Skatteverkets rättsfallssammanställning 23/07

Skaderegleringskostnad

Regeringsrätten

Mervärdesskatt

Regeringsrättens dom den 19 oktober 2007, mål nr 3771-05

Skadereglering är hänförlig till ett försäkringsbolags tillhandahållande av försäkringstjänster. Återbetalning medges med ingående mervärdesskatt hänförlig till skaderegleringen med undantag av skatt på förvärv av personbilar och motorcyklar under redovisningsperioderna januari–oktober 1995.

Redovisningsperioderna januari–oktober 1995

”YRKANDEN M.M.

Skatteverket yrkar att Regeringsrätten undanröjer kammarrättens dom och beslutar att inte medge återbetalning av ingående skatt med 96 154 164 kr. Om Regeringsrätten finner att bolaget har rätt till återbetalning yrkar Skatteverket i andra hand att återbetalning inte skall medges för de skaderegleringskostnader som omfattas av avdragsförbuden för stadigvarande bostad samt personbilar och motorcyklar. Skatteverket anför bl.a. följande. Ifrågavarande belopp avser förvärv för skadereglering hos bolagets privatkunder och inte förvärv hänförliga till bolagets tillhandahållande av försäkringstjänster. De kostnader som ett försäkringsbolag har för att reglera skador hos försäkringstagarna är av finansiell natur och att jämställa med försäkringsersättning. Ett försäkringsbolags åtagande består i att tillhandahålla försäkringstjänster, där det centrala innehållet i tjänsten är att utge försäkringsersättning vid skada. Det är inte försäkringsbolaget som är skadevållande. Skadan har inte uppkommit i försäkringsbolagets verksamhet och har därför inget direkt och omedelbart samband med försäkringsverksamheten. Anskaffandet av varor och tjänster sker direkt för kundens/försäkringstagarens räkning, och transaktionen är av samma karaktär oavsett hur skadeersättningen betalningsmässigt regleras i trepartskonstellationen försäkringsbolag, försäkringstagare och anlitad varuförsäljare/tjänsteutövare. – Vid bedömningen av avdragsrätten bör också den särskilda bestämmelsen i 8 kap. 3 § andra stycket mervärdesskattelagen (1994:200), ML, beaktas. Regeln innebär att avdragsrätt medges en skattskylig skadelidande oavsett om skadevållaren eller en försäkringsgivare står för kostnaden för att reglera skadan. Nu gällande lydelse utesluter, redan på denna grund, en rätt för försäkringsbolag att erhålla återbetalning av mervärdesskatt som avser utlägg vid skadereglering. – Avdragsförbuden avseende stadigvarande bostad i 8 kap. 9 § ML och personbilar och motorcyklar i 8 kap. 15 § ML är generella och gäller även för verksamheter i form av försäkringsrörelse och oavsett om anskaffningarna sker som ett led i skadereglering eller inte. – Avdragsförbudet i 8 kap. 9 § ML avser inte endast privat konsumtion eftersom någon särregel i så fall inte hade behövts utan avdragsförbudet skulle ha följt direkt av huvudregeln i 8 kap. 3 § ML. Regeringsrätten har uttalat att bestämmelsen i 8 kap. 9 § ML måste uppfattas som en schablonregel som skall tillämpas oberoende av om huvudregeln skulle medföra rätt till avdrag därför att skatten hänför sig till förvärv i näringsverksamheten, se RÅ 2003 ref. 100. – Avdragsrätt för ingående skatt avseende personbilar och motorcyklar föreligger endast om dessa förvärvas för de särskilda ändamål som anges i 8 kap. 15 § ML. Då så inte är fallet vid de förvärv bolaget gör i samband med skadereglering föreligger inte rätt till återbetalning för den ingående skatt som hänför sig till anskaffning av fordonen.

