Skatteverkets rättsfallssammanställning 21/03

RR:s dom den 16 juni 2003, målnr 5185-2001 Ej värdepappershandel

Område: Regeringsrätten

Ärende behandlat vid Riksskatteverkets rättsfallsseminarium den 1 juli 2003.

Då ett företag placerat överskottslikviditet hos en fondkommissionär som bedrivit aktiv förvaltning har kapitalplacering i visst fall ansetts föreligga och inte värdepappershandel

Eftertaxering 1995

Ett aktiebolag bedriver annan rörelse än värdepappersrörelse. Sedan 1991 har bolaget, vid sidan om den vanliga rörelsen, i stället för inlåning i bank placerat delar av sin överlikviditet i värdepapper. Detta har skett genom en fondkommissionärsfirma som skött förvaltningen. Omsättningen av värdepapper har under 1994 uppgått till ca 15 miljoner kr och antalet transaktioner har uppskattats till ca 150 stycken.

Såväl länsrätten som kammarrätten ansåg att värdepappershandel förelåg. Bolaget överklagade till Regeringsrätten och yrkade att eftertaxeringen avseende inkomster av värdepappersrörelse under 1994 skulle undanröjas. Grunden är att bolaget inte bedrivit värdepappersrörelse och att beskattningen av vinsten vid avyttring av aktier under nämnda år således ska ske i enlighet med bestämmelserna för inkomst av kapital. Till stöd för sin talan anför bolaget i huvudsak följande. Det måste vara möjligt för ett företag att tillfälligt placera ”överlikviditet” i exempelvis värdepapper och räntebärande papper utan att företaget därmed ska anses bedriva värdepappersrörelse. Bolaget har inte haft för avsikt att bedriva sådan rörelse. Det framgår bl.a. av att bolagsordningen inte ändrats. Ytterligare en omständighet som visar att bolaget inte avsett att bedriva värdepappersrörelse är att man inte byggt upp någon egen kompetens för att bedriva sådan rörelse. Bolaget har i stället uppdragit åt fondkommissionären att förvalta bolagets tillfälliga ”överlikviditet”. Uppdraget var att, inom ramen för det risktagande som bolaget angett i sina riktlinjer för placeringsverksamheten, förvalta tillgångarna så att högsta möjliga avkastning uppnåddes. Bolaget har inte haft något inflytande på i vilken omfattning aktierna omsattes. Vid förvaltning av aktier sker omplaceringar för att få så hög avkastning som möjligt. Det behöver inte medföra att man därmed automatiskt ska anses bedriva värdepappersrörelse. När bolaget gav förvaltningsuppdraget var syftet att uppnå en högre avkastning på de likvida medlen än vanlig bankränta. Den omständigheten att försäljningar under år 1994 skedde vid 85 tillfällen kan delvis förklaras av att skattereglerna ändrades så att endast hälften av realisationsvinsten på aktier som var anläggningstillgångar var skattepliktig det året.

RSV bestred bolagets ändringsyrkande och anförde bl.a. följande. Med näringsverksamhet avses förvärvsverksamhet som bedrivs yrkesmässigt och självständigt. För aktiebolag är kravet rätt lågt ställt vad avser kriteriet förvärvsverksamhet. Kriteriet är uppfyllt i detta mål. Bolagets placeringar i aktier inleddes år 1991 och avslutades under år 1996. Verksamheten pågick således i sex år. En verksamhet som pågått i sex år kan inte bedömas som tillfällig utan måste anses varaktigt bedriven. Huruvida det kapital som avskilts för viss verksamhet härrör från något som kallas för överlikviditet saknar helt betydelse för bedömningen. Det avgörande är att bolaget avskilt kapital för viss verksamhet. Genom att avskilja visst kapital för verksamheten med marknadsnoterade svenska och utländska aktier och sluta ett avtal om förvaltningen med fondkommissionären har bolaget uttryckligen önskat uppnå högsta möjliga avkastning på avskilt kapital. Av utredningen i målet framgår att bolaget uppfyller kriterierna för yrkesmässigt bedriven verksamhet enligt tidigare avgöranden av Regeringsrätten.

