Skatteverkets rättsfallssammanställning 09/06

I de rättsfall som återges här har av sekretess- och integritetsskäl alla egennamn anonymiserats. Detta gäller även i de fall i övrigt direkta citat ur domar och beslut återges.

RR:s dom den 9 mars 2006, mål nr 4792-05 Koncernbidrag till livförsäkringsföretag

Regeringsrätten

Inkomstskatt – Näring

Avdragsrätten för koncernbidrag till ett livförsäkringsföretag är begränsad till det belopp som mottagaren tar upp vid inkomstbeskattningen.

Taxeringsåren 2005 – 2008

Livförsäkringsföretag ska enligt 39 kap. 3 § inkomstskattelagen (1999:1229), IL, inte ta upp inkomster som hänför sig till tillgångar eller skulder som förvaltas för försäkringstagarnas räkning eller influtna premier. Istället beskattas den delen av verksamheten enligt reglerna om avkastningsskatt i lagen (1990:661) om avkastningsskatt på pensionsmedel.

AB Y bedriver nästan uteslutande verksamhet enligt ovan. Endast en mindre del inkomstbeskattas enligt reglerna i IL.Dotterbolaget AB X driver annan näringsverksamhet än livförsäkringsrörelse. AB X avser att lämna koncernbidrag till AB Y.

Sökandena ställde ett antal frågor kring avdragsrätten och inkomstbeskattningen med hänsyn till att AB Y fördelar det mottagna bidraget i enlighet med den proportionering på inkomstbeskattad del och övrig del som gäller för övriga inkomster.

Skatterättsnämnden beslutade den 29 juni 2005 följande förhandsbesked.

FÖRHANDSBESKED

”AB X har med stöd av 35 kap. 1 § första stycket första ledet inkomstskattelagen (1999:1229), IL, rätt att dra av ett belopp som motsvaras av vad AB Y tar upp.”

BESLUT

”Ansökan avvisas till den del den inte besvarats genom förhandsbeskedet.”

MOTIVERING

”Nämnden gör följande bedömning.

Koncernbidrag skall enligt huvudregeln i 35 kap. 1 § IL dras av hos givaren och tas upp hos mottagaren, om förutsättningarna för avdrag i kapitlet är uppfyllda. De senare villkoren omfattas inte av ansökan.

Av förarbetena framgår att koncernbidragsreglerna syftar till att vid inkomstbeskattningen möjliggöra en resultatutjämning mellan företag inom en koncern. Skattebelastningen för koncernen som helhet skall inte vara större än den skulle ha blivit om hela koncernens verksamhet bedrivits av ett enda företag. Detta förutsätter att företagen beskattas enligt enahanda regler (jfr prop. 1965:126 s. 51 f.).

Härav följer att vid inkomstbeskattningen skall en som koncernbidrag betecknad överföring dras av hos givaren endast om samma belopp tas upp hos mottagaren.

Det innebär att AB X:s rätt till avdrag för koncernbidrag begränsas till det belopp som AB Y tar upp vid inkomstbeskattningen. Den omständigheten att det sammanlagda beskattningsresultatet i nu avsett hänseende skulle kunna bli mindre förmånligt än om de två företagen varit ett företag föranleder ingen annan bedömning.”

Sökandena överklagade till Regeringsrätten, som gjorde samma bedömning som Skatterättsnämnden och fastställde förhandsbeskedet.

RR:s dom den 23 februari 2006, mål nr 7338-7339-01 Avdrag för kostnader för koncerngemensamma tjänster. Tillika fråga om påslag för vinst

Regeringsrätten

Inkomstskatt – Internationellt, Näring

Tillämpning av en indirekt metod vid fördelning av kostnader för koncerninterna tjänster. Dessutom fråga huruvida ett tjänsteproducerande företags ställning och funktion motiverat ett vinstpålägg

Inkomsttaxering 1996

Bakgrund och SKM:s beslut

Ett svenskt aktiebolag, AB, ingår i en amerikansk koncern och har, vid sidan av egen tillverkning, ansvar för försäljningen av en del av koncernens övriga produkter på den svenska marknaden. Ett koncernföretag i Schweiz, SA, tillhandahåller koncerngemensamma tjänster enligt fyra olika avtal. Avtalen omfattar tjänster avseende produktion, marknadsföring, allmän administration och personalfunktion. AB har erlagt en avgift för tjänsterna baserat på vissa nyckeltal.

