Skatteverkets rättsfallssammanställning 17/03

KR:s i Sundsvall dom den 18 mars 2003, mål nr 1650-1651-2000 Fråga om pris avsevärt understiger vad som är skäligt

Område: Kammarrätten

Ärende behandlat vid Riksskatteverkets rättsfallsseminarium den 20 maj 2003.

Vid bedömning av om periodisk publikation som innehåller annonser tillhandahålles till pris som avsevärt understiger vad som är skäligt har hänsyn tagits till bolagets övervägande vid prissättningen av prenumeration. Bolaget hade tillämpat ett pris som i förhållande till marginalkostnaden för publikationen gav ett överskott för att leverera det ytterligare antalet tidningar.

Punktskatt – reklamskatt

Bolaget påfördes skatt då SKM ansåg att mer än hälften av den totala distributionen av [publikationen] skedde genom gratisexemplar eller genom att tidningarna såldes till ett pris som avsevärt understiger vad som var skäligt. Publikationen ansågs därför vara ett annonsblad.

Bolaget överklagade SKM:s beslut och yrkade bl.a. att den aktuella publikationen inte skulle anses utgöra annonsblad i skatterättslig mening.

LR lämnade överklagandet i reklamskattedelen utan bifall.

Bolaget fullföljde i överklagande sin i länsrätten förda talan.

KR upphävde, med ändring av länsrättens dom, SKM:s beskattningsbeslut såvitt avser bl.a. reklamskatt, med följande motivering.

”– – – Ostridigt i målet är att [publikationen] är en sådan självständig periodisk publikation som har karaktären av fackpress och att förutsättningarna i övrigt föreligger att tillämpa bestämmelsen i 24 § lagen om skatt på reklam och annonser. Frågan i målet är om [publikationen] under tiden juli 1996-december 1997 är att anse som ett annonsblad och därmed inte berättigat till återbetalning av skatt. Av förarbetena (SkU 1974:34 sid. 17) till bestämmelsen med anvisningar framgår att avsikten med kravet att en publikation inte får tillhandahållas till ett pris som avsevärt understiger vad som är skäligt inte har varit att det pris som tas ut för en tidning skall behöva stå i en bestämd relation till framställningskostnaderna utan bestämmelsen avser att hindra att regeln om gratisutdelning kringgås genom att publikationen åsätts ett närmast symboliskt pris.

Av utredningen framgår att aktuellt avtal med [köparen av prenumerationen] innebar att [köparen av prenumerationen] fick betala 69 kr per år för 11 nummer av publikationen ifråga. Frågan är om priset avsevärt understiger det pris som är skäligt. Bolaget anför bl.a. i denna del att bolaget i förhållande till [köparen av prenumerationen] – som gjort en större central upphandling – tillämpat ett pris som i förhållande till marginalkostnaden för publikationen ger bolaget ett överskott för att leverera ytterligare 250 tidningar. RSV har härvidlag bl.a. gjort gällande att jämförelse skall göras med bolagets ordinarie prenumerationspris samt att begrepp som styrda abonnemang och blockabonnemang saknas i lagen om skatt på annonser och reklam samt dess förarbeten och vidare att kontrollexemplaren skall betraktas som ej betalda. RSV menar vidare att bolagets jämförelser med marginalkostnaderna för publikationen motsägs av skatteutskottets uttalande.

Mot bakgrund av vad som framkommit i målet om de överväganden bolaget gjort vid prissättningen av [publikationen] vid försäljningen till [köparen av prenumerationen] och med beaktande särskilt av tidigare nämnda uttalanden från skatteutskottet, som talar för en försiktig bedömning när det gäller det skäliga priset, finner kammarrätten att det pris till vilket [publikationen] har tillhandahållits till [köparen av prenumerationen] inte kan anses utgöra ett pris som avsevärt understiger vad som är skäligt. Vid denna bedömning skall överklagandet bifallas.”

Kommentar:

Kammarrättens bedömning, dvs. att hänsyn ska tas till bolagets överväganden vid prissättningen av publikationen varvid bolaget tillämpat ett pris som i förhållande till marginalkostnaden för publikationen ger ett överskott stämmer inte överens med vare sig RSV:s uppfattning eller tidigare avgöranden från länsrätt och kammarrätt. Enligt RSV:s uppfattning ska vid bedömningen av om priset avsevärt understiger vad som är skäligt jämförelse göras med den aktuella tidningens ordinarie pris respektive det pris som normalt betalas för motsvarande publikation. RSV har överklagat domen.

