Skatteverkets rättsfallssammanställning 26/04

I de rättsfall som återges i detta protokoll har av sekretess- och integritetsskäl alla egennamn anonymiserats. Detta gäller även i de fall i övriga direkta citat ur domar och beslut återges.

Regeringsrättens dom den 23 november 2004, mål nr 552-04 Väsentlig anknytning

Område: Regeringsrätten

Ärende behandlat vid Skatteverkets rättsfallsseminarium den 14 december 2004.

Ett aktieinnehav motsvarande 12,8 procent av rösterna i ett AB, som innehas av sökanden och dennes sambo, har ansetts innebära väsentligt inflytande i näringsverksamhet i Sverige med hänsyn till ägarförhållandena i bolaget

Inkomstskatt – Internationellt och Tjänst

Inkomsttaxering 2004-2006

SRN:s förhandsbesked 23 december 2003 har redovisats i rättsfallsprotokoll nr. 1/04, se rättsfallsprotokoll 1/04

Regeringsrätten gör samma bedömning som Skatterättsnämnden och fastställer nämndens beslut.

Regeringsrättens dom den 1 november 2004, mål nr 5954-01 Arbetskraftens fria rörlighet; grundavdrag

Område: Regeringsrätten

Ärende behandlat vid Skatteverkets rättsfallsseminarium den 14 december 2004.

Begränsat skattskyldig student som i hemlandet erhållit medel som till sin natur inte inkomstbeskattas och som endast uppburit skattepliktig inkomst i Sverige vid tillfälligt arbete här har ansetts berättigad till grundavdrag för hela beskattningsåret

Inkomstskatt – Internationellt och Tjänst

”BAKGRUND

W var under år 1996 bosatt i Tyskland där han studerade. Han uppbar från sina föräldrar ett månatligt understöd om 650 DEM. Därutöver uppbar han ett stipendium avseende kost och logi om 350 DEM. Varken understödet eller stipendiet utgjorde enligt tysk skattelagstiftning skattepliktig inkomst. Som ett led i studierna hade W under juli månad 1996 ett avlönat arbete i Sverige som praktikant och uppbar en tjänsteinkomst om 8 724 kr. Skattemyndigheten beslutade att skatteavdrag med 25 procent skulle göras från inkomsten enligt lagen (1991:586) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta. W överklagade beslutet. Länsrätten i Norrbottens län fann att W diskriminerats eftersom han inte hade tillgodoräknats något grundavdrag och undanröjde skattemyndighetens beslut. Efter överklagande undanröjde Kammarrätten i Sundsvall länsrättens dom och fastställde skattemyndighetens beskattningsbeslut.

YRKANDEN

W yrkar att Regeringsrätten med upphävande av kammarrättens dom fastställer länsrättens dom.

Skatteverket bestrider i yttrande den 19 december 2002 ändring av kammarrättens dom.

SKÄLEN FÖR REGERINGSRÄTTENS AVGÖRANDE

Regeringsrätten har den 10 april 2003 beslutat inhämta förhandsavgörande från EG-domstolen.

EG-domstolen meddelade dom den 1 juli 2004 (mål C-169/03). I domen konstaterar domstolen att det generellt sett inte är diskriminerande att en medlemsstat vägrar medge en i utlandet bosatt person vissa skattemässiga förmåner som beviljas en person som är bosatt i medlemsstaten då det finns objektiva skillnader i fråga om inkomstskällor och skatteförmåga och i fråga om personliga förhållanden och familjesituation mellan dem som är bosatta i landet och dem som är bosatta utomlands (punkt 16). Utgången blir emellertid en annan i det fall då den i utlandet bosatta personen inte uppbär någon nämnvärd inkomst i den stat där han bor och erhåller huvuddelen av sina skattepliktiga inkomster från en verksamhet utövad i den stat där han arbetar, så att staten där han bor inte kan bevilja honom de förmåner som han skulle ha rätt till om hans personliga förhållanden och familjesituation beaktades (punkt 17). Att i föreliggande fall medge samma grundavdrag som det som föreskrivs för personer som är bosatta i Sverige under hela beskattningsåret ger inte W en oberättigad skatteförmån eftersom han inte har några skattepliktiga inkomster i Tyskland som skulle kunna ge honom möjlighet att utnyttja liknande avdrag där (punkt 23).

EG-domstolen uttalar i domslutet följande.

Artikel 39 EG utgör hinder för att det i lagstiftningen i en medlemsstat föreskrivs att fysiska personer som inte anses vara skatterättsligt bosatta i den medlemsstaten, men som uppbär inkomst från arbete där, beskattas genom källskatt så beskaffad att grundavdrag eller andra avdrag avseende personliga förhållanden inte medges, medan de i landet bosatta har rätt till sådana avdrag vid ordinarie taxering till inkomstskatt för all inkomst de i medlemsstaten och utomlands förvärvat, när de personer som inte är bosatta i den stat där beskattningen sker, i bosättningsstaten endast har uppburit medel som till sin natur inte inkomstbeskattas.

EG-domstolens dom innebär således att det inte är förenligt med gemenskapsrätten att i ett fall som det förevarande förvägra den skattskyldige grundavdrag som vid bosättning i landet hela beskattningsåret. W överklagande skall därför bifallas.

REGERINGSRÄTTENS AVGÖRANDE

Regeringsrätten förklarar, med ändring av kammarrättens dom, att W har rätt till grundavdrag som om han varit bosatt i Sverige hela beskattningsåret.”

