Skatteverkets rättsfallssammanställning 2/08

Lex Asea respektive partiell fission

Regeringsrätten

Inkomstskatt – Näring

Regeringsrättens dom den 31 januari 2008, mål nr 3766-07

Utdelning ansågs inte skattefri enligt Lex Asea och inte heller enligt reglerna om partiell fission

Inkomsttaxering 2007–2011

Skatterättsnämndens förhandsbesked den 21 maj 2007 har refererats i rättsfallssammanställning nr 13/07, se länk.

Sökanden överklagade förhandsbeskedet och yrkade att Regeringsrätten skulle förklara att utdelning som han får från C AB i form av aktier i ett dotterbolag är skattefri enligt såväl Lex Asea-reglerna som enligt reglerna om partiell fission. Till stöd för yrkandet framfördes i huvudsak följande.

”Lex Asea-regeln i 42 kap. 16 § inkomstskattelagen (1999:1229), IL, reglerar utdelning från ett svenskt aktiebolag. Det är då naturligt att villkoret enligt punkten 4 i paragrafen bestäms med utgångspunkt från den koncern som bildas av det svenska utdelande bolaget, dvs. den koncern där C AB är moderbolag. I den koncernen ingår inte H BV och förutsättningarna för skattefrihet är därmed uppfyllda.

Ett villkor för partiell fission är att överlåtelsen omfattar en verksamhetsgren. Begreppet verksamhetsgren infördes ursprungligen i 5 § andra stycket lagen (1994:1854) om inkomstbeskattningen vid gränsöverskridande omstruktureringar inom EG. I samband med att nya omstruktureringsregler infördes 1999 ändrades definitionen av verksamhetsgren och bestämmelsen fick följande lydelse. ´Innehav av andelar i ett företag anses som en verksamhet eller verksamhetsgren om förvärvaren efter förvärvet under samma beskattningsår äger näringsbetingade andelar i företaget´. Av detta framgår klart att avsikten varit att en aktiepost som innehas som ett led i rörelsen skulle kunna utgöra en verksamhetsgren och alltså kunna avyttras separat. I förevarande fall kan det inte råda tvekan om att aktierna i P AB innehas som ett led i C AB:s rörelse och förutsättningarna för att kunna genomföra en partiell fission föreligger därmed. Reglerna om partiell fission har införts genom ändringar i EU:s fusionsdirektiv 90/434/EEG. I artikel 2 i) anges att med verksamhetsgren avses ´alla tillgångar och skulder i en del av ett bolag som från organisatorisk synpunkt utgör en oberoende verksamhet, dvs. en enhet som kan fungera på egen hand´. I mål C-43/00 Andersen och Jensen har EG-domstolen tolkat begreppet verksamhetsgren så att bedömningen av om en verksamhet är oberoende i första hand ska göras ur en funktionell synvinkel. I andra hand ska även ekonomiska aspekter beaktas. Kristina Ståhl har i sin analys av fusionsdirektivet konstaterat att undantaget för kapitalförvaltande verksamhet i 2 kap. 24 och 25 §§ IL saknar uttryckligt stöd i direktivet. Hon anser att även en förvaltande verksamhet mycket väl kan fungera på egen hand och att det därför måste strida mot direktivet att generellt undanta sådan verksamhet från reglernas område. Begreppet verksamhetsgren måste tolkas EG-konformt och om en sådan tolkning inte är möjlig måste direktivets bestämmelser ges direkt effekt.”

Skatteverket bestred bifall till överklagandet och anslöt till Skatterättsnämndens motivering.

Regeringsrätten gjorde samma bedömning som Skatterättsnämnden och fastställde förhandsbeskedet.

Kommentar:

Med företag som tillhör samma koncern som moderföretaget i 42 kap. 16 § första stycket p. 4 IL avses i förekommande fall även utländska företag. Ordalydelsen av de aktuella svenska reglerna avseende partiell fission kan inte uträckas så att en verksamhetsgren utgörs av enbart aktier i dotterbolag.