SKÄL FÖR REGERINGSRÄTTENS AVGÖRANDE

Den grundläggande frågan i målet är om hanteringen av den del av bolagets likvida medel som placerats i marknadsnoterade svenska och utländska aktier haft en sådan omfattning och skett på ett sådant sätt att den varit yrkesmässig och bolaget därmed bedrivit värdepappersrörelse. I så fall skall vinsten beskattas med tillämpning av de bestämmelser som gäller för inkomst av näringsverksamhet i allmänhet, vilket har skett genom beslutet om eftertaxering. I annat fall skall beskattning ske med tillämpning av de bestämmelser som gäller för inkomst av kapital.

Av utredningen framgår bl.a. följande. Bolaget bedriver huvudsakligen rörelse av annat slag än värdepappershandel. Sedan 1980-talet och fram till 1996 har bolaget haft en likviditetsreserv på genomsnittligt ca 20 milj. kr. Fram till år 1991 placerades denna likviditet hos bank eller i obligationer. Under sistnämnda år placerade bolaget likviditeten i en aktieportfölj i syfte att öka avkastningen. Eftersom bolaget inte hade någon egen kompetens i fråga om förvaltning av aktier uppdrog man åt fondkommissionären att förvalta portföljen. Vid ingången av år 1994 fanns i den 25 aktieslag. Bolagets totala omsättning det året uppgick till drygt en miljard kr, varav ca 15 milj. kr avsåg aktier. Antalet transaktioner med aktier har uppskattats till 150, varav 85 avsåg försäljningar. Vid 19 av försäljningarna såldes aktier som anskaffats under samma år. Övriga försäljningar avsåg poster och delposter anskaffade under 1993 och i några fall under år 1992. Aktieportföljen avvecklades under åren 1995-1996, eftersom medlen då behövdes i rörelsen.

Regeringsrätten gör följande bedömning.

Det ingår som ett led i många företags verksamhet att bygga upp en viss likviditetsreserv, t.ex. för att möta konjunktursvängningar och framtida investeringsbehov. Av uppenbara skäl strävar varje företag, inom de ramar som krav på tillgänglighet och riskbegränsning ger, efter att få så hög avkastning som möjligt på sina likvida medel. Placering i aktier eller andra värdepapper kan då i vissa skeden vara mer attraktiv än t.ex. sedvanlig inlåning i bank. Periodvis kan det också finnas skäl för kortfristiga placeringar, vilket nödvändigtvis för med sig en förhållandevis hög omsättningshastighet.

Sett mot denna allmänna bakgrund bör det finnas ett ganska vitt utrymme för ett företag att placera vad som kan bedömas som en rimlig likviditetsreserv i aktier eller andra värdepapper och att aktivt förvalta dessa medel i syfte att få så god avkastning som möjligt, och detta utan att företaget för den skull skall anses bedriva värdepappersrörelse.

Att i generella termer närmare ange när sådan förvaltning övergår till att vara värdepappersrörelse låter sig inte göra. En bedömning får ske med utgångspunkt i förhållandena i det enskilda fallet. Faktorer som påverkar bedömningen är bl.a. förvaltningens omfattning i förhållande till företagets storlek och verksamhetsinriktning samt hur förvaltningen organiseras och genomförs.

Med utgångspunkt i vad som i detta mål framkommit om omfattningen, inriktningen och genomförandet av likviditetsförvaltningen kan denna verksamhet inte anses ha skett yrkesmässigt i den meningen att bolaget bedrivit värdepappersrörelse. Därmed finns inte heller någon grund för eftertaxering

Regeringsrätten undanröjde, med ändring av kammarrättens dom, den åsatta eftertaxeringen.

Kommentar:

Regeringsrätten framhåller följande faktorer som påverkar bedömningen.

Förvaltningens omfattning i förhållande till företagets storlek och verksamhetsinriktning har betydelse. Detta torde påverka bedömningen av om kapitalet kan anses utgöra överskottslikviditet eller ingå i en separat verksamhet av något slag. I det här aktuella fallet rörde det sig om proportionerna 15 miljoner / 1 000 miljoner, dvs. 1,5 %.

