RSVs AVTALSHÄFTE

Indien

Förord

Riksskatteverket inledde 1993 en utgivning av de svenska skatteavtalen i en särskild skriftserie. Skriftserien anknyter till Finansdepartementets utgivning av svenska skatteavtal som upphörde 1987.

Riksskatteverkets avtalshäften innehåller, förutom själva avtalen och övriga författningstexter, även relevanta förarbeten, i huvudsak propositionerna eller utdrag ur dessa. Där det behövs redovisas aktuella rättsfall och verkets bedömning av hur avtalet skall förstås.

Avtalshäftena är avsedda för skattemyndigheternas taxeringsarbete. Verket avser att efter hand ge ut samtliga svenska skatteavtal och kommer att prioritera nya eller ändrade avtal liksom sådana som tillämpas ofta.

Eftersom rättsläget ständigt förändras genom nya avtal, andra författningsändringar och domstolsavgöranden är det nödvändigt att bevaka utvecklingen på dessa områden. Fortlöpande information om nyheter inom skatteområdet finns i RSV-Nytt och på RSV:s hemsida på Internet.

Läsanvisningar

I detta avtalshäfte har tagits in författningarna (förordningen och lagen inklusive avtalet och protokollet) till 1997 års skatteavtal mellan Sverige och Indien.

Författningarna har försetts med kantrubriker. Kantrubrikernas syfte är dels att tjäna som stöd vid läsningen av avtalet, dels att peka på andra bestämmelser etc. som kan ha betydelse vid tillämpningen. Det kan t.ex. vara fråga om att tolkningen av ett visst uttryck behandlas i det till avtalet fogade protokollet eller att andra bestämmelser i avtalet kan medföra avsteg från den aktuella bestämmelsen.

Även propositionerna har försetts med kantrubriker. Dessa kantrubriker anger bl.a. i vilken proposition och på vilken sida i propositionen den aktuella texten finns.

Avtalshäftet innehåller också vissa kommentarer av RSV. I författningsdelen har dessa kommentarer tagits in som fotnoter medan de i propositionsdelen är markerade dels genom kantrubriker, dels genom kursiv stil.

Eventuella synpunkter på detta avtalshäfte kan lämnas till RSV, Internationella enheten, 171 94 Solna.

Förkortningar

anv.p.anvisningspunkt
art.artikel
bet.betänkande
BevUBevillningsutskottet
bl.a.bland annat
def.definition
FNFörenta Nationerna
förordn. el. förordningenFörordning (1997:1020) om dubbelbeskattningsavtal mellan Sverige och Indien
jfrjämför
KLKommunalskattelagen (1928:370)
lagenLag (1997:918) om dubbelbeskattningsavtal mellan Sverige och Indien
LIPLag (1976:661) om immunitet och privilegier i vissa fall
LSILag (1991:591) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta artister m.fl.
LÖHSLag (1990:1052) om ömsesidig handräckning i skatteärenden
mom.moment
OECDOrganisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling
prop.proposition
resp.respektive
rskr.riksdagsskrivelse
RSVRiksskatteverket
Regeringsrättens årsbok
SASScandinavian Airlines System
SFLLag (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt
SFSSvensk författningssamling
SIDASwedish International Development Authority, Styrelsen för internationell utveckling
SILLag (1947:576) om statlig inkomstskatt
SINKLag (1991:586) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta
SkUSkatteutskottet
UDUtrikesdepartementet

Förordning (1997:1020) om dubbelbeskattningsavtal mellan Sverige och Indien

Regeringen föreskriver att lagen (1997:918) om dubbelbeskattningsavtal mellan Sverige och Indien skall träda i kraft den 31 december 1997.

Avtalet träder i kraft den 25 december 1997.

Lag (1997:918) om dubbelbeskattningsavtal mellan Sverige och Indien

(Senast ändrad genom SFS 2011:1387)

1 §Det avtal för undvikande av dubbelbeskattning och förhindrande av skatteflykt beträffande skatter på inkomst och förmögenhet som Sverige och Indien undertecknade den 24 juni 1997 skall gälla som lag här i landet. Avtalet är avfattat på svenska, hindi [1] och engelska. Den svenska och engelska texten framgår av bilaga till denna lag.

2 §vtalets beskattningsregler skall tillämpas endast om dessa medför inskränkning av den skattskyldighet i Sverige som annars skulle föreligga.

3 §har upphävts genom lag (2011:1387).

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

1997:918

1. Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.

2. Denna lag skall tillämpas

    a) beträffande skatt på inkomst, på inkomst som förvärvas den 1 januari året efter det år då avtalet träder i kraft eller senare, och

    b) beträffande förmögenhetsskatt, på skatt som taxeras det andra kalenderåret efter det år då avtalet träder i kraft eller senare.

3. Genom lagen upphävs lagen (1988:1495) om dubbelbeskattningsavtal mellan Sverige och Indien samt förordningen (1988: 1496) om dubbelbeskattningsavtal mellan Sverige och Indien.

     De upphävda författningarna skall dock fortfarande tillämpas

    a) beträffande skatt på inkomst som förvärvas före den 1 januari året efter det år då lagen träder i kraft, och

    b) beträffande skatt på förmögenhet som taxeras första kalenderåret närmast efter det år då lagen träder i kraft eller tidigare.

2011:1387

Denna lag träder i kraft vid utgången av 2011.

Bilaga – Avtal mellan Konungariket Sveriges regering och Republiken Indiens regering för undvikande av dubbelbeskattning och förhindrande av skatteflykt beträffande skatter på inkomst och på förmögenhet

Konungariket Sveriges regering och Republiken Indiens regering som, i syfte att främja det ekonomiska utbytet mellan de båda länderna, önskar ingå ett avtal för undvikande av dubbelbeskattning och förhindrande av skatteflykt beträffande skatter på inkomst och på förmögenhet, har kommit överens om följande:

Artikel 1 Personer på vilka avtalet tillämpas

etta avtal tillämpas på personer som har hemvist i en avtalsslutande stat eller i båda avtalsslutande staterna.

Artikel 2 Skatter som omfattas av avtalet

1.etta avtal tillämpas på skatter på inkomst och på förmögenhet som påförs för en avtalsslutande stats, dess politiska underavdelningars eller lokala myndigheters räkning oberoende av det sätt på vilket skatterna tas ut.

2.ed skatter på inkomst och på förmögenhet förstås alla skatter som utgår på inkomst eller förmögenhet i dess helhet eller på delar av inkomst eller förmögenhet, däri inbegripet skatter på vinst på grund av överlåtelse av lös eller fast egendom, skatter på sammanlagda beloppet på företags lönebetalningar samt skatter på värdestegring.

3.De för närvarande utgående skatter, på vilka detta avtal tillämpas, är särskilt:

  1. i Indien:
    1. inkomstskatten (the income tax), däri inbegripna alla tilläggsavgifter på denna skatt; och
    2. förmögenhetsskatten (the wealth tax)

    (i det följande benämnda ”indisk skatt”);

  2. i Sverige:
    1. den statliga inkomstskatten, sjömansskatten och kupongskatten däri inbegripna,
    2. den särskilda inkomstskatten för utomlands bosatta,
    3. den särskild inkomstskatten för utomlands bosatta artister m.fl.,
    4. den kommunala inkomstskatten,
    5. expansionsmedelsskatten, och
    6. den statliga förmögenhetsskatten

    (i det följande benämnda ”svensk skatt”).