Bostadsrättsförening – uppdelning på kvalificerad och annan verksamhet

Regeringsrätten

Inkomstskatt – Näring

Regeringsrättens dom den 25 januari 2008, mål nr 5114-07

Bostadsrättsförening som tidigare taxeringar beskattats som privatbostadsföretag och vars verksamhet varit oförändrad till omfattning och karaktär sedan föreningens begynnelse bibehåller sin karaktär som privatbostadsföretag trots att på grund av den skilda utvecklingen av taxeringsvärdena på bostäder och lokaler numera bara drygt 40 procent av taxeringsvärdet avser bostäder

Inkomsttaxering 2005

Skatterättsnämndens förhandsbesked den 11 juli 2007 har refererats i Skatteverkets rättsfallsprotokoll, se bifogade länk nr 19/07

Allmänna ombudet hos Skatteverket överklagade och yrkade att förhandsbeskedet skulle fastställas. Bostadsrätts-föreningen medgav yrkandet.

Regeringsrätten fastställde Skatterättsnämndens förhandsbesked att föreningen ska behandlas som ett privatbostadsföretag.

Skälen för Regeringsrättens avgörande

”Målet rör tillämpningen av bestämmelsen om privatbostadsföretag i 2 kap. 17 § 1 inkomstskattelagen (1999:1229). Enligt denna bestämmelse avses med privatbostadsföretag bl.a. en svensk ekonomisk förening vars verksamhet till klart övervägande del består i att åt sina medlemmar tillhandahålla bostäder i byggnader som ägs av föreningen.

Bestämmelsen är allmänt hållen. Den har, i brist på vägledande domstolspraxis och uttalanden i förarbeten, sedan ca 50 år tillbaka i administrativ praxis ansetts innebära att föreningens byggnad ska innehålla minst tre bostadslägenheter och att minst 60 procent av taxeringsvärdet ska belöpa på till medlemmarna med bostadsrätt upplåtna bostadslägenheter, se Riksskattenämndens anvisningar 1958 2:1 och senast Riksskatteverkets rekommendationer RSV S 1999:43.

Av utredningen i målet framgår följande. Föreningen som bildades år 1974, har enligt sin av länsstyrelsen år 1979 godkända ekonomiska plan till ändamål att upplåta bostäder och andra lägenheter under nyttjanderätt för obegränsad tid. På föreningens fastighet uppfördes under åren 1979–1980 i enlighet med planen en byggnad med 74 bostadslägenheter, lokaler för Göteborgs tingsrätt samt butikslokaler. I planen anges lägenhetsytan till 10 202,5 kvm, varav 5 790,5 avser bostäder, 4 287 kvm avser lokaler för Göteborgs tingsrätt och 125 kvm avser butikslokaler. Grundavgifterna uppgick till 53 mkr, varav 60 procent eller 31,8 mkr avsåg bostäder och resterande 40 procent eller 21,2 mkr avsåg lokaler. Motsvarande procentfördelning gällde även för årsavgifterna. Samtliga bostadslägenheter och lokaler uppläts med bostadsrätt. En av bostadslägenheterna, med ett andelstal på 0,995 procent, uppläts med bostadsrätt till en ideell förening. Uppgifter saknas om ursprungligt taxeringsvärde för fastigheten och dess fördelning på bostadslägenheter och lokaler.

Föreningen har vid samtliga taxeringar fram till den nu aktuella beskattats som ett privatbostadsföretag (äkta bostadsföretag). Det får därmed anses klarlagt att föreningen vid tidpunkten för upprättandet av den ekonomiska planen och i samband med färdigställandet av byggnaden och upplåtelserna av bostadslägenheter och lokaler till medlemmarna uppfyllde de krav som enligt ovan nämnda administrativa praxis ställdes på ett privatbostadsföretag. Det får likaledes anses klarlagt att föreningens verksamhet därefter inte har förändrats till omfattning eller karaktär. Med hänsyn härtill finner Regeringsrätten att föreningen ska anses utgöra ett privatbostadsföretag även vid den nu aktuella taxeringen.”