Vidare är det relevant hur förvaltningen organiseras. Med detta torde avses om en egen organisation byggs upp vilket tyder det på att företaget ser verksamheten som en separat verksamhet eller om man anlitar utomstående expertis. Man har således inte ansett att det faktum att man överlämnat förvaltningen av värdepapperna till ett företag som självt bedriver värdepappershandel smittar verksamheten så att den av det skälet ska bedömas som rörelse.

Man bör även se på hur handeln genomförs. T.ex. bör omsättningshastigheten vara sådan att verksamheten framstår som rörelse. Här har omsättningen varit beaktansvärd, men i någon mån tillfällig p.g.a. en nyinförd skattelättnad vid försäljningar. Domstolen har också sett på innehavstidens längd för de sålda värdepapperna.

Regeringsrätten fann slutligen att omfattningen, inriktningen och genomförandet av likviditetsförvaltningen framstod som sådan att en separat verksamhet i form av yrkesmässig värdepappersrörelse inte kunde anses ha förelegat.

Den slutsats som ligger närmast till hands att dra är att syftet med verksamheten har stor betydelse. Tidigare praxis har avsett fall då bolagen själva anser sig bedriva rörelse medan det här rör sig om den motsatta situationen, nämligen att bolaget inte anser sig bedriva rörelse utan i stället kapitalförvaltning. Synsättet blir då annorlunda.

Vidare bör tillfälliga förändringar av omsättningshastigheten inte påverka bedömningen.

KR:s i Göteborg dom den 9 maj 2003, målnr 463-03 Regressfordran efter konkurs

Område: Kammarrätten

Ärende behandlat vid Riksskatteverkets rättsfallsseminarium den 1 juli 2003.

En fysisk person har infriat borgen efter det att gäldenären, ett bolag, gått i konkurs och upplösts. Avdrag för förlust vägrades då han inte ansågs ha förvärvat någon regressfordran.

Inkomsttaxeringen 1998

En fysisk person, C, var en av tre delägare i ett fåmansbolag. I samband med att bolaget tog ett lån i november 1988 utfärdade bolagsmännen en generell borgensförbindelse. I november 1993 försattes bolaget i konkurs. Konkursen avslutades den 9 december 1994. Tingsrätten har i dom den 24 mars 1995 förpliktigat bolagsmännen att solidariskt till banken utge ca 650 000 kr jämte ränta och rättegångskostnader. Därefter har parterna i avtal daterat den 3 augusti 1995 träffat uppgörelse om att envar av dem skulle erlägga 150 000 kr till banken senast den 22 augusti 1995, att vardera parten står sina kostnader samt att banken avskriver resterande fordran enligt domen. – Vid 1998 års taxering yrkar C avdrag för realisationsförlust om 149 900 kr som uppkommit genom att han den 24 december 1997 avyttrat fordran för 100 kr. SKM vägrade avdrag för förlusten.

LÄNSRÄTTEN

Av utredningen i målet framgår att C genom generell borgensförbindelse den 14 november 1988 åtog sig att som borgensman ansvara för bolagets förpliktelser gentemot banken, såsom för egen skuld. På grund av detta åtagande tvangs han i augusti 1995 betala 150 000 kr till banken. Genom nämnda betalning fick C en regressfordran på bolaget. Bolaget hade dock försatts i konkurs i november 1993 och konkursen hade avslutats utan överskott den 9 december 1994. Bolaget hade därmed enligt 13 kap. 19 § första stycket ABL upplösts. Detta förhållande att bolaget var upplöst när C:s regressfordran uppkom kan dock enligt länsrättens bedömning inte anses innebära att någon regressfordran aldrig uppkommit. Bolaget kan nämligen väckas till liv exempelvis om det i efterhand skulle visa sig att bolaget är ägare till ytterligare tillgångar och innehavaren av regressfordran bör i ett sådant fall kunna kräva bolaget på betalning för sin fordran.