SRN:s förhandsbesked den 29 april 2003 Avstående från rösträtt på A-aktier mot riktad emission

Område: Förhandsbesked

Ärende behandlat vid Riksskatteverkets rättsfallsseminarium den 20 maj 2003.

Innehavare av A-aktier går med på att rösträtten för deras aktier sätts ned mot att de erhåller teckningsoptioner att teckna nya aktier i bolaget till pris under marknadsvärdet. SRN anser att beskattning inte ska ske.

Inkomsttaxeringarna 2003-2006

I ett bolag finns utelöpande två aktieslag, serie A och serie B, där aktierna i serie A har fler röster per aktie än serie B. Planer finns att utjämna rösträttsskillnaden mellan aktieslagen så att en aktie av serie A får ett lägre röstvärde. Detta åstadkoms genom en ändring av bolagsordningen på det sättet att röstvärdet på en aktie av serie A sänks. Ägarna av A-aktier ska för den reducerade relativa röststyrkan erhålla kompensation i form av riktade emissioner av skuldebrev förenade med optionsrätt till nyteckning av aktier. Tekniskt kommer emissionerna av optionslån att riktas till en eller flera banker som behåller skuldebreven och vederlagsfritt överlåter teckningsoptionerna till A-aktieägarna. Sökanden vill ha besked om förändringen av röstvärdet kan ses som en avyttring av A- och/eller B-aktier och om tilldelningen av teckningsoptioner i bolaget kan föranleda beskattning för sökanden. Vidare vill bolaget ha besked om värdet av teckningsoptionerna ska tas upp till beskattning.

FÖRHANDSBESKED

Frågorna 1 och 2

Ändringen i bolagets bolagsordning som innebär att rösträttsskillnaden mellan bolagets A- och B-aktier förändras medför inte att aktier av det ena eller andra slaget skall anses avyttrade. Kompensationen till ägarna av A-aktier föranleder ingen annan bedömning.

Fråga 3

Sökanden skall inte ta upp värdet av tilldelade teckningsoptioner till beskattning.

Bolaget

Bolaget skall inte ta upp värdet av teckningsoptionerna till beskattning.

MOTIVERING

Vid besvarandet av frågorna utgår nämnden från att hinder inte möter från civilrättsliga utgångspunkter att genomföra utjämningen av rösträttsskillnaden mellan aktieslagen på det sätt som beskrivits i ansökningen.

Frågorna 1 och 2

Genom Regeringsrättens avgörande RÅ84 1:1 klarlades att en omvandling av bundna A-aktier till fria B-aktier som hade en högre kurs än A-aktierna inte skall anses som en avyttring av A-aktierna. Förhållandena är i princip likartade här. Vad som tillkommer är att en kompensation skall utgå till A-aktieägarna i form av en optionsrätt till nyteckning av aktier för den kursnedgång på A-aktierna som det minskade röstvärdet får antas medföra. Transaktionen beskrivs som att A-aktieägarna överlåter del av röstvärdet på sina A-aktier till B-aktieägarna (B-aktiernas röstvärde ökar i förhållande till A-aktiernas) i utbyte mot optioner att teckna nya aktier. Enligt nämndens uppfattning får vad som i ansökningen benämns som en ”riktad emission” till A-aktieägarna i skattemässigt hänseende anses innebära att optioner först lämnas till samtliga aktieägare varefter B-aktieägarna, som en betalning för det förvärvade ”röstvärdet”, överlåter sina optioner till A-aktieägarna. Den omständigheten att förändringen av A-aktiernas röstvärde kombineras med att A-aktieägarna kompenseras enligt vad som beskrivits medför inte att A- eller B-aktier skall anses avyttrade.

Fråga 3

Frågan gäller om sökanden skall beskattas för utdelning eller för inkomst på grund av innehav av tillgångar enligt 42 kap. 1 § IL, som en följd av att sökanden i egenskap av A-aktieägare tilldelas teckningsoptioner.