SKM har efter en skälighetsbedömning medgivit avdrag för kostnader motsvarande tre fjärdedelar av de tjänster som SA fakturerat AB. Avdrag för resterande del har vägrats då bolaget inte har kunnat visa att de fördelningsnycklar som använts vid avtal nr 1 och 2 (nettoförsäljning och produktionsresultat) ger en rättvis fördelning när endast 200 av 2.000 produkter saluförs på den svenska marknaden och inte heller att de helt avser kostnader som är avdragsgilla enligt svensk skattelagstiftning (avtal 3 och 4).

AB medgavs inte heller avdrag för belopp motsvarande SA vinstpåslag om tio procent då vinstpåslag, enligt OECD:s skrifter 1979, 1984 och 1995 om prissättning av transaktioner inom multinationella företag, inte ska göras vid kostnadsfördelning för tjänster som mottagaren inte kan påverka som oberoende part.

AB överklagande. LR och KR avslog överklagandet. LR lämnade bl.a. följande motivering:

De riktlinjer rörande internprissättning som anges i 1979 års OECD-rapport har av RR konstaterats inte vara bindande för svenska skattemyndigheter men ge en god och välbalanserad belysning av den problematik det här gäller (RÅ 1991 ref. 107). LR anser att ett likartat synsätt bör anläggas på den del av rapporten som behandlar koncerninterna tjänster, liksom på rapporterna från 1984 och 1995 i de delar de behandlar koncerninterna tjänster.

Utgångspunkten för 1979 års rapport är att vid överföringar inom en koncern ska prissättningen vara på s.k. armlängdsnivå, dvs. överensstämma med vad som skulle ha betalats för tjänsten när fråga varit om parter utan intressegemenskap (punkt 160). I punkt 165 anges att när det inte är möjligt att jämföra det tillämpade internpriset med priset för en tämligen likartad transaktion på den öppna marknaden kan en kostnadsorienterad metod bidra till att få fram en uppskattning av armlängdspriset. Enligt denna metod bör i det fakturerade priset ingå samtliga direkta och indirekta kostnader och i punkten 168 rekommenderas att eventuellt vinstpåslag accepteras för att på så sätt återspegla armlängdspriset.

Under rubriken ”Bevis som skall företes” behandlas företagens skyldighet att medverka till utredningen och även nivån på den bevisning som erfordras för avdragsrätt. I den i målet åberopade punkt 171 anges att när det gäller kostnadsrelaterade fördelningsplaner förväntas företaget sammanfattningsvis kunna förete skriftliga överenskommelser angående tjänster eller kostnadsfördelning, i vilka verksamhetens karaktär och medräknade kostnader så noggrant som möjligt beskrivs samt underlaget för aktuell kostnadsfördelning och för flödet av tjänster under en lämplig period. I punkt 173 anges att slaget av bevisning beror på omständigheterna i det enskilda fallet samt på mängden tjänster och fördelade kostnader samt att det i mindre betydelsefulla fall inte kan krävas att detaljprotokoll och dyrbar dokumentation presenteras.

Indirekt kostnadsfördelningsmetod

Inom koncerner är det inte sällan så att oberoende köpare saknas. Ett sätt att beräkna ett marknadsmässigt pris är då att fördela kostnaderna mellan de bolag som betalar serviceavgift efter någon fördelningsgrund, t.ex. omsättning. Enligt LR bör punkterna 170 och 171 i OECD:s riktlinjer från 1979 kunna anses vägledande när det gäller att bestämma godtagbara internpriser i dessa situationer. I likhet med SKM anser LR att bolaget har en skyldighet att visa att kostnaderna har varit till nytta eller att kostnaderna, utan att ha varit till nytta, faktiskt har uppstått och att avsikten har varit att nytta skulle ha följt med kostnaden.

Av utredningen i målet framgår vilken fördelningsprocent som använts på bolaget vid faktureringen som gjorts på grundval av respektive avtal. Däremot framgår inte varför just dessa procentsatser använts eller vilka tjänster bolaget rent faktiskt har utnyttjat eller om de tjänster som funnits tillgängliga kunde ha varit till nytta för bolaget. Mot denna bakgrund anser LR att bolaget inte visat att det ska ha rätt till yrkat avdrag. I avsaknad av övrig utredning finner LR i likhet med SKM att bolaget bör medges avdrag med skäliga 75 procent av kostnadsförda avgifter.