Undantagande av handling; tystnadsplikt

Kammarrätten

Förfarande och process

Kammarrättens i Stockholm dom den 26 september 2007, mål nr 4023-07

Tystnadsplikt enligt lagen (2003:389) om elektronisk kommunikation (LEK) har i visst fall utgjort tillräckligt hinder att utlämna handling efter föreläggande

Enligt 6 kap. 20 § första stycket i rubricerad lag får inte den som i samband med tillhandahållande av ett elektroniskt kommunikationsnät eller en elektronisk kommunikationstjänst har fått del av eller tillgång till uppgift om abonnemang, innehållet i ett elektroniskt meddelande eller annan uppgift som angår ett särskilt elektroniskt meddelande, obehörigen föra vidare eller utnyttja det han fått del av eller tillgång till.

Skatteverket infordrade genom tredjemansföreläggande kopior av fakturaspecifikationer utvisande bl.a. ”ringt från/till utlandet” för viss angiven person. Bolaget begärde hos länsrätten befrielse från föreläggandet under invändning att ett utlämnande skulle strida mot ovan redovisad tystnadsplikt och därför saknar laga verkan. I andra hand yrkades att uppgifterna skulle undantas från föreläggandet.

Länsrätten biföll på så sätt ansökan att undantag medgavs för aktuella handlingar.

Domen överklagades av Skatteverket.

Kammarrätten, som inte prövade föreläggandets laglighet, konstaterade följande: ”Det är klarlagt i målet att de ifrågavarande uppgifterna avser sådana uppgifter som bolaget enligt 6 kap. 20 § första stycket 3 LEK inte obehörigen får föra vidare. Med hänsyn till det legala skyddsintresse uppgifterna getts i LEK instämmer kammarrätten i länsrättens bedömning att de får anses ha ett betydande skyddsintresse. I likhet med länsrätten finner kammarrätten vidare att uppgifternas skyddsintresse är större än deras betydelse för Skatteverkets kontroll. Uppgifterna skall därför undantas från Skatteverkets föreläggande.”

Kommentar:

Det antecknas att föreläggandet inte på annat sätt inskränkts än att omfattningen avsåg utlandssamtal. Härigenom har skyddsintresset ansetts så stort att undantagande från föreläggandet bedömts erforderligt.

Föreläggandets laglighet prövades inte i målet, men denna principfråga har indirekt prövats i RÅ 2005 ref. 40. I detta mål har Regeringsrätten under en tidigare men likvärdig materiell rättslig kontext funnit att undantagande inte skulle ske trots att handlingarna omfattades av motsvarande tystnadsplikt. Det kan därför konstateras att handlingar kan infordras genom föreläggande hos den som tillhandahåller ett elektroniskt kommunikationsnät eller en elektronisk kommunikationstjänst och att omfattningen endast ska prövas mot taxeringslagens regelsystem.

Stadigvarande vistelse

Kammarrätten

Inkomstskatt – Internationell beskattning

Kammarrättens i Göteborg dom den 8 januari 2008, mål nr 6020-06

Läkare har inte ansetts vistas stadigvarande i Sverige då hans vistelser i hemlandet inte bedömts som tillfälliga avbrott. Beskattning ska ske enligt SINK.

Inkomståret 2005

X är bosatt i Danmark med sin familj. X arbetade under 2004 vid ett och samma svenska sjukhus under 18 veckor utspridda över perioden februari till november. Detta fortsatte under våren 2005. Första halvåret 2005 bestod arbetet av sammanlagt nio veckors arbete fördelade på fyra stycken tvåveckorsperioder samt midsommarveckan. Arbetet i Sverige medförde vistelser här i landet under 14-dagarsperioder. X hade under den aktuella tiden en tillsvidare tjänst som överläkare vid det aktuella sjukhuset. Tjänstgöringen skedde efter ett regelbundet schema och arbetsgivaren i Sverige var densamma. Vid vistelserna i Sverige hade X tillgång till en s.k. jourlägenhet. Dygnsvilan tillbringades i denna. Mellan vistelserna i Sverige arbetade och vistades X i Danmark.