Mot bakgrund av det ovan sagda och Regeringsrättens avgörande RÅ 2001 ref. 51 finner länsrätten att C bör anses berättigad till avdrag för realisationsförlust på grund av avyttring av sin regressfordran med 70 % av (150 000 – 100 kr).

SKM överklagade till kammarrätten.

KAMMARRÄTTEN

En förutsättning för att en fordran skall kunna anses existera är att det finns någon som ett krav på betalning för fordringens belopp kan riktas mot. När det gäller en fordran mot ett aktiebolag måste således detta existera. Enligt 13 kap. 49 § ABL blir ett aktiebolag som är försatt i konkurs upplöst om konkursen avslutas utan överskott. Huvudregeln är att ett på detta sätt upplöst bolag anses sakna såväl rättsubjektivitet som partshabilitet. En vid allmän domstol väckt talan mot ett sådant upplöst bolag skall därför avvisas.

Av utredningen framgår att bolaget försattes i konkurs i november 1993 samt att konkursen avslutades utan överskott den 9 november 1994. Bolaget upphörde således enligt 13 kap. 49 § ABL sistnämnda dag att existera. När C den 22 augusti 1995 infriade sitt borgensansvar för en skuld som det tidigare bolaget haft till banken förvärvade han därför inte en regressfordran som kunde göras gällande mot någon motpart. Den omständigheten att bolaget i ett tänkbart scenario skulle kunna väckas till ”liv” exempelvis genom att det konstateras att bolaget haft ytterligare tillgångar än de som omfattats av konkursen utgör inte tillräckligt skäl för att anse att C genom betalningen till banken erhållit en verklig regressfordran låt vara av tills vidare ”svävande” natur. Till följd härav har det för C inte uppkommit något omkostnadsbelopp att avräkna. C är därför inte berättigad till det av länsrätten medgivna avdraget för realisationsförlust.

KR upphävde LR:s dom och fastställde skattemyndighetens beslut.

Kommentar:

Domen överensstämmer med RSV:s uppfattning. I en annan dom den 5 december 2002 med mål nr 3330-1999 har Kammarrätten i Jönköping emellertid kommit till motsatt slutsats. RSV har i det fallet överklagat till Regeringsrätten.

KR:s i Sundsvall dom den 13 maj 2003, mål nr 2337-00 Näringsfastighet eller privatbostad

Område: Kammarrätten

Ärende behandlat vid Riksskatteverkets rättsfallsseminarium den 1 juli 2003.

Ombyggd ekonomibyggnad på jordbruksfastighet (ladugård) utgjorde inte komplementbyggnad till småhus eftersom byggnaden var inrättad och användes för näringsverksamhet.

Inkomsttaxeringen 1995

Ekonomibyggnad (f.d. ladugård) i jordbruk byggdes om för att användas som verksamhetslokal i ägarens aktiebolag. SKM ansåg att ladugården genom ombyggnaden övergått från att vara ekonomibyggnad i jordbruk till att vara komplementhus till ägarens småhus (mangårdsbyggnad) på jordbruksfastigheten.

LR anförde att till småhus inrättade som bostad hör enligt 2 kap 2 § FTL komplementhus såsom garage, förråd och annan mindre byggnad och att enligt 3 § i samma kapitel skall byggnadstyp bestämmas med hänsyn till det ändamål som byggnad till övervägande del är inrättad för, och det sätt som byggnad till övervägande del används på. Avgörande för bedömningen är alltså om fråga är om ett småhus, d.v.s. en byggnad som är inrättad till bostad för en eller två familjer och ett komplementhus till sådant småhus. Med hänsyn till storleken på ekonomibyggnaden, 500 kvm fördelat på två plan, finner LR att den inte kan betraktas som komplementhus, varför den skall indelas och bedömas för sig. Vid bedömningen finner LR bl.a. att byggnadens faktiska beskaffenhet är sådan att den till övervägande del är inrättad för annat ändamål än som komplementhus. Den har heller inte till övervägande del använts eller varit avsedd att användas som komplementhus. Byggnaden skall därför hänföras till näringsfastighet.

