande som har till syfte att åstadkomma eller främja avsättning i kommersiell verksamhet av vara, fastighet, nyttighet, rättighet eller tjänst.

Den i ansökan aktuella publikationen består så gott som uteslutande av annonser, varav i genomsnitt ca en tredjedel härrör från näringsidkare och övriga från privatpersoner. I reklamskattesammanhang har i praxis erbjudanden i annonser från privatpersoner inte ansetts som erbjudanden i kommersiell verksamhet och således inte hänförts till reklam (RÅ 1982 Aa 140). Inte heller i allmänt språkbruk uppfattas sådana erbjudanden som reklam i gängse mening. Med hänsyn till det nu anförda finner nämnden att utgångspunkten vid bedömningen bör vara att annonser från privatpersoner inte skall anses som reklam vid tillämpningen av de i ärendet aktuella bestämmelserna. Därmed följer att publikationen inte helt eller – med hänsyn till privatannonseringens omfattning – huvudsakligen är ägnad åt reklam. Mervärdesskatt skall därför tas ut med 6 procent av beskattningsunderlaget.

Den ovan gjorda bedömningen får enligt nämndens mening anses vara i överensstämmelse med sjätte mervärdesskattedirektivet (77/388/EEG).

Kommentar:

Förhandsbeskedet har överklagats av Riksskatteverket.

SRN:s förhandsbesked den 28 januari 2003 Mervärdesskattesats för trycksaker innehållande annonser

Område: Förhandsbesked

Ärende behandlat vid Riksskatteverkets rättsfallsseminarium den 18 februari 2003.

Fråga var om tillämplig mervärdesskattesats enligt 7 kap. 1 § ML vid omsättning av två olika trycksaker som till största delen består av annonser.

Mervärdesskatt, redovisningsperioder under tiden den 1 april 2002 – den 31 mars 2005.

Omständigheterna var i huvudsak följande.

Sökandebolaget bedriver förlagsverksamhet. I verksamheten ingår bl.a. att ge ut de två i ansökan aktuella produkterna X och Y, som till formaten liknar tidningar. X utkommer med 51 nummer per år och Y utkommer med 24 nummer per år. De består till största delen av annonser, varav i genomsnitt 20-30 % (X) respektive 50 % (Y) härrör från näringsidkare och övriga från privatpersoner. Andelen av näringsidkares annonser i Y kan dock i vissa enstaka utgåvor uppgå till som mest 76 %. Utöver annonserna består X och Y av en mindre del redaktionellt material. X:s och Y:s snittupplaga var år 2001 över 30 000 respektive mer än 20 000 exemplar/utgåva.

Sökandebolaget önskar svar på följande frågor.

1. Är privatannonser reklam i den mening som avses i 7 kap. 1 § tredje stycket 1 ML?

2. Skall skattesatsen 6 % tas ut för publikationerna X och Y, när dessa båda publikationer är utformade som in normalfallet, dvs. när andelen näringsidkares annonser uppgår till 20-30 % (X) respektive ca 50 % (Y) av publikationerna?

3. Om svaret på fråga 2 är jakande; blir skattesatsen 6 % för publikationen Y:s samtliga utgåvor, även om enstaka utgåvor har en andel av näringsidkares annonser som uppgår till ca 75 %?

FÖRHANDSBESKED

Mervärdesskatt skall tas ut med 6 procent av beskattningsunderlaget för de med ansökningen avsedda publikationerna.

MOTIVERING

Skatt skall enligt 7 kap. 1 § första stycket mervärdesskattelagen (1994:200), ML, tas ut med 25 procent av beskattningsunderlaget om inte annat följer av andra eller tredje stycket. Enligt tredje stycket 1 skall skatten tas ut med 6 procent för bl.a. omsättning av tidningar och tidskrifter, under förutsättning att de inte helt eller huvudsakligen är ägnade åt reklam.

I förarbetena till bestämmelserna (prop. 2001/02:45 s. 43 f.) anförs att den Kombinerade tull- och statistiknomenklaturen, EG:s tulltaxa, lämpar sig väl att använda som ledning för att avgränsa de varor som skall beskattas med den reducerade skattesatsen. Avsikten är således att om varan ingår i tulltaxenumren 4901-4905 föreligger en presumtion för att varan omfattas av tillämpningsområdet för tredje stycket 1 och motsatsvis är presumtionen att varan inte omfattas av tillämpningsområdet för denna punkt om den ingår i ett annat tulltaxenummer. Till 4902 hänförs tidningar och tidskrifter, även illustrerade eller innehållande reklam. Reklamtrycksaker, affärskataloger o.d. hänförs till 4911.