Länsrätten ansåg vid sin bedömning att de återkommande arbetsperioderna under 2005 kunde ses som en direkt fortsättning på återkommande arbetsperioder under 2004. Länsrätten ansåg därför att X:s vistelse i Sverige skedde i en sammanhängande period överstigande sex månader. Tillfälliga avbrott i Sverigevistelsen för att arbeta i Danmark och besöka familjen ändrade inte länsrättens ställningstagande i frågan om perioden i Sverige var att anse som sammanhängande. Länsrätten ansåg därför att X vistades stadigvarande i Sverige och därmed var X obegränsat skattskyldig. Vad X anförde i målet om att han hade hus, familj och att han vistades större delen av året i Danmark utgjorde inte skäl för annan bedömning enligt länsrätten.

Länsrättsdomen överklagades. Kammarrätten fann att samtliga vistelser i Sverige föregås och efterföljs av lika långa eller längre vistelser i Danmark. Vistelserna i Danmark var därför inte att betrakta som tillfälliga avbrott. Även vid beaktande av att X vistades sammanlagt 18 veckor fördelade på nio tvåveckorsperioder under 2004 ansåg kammarrätten att fråga inte var om stadigvarande vistelse i Sverige. Kammarrätten ändrade därför länsrättens beslut och förordnade att SINK skulle tillämpas på X inkomster under inkomståret 2005.

Kommentar:

Skatteverket överklagar domen. Exempelvis så har Kammarrätten i Jönköping i dom den 7 juni 2007 ansett att vistelsen i Sverige varit stadigvarande i ett liknande fall, jfr mål nr 3939-06.

Kapitalförsäkringsupplägg med eget bolag – verklig innebörd

Kammarrätten

Inkomstskatt – Näring och kapital

Kammarrätten i Jönköpings dom den 20 december 2007, mål nr 895--898-07

Utdelning från ett fåmansföretag som direkt och indirekt tillgodoräknats en kapitalförsäkring har beskattats hos ägaren till kapitalförsäkringen

Inkomsttaxering 2000–2003 (eftertaxering)

Den fysiske personen NN ägde en kapitalförsäkring i ett försäkringsbolag på Bermudas. Kapitalförsäkringen var av unit-linked typ vilket normalt innebär att ägaren till försäkringen själv kan bestämma hur försäkringspremierna ska placeras med de begränsningar som följer av de regler som gäller i försäkringsbolagets hemland eller avtalet i övrigt. NN hade överfört sina aktier i bolaget BRG AB till ett dotterföretag, BRG Ltd, till försäkringsbolaget. NN var företagsledare och ensam verksam i BRG AB. BRG Ltd vare ett s.k. fasadbolag med säte i Storbritannien. BRG Ltd:s uppgift var att stå som ägare till BRG AB och samla in upparbetade vinstmedel genom utdelning från BRG AB. Genom vidareutdelning från BRG Ltd kunde NN sedan erhålla utdelningen genom uttag (återköp) från försäkringen.

Skatteverket ansåg att NN förfogat över den utdelning som BRG AB lämnade under de aktuella beskattningsåren och beskattade därför NN för utdelningen. Då utdelningen avsåg kvalificerade aktier beskattades en del av utdelningen i tjänst. Skattetillägg påfördes.

Länsrätten avslog NN:s överklagande.

Länsrätten anförde bl.a. följande.

”Av grundläggande betydelse är härvid om genomsyn låter sig göras. I denna del har båda parter hänvisat till vad regeringsrätten uttalat i bl.a. rättsfallet RÅ 2004 ref. 27, nämligen: ”Allmänt gäller att beskattningen skall ske på grundval av rättshandlingars verkliga innebörd oavsett den beteckning avtalen åsatts (jfr RÅ 1998 ref. 19). En sådan bedömning kan avse inte bara en enstaka rättshandling utan också den sammantagna innebörden av flera rättshandlingar. I detta ligger också att s.k. skenavtal inte ska läggas till grund för beskattningen.” Från NN:s sida har särskilt framhållits att en genomsyn endast ska avse den civilrättsliga delen av ett skatteupplägg. Länsrätten finner detta väl förenligt med Regeringsrättens uttalande och gör ingen annan bedömning. Fråga är härvid hur NN:s avtal med försäkringsbolaget ser ut och vilken som är den bakomliggande reella ägarstrukturen.