KR instämmer i länsrättens bedömning att byggnaden inte kan betraktas som komplementhus med hänsyn till dess faktiska beskaffenhet samt att den inte heller till övervägande del används som komplementhus.

Kommentar:

Domen bekräftar huvudregeln att varje byggnad på en småhusenhet i princip skall bedömas för sig. För komplementbyggnader, d.v.s. sådana byggnader som har till uppgift att betjäna småhusets funktion som bostad, gäller enligt 2 kap 2 § FTL att de hör till bostadsbyggnaden och åsätts därför inget särskilt värde vid fastighetstaxeringen.

Om en komplementhus byggs om så att dess beskaffenhet till övervägande del ändras eller att den till övervägande del används för annat ändamål än som komplementhus, så kan den ändrade användningen utgöra grund för att vid inkomstbeskattningen bedöma byggnaden för sig.

KR:s i Göteborg dom den 14 februari 2003, mål nr 3913-2002 Fråga om skattemässig karaktär på avyttrad tomt

Område: Kammarrätten

Ärende behandlat vid Riksskatteverkets rättsfallsseminarium den 1 juli 2003.

Avyttring av näringsfastighet har ansetts föreligga vid avyttring av obebyggd tomt. Fastigheten hade vid avyttringen år 1998 varit i den skattskyldiges ägo sedan år 1994. Tomten hade förvärvats vid arvsskifte efter maken år 1994, vilken i sin tur hade innehaft tomten sedan år 1982.

Inkomsttaxeringen år 1999

N:s make förvärvade fastigheten från sina föräldrar år 1982. På grund av förbehåll från föräldrarna fick ej tomten bebyggas under deras levnad. Planer på att bebygga fastigheten fanns år 1993 men kom av sig när N:s make avled i början av år 1994. N:s avsikt har därefter varit att bebygga fastigheten men planerna har ej kommit till genomförande.

SKM ansåg att oavsett att byggplaner fanns under åren 1993-1994 har N inte inkommit med något som styrkte att sådan avsikt funnits därefter. Vinsten vid avyttringen har därför beskattats enligt reglerna för avyttring av näringsfastighet.

LR. Oavsett att N och N:s make hade planer under år 1993 på att bebygga fastigheten, så är det avsikten med innehavet under åren före avyttringen som ska läggas till grund för bedömningen av fastighetens karaktär. Av prop. 1990/91:54 s. 191 framgår bl.a. att det inte räcker med påståenden från ägarens sida utan att avsikten måste framgå på något sätt. Med hänsyn härtill och då N inte visat att hon haft för avsikt att inom överskådlig framtid bebygga fastigheten ändrar Länsrätten inte Skattemyndighetens beslut.

KR. Ej ändring.

Kommentar:

Domen är en bekräftelse på att efter viss tid måste den skattskyldiges påstående om avsikten med sitt fastighetsinnehav på något sätt visas i handling. Enbart påståenden från ägarens sida är i sådana situationer inte tillräckligt.

SRN:s förhandsbesked den 30 juni 2003 Bredbandsuppkoppling som arbetsredskap

Område: Förhandsbesked

Ärende behandlat vid Riksskatteverkets rättsfallsseminarium den 1 juli 2003.

Installation av bredbandsuppkoppling i bostaden har ansetts kunna vara sådan förmån av begränsat värde som är skattefri för den anställde om uppkopplingen är av väsentlig betydelse för att han eller hon ska kunna utföra sina arbetsuppgifter.

Taxeringsåren 2003-2006

Sökandena är anställda hos ett företag i IT-branschen som ingår i en koncern vars huvudkontor är beläget i USA. Företaget har i enlighet med sin affärsidé utformat en affärsstruktur som bygger på att personalen använder nätverksbaserade produkter för att effektivisera arbetet. Det innebär ökade möjligheter för de anställda att med hjälp av sina bärbara datorer utföra arbetsuppgifter på andra platser än vid det egna kontoret som hos kunder, under resor eller i den egna bostaden. Företagets kontor är därför inte dimensionerat så att alla anställda ska kunna arbeta där samtidigt. Endast chefspersonal och administrativ personal har tillgång till fasta arbetsplatser.