4.vtalet tillämpas även på skatter av samma eller i huvudsak likartat slag, som efter undertecknandet av detta avtal påförs vid sidan av eller i stället för de för närvarande utgående skatterna som anges i punkt 3. De behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna skall meddela varandra de väsentliga ändringar som vidtagits i respektive skattelagstiftning.

Artikel 3 Allmänna definitioner

1.Om inte sammanhanget föranleder annat, har vid tillämpningen av detta avtal följande uttryck nedan angiven betydelse:

  1. ”Indien” avser Indiens territorium inbegripet territorialvattnet och luftrummet ovanför såväl som varje annat havsområde över vilket Indien enligt indisk lag och i överensstämmelse med folkrättens regler, FN:s havsrättskonvention däri inbegripen, äger utöva suveräna rättigheter, andra rättigheter och jurisdiktion;
  2. ”Sverige” [2] avser Konungariket Sverige och innefattar, när uttrycket används i geografisk betydelse, Sveriges territorium, Sveriges territorialvatten och andra havsområden över vilka Sverige, i överensstämmelse med folkrättens regler, utövar suveräna rättigheter eller jurisdiktion;
  3. ”en avtalsslutande stat” och ”den andra avtalsslutande staten” avser Indien eller Sverige, beroende på sammanhanget;
  4. ”person” inbegriper fysisk person, bolag, annan personsammanslutning och annan som vid beskattningen behandlas som skattesubjekt enligt gällande skattelagar i respektive avtalsslutande stat;
  5. ”bolag” avser juridisk person eller annan som vid beskattningen behandlas som juridisk person;
  6. ”företag i en avtalsslutande stat” [3] och ”företag i den andra avtalsslutande staten” avser företag som bedrivs av person med hemvist i en avtalsslutande stat respektive företag som bedrivs av person med hemvist i den andra avtalsslutande staten;
  7. ”internationell trafik” avser transport med skepp eller luftfartyg som används av företag i en avtalsslutande stat utom då skeppet eller luftfartyget används uteslutande mellan platser i den andra avtalsslutande staten;
  8. ”medborgare” avser:
    1. fysisk person som har medborgarskap i en avtalsslutande stat,
    2. juridisk person, handelsbolag eller annan sammanslutning som bildats enligt den lagstiftning som gäller i en avtalsslutande stat;
  9. ”behörig myndighet” avser:
    1. i Indien: the Central Government in the Ministry of Finance (Department of Revenue) eller dess befullmäktigade ombud,
    2. i Sverige: finansministern, dennes befullmäktigade ombud eller den myndighet åt vilken uppdras att vara behörig myndighet vid tillämpningen av detta avtal;
  10. ”beskattningsår” avser:
    1. i Indien, ”föregående år” (previous year) så som det definieras i paragraf 3 i inkomstskattelagen (the Income Tax Act), 1961;
    2. i Sverige, ”beskattningsår” så som det definieras i 3 § kommunalskattelagen, 1928;
  11. ”skatt” avser indisk eller svensk skatt, beroende på sammanhanget, men skall inte innefatta något belopp som skall betalas på grund av någon försummelse eller något underhållande i fråga om skatter på vilka detta avtal tillämpas eller som avser straffavgift som påförs i fråga om dessa skatter.

2.å en avtalsslutande stat tillämpar avtalet anses, såvida inte sammanhanget föranleder annat, varje uttryck som inte definierats i avtalet, ha den betydelse som uttrycket har enligt den statens lagstiftning i fråga om sådana skatter på vilka avtalet tillämpas.

Artikel 4 Hemvist

1.id tillämpningen av detta avtal avser uttrycket ”person med hemvist i en avtalsslutande stat” [4] person som enligt lagstiftningen i denna stat är skattskyldig där på grund av domicil, bosättning, plats för företagsledning eller annan liknande omständighet och innefattar också denna stat, dess politiska underavdelningar, lokala myndigheter och offentligrättsliga institutioner eller organ. I fråga om handelsbolag eller dödsbo tillämpas uttrycket endast i den mån handelsbolagets eller dödsboets inkomst beskattas i denna stat på samma sätt som inkomst som förvärvas av person med hemvist där, antingen hos handelsbolaget eller dödsboet eller hos dess delägare eller förmånstagare.

ttrycket inbegriper emellertid inte person som är skattskyldig i denna stat endast för inkomst från källa i denna stat eller för förmögenhet belägen där.

2.å på grund av bestämmelserna i punkt 1 fysisk person har hemvist i båda avtalsslutande staterna [5] , bestäms hans hemvist på följande sätt:

  1. han anses ha hemvist endast i den stat där han har en bostad som stadigvarande står till hans förfogande. Om han har en sådan bostad i båda staterna, anses han ha hemvist i den stat med vilken hans personliga och ekonomiska förbindelser är starkast (centrum för levnadsintressena);
  2. om det inte kan avgöras i vilken stat han har centrum för sina levnadsintressen eller om han inte i någondera staten har en bostad som stadigvarande står till hans förfogande, anses han ha hemvist endast i den stat där han stadigvarande vistas;
  3. om han stadigvarande vistas i båda staterna eller om han inte vistas stadigvarande i någon av dem, anses han ha hemvist endast i den stat där han är medborgare;
  4. om han är medborgare i båda staterna eller om han inte är medborgare i någon av dem, skall de behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna avgöra frågan genom ömsesidig överenskommelse.

3.å på grund av bestämmelserna i punkt 1 annan person än fysisk person har hemvist i båda avtalsslutande staterna, anses personen i fråga ha hemvist i den stat där den har sin verkliga ledning. Om det inte kan avgöras i vilken stat den verkliga ledningen finns skall de behöriga myndigheterna avgöra frågan genom ömsesidig överenskommelse.

Artikel 5 Fast driftställe [6]

1.id tillämpningen av detta avtal avser uttrycket ”fast driftställe” en stadigvarande plats för affärsverksamhet, från vilken ett företags verksamhet helt eller delvis bedrivs.

2.Uttrycket ”fast driftställe” innefattar särskilt:

  1. plats för företagsledning,
  2. filial,
  3. kontor,
  4. fabrik,
  5. verkstad,
  6. gruva, olje- eller gaskälla, stenbrott eller annan plats för utvinning av naturtillgångar,
  7. försäljningsställe,
  8. lagerlokal i vilken en person tillhandahåller lagerutrymme åt andra, och
  9. jordbruk, plantage eller annan plats där jordbruk, skogsbruk, odling eller annan likartad verksamhet bedrivs.

3.lats för byggnads-, anläggnings-, monterings- eller installationsverksamhet eller verksamhet som består av övervakning i anslutning därtill utgör fast driftställe endast om verksamheten pågår under en tidsperiod som överstiger sex månader.

4.Ett företag anses ha fast driftställe i en avtalsslutande stat och bedriva verksamhet genom detta fasta driftställe om företaget tillhandahåller tjänster eller anordningar i samband med, eller hyr ut anläggning eller maskinell utrustning som används eller som är avsedd att användas vid prospektering, utvinning eller exploatering av mineraloljor i denna stat.