Kommentar:

Även en begränsat skattskyldig person är berättigad till personligt avdrag i form av grundavdrag förutsatt att huvuddelen av skattepliktig inkomst endast beskattas i Sverige. I prop. 2004/05:19 ”Beskattning av utomlands bosatta” föreslås en anpassning till EG-domstolens praxis. Begränsat skattskyldiga föreslås få valmöjlighet mellan SINK och beskattning enligt IL med personliga avdrag förutsatt att överskottet av förvärvsinkomster i Sverige och i andra länder uteslutande eller så gott som uteslutande utgörs av överskott av förvärvsinkomster i Sverige.

Regeringsrättens dom den 18 oktober 2004, mål nr 5496-5497-02 Avdragsrätt; utländsk arbetslöshetskassa

Område: Regeringsrätten

Ärende behandlat vid Skatteverkets rättsfallsseminarium den 14 december 2004.

Avdrag för avgift till dansk arbetslöshetskassa har medgetts mot bakgrund av EG-fördragets bestämmelser om fri rörlighet för arbetstagare trots att sådan avdragsrätt inte förelåg enligt den dåvarande lagstiftningen

Inkomstskatt – Internationellt och Tjänst

Inkomsttaxering 1997-1998

X var under de aktuella beskattningsåren bosatt i Malmö och arbetade i Köpenhamn. Han var skattskyldig i Sverige och yrkade i sina deklarationer för taxeringsåren 1997 och 1998 avdrag för avgift till dansk arbetslöshetskassa med 5 340 kr respektive 5 488 kr. Skattemyndigheten i Malmö vägrade båda taxeringsåren avdragen med motiveringen att avdrag inte medgavs för utgift till utländsk arbetslöshetskassa. X överklagade skattemyndighetens beslut och vidhöll sina yrkanden om avdrag för avgifterna. Han anförde att han inte fick upprätthålla sitt medlemskap i svensk arbetslöshetskassa då han arbetade i Danmark och att han hade rätt till arbetslöshetsunderstöd från svenska arbetslöshetskassa enbart under förutsättning att han under den tid han arbetat i Danmark betalat avgift till en dansk arbetslöshetskassa. Länsrätten i Skåne län och därefter Kammarrätten i Göteborg avslog hans överklaganden. X fullföljer sin talan. Skatteverket tillstyrker av gemenskapsrättsliga skäl bifall till överklagandet.

”SKÄLEN FÖR REGERINGSRÄTTENS AVGÖRANDE

Enligt punkt 6 av anvisningarna till 33 § i den numera upphävda kommunalskattelagen (1928:370) i dess lydelse vid aktuella taxeringar medgavs avdrag för avgift till erkänd arbetslöshetskassa. Avdragsrätten omfattade endast avgifter till arbetslöshetskassa som reglerades i den numera upphävda lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring. Utgifter för andra arbetslöshetsförsäkringar, t.ex. utländska sådana, var således inte avdragsgilla vid de nu aktuella taxeringarna.

Bestämmelserna har därefter ändrats. Genom lagändring, som trädde i kraft den 1 januari 1998 med tillämpning första gången vid 1999 års taxering, infördes avdragsrätt för avgift till utländsk arbetslöshetskassa under vissa förutsättningar. Avdraget har sedermera ersatts med en skattereduktion, som även kan erhållas för avgift till utländsk arbetslöshetskassa; se 65 kap. 11 b och 11 c §§ inkomstskattelagen (1999:1229).

Enligt den lagstiftning som gällde nu aktuella taxeringsår medgavs således inte avdrag för avgift till utländsk arbetslöshetskassa. I målet aktualiseras frågan om denna reglering strider mot artikel 39 i EG-fördraget om fri rörlighet för arbetstagare.

Enligt vad EG-domstolen vid upprepade tillfällen slagit fast, tar artikel 39 inte endast sikte på öppen diskriminering av medborgare från andra medlemsstater. Även bestämmelser som hindrar eller avskräcker medborgare i en medlemsstat från att lämna sitt hemland för att utöva sin rätt till fri rörlighet utgör ett hinder för denna frihet, även om de tillämpas oberoende av de berörda arbetstagarnas nationalitet (se t.ex. domen i mål C-385/00, de Groot, REG 2002 s. I-11819, punkt 78).

X har utnyttjat sin rätt till fri rörlighet genom att förvärvsarbeta i annan medlemsstat och kan därför åberopa fördragets bestämmelser. Han har enligt den tillämpliga svenska regleringen vägrats avdrag på den grunden att avgiften erlagts till en utländsk arbetslöshetskassa. En sådan bestämmelse är ägnad att få till effekt att arbetstagare avstår från att lämna landet för att arbeta i en annan medlemsstat. Regeringsrätten finner därför att den utgör hinder för arbetskraftens fria rörlighet. Det har inte framkommit några omständigheter som kan rättfärdiga kopplingen till svensk arbetslöshetskassa.

Regeringsrätten finner mot denna bakgrund att det strider mot fördragets artikel 39 att inte medge X avdrag för den avgift han erlagt till dansk arbetslöshetskassa. Skäl saknas att inhämta förhandsavgörande från EG-domstolen. X yrkande skall således bifallas.

REGERINGSRÄTTENS AVGÖRANDE

Regeringsrätten medger X avdrag vid 1997 och 1998 års taxeringar för de avgifter han betalat till dansk arbetslöshetskassa.”

Regeringsrättens dom den 20 juli 2004, mål nr 2183-2186-00 Skatteplikt; insamlingsverksamhet

Område: Regeringsrätten

Ärende behandlat vid Skatteverkets rättsfallsseminarium den 14 december 2004.

Skattskyldighet för ideell förening. Insamlingsverksamheten är inte att anse som skattepliktig näringsverksamhet.