X AB (bolaget) bestrider bifall till Skatteverkets överklagande och yrkar å sin sida att Regeringsrätten, med ändring av kammarrättens dom, fastställer att återbetalningsrätt föreligger även för ingående skatt hänförlig till förvärv av personbilar och motorcyklar. Bolaget anför bl.a. följande. Skadereglering omfattas av begreppet försäkringstjänst då skaderegleringen är ett nödvändigt och underordnat led i tillhandahållandet av en försäkringstjänst. Vid bedömningen av om det föreligger en rätt till återbetalning av mervärdesskatt eller ej, skall det vidare bortses från försäkringstagaren i egenskap av slutlig konsument. I stället skall bedömningen uteslutande grunda sig på den verksamhet som bolaget bedriver. – Bolagets rätt till återbetalning av mervärdesskatt avseende förvärv hänförliga till stadigvarande bostad kan inte begränsas med tillämpning av avdragsförbudet i 8 kap. 9 § ML eftersom bolagets förvärv inte till någon del avser privat användning. En tillämpning av avdragsförbudet på bolagets förvärv skulle strida mot syftet med bestämmelsen. Bolagets återbetalningsrätt är inte på något sätt beroende av försäkringstagarens mervärdesskatterättsliga status (jfr EG-domstolens avgörande mål C-4/94, BLP Group Plc, p. 24). Avdragsförbudet i 8 kap. 15 § ML blir inte heller tillämpligt eftersom bolagets anskaffning inte är kopplad till någon privat användning utan sker för att fullgöra bolagets förpliktelser gentemot försäkringstagaren. Avdragsförbudets syfte är uteslutande att förhindra att privat konsumtion sker i en avdragsberättigad verksamhet. I förevarande fall får det anses ostridigt att förvärven av motorfordonen sker i bolagets försäkringsverksamhet. Att förvärven nyttjas för privat bruk hos bolagets kunder ändrar inte detta faktum.

SKÄLEN FÖR REGERINGSRÄTTENS AVGÖRANDE

X AB tillhandahåller sakförsäkringar till privatpersoner och företag. Den del av verksamheten som riktar sig till privatpersoner är indelad i verksamhetsgrenarna olycksfall, hem och villa, fritidshus och båt samt motorfordon.

Bolaget har begärt återbetalning av ingående mervärdesskatt för förvärv som bolaget gjort i samband med skadereglering under tiden den 1 januari- den 31 oktober 1995 till följd av försäkringsavtal som ingåtts med privatpersoner. Yrkandet om återbetalning avser således den tidsperiod då skattskyliga som bedrev bankverksamhet ansågs ha rätt till återbetalning av mervärdesskatt hänförlig till transaktioner med privatpersoner, se RÅ 1999 not. 245.

Rätt till återbetalning enligt bestämmelserna i 10 kap. 11 § första och andra styckena ML – i den lydelse bestämmelserna hade under den ovan angivna tidsperioden – får anses föreligga även för skattskyldiga som då bedrev försäkringsverksamhet. Detta förutsätter emellertid att skadereglering omfattas av begreppet försäkringstjänster i 3 kap. 10 § ML. Vidare gäller att rätten till återbetalning av skatt enligt 10 kap. 13 § ML endast omfattar sådan skatt som skulle ha varit avdragsgill om verksamheten hade medfört skattskyldighet.

Skaderegleringen innebär att bolaget ersätter försäkringstagarens skada genom bl.a. reparation av den skadade varan eller förvärv av en ny vara eller tjänst.

Bestämmelsen om försäkringstjänster i 3 kap. 10 § ML har sin motsvarighet i föreskrifterna om försäkringstransaktioner i artikel 13.B a i det då gällande sjätte mervärdesskattedirektivet (77/388/EEG). Frågan om återbetalningsrätten blir därför avhängig av om skaderegleringstjänsterna skall anses omfattade av begreppet försäkringstransaktioner i sjätte mervärdesskattedirektivets mening.