5.tan hinder av föregående bestämmelser i denna artikel anses uttrycket ”fast driftställe” inte innefatta:

  1. användningen av anordningar uteslutande för lagring, utställning eller utlämnande av företaget tillhöriga varor,
  2. innehavet av ett företaget tillhörigt varulager uteslutande för lagring, utställning eller utlämnande,
  3. innehavet av ett företaget tillhörigt varulager uteslutande för bearbetning eller förädling genom annat företags försorg,
  4. innehavet av stadigvarande plats för affärsverksamhet uteslutande för inköp av varor eller inhämtande av upplysningar för företaget,
  5. innehavet av stadigvarande plats för affärsverksamhet uteslutande för att för företaget bedriva annan verksamhet av förberedande eller biträdande art,
  6. innehavet av stadigvarande plats för affärsverksamhet uteslutande för att kombinera verksamheter som anges i punkterna a-e, under förutsättning att hela verksamheten som bedrivs från den stadigvarande platsen för affärsverksamhet på grund av denna kombination är av förberedande eller biträdande art.

6.Om person – som inte är sådan oberoende representant på vilken punkt 8 tillämpas – är verksam i en avtalsslutande stat för ett företag i den andra avtalsslutande staten anses detta företag – utan hinder av bestämmelserna i punkterna 1 och 2 – ha fast driftställe i den förstnämnda avtalsslutande staten i fråga om varje verksamhet som denna person bedriver för företaget om denna person

  1. har och regelmässigt använder fullmakt att sluta avtal i företagets namn i denna stat, såvida inte den verksamhet som denna person bedriver är begränsad till sådan som anges i punkt 5 och som – om den bedrevs från en stadigvarande plats för affärsverksamhet – inte skulle göra denna stadigvarande plats för affärsverksamhet till fast driftställe enligt bestämmelserna i nämnda punkt; eller
  2. inte har sådan fullmakt men regelmässigt innehar ett varulager i den förstnämnda staten från vilket han regelbundet levererar varor för företagets räkning; eller
  3. regelmässigt tar upp order i den förstnämnda staten, uteslutande eller nästan uteslutande för företagets räkning eller för företaget och andra företag som kontrollerar företaget, som kontrolleras av företaget eller som kontrolleras av samma personer som företaget.

7.tan hinder av föregående bestämmelser i denna artikel anses ett försäkringsföretag i en avtalsslutande stat ha fast driftställe i den andra avtalsslutande staten, utom i fråga om återförsäkring, om det uppbär premier inom denna andra stats territorium eller försäkrar risker i denna stat genom förmedling av annan person än sådan oberoende representant på vilken punkt 8 tillämpas.

8.öretag anses inte ha fast driftställe i en avtalsslutande stat endast på den grund att företaget bedriver affärsverksamhet i denna stat genom förmedling av mäklare, kommissionär eller annan oberoende representant, under förutsättning att sådan person därvid bedriver sin sedvanliga affärsverksamhet. Om en sådan representants verksamhet utövas uteslutande eller nästan uteslutande för företaget anses han emellertid inte vara en sådan oberoende representant som avses i denna punkt.

9.en omständigheten att ett bolag med hemvist i en avtalsslutande stat kontrollerar eller kontrolleras av ett bolag med hemvist i den andra avtalsslutande staten eller ett bolag som bedriver affärsverksamhet i denna andra stat (antingen från fast driftställe eller på annat sätt), medför inte i och för sig att någotdera bolaget utgör fast driftställe för det andra.

Artikel 6 Inkomst av fast egendom

1.Inkomst, som person med hemvist i en avtalsslutande stat förvärvar av fast egendom (däri inbegripen inkomst av lantbruk eller skogsbruk) belägen i den andra avtalsslutande staten, får beskattas i denna andra stat.

2.Uttrycket ”fast egendom” har den betydelse som uttrycket har enligt lagstiftningen i den avtalsslutande stat där egendomen är belägen. Uttrycket inbegriper dock alltid tillbehör till fast egendom, levande och döda inventarier i lantbruk och skogsbruk, rättigheter på vilka bestämmelserna i privaträtten om fast egendom tillämpas, byggnader, nyttjanderätt till fast egendom [7] samt rätt till föränderliga eller fasta ersättningar för nyttjandet av eller rätten att nyttja mineralförekomst, källa eller annan naturtillgång. Skepp, båtar och luftfartyg anses inte vara fast egendom.

3.estämmelserna i punkt 1 tillämpas på inkomst som förvärvas genom omedelbart brukande, genom uthyrning eller annan användning av fast egendom.

4.estämmelserna i punkterna 1 och 3 tillämpas även på inkomst av fast egendom som tillhör företag och på inkomst av fast egendom som används vid självständig yrkesutövning.

Artikel 7 Inkomst av rörelse

1.nkomst av rörelse, som företag i en avtalsslutande stat förvärvar, beskattas endast i denna stat, såvida inte företaget bedriver rörelse i den andra avtalsslutande staten från där beläget fast driftställe. Om företaget bedriver rörelse på nyss angivet sätt, får företagets inkomst beskattas i den andra staten, men endast så stor del av den som är hänförlig till det fasta driftstället.

2.m företag i en avtalsslutande stat bedriver rörelse i den andra avtalsslutande staten från där beläget fast driftställe, hänförs, om inte bestämmelserna i punkt 3 föranleder annat, i vardera avtalsslutande staten till det fasta driftstället den inkomst som det kan antas att driftstället skulle ha förvärvat, om det varit ett fristående företag, som bedrivit verksamhet av samma eller liknande slag under samma eller liknande villkor och självständigt avslutat affärer med det företag till vilket driftstället hör.

3.id bestämmandet av fast driftställes inkomst medges avdrag för utgifter som uppkommit för det fasta driftstället, härunder inbegripna utgifter för företagets ledning och allmänna förvaltning, oavsett om utgifterna uppkommit i den stat där det fasta driftstället är beläget eller annorstädes i överensstämmelse med de bestämmelser och begränsningar som gäller enligt lagstiftningen i denna stat.

4.Inkomst hänförs inte till fast driftställe endast av den anledningen att varor inköps genom det fasta driftställets försorg för företaget.

5.Vid tillämpningen av föregående punkter bestäms inkomst som är hänförlig till det fasta driftstället genom samma förfarande år från år, såvida inte goda och tillräckliga skäl föranleder annat.

6.ngår i inkomst av rörelse inkomster som behandlas särskilt i andra artiklar av detta avtal, berörs bestämmelserna i dessa artiklar inte av reglerna i denna artikel.

Artikel 8 Sjöfart och luftfart

1.nkomst, som förvärvas av ett företag i en avtalsslutande stat genom användningen av skepp eller luftfartyg i internationell trafik, beskattas endast i denna stat.

2.nkomst som förvärvas av ett transportföretag med hemvist i en avtalsslutande stat genom användning, underhåll eller uthyrning av containrar (däri inbegripet släpvagn och annan utrustning för transport av containrar) som används för transport av gods eller varor i internationell trafik beskattas endast i denna avtalsslutande stat såvida inte containrarna används uteslutande inom den andra avtalsslutande staten.

3.estämmelserna i punkt 1 tillämpas beträffande inkomst som förvärvas av det svenska, danska och norska luftfartskonsortiet Scandinavian Airlines System (SAS) endast i fråga om den del av inkomsten som motsvarar den andel i konsortiet som innehas av SAS Sverige AB, den svenske delägaren i Scandinavian Airlines System (SAS).

4.estämmelserna i punkterna 1 och 2 tillämpas även på inkomst som förvärvas genom deltagande i en pool, ett gemensamt företag eller en internationell driftsorganisation.