Inkomstskatt – Näring

Inkomsttaxering 1994-1997

Föreningen C:s ändamål är att verka för en förbättring av levnadsvillkoren för och reaktivering av cancerdrabbade, samt se till att bidra med medel till inköp av sjukhusutrustning till svenska sjukhus och behandlingshem. C bedriver insamlingsverksamhet och delar ut bidrag. Någon egentlig föreningsverksamhet i övrigt förekommer inte. Insamlingsverksamheten sker genom telefonförsäljning s.k. telemarketing, med anställd personal samt i samarbete med telemarketingbolag. Den bedrivs självständigt, varaktigt och genererar stora inkomster.

Bidragsgivarna lämnar oftast 100-350 kr till C och som motprestation erhålls en karta med brevmärken eller en knappnål. Inköpskostnaderna för dessa uppgår till ungefär 80 öre.

SKM har anfört

– att bestämda personers ekonomiska intressen främjas i och med att så stor del av insamlade medel har gått till löner, vilket innebär att ett okvalificerat ändamål har främjats i mer än i ringa omfattning.

– att omfattningen av insamlingsverksamheten (rörelse) medför att föreningen inte uteslutande kan anses främja ett allmännyttigt ändamål.

– att den affärsmässiga formen, hur insamlingsverksamheten bedrivs, leder till att den bör klassificeras som näringsverksamhet (rörelse).

– att lämnade bidrag inte är sådana gåvor som enligt 19 § kommunalskattelagen (1928:370), KL, inte är skattepliktiga utan att de ska anses vara sådana skattepliktiga inkomster som normalt är att räkna med som ett led i verksamheten enligt 22 § KL.

LR ansåg att C är en allmännyttig ideell förening och att insamlingsverksamheten är rörelse som ska undantas beskattning enligt reglerna om hävdvunnen finansieringskälla.

KR ansåg att C är allmännyttig men att skattskyldighet förelåg för insamlingsverksamheten främst därför att verksamheten bedrivits med anställd personal helt utan ideella inslag.

Regeringsrätten angav följande skäl till varför insamlingsverksamheten inte kan bedömas utgöra rörelse.

”SKÄLEN FÖR REGERINGSRÄTTENS AVGÖRANDE

Det råder således en uppenbar diskrepans mellan vad mottagaren erlägger och vad som erhålls från föreningen i form av främst brevmärken. Vad som tillhandahålls av föreningen kan i realiteten sägas helt sakna värde för mottagaren. Denna verksamhet kan inte anses konkurrera med någon på marknadsmässiga villkor bedriven verksamhet och föreningens kostnader är inte heller, som kammarrätten uttalat, av sådan art att föreningen genom sin verksamhet i praktiken endast kommer att tillgodose vissa medlemmars eller andra personers intressen i stället för föreningens stadgeenliga allmännyttiga ändamål.

REGERINGSRÄTTENS AVGÖRANDE

Regeringsrätten förklarar, med anledning av föreningens överklagande och med ändring av kammarrättens dom, att föreningen inte skall beskattas för verksamheten avseende anskaffande av bidrag per telefon.”

Kommentar:

Att insamlingsverksamheten har bedrivits affärsmässigt synes vara utan betydelse för insamlingsverksamhetens skatteplikt så länge som bidragsgivarna endast erhåller något av begränsat värde i motprestation.

Regeringsrättens dom den 3 november 2004, mål nr 354-04 Skattemässigt anskaffningsvärde

Område: Regeringsrätten

Ärende behandlat vid Skatteverkets rättsfallsseminarium den 14 december 2004.

Marknadsvärdet ansågs utgöra det skattemässiga anskaffningsvärdet för byggnader, markanläggning och inventarier när en idrottsförening i samband med omstrukturering blev oinskränkt skattskyldig.

Inkomstskatt – Näring

Taxeringsåren 2004-2006

SRN:s förhandsbesked 19 december 2003 har refererats i rättsfallsprotokoll nr 1/04, Se rättsfallsprotokollet

Regeringsrätten gör samma bedömning som Skatterättsnämnden och fastställer Skatterättsnämndens förhandsbesked.

Kommentar:

Regeringsrätten fastslog i dom samma dag i mål nr 259-04 att anskaffningsvärdena på delägarrätter och fordringsrätter ska utgöras av marknadsvärdet vid beskattningsinträdet för en inskränkt skattskyldig stiftelse.

Regeringsrättens dom den 3 november 2004, mål nr 259-04 Uttagsbeskattning, anskaffningsutgift

Område: Regeringsrätten

Ärende behandlat vid Skatteverkets rättsfallsseminarium den 14 december 2004.

En kapitalförvaltande stiftelse vars subjektiva skattskyldighet växlar från inskränkt till oinskränkt till inskränkt ska uttagsbeskattas när den på nytt blir inskränkt skattskyldig och vid beräkning av omkostnadsbeloppen ska som anskaffningsutgift användas tillgångarnas marknadsvärde vid beskattningsinträdet.

Inkomstskatt – Näring

Taxeringsåren 2004-2006

SRN:s förhandsbesked 19 december 2003 har refererats i rättsfallsprotokoll nr 1/04, se rättsfallsprotokollet

RSV överklagade förhandsbeskedet och yrkade på fastställelse.

Regeringsrätten gör samma bedömning som Skatterättsnämnden och fastställer Skatterättsnämndens förhandsbesked.

Kommentar:

Uttagsbeskattningsreglerna är således tillämpliga vid uttag av kapitaltillgångar från en avkastningsstiftelse som övergår från oinskränkt till inskränkt skattskyldig. Tillgångars anskaffningsvärden regleras vid beskattningsinträde i 20 a kap. IL. Inskränkt skattskyldiga stiftelser omfattas inte av lagrummet utan bedömningen faller tillbaks på praxis, se t.ex. RÅ 1999 ref 19. Regeringsrätten fastslog samma dag i mål nr 354-04 att byggnader, markanläggning och inventariers skattemässiga anskaffningsvärden ska utgöras av marknadsvärdet vid beskattningsinträdet för en idrottsförening.