Det redovisade förfarandet kommer enligt nämndens uppfattning inte att leda till någon förmögenhetsöverföring från bolaget till A-aktieägarna, jfr motiveringen till svaret på frågorna 1 och 2. Den omständigheten att teckningsoptionerna skall överlåtas till A-aktieägarna av en bank och inte direkt från bolaget föranleder ingen annan bedömning (jfr RÅ 2002 ref. 92), delfråga 6). Någon utdelningsbeskattning skall alltså inte komma ifråga. Vidare kan enligt nämndens uppfattning en del av en akties röstvärde i förevarande fall inte anses utgöra en tillgång som skall beskattas enligt 42 kap. 1 § IL. Av det anförda följer att tilldelningen av teckningsoptionerna inte medför någon omedelbar beskattning och att anskaffningsutgiften för optionerna är noll i enlighet med 48 kap. 13 § 1 st. IL.

Fråga från bolaget

Grund saknas att beskatta bolaget med anledning av utgivandet av optionslånet.

Kommentar:

RSV har överklagat förhandsbeskedet och anser i första hand att avståendet från rösträtt mot erhållande av teckningsoptioner utgör en sådan presumtiv ökning av andelen i bolaget att en avyttring av A-aktierna bör anses föreligga. A-aktierna ska således kapitalvinstbeskattas. Jfr RÅ 1997 ref. 81, RÅ 1998 ref. 19 och RÅ 2000 ref. 44.

B-aktierna bör däremot inte anses avyttrade.

I andra hand anser RSV att värdet av de erhållna teckningsoptionerna bör beskattas som utdelning. Jfr RÅ 1934 Not. Fi. 763 och RÅ 1940 ref. 7 II. I RÅ 2002 ref. 9 rörde det sig om en s.k. tvåstegsemission som i första steget riktade sig till samtliga aktieägare. Den var därför inte riktad som i det här fallet. En riktad emission utgör emellertid typiskt sett betalning för något och beskattning som för utdelning bör därför kunna ske.

I tredje hand anser RSV att värdet av de i den riktade emissionen erhållna teckningsoptionerna bör beskattas som annan inkomst av tillgång. Jfr. prop. 1989/90:110 s. 698 där det framgår att lagstiftaren avsett att i kapital beskatta sådana intäkter som tidigare beskattades i inkomstslaget övrig tillfällig förvärvsverksamhet. Visserligen framgår det att avsikten är att vissa inkomster ska beskattas i tjänst, men med hänsyn till att inkomstslaget tjänst inte finns att tillgå för juridiska personer så är det en rimlig tolkning att ersättningar för att avstå från rösträtt ska kunna ses som inkomster av den aktie som rösträtten hörde till. Eftersom rösträtten är en outbrytbar del av en aktie är sambandet mellan ersättningen för rösträtten och aktien enligt RSV:s mening mycket starkt.

SRN:s förhandsbesked den 5 maj 2003 Energi- och koldioxidskatt

Område: Förhandsbesked

Ärende behandlat vid Riksskatteverkets rättsfallsseminarium den 20 maj 2003.

Ett bolag har under de angivna förutsättningarna rätt att göra avdrag för energi- och koldioxidskatt på den gasol som förbrukats vid förbränning av processvatten i brännugnen.

Punktskatt – energiskatt, redovisningsperioder under tiden den 1 december 2002 – den 30 november 2005.

Enligt 7 kap. 1 § första stycket 4 lagen (1994:1776) om skatt på energi, LSE, får den som är skattskyldig göra avdrag för skatt på bränsle som förbrukats på ett sätt som ger rätt till skattebefrielse enligt 6 a kap. Enligt 6 a kap. 1 § 9 LSE ska bränsle som förbrukas för annat ändamål än drift av motordrivna fordon vid tillverkningsprocessen i industriell verksamhet helt befrias från energiskatt och till 70 respektive, fr.o.m. den 1 januari 2003, 75 procent befrias från koldioxidskatt.

Fråga i ärendet är om den gasol som används vid förbränningen i brännugnen av processvatten, som uppkommer vid bolagets tillverkning av kemiska produkter, ska anses förbrukad vid tillverkningsprocessen i industriell verksamhet.

Nämnden gör följande bedömning.