Artikel 9 Företag med intressegemenskap [8]

I fall då

  1. ett företag i en avtalsslutande stat direkt eller indirekt deltar i ledningen eller kontrollen av ett företag i den andra avtalsslutande staten eller äger del i detta företags kapital, eller
  2. samma personer direkt eller indirekt deltar i ledningen eller kontrollen av såväl ett företag i en avtalsslutande stat som ett företag i den andra avtalsslutande staten eller äger del i båda dessa företags kapital, iakttas följande.

Om mellan företagen i fråga om handelsförbindelser eller finansiella förbindelser avtalas eller föreskrivs villkor, som avviker från dem som skulle ha avtalats mellan av varandra oberoende företag, får all inkomst, som utan sådana villkor skulle ha tillkommit det ena företaget men som på grund av villkoren i fråga inte tillkommit detta företag, inräknas i detta företags inkomst och beskattas i överensstämmelse därmed.

m tillämpningen av denna artikel resulterar i dubbelbeskattning får den lösas genom ömsesidig överenskommelse.

Artikel 10 Utdelning

1.Utdelning från bolag med hemvist i en avtalsslutande stat till person med hemvist i den andra avtalsslutande staten får beskattas i denna andra stat.

2.tdelningen får, utan hinder av bestämmelserna i punkt 1, beskattas även i den avtalsslutande stat där bolaget som betalar utdelningen har hemvist, enligt lagstiftningen i denna stat, men om den som har rätt till utdelningen har hemvist i den andra avtalsslutande staten får skatten inte överstiga 10 procent av utdelningens bruttobelopp.

Denna punkt berör inte bolagets beskattning för vinst av vilken utdelningen betalas.

3.Med uttrycket ”utdelning” förstås i denna artikel inkomst av aktier eller andra rättigheter som inte är fordringar, med rätt till andel i vinst, samt inkomst av andra andelar i bolag, som enligt lagstiftningen i den stat där det utdelande bolaget har hemvist vid beskattningen behandlas på samma sätt som inkomst av aktier.

4.estämmelserna i punkterna 1 och 2 tillämpas inte, om den som har rätt till utdelningen har hemvist i en avtalsslutande stat och bedriver rörelse i den andra avtalsslutande staten, där bolaget som betalar utdelningen har hemvist, från där beläget fast driftställe eller utövar självständig yrkesverksamhet i denna andra stat från där belägen stadigvarande anordning, samt den andel på grund av vilken utdelningen betalas äger verkligt samband med det fasta driftstället eller den stadigvarande anordningen. I sådant fall tillämpas bestämmelserna i artikel 7 respektive artikel 14.

5.m bolag med hemvist i en avtalsslutande stat förvärvar inkomst från den andra avtalsslutande staten, får denna andra stat inte beskatta utdelning som bolaget betalar, utom i den mån utdelningen betalas till person med hemvist i denna andra stat eller i den mån den andel på grund av vilken utdelningen betalas äger verkligt samband med fast driftställe eller stadigvarande anordning i denna andra stat, och inte heller beskatta bolagets icke utdelade vinst, även om utdelningen eller den icke utdelade vinsten helt eller delvis utgörs av inkomst som uppkommit i denna andra stat.

Artikel 11 Ränta

1.Ränta, som härrör från en avtalsslutande stat och som betalas till person med hemvist i den andra avtalsslutande staten, får beskattas i denna andra stat.

2.äntan får emellertid beskattas även i den avtalsslutande stat från vilken den härrör, enligt lagstiftningen i denna stat, men om den som har rätt till räntan har hemvist i den andra avtalsslutande staten får skatten inte överstiga 10 procent av räntans bruttobelopp.

3.änta som härrör från en avtalsslutande stat skall, utan hinder av bestämmelserna i punkt 2, vara undantagen från skatt i denna avtalsslutande stat under förutsättning att den uppbärs och förmånen av räntan innehas av, eller, om räntan uppbärs på grund av ett lån eller en kredit att den är beviljad eller godkänd av:

  1. regeringen, en politisk underavdelning, ett offentligrättsligt organ eller en lokal myndighet i den andra avtalsslutande staten;
  2. i Indien, the Reserve Bank of India, the Industrial Finance Corporation of India, the Industrial Development Bank of India, the Export-Import Bank of India, the National Housing Bank, the Small Industries Development Bank of India and the Industrial Credit and Investment Corporation of India (ICICI); och

    i Sverige, Styrelsen för internationellt utvecklingssamarbete (SIDA), SWEDECORP (Styrelsen för internationellt näringslivsbistånd), Swefund International AB eller Exportkreditnämnden; eller

  3. varje annan institution som, från tid till annan, de behöriga myndigheterna träffar överenskommelse om.

4.Med uttrycket ”ränta” förstås i denna artikel inkomst av varje slags fordran, antingen den säkerställts genom inteckning i fast egendom eller inte och antingen den medför rätt till andel i gäldenärens vinst eller inte. Uttrycket avser särskilt inkomst av värdepapper, som utfärdats av staten, och inkomst av obligationer eller debentures, däri inbegripna agiobelopp och vinster som hänför sig till sådana värdepapper, obligationer eller debentures. Straffavgift på grund av sen betalning anses inte som ränta vid tillämpningen av denna artikel.

5.estämmelserna i punkterna 1, 2 och 3 tillämpas inte, om den som har rätt till räntan har hemvist i en avtalsslutande stat och bedriver rörelse i den andra avtalsslutande staten, från vilken räntan härrör, från där beläget fast driftställe eller utövar självständig yrkesverksamhet i denna andra stat från där belägen stadigvarande anordning, samt den fordran för vilken räntan betalas äger verkligt samband med det fasta driftstället eller den stadigvarande anordningen. I sådant fall tillämpas bestämmelserna i artikel 7 respektive artikel 14.

6.änta anses härröra från en avtalsslutande stat om utbetalaren är en person med hemvist i denna stat. Om emellertid den person som betalar räntan, antingen han har hemvist i en avtalsslutande stat eller inte, i en avtalsslutande stat har fast driftställe eller stadigvarande anordning i samband varmed den skuld uppkommit på vilken räntan betalas, och räntan belastar det fasta driftstället eller den stadigvarande anordningen, anses räntan härröra från den stat där det fasta driftstället eller den stadigvarande anordningen finns.

7.å på grund av särskilda förbindelser mellan utbetalaren och den som har rätt till räntan eller mellan dem båda och annan person räntebeloppet, med hänsyn till den fordran för vilken räntan betalas, överstiger det belopp som skulle ha avtalats mellan utbetalaren och den som har rätt till räntan om sådana förbindelser inte förelegat, tillämpas bestämmelserna i denna artikel endast på sistnämnda belopp. I sådant fall beskattas överskjutande belopp enligt lagstiftningen i vardera avtalsslutande staten med iakttagande av övriga bestämmelser i detta avtal.

Artikel 12 Royalty och ersättning för tekniska tjänster

1.Royalty och ersättning för tekniska tjänster, som härrör från en avtalsslutande stat och som betalas till person med hemvist i den andra avtalsslutande staten, får beskattas i denna andra stat.

2.ådan royalty och ersättning för tekniska tjänster får, utan hinder av bestämmelserna i punkt 1, beskattas även i den avtalsslutande stat från vilken den härrör, enligt lagstiftningen i denna stat, men om mottagaren har rätt till royaltyn eller ersättningen för tekniska tjänster får skatten inte överstiga 10 procent av royaltyns eller ersättningens bruttobelopp.

