Skatteverkets rättsfallssammanställning 6/08

Förhöjt pensionssparavdrag

Regeringsrätten

Inkomstskatt – Näring och Tjänst

Regeringsrättens dom den 28 december 2007, mål nr 467-07

Förhöjt pensionssparavdrag enligt 59 kap. 5 § tredje stycket IL har medgetts. Vid bedömningen av om den skattskyldige helt saknar pensionsrätt i anställning har inte andra anställningar under tidigare beskattningsår beaktats.

Taxeringsåren 2007–2009

Skatterättsnämndens förhandsbesked den 22 december 2006 i ärende nr 87-06/D har refererats i rättsfallssammanställning nr 5 år 2007, se länk.

Skatteverket överklagade förhandsbeskedet och yrkade att Regeringsrätten skulle ändra Skatterättsnämndens förhandsbesked och förklara att sökanden inte har rätt till pensionssparavdrag enligt 59 kap. 5 § tredje stycket inkomstskattelagen (1999:1229), IL.

Sökanden bestred bifall till överklagandet.

Skälen för Regeringsrättens avgörande

”Frågan om rätt till pensionssparavdrag enligt 59 kap. 5 § tredje stycket IL har prövats av Regeringsrätten i RÅ 2005 ref. 15. I det målet avsåg den skattskyldige att avsäga sig sin pensionsrätt i en pågående anställning. Skatterättsnämnden, vars bedömning Regeringsrätten anslöt sig till, anförde att ordalydelsen i bestämmelsen gav uttryck för att en bedömning av om den skattskyldige helt saknar pensionsrätt i anställning inte skall begränsas till förhållandena aktuellt beskattningsår utan avse även tidigare intjänad pensionsrätt. Sökanden i ärendet hade pensionsrätt i sin aktuella anställning och bestämmelsen ansågs därför inte tillämplig.

I rättsfallet hade alltså den skattskyldige intjänat pensionsrätt i den anställning som han hade under beskattningsåret. Den omständigheten att han för framtiden avsåg att avsäga sig denna rätt medförde inte att han ansågs helt sakna pensionsrätt i anställning. I förevarande mål är situationen en annan. Ingen av de deltidsanställningar som sökanden har under de aktuella åren medför eller har tidigare medfört pensionsrätt. Vid sådant förhållande får sökanden anses helt sakna pensionsrätt i anställning. Skatteverkets överklagande skall således avslås.”

Regeringsrättens avgörande

”Regeringsrätten fastställer Skatterättsnämndens förhandsbesked.”

Kommentar:

En ledamot i Regeringsrätten var skiljaktig och ansåg att förhandsbeskedet skulle ändras så att sökanden ”förklaras sakna rätt till pensionssparavdrag enligt 59 kap. 5 § tredje stycket IL”.

Sammanfattningsvis anses en person helt sakna pensionsrätt i anställning om personen under beskattningsåret inte har någon anställning som är eller har varit förenad med pensionsrätt. Att en person under tidigare år kan ha haft andra anställningar med pensionsrätt förhindrar däremot inte att personen under ett senare beskattningsår kan anses helt sakna pensionsrätt i anställning och SKV:s skrivelse 2005-10-12 (dnr 131 521680-05/111) ska alltså inte tillämpas i sådana fall.

Förhöjt pensionssparavdrag

Regeringsrätten

Inkomstskatt – Näring och Tjänst

Regeringsrättens dom den 28 december 2007, mål nr 468-07

Fråga om förhöjt pensionssparavdrag enligt 59 kap. 5 § tredje stycket IL. En skattskyldig hade under första halvåret 2005 en anställning med pensionsrätt och under andra halvåret en annan anställning utan pensionsrätt samt under hela år 2006 sistnämnda anställning utan pensionsrätt. Den skattskyldige har ansetts inte helt sakna pensionsrätt i anställning under år 2005 men väl under år 2006. Rätt till förhöjt pensionssparavdrag enligt 59 kap. 5 § tredje stycket IL har alltså inte ansetts föreligga för taxeringen 2006 men väl för taxeringen 2007.

Taxeringsåren 2006 och 2007

Skatterättsnämndens förhandsbesked den 22 december 2006 i ärende nr 77-06/D har refererats i rättsfallssammanställning nr 5 år 2007.

