Revisorsnämnden meddelar auktoriserade revisorn A-son varning.

FAR har kommenterat detta disciplinärende. Kommentaren återges sist i avgörandet.

1 Inledning

Revisorsnämnden (RN) har mottagit en anmälan rörande auktoriserade revisorn A-sons uppdrag som revisor i tre aktiebolag och har därför öppnat ett disciplinärende (dnr 2014-826). I detta beslut behandlas dock endast ett av dessa bolag, nedan benämnt moderbolaget. RN har därefter tagit emot en anmälan rörande A-sons uppdrag som revisor i ett annat aktiebolag, härefter benämnt importbolaget, och har med anledning därav öppnat ytterligare ett disciplinärende (dnr 2015-378).

A-son valdes som revisor i moderbolaget den 28 december 2011. Han lämnade revisionsberättelser för räkenskapsåren 2011 och 2012, innan han entledigades som revisor den 9 juni 2014 utan att dessförinnan ha utfört revision för räkenskapsåret 2013. I importbolaget valdes A-son som revisor den 1 november 2013 och han registrerades som revisor i bolaget hos Bolagsverket den 6 december 2013.

RN har vid utredningen av dessa ärenden tagit del av A-sons revisionsdokumentation avseende moderbolaget för räkenskapsåret 2012.

2 Moderbolagets årsredovisning

Moderbolagets årsredovisning för räkenskapsåret 2012 är undertecknad av styrelseledamoten TB den 27 februari 2013. Enligt ett registreringsbevis, som är daterat den 15 januari 2013 och ingår i A-sons dokumentation, bestod styrelsen av TB med BI som suppleant. KT uppgavs vara verkställande direktör. På registreringsbeviset anges vidare att det senaste ärendet som registrerats är ändring av företrädare eller firmatecknare den 14 december 2012. I ett dokument från A-sons revisionsprogram anges KT vara verkställande direktör sedan slutet av år 2012.

A-son har i yttrande till RN uppgett följande.

KT utsågs till verkställande direktör under slutet av december 2012 och hon skulle därmed också ha undertecknat årsredovisningen för räkenskapsåret 2012. Det var ett förbiseende från hans sida att han inte observerade att hennes underskrift saknades.

RN gör följande bedömning.

Av 2 kap. 7 § årsredovisningslagen (1995:1554) följer att årsredovisningen för ett aktiebolag ska skrivas under av samtliga styrelseledamöter. Om en verkställande direktör är utsedd, ska även denne skriva under årsredovisningen. En årsredovisning som inte uppfyller dessa krav är inte formellt avgiven, varför det enligt RNs praxis föreligger hinder mot att avge revisionsberättelse.1 Genom att trots detta underteckna revisionsberättelsen för räkenskapsåret 2012 har A-son åsidosatt god revisionssed.

Se RNs beslut den 27 oktober 2010, dnr 2009-1598 (D 37/10 i RNs praxissamling), RNs beslut den 24 januari 2005, dnr 2004-257 (D 3/05 i RNs praxissamling) och RNs beslut den 29 april 2004, dnr 2002-38 (D 14/04 i RNs praxissamling).

3 Importbolaget

Av uppgifter i anmälan framgår att importbolaget trädde i likvidation den 9 oktober 2013 och att A-son valdes som revisor kort därefter. Anmälaren har gjort gällande att en av behörig ställföreträdare undertecknad årsredovisning skickades till A-son för revision i början av juni 2014 och att A-son inte hördes av därefter, trots upprepade påminnelser i form av brev, e-post och telefonsamtal. Av ett utdrag från Bolagsverket som RN har inhämtat i ärendet framgår att A-son registrerades som revisor i bolaget hos Bolagsverket den 6 december 2013.

RN har förelagt A-son att redogöra för vid vilken tidpunkt han blev medveten om att han var vald som revisor i bolaget, om han mottog någon information från Bolagsverket med anledning av sitt uppdrag som revisor i bolaget, exempelvis underrättelse om registrering, om det av revisorspåteckningen i den årsredovisning som han fick del av i juni 2014 framgick vem som enligt bolagets uppfattning skulle revidera årsredovisningen och om han vid det tillfället vidtog några åtgärder för det fall att han ansåg att han inte var vald revisor i bolaget.

A-son har i yttrande till RN uppgett följande.