3.a)  Med uttrycket ”royalty” förstås i denna artikel varje slags betalning som tas emot såsom ersättning för nyttjandet av, eller för rätten att nyttja, upphovsrätt till litterärt, konstnärligt eller vetenskapligt verk, häri inbegripet biograffilm, patent, varumärke, mönster eller modell, ritning, hemligt recept eller hemlig tillverkningsmetod eller för upplysning om erfarenhetsrön av industriell, kommersiell eller vetenskaplig natur.

  b)  Med uttrycket ”ersättning för tekniska tjänster” förstås varje slags betalning till en person såsom ersättning för tjänster i egenskap av företagsledare, tekniker eller konsult, däri inbegripet tillhandahållandet av tjänster av teknisk och annan personal. Uttrycket inbegriper inte betalning för tjänster som avses i artiklarna 14 och 15 i detta avtal.

4.estämmelserna i punkterna 1 och 2 tillämpas inte, om den som har rätt till royaltyn eller ersättningen för tekniska tjänster har hemvist i en avtalsslutande stat och bedriver rörelse i den andra avtalsslutande staten, från vilken royaltyn eller ersättningen för tekniska tjänster härrör, från där beläget fast driftställe eller utövar självständig yrkesverksamhet i denna andra stat från där belägen stadigvarande anordning, samt den rättighet eller egendom i fråga om vilken royaltyn eller ersättningen för tekniska tjänster betalas äger verkligt samband med det fasta driftstället eller den stadigvarande anordningen. I sådant fall tillämpas bestämmelserna i artikel 7 respektive artikel 14.

5.oyalty eller ersättning för tekniska tjänster anses härröra från en avtalsslutande stat om utbetalaren är en person med hemvist i denna stat. Om, emellertid, den person som betalar royaltyn eller ersättningen för tekniska tjänster, antingen han har hemvist i en avtalsslutande stat eller inte, i en avtalsslutande stat har fast driftställe eller stadigvarande anordning i samband varmed skyldigheten att betala royaltyn eller ersättningen för tekniska tjänster uppkommit, och royaltyn eller ersättningen för tekniska tjänster belastar det fasta driftstället eller den stadigvarande anordningen, anses royaltyn eller ersättningen för tekniska tjänster härröra från den stat där det fasta driftstället eller den stadigvarande anordningen finns.

6.å på grund av särskilda förbindelser mellan utbetalaren och den som har rätt till royaltyn eller ersättningen för tekniska tjänster eller mellan dem båda och annan person, royaltybeloppet eller ersättningen för tekniska tjänster med hänsyn till det nyttjande, den rättighet eller den upplysning för vilken royaltyn eller ersättningen för tekniska tjänster betalas, överstiger det belopp som skulle ha avtalats mellan utbetalaren och den som har rätt till royaltyn eller ersättningen för tekniska tjänster om sådana förbindelser inte förelegat, tillämpas bestämmelserna i denna artikel endast på sistnämnda belopp. I sådant fall beskattas överskjutande belopp enligt lagstiftningen i vardera avtalsslutande staten med iakttagande av övriga bestämmelser i detta avtal.

Artikel 13 Realisationsvinst

1.inst, som person med hemvist i en avtalsslutande stat förvärvar på grund av överlåtelse av sådan fast egendom som avses i artikel 6 [7] och som är belägen i den andra avtalsslutande staten, får beskattas i denna andra stat.

2.inst på grund av överlåtelse av lös egendom, som utgör del av rörelsetillgångarna i fast driftställe, vilket ett företag i en avtalsslutande stat har i den andra avtalsslutande staten, eller av lös egendom, hänförlig till stadigvarande anordning för att utöva självständig yrkesverksamhet, som person med hemvist i en avtalsslutande stat har i den andra avtalsslutande staten, får beskattas i denna andra stat. Detsamma gäller vinst på grund av överlåtelse av sådant fast driftställe (för sig eller tillsammans med hela företaget) eller av sådan stadigvarande anordning.

3.inst som person med hemvist i en avtalsslutande stat förvärvar på grund av överlåtelse av skepp eller luftfartyg som används i internationell trafik eller av lös egendom som är hänförlig till användningen av sådana skepp eller luftfartyg, beskattas endast i denna stat.

estämmelserna i denna punkt tillämpas i fråga om vinst som förvärvas av det svenska, danska och norska luftfartskonsortiet Scandinavian Airlines System (SAS), men endast i fråga om den del av vinsten som motsvarar den andel i konsortiet vilken innehas av SAS Sverige AB, den svenske delägaren i Scandinavian Airlines System (SAS).

4.inst på grund av avyttring av andelar i ett bolags aktiekapital vars tillgångar huvudsakligen, direkt eller indirekt, består av fast egendom belägen i en avtalsslutande stat får beskattas i denna stat.

5.inst på grund av överlåtelse av annan egendom än sådan som avses i punkterna 1, 2, 3 och 4 beskattas endast i den avtalsslutande stat där överlåtaren har hemvist under förutsättning att denna person beskattas för vinsten i denna stat. Om överlåtaren inte beskattas för vinsten i hemviststaten får den beskattas i den andra avtalsslutande staten.

6. [9] inst, på grund av avyttring av tillgångar, som förvärvas av en fysisk person som har haft hemvist i en avtalsslutande stat och fått hemvist i den andra avtalsslutande staten får – utan hinder av bestämmelserna i punkt 5 – beskattas i den förstnämnda avtalsslutande staten om överlåtelsen av tillgångarna inträffar vid något tillfälle under de fyra år som följer närmast efter den tidpunkt då personen upphört att ha hemvist i den förstnämnda staten.

Artikel 14 Självständig yrkesutövning

1.Inkomst, som person med hemvist i en avtalsslutande stat förvärvar genom att utöva fritt yrke eller annan självständig verksamhet, beskattas endast i denna stat, utom under följande omständigheter, i vilka fall inkomsten också får beskattas i den andra avtalsslutande staten:

Stadigvarande anordning; eller

  1. om han i den andra avtalsslutande staten har en stadigvarande anordning som regelmässigt står till hans förfogande för att utöva verksamheten; i sådant fall får endast så stor del av inkomsten som är hänförlig till denna stadigvarande anordning beskattas i den andra avtalsslutande staten, eller
  2. m hans vistelse i den andra avtalsslutande staten varar under en tidsperiod eller tidsperioder som sammanlagt uppgår till eller överstiger 183 dagar under en tolvmånadersperiod, som börjar eller slutar under beskattningsåret i fråga; i sådant fall får endast så stor del av inkomsten som härrör från hans verksamhet som utövats i denna andra stat beskattas i denna andra stat.

2.Uttrycket ”fritt yrke” inbegriper särskilt självständig vetenskaplig, litterär och konstnärlig verksamhet, uppfostrings- och undervisningsverksamhet samt sådan självständig verksamhet som läkare, advokat, ingenjör, arkitekt, kirurg, tandläkare och revisor utövar.

Artikel 15 Enskild tjänst

1.Om inte bestämmelserna i artiklarna 16, 18 och 19 föranleder annat, beskattas lön och annan liknande ersättning som person med hemvist i en avtalsslutande stat uppbär på grund av anställning endast i denna stat, såvida inte arbetet utförs i den andra avtalsslutande staten. Om arbetet utförs i denna andra stat, får ersättning som uppbärs för arbetet beskattas där.