”Ärendet gäller främst efter vilka grunder begreppet ”tillverkningsprocessen” skall avgränsas från ett företags hela industriella verksamhet. I förarbetena till en tidigare ändring (SFS 1992:879) av den numera upphävda lagen (1957:262) om allmän energiskatt, prop. 1991/92:150 Bilaga I:5 s. 16, finns vissa allmänna uttalanden men varken i lagtexten eller i några förarbetsuttalanden förekommer någon definition av begreppet. Frågan om vad som omfattas av begreppet ”tillverkningsprocessen” får därför i huvudsak avgöras med ledning av allmänt språkbruk. Härvid är enligt nämndens mening av vad som anförs i Riksskatteverkets allmänna råd om beskattning av bränslen enligt LSE, RSV 2002:18, av intresse. Enligt dessa bör bedömningen av tillverkningsprocessens omfattning, dvs. när den skall anses påbörjad respektive avslutad, utgå från de företagsekonomiska huvudfunktionerna tillverkning, försäljning, administration samt forskning och utveckling (FoU). Energiförbrukning som sker i och kring byggnad och mark som är knuten till pågående förädling bör enligt RSV anses förbrukad i tillverkningsprocessen. RSV:s synsätt att bedömningen bör utgå från angivna företagsekonomiska huvudfunktioner innebär enligt nämndens mening en lämplig avgränsning av begreppet ”tillverkningsprocessen” i förhållande till ett företags övriga industriella verksamhet.

I bolagets tillverkning av kemiska produkter uppkommer i de olika stegen i processen processvatten som bolaget är skyldigt att omhänderta. Trots att detta inte sker som ett direkt led i själva tillverkningen av produkterna får omhändertagandet ändå ses som en sådan nödvändig del i framställningen av produkterna och ha ett sådant samband med själva tillverkningen att det bränsle som används vid förbränningen av processvattnet skall anses förbrukat vid tillverkningsprocessen. Ett sådant synsätt får också anses förenligt med de i det föregående redovisade uttalandena som gjorts i RSV:s allmänna råd.

Förhandsbeskedet har utformats med utgångspunkt i det ovan nämnda synsättet.”

Nämndens förhandsbesked.

”Bolaget har under de angivna förutsättningarna rätt att i enlighet med 7 kap. 1 § första stycket 4 jämfört med 6 a kap. 1 § 9 lagen (1994:1776) om skatt på energi, LSE, göra avdrag för energi- och koldioxidskatt på den gasol som förbrukats vid förbränning av processvatten i brännugnen.”

Ordförande i nämnden är skiljaktig och anför följande.

”Frågan i ärendet gäller om den förbrukning av gasol som åtgår för att i en brännugn destruera det avfall (processvatten) som uppkommer i olika stadier av bolagets tillverkning av kemiska produkter är att hänföra till sådan förbrukning vid tillverkningsprocessen i industriell verksamhet som anges i 6 a kap. 1 § 9 lagen (1994:1776) om skatt på energi.

Varken i lagtexten i nämnda bestämmelse eller i närbesläktade bestämmelser eller i förarbetena till dessa förekommer någon definition som avgränsar begreppet ”tillverkningsprocessen” från ett företags hela industriella verksamhet. I förarbetena till en tidigare ändring (SFS 1992:879) av den numera upphävda lagen (1957:262) om allmän energiskatt enligt vilken s.k. nollskattesats infördes för elektrisk kraft som förbrukats i industriell verksamhet i tillverkningsprocessen (14 a §) och avdragsrätt för skatt på bränsle som förbrukats på motsvarande sätt (24 § tredje stycket), anfördes följande (prop. 1991/92:150 Bilaga I:5 s. 16). ”Det är endast den förbrukning som äger rum i tillverkningsprocessen som omfattas av 0-skattesatsen. Till tillverkningsprocessen bör också räknas hjälpverksamhet såsom belysning, uppvärmning och ventilation. Motsvarande bör gälla för växthusuppvärmning vid yrkesmässig växthusodling. Övrig förbrukning inom industrin, t.ex. för uppvärmning av bostäder, beskattas enligt den skattesats som gäller för förbrukning i den kommun som industrin är belägen i.” Vidare anfördes följande. ” Vid industriell verksamhet är det skatt på bränsle som förbrukas i tillverkningsprocessen som är avdragsgill. Detta innebär bl.a. att skatten på bränsle för drift av motorfordon eller för uppvärmning av bostäder inte omfattas av avdragsbestämmelsen.”