SA ställning och funktion/vinstpålägg

I RÅ 1991 ref. 107 gjorde RR bedömningen att serviceföretaget Shell International Petroleum Company Ltd (SIPC) ägt rätt att påföra en handelsmarginal när man agerat som självständig trader/mellanhand av olja i förhållande till Svenska Shell. RR tog härvid fasta på att det för företagen inom Shell-gruppen funnits möjligheter till självständigt beslutsfattande och oberoende. Företaget hade därvid haft viss frihet att själva bestämma angående varifrån oljeinköpen skulle göras och hur stora dessa skulle vara. SIPC hade därför i sin tradingverksamhet burit vissa risker och det föreföll sannolikt att dessa risker varit sådana att en viss handelsvinst var motiverad.

I kapitel V B. (i) OECD-rapporten från 1995 sägs i punkterna 59-60 att vanligtvis anses planering, koordinering, budgetkontroll, finansiell rådgivning o.dyl. som centraliseras i ett moderbolag eller i ett gruppservicecenter som koncerninterna eftersom det är sådana tjänster som oberoende företag skulle vara villiga att betala för. Det är härvid intressant att föreställa sig hur ett tillhandahållande mellan två oberoende företag skulle kunna se ut.

I punkt 78 i OECD-rapporten från 1984 anges att vinstpålägg alltid är skäligt om tillhandahållandet av sådana tjänster är en av företagets huvudsakliga verksamheter. I punkt 79 sägs att om ledningen för koncernen och/eller om serviceenheterna har koncentrerats till ett bolag som bildats uteslutande för detta syfte, är vinstpålägg en ekonomisk och skattemässig nödvändighet eftersom detta bolag annars inte skulle kunna skapa vinst. Av punkt 81 framgår att det under vissa förutsättningar kan hävdas att ett vinstpålägg kan vara olämpligt och att det är nödvändigt att beakta de särskilda omständigheterna för sådana bolag inom ett multinationellt företag. Därvid kan ett serviceorgans funktion vara främst att minska koncernens kostnader och sålunda bistå koncernen som helhet att gå med vinst snarare än att själv gå med vinst, såsom är fallet med oberoende företag.

I förevarande mål har framkommit att SA är ett managementservicebolag som tillhandahåller fullständiga managementtjänster till de operativa bolagen. SA fakturerar bolagen sin faktiska kostnad jämte ett tioprocentigt vinstpålägg. AB har uppgett att genom att centralisera managementtjänsterna till ett enda servicebolag kan koncernen radikalt sänka sina kostnader jämfört med en situation när samtliga koncernföretag tillhandahåller dessa tjänster själva. Vidare finns det tjänster som är unika för AB:s sätt att driva sin affärsverksamhet. De flesta av de utförda tjänsterna skulle inte ha erhållits från någon extern part eftersom de inbegriper en väsentlig del av bolagets kunnande. Den enda arbetsuppgift som åligger försäljningsavdelningen i Sverige är att sälja material. Alla andra tjänster och beslut utförs respektive fattas på SA-nivå, t.ex. prissättning, reklam och marknadsföring.

Koncernen är således uppbyggd på ett sådant sätt som medför att bolaget saknar valfrihet beträffande vem som ska utföra aktuella servicefunktioner. SA är därmed garanterat kostnadstäckning och kan därför inte anses ha burit några risker. Enligt LR:s mening skulle tjänster inte kunna tillhandahållas på ett sådant sätt mellan två oberoende företag.

Mot denna bakgrund har det inte varit motiverat för AB att betala vinstpålägg på sätt som skett, varför SKM haft fog för beslutet att vägra avdrag för vinstpålägg om tio procent.

AB fullföljde sin talan och RR biföll överklagandet.

RR fann att de skattemässiga effekterna av de i målet aktuella kostnaderna för serviceavgifterna ska bedömas enligt korrigeringsregeln (jfr RÅ 2004 ref. 13). Vidare gav RR följande skäl.