2.tan hinder av bestämmelserna i punkt 1 beskattas ersättning, som person med hemvist i en avtalsslutande stat uppbär för arbete som utförs i den andra avtalsslutande staten, endast i den förstnämnda staten, om

  1. ottagaren vistas i den andra staten under tidsperiod eller tidsperioder som sammanlagt inte överstiger 183 dagar under en tolvmånadersperiod som börjar eller slutar under beskattningsåret i fråga, och
  2. ersättningen betalas av arbetsgivare som inte har hemvist i den andra staten eller på dennes vägnar, samt
  3. ersättningen inte belastar fast driftställe eller stadigvarande anordning som arbetsgivaren har i den andra staten.

3.tan hinder av föregående bestämmelser i denna artikel, får ersättning för arbete som utförs ombord på ett skepp eller luftfartyg, som används i internationell trafik av ett företag i en avtalsslutande stat, beskattas i denna stat. Om person med hemvist i Sverige uppbär inkomst av arbete, vilket utförs ombord på ett luftfartyg som används i internationell trafik av det svenska, danska och norska luftfartskonsortiet Scandinavian Airlines System (SAS), beskattas inkomsten endast i Sverige.

Artikel 16 Styrelsearvode

tyrelsearvode och annan liknande ersättning, som person med hemvist i en avtalsslutande stat uppbär i egenskap av medlem i styrelse eller annat liknande organ i bolag med hemvist i den andra avtalsslutande staten, får beskattas i denna andra stat.

Artikel 17 Artister och sportutövare

1.tan hinder av bestämmelserna i artiklarna 14 och 15 får inkomst, som person med hemvist i en avtalsslutande stat förvärvar genom sin personliga verksamhet i den andra avtalsslutande staten i egenskap av artist, såsom teater- eller filmskådespelare, radio- eller televisionsartist eller musiker, eller i egenskap av sportutövare, beskattas i denna andra stat.

2. fall då inkomst genom personlig verksamhet, som artist eller sportutövare utövar i denna egenskap, inte tillfaller artisten eller sportutövaren själv utan annan person, får denna inkomst, utan hinder av bestämmelserna i artiklarna 7, 14 och 15, beskattas i den avtalsslutande stat där artisten eller sportutövaren utövar verksamheten.

3.estämmelserna i punkterna 1 och 2 tillämpas inte på inkomst genom verksamhet som artist eller sportutövare bedriver i en avtalsslutande stat i fall då besöket i denna stat huvudsakligen bekostas av offentliga medel i den andra avtalsslutande staten eller dess politiska underavdelningar eller lokala myndigheter. I sådant fall beskattas inkomsten endast i den stat där artisten eller sportutövaren har hemvist.

Artikel 18 Pension, utbetalning enligt socialförsäkring och livränta

1.m inte bestämmelserna i artikel 19 punkt 2 föranleder annat får pension och annan liknande ersättning på grund av tidigare anställning, livränta och utbetalning enligt socialförsäkringslagstiftningen, vilka härrör från en avtalsslutande stat och betalas till person med hemvist i den andra avtalsslutande staten, beskattas i den förstnämnda avtalsslutande staten.

2.Med uttrycket ”livränta” förstås ett fastställt belopp, som utbetalas periodiskt på fastställda tider under en persons livstid eller under angiven eller fastställbar tidsperiod och som utgår på grund av förpliktelse att verkställa dessa utbetalningar som ersättning för däremot fullt svarande vederlag i pengar eller pengars värde.

Artikel 19 Offentlig tjänst

1.a)  Ersättning (med undantag för pension), som betalas av en avtalsslutande stat, en av dess politiska underavdelningar eller lokala myndigheter till fysisk person på grund av arbete som utförs i denna stats, underavdelnings eller myndighets tjänst, beskattas endast i denna stat.

  b)  Sådan ersättning beskattas emellertid endast i den andra avtalsslutande staten i vilken den fysiska personen har hemvist, om arbetet utförs i denna stat och personen i fråga:

    1) är medborgare i denna stat, eller

    2) inte fick hemvist i denna stat uteslutande för att utföra arbetet.

2.a)  Pension som betalas av, eller från fonder inrättade av, en avtalsslutande stat, en av dess politiska underavdelningar eller lokala myndigheter till fysisk person på grund av arbete som utförts i denna stats, underavdelnings eller myndighets tjänst, beskattas endast i denna stat.

  b)  Sådan pension beskattas emellertid endast i den andra avtalsslutande staten om personen i fråga har hemvist och är medborgare i denna stat.

3.estämmelserna i artiklarna 15, 16 och 18 tillämpas på ersättning och pension som betalas på grund av arbete som utförts i samband med rörelse som bedrivs av en avtalsslutande stat, en av dess politiska underavdelningar eller lokala myndigheter.

Artikel 20 Studerande och praktikanter

1.Studerande eller affärspraktikant, som har eller omedelbart före vistelsen i en avtalsslutande stat hade hemvist i den andra avtalsslutande staten och som vistas i den förstnämnda staten uteslutande för sin undervisning eller praktik skall, förutom i fråga om lån på fördelaktiga villkor som tillhandahålls av regeringen eller någon annan organisation eller institution tillhörig den förstnämnda staten samt skattebefriade bidrag och stipendier, vara undantagen från beskattning i den förstnämnda staten i fråga om:

  1. elopp som han erhåller för sitt uppehälle, sin undervisning eller praktik, från personer som har hemvist utanför den förstnämnda staten; och
  2. rsättning från anställning i den förstnämnda staten med ett belopp som inte överstiger 10.000 (tio tusen) svenska kronor eller motsvarande belopp under beskattningsåret, alltefter omständigheterna, under förutsättning att sådan anställning har direkt samband med studierna eller att anställningen innehas i syfte att tjäna hans uppehälle och att hans vistelse i den förstnämnda staten varar sex månader eller längre.

2.kattebefrielse enligt denna artikel medges endast för den tid som skäligen eller vanligtvis erfordras för att fullborda undervisningen, utbildningen eller praktiken. Inte i något fall får skattebefrielse medges enligt denna artikel för längre tidsperiod än fem på varandra följande år från hans ankomst till den förstnämnda staten.

Artikel 21 Professorer, lärare och forskare

1.n professor, lärare eller forskare som vistas i en avtalsslutande stat på inbjudan av denna stat eller ett universitet, högskola, skola eller av annan sådan institution i denna stat under en tidsperiod som inte överstiger tre år uteslutande för att undervisa, föreläsa eller forska vid en sådan institution och som har hemvist eller hade hemvist i den andra avtalsslutande staten omedelbart före denna vistelse, skall vara undantagen från beskattning i den förstnämnda staten för ersättning för sådan verksamhet under det första året från och med tidpunkten för hans ankomst, under förutsättning att institutionen i fråga erhåller godkännande av den behöriga myndigheten i denna stat. För de följande åren skall skattebefrielsen avse endast inkomst som förvärvas från källa utanför denna stat.

2.enna artikel tillämpas inte på inkomst från forskning om forskningen sker företrädesvis för att gagna viss person eller vissa personers privata intressen.

Artikel 22 Annan inkomst

1.Inkomst som person med hemvist i en avtalsslutande stat förvärvar och som inte behandlas i föregående artiklar av detta avtal beskattas endast i denna stat, oavsett varifrån inkomsten härrör.

2.estämmelserna i punkt 1 tillämpas inte på inkomst, med undantag för inkomst av fast egendom som avses i artikel 6 punkt 2, om mottagaren av inkomsten har hemvist i en avtalsslutande stat och bedriver rörelse i den andra avtalsslutande staten från där beläget fast driftställe eller utövar självständig yrkesverksamhet i denna andra stat från där belägen stadigvarande anordning, samt den rättighet eller egendom i fråga om vilken inkomsten betalas äger verkligt samband med det fasta driftstället eller den stadigvarande anordningen. I sådant fall tillämpas bestämmelserna i artikel 7 respektive artikel 14.