Någon definition av begreppet försäkringstransaktion finns inte i direktivet. EG-domstolen har emellertid konstaterat att undantaget från skatteplikt för försäkringstransaktioner avser försäkringstransaktioner i egentlig mening (EG-domstolens avgörande i mål C-240/99, Skandia, p. 33). Enligt EG-domstolen kännetecknas en försäkringstransaktion, enligt en allmän uppfattning, av att en försäkringsgivare åtar sig att, mot förskottsbetalning av en premie, tillhandhålla försäkringstagaren den prestation som parterna kom överens om när avtalet ingicks, för det fall försäkringsrisken skulle förverkligas (EG-domstolens avgörande i mål C-349/96, Card Protection Plan, p. 17). EG-domstolen anför vidare i samma punkt att det inte är nödvändigt att den prestation som försäkringsgivaren har åtagit sig att tillhandhålla består av betalning av en summa pengar. Prestationen kan även utgöras av sådan räddningsservice, i form av antingen kontanta medel eller serviceförmåner, som anges i bilagan till direktiv 73/239, i dess lydelse enligt direktiv 84/641 (p. 18). Uttrycket försäkringstransaktioner i artikel 13.B a omfattar enligt EG-domstolen i varje fall det fall där den berörda transaktionen utförs av den försäkringsgivare som själv svarar för skyddet mot försäkringsrisken (p.19).

I mål C-240/99, Skandia, slår EG-domstolen vidare fast att det för definitionen av den tjänst som avses i artikel 13.B a i sjätte direktivet är av betydelse vem som är mottagare av tjänsten och att en försäkringstransaktion till sin natur innefattar ett avtalsförhållande mellan den som tillhandahåller försäkringstjänsten och den person, nämligen den försäkrade, vars risk täcks av försäkringen (p.41).

Mot denna bakgrund finner Regeringsrätten att skaderegleringen skall anses hänförlig till bolagets tillhandahållande av försäkringstjänster. Bolaget får därmed anses berättigat till återbetalning av ingående mervärdesskatt hänförlig till skaderegleringen under förutsättning att avdragsförbuden för stadigvarande bostad i 8 kap. 9 § eller personbilar och motorcyklar i 8 kap. 15 § ML inte är tillämpliga.

I 8 kap. 9 § första stycket 1 ML föreskrivs att avdrag inte får göras för sådan ingående skatt som hänför sig till stadigvarande bostad. Avdragsförbudet har införts för att säkerställa att avdrag för ingående mervärdesskatt inte görs för kostnader som normalt är att anse som privata levnadskostnader (jfr prop. 1989/90:111 s. 127 och prop. 1993/94:99 s. 212).

Bolaget använder inte de bostäder som är föremål för skadereglering i verksamheten eller för privat bruk. Den omständigheten att förvärven i skaderegleringsverksamheten skulle ha varit att hänföra till privat konsumtion av stadigvarande bostad om försäkringstagarna hade gjort dessa förvärv innebär inte att de för bolagets del i dess verksamhet skall anses hänförliga till stadigvarande bostad. Avdragsförbudet utgör därmed ingen hinder mot återbetalning av denna del av mervärdesskatten.

När det gäller avdragsförbudet för personbilar och motorcyklar i 8 kap. 15 § ML är läget ett annat eftersom den bestämmelsen innebär att avdrag för förvärvskostnader inte får göras annat än i de fall då en personbil eller motorcykel förvärvas eller förhyrs för vissa särskilt angivna ändamål (återförsäljning, uthyrning, persontransporter i yrkesmässig trafik, transporter av avlidna eller körkortsutbildning). I förevarande fall förvärvar försäkringsbolaget personbilar och motorcyklar för att uppfylla sina åtaganden gentemot försäkringstagarna. Avdragsrätt kan därför inte anses föreligga för mervärdesskatt hänförlig till dessa förvärv och därmed inte heller återbetalningsrätt.

Sammanfattningsvis skall bolaget medges återbetalning av den ingående mervärdesskatt som är hänförlig till skadereglering med undantag för den skatt som avser förvärv av personbilar och motorcyklar. Då det sist nämnda skattebeloppet inte framgår av handlingarna bör målet i denna del överlämnas till Skatteverket för vidare utredning.

REGERINGSRÄTTENS AVGÖRANDE

Regeringsrätten avslår X ABs överklagande.

Med delvis bifall till Skatteverkets andrahandsyrkande förklarar Regeringsrätten att X AB skall medges rätt till återbetalning av ingående mervärdesskatt om 96 154 164 kr reducerat med den mervärdesskatt som är hänförlig till förvärv av personbilar och motorcyklar.