Skatteverket överklagade förhandsbeskedet och yrkade att Regeringsrätten skulle ändra Skatterättsnämndens förhandsbesked och förklara att sökanden inte har rätt till pensionssparavdrag enligt 59 kap. 5 § tredje stycket inkomstskattelagen (1999:1229), IL.

Sökanden bestred bifall till överklagandet.

Skälen för Regeringsrättens avgörande

”Frågan om rätt till pensionssparavdrag enligt 59 kap. 5 § tredje stycket IL har prövats av Regeringsrätten i RÅ 2005 ref. 15. I det målet avsåg den skattskyldige att avsäga sig sin pensionsrätt i en pågående anställning. Skatterättsnämnden, vars bedömning Regeringsrätten anslöt sig till, anförde att ordalydelsen i bestämmelsen gav uttryck för att en bedömning av om den skattskyldige helt saknar pensionsrätt i anställning inte skall begränsas till förhållandena aktuellt beskattningsår utan avse även tidigare intjänad pensionsrätt. Sökanden i ärendet hade pensionsrätt i sin aktuella anställning och bestämmelsen ansågs därför inte tillämplig.

I rättsfallet hade alltså den skattskyldige intjänat pensionsrätt i den anställning som han hade under beskattningsåret. Den omständigheten att han avsåg att för framtiden avsäga sig denna rätt medförde inte att han ansågs helt sakna pensionsrätt i anställning, i förevarande mål är situationen en annan. Under den första hälften av år 2005 har sökanden en anställning som, såvitt framgår av utredningen, medför pensionsrätt. I juli tillträder han en ny anställning hos en annan arbetsgivare som han alltjämt innehar under år 2006. I den anställningen saknar han pensionsrätt. Sökanden kan vid angivna förhållanden inte anses helt sakna pensionsrätt i anställning under år 2005 men väl under år 2006. Han har därmed rätt till pensionssparavdrag endast för det senare året. Skatteverkets överklagande skall således bifallas delvis.”

Regeringsrättens avgörande

”Regeringsrätten förklarar, med ändring av Skatterättsnämndens förhandsbesked i denna del, att rätt till pensionssparavdrag enligt 59 kap. 5 § tredje stycket IL inte föreligger såvitt avser taxeringsåret 2006.

Regeringsrätten fastställer förhandsbeskedet såvitt avser taxeringsåret 2007.”

Kommentar:

En ledamot i Regeringsrätten var skiljaktig och ansåg att förhandsbeskedet skulle ändras så att sökanden ”förklaras sakna rätt till pensionssparavdrag enligt 59 kap. 5 § tredje stycket IL”.

Sammanfattningsvis anses en person helt sakna pensionsrätt i anställning om personen under beskattningsåret inte har någon anställning som är eller har varit förenad med pensionsrätt. Att en person under tidigare år kan ha haft andra anställningar med pensionsrätt förhindrar däremot inte att personen under ett senare beskattningsår kan anses helt sakna pensionsrätt i anställning och SKV:s skrivelse 2005-10-12 (dnr 131 521680-05/111) ska alltså inte tillämpas i sådana fall.

Jämkning av anskaffningsvärdet på inventarier

Regeringsrätten

Inkomstskatt – Näring

Regeringsrättens dom den 25 mars 2008, mål nr 4760-07

Jämkning av anskaffningsvärdet ska inte göras hos det förvärvande bolaget i fall där detta till marknadspris förvärvar inventarier från ett annat bolag (underskottsföretag) i samma koncern när koncernbidragsspärren är tillämplig

Taxeringsåren 2007–2009

Skatterättsnämndens förhandsbesked den 28 juni 2007 har redovisats i rättsfallsprotokoll nr 19/2007. Förhandsbeskedet överklagades av Skatteverket i den del det avsåg frågan om jämkningsregeln skulle anses tillämplig.

Regeringsrätten skrev så här i sin dom;

”SKÄLEN FÖR REGERINGSRÄTTENS AVGÖRANDE

Regeringsrätten gör samma bedömning som Skatterättsnämnden såvitt gäller tillämpningen av jämkningsregeln i 18 kap. 11 § inkomstskattelagen.

REGERINGSRÄTTENS AVGÖRANDE

Regeringsrätten fastställer Skatterättsnämndens beslut i den del det överklagats.”