Jag gör följande bedömning.

Nollskattesatsen i tillverkningsprocessen i industriell verksamhet är inte någon allmän subvention i energiskattehänseende av industriell verksamhet. Den har också uttryckligen begränsats till att endast avse tillverkningsprocessen. Detta leder enligt min mening till att det aktuella undantaget skall tolkas restriktivt och att således endast den energi som förbrukas direkt för framställningen av en produkt avses med bestämmelserna. Den energi som förbrukas på ett omhändertagande av produkten efter det att tillverkningen är avslutad omfattas däremot inte av undantaget (jfr RÅ 2002 ref. 16 ang. lagerhållning av produkter färdiga för försäljning).

Den avfallsprodukt (processvatten) som uppkommer vid bolagets tillverkning skall i enlighet med bolagets tillverkningskoncession tas om hand av bolaget så att vissa riktvärden angående miljöpåverkan inte överskrids. En förutsättning för tillverkningen är således att avfallsprodukten renas eller destrueras. Bolaget har också i ärendet angett att det är fråga om så stora mängder processvatten att bolagets biologiska reningsanläggning inte kan ta emot vattnet. Det anförda innebär emellertid inte att energin till förbränningsugnen förbrukas för tillverkningen av produkten i sig på samma sätt som energi till tillverkningsmaskiner eller till uppvärmning, upplysning m.m. av de lokaler där maskiner och personer som tillverkar produkterna finns. Det förhållandet att vissa myndighetskrav ställs på omhändertagande av avfall som uppkommer som en biprodukt i en industriell verksamhet och som är rättsliga och inte tekniska förutsättningar för tillverkningen, innebär således inte att energi som åtgår för omhändertagandet förbrukas vid en tillverkningsprocess. Detta får anses gälla oavsett om avfallet omhändertas löpande i samband med tillverkningen eller därefter när produkten är färdigtillverkad.

Mot bakgrund av det anförda anser jag att förhandsbesked hade bort lämnas av innebörd av bolaget inte har rätt till avdrag för energi- och koldioxidskatt på gasol som förbrukas vid förbränning av processvatten.”

Kommentar:

Förhandsbeskedet har överklagats av RSV.

SRN:s förhandsbesked den 16 maj 2003 Schablonmetoden; underlag för lättnadsbelopp och gränsbelopp

Område: Förhandsbesked

Ärende behandlat vid Riksskatteverkets rättsfallsseminarium den 20 maj 2003.

Omkostnadsbelopp beräknat med stöd av schablonmetoden kan inte tillämpas vid beräkning av underlag för lättnadsbelopp och gränsbelopp

Inkomsttaxering 2002-2003

En fysisk person, X, ägde andelar i A AB. Aktierna i A AB var noterade på Stockholmsbörsens O-lista sedan 1997. Vid tidpunkten för noteringen var X verksam i betydande omfattning i A AB och de andelar X innehade eller förvärvade genom innehavet var att anse som kvalificerade t.o.m. utgången av år 2002. Förhandsbeskedet gällde om X kunde använda ett omkostnadsbelopp enligt schablonmetoden vid beräkning av underlag för lättnadsbelopp och gränsbelopp för andelarna.

SRN anförde bl.a. följande:

”(...)

Systemet för beskattning av kvalificerade andelar enligt fåmansföretagsreglerna innebär att utdelning och kapitalvinst skall hänföras till skattefritt belopp, belopp som beskattas i inkomstslaget kapital eller belopp som beskattas i inkomstslaget tjänst. Till grund för en sådan fördelning bestäms varje år en andels lättnadsbelopp och gränsbelopp (43 kap. 3-8 §§ och 57 kap. 7-12 §§). Reglerna för beräkning av dessa belopp utgår från utdelningsfallen. Vid beräkningen av underlaget för lättnadsbelopp och gränsbelopp beaktas bl.a. det omkostnadsbelopp som skulle ha använts om andelen skulle ha avyttrats vid tidpunkten för utdelningen (43 kap. 4 § första stycket 1 och 57 kap. 8 § första stycket 1).