I slutet av oktober 2013 blev han tillfrågad av importbolagets likvidator om att hjälpa till med ett yttrande inför ett beslut om att likvidationen skulle upphöra och verksamheten återupptas. Han accepterade att hjälpa till med detta. Därefter ändrade emellertid bolaget sina planer på att återuppta verksamheten. I och med detta ansåg han sitt åtagande vara avslutat. Enligt hans uppfattning innebar överenskommelsen att bolaget skulle byta till en lokal revisor och hans kontakter med likvidatorn var enbart inriktade på yttrandet ifråga. Mot bakgrund av att bolaget ändrade sina planer upprättades aldrig några skriftliga uppdragsbrev.

Han mottog information från Bolagsverket om att han hade blivit registrerad som revisor i bolaget i samband med registreringen. Vid kontakter med likvidatorn den 24 januari 2014 ställde likvidatorn frågan om ny revisor skulle väljas, vilket han svarade ja på. Den 23 juni 2014 mottog han ett utkast till årsredovisning för räkenskapsåret 2013. Av revisorspåteckningen i utkastet framgick det att det enligt bolagets uppfattning var han som skulle revidera årsredovisningen. Mot bakgrund av att hans självklara uppfattning var att han inte skulle revidera årsredovisningen förutsatte han att detta var ett missförstånd. Efter överenskommelsen med likvidatorn var han av uppfattningen att en lokal revisor hade valts istället för honom. Dessa omständigheter, i kombination med att han fick del av underlaget så sent, gjorde det omöjligt för honom att utföra någon revision. Uppenbarligen hade det uppstått ett missförstånd mellan honom och likvidatorn, trots att det enligt hans uppfattning stod klart att hans uppdrag skulle avse endast det aktuella yttrandet och att han inte skulle revidera årsredovisningen. Han blev varse att han fortfarande kvarstod som revisor för bolaget efter det att han hade fått del av RNs föreläggande, daterat den 10 mars 2015. Han har därefter varit i kontakt med likvidatorn och de har kommit överens om att han ska slutföra revisionen av det aktuella räkenskapsåret så snart han har fått del av allt nödvändigt underlag.

RN gör följande bedömning.

Höga krav måste ställas på att en revisor, som uppmärksammar att han eller hon har registrerats som revisor i ett företag utan att ha åtagit sig uppdraget. Det krävs att han eller hon omgående vidtar antingen de åtgärder som krävs för att den felaktiga registreringen ska upphöra eller de åtgärder som krävs för att kunna utföra revisionen.2 Om en revisor inte har för avsikt att åta sig ett sådant uppdrag, måste han eller hon omgående informera Bolagsverket om att registreringen bygger på felaktiga premisser samt informera det företag som registreringen gäller; detta för att inte försätta klienten i s.k. revisorsnöd. Om revisorn i stället är beredd att åta sig uppdraget, måste han eller hon vidta de åtgärder som krävs för att kunna fullgöra detta.3

I förevarande fall fick A-son i början av december 2013 kännedom om att han hade registrerats som revisor för importbolaget. Genom att underlåta att omgående vidta några åtgärder med anledning av underrättelsen från Bolagsverket har han åsidosatt god revisorssed.

Se t.ex. RNs beslut den 29 april 2004 i ärende dnr 2002-452.

Se t.ex. RNs beslut den 18 december 2000 i ärende dnr 1998-531, RNs beslut den 10 december 2010 i ärende dnr 2010-697 och RNs beslut den 14 juni 2012 i ärende dnr 2010-1517.

4 RNs sammanfattande bedömning och val av disciplinär åtgärd

A-son har undertecknat en revisionsberättelse över en årsredovisning som inte var formellt avgiven. Han har vidare underlåtit att vidta de åtgärder som det ålåg honom att vidta med anledning av att han fick kännedom om att han hade registrerats som revisor för ett bolag hos Bolagsverket.

A-son har genom sina försummelser åsidosatt sina skyldigheter som revisor och han ska därför meddelas en disciplinär åtgärd. Vad som läggs honom till last är vid en sammantagen bedömning allvarligt och han ska därför meddelas varning.

Med stöd av 32 § andra stycket revisorslagen (2001:883) meddelar RN A-son varning.

FARs kommentar

Varning för avsaknad av VD-signatur och passivitet vid felaktig registrering som revisor

En varning framstår som en relativt hård påföljd i detta fall, även om det var fråga om två försummelser. Beslutet kan jämföras exempelvis med besluten i ärendena dnr 2014-487, 2014-42 och 2014-1375 för en illustration om att spannet för att meddelas en ”varning” är mycket stort.