Räkenskapsfel; skattetillägg

Regeringsrätten

Skattetillägg och förseningsavgift – Mervärdesskatt

Regeringsrättens dom den 26 februari 2008, mål nr 482-07

Hel befrielse från skattetillägg ska medges vid oriktig uppgift i en skattedeklaration som beror på ett enstaka räkenskapsfel i en inte avslutad bokföring.

Redovisningsperiod augusti 2004

AB X redovisade i skattedeklarationen för redovisningsperioden augusti 2004 ingående mervärdesskatt med ett 663 202 kr för högt belopp. Anledningen härtill var att bolaget felaktigt bokfört betald mervärdesskatt för redovisningsperioden juni 2004 på kontot för ingående mervärdesskatt för redovisningsperioden augusti 2004. Skatteverket påförde bolaget skattetillägg med 20 % av 663 202 kr, dvs. med 132 640 kr.

Länsrätten ändrade inte Skatteverkets beslut.

Kammarrätten satte ned skattetillägget till hälften och motiverade sitt ställningstagande med bl.a. följande.

”Såvitt framkommit i målet är det fråga om en enstaka felaktighet i bolagets redovisning. Bolaget har anfört att felaktigheten skulle ha upptäckts och rättats senast vid bokslutstillfället. Skatteverket har anfört att det är fråga om ett redovisningsfel av den art att det sannolikt uppmärksammats vid bokslutet, om angivna rutiner följts. Nu nämnda förhållanden talar i viss mån för att bolaget bör befrias från skattetillägget. Mot en befrielse talar å andra sidan att bolaget inte har gjort någon rimlighetskontroll avseende skattedeklarationen för den aktuella perioden. Bolaget har redovisat skatt att återfå med ett betydande belopp, trots att bolaget enligt vad som uppgetts normalt har skatt att betala. Vid en sammantagen bedömning av omständigheterna finner kammarrätten att det får anses oskäligt att ta ut skattetillägg med fullt belopp.”

Bolaget yrkade i Regeringsrätten i första hand hel befrielse från skattetillägget och i andra hand att skattetillägget skulle sättas ned till en fjärdedel.

Skatteverket medgav bolagets yrkanden i Regeringsrätten.

Regeringsrätten konstaterade att det inte satts ifråga att den oriktiga uppgiften orsakats av en enstaka felaktighet i bokföringen och att felet var av den arten att det normalt skulle ha upptäckts senast vid bokslutet. Regeringsrätten anförde vidare följande.

”Tidigare fanns vad gäller mervärdesskatt särskilda regler om s.k. räkenskapsfel i 64 f § andra stycket lagen (1968:430) om mervärdeskatt. Om skattetillägg avsåg oriktig uppgift som berodde på felräkning, misskrivning eller annat uppenbart förbiseende i ej avslutad bokföring fick tillägget helt efterges om det framstod som uppenbart obilligt att ta ut det. I motiven till bestämmelsen uttalades att den var tillämplig endast i fråga om sådana oriktiga uppgifter som berodde på felaktigheter i den skattskyldiges löpande bokföring, s.k. räkenskapsfel. Det skulle vara fråga om fel av sådant slag att de kunde uppstå även i en välordnad bokföring. De borde vidare karakteriseras av att de med stor sannolikhet skulle ha upptäckts av den skattskyldige senast i samband med bokslutet. Härvid borde en bedömning göras av säkerheten i den skattskyldiges bokföringssystem och interna kontrollrutiner. I det särskilda fallet ankom det på den skattskyldige att visa att denna säkerhet var tillfredsställande. Som exempel på räkenskapsfel nämndes konteringsfel (prop. 1977/78:136 s.222 f .). I samband med att särregleringen i 64 f § andra stycket lagen om mervärdeskatt avskaffades uttalades i prop. 1991/92:43 s. 88 att bestämmelsen slopades eftersom de situationer som avsågs därmed i fortsättningen skulle komma att omfattas av den i lagstiftningsärendet införda generella befrielsegrunden, nämligen att det skulle framstå som uppenbart oskäligt att ta ut tillägget.

I lagstiftningsärendet avseende bl.a. den i detta mål aktuella regeln i 15 kap. 10 § tredje stycket 1 SBL uttalas följande (prop. 2002/03:106 s. 145).