Vidare har anställda i sitt arbete behov av att ha direktkontakt med kollegor i andra länder bl.a. vid huvudkontoret i USA. Med hänsyn till tidsskillnader sker dessa kontakter regelbundet från de anställdas bostäder. Kontakterna sker vanligtvis genom telefonkonferenser och s.k. Netmeetings – ett webbaserat samarbetsverktyg som gör det möjligt att arbeta från olika platser samtidigt och i samma dokument. För att sådant arbete ska vara möjligt från de anställdas bostäder krävs en betydligt snabbare och säkrare datauppkoppling mot Internet än vad som kan ske mot vanligt telefonnät. Företaget avser därför att bekosta både installation av bredbandsuppkoppling och löpande abonnemang för de anställda.

Fem anställda, sökande 1-5, med olika tjänsteställningar och behov har efterfrågat besked om bredbandsuppkopplingen och abonnemanget utgör en skattepliktig förmån för dem och, för det fall förmånen ska beskattas, vilket värde den ska tas upp till.

Sökandena anser i första hand att installationen av bredbandsuppkoppling är skattefri enligt bestämmelsen om skattefrihet för datorlån. I andra hand anser de att installationen är skattefritt som arbetsredskap, i vart fall för vissa anställda. I fråga om värderingen anser sökandena att, eftersom den aktuella bredbandsuppkopplingen har högre prestanda än vad en privatperson normalt har behov av, bör förmånen värderas enligt vad som motsvarar en privatkunds behov.

Fråga är också om företagets avdragsrätt för kostnaderna.

Frågan om skatteplikt har i första hand bedömts enligt 11 kap. 8 § inkomstskattelagen (1999:1229), IL, där det anges att förmån av en vara eller tjänst som en anställd får av arbetsgivaren inte beskattas om

– varan eller tjänsten är av väsentlig betydelse för att den skattskyldige ska kunna utföra sina arbetsuppgifter,

– förmånen är av begränsat värde för den anställde, och

– förmånen för den anställde inte utan svårighet kan särskiljas från nyttan i anställningen.

Skatterättsnämnden lämnar följande förhandsbesked.

För sökande 1-4 får det anses vara av väsentlig betydelse för att de skall kunna utföra sina arbetsuppgifter att de i sina bostäder har tillgång till uppkopplingen i fråga. Eftersom förutsättningarna för skattefrihet i 11 kap 8 § IL även i övrigt är uppfyllda, är den förmån det innebär att kunna utnyttja uppkopplingen privat skattefri för dessa sökande.

För sökande 5 kan installationen av bredbandsuppkopplingen i bostaden inte anses vara av väsentlig betydelse för utförandet av hennes arbetsuppgifter som ekonomiassistent, vilka arbetsuppgifter normalt måste utföras på företagets kontor. Förmånen är till följd härav inte skattefri för henne enligt 11 kap 8 § IL.

Förmånen kan inte heller omfattas av bestämmelsen om skattefritt lån av datorutrustning i 11 kap. 7 § IL. Detta följer av förarbetena till bestämmelsen (prop. 1996/97:173 s. 60) där det bl.a. sägs att abonnemang på uppkopplingar mot Internet inte ska hänföras till datorutrustning vid tillämpning av bestämmelsen. Sökande 5 ska således förmånsbeskattas med anledning av att arbetsgivaren bekostar installation av bredbandsuppkoppling mot Internet i hennes bostad och löpande abonnemang på uppkopplingen.

Förmånen ska värderas till marknadsvärdet, dvs. det pris som den skattskyldige skulle ha fått betala för motsvarande förmån mot kontant betalning. Marknadsvärdet ska beräknas utan någon försiktighetsprincip (prop. 1989/90:110 s. 655). Inte heller föreligger sådana speciella omständigheter som kan föranleda att värdet av förmånen bestäms till annat än marknadsvärdet (RÅ 1996 ref. 75).