Regeringsrättens dom den 3 november 2004, mål nr 354-04 Skattemässigt anskaffningsvärde

Område: Regeringsrätten

Ärende behandlat vid Skatteverkets rättsfallsseminarium den 14 december 2004.

Marknadsvärdet ansågs utgöra det skattemässiga anskaffningsvärdet för byggnader, markanläggning och inventarier när en idrottsförening i samband med omstrukturering blev oinskränkt skattskyldig.

Inkomstskatt – Näring

Taxeringsåren 2004-2006

SRN:s förhandsbesked 19 december 2003 har refererats i rättsfallsprotokoll nr 1/04, Se rättsfallsprotokollet

Regeringsrätten gjorde samma bedömning som Skatterättsnämnden och fastställde förhandsbeskedet.

Kommentar:

Regeringsrätten fastslog samma dag i mål nr 259-04 att anskaffningsvärdena på delägarrätter och fordringsrätter ska utgöras av marknadsvärdet vid beskattningsinträdet för en inskränkt skattskyldig stiftelse.

Kammarrättens i Göteborg dom den 3 augusti 2004, mål nr 2187–2188-03 Avräkning; nedsättning av utländsk skatt

Område: Regeringsrätten

Ärende behandlat vid Skatteverkets rättsfallsseminarium den 14 december 2004.

Frivillig rättelse av förbisedd anmälningsskyldighet om nedsättning av utländsk skatt som skett en vecka före det att SKM:s omprövningstid gått ut har ansetts som ett frivilligt tillbakaträdande från vårdslös skatteredovisning med förlängd eftertaxeringsperiod som följd

Inkomstskatt – Internationellt, Tjänst samt Förfarande och process

Inkomsttaxering 1992-1993

Enligt 2 kap. 27 § lagen (1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter (LSK) (nuvarande 15 kap. 8 § lagen (2001:1227) om självdeklarationer och kontrolluppgifter har den som medgivits avräkning för utländsk skatt och som senare fått den utländska skatten nedsatt skyldighet att anmäla detta till SKM inom tre månader efter det att han fick del av beslutet. SKM:s beslutsfrist löper ut sex månader efter det att beslutet meddelats (4 kap. 20 § första stycket taxeringslagen (TL). Efter tremånadersperiodens utgång men en vecka före sexmånadersperiodens utgång inkom X med en anmälan om att den utländska skatten satts ned. SKM behandlade X anmälan som ett frivilligt tillbakaträdande från vårdslös skatteredovisning och omprövade hans taxering efter sexmånadersperiodens utgång men inom den tidsfrist som under sådana förhållanden gäller (4 kap. 21 § tredje stycket TL). Fråga om riktigheten i beslutet.

Kammarrätten gjorde följande bedömning.

”Enligt kammarrättens mening har X varit oaktsam då han, trots att han senast i juni 1999 kände till att han enligt 2 kap. 27 § LSK var skyldig att till skattemyndigheten anmäla nedsättning av sådan utländsk skatt som han fått avräkna från sin svenska inkomstskatt, inte snarast försökte ta reda på tidsfristen för anmälan. Det är klarlagt att han i vart fall den 10 augusti 1999 kände till att anmälan skulle göras inom tre månader efter det att han fått del av det utländska nedsättningsbeslutet. Han fick del av detta beslut senast den 20 maj 1999. Han kände också till att det fanns en sexmånaders beslutsfrist för skattemyndigheten som löpte ut den 14 oktober 1999. Genom att vänta så länge som till den 7 oktober 1999 med att ge in sin anmälan har X i vart fall vid detta senare tillfälle enligt kammarrättens mening varit grovt oaktsam. Att han inte erhållit begärda blanketter förrän den 21 september 1999 medför ingen annan bedömning. Han har därmed gjort sig skyldig till vårdslös skatteredovisning. Genom sin anmälan den 7 oktober 1999 har han frivilligt tillbakaträtt från den brottsliga gärningen. Kammarrätten instämmer därmed i länsrättens bedömning att skattemyndigheten har haft fog för sina eftertaxeringsbeslut.

På de skäl länsrätten redogjort för finner kammarrätten att ersättning för kostnader inte skall utgå till X till någon del, vare sig i länsrätten eller i kammarrätten.

DOMSLUT

Kammarrätten avslår överklagandet.

Kammarrätten avslår yrkandet om ersättning för kostnader.”

Skatterättsnämndens förhandsbesked den 30 november 2004 Upplåtelse; sändningsrättigheter

Område: Förhandsbesked

Ärende behandlat vid Skatteverkets rättsfallsseminarium den 14 december 2004.

Idrottsföreningen (Z) är inte skattskyldig för inkomst på grund av upplåtelse av sändningsrättigheter m.m.

Inkomstskatt – Näring

Inkomsttaxering 2003

Riksskatteverket ansökte om förhandsbesked och frågade nämnden om ersättning som Z erhållit från upplåtelse av TV-rättigheter m.m. är sådan inkomst av självständig näringsverksamhet som Z är skattskyldig för.

Förbundet Y har träffat avtal med Z om upplåtelse av rättigheter att sända Z:s matcher i TV (sändningsrättigheter). Y har ingått avtal för egen del och som företrädare för ett antal föreningar med det utländska bolaget X. Bolaget X betalar varje år ett på förhand bestämt belopp till Y som i sin tur för en del av ersättningen vidare för fördelning mellan de enskilda föreningarna.