I det svenska bolaget har endast NN varit verksam. Alla värden som genererats i det har således berott av åtgärder från hans sida. Vilket intresse har då försäkringsbolaget haft att investera åtminstone aktiekapitalet i bolaget? Det enda redovisade intresse försäkringsbolaget haft i det svenska bolaget har varit att förmå NN att investera i en kapitalförsäkring i försäkringsbolaget. Den risk som försäkringsbolaget då finge vidkännas vore att aktiekapitalet förlorats genom NN:s eventuella tillkortakommanden i sin verksamhet. Det förefaller ytterst osannolikt att försäkringsbolaget skulle ta en sådan risk utan att ha egen kontroll över bolagets verksamhet. Det måste därför antas att NN själv skjutit till detta kapital och placerat de inkomster han genererat i bolag som han själv kontrollerade. Det kan svårligen tänkas att försäkringsbolaget, ytterst, skulle utan NN:s medgivande ha kunnat sälja det svenska bolaget eller säga upp hans anställning i detta. Den verkliga innebörden av avtalet mellan NN och försäkringsbolaget måste således antas ha varit att NN skulle tillskjuta kapital och intäkter av sin verksamhet i det svenska bolaget medan försäkringsbolaget inte skulle ha någon rådighet över det. Avtalets reella innebörd måste därför antas ha varit att NN faktiskt ägt det svenska bolaget. Detta förhållande skall läggas till grund för taxeringen av de beslutande från det svenska bolaget. Länsrätten finner att detta inte på något sätt strider mot legalitetsprincipen. Motsvarande måste i tillämpliga delar anses gälla beträffande det brittiska bolaget. Det förhållandet att såväl det svenska som det brittiska bolaget betalat skatt i respektive land föranleder inte någon annan bedömning än den som anförts ovan. NN har således genom att besluta om utdelningar i det av honom faktiskt ägda bolaget förfogat över utdelade belopp.

NN. överklagade till kammarrätten. På begäran av NN hölls ett vittnesförhör med en person som var sakkunnig i skatterätt.

I kammarrättens domskäl anförs följande.

”Vittnet: Enligt hans uppfattning är rättsfallet RÅ 2004 ref. 27 en milstolpe i genomsynssammanhang. Regeringsrätten har där klargjort att legalitetsprincipen gäller och att beskattning ska ske enligt föreliggande civilrättsliga handlingar. Reglerna om beskattning av kapitalförsäkringar är bristfälliga. De aktuella transaktionerna medför inte att beskattningen ska ske enligt dessa regler. Även om den aktuella kapitalförsäkringslösningen är moraliskt tvivelaktig, finns det inga lagbestämmelser som kan medföra beskattning av dessa transaktioner. Lagen borde ha ändrats för 10–15 år sedan, men någon ändring har inte gjorts. Om en skattskyldig tillämpar en lagstiftning som lagstiftaren, trots mångårig vetskap, inte valt att ingripa mot ska reglerna tillämpas till den skattskyldiges fördel.”

Kammarrätten som avslog överklagandet gjorde följande bedömning.

”Allmänt gäller att beskattning ska ske på grundval av rättshandlingarnas verkliga innebörd oavsett den beteckning de åsatts i ett avtal. En sådan bedömning kan avse inte endast enstaka rättshandlingar utan även den sammantagna effekten av en serie rättshandlingar. För att ett avtal ska kunna frångås vid beskattningen måste det stå klart att det inte speglar vad parterna egentligen har kommit överens om. Skenavtal ska inte läggas till grund för beslut om skatter och avgifter (jfr bl.a. rättsfallet RÅ 2004 ref. 27).