Motsvarigheten till den nu gällande regleringen i 57 kap 8 § första stycket 1 tillkom år 1995 (3 § 12 b mom. andra stycket lagen /1947:576/ om statlig inkomstskatt i dess lydelse enligt SFS 1995:1626). Ursprungligen hade underlaget ifråga definierats som den skattskyldiges anskaffningskostnad och lämnade ovillkorliga kapitaltillskott (3 § 12 mom. första stycket lagen om statlig inkomstskatt i dess lydelse enligt SFS 1990:651). Syftet med 1995 års ändring var att åstadkomma en direkt koppling till genomsnittsmetoden varigenom lagregleringen kunde göras tydligare och enklare (prop. 1995/96:109 s. 90). Bestämmelserna om lättnadsbelopp avseende skattefri utdelning och kapitalvinst tillkom först år 1996 och utformades med ledning av reglerna för gränsbeloppet (prop. 1996/97:45 s. 36).

Reglerna om beräkning av underlag för lättnadsbelopp och gränsbelopp på kvalificerade aktier innehåller även alternativa möjligheter att bestämma omkostnadsbeloppet (43 kap. 4 § andra stycket och 57 kap. 8 § andra stycket IL). Omkostnadsbeloppet för andelar förvärvade före år 1990 får indexuppräknas (43 kap. 17 §) och omkostnadsbeloppet för andelar förvärvade före år 1992 får beräknas till ett justerat kapitalunderlag i företaget, dvs. skillnaden mellan värdet på företagets tillgångar och skulder (43 kap. 18 §).

Nämnden gör följande bedömning.

Den valda lagstiftningstekniken att utgå från omkostnadsbeloppet för att beräkna underlag för lättnadsbelopp och gränsbelopp infördes som framgått bl.a. för att knyta an till bestämmelserna om genomsnittsmetoden i nuvarande 48 kap. 7 §. Den innebär också att en koppling finns till övriga särskilda regler för omkostnadsbeloppet i 48 kap. 8-17 a §§, däribland bestämmelsen i 15 § om att omkostnadsbeloppet för marknadsnoterade delägarrätter får bestämmas till 20 procent av ersättningen vid avyttringen sedan utgifter i samband med denna dragits av (schablonmetoden).

Av förarbetena till fåmansföretagsreglerna framgår att utgångspunkten för att viss del av avkastningen skall behandlas som inkomst av kapital, eller som skattefritt belopp, skall vara delägarens satsade kapital (se t.ex. prop. 1989/90:110 s. 467-472 och prop. 1996/97:45 s. 36 f.). Denna princip kommer till uttryck både i den grundläggande regeln för att bestämma omkostnadsbeloppet i 44 kap. 14 § och de alternativa reglerna i 43 kap. 17 och 18 §§. Att det i fråga om marknadsnoterade andelar därutöver skulle vara möjligt att använda ett schablonbelopp som grundas på avyttringspriset för en såld andel kan inte anses ha varit lagstiftarens avsikt (jfr SOU 2002:52, del 1, s. 396 f.)

Frågan i ärendet är om lagregleringen har fått en sådan utformning att schablonmetoden – trots att en tillämpning av metoden inte överensstämmer med lagstiftningens syfte – ändå kan användas i ett fall som det förevarande.

Det kan konstateras att schablonmetoden enligt sin ordalydelse endast kan tillämpas vid en faktisk avyttring, eftersom det förutsätts att även utgifter för avyttringen beaktas (jfr RÅ 2000 not. 209, fråga 6). Under löpande innehav beräknas lättnadsbelopp och gränsbelopp årligen, vid utdelningstillfället eller, om företaget inte lämnat någon utdelning, vid beskattningsårets utgång. Vidare bygger systemet för beskattning av kvalificerade andelar – även då fråga är om att använda någon av de alternativa möjligheterna att bestämma omkostnadsbeloppet – på att underlagen för beräkning av lättnadsbelopp och gränsbelopp är lika stora (se prop. 1996/97:45 s. 39). Uppbyggnaden av reglerna ger inte heller utrymme för att lättnadsbelopp och gränsbelopp skall beräknas på olika sätt beroende på om fråga är om beskattning av utdelning eller kapitalvinst. Av detta får anses följa att en beräkning av omkostnadsbeloppet enligt schablonmetoden inte är förenlig med systemet för att bestämma lättnadsbelopp och gränsbelopp.