3.tan hinder av bestämmelserna i punkt 1 får inkomst som person med hemvist i en avtalsslutande stat förvärvar och som härrör från källor i den andra avtalsslutande staten i form av lotterier, korsord, kapplöpningar (däri inbegripet hästkapplöpningar), kortspel och alla andra spel eller i form av spel och vadhållning av annat slag, beskattas i denna andra avtalsslutande stat.

Artikel 23 Förmögenhet

1.örmögenhet bestående av sådan fast egendom som avses i artikel 6, vilken person med hemvist i en avtalsslutande stat innehar och vilken är belägen i den andra avtalsslutande staten, får beskattas i denna andra stat.

2.örmögenhet bestående av lös egendom, som utgör del av rörelsetillgångarna i fast driftställe, vilket ett företag i en avtalsslutande stat har i den andra avtalsslutande staten, eller av lös egendom hänförlig till stadigvarande anordning för att utöva självständig yrkesverksamhet, som person med hemvist i en avtalsslutande stat har i den andra avtalsslutande staten, får beskattas i denna andra stat.

3.örmögenhet som innehas av ett företag i en avtalsslutande stat och som består av skepp och luftfartyg som används i internationell trafik samt av lös egendom som är hänförlig till användningen av sådana skepp och luftfartyg beskattas endast i denna stat.

fråga om förmögenhet som innehas av det svenska, danska och norska luftfartskonsortiet Scandinavian Airlines System (SAS), tillämpas bestämmelserna i denna artikel endast på den del av förmögenheten som motsvarar den andel i konsortiet som innehas av SAS Sverige AB, den svenske delägaren i SAS.

Artikel 24 Undanröjande av dubbelbeskattning

1.en lagstiftning som är i kraft i de avtalsslutande staterna skall fortsätta att styra beskattningen av inkomst i respektive stat utom när bestämmelserna i detta avtal leder till annat resultat.

2. fråga om Indien skall dubbelbeskattning undvikas på följande sätt:

  1. m person med hemvist i Indien förvärvar inkomst som enligt bestämmelserna i detta avtal får beskattas i Sverige, skall Indien från indisk skatt på denna persons inkomst avräkna ett belopp motsvarande den inkomstskatt som erlagts i Sverige på inkomsten antingen direkt eller genom skatteavdrag vid källan. Ett sådant beloppet skall emellertid inte överstiga den del av inkomstskatten, beräknad före avräkning, som är hänförlig till den inkomst som får beskattas i Sverige.
  2. m person med hemvist i Indien förvärvar inkomst som enligt bestämmelserna i detta avtal skall beskattas endast i Sverige, får Indien likväl vid bestämmandet av beloppet av skatten på denna persons återstående inkomst beakta den inkomst som beskattas endast i Sverige.
  3. m person med hemvist i Indien innehar förmögenhetstillgångar som enligt bestämmelserna i detta avtal får beskattas i Sverige, skall Indien från indisk skatt på denna persons tillgångar avräkna ett belopp motsvarande den förmögenhetsskatt som erlagts i Sverige på tillgångarna. Ett sådant belopp skall emellertid inte överstiga den del av skatten, beräknad före avräkning, som är hänförlig till de tillgångar som får beskattas i Sverige.

3. fråga om Sverige skall dubbelbeskattning undvikas på följande sätt:

  1. m person med hemvist i Sverige förvärvar inkomst som enligt indisk lagstiftning och i enlighet med bestämmelserna i detta avtal får beskattas i Indien, skall Sverige – med beaktande av bestämmelserna i svensk lagstiftning beträffande avräkning av utländsk skatt [10] (även i den lydelse de framdeles kan få genom att ändras utan att den allmänna princip som anges här ändras) – från den svenska skatten på inkomsten avräkna ett belopp motsvarande den indiska skatt som erlagts på inkomsten.
  2. m person med hemvist i Sverige förvärvar inkomst, som enligt bestämmelserna i detta avtal beskattas endast i Indien, får Sverige – vid bestämmandet av svensk progressiv skatt – beakta sådan inkomst som beskattas endast i Indien.
  3. tan hinder av bestämmelserna i a) i denna punkt är utdelning från bolag med hemvist i Indien till bolag med hemvist i Sverige undantagen från svensk skatt enligt bestämmelserna i svensk lag om skattebefrielse för utdelning som erhålls av svenska bolag från dotterbolag utomlands [11] .
  4. id tillämpning av a) i denna punkt anses uttrycket ”den indiska skatt som erlagts” innefatta den skatt i Indien som skulle ha erlagts men som inte erlagts eller erlagts med lägre belopp på grund av bestämmelser om stimulansåtgärder i den lagstiftning i Indien som är avsedd att främja ekonomisk utveckling i den mån sådan skattebefrielse eller skattereduktion beviljas för vinst från industriell verksamhet eller tillverkningsverksamhet eller från jordbruk, fiske eller turistnäring (däri inbegripna restauranger och hotell), under förutsättning att verksamheterna utövas i Indien. Vid tillämpningen av c) i denna punkt skall en skatt på 15 procent på ett svenskt beskattningsunderlag ansetts ha erlagts för sådana verksamheter under de förutsättningar som nämnts i föregående mening.

    De behöriga myndigheterna kan överenskomma om att utsträcka tillämpningen av denna bestämmelse även till andra verksamheter.

  5. estämmelserna i d) skall tillämpas endast under de första tio åren som detta avtal tillämpas. Denna tidsperiod kan utsträckas genom ömsesidig överenskommelse mellan de behöriga myndigheterna.
  6. m person med hemvist i Sverige innehar förmögenhetstillgångar som enligt lagstiftningen i Indien och i enlighet med bestämmelserna i detta avtal får beskattas i Indien, skall Sverige från skatten på denna persons förmögenhet avräkna ett belopp motsvarande den förmögenhetsskatt som betalats i Indien på sådan förmögenhet. Avräkningsbeloppet skall emellertid inte överstiga den del av den svenska förmögenhetsskatten, beräknad utan sådan avräkning, som belöper på den förmögenhet som får beskattas i Indien.

Artikel 25 Förbud mot diskriminering

1.edborgare i en avtalsslutande stat skall inte i den andra avtalsslutande staten bli föremål för beskattning eller därmed sammanhängande krav som är av annat slag eller mer tyngande än den beskattning och därmed sammanhängande krav som medborgare i denna andra stat under samma förhållanden är eller kan bli underkastad [12] . Utan hinder av bestämmelserna i artikel 1 tillämpas denna bestämmelse även på person som inte har hemvist i en avtalsslutande stat eller i båda avtalsslutande staterna.

2.eskattningen av fast driftställe, som företag i en avtalsslutande stat har i den andra avtalsslutande staten, skall i denna andra stat inte vara mindre fördelaktig än beskattningen av företag i denna andra stat, som bedriver verksamhet av samma slag. Denna bestämmelse anses inte medföra skyldighet för en avtalsslutande stat att medge en person med hemvist i den andra avtalsslutande staten sådant personligt avdrag vid beskattningen, sådan skattebefrielse eller skattenedsättning på grund av civilstånd eller försörjningsplikt mot familj som medges person med hemvist i den egna staten. Denna bestämmelse anses inte heller hindra en avtalsslutande stat från att beskatta vinsten hos ett fast driftställe som ett bolag i den andra avtalsslutande staten har i den förstnämnda staten med en skattesats som är högre än den som tas ut på vinst hos ett liknande bolag i den förstnämnda staten, vilken beskattning inte heller anses vara i strid med bestämmelserna i artikel 7 punkt 3.