Skatterättsnämnden gjorde följande bedömning:

Z uppfyller förutsättningarna för skattebefrielse enligt bestämmelserna i 7 kap. 7 § första stycket inkomstskattelagen (1999:1229), IL, för allmännyttiga ideella föreningar.

Att en idrottsförening anordnar en idrottstävling är ett exempel på en verksamhet som har naturlig anknytning med det allmännyttiga ändamål som föreningen främjar. En sådan anknytning medför att exempelvis entréavgifter som åskådare betalar för att ta del av en idrottstävling är skattefria för föreningen (jfr prop. 1976/77:135 s. 84). I sådana fall torde inte verksamhetens omfattning påverka bedömningen.

En näringsverksamhet som går ut på att en ideell förening erbjuder allmänheten att ta del av egna idrottstävlingar via televisionen eller motsvarande medium framstår ur beskattningshänseende som likvärdigt med att ta emot betalande publik på arenan där tävlingen äger rum. Av tekniska och ekonomiska skäl är det för flertalet idrottsföreningar inte praktiskt möjligt att själva ombesörja sådana sändningar. Ett alternativ som kan stå till buds är, som i förevarande fall, att föreningen upplåter sändningsrätter från egna idrottstävlingar till utomstående företag som använder sig av de förvärvade rättigheterna i sin näringsverksamhet.

Bestämmelserna i IL om skattebefrielse för inkomst av verksamhet som har naturlig anknytning till det allmännyttiga ändamålet – eller är en hävdvunnen finansieringskälla – synes förutsätta att verksamheten för att komma ifråga för skattefrihet skall bedrivas av föreningen själv, dvs. i direktägd form (jfr SOU 1995:63 s. 187 och där anmärkta rättsfall samt RÅ 2000 ref. 53). Denna inställning torde grundas på att skattefriheten för en ideell förening inte skall kunna utnyttjas så att näringsverksamhet som bedrivs av annan juridisk person som behärskas av föreningen kan undgå beskattning (jfr a.bet. s. 187 och s. 194 f.).

I förevarande fall består Z:s verksamhet av att upplåta sändningsrätterna till Z:s egna matcher. Z har, som nämnden uppfattar saken, ingen inflytande över hanteringen av sändningsrätterna i det förvärvande bolagets X:s verksamhet och har inte heller rätt till några tillkommande ersättningar på grund av denna verksamhet. Det innebär att det X kommer att beskattas för den inkomst som sändningsrätterna kan ge upphov till enligt de regler som gäller för bolaget.

Mot den bakgrunden anser nämnden att den näringsverksamhet som skall bedömas i ärendet består av att upplåta sändningsrättigheter till de matcher som anordnas och spelas av Z. Med hänsyn härtill och till vad som anförts om näringsverksamhet som har sådant samband med en ideell förenings idrottsutövande skall inkomsterna anses vara skattefria för Z.

En ledamot var skiljaktig och anförde i huvudsak följande.

Det får anses klart att förutsättningarna för finansiering av ideell verksamhet sedan lagstiftningens tillkomst på 1970-talet har förändrats så att till verksamhet med naturlig anknytning till föreningens ändamål numera också kan räknas t.ex. en idrottsförenings upplåtelse mot ersättning av rätt att i television sända sportarrangemang som föreningen är med och arrangerar och medlemmarna deltar i.

Den ideella verksamheten i förevarande ärende är naturligtvis själva spelandet medan den ekonomiska verksamheten, förutom att t.ex. visa spelet inför en betalande publik, är att mot ersättning tillåta televisionssändning av spelet, upplåta reklamplatser vid arenorna m.m. För att intäkterna i den ekonomiska verksamheten skall vara skattefria, oavsett om grunden är naturlig anknytning eller hävd, krävs enligt min mening att föreningen själv bedriver verksamheten. Därav följer att rätten vid ett idrottsarrangemang till intäkterna i den ekonomiska verksamheten, såsom t.ex. uttagna entréavgifter, ersättningar för tillåtande av televisionssändning eller upplåtelse av reklamutrymme, skall tillkomma föreningen och inte annan till vilken verksamheten upplåtits eller överlåtits mot ersättning. Om så sker blir ersättningen för en sådan upplåtelse eller överlåtelse skattepliktig även om de direkta intäkterna av verksamheten skulle ha varit skattefria hos föreningen.

När Z – med Y som ombud eller mellanhand, oklart vilket – mot ersättning upplåter eller överlåter bl.a. rätten att i television sända matcher som Z deltar i, till X, som i sin tur säljer eller upplåter rättigheterna vidare till tredje man, är det fråga om en överlåtelse eller upplåtelse till annan av en rätt att bedriva ekonomisk verksamhet på grundval av Z:s ideella verksamhet. Den ekonomiska verksamhet, som har direkt koppling och anknytning till den ideella verksamheten bedrivs således inte av Z själv i dess regi. Jag anser att förhandsbesked bort lämnas med innehåll att ersättningarna är skattepliktiga för Z.

Kommentar:

Skatteverket kommer att överklaga förhandsbeskedet.

Skatterättsnämndens förhandsbesked den 30 november 2004 Skattskyldighet; bingoverksamhet

Område: Förhandsbesked

Ärende behandlat vid Skatteverkets rättsfallsseminarium den 14 december 2004.

Idrottsföreningen (Z) är skattskyldig för inkomst från den av bolaget bedrivna bingoverksamheten

Inkomstskatt – Näring

Inkomsttaxering 2003

Riksskatteverket ansökte om förhandsbesked och frågade nämnden om ersättning som Z erhållit från bingoverksamhet bedriven av AB X är sådan inkomst som Z är skattskyldig för.