Syftet med koncernens organisation med ett särskilt servicebolag är – utöver att tillhandahålla tjänster på hög professionell nivå – att sänka koncernbolagens kostnader för tjänsterna. AB har under beskattningsåret inte alls eller i endast mindre omfattning utnyttjat vissa av de tjänster som SA kunna tillhandahålla medan andra tjänster utnyttjats i betydande omfattning. Bolagets behov av att utnyttja olika slags tjänster synes också variera över åren. Den använda kostnadsfördelningsmetoden får med hänsyn till vad nu sagts och till det stora antal tjänster som det är fråga om anses godtagbar. Vidare saknas anledning att inte godta ett vinstpåslag på aktuell nivå.

Kommentar:

OECD förordar en direkt kostnadsfördelningsmetod som innebär att tjänsterna bedöms individuellt. I RÅ 1991 ref. 107 har RR uttalat att det måste vara klarlagt att den koncerngemensamma nyttighet som kostnaderna avser verkligen kommit företaget tillgodo i motsvarande mån. I en större koncern kan det emellertid vara lämpligt att tillämpa en s.k. indirekt kostnadsfördelningsmetod med hänsyn till den mängd tjänster som tillhandahålls inom koncernen. Detta innebär att en given kostnadsmassa fördelas mellan berörda företag med hjälp av ett antal fördelningsnycklar. Även om det ligger i sakens natur att en indirekt metod innehåller ett visst mått av schablonisering bör den skattskyldige kunna visa att tillämpningen av metoden ger ett rättvisande resultat för varje enskilt tjänstemottagande koncernföretag. Härvid är givetvis valda fördelningsnycklar och underlaget för fördelningen av avgörande betydelse så att t.ex. aktieägarkostnader, redan burna kostnader för tjänster av motsvarande slag och kostnader för tjänster som inte sammanhänger med det granskade företagets verksamhet inte fördelas ut på det aktuella företaget.

Som RR konstaterat har AB under beskattningsåret inte utnyttjat vissa tjänster alls och andra endast i mindre omfattning. I målet hade inte framkommit huruvida erbjudna tjänster som inte utnyttjats överhuvudtaget kunnat förväntas vara till nytta i företagets verksamhet. Det kan därför ifrågasättas om ett oberoende företag skulle vara beredd att betala fullt ut för tjänster som inte används alls eller endast marginellt. I målet var kostnaderna bokförda efter kostnadstyp och inte specificerade per produktgrupp, vilket försvårat möjligheten att bedöma huruvida kostnadsfördelningen givit ett rättvisande resultat.

I den andra delen av målet får RR anses ha gett uttryck för att påslag för vinst normalt bör ske vid koncerninterna tjänster. Det är emellertid vanligt att närstående företag ingår avtal om att dela på kostnader och risker för att utveckla, producera eller förvärva tillgångar, tjänster eller rättigheter, s.k. cost sharing arrangement. Ett sådant arrangemang ger de deltagande företagen ömsesidiga fördelar och denna typ av kostnadsfördelning brukar inte inrymma något vinstmoment (jfr 8 kap. i 1995 års Transfer Pricing Guidelines från OECD).

KR:s i Jönköping dom den 22 februari 2006, mål nr 4191-04 Avdrag för företagshälsovård

Kammarrätten

Inkomstskatt – Näringsverksamhet, Tjänst och Arbetsgivarområdet

Fråga om utgifter för hälsokontroller får dras av som företagshälsovård

Taxeringsår 2002

Skatteverket vägrade bolaget avdrag för utgifter för hälso- och sjukvård eftersom vården inte var offentligt finansierad. Avdrag medges enligt 16 kap. 22 § IL inte för sådan vård.

Bolaget yrkade i länsrätten avdrag avseende utgifter för företagshälsovård alternativt förebyggande behandling (16 kap. 23-24 §§ IL).

I länsrättens dom redovisas vad som enligt förarbetena till 16 kap. 23 § IL avses med företagshälsovård (prop. 1994/95:182 s. 28). Bl.a. anges att företagshälsovården är organisations- och gruppinriktad. Inslaget av individuellt inriktad vård är begränsat och ingår endast som ett led i arbetet med att kartlägga och förbättra arbetsmiljön. Definitionen av företagshälsovård bör styras av arbetsmiljö- och rehabiliteringslagstiftningen. Med ledning av arbetsmiljölagen, lagen om allmän försäkring och dess förarbeten kan företagshälsovård beskrivas på följande sätt.