3.tom i de fall då bestämmelserna i artikel 9, artikel 11 punkt 7 eller artikel 12 punkt 6 tillämpas, är ränta, royalty och annan betalning från företag i en avtalsslutande stat till person med hemvist i den andra avtalsslutande staten avdragsgilla vid bestämmandet av den beskattningsbara inkomsten för sådant företag på samma villkor som betalning till person med hemvist i den förstnämnda staten. På samma sätt är skuld som företag i en avtalsslutande stat har till person med hemvist i den andra avtalsslutande staten avdragsgill vid bestämmandet av sådant företags beskattningsbara förmögenhet på samma villkor som skuld till person med hemvist i den förstnämnda staten.

4.öretag i en avtalsslutande stat, vars kapital helt eller delvis ägs eller kontrolleras, direkt eller indirekt, av en eller flera personer med hemvist i den andra avtalsslutande staten, skall inte i den förstnämnda staten bli föremål för beskattning eller därmed sammanhängande krav som är av annat slag eller mer tyngande än den beskattning och därmed sammanhängande krav som annat liknande företag i den förstnämnda staten är eller kan bli underkastat [13] .

5.tan hinder av bestämmelserna i artikel 2 tillämpas bestämmelserna i denna artikel på skatter av varje slag och beskaffenhet.

Artikel 26 Förfarandet vid ömsesidig överenskommelse

1.m en person anser att en avtalsslutande stat eller båda avtalsslutande staterna vidtagit åtgärder som för honom medför eller kommer att medföra beskattning som strider mot bestämmelserna i detta avtal kan han, utan att detta påverkar hans rätt att använda sig av de rättsmedel som finns i dessa staters interna rättsordning, lägga fram saken för den behöriga myndigheten i den avtalsslutande stat där han har hemvist eller, om fråga är om tillämpning av artikel 25 punkt 1, i den avtalsslutande stat där han är medborgare. Saken skall läggas fram inom tre år från den tidpunkt då personen i fråga fick vetskap om den åtgärd som givit upphov till beskattning som strider mot bestämmelserna i avtalet.

2.m den behöriga myndigheten finner invändningen grundad men inte själv kan få till stånd en tillfredsställande lösning, skall myndigheten söka lösa frågan genom ömsesidig överenskommelse med den behöriga myndigheten i den andra avtalsslutande staten i syfte att undvika beskattning som strider mot avtalet. Överenskommelse som träffats genomförs utan hinder av tidsgränser i de avtalsslutande staternas interna lagstiftning.

3.e behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna skall genom ömsesidig överenskommelse söka avgöra svårigheter eller tvivelsmål som uppkommer i fråga om tolkningen eller tillämpningen av avtalet. De kan även överlägga i syfte att undanröja dubbelbeskattning i fall som inte omfattas av avtalet.

4.De behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna kan träda i direkt förbindelse med varandra i syfte att träffa överenskommelse i de fall som angivits i föregående punkter. Om muntliga överläggningar anses underlätta en överenskommelse, kan sådana överläggningar äga rum inom en kommission som består av representanter för de behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna.

Artikel 27 Utbyte av upplysningar [14]

1.e behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna skall utbyta sådana upplysningar (dokument däri inbegripna) som är nödvändiga för att tillämpa bestämmelserna i detta avtal eller i de avtalsslutande staternas interna lagstiftning beträffande skatter som omfattas av avtalet, i den mån beskattningen enligt denna lagstiftning inte strider mot avtalet, särskilt för att förhindra bedrägeri och skatteflykt i fråga om sådana skatter. Utbytet av upplysningar begränsas inte av artikel 1. Upplysningar som en avtalsslutande stat mottagit skall behandlas såsom hemliga på samma sätt som upplysningar som erhållits enligt den interna lagstiftningen i denna stat och får yppas endast för personer eller myndigheter (däri inbegripet domstolar och administrativa myndigheter) som fastställer, uppbär eller indriver de skatter som omfattas av avtalet eller handlägger åtal eller överklagande i fråga om dessa skatter. Dessa personer eller myndigheter skall använda upplysningarna endast för sådana ändamål. De får yppa upplysningarna vid offentliga rättegångar eller i domstolsavgöranden.

2.estämmelserna i punkt 1 anses inte medföra skyldighet för en avtalsslutande stat att:

  1. vidta förvaltningsåtgärder som avviker från lagstiftning och administrativ praxis i denna avtalsslutande stat eller i den andra avtalsslutande staten,
  2. lämna upplysningar som inte är tillgängliga enligt lagstiftning eller sedvanlig administrativ praxis i denna avtalsslutande stat eller i den andra avtalsslutande staten,
  3. lämna upplysningar som skulle röja affärshemlighet, industri-, handels- eller yrkeshemlighet eller i näringsverksamhet nyttjat förfaringssätt eller upplysningar, vilkas överlämnande skulle strida mot allmänna hänsyn (ordre public).

Artikel 28 Handräckning med indrivning [14]

1.e avtalsslutande staterna förbinder sig att lämna varandra handräckning med indrivning av de skatter på vilka detta avtal tillämpas samt ränta, kostnader och civilrättsliga straffavgifter, vilka hänför sig till sådana skatter, vilka samtliga betecknas med uttrycket ”skattekrav” i denna artikel.

2.ramställning av en behörig myndighet i en avtalsslutande stat om handräckning med indrivning av skattekrav skall innehålla intyg från sådan myndighet att skattekravet har slutligt fastställts enligt lagstiftningen i denna stat. Ett skattekrav anses, enligt denna artikel, slutligt fastställt om en avtalsslutande stat har rätt att driva in skattekravet enligt sin interna lagstiftning och den skattskyldige inte längre har rätt att hindra indrivningen.

3.elopp som drivits in av behörig myndighet i en avtalsslutande stat enligt denna artikel, skall överlämnas till den behöriga myndigheten i den andra avtalsslutande staten. Den förstnämnda avtalsslutande staten har emellertid rätt till ersättning för eventuella kostnader som uppkommit i samband med bistånd med sådan handräckning, i den utsträckning de behöriga myndigheterna ömsesidigt kommit överens om detta.

4.Denna artikel anses inte medföra en skyldighet för någondera avtalsslutande stat att vidta administrativa åtgärder som avviker från de åtgärder som används vid indrivning av dess egna skatter eller som skulle strida mot allmän hänsyn.

Artikel 29 Medlemmar av diplomatisk beskickning och konsulat [15]

Bestämmelserna i detta avtal berör inte de privilegier vid beskattningen som enligt folkrättens allmänna regler eller bestämmelser i särskilda överenskommelser tillkommer medlemmar av diplomatisk beskickning och konsulat.

Artikel 30 Ikraftträdande

1.De avtalsslutande staterna skall på diplomatisk väg skriftligen underrätta varandra när de åtgärder vidtagits som enligt respektive stats lagstiftning krävs för att detta avtal skall träda i kraft.

2.vtalet träder i kraft trettio dagar efter mottagandet av den sista av de underrättelser som anges i punkt 1 i