Mot bakgrund av det anförda finner nämnden att sökanden vid beräkning av underlag för lättnadsbelopp och gränsbelopp inte är berättigad att använda ett med stöd av schablonmetoden beräknat omkostnadsbelopp.”

Kommentar:

Utgången i förhandsbeskedet överensstämmer med RSV:s uppfattning.

SRN:s förhandsbesked den 13 maj 2003 Realisationsförlust; avdragsbegränsning

Område: Förhandsbesked

Ärende behandlat vid Riksskatteverkets rättsfallsseminarium den 20 maj 2003.

Avdrag för realisationsförlust ska inte begränsas hos ett delägande aktiebolag när förlusten är hänförlig till ett kommanditbolags förlustavyttring av en fastighet

Inkomsttaxering 2000

Ett aktiebolag var delägare i ett kommanditbolag. Kommanditbolaget avyttrade en fastighet med realisationsförlust och bolaget redovisade hela förlusten. Frågan i förhandsbeskedet var om bolaget hade rätt till avdrag för hela förlusten eller om avdraget skulle begränsas.

Enligt SRN hade bolaget rätt till avdrag för hela förlusten och anförde till stöd för denna uppfattning bl.a. följande:

”(...)

Enligt punkt 33 andra meningen av anvisningarna till 23 § kommunalskattelagen (1928:370), KL, gäller vid inkomstberäkningen i ett handelsbolag att avdraget för realisationsförlust skall begränsas på sätt anges i 3 § 2 mom. tredje stycket lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt, SIL, såvida inte innehavet av tillgången eller förpliktelsen betingas av näringsverksamhet som bedrivs av den skattskyldige eller annan som med hänsyn till äganderättsförhållanden eller organisatoriska förhållanden kan anses stå den skattskyldige nära. I den angivna bestämmelsen i SIL finns en hänvisning till bl.a. 25 § 11 mom. SIL, vari anges att avdrag för realisationsförlust på fastighet begränsas på visst sätt.

I ärendet har inte gjorts gällande att kommanditbolagets innehav av fastigheten var betingad på sätt anges i punkt 33 andra meningen av anvisningarna till 23 § KL. Frågan blir då vilka realisationsförluster som omfattas av avdragsbegränsningen. För att avdrag för realisationsförlust skall begränsas på sätt anges i lagrummet skall det vara fråga om en sådan förlust som avses i anvisningspunktens första mening, dvs. realisationsförlust vid icke yrkesmässig avyttring av tillgång eller förpliktelse i fråga om vilken, om realisationsvinst i stället hade uppkommit, vinsten skulle ha utgjort intäkt av näringsverksamhet.

Enligt punkt 1 tredje stycket tredje meningen av anvisningarna till 22 § KL gäller – såvitt nu är aktuellt – att i fråga om handelsbolag hänförs till intäkt av näringsverksamhet realisationsvinst vid avyttring av tillgångar som avses i 27 § 1 mom., 28 §, 29 § 1 mom., 30 § 1 mom. och 31 § SIL samt av förpliktelser som avses i 3 § 1 mom. SIL. Handelsbolags realisationsvinst eller realisationsförlust på fastighet är således inte hänförlig till inkomstslaget näringsverksamhet enligt KL. En begränsning av avdragsrätten enligt punkt 33 andra meningen av anvisningarna till 23 § KL skall därför inte göras i förevarande fall. Den omständigheten att all inkomst hos juridisk person (utom dödsbon) enligt 2 § 1 mom. SIL är hänförlig till inkomstslaget näringsverksamhet förändrar inte denna bedömning.”

Kommentar:

RSV avser att överklaga förhandsbeskedet.

Meddelade prövningsstillstånd

Område: Meddelade prövningstillstånd

Ärende behandlat vid Riksskatteverkets rättsfallsseminarium den 20 maj 2003.

Saken:

Fråga om byte av efternamn genom anmälan till namn som modern förvärvat genom äktenskap med annan man än anmälarens fader

RR mål nr 4016-2002, KRNS 6090-2001

Klagande:

RSV

Lagrum:

5 § namnlagen

Saken:

Fråga om KR bort återställa tiden för begäran om omprövning av SKM:s beslut i fall då ombudet enligt uppgift upprättat ett överklagande som avsänts från banken.