* Företagshälsovården är en professionell och oberoende rådgivare för såväl arbetsgivare som arbetstagare.

* Företagshälsovården har till uppgift att arbeta på ett sådant sätt att ändamålet med arbetsmiljölagen uppfylls.

* Företagshälsovården arbetar med det förebyggande arbetsmiljöarbetet och arbetslivsinriktad rehabilitering.

* Företagshälsovårdens verksamhet är baserad på en bred kompetens inom ämnesområden som medicin, teknik, beteendevetenskap, arbetsorganisation och rehabiliteringsmetodik.

* Företagshälsovården identifierar och beskriver sambanden mellan arbetsmiljö, organisation, produktivitet och hälsa samt lämnar förslag till åtgärder och verkar aktivt för att dessa genomförs.

Enligt avtal mellan bolaget och vårdbolaget ska Specialistläkargruppen ge anställda tjänstemän hos bolaget vidgade hälsokontroller vartannat år enligt följande:

* Klargörande av sociala förhållanden inklusive arbetsuppgifter

* Upptag av sjukhistoria rörande tidigare och aktuella sjukdomar.

* Undersökning av syn, hörsel, munhåla, halsorgan, hjärta blodtrycksmätning, lungor, bukorgan.

* Laboratorieundersökning (bl.a. hemoglobin, sänka, blodfetter, PSA prostataprov).

* Undersökning av hjärtspecialist, varvid EKG utförs, hudläkare, varvid bl.a. födelsemärken bedöms, invärtesmedicinare, ögonläkare, varvid bl.a. tryckmätning och synkontroller utförs, gynekolog för kvinnlig personal, varvid bl.a. ingår cellprovstagning (cancerprov) som bedöms av cellspecialist.

Enligt avtalet kommer de sjukdomar som påvisas vid undersökningarna att behandlas i den grad Specialistläkargruppens resurser förmår. Vid uppkommen sjukdom mellan undersökningstillfällena har de anställda förtur inom ett dygn till sjukvård vid Specialistläkargruppen samt kostnadsfri sjukvård.

Länsrätten gjorde följande bedömning. Enligt förarbetena till bestämmelsen om avdragsrätt för företagshälsovård är sådan vård organisations- och gruppinriktad. Vidare är inslaget av individuellt inriktad vård begränsat och ingår som ett led i arbetet att kartlägga och förbättra arbetsmiljön. Företagshälsovården karakteriseras också av att den arbetar med det förebyggande arbetsmiljöarbetet och arbetslivsinriktad rehabilitering. Regelbundna hälsokontroller av personalen kan också inrymmas i företagshälsovården om de utgör ett led i att säkerställa en god arbetsmiljö. När det gäller bolagets avtal med vårdbolaget synes det inte ingå någon form av rådgivning till arbetsgivare eller anställda vad gäller arbetsmiljöfrågor eller medverkan vid eventuell rehabilitering eller för att säkerställa att anställd personal kan fortsätta att arbeta. De hälsokontroller som erbjuds enligt avtalet kan därför inte anses ingå som ett led i att säkerställa en god arbetsmiljö och att förebygga fysiska och psykiska arbetsskador utan får i stället hänföras till vanlig hälso- och sjukvård. Rehabiliteringsåtgärder eller förebyggande behandling kan det inte heller anses vara fråga om.

Länsrätten fann att Skatteverket haft fog för sitt beslut och avslog bolagets överklagande.

Bolaget fullföljde sin talan och anförde att i avtalet med vårdbolaget rymdes informationsmöten för de anställda inom områden som arbetsmiljö, ergonomi och kost. Att avtalet rubricerats som ”hälsokontrolls- och sjukvårdsavtal” kan inte vara avgörande för om avdragsrätt föreligger eller inte, utan det måste rimligen vara avtalets faktiska innehåll som är avgörande.