´--- De situationer som avses är de där det visserligen inte är fråga om ett ursäktligt agerande av den skattskyldige men det ändå framstår som oskäligt att ta ut en avgift (jfr prop. 1991/92:43 s. 87 och 88). Avsikten är att förutsebarheten skall öka och att tillämpningen skall bli mer generös än hittills.--- Vid mervärdesskatt och andra skatter som skall betalas med korta intervall kan det anses inte stå i rimlig proportion till felaktigheten eller underlåtenheten att ta ut skattetillägg vid enstaka felaktigheter i redovisningen.---´

Det finns således ingenting i de nu nämnda förarbetena som tyder på att avsikten med de nya reglerna varit att ändra på vad som tidigare gällt beträffande vilka situationer som i sammanhanget bör föranleda befrielse från skattetillägg. Uttalandena ger tvärtom stöd för att det ska anses oskäligt att ta ut skattetillägg med fullt belopp vid enstaka räkenskapsfel.

Enligt äldre regler befriades den skattskyldige helt från skattetillägget vid räkenskapsfel. Nu gällande regler i 15 kap. 10 § SBL ger möjlighet till hel eller delvis befrielse. Någon anledning att tillämpa de nya reglerna på ett sätt som medför att befrielse från skattetillägg ska medges i mindre omfattning än tidigare föreligger inte. Avsikten med 2003 års lagstiftning var som framgår av det redovisade motivuttalandet att tillämpningen i fortsättningen skulle blir mer generös. Regeringsrätten finner att bolaget ska medges hel befrielse från skattetillägget.”

Kommentar:

Av Regeringsrättens dom framgår att den skattskyldige ska medges hel befrielse från skattetillägg vid oriktig uppgift i en skattedeklaration om den oriktiga uppgiften beror på felräkning, felskrivning eller annat uppenbart förbiseende i en inte avslutad bokföring, s.k. räkenskapsfel. Vidare framgår av domen att det för hel befrielse ska vara fråga om enstaka räkenskapsfel och att den skattskyldige kan visa att felet normalt skulle ha upptäckts senast i samband med bokslutet. Slutligen kan utläsas av domen att det för hel befrielse inte uppställs något krav på att den skattskyldige gjort någon rimlighetskontroll av skattedeklarationen när den oriktiga uppgiften beror på ett enstaka räkenskapsfel.

Fast driftställe

Skatterättsnämnden

Inkomstskatt – Internationell beskattning

Skatterättsnämndens förhandsbesked den 7 mars 2008

Ett utländsk försäkringsbolag tecknade avtal med ett svenskt försäkringsbolag i samma koncern innebärande att det svenska bolaget skulle sköta det utländska bolagets kapitalförvaltning. Förvaltningsavtalet innebar att det svenska bolaget fick ett diskretionärt förvaltningsuppdrag avseende det utländska bolagets placeringstillgångar. Det utländska försäkringsbolaget ansågs inte få fast driftställe i Sverige.

Taxeringsår 2008–2010

Förhandsbesked

Fråga 1

X Oy får under de för ansökan gällande förutsättningarna inte fast driftställe i Sverige för den kapitalförvaltning som Y AB utför för X Oy:s räkning.

Motivering

Fråga 1

Y AB och X Oy ingår i en koncern som bedriver försäkringsverksamhet. Kapitalförvaltningen av placeringstillgångar hänförlig till såväl Y AB:s svenska verksamhet som bolagets verksamhet i filialer utförs från Y AB:s huvudkontor i Sverige. Avsikten är att kapitalförvaltningen ska omfatta även utländska koncernbolags placeringstillgångar, däribland X Oy:s. För närvarande använder sig X Oy liksom flertalet övriga berörda bolag av externa kapitalförvaltare. De avtal som ska ingås uppges innebära att Y AB ska bedriva förvaltningen under motsvarande villkor i fråga om investeringspolicy, ersättningar m.m. som gäller för det fall en extern förvaltare skulle ha anlitats.

Frågan är om X Oy får fast driftställe i Sverige för den kapitalförvaltning som Y AB utför för X Oy:s räkning.

Skatterättsnämnden gör följande bedömning.