Företaget har rätt till avdrag för kostnader avseende installationer och abonnemang.

Kommentar:

RSV avser inte att överklaga förhandsbeskedet.

SRN:s förhandsbesked den 23 juni 2003 Underprisöverlåtelse; byggmästarsmitta

Område: Förhandsbesked

Ärende behandlat vid Riksskatteverkets rättsfallsseminarium den 1 juli 2003.

När en s.k. byggmästarsmittad person till underpris överlåter andelarna i två kommanditbolag till ett eget aktiebolag är villkoret i 23 kap. 17 § IL om att överlåtelsen ska avse överlåtarens hela näringsverksamhet uppfyllt

Inkomsttaxering år 2003-2006

En fysisk person, X, äger samtliga aktier i ett aktiebolag, B AB. B AB bedriver byggnadsrörelse. X är därmed en byggmästarsmittad person. X äger även två fastighetsförvaltande handelsbolag. Handelsbolagsandelarna är, enligt 27 kap. 6 § IL, lagertillgång hos X. X har för avsikt att överlåta sina andelar i handelsbolagen till B AB till underpris. I ärendet aktualiseras frågan om överlåtelsen, enligt 23 kap. 17 § IL, omfattar X:s hela näringsverksamhet eller en verksamhetsgren.

Skatterättsnämnden anförde bl.a. följande.

”Om X överlåter andelarna i de två handelsbolagen till det av honom ägda B AB upphör den rörelse X anses bedriva på grund av andelsinnehavet. Han får därför anses ha avyttrat hela din enskilda näringsverksamhet avseende byggnadsrörelse, vilket medför att villkoren i 23 kap. 17 § IL skall anses uppfyllt”

Sifferkollen Läs mer

Belopp

Basbelopp
År 2018 2019 2020
Prisbasbelopp 45 500 46 500 47 300
Förhöjt pbb. 46 500 47 400 48 300
Inkomstbasbelopp 62 500 64 400 66 800
Utdelning fåmansföretag
År 2017 2018 2019
Schablonbelopp 163 075 169 125 171 875

Räntesatser

Periodiseringsfond
År 2017 2018 2019
Räntesats 0,36* 0,36 0,51

* 0,19 om räkenskapsåret börjar 2016 och avslutas 2017.

Referensränta
År 2016-07-01 2019-07-01
Räntesats -0,5 0,0
Ränta på skattekontot
Period 2013-2016 2017 -
Intäkt 0,5625 0
Kostnad Låg 1,25 1,25
Kostnad Hög 16,25 16,25
Räntefördelning
Inkomstår 2017 2018 2019
Positiv 6,27 6,49 6,51
Negativ 1,50 1,50 1,51
Statslåneränta
År 2017 2018 2019
31 maj 0,34 0,49 0,05
30 nov 0,49 0,51 -0,09

Traktamenten

Bilresor
Inkomstår 2017 2018 2019
Egen bil 18,50 18,50 18,50
Förmånsbil, diesel 6,50 6,50 6,50
Förmånsbil, bensin 9,50 9,50 9,50
Kostförmån
År 2017 2018 2019
Frukost, lunch och middag 225 235 245
Lunch eller middag 90 94 98
Frukost 45 47 49
Skattefria gåvor
År 2017 2018 2019
Julgåva 450 450 450
Jubileumsgåva 1 350 1 350 1 350
Minnesgåva 15 000 15 000 15 000

Skattesatser

Bolagsskatt
År 2017 2018 2019
Skattesats 22% 22% 21,4%
Mervärdesskatt
År 2017 2018 2019
Normal

25 %

25 % 25 %
Livsmedel, krog m.m. 12 % 12 % 12 %
Persontransport, böcker m.m. 6 % 6 % 6 %
Arbetsgivaravgifter/egenaavgifter
Födda -1937 1938 - 1953 1954 -
Arb. avgifter 0 % 10,21% 31,42%
Egenavgifter 0 % 10,21% 28,97%