Kammarrätten höll muntlig förhandling i målet, varvid på bolagets begäran vittnesförhör hållits med vårdbolagets ägare. Enligt utsagan har vårdbolaget, som sedan 1990-talet ägnat sig åt företagshälsovård, idag tecknat avtal om företagshälsovård med ca 1000 kunder. Vårdbolaget erbjuder förutom tillgång till läkare och sjuksköterska även tillgång till sjukgymnast, psykolog, ergonom, skyddsingenjör m.m. Det ingångna avtalet efter gammal mall är inte särskilt omfattande, men bolaget har genom avtalet tillgång till vårdbolagets hela utbud. Nya avtal som tecknas idag är betydligt mer kompletta och innehåller ett antal bilagor. Hälsokontroller utgör en viktig del i analysen av de anställdas arbetsmiljö och utgör grunden för ett förändringsarbete som kan förbättra arbetsmiljön. Vårdbolagets hälsokontroller utmynnar bl.a. i att en stressprofil görs för varje anställd. Informationskvällar har tidigare år erbjudits vid ett flertal tillfällen. Alla företagsbesök dokumenteras men vårdbolaget har troligen inte besökt bolaget. Personalen har däremot deltagit i temakvällar som bolaget anordnat.

Kammarrätten gjorde följande bedömning. Den kompetens och de tjänster som ryms i den av vårdbolaget bedrivna verksamheten och som enligt bolaget och vittnesmålet genom avtalet ställs till bolagets disposition får anses innefatta företagshälsovård enligt skattebestämmelserna. Den omständigheten att avtalet mellan bolaget och vårdbolaget inte specificerar samtliga tjänster som vårdbolaget tillhandahåller bolaget kan inte vara avgörande för om bolaget har rätt till avdrag för företagshälsovård eller ej. Genom vittnesmålet får bolaget anses ha gjort sannolikt att bolaget genom avtalet med vårdbolaget fått tillgång till avdragsgill företagshälsovård.

Ett kammarrättsråd var skiljaktigt och ville avslå överklagandet. Enligt denne hade vårdbolaget såvitt framkommit i målet aldrig besökt bolaget utan verksamheten har helt avsett vård av individen.

Kommentar:

Skatteverket har samma uppfattning som länsrätten när det gäller i vad mån hälsokontroller enligt nuvarande lagstiftning utgör företagshälsovård (skrivelse 2005-05-13, dnr 130 230419-05/111, Hälsoundersökningar – förmånsbeskattning och avdragsrätt). Kammarrätten går inte närmare in på vad som faller in under begreppet företagshälsovård, men finner att det i målet gjorts sannolikt att bolaget fått tillgång till avdragsgill företagshälsovård. Därmed har frågan övergått till att bli en fråga om bevisning.

I betänkandet Utveckling av god företagshälsovård (SOU 2004:113) föreslås bl.a. en ändring i 16 kap. 23 § IL med innebörden att avdrag medges för utgifter för företagshälsovård som utförts av en godkänd företagsvårdsenhet. Regeringen har aviserat en proposition om företagshälsovård under våren 2006.

Mot bakgrund dels av den aviserade propositionen, dels att kammarrättens domslut bygger på vad som är bevisat, avstår Skatteverket från att överklaga den domen.

SRN:s förhandsbesked den 20 mars 2006 Fråga om undantag från skalbolagsbeskattning

Skatterättsnämnden

Inkomstskatt – näring

Omstämpling av aktier utlöser inte skalbolagsbeskattning eftersom avyttringen inte leder till att ett väsentligt inflytande går över till någon annan.

Inkomsttaxering 2006 – 2008

MGI AB (Bolaget) äger för närvarande 61,3 % av kapitalet, motsvarande 78,8 % av rösterna, i MG AB. I MG AB finns för närvarande preferensaktier i olika serier samt ett antal stamaktier av serie B. I syfte att förenkla aktiestrukturen övervägs en ändring av MG AB:s bolagsordning. För Bolagets del kommer den planerade ändringen av bolagsordningen att innebära att Bolagets samtliga preferensaktier omstämplas till stamaktier av serie A och att Bolagets samtliga stamaktier av serie B omstämplas till stamaktier av serie A. Efter omstämplingen kommer Bolaget således endast att inneha stamaktier av serie A i MG AB. Efter omstämpling kommer Bolaget att äga 61,3 % av kapitalet, motsvarande 93,5 % av rösterna i MG AB.