Regeringsrätten överlämnar handlingarna i målet till Skatteverket för fortsatt handläggning.”

Kommentar:

Regeringsrätten har samma dag, den 19 oktober 2007, meddelat dom i mål nr 4430-04 och 6056-06 avseende samma fråga.

Betalningsförmedling, reseförsäkring med avbeställningsskydd

Regeringsrätten

Mervärdesskatt

Regeringsrättens beslut den 27 september 2007, mål nr 5214-06

Regeringsrätten har, med hänsyn till brister i underlaget, undanröjt förhandsbeskedet i den del som avser tillhandahållande av reseförsäkring med avbeställningsskydd.

Redovisningsperioderna februari 2006 – januari 2009.

Skatterättsnämnden ansåg i förhandsbesked 2006-06-30 att sökandens ansvar för korttransaktioner ska anses utgöra en enda tjänst som är undantagen från skatteplikt enligt 3 kap. 9 § ML. Till kortet är även kopplat en reseförsäkring med avbeställningsskydd. Skatträttsnämnden ansåg inte att denna tjänst omfattades av undantaget i 3 kap. 10 § ML. Den sistnämnda frågan överklagades till Regeringsrätten. Förhandsbeskedet har refererats i rättsfallsprotokoll 23/06. För de närmare omständigheterna hänvisas till referatet. Länk till dokumentet

”YRKANDEN M.M.

Sökanden (momsgruppen) yrkar att Regeringsrätten ändrar förhandsbeskedet vad gäller fråga 5 och förklarar att X ABs omsättning av tilläggstjänsten, reseförsäkring med avbeställningsskydd, omfattas av undantaget från skatteplikt i 3 kap. 10 § mervärdesskattelagen(1994:200), ML. Momsgruppen anför följande till stöd för sin talan. Som en del av X ABs verksamhet ingår en möjlighet för bankkunden att av X AB teckna en kompletterande reseförsäkring med avbeställningsskydd som kopplas till bankkundens kort. X AB har ingått ramavtal med Försäkringsbolaget AB avseende denna kompletterande försäkring. Det ankommer på respektive bank att bestämma om den kompletterande reseförsäkringen ska ingå i kortavgiften eller om det skall vara ett tillval för kortkunderna mot en särskild avgift. – Någon definition av begreppet ”försäkringstjänster” respektive ”försäkringstransaktioner” finns varken i ML eller i det sjätte mervärdesskattedirektivet, 77/388/EEG. I domen angående Card Protection Plan Ltd (CPP), mål C-349/96, gjorde EG-domstolen vissa uttalanden rörande innebörden av begreppet försäkringstransaktion. EG-domstolen fann att CPP kunde anses genomföra försäkringstransaktioner undantagna från skatteplikt enligt artikel 13 B a i sjätte mervärdesskattedirektivet eftersom det hade tecknat en kollektiv försäkring i förhållande till vilken CPPs kunder utgjorde försäkringstagarna. Det faktum att X AB tillhandahåller tjänster till banker som sedan tillhandahåller tjänster vidare till sina kunder innebär inte att en tillämpning av 3 kap. 10 § ML utesluts. Att Försäkringsbolaget AB inom ramen för samarbetet med X AB ger försäkringsskyddet direkt till kortinnehavare skall inte ha någon betydelse för X ABs prestation till bankerna. X AB får i aktuell situation jämställas med en försäkringsgivare på det sättet att X AB kan anses tillhandhålla skattefria försäkringstjänster trots att X AB, för att tillhandahålla dessa tjänster, behöver anlita Försäkringsbolaget AB.