Av handlingarna i målen framgår att NN även efter avyttringen av aktierna i BRG AB har kvarstått som firmatecknare, styrelseledamot, företagsledare och den ende anställde i bolaget. Han har trots den formella ägarstrukturen bibehållit sin rådighet och sitt inflytande över bolaget och dess utdelningar genom hela ägarkedjan. De civilrättliga handlingar som företagits avspeglar därför inte den verkliga innebörden av vad avtalsparterna kommit överens om. Liksom länsrätten finner kammarrätten att NN vid beskattningen bör betraktas som BRG AB:s verklige ägare och att han som sådan ska beskattas för de aktuella utdelningarna. – Kammarrätten finner vidare att NN, genom att inte upplysa Skatteverket om förhållandena kring kapitalförsäkringen, har lämnat sådan oriktig uppgift som utgör grund för såväl eftertaxering som påförande av skattetillägg. Enligt kammarrättens mening måste det ha stått klart för NN att Skatteverket skulle kunna komma att ifrågasätta hans bedömning av innebörden av de aktuella transaktionerna. Det har därför ankommit på honom att lämna sådana uppgifter till verket att verket haft möjlighet att bilda sig en egen uppfattning i frågan.”

Kommentar:

Angående belopp från fåmansföretag som direkt och indirekt tillgodoräknats ägaren av en kapitalförsäkring se t.ex. Kammarrätten i Stockholms domar 2005-06-21 (mål nr 1132-04, rättsfallsprotokoll 18/05), 2005-09-30 (mål nr 5182-04, rättsfallsprotokoll 24/05), 2007-03-27 (mål nr 7309-05/7311-05, rättsfallprotokoll 10/07) och 2007-05-29 (mål nr 3831-05, rättsfallprotokoll 21/07).

Meddelat prövningstillstånd

Regeringsrätten har meddelat nedanstående prövningstillstånd;

Saken: Mervärdesskatt. Fråga om uttagsbeskattning förutsätter att en tillgång faktiskt har använts för rörelsefrämmande ändamål eller om det är tillräckligt att den har stått till den skattskyldiges förfogande för sådan användning. RR:s mål nr 2281-06; KRNS 7312-04

Klagande: Skatteverket

Lagrum: 2 kap. 5 § 2 mervärdesskattelagen (1994:200)

Sifferkollen Läs mer

Belopp

Basbelopp
År 2018 2019 2020
Prisbasbelopp 45 500 46 500 47 300
Förhöjt pbb. 46 500 47 400 48 300
Inkomstbasbelopp 62 500 64 400 66 800
Utdelning fåmansföretag
År 2017 2018 2019
Schablonbelopp 163 075 169 125 171 875

Räntesatser

Periodiseringsfond
År 2017 2018 2019
Räntesats 0,36* 0,36 0,51

* 0,19 om räkenskapsåret börjar 2016 och avslutas 2017.

Referensränta
År 2016-07-01 2019-07-01
Räntesats -0,5 0,0
Ränta på skattekontot
Period 2013-2016 2017 -
Intäkt 0,5625 0
Kostnad Låg 1,25 1,25
Kostnad Hög 16,25 16,25
Räntefördelning
Inkomstår 2017 2018 2019
Positiv 6,27 6,49 6,51
Negativ 1,50 1,50 1,51
Statslåneränta
År 2017 2018 2019
31 maj 0,34 0,49 0,05
30 nov 0,49 0,51 -0,09

Traktamenten

Bilresor
Inkomstår 2017 2018 2019
Egen bil 18,50 18,50 18,50
Förmånsbil, diesel 6,50 6,50 6,50
Förmånsbil, bensin 9,50 9,50 9,50
Kostförmån
År 2017 2018 2019
Frukost, lunch och middag 225 235 245
Lunch eller middag 90 94 98
Frukost 45 47 49
Skattefria gåvor
År 2017 2018 2019
Julgåva 450 450 450
Jubileumsgåva 1 350 1 350 1 350
Minnesgåva 15 000 15 000 15 000

Skattesatser

Bolagsskatt
År 2017 2018 2019
Skattesats 22% 22% 21,4%
Mervärdesskatt
År 2017 2018 2019
Normal

25 %

25 % 25 %
Livsmedel, krog m.m. 12 % 12 % 12 %
Persontransport, böcker m.m. 6 % 6 % 6 %
Arbetsgivaravgifter/egenaavgifter
Födda -1937 1938 - 1953 1954 -
Arb. avgifter 0 % 10,21% 31,42%
Egenavgifter 0 % 10,21% 28,97%