X Oy är begränsat skattskyldigt i Sverige och därmed skattskyldigt för inkomst från fast driftställe här. Enligt 2 kap. 29 § första stycket inkomstskattelagen (1999:1229), IL, avses med fast driftställe för näringsverksamhet en stadigvarande plats för affärsverksamhet varifrån verksamheten helt eller delvis bedrivs. De exemplifieringar av fast driftställe som görs i andra stycket är inte tillämpliga i förevarande fall. Den verksamhet som Y AB bedriver aktualiserar i stället en tillämpning av bestämmelserna i tredje och fjärde styckena.

Av tredje stycket framgår att fast driftställe också kan finnas här om någon är verksam för en näringsverksamhet i Sverige och har fått och regelmässigt använder fullmakt att ingå avtal här för verksamhetens innehavare. I fjärde stycket klargörs att fast driftställe däremot inte anses finnas i Sverige bara därför att någon bedriver affärsverksamhet här genom förmedling av mäklare, kommissionär eller någon annan oberoende representant, om detta ingår i representantens vanliga näringsverksamhet.

Skatterättsnämnden finner att den förvaltningsverksamhet som Y AB ska bedriva på uppdrag av X Oy ska utföras under sådana former att Y AB får anses som en oberoende representant för Oy. Med hänsyn härtill och till att förvaltningsverksamheten ska ingå som ett led i Y AB:s vanliga affärsverksamhet får X Oy inget fast driftställe i Sverige.

Fråga 2 förfaller.

Kommentar:

Skatteverket överklagar inte förhandsbeskedet.

Skalbolagsbeskattning

Skatterättsnämnden

Inkomstskatt – Näring

Skatterättsnämndens förhandsbesked den 28 februari 2008

Skalbolagsbeskattning ska inte ske vid intern aktieöverlåtelse om det inte föreligger särskilda omständigheter.

Inkomsttaxeringarna 2008–2010

A innehar via ett holdingbolag mer än hälften av rösterna för samtliga aktier i Y AB som är moderbolag i en koncern med Z AB som närmaste dotterbolag. Han äger även samtliga aktier i X AB som innehar resterande aktier i Z AB. I syfte att renodla ägarstrukturen i nämnda koncern överväger X AB att överlåta hela eller delar av aktieinnehavet i Z AB till Y AB till ett pris som högst motsvarar de överlåtna aktiernas marknadsvärde. Mot bakgrund av att Z AB kommer att vara ett skalbolag enligt 25 a kap. 9 § andra stycket inkomstskattelagen (1999:1229), IL, vid den planerade avyttringen av aktierna frågas om X AB ska skalbolagsbeskattas enligt paragrafens första stycke.

Skatterättsnämnden gör följande bedömning.

Av RÅ 2006 not. 145 följer att en överlåtelse av ifrågavarande slag (s.k. intern aktieöverlåtelse) ska beskattas enligt skalbolagsreglerna endast om det föreligger särskilda omständigheter enligt 25 a kap. 12 § IL.

Skatteverkets inställning kan sammanfattas med att sådana omständigheter inte kan anses föreligga under förutsättning att de inkomstskatter avseende Z AB som belöper på överlåtelseåret och tidigare beskattningsår betalas innan Y AB eventuellt vidareförsäljer aktierna. Ett motsvarande förbehåll görs för det fall Z AB skulle fusioneras med ett annat koncernbolag vars aktier därefter avyttras externt. X AB har i svar på Skatteverkets yttrande förklarat, som Skatterättsnämnden uppfattar bolaget, att angivna förutsättningar kommer att uppfyllas.

Mot bakgrund av det anförda finner Skatterättsnämnden att sådana omständigheter som avses i 25 a kap. 12 § IL inte föreligger. X AB ska därför inte beskattas enligt 9 §.

Kommentar:

Bakgrunden till Skatteverkets ovan refererade inställning är följande. Vid interna aktieöverlåtelser kan man inte med automatik tillämpa den s.k. ventilen. Om man hade gjort det skulle man kunna avyttra skalbolaget till marknadspris internt och därefter sälja skalbolaget vidare externt. Vid den senare försäljningen skulle det då inte uppkomma någon kapitalvinst och skalbolagsreglerna skulle då ha satts ur spel. Eftersom bolaget i det här fallet som förutsättning tillfogade att de, vid avyttringstillfället, obetalda skatterna skulle vara betalda innan en eventuell vidareförsäljning av aktierna delar Skatteverket Skatterättsnämndens uppfattning och förhandsbeskedet kommer inte att överklagas.