I andra hand yrkar momsgruppen att Regeringsrätten bestämmer att tjänsten skall omfattas av undantaget från skatteplikt enligt 3 kap. 10 § ML på den grunden att fråga är om en s.k. närstående tjänst som utförs av försäkringsmäklare och försäkringsagenter. X AB får då anses agera som förmedlare mellan försäkringsgivaren, Försäkringsbolaget AB, och försäkringstagarna, bankkunderna. Av avtalet mellan X AB och Försäkringsbolaget AB framgår att X AB i eget namn för Försäkringsbolaget ABs räkning tecknar reseförsäkringen åt bankkunderna. X AB binder härigenom Försäkringsbolaget AB gentemot bankkunderna och skickar ut försäkringsvillkoren till dem. Även vad gäller försäkringspremien agerar X AB mellanhand. Premien dras från bankkundens konto och betalas till X AB från banken. Denna premie motsvarar det belopp som X AB betalar till Försäkringsbolaget AB. Genom X ABs kontakter med både Försäkringsbolaget AB och bankkunderna förbinds Försäkringsbolaget AB i förhållande till bankkunderna att vid skada ersätta kortkunderna i enlighet med försäkringsvillkoren. Detta synsätt överensstämmer med vad EG-domstolen har uttalat i målen C-8/01 Taksatorringen och C-472/03 Arthur Andersen.

Skatteverket bestrider bifall till överklagandet och anför bl.a. följande. EG-domstolen har i ett flertal domar uttalat att de uttryck som har använts för att beteckna de undantag från skatteplikt som avses i artikel 13 i sjätte direktivet skall tolkas strikt eftersom de utgör avvikelser från den allmänna principen om att skatt skall tas ut på alla tjänster som en skattskyldig tillhandahåller mot vederlag. I nu aktuell situation saknas avtal om ömsesidiga prestationer mellan X AB och kortinnehavarna/försäkringstagarna. X ABs kunder är istället de olika bankerna. X AB tillhandahållande till bankerna är inte en undantagen försäkringstjänst och inte heller kan X AB anses förmedla försäkringarna till bankerna. För att det skall vara fråga om en sådan närstående tjänst skall den som utför tjänsten stå i kontakt både med försäkringsgivaren och med kunden samt besitta sakkunskap på området. X AB har inte någon kontakt med bankernas kunder och X AB besitter inte heller någon sakkunskap på området.

SKÄLEN FÖR REGERINGSRÄTTENS AVGÖRANDE

Enligt 3 kap. 10 § ML undantas från skatteplikt omsättning av försäkrings- och återförsäkringstjänster, inbegripet tjänster som tillhandahålls av försäkringsmäklare eller andra förmedlare av försäkringar och som avser försäkringar eller återförsäkringar. Bestämmelsen motsvaras av artikel 13 B a i sjätte mervärdesskattedirektivet, enligt vilken medlemsländerna skall undanta från skatteplikt försäkrings- och återförsäkringstransaktioner, däribland närstående tjänster som utförs av försäkringsmäklare och försäkringsagenter. Den gemenskapsrättsliga regleringen finns numera, i oförändrad utformning, i artikel 135.1 a i rådets direktiv 2006/112/EG, som trätt i kraft den 1 januari 2007.

Räckvidden för undantagen från skatteplikt vad avser försäkrings- och återförsäkringstransaktioner, liksom närstående tjänster som utförs av försäkringsmäklare och försäkringsagenter, har vid flera tillfällen varit föremål för EG-domstolens prövning. Momsgruppen har åberopat dessa domar till stöd för sin uppfattning att de tjänster X AB omsätter skall anses som sådan tjänster som avses i 3 kap. 10 § ML, i första hand därför att tjänsterna bör betraktas som försäkringsagenter och i andra hand därför att de får anses som tjänster utförda av försäkringsmäklare.

Av EG-domstolens avgöranden följer att det vid fastställandet av om skatteplikt föreligger eller inte i fråga om tjänster av aktuellt slag är nödvändigt att kunna bedöma avtalsförhållandet mellan försäkringsgivare och försäkringstagare. Det är därvid av betydelse vem som är mottagare av tjänsten, eftersom en försäkringstransaktion till sin natur innefattar ett avtalsförhållande mellan den som tillhandhåller försäkringstjänsten och den person, nämligen den försäkrade, vars risk täcks av försäkringen (EG-domstolens dom i målet C-240/99 Försäkringsbolaget Skandia, p. 41). När det gäller undantaget från skatteplikt avseende tjänster som tillhandahålls av försäkringsmäklare och försäkringsagenter är det bl.a. avgörande om mäklaren eller agenten står i kontakt med både försäkringsgivaren och kunden, vilken sakkunskap som den skattskyldige besitter och huruvida tjänsterna enbart kan anses innebära att försäkringsgivaren biträds eller att tjänster utförs i dennes ställe (EG-domstolens dom i målet Arthur Andersen, p. 26–27, 33, 37–38). EG-domstolens domar illustrerar således vikten av att det vid avgörande av skattepliktsfrågan inte råder några oklarheter om de faktiska omständigheterna, särskilt inte om de kontraktsmässiga förhållandena mellan inblandade parter (jfr RÅ 2005 ref. 80).