I lagrådets yttrande (a.prop. s. 76) anförs att om tulltaxan enbart skall tjäna till ledning vid tolkningen blir följden att de kategorier av varor som räknas upp i tredje stycket 1 enligt vanlig lagstiftningsteknik normalt skall ges den innebörd de har i allmänt språkbruk och att det främst är i fall då innebörden är otydlig som tulltaxan behöver tillgripas som ett medel vid tolkningen.

Avgörande för om en trycksak skall omfattas av den lägre skattesatsen som gäller för varor som uppräknas i 7 kap. 1 § tredje stycket ML är således om den enligt allmänt språkbruk eller med ledning av den klassificering som kan göras utifrån tulltaxan kan hänföras till någon av de varor som uppräknas i lagrummet (jfr RÅ 2002 ref. 51).

I förarbetena till bestämmelserna (a.prop. s. 44) redovisas vidare vad som anförs angående tidningar och tidskrifter i Tullverkets varuhandbok. Där anges att det karakteristiska för dessa publikationer är att de i löpande följd och under samma namn publiceras med jämna mellanrum och att de vanligen består av text men att de också kan vara rikt illustrerade eller t.o.m. huvudsakligen bestå av bilder.

Den Kombinerade nomenklaturen är utarbetad med utgångspunkt i en internationell konvention rörande ett system för harmoniserad varubeskrivning och kodifiering (Harmonized System, HS-konventionen). I de förklarande anmärkningarna till denna anges i 4902 beträffande tidningar att en stor del av utrymmet i allmänhet ägnas åt bilder och reklam.

Nämnden gör följande bedömning.

Publikationerna X och Y får enligt allmänt språkbruk anses som tidningar eller tidskrifter. De får vidare anses hänförliga till tulltaxenummer 4902.

Fråga är då om de helt eller delvis är ägnade åt reklam. I denna del anförs i förarbetena (a.prop. s. 46) att de avvägningar som gjorts i reklamskattesammanhang i många delar torde kunna tjäna till ledning för de överväganden som bör göras när man i ML fastställer om en publikation helt eller huvudsakligen skall anses vara ägnad åt reklam. Enligt lagen (1972:266) om skatt på annonser och reklam förstås i lagen med reklam, meddelande som har till syfte att åstadkomma eller främja avsättning i kommersiell verksamhet av vara, fastighet, nyttighet, rättighet eller tjänst.

Publikationerna består till största delen av annonser, varav i genomsnitt ca 20-30 procent (X) respektive ca 50 procent (Y) härrör från näringsidkare och övriga från privatpersoner. I reklamskattesammanhang har i praxis erbjudanden i annonser från privatpersoner inte ansetts som erbjudanden i kommersiell verksamhet och således inte hänförts till reklam (RÅ 1982 Aa 140). Inte heller i allmänt språkbruk uppfattas sådana erbjudanden som reklam i gängse mening. Med hänsyn till det nu anförda finner nämnden att utgångspunkten vid bedömningen bör vara att annonser från privatpersoner inte skall anses som reklam vid tillämpningen av de i ärendet aktuella bestämmelserna. Därmed följer att ingen av publikationerna helt eller – med hänsyn till privatannonseringens omfattning – huvudsakligen är ägnade åt reklam. Mervärdesskatt skall därför tas ut med 6 procent av beskattningsunderlaget (frågorna 1 och 2).

Det förhållandet att enstaka utgåvor av publikationen Y har en andel annonser från näringsidkare som uppgår till ca 75 procent medför inte annan bedömning (fråga 3).

Den ovan gjorda bedömningen får enligt nämndens mening anses vara i överensstämmelse med sjätte mervärdesskattedirektivet (77/388/EEG).

Kommentar:

Förhandsbeskedet har överklagats av Riksskatteverket.

SRN:s förhandsbesked den 7 februari 2003 Överlåtelse av aktier till närstående till underpris – skattemässig behandling av transaktionen

Område: Förhandsbesked

Ärende behandlat vid Riksskatteverkets rättsfallsseminarium den 18 februari 2003.

Vid en överlåtelse av aktierna ska en så stor del av aktierna anses ha överlåtits genom köp, som svarar mot förhållandet mellan vederlaget och marknadsvärdet på aktierna vid tidpunkten för överlåtelsen. Resterande del ska anses ha överlåtits genom gåva (delningsprincipen).