Från att ursprungligen ha varit en verksamhet som vanligtvis bedrevs av de enskilda idrottsföreningarna utövas bingo numera ofta i samverkan mellan olika föreningar. Föreningarna i förevarande ärende har gått samman i en s.k. bingoallians. De äger tillsammans X, som för deras räkning skall bedriva bingoverksamhet. Verksamheten utövas i X:s lokaler med anställd personal och tillstånd från länsstyrelsen enligt lotterilagen (1994:1000), LL. Någon medverkan från idrottsföreningarna förekommer inte. X betalar varje månad ett belopp till föreningarna motsvarande verksamhetens överskott.

Skatterättsnämnden gjorde följande bedömning:

Z uppfyller förutsättningarna för skattebefrielse enligt bestämmelserna i 7 kap. 7 § första stycket inkomstskattelagen (1999:1229), IL, för allmännyttiga ideella föreningar.

Bingoinkomster har sedan länge av lagstiftaren betraktats som en sådan hävdvunnen finansieringskälla som kan omfattas av skattebefrielse. Praxis har emellertid intagit den ståndpunkten att skattefrihet för inkomster från hävdvunnen finansieringskälla förutsätter att verksamheten helt eller delvis bedrivs av föreningen själv.

Nämnden finner att det som redovisats om föreningens delaktighet i X:s bingoverksamhet kan inte anses innebära att Z medverkat i verksamheten på det sätt som förutsätts i praxis för att skattefrihet skall föreligga. Att man vid utformningen av den nuvarande lotterilagstiftningen och i dess tillämpning kan ha utgått från att ideella föreningars inkomster från den typ av bingoverksamhet som prövas i detta ärende är skattefri föranleder ingen annan bedömning.

Tre ledamöter var skiljaktiga och de anförde i huvudsak följande.

Tillstånd för bingospel ges enligt LL och får i princip endast ges till ideella föreningar med allmännyttigt ändamål. Lotteri- och spelmarknaden är således huvudsakligen förbehållen föreningslivet med syftet att behållningen skall tillfalla allmännyttiga ändamål. Regleringen i LL är avsedd att säkerställa att så sker. I förarbetena till LL anmärks att det ändå ofta är nödvändigt att kommersiella serviceföretag svarar för själva driften.

Flertalet föreningar som erhåller intäkter från bingospel synes sedan länge vara organiserade i bingoallianser. I förarbetena till LL diskuterades om alliansföreningar skulle kunna få bingotillstånd men det befanns att sådan lösning inte borde införas. Det noterades att det istället förekom att serviceföretag beviljades tillstånd att till förmån för föreningar bedriva bingoverksamhet och att införande av möjlighet till bingotillstånd för alliansföreningar inte skulle innebära några förbättringar jämfört med vad som redan gällde.

Det är inte fråga om en från föreningarna till X överflyttad verksamhet utan om ett utifrån LL:s syften och regler anvisat sätt för föreningarna att genom en alliansförening och med hjälp av ett serviceföretag få del av utfallet från ett bedrivet bingospel. Genom regelsystemet och det avtal som bingospelsverksamheten vilar på får föreningarna anses delaktiga i anordnandet även om de inte svarar för själva bedrivandet utan anlitat ett serviceföretag. Mot denna bakgrund får inkomsten anses komma från sådan verksamhet som av hävd utnyttjats som finansieringskälla för ideellt ändamål och därmed är den skattefri för föreningen.

Kommentar:

Skatteverket kommer att överklaga förhandsbeskedet.

Skatterättsnämndens förhandsbesked den 25 oktober 2004 Skattskyldighet; onlinespel

Område: Förhandsbesked

Ärende behandlat vid Skatteverkets rättsfallsseminarium den 14 december 2004.

Idrottsföreningen (Z) är skattskyldig för inkomst från försäljning av abonnemang till onlinespelet

Inkomstskatt – Näring

Inkomsttaxering 2005-2007

Z är en allmännyttig ideell förening med idrottsligt ändamål som är inskränkt skattskyldig i enlighet med 7 kap. 7 § första stycket inkomstskattelagen (1999:1229), IL. X som är ett spelbolag för föreningar har tillsammans med förbundet lanserat en ny spelprodukt, nämligen ett onlinebaserat virtuellt spel som spelas på Internet. Deltagarna spelar matcher mot andra personer direkt via webbläsare. Det kostar en mindre summa att få delta. Z har erbjudits att sälja spelabonnemang och i ersättning få behålla hälften.

Frågan den sökande ställde var om Z:s ersättning är sådan inkomst som undantas beskattning enligt 7 kap. 7 § andra stycket p.2 IL.

Nämnden gjorde följande bedömning.

”Försäljningen av abonnemang till att spela datorspel över Internet kan inte anses ha naturlig anknytning till Z:s allmännyttiga ändamål.

Marknadsföringen av spelet sker genom att medlemmarna i Z säljer månadsabonnemang till allmänheten efter förebild av försäljningen av bingolotter. En försäljning av rätter att delta i ett spel via Internet kan inte likställas med ett lotteri och inte heller med annan verksamhet som av hävd utnyttjats som finansieringskälla för ideellt arbete (jfr RÅ 1989 ref. 124). Med hänsyn härtill kan inkomster från försäljningen inte heller anses skattefri på nu angiven grund.”

En ledamot var skiljaktig och anförde.

”Försäljningen av abonnemang till att spela datorspel över internet uppges ske ideellt av föreningens medlemmar (”med frivilliga krafter”) vid olika föreningsarrangemang, som exempelvis matcher. Försäljning sker också via föreningens websida. Abonnemanget ger rätt att i virtuell form simulera och därigenom öka intresset för föreningen och dess idrottsliga verksamhet. Därmed anser jag att försäljningen kan anses ha en naturlig anknytning till föreningens allmännyttiga verksamhet.”