RR mål nr 2680-2002, KRNJ 2405-2001

Klagande:

den skattskyldige

Lagrum:

37c § FvPL

Saken:

Fråga om KR bort meddela prövningstillstånd i ett mål om utdömande av vite, när särskilda skäl kan ha funnits att jämka vitet.

RR mål nr 7217-2000, KRNG 1917-2000

Klagande:

ett aktiebolag

Lagrum:

10 kap. 27 §, 23 kap. 2 § SBL, 9 § lagen om viten, 34a § FvPL

Saken:

Fråga om en förvaltningsmyndighets beslut att överlämna ett ärende till en annan förvaltningsmyndighet är överklagbart.

RR mål nr 6966-2002 och 957-2003, KRNG 6113-2002 och KRSU 3180-2002

Klagande:

de berörda personerna

Saken:

Fråga om ett aktiebolag, som upplösts efter avslutat konkurs, har talerätt i ett mål om skattetillägg

RR mål nr 363–364-2001, KRNG 8328–8329-1998

Klagande:

det upplösta bolaget

Lagrum:

13 kap. 49 § ABL, 64a och 64 f §§ GML, artikel 6 Europakonventionen

Saken:

Fråga om ett aktiebolag, som upplösts efter avslutat konkurs, har talerätt i ett mål om skattetillägg. Tillika fråga om det varit riktigt att avvisa bolagets överklagande på den grund att ombudet, som innehaft fullmakt som givits av bolagets styrelse vid konkursutbrottet, inte styrkt sin behörighet att föra bolagets talan.

RR mål nr 8495–8499-2000, KRNS 688–692-1999

Klagande:

det upplösta bolaget

Lagrum:

13 kap. 49 § ABL, 12 kap. 6 § SBL, 64a och 64 f §§ GML, artikel 6 Europakonventionen

Sifferkollen Läs mer

Belopp

Basbelopp
År 2018 2019 2020
Prisbasbelopp 45 500 46 500 47 300
Förhöjt pbb. 46 500 47 400 48 300
Inkomstbasbelopp 62 500 64 400 66 800
Utdelning fåmansföretag
År 2017 2018 2019
Schablonbelopp 163 075 169 125 171 875

Räntesatser

Periodiseringsfond
År 2017 2018 2019
Räntesats 0,36* 0,36 0,51

* 0,19 om räkenskapsåret börjar 2016 och avslutas 2017.

Referensränta
År 2016-07-01 2019-07-01
Räntesats -0,5 0,0
Ränta på skattekontot
Period 2013-2016 2017 -
Intäkt 0,5625 0
Kostnad Låg 1,25 1,25
Kostnad Hög 16,25 16,25
Räntefördelning
Inkomstår 2017 2018 2019
Positiv 6,27 6,49 6,51
Negativ 1,50 1,50 1,51
Statslåneränta
År 2017 2018 2019
31 maj 0,34 0,49 0,05
30 nov 0,49 0,51 -0,09

Traktamenten

Bilresor
Inkomstår 2017 2018 2019
Egen bil 18,50 18,50 18,50
Förmånsbil, diesel 6,50 6,50 6,50
Förmånsbil, bensin 9,50 9,50 9,50
Kostförmån
År 2017 2018 2019
Frukost, lunch och middag 225 235 245
Lunch eller middag 90 94 98
Frukost 45 47 49
Skattefria gåvor
År 2017 2018 2019
Julgåva 450 450 450
Jubileumsgåva 1 350 1 350 1 350
Minnesgåva 15 000 15 000 15 000

Skattesatser

Bolagsskatt
År 2017 2018 2019
Skattesats 22% 22% 21,4%
Mervärdesskatt
År 2017 2018 2019
Normal

25 %

25 % 25 %
Livsmedel, krog m.m. 12 % 12 % 12 %
Persontransport, böcker m.m. 6 % 6 % 6 %
Arbetsgivaravgifter/egenaavgifter
Födda -1937 1938 - 1953 1954 -
Arb. avgifter 0 % 10,21% 31,42%
Egenavgifter 0 % 10,21% 28,97%