Inkomstskatt taxeringsåren 2003 – 2005

Sökanden äger A- och B-aktier i ett svenskt bolag. A-aktien är onoterad och B-aktien noterad på O-listan. Sökanden överväger att överlåta hela eller delar av sitt aktieinnehav i bolaget till sina barn. Vederlaget för B-aktierna kommer att understiga 30 procent av marknadsvärdet men överstiga omkostnadsbeloppet. Sökanden vill ha besked om den s.k. huvudsaklighetsprincipen eller den s.k. delningsprincipen ska tillämpas på överlåtelser av aktier till barnen (frågorna 1 och 2) och om beräkningen av omkostnadsbeloppet hos barnen (fråga 3).

Nämnden utgår från, vid besvarandet av fråga 2, att värderelationerna köp/gåva motsvarar dem i fråga 1.

Vid bedömningen i kapitalvinsthänseende av överlåtelse av lös egendom till underpris på en person, som är närstående till överlåtaren, anses i praxis att en så stor andel av egendomen har avyttrats, som svarar mot förhållandet mellan vederlaget och marknadsvärdet (jfr RÅ 1943 ref. 9 och RÅ 1988 not. 722). Resterande andel anses ha överlåtits genom gåva. Förhandsbeskedet har utformats i enlighet härmed.

Kommentar:

Förhandsbeskedet överensstämmer med RSV:s uppfattning. RSV avser inte att överklaga beskedet.

SRN:s förhandsbesked den 3 februari 2003 Beskattning av personaloptioner – villkorsändring – borttagande av de förfoganderättsinskränkningar som belastar personaloptionerna

Område: Förhandsbesked

Ärende behandlat vid Riksskatteverkets rättsfallsseminarium den 18 februari 2003.

Att utställaren av personaloptioner ändrar villkoren för dessa på så sätt att de förfoganderättsinskränkningar som belastar personaloptionerna tas bort, medför inte beskattning vid någon annan tidpunkt eller på något annat sätt än vad som följer av personaloptionsregeln i 10 kap. 11 § andra stycket IL.

Inkomstskatt taxeringsåren 2003 – 2005

Sökanden är anställd i bolaget X och har i denna egenskap tilldelats optioner avseende förvärv av aktier i bolaget. Optionerna kan utnyttjas först efter en viss tid efter tilldelningen (kvalifikationstiden). En tredjedel kan utnyttjas efter ett år och ytterligare tredjedelar efter två respektive tre år. Om anställningen upphör innan kvalifikationstiden har löpt ut förfaller optionerna till den del de inte har intjänats. Det är enligt villkoren inte möjligt att sälja, pantsätta eller på annat sätt förfoga över optionerna annat än för förvärv av aktier i bolaget. Optionerna har en löptid på sju år. Enligt förutsättningarna är de optioner som har tilldelats sökanden enligt optionsplanen att betrakta som s.k. personaloptioner enligt 10 kap. 11 § andra stycket IL.

Inom bolaget övervägs emellertid att ändra villkoren för de tilldelade optionerna såtillvida att de i optionsplanen intagna förfoganderättsinskränkningarna tas bort för optioner för vilka kvalifikationstiden har löpt ut.

Fråga i ärendet är om optionerna efter villkorsändringen fortfarande ska beskattas med ledning av bestämmelserna om personaloptioner i 10 kap. 11 § andra stycket IL.

Nämnden gör följande bedömning.

Enligt 10 kap. 11 § första stycket IL skall om den skattskyldige på grund av sin tjänst förvärvar värdepapper på förmånliga villkor, förmånen tas upp som intäkt det beskattningsår förvärvet sker. Om det som förvärvas inte är ett värdepapper utan innebär en rätt att i framtiden förvärva värdepapper på förmånliga villkor, tas enligt andra stycket förmånen upp som intäkt det beskattningsår då rätten utnyttjas eller överlåts. Den rätt som tilldelats sökanden är av sistnämnda slag.