Kommentar:

Den sökande har överklagat förhandsbeskedet.

Skatterättsnämndens förhandsbesked den 26 november 2004 Kapitalvinst på andelar i irländskt Ltd

Område: Förhandsbesked

Ärende behandlat vid Skatteverkets rättsfallsseminarium den 14 december 2004.

Kapitalvinst på näringsbetingade andelar i ett irländskt LTD är skattefri

Inkomstskatt – Internationellt och Näring

Taxeringsåret 2006

X AB äger andelar med mer än 10 procent av kapitalet och rösterna i Y Ltd, som är ett irländskt bolag. X AB avser att antingen avyttra andelarna i Y Ltd eller förfoga över dem på ett sådant sätt att de ska anses ha tagits ut enligt bestämmelserna i 22 kap. inkomstskattelagen (1999:1229; IL) och därmed enligt 7 § samma kapitel anses ha avyttrats till marknadspris. I samtliga fall kommer kapitalvinst att uppstå.

Skatterättsnämnden gjorde följande bedömning.

”Av ingivna handlingar framgår att Y Ltd får anses motsvara ett svenskt aktiebolag. Med hänsyn härtill och till att enligt de för förhandsbeskedet givna förutsättningarna övriga villkor för skattefrihet kapitalvinst är uppfyllda är kapitalvinsten på andelarna undantagen från skatteplikt enligt 25 a kap. 5 § IL jämfört med 2 kap. 2 § samma lag.”

Kommentar:

Skatterättsnämndens bedömning överensstämmer med Skatteverkets. Verket kommer inte att överklaga förhandsbeskedet.

Skatterättsnämndens förhandsbesked den 16 nov 2004 Separat tjänst; kostnadskomponent

Område: Förhandsbesked

Ärende behandlat vid Skatteverkets rättsfallsseminarium den 14 december 2004.

En vara överlämnas för försäljning på auktion och avtal upprättas för detta. Den försäkringsavgift som särskilt specificerats i avtalet har inte ansetts utgöra en av bolaget särskilt tillhandahållen tjänst.

Mervärdesskatt

Redovisningsperioderna 1 juli 2004 – 30 juni 2007

Omständigheterna i ärendet var i huvudsak följande.

Bolaget utför försäljningsuppdrag på auktion. I bolagets utförande ingår ett flertal tjänster som säljaren betalar för genom den provision som överenskommits i avtal. Bolaget har försäkrat sig avseende all hantering av de föremål som hanteras i verksamheten. I den provision som bolaget tar ut av säljaren ingår en försäkringsavgift om viss del på klubbat pris vid försäljningen.

Med hänsyn till ovanstående har bolaget begärt att få svar på följande frågor.

Utgör den av bolaget debiterade försäkringsavgiften en kostnadskomponent i tillhandahållandet av försäljningstjänsten och således inte betalning för ett separat tillhandahållande? Om svaret på fråga 1 är nej önskar bolaget svar på frågan om den i sådant fall tillhandahållna tjänsten, för vilken försäkringsavgiften utgör betalning, är underordnad försäljningstjänsten på ett sådant sätt att endast en huvudsaklig skattepliktig tjänst avseende försäljning ska anses tillhandahållen?

Om svaret på fråga 2 är nej önskar bolaget svar på frågan om den tjänst för vilken försäkringsavgiften utgör vederlag, utgör en från mervärdesskatt undantagen försäkringstjänst?

”Skatterättsnämnden beslutar följande.

FÖRHANDSBESKED

Fråga 1

Avgiften utgör inte ersättning för en av bolaget särskilt tillhandahållen tjänst.

MOTIVERING

Fråga 1

Att hålla den till försäljning inlämnade egendomen försäkrad i enlighet med villkoren för försäljningsuppdraget och i enlighet med den skyldighet om vård av mottagen egendom som åvilar bolaget enligt allmänna regler, innebär inte att bolaget tillhandahåller uppdragsgivaren någon särskild tjänst vid sidan av försäljningstjänsten. Den som ”försäkringsavgift” betecknade ersättningen utgör en del av försäljningsprovisionen och får anses innefatta endast en upplysning om att bolaget har egna kostnader för att försäkra den inlämnade och försålda egendomen. Avgiften utgör således inte ersättning för någon försäkringstjänst eller annat särskilt tillhandahållande till uppdragsgivaren.

Det anförda får enligt nämndens mening anses vara i överensstämmelse med sjätte mervärdesskattedirektivet (77/388/EEG), jfr EG-domstolens dom i mål C-349/96 angående Card Protection Plan Ltd.

Frågorna 2 och 3.

Med hänsyn till svaret på fråga 1 förfaller frågorna.”

Kommentar:

Förhandsbeskedet, som överensstämmer med bolagets uppfattning, har inte överklagats av Skatteverket.

Skatterättsnämndens förhandsbesked den 16 november 2004 Skatteplikt; sjukvård

Område: Förhandsbesked

Ärende behandlat vid Skatteverkets rättsfallsseminarium den 14 december 2004.

Undantaget för sjukvård ansågs inte tillämpligt när läkare på uppdrag av försäkringsbolag utfärdar invaliditetsintyg.

Mervärdesskatt

Redovisningsperioderna 1 april 2004 – 31 mars 2007

Omständigheterna i ärendet var i huvudsak följande.