Momsgruppen har i ärendet ingivit en kopia av ett utkast till ramavtal mellan X AB och ett aktiebolag som, enligt avtalet, skall samordna bankernas upphandling av tjänster från X AB samt, därutöver, ett utkast till underavtal mellan X AB och en bank. När det gäller försäkringsmomentet framgår endast av en avtalsbilaga att det till varje kort (bankkort) skall tillhandahållas en reseförsäkring hos Försäkringsbolaget AB, och att kortinnehavaren är hänvisad till detta bolag för frågor om försäkringen och dess villkor. Vidare har ingivits en folder innehållande Försäkringsbolagets ABs information till kortinnehavarna om reseförsäkringen. Av foldern framgår att reseförsäkringen skall gälla för kortinnehavare som till viss minsta del betalar sina resekostnader med kortet, och att försäkringen inte kostar kortinnehavaren något extra. Anspråk på ersättning från försäkringen skall enligt foldern riktas till Försäkringsbolaget AB. Momsgruppen har dessutom hänvisat till ett avtal mellan X AB och Försäkringsbolaget AB angående försäkringen. Vid förfrågan från Skatterättsnämnden har emellertid framkommit att ett sådant avtal saknas och hänvisning har därvid skett till den nämnda foldern.

Regeringsrätten gör följande bedömning.

Frågan i målet gäller skatteplikten till mervärdesskatt för vissa tjänster som enligt momsgruppens uppfattning är att betrakta som försäkringstjänster, alternativt försäkringsförmedling. De transaktioner X AB utför är led i den sammantagna kedja av transaktioner som förutsätts reglerade genom avtal mellan Försäkringsbolaget AB och X AB, mellan X AB och banken samt mellan banken och dess kortkunder. För att avgör om ej skattepliktiga försäkringstjänster kommer att omsättas i något eller eventuellt flera av dess transaktionsled, är det nödvändigt att de tänkta transaktionerna belyses i sin helhet. Därvid kan konstateras att de uppgifter momsgruppen lämnat till Skatterättsnämnden är ytterligt knapphändiga. I Regeringsrätten har momsgruppen utvecklat sin talan närmare, bl.a. i fråga om vem som enligt X ABs mening kan anses som försäkringstagare. Fortfarande har emellertid inte innehållet i avtalet mellan X AB och Försäkringsbolaget AB avseende reseförsäkringarna redovisats. Inte heller har närmare information lämnats om avtalsförhållandena mellan X ABs kunder, bankerna, och de personer, kortinnehavarna, till vars förmån försäkringarna ska skall tecknas.

Med hänsyn till dessa brister i underlaget borde något förhandsbesked inte ha lämnats i denna del. Förhandsbeskedet vad gäller fråga 5 skall därför undanröjas.

REGERINGSRÄTTENS AVGÖRANDE

Regeringsrätten undanröjer förhandsbeskedet såvitt avser fråga 5.”

Skalbolagsbeskattning, fråga om ventilen är tillämplig

Kammarrätten

Inkomstskatt – Näring

Kammarrättens i Stockholm dom den 13 juli 2007, mål nr 2585-07

Skalbolagsbeskattning har ansetts skola ske eftersom säkerhet inte lämnats och ventilen inte ansetts vara tillämplig.