Ändringen av villkoren i optionsplanen kommer att ge optionsinnehavarna möjligheter att kunna förfoga över optionerna efter det att kvalifikationstiden har löpt ut på annat sätt än genom att förvärva aktier. Optionerna skall exempelvis kunna överlåtas. Även om personaloptioner normalt kännetecknas av att de är förenade med förfoganderättsinskränkningar som gör att de inte kan överlåtas eller pantsättas (jfr prop. 1997/98:133 s. 24) så anges uttryckligen i lagtexten att överlåtelse av personaloptioner kan förekomma. En ändring av förutsättningarna för att disponera över optionerna som enbart innebär att förfoganderättsinskränkningarna tas bort efter kvalifikationstidens utgång kan därför inte anses medföra att förmånens karaktär av personaloption inte längre är för handen.

Beskattning ska således ske enligt bestämmelserna om personaloptioner i 10 kap. 11 § andra stycket IL om villkoren i optionsplanen ändras på sätt som framgår av ansökningen (jfr prop. 1997/98:133 s. 27 och s. 32). Detta gäller såväl för optioner för vilka kvalifikationstiden har löpt ut som för optioner där detta ännu inte är fallet.

Skiljaktig mening I.

En ledamot var skiljaktig på så sätt att han anslöt sig till majoritetens uppfattning men ville för sin del tillägga följande. Det får tas för givet att villkorsändringen inte var förutsatt vid emissionen. Det synes inte heller vara avsett att nu skapa någon egentlig marknad för optionen.

Skiljaktig mening II.

Två ledamöter var skiljaktiga och anförde med instämmande av nämndens sekreterare följande.

De optioner som har tilldelats sökanden enligt de ursprungliga villkoren är enligt förutsättningarna att betrakta som sådana personaloptioner som beskattas enligt bestämmelserna i 10 kap. 11 § andra stycket IL. En förutsättning för att bestämmelserna skall vara tillämpliga är att den rätt som förvärvas inte i sig utgör ett värdepapper. Innebörden av bestämmelserna är att beskattningen förläggs till tidpunkten för det faktiska utnyttjandet av optionen, varmed avses att ett värdepapper förvärvas med stöd av optionen (prop. 1997/98:133 s. 30). Anledningen till att även en överlåtelse av en personaloption kan beskattas var att man ville undvika att beskattning annars skulle utebli. I undantagsfall skulle nämligen en option, som vid förvärvstidpunkten inte var att anse som ett värdepapper, kunna överlåtas efter viss tid eller under vissa förutsättningar (s. 32).

Lagtexten utesluter således inte att en personaloption kan vara överlåtbar. I förarbetena anges dock att en personaloption kännetecknas bl.a. av att den inte är överlåtbar (s. 21). Detta uttrycks också som så att personaloptioner är förenade med förfoganderättsinskränkningar såsom att de inte får överlåtas eller pantsättas (s. 24). Vidare anges i fråga om värderingen av personaloptioner att de inte förekommer på marknaden och därför saknar ett egentligt marknadspris eller marknadsvärde (s. 25 och 29), vilket var en bidragande anledning till att det ansågs mest ändamålsenligt att förlägga beskattningen till utnyttjandet eftersom värdet först då blir känt (s. 31).

Förarbetena får således anses ge uttryck för att en option som tilldelats enligt en optionsplan men som sedan, efter en kvalifikationstid, utgör en självständig rättighet som lämpar sig för omsättning på marknaden normalt inte är en personaloption utan ett värdepapper. Inom bolaget övervägs att ändra villkoren för de tilldelade optionerna såtillvida att de i optionsplanen intagna förfoganderättsinskränkningarna tas bort för optioner för vilka kvalifikationstiden har löpt ut. Av optionsplanen framgår att de ursprungliga optionsvillkoren kan fortsätta att gälla för utgivna optioner om de påverkas negativt av en förändring av optionsplanen. Vi utgår från att en tillämpning av den senare regeln inte aktualiseras av sökanden.

Enligt vår mening får optioner på vilka villkorsändringen kommer att gälla anses anpassade till att möjliggöra en handel med dem. Det leder till att sådana optioner får betraktas som värdepapper (köpoption). De tilldelade optionerna byter således karaktär till självständiga värdepapper i och med villkorsändringen (eller när kvalifikationstiden löper ut om det sker vid en senare tidpunkt). Det får också anses innebära att den skattskyldige förvärvar dessa värdepapper. Beskattningen av förmånen skall därför enligt bestämmelserna i 10 kap. 11 § första stycket IL grundas på tidpunkten för karaktärsbytet.

Det innebär för sökandens del att han skall ta upp förmånen det beskattningsår villkorsändringen sker. För optioner där kvalifikationstiden inte har löpt ut innan villkorsändringen sker är utgångspunkten för beskattningen i stället kvalifikationstidens utgång.