Skatterättsnämnden äger utgå från att de likvida medlen i MG AB överstiger den ersättning som erhålls vid omstämplingen av preferensaktier (marknadsvärdet på stamaktier av serie A).

Fråga till Skatterättsnämnden

Kan något av de undantag från skalbolagsbeskattning som finns i 25 a kap. 12-13 §§ tillämpas vid Bolagets omstämpling av preferensaktier i MG AB?

Skatterättsnämnden beslutar följande.

FÖRHANDSBESKED

Skalbolagsbeskattning skall inte ske.

MOTIVERING

Omstämplingen av preferensaktier till stamaktier leder till att en avyttring anses ha skett och att det uppkommer en kapitalvinst hos Bolaget. MG AB är vidare att betrakta som ett skalbolag enligt 25 a kap. 9 § andra stycket IL. Bolaget vill få besked om undantaget i kapitlets 12 § är tillämpligt.

Nämnden gör följande bedömning.

Om en avyttring inte leder till att ett väsentligt inflytande i bolaget går över till någon annan enligt den aktualiserade bestämmelsen skall skalbolagsbeskattning ske bara om det föreligger särskilda omständigheter.

Bolaget är majoritetsdelägare i MG AB. Den planerade omstämplingen av Bolagets aktier i MG AB innebär att Bolaget ökar sitt inflytande något. Avyttringen leder inte till att ett väsentligt inflytande går över till någon annan (jfr RÅ 2003 ref. 68). Med hänsyn härtill och då några särskilda omständigheter inte visats föreligga skall Bolaget med tillämpning av 25 a kap. 12 § IL inte bolagsbeskattas enligt 9 §.

Kommentar:

Förhandsbeskedet överensstämmer med Skatteverkets uppfattning och det kommer inte att överklagas. Eftersom 25 a kap. 12 § IL var tillämplig i detta fall fanns ingen anledning att pröva om ventilen i 25 a kap. 13 § IL var tillämplig. Enligt Skatteverkets uppfattning hade även ventilen i 13 § varit tillämplig.

Sifferkollen Läs mer

Belopp

Basbelopp
År 2018 2019 2020
Prisbasbelopp 45 500 46 500 47 300
Förhöjt pbb. 46 500 47 400 48 300
Inkomstbasbelopp 62 500 64 400 66 800
Utdelning fåmansföretag
År 2017 2018 2019
Schablonbelopp 163 075 169 125 171 875

Räntesatser

Periodiseringsfond
År 2017 2018 2019
Räntesats 0,36* 0,36 0,51

* 0,19 om räkenskapsåret börjar 2016 och avslutas 2017.

Referensränta
År 2016-07-01 2019-07-01
Räntesats -0,5 0,0
Ränta på skattekontot
Period 2013-2016 2017 -
Intäkt 0,5625 0
Kostnad Låg 1,25 1,25
Kostnad Hög 16,25 16,25
Räntefördelning
Inkomstår 2017 2018 2019
Positiv 6,27 6,49 6,51
Negativ 1,50 1,50 1,51
Statslåneränta
År 2017 2018 2019
31 maj 0,34 0,49 0,05
30 nov 0,49 0,51 -0,09

Traktamenten

Bilresor
Inkomstår 2017 2018 2019
Egen bil 18,50 18,50 18,50
Förmånsbil, diesel 6,50 6,50 6,50
Förmånsbil, bensin 9,50 9,50 9,50
Kostförmån
År 2017 2018 2019
Frukost, lunch och middag 225 235 245
Lunch eller middag 90 94 98
Frukost 45 47 49
Skattefria gåvor
År 2017 2018 2019
Julgåva 450 450 450
Jubileumsgåva 1 350 1 350 1 350
Minnesgåva 15 000 15 000 15 000

Skattesatser

Bolagsskatt
År 2017 2018 2019
Skattesats 22% 22% 21,4%
Mervärdesskatt
År 2017 2018 2019
Normal

25 %

25 % 25 %
Livsmedel, krog m.m. 12 % 12 % 12 %
Persontransport, böcker m.m. 6 % 6 % 6 %
Arbetsgivaravgifter/egenaavgifter
Födda -1937 1938 - 1953 1954 -
Arb. avgifter 0 % 10,21% 31,42%
Egenavgifter 0 % 10,21% 28,97%