Framställningstjänster

Skatterättsnämnden

Mervärdesskatt

Skatterättsnämndens förhandsbesked den 11 mars 2008

De aktuella framställningstjänsterna omfattas inte av något undantag från skatteplikt utan omsättningen medför skattskyldighet till mervärdesskatt.

Redovisningsperioder under tiden november 2007 – september 2010.

Nedanstående text har hämtats från Skatterättsnämndens hemsida (www.skatterattsnamnden.se).

”Förhandsbesked

Den i ansökan aktuella omsättningen är inte undantagen från skatteplikt enligt 3 kap. 19 § första stycket 2 mervärdesskattelagen (1994:200), ML. Den har heller inte visats vara undantagen på någon annan grund. Omsättningen medför därför skattskyldighet till mervärdesskatt för sökandebolaget.

Motivering

Sökandebolaget önskar få klarlagt om den trycktjänst som bolaget tillhandahåller sin uppdragsgivare Y AB medför skattskyldighet till mervärdesskatt eller om omsättningen av tjänsten är undantagen från skatteplikt enligt 3 kap. 19 § första stycket 2 ML. Tjänsten avser i ärendet ingivna publikationer vilka enligt sökandebolaget utgör skattebefriade periodiska publikationer. Av handlingarna framgår att sökandebolaget fakturerar Y AB för sättning och tryckkostnader. Skatteverket anser att omsättningen inte omfattas av undantaget i fråga.

Enligt 3 kap. 19 § första stycket 2 ML undantas från skatteplikt omsättning av tjänster som tillhandahålls en utgivare av vissa angivna publikationer på uppdrag av honom. Undantaget förutsätter att tjänsterna avser framställning av publikationen eller avser distribution av upplagan eller någon annan åtgärd som naturligt hänger samman med framställningen. Med framställning förstås enligt bestämmelsen mångfaldigandet eller de tekniska tjänster som krävs för mångfaldigandet av publikationen. De publikationer som avses är sådana periodiska medlemsblad, personaltidningar och organisationstidskrifter där omsättningen av dem är undantagen enligt 3 kap. 13 och 14 §§ ML.

Undantaget enligt 3 kap. 19 § första stycket 2 ML för omsättning av framställningstjänster eller därmed sammanhängande tjänster fick sin nu gällande lydelse genom SFS 2002:1004. Av förarbetena, prop. 2002/03:5, framgår att undantaget avses gälla oberoende av vem som omsätter tjänsten (ett tryckeri, en framställningssamordnare eller någon annan) under förutsättning att tjänsten tillhandahålls en utgivare av sådana publikationer som kan omsättas utan mervärdesskatt (s. 41 och 102). För att en utgivare som saknar avdragsrätt inte ska belastas med kostnaden för mervärdesskatt beskattas inte framställningstjänster som tillhandahålls denne samtidigt som den som tillhandahåller framställningstjänsten har avdragsrätt för ingående skatt (s. 38–39). Om tjänsterna omsätts till någon annan än utgivaren måste mervärdesskatt tas ut enligt vanliga regler. Ett tryckeri kan t.ex. utföra en framställningstjänst på uppdrag av en framställningssamordnare. Den mervärdesskatt som tryckeriet tar ut av framställningssamordnaren kan dock framställningssamordnaren dra av som ingående skatt när han i sin tur omsätter tjänsten till utgivaren. På detta sätt uppstår inte någon mervärdesskattebelastning för utgivaren (s. 41).

Utgivare av aktuella publikationer är ofta ideella föreningar (prop. 2002/03:5 s. 38). Även utgivare som är bolag kan dock under vissa förutsättningar omsätta publikationer utan mervärdesskatt. I praxis har ett handelsbolag som var helägt servicebolag till två föreningar och som gav ut ett periodiskt medlemsblad ansetts kunna omsätta detta skattefritt enligt 3 kap. 13 § ML till den del upplagan tillhandhölls föreningarnas medlemmar (RÅ 1989 not. 278).