Kommentar:

I ärendet aktuella optioner utgörs av s.k. employee stock options, dvs. optioner grundade endast på ett avtal mellan optionsutställaren och den anställde, inte utfärdade värdepapper. Underliggande aktier tillhandahålls direkt av bolaget. Några optioner utgivna enligt ABL är inte inblandade. Enligt RSV:s uppfattning är det just optioner av typen employee stock options som ska beskattas enligt personaloptionsregeln i 10 kap. 11 § andra stycket IL. Att personaloptioner i vissa fall kan göras överlåtbara framgår av både lagtext och förarbeten. Förhandsbeskedet står alltså i överensstämmelse med RSV:s uppfattning. På grund av oenigheten i SRN kommer RSV att begära fastställelse av förhandsbeskedet i RR.

SRN:s förhandsbesked den 30 januari 2003 Lagertillgångar i byggnadsrörelse eller ej

Område: Förhandsbesked

Ärende behandlat vid Riksskatteverkets rättsfallsseminarium den 18 februari 2003.

Fastigheter förvärvade genom arv ansågs utgöra lagertillgång i byggnadsrörelse. Aktier i fastighetsförvaltande aktiebolag ansågs inte utgöra lagertillgång i byggnadsrörelse när aktierna i fråga ägdes via ett holdingbolag som varken ägde fastigheter eller bedrev byggnadsrörelse. Överlåtelse till underpris av vissa av de ärvda fastigheterna till fastighetsbolaget eller till dess dotterbolag ansågs utgöra en underprisöverlåtelse vid en prövning mot rekvisitet verksamhetsgren. Uttagsbeskattning skulle således inte ske.

Inkomstskatt, taxeringsåren 2003-2005

A ägde aktierna i ett aktiebolag som bedrev byggnadsrörelse. A erhöll i arv ett antal fastigheter och fastighetsandelar som utgjort lagertillgång i byggnadsrörelse för den avlidne. A avsåg att, tillsammans med övriga arvtagare, till underpris överlåta fastighetsandelarna till ett fastighetsförvaltande aktiebolag (FFAB) eller till dotterbolag till FFAB. Aktierna i FFAB skulle ägas av ett aktiebolag som inte skulle komma att äga några fastigheter och som inte heller skulle bedriva byggnadsrörelse (Holding). A skulle vara aktieägare i Holding.

I ansökan om förhandsbesked frågades:

a) Kommer de genom arv tillskiftade fastigheterna att utgöra lager i byggnadsrörelse för A?

b) Kommer aktierna i Holding att få karaktär av lagertillgång i byggnadsrörelse för A?

c) Kommer aktierna i dotterbolag till FFAB att få karaktär av kapitaltillgångar för FFAB?

d) Kommer, under förutsättning att fråga a) bevaras med ja, en överlåtelse av fastigheter från A till FFAB eller till dess dotterbolag, till underpris, att behandlas som en underprisöverlåtelse och uttagsbeskattning således kunna underlåtas?

Skatterättsnämndens beslut innebar att frågorna besvarades med ja, nej, ja och ja. Som motivering anfördes bl.a. följande.

a) Som huvudregel gäller enligt 27 kap. 4 § IL att en fastighet som förvärvas av en byggmästare genom köp, byte eller därmed jämförligt sätt anses utgöra lagertillgång i byggnadsrörelse. Denna presumtionsregel ansågs inte böra omfatta fastigheter som förvärvas genom bl.a. arv, se prop. 1980/81:68 s. 154. Vid förvärv genom arv uppställs i 27 kap. 18 § första stycket första ledet IL kravet att den förvärvade fastigheten skall ha varit lagertillgång hos arvlåtaren. Beträffande sådana fastigheter sker – i andra fall än där förvärvaren avser att fortsätta den avlidnes näringsverksamhet, jfr första stycket 2 – en koppling tillbaka till vad som gäller för en person som förvärvat fastigheterna genom köp, första stycket 1. Fastigheterna behåller sin karaktär av lagerfastigheter bara om förvärvaren vid förvärvet själv bedriver sådan byggnadsrörelse eller motsvarande där tillgångarna skulle ha varit lagertillgångar om de hade förvärvats genom köp.