Taxeringsår 2005

AB A bedrev hotellrörelse fram till 2003 då rörelsefastigheten såldes på grund av vikande intäkter. Orsaken härför var att stora delar av bolagets kundunderlag försvann genom att behovet av montörer på orten kraftigt minskade. Våren 2004 sålde L aktierna i bolaget eftersom någon verksamhet inte längre bedrevs. Aktierna såldes till substansvärdet med beaktande av obeskattade reserver vid tidpunkten för överlåtelsen. De nya ägarna köpte bolaget för att bedriva en annan verksamhet, vilket de också gjorde fram till bolagets konkurs sommaren 2005. Skalbolagsdeklaration lämnades in och Skatteverket beslutade om säkerhetens storlek, men någon säkerhet lämnades inte in. L ansåg att ventilen skulle anses vara tillämplig. Skatteverket delade inte denna uppfattning utan beskattade vinsten som passiv näringsverksamhet enligt skalbolagsreglerna. L överklagade till länsrätten.

LÄNSRÄTTENS DOMSKÄL

Kapitalvinst som uppkommit på grund av avyttring av andel i skalbolag skall som huvudregel tas upp som överskott av passiv näringsverksamhet (49 a kap. 11 § IL). Skalbolagsreglerna tillämpas dock inte om en skalbolagsdeklaration lämnas och säkerhet ställs för den skatt som belöper på det avyttrade företaget vid avyttringstidpunkten (49 a kap. 13 § IL). Skalbolagsreglerna tillämpas heller inte enligt 49 a kap. 12 § IL om den skattskyldige begär det och det finns särskilda skäl (ventilen). Vid prövningen skall beaktas vad som föranlett avyttringen av andelen eller återköpet och hur ersättningen för andelen har bestämts. Exempel på särskilda skäl enligt förarbetena (prop. 2001/02:165 s. 60 f.) är generationsskifte, utlösen av delägare, likvidation, konjunkturnedgång och omstrukturering.

I förevarande fall har skalbolagsdeklaration lämnats av AB A men någon bankgaranti har inte lämnats för beslutad säkerhet. L har gjort gällande att ventilen i 49 a kap. 12 § IL är tillämplig. Den omständigheten att verksamheten lades ned på grund av minskat kundunderlag utgör enligt länsrätten inte särskilda skäl för undantag från skalbolagsreglerna. Överklagandet skall därför avslås.

L överklagade till kammarrätten som avslog överklagandet.

DOMSKÄL

Vad L anfört och vad som i övrigt framkommit i målet föranleder inte kammarrätten att göra någon annan bedömning än den länsrätten gjort. Överklagandet skall därför avslås.

Kommentar:

I detta fall hade bolagets skatteskulder inte betalts. Normalt torde det inte finnas någon anledning att tillämpa reglerna om skalbolagsbeskattning när bolagets skatter har betalts. Syftet med skalbolagsbeskattningen är ju att förhindra att man undviker det första ledet i dubbelbeskattningen.

Skalbolagsbeskattning – fråga om ventilen samt vad som avses med likvida medel

Skatterättsnämnden

Inkomstskatt – Näring

Skatterättsnämndens förhandsbesked den 29 augusti 2007

Skalbolagsbeskattning ska inte ske p.g.a. att särskilda skäl för undantag föreligger.

Taxeringsåret 2008

Beskrivning av skeendet och frågorna som ställdes till Skatterättsnämnden framgår nedan under MOTIVERING.

FÖRHANDSBESKED

Skalbolagsbeskattning ska inte ske.

MOTIVERING

AB A sålde i december 2006 till underpris konvertibler utfärdade av AB B till det av AB A och dess helägda dotterbolag AB C samägda vilande bolaget AB D. Dessa konverterades till aktier i januari 2007. Därefter innehade AB D A- och B-aktier i AB B med 14,6 % av kapitalet och 25,4 % av rösterna i AB B. B-aktierna var marknadsnoterade.

Som ett led i ett kommande offentligt uppköp av aktierna i AB B sålde AB A och AB C i april 2007 sina aktier i AB D till AB E, dotterföretag till det från AB A fristående utländska bolaget F. Köpeskillingen uppgick till betydande belopp. Vid det tillfället hade AB D vid sidan av aktierna i AB B inga andra tillgångar än ett relativt sett obetydligt belopp på skattekonto vilket motsvarades av en skatteskuld. Några andra skulder eller obeskattade vinstmedel fanns inte heller. Skatteskulden har därefter betalts.