En grundläggande förutsättning för att undantaget i 3 kap. 19 § första stycket 2 ML ska kunna bli tillämpligt är således att fråga är om tjänster som tillhandahålls en utgivare. Av sökandebolagets uppgifter och de i ärendet ingivna publikationerna framgår att Y AB inte är utgivare av publikationerna. Sökandebolagets tillhandahållande av den omfrågade tjänsten till Y AB omfattas därmed inte av undantaget i 3 kap. 19 § första stycket 2 ML. I ärendet har heller inte visats att omsättningen till Y AB skulle vara undantagen på någon annan grund. Omsättningen medför därför skattskyldighet till mervärdesskatt för sökandebolaget.”

Kommentar:

Förhandsbeskedet, som inte har överklagats, överensstämmer med Skatteverkets uppfattning.

Meddelade prövningstillstånd

Regeringsrätten har meddelat nedanstående prövningstillstånd;

Saken: Arbetsgivaravgifter. Fråga om värdet av måltider som personal i ett hem för vård och boende (s.k. HVB-hem) intar tillsammans med boende som är placerade på hemmet ska tas upp som en skattepliktig förmån och därmed ingå i underlaget för arbetsgivaravgifter. RR:s mål nr 5088-5089-07; KRNG 2107-2108-06

Klagande: AB X

Lagrum: 61 kap. 3 och 18 §§ inkomstskattelagen (1999:1229), 2 kap. 10 § socialavgiftslagen (2000:980)

Saken: Fråga om tillämpning av reglerna om s.k. marginalbeskattning i samband med förvärv av begagnade motorfordon från ett annat EG-land RR:s mål nr 4451-07 och 44454-07; KRNJ 207-208-07

Klagande: Den skattskyldige

Lagrum: 3 kap.30 f§ och9 akap. 1 § första stycket 2 mervärdesskattelagen (1994:200)

Saken: Fråga om tillämpning av reglerna om s.k. marginalbeskattning i samband med förvärv av begagnade motorfordon från ett annat EG-land i mål om efterbeskattning av mervärdesskatt RR:s mål nr 622-07; KRNG 5943-05

Klagande: Den skattskyldige

Lagrum: 3 kap.30 f§ och9 akap. 1 § första stycket 2 mervärdesskattelagen (1994:200)

Sifferkollen Läs mer

Belopp

Basbelopp
År 2018 2019 2020
Prisbasbelopp 45 500 46 500 47 300
Förhöjt pbb. 46 500 47 400 48 300
Inkomstbasbelopp 62 500 64 400 66 800
Utdelning fåmansföretag
År 2017 2018 2019
Schablonbelopp 163 075 169 125 171 875

Räntesatser

Periodiseringsfond
År 2017 2018 2019
Räntesats 0,36* 0,36 0,51

* 0,19 om räkenskapsåret börjar 2016 och avslutas 2017.

Referensränta
År 2016-07-01 2019-07-01
Räntesats -0,5 0,0
Ränta på skattekontot
Period 2013-2016 2017 -
Intäkt 0,5625 0
Kostnad Låg 1,25 1,25
Kostnad Hög 16,25 16,25
Räntefördelning
Inkomstår 2017 2018 2019
Positiv 6,27 6,49 6,51
Negativ 1,50 1,50 1,51
Statslåneränta
År 2017 2018 2019
31 maj 0,34 0,49 0,05
30 nov 0,49 0,51 -0,09

Traktamenten

Bilresor
Inkomstår 2017 2018 2019
Egen bil 18,50 18,50 18,50
Förmånsbil, diesel 6,50 6,50 6,50
Förmånsbil, bensin 9,50 9,50 9,50
Kostförmån
År 2017 2018 2019
Frukost, lunch och middag 225 235 245
Lunch eller middag 90 94 98
Frukost 45 47 49
Skattefria gåvor
År 2017 2018 2019
Julgåva 450 450 450
Jubileumsgåva 1 350 1 350 1 350
Minnesgåva 15 000 15 000 15 000

Skattesatser

Bolagsskatt
År 2017 2018 2019
Skattesats 22% 22% 21,4%
Mervärdesskatt
År 2017 2018 2019
Normal

25 %

25 % 25 %
Livsmedel, krog m.m. 12 % 12 % 12 %
Persontransport, böcker m.m. 6 % 6 % 6 %
Arbetsgivaravgifter/egenaavgifter
Födda -1937 1938 - 1953 1954 -
Arb. avgifter 0 % 10,21% 31,42%
Egenavgifter 0 % 10,21% 28,97%