Enligt nämndens uppfattning medför anknytningen till reglerna för köp m.m. att det ligger närmast till hands att se användningen av ordet själv i första stycket 1 som ett förstärkande ord som markerar att det är förvärvarens förhållanden som avses och inte den tidigare ägarens. Uttalandena i förarbetena får anses ha samma innebörd (se exempelvis vad som framgår om syftet med arvsbestämmelserna och av specialmotiveringen till nuvarande punkten 1, a. prop. s. 167 resp. s. 210). En sådan tolkning vinner även stöd av rättsfallet RÅ83 1:38 (se bl.a. rubriken till rättsfallet).

Det anförda leder till att s.k. byggmästarsmitta skall behandlas lika i köp- och arvsfall även när byggnadsrörelse bedrivs indirekt, som i det aktuella fallet, genom ett aktiebolag. De genom arv förvärvade lagerfastigheterna skall därför behålla sin karaktär av lagertillgångar hos A.

b) Enligt förutsättningarna kommer Holding inte att äga några fastigheter. Däremot kommer Holding att äga aktier i ett dotterföretag som antingen självt äger fastigheter eller i sin tur äger aktier i fastighetsförvaltande företag.

Av rättsfallet RÅ 2000 not. 24 framgår att reglerna i 27 kap. 6 § IL om karaktären på andelar i fastighetsförvaltande företag inte är tillämpliga när annat i koncernen ingående aktiebolag äger fastigheter men inte det direktägda företaget. A:s aktier i Holding får således inte karaktär av lagertillgångar efter det att ärvda fastigheter överlåtits till Holding underliggande aktiebolag.

c) Av vad som framgår kommer FFAB inte att bedriva vare sig byggnadsrörelse eller handel med fastigheter. FFAB:s aktier i dotterbolag kan därmed inte hänföras till lagertillgångar i någon sådan rörelse utan utgör kapitaltillgångar för FFAB.

d) Enligt förutsättningarna är samtliga aktier i moderbolaget Holding kvalificerade. Det som sätts i fråga är om överlåtelsen av fastighetsandelarna uppfyller villkoret om att avse en verksamhetsgren enligt 23 kap. 17 § IL. A behåller de ärvda fastigheter som A äger ensam.

Den allmänna definitionen av begreppet verksamhetsgren finns i 2 kap. 25 § IL och innehåller att med verksamhetsgren avses sådan del av en rörelse som lämpar sig för att avskiljas till en självständig rörelse. Vad som avses med rörelse definieras i 2 kap. 24 § IL. Förvaltning av fastigheter omfattas av den definitionen. Enligt nämndens bedömning avser överlåtelsen en sådan enhet som kan betraktas som en verksamhetsgren. Det berörda villkoret för underlåten uttagsbeskattning är således uppfyllt. Då något annat villkor inte satts i fråga får överlåtelsen anses som en underprisöverlåtelse enligt 23 kap. IL.

Kommentar:

Förhandsbeskedet överensstämmer med RSV:s uppfattning och överklagas inte.

SRN:s förhandsbesked den 23 januari 2003 Advokatverksamhet med fakturering via servicebolag

Område: Förhandsbeskd

Ärende behandlat vid Riksskatteverkets rättsfallsseminarium den 18 februari 2003.

Mervärdesskatt; redovisningsperioder under tiden den 1 februari 2002 – den 31 januari 2005

Fråga huruvida advokatverksamhet – som ett antal advokatbolag bedriver under gemensam firma i olika handelsbolag – där bl.a. all klientfakturering framgent ska ske via ett för ändamålet nybildat servicebolag dels medför att skattepliktiga omsättningar uppkommer mellan handelsbolagen och servicebolaget och mellan servicebolaget visavi klienterna samt dels huruvida avdragsrätt för ingående skatt på förvärv till verksamheten för dessa bolag kan anses föreligga.

Omständigheterna var i huvudsak följande.

Under gemensam firma samverkar ett antal lokalt belägna handelsbolag (HB x1, HB x2 etc.) som driver advokatverksamhet, med kontor på flera platser i Sverige. De lokala handelsbolagen ägs i sin tur av ett antal advokataktiebolag AB y1, AB y2 etc.). I dagsläget finns även ett samverkande gemensamt handelsbolag som varken har anställda eller bedriver egen verksamhet – men som hanterar vissa gemensamma utlägg som därefter fördelas mellan de lokala handelsbolagen. Vid en tänkt organisationsförändring är sökandebolagens avsikt att framträda mer enhetligt utåt gentemot klienter, kollegor och andra yttre intressenter. Som ett led i denna förändring finns ett intresse av att kunna redovisa en gemensam resultaträkning och att samordna marknadsaktiviteter, advokatförsäkringar m.m.