Sökanden är en legitimerad läkare som får i uppdrag av försäkringsbolag att undersöka försäkringstagare och därefter ställa ut ett invaliditetsintyg. Försäkringstagaren ska då vara slutbedömd vid den klinik där denne har varit patient. Invaliditetsintyget ska användas av försäkringsbolaget som beslutsunderlag för slutreglering av försäkringstagarens olycksfallsförsäkring. I samband med intygsförfarandet utförs en undersökning av den skadade kroppsdelen för att klargöra om objektiva symtom finns. Försäkringstagaren får också redogöra för s.k. subjektiva symptom. De försäkringstagare som kommer till läkaren har hittills inte behandlats av läkaren på den klinik där han arbetar. Det kan dock vara möjligt att en försäkringstagare som läkaren tidigare haft som patient på den klinik där han arbetar i framtiden kan komma att bedömas. Sökanden är emellertid inte i något fall patientansvarig läkare.

Skatterättsnämnden beslutade följande

”FÖRHANDSBESKED

Omsättning av tjänsten omfattas inte av undantaget från skatteplikt i 3 kap. 4 § första stycket mervärdesskattelagen (1994:200), ML.

MOTIVERING

Enligt 3 kap. 4 § första stycket ML undantas från skatteplikt omsättning av tjänster som utgör sjukvård. Med sjukvård förstås enligt 5 § första stycket bl.a. åtgärder för att medicinskt förebygga, utreda eller behandla sjukdomar, kroppsfel och skador om åtgärderna vidtas av någon med särskild legitimation att utöva yrke inom sjukvården.

Enligt artikel 13 A.1 c i det sjätte mervärdesskattedirektivet (77/388/EEG), utifrån vilken såvitt nu är aktuellt undantagsbestämmelsen för sjukvård skall tolkas, undantas från skatteplikt sjukvårdande behandling som ges av medicinska eller paramedicinska yrkesutövare såsom dessa definieras av medlemsstaten i fråga. EG-domstolen har vid ett antal tillfällen bedömt omfattningen av undantaget när fråga är om olika slags läkarutlåtanden, se t.ex. domarna i målen C-384/98 angående D, C-212/01 angående Unterpertinger och C-307/01 angående d’Ambrumenil och Dispute Resolution Services Ltd. Innebörden av praxis är därvid att läkartjänster som tillhandahålls i ett annat syfte än att skydda – inbegripet att bevara och återställa – personers hälsa inte omfattas av det aktuella undantaget från mervärdesskatteplikt. Om en läkartjänst tillhandahålls i ett sammanhang som gör det möjligt att konstatera att dess huvudsakliga syfte inte är att skydda hälsan, utan snarare att tillhandahålla ett utlåtande som är nödvändigt för att ett beslut som har rättsverkningar skall kunna fattas, är undantaget inte tillämpligt på denna tjänst.

Nämnden gör följande bedömning.

Sökanden ska på begäran av försäkringsbolag utfärda invaliditetsintyg avseende bolagets försäkringstagare. Intyget ligger tillsammans med annan av försäkringsbolaget inhämtad information till grund för bolagets slutreglering av försäkringstagarens olycksfallsförsäkring. Den tjänst som tillhandahålls av sökanden utförs vid sådant förhållande inte i syfte att skydda hälsan hos den aktuella personen utan är en tjänst av annat slag som utförs åt försäkringsbolaget. Undantaget från skatteplikt avseende sjukvård är därför inte tillämpligt på omsättning av tjänsten.”

Kommentar:

Förhandsbeskedet har inte överklagats av Skatteverket.

Sifferkollen Läs mer

Belopp

Basbelopp
År 2018 2019 2020
Prisbasbelopp 45 500 46 500 47 300
Förhöjt pbb. 46 500 47 400 48 300
Inkomstbasbelopp 62 500 64 400 66 800
Utdelning fåmansföretag
År 2017 2018 2019
Schablonbelopp 163 075 169 125 171 875

Räntesatser

Periodiseringsfond
År 2017 2018 2019
Räntesats 0,36* 0,36 0,51

* 0,19 om räkenskapsåret börjar 2016 och avslutas 2017.

Referensränta
År 2016-07-01 2019-07-01
Räntesats -0,5 0,0
Ränta på skattekontot
Period 2013-2016 2017 -
Intäkt 0,5625 0
Kostnad Låg 1,25 1,25
Kostnad Hög 16,25 16,25
Räntefördelning
Inkomstår 2017 2018 2019
Positiv 6,27 6,49 6,51
Negativ 1,50 1,50 1,51
Statslåneränta
År 2017 2018 2019
31 maj 0,34 0,49 0,05
30 nov 0,49 0,51 -0,09

Traktamenten

Bilresor
Inkomstår 2017 2018 2019
Egen bil 18,50 18,50 18,50
Förmånsbil, diesel 6,50 6,50 6,50
Förmånsbil, bensin 9,50 9,50 9,50
Kostförmån
År 2017 2018 2019
Frukost, lunch och middag 225 235 245
Lunch eller middag 90 94 98
Frukost 45 47 49
Skattefria gåvor
År 2017 2018 2019
Julgåva 450 450 450
Jubileumsgåva 1 350 1 350 1 350
Minnesgåva 15 000 15 000 15 000

Skattesatser

Bolagsskatt
År 2017 2018 2019
Skattesats 22% 22% 21,4%
Mervärdesskatt
År 2017 2018 2019
Normal

25 %

25 % 25 %
Livsmedel, krog m.m. 12 % 12 % 12 %
Persontransport, böcker m.m. 6 % 6 % 6 %
Arbetsgivaravgifter/egenaavgifter
Födda -1937 1938 - 1953 1954 -
Arb. avgifter 0 % 10,21% 31,42%
Egenavgifter 0 % 10,21% 28,97%