Fråga har uppkommit om skalbolagsbeskattning enligt 25 a kap. 9 § IL ska ske av försäljningen av aktierna i AB D. Sökandena anser att AB D inte är ett skalbolag eftersom aktierna i AB B inte ska räknas som likvida tillgångar med stöd av 15 § första stycket 1. Skatteverkets uppfattning är att aktierna i AB B är likvida tillgångar enligt 14 § samma kapitel. Parterna är dock ense om att det i varje fall föreligger sådana särskilda skäl som avses i 13 § till följd varav skalbolagsbeskattning enligt 9 § inte ska ske.

Nämnden gör följande bedömning.

För att avgöra om ett företag är ett skalbolag ska en jämförelse göras mellan summan av marknadsvärdet av företagets likvida tillgångar enligt 25 a kap. 14–16 §§ IL och ett jämförelsebelopp enligt 17 § som baseras på ersättningen vid avyttringen. Aktier räknas normalt som likvida tillgångar. Undantag görs bl.a. för aktier i företag som är i sådan intressegemenskap som avses i 2 § med företaget som innehar aktierna. Då ska i stället det förra företagets likvida tillgångar räknas med (16 §). Någon skalbolagsbeskattning ska dock inte ske om den skattskyldige begär det och det föreligger särskilda skäl (13 §).

Med hänsyn till omständigheterna i ärendet finner nämnden att sådana särskilda skäl för undantag från skalbolagsbeskattning som avses i 13 § föreligger (jfr prop. 2002/03:96 s. 123–125). Skalbolagsbeskattning ska därför inte ske. Ansökan bör inte besvaras i vidare mån än så.

Kommentar:

Skatteverket ansåg att det inte förelåg sådan intressegemenskap som anges i 25 a kap. 2 § IL mellan AB D och AB B. Den frågan blev emellertid inte besvarad av Skatterättsnämnden. Skatteverket överklagar inte förhandsbeskedet.

Sifferkollen Läs mer

Belopp

Basbelopp
År 2018 2019 2020
Prisbasbelopp 45 500 46 500 47 300
Förhöjt pbb. 46 500 47 400 48 300
Inkomstbasbelopp 62 500 64 400 66 800
Utdelning fåmansföretag
År 2017 2018 2019
Schablonbelopp 163 075 169 125 171 875

Räntesatser

Periodiseringsfond
År 2017 2018 2019
Räntesats 0,36* 0,36 0,51

* 0,19 om räkenskapsåret börjar 2016 och avslutas 2017.

Referensränta
År 2016-07-01 2019-07-01
Räntesats -0,5 0,0
Ränta på skattekontot
Period 2013-2016 2017 -
Intäkt 0,5625 0
Kostnad Låg 1,25 1,25
Kostnad Hög 16,25 16,25
Räntefördelning
Inkomstår 2017 2018 2019
Positiv 6,27 6,49 6,51
Negativ 1,50 1,50 1,51
Statslåneränta
År 2017 2018 2019
31 maj 0,34 0,49 0,05
30 nov 0,49 0,51 -0,09

Traktamenten

Bilresor
Inkomstår 2017 2018 2019
Egen bil 18,50 18,50 18,50
Förmånsbil, diesel 6,50 6,50 6,50
Förmånsbil, bensin 9,50 9,50 9,50
Kostförmån
År 2017 2018 2019
Frukost, lunch och middag 225 235 245
Lunch eller middag 90 94 98
Frukost 45 47 49
Skattefria gåvor
År 2017 2018 2019
Julgåva 450 450 450
Jubileumsgåva 1 350 1 350 1 350
Minnesgåva 15 000 15 000 15 000

Skattesatser

Bolagsskatt
År 2017 2018 2019
Skattesats 22% 22% 21,4%
Mervärdesskatt
År 2017 2018 2019
Normal

25 %

25 % 25 %
Livsmedel, krog m.m. 12 % 12 % 12 %
Persontransport, böcker m.m. 6 % 6 % 6 %
Arbetsgivaravgifter/egenaavgifter
Födda -1937 1938 - 1953 1954 -
Arb. avgifter 0 % 10,21% 31,42%
Egenavgifter 0 % 10,21% 28,97%