Nuvarande struktur, med befintliga lokala handelsbolag och de däri delägande advokataktiebolagen, kommer att bibehållas – dvs. de lokala handelsbolagen ska även framgent äga inventarier, vara part i hyresavtal och ha anställd personal (administrativ personal, biträdande jurister, advokater, delägande advokater). De lokala handelsbolagen ska således även fortsättningsvis driva självständig advokatverksamhet men detta ska ske på uppdrag av det nybildade servicebolaget (AB Service). Det gemensamt samverkande handelsbolaget ska avvecklas och AB Service ska bildas i dess ställe. HB x1, HB x2 etc. kommer även fortsättningsvis att anskaffa klienter och uppdrag. Det formella avtalsförhållandet gentemot klienten ska dock träffas med AB Service och faktureringen mot klienten ska också utföras av AB Service. Tjänsterna som sådana kommer emellertid att utföras av personer anställda i HB x1, HB x2 etc. och tidvis även av externa konsulter som i sin tur anlitas av de förstnämnda. Detta medför att HB x1, HB x2 etc. tillhandahåller sin personal på uppdrag av AB Service enligt ett särskilt konsultavtal och HB x1, HB x2 etc. kommer även att fakturera AB Service för sina tjänster. Av praktiska skäl kommer AB Service att fakturera klienten motsvarande belopp som det lokala handelsbolaget (HB x1, HB x2 etc.) fakturerat för sitt tillhandahållande av tjänster. De inkomster som kommer AB Service till del kommer att utgöras av kostnadsersättningar och en vinst/ersättning, som bygger på en kvartals- eller halvårsvis fakturering av HB x1, HB x2 etc., efter deras andel av den totala externa faktureringen. Den ersättning AB Service uppbär från HB x1, HB x2 etc. ska bestrida kostnader för gemensamma försäkringar, administration, marknadsföringskostnader, gemensamma licenskostnader m.m.

Mot denna bakgrund ställde sökandebolagen följande frågor.

Är de tjänster som de lokala handelsbolagen (HB x1, HB x2 etc.) ska tillhandahålla AB Service – med den föreslagna konstruktionen – sådan omsättning som avses i 2 kap. 1 § andra stycket ML och, om så är fallet, kommer dessa lokala handelsbolag att ha full avdragsrätt för ingående mervärdesskatt enligt 8 kap. 3 § ML?

-Vidare; är de tjänster som AB Service ska tillhandahålla de lokala handelsbolagen (HB x1, HB x2 etc.) – med den föreslagna konstruktionen – sådan omsättning som avses i 2 kap. 1 § andra stycket ML och, om så är fallet, kommer AB Service att ha full avdragsrätt för ingående mervärdesskatt enligt 8 kap. 3 § ML?

SRN har därefter fattat följande beslut.

FÖRHANDSBESKED

Sökandebolagens (lokalt handelsbolag, AB Service) tillhandahållanden enligt ansökningen utgör skattepliktiga omsättningar. Bolagen, som bedriver verksamhet som medför skattskyldighet, har rätt till avdrag för ingående mervärdesskatt som hänför sig till förvärv i verksamheten.

MOTIVERING

Sökandebolaget (lokalt handelsbolag) bedriver i samverkan med ett antal andra handelsbolag på olika orter i Sverige advokatrörelse under gemensam firma. All advokatverksamhet bedrivs av handelsbolagen (HB x1, HB x2 etc.) och bolagsmännen i de olika bolagen består av ett stort antal aktiebolag med de verksamma advokaterna som ägare, s.k. advokatbolag.

Avsikten är att det ska skapas en mer enhetlig organisation av den gemensamma verksamheten. Som ett led i denna förändring avser man att bilda ett gemensamt aktiebolag (AB Service) som ska ägas av de olika advokatbolagen, alternativt advokaterna personligen. AB Service ska upprätthålla viss serviceverksamhet gentemot de olika handelsbolagen (HB x1, HB x2 etc.) men också ingå avtal med klienter om tillhandahållande av advokattjänster och fakturera klienterna och uppbära betalning av dessa. Advokattjänsterna ska utföras av handelsbolagen (HB x1, HB x2 etc.), där all anställd personal för dessa tjänster, inventarier m.m. finns. Handelsbolagen (HB x1, HB x2 etc.) kommer att fakturera AB Service för utförda tjänster. AB Service kommer i övrigt att erhålla viss ersättning från handelsbolagen (HB x1, HB x2 etc.) baserad på deras omsättningar för att bestrida kostnader för gemensamma försäkringar och administrationskostnader m.m., som handhas av en anställd, samt för att ge viss vinst.

I ärendet frågas om de tjänster som sökandebolaget (lokalt handelsbolag) utför inom den nya organisationen utgör sådan omsättning som avses i 2 kap. 1 § andra stycket mervärdesskattelagen (1994:200), ML, (punkt 6.1 i ansökan) och om bolaget i så fall har full avdragsrätt för ingående mervärdesskatt enligt 8 kap. 3 § ML. Motsvarande frågor ställs också av AB Service angående dess verksamhet i den nya organisationen (punkt 6.2 i ansökan).

Nämnden gör följande bedömning.

Om någon i eget namn förmedlar en vara eller en tjänst för annans räkning och uppbär likviden för varan eller tjänsten ska enligt 6 kap. 7 § ML vid bedömningen av skattskyldigheten för omsättningen av varan eller tjänsten denna anses omsatt såväl av honom som av hans huvudman. Denna bestämmelse innebär att förmedlaren i sådana fall behandlas som en återförsäljare av varan eller tjänsten.

I den planerade organisationen är avsikten att alla avtal med klienter ska ingås med AB Service som motpart. Detta kommer också som ovan nämnts fakturera klienten och uppbära ersättning för tjänsterna från dem. Tjänsterna kommer emellertid de facto att utföras av sökandebolaget (lokalt handelsbolag), som tar betalt för dem av AB Service. Enligt nämndens mening uppkommer därmed en sådan situation på vilken den ovannämnda bestämmelsen i ML är tillämplig. Tjänsterna ska därför anses omsatta såväl av AB Service som av sökandebolaget (lokalt handelsbolag), vilka således båda bedriver verksamhet som medför skattskyldighet. Mot bakgrund härav föreligger också avdragsrätt för ingående mervärdesskatt för bolagen.

I den mån frågorna inte har blivit besvarade genom förhandsbeskedet avvisas de.

Kommentar:

Förhandsbeskedet har inte överklagats.

Sifferkollen Läs mer

Belopp

Basbelopp
År 2018 2019 2020
Prisbasbelopp 45 500 46 500 47 300
Förhöjt pbb. 46 500 47 400 48 300
Inkomstbasbelopp 62 500 64 400 66 800
Utdelning fåmansföretag
År 2017 2018 2019
Schablonbelopp 163 075 169 125 171 875

Räntesatser

Periodiseringsfond
År 2017 2018 2019
Räntesats 0,36* 0,36 0,51

* 0,19 om räkenskapsåret börjar 2016 och avslutas 2017.

Referensränta
År 2016-07-01 2019-07-01
Räntesats -0,5 0,0
Ränta på skattekontot
Period 2013-2016 2017 -
Intäkt 0,5625 0
Kostnad Låg 1,25 1,25
Kostnad Hög 16,25 16,25
Räntefördelning
Inkomstår 2017 2018 2019
Positiv 6,27 6,49 6,51
Negativ 1,50 1,50 1,51
Statslåneränta
År 2017 2018 2019
31 maj 0,34 0,49 0,05
30 nov 0,49 0,51 -0,09

Traktamenten

Bilresor
Inkomstår 2017 2018 2019
Egen bil 18,50 18,50 18,50
Förmånsbil, diesel 6,50 6,50 6,50
Förmånsbil, bensin 9,50 9,50 9,50
Kostförmån
År 2017 2018 2019
Frukost, lunch och middag 225 235 245
Lunch eller middag 90 94 98
Frukost 45 47 49
Skattefria gåvor
År 2017 2018 2019
Julgåva 450 450 450
Jubileumsgåva 1 350 1 350 1 350
Minnesgåva 15 000 15 000 15 000

Skattesatser

Bolagsskatt
År 2017 2018 2019
Skattesats 22% 22% 21,4%
Mervärdesskatt
År 2017 2018 2019
Normal

25 %

25 % 25 %
Livsmedel, krog m.m. 12 % 12 % 12 %
Persontransport, böcker m.m. 6 % 6 % 6 %
Arbetsgivaravgifter/egenaavgifter
Födda -1937 1938 - 1953 1954 -
Arb. avgifter 0 % 10,21% 31,42%
Egenavgifter 0 % 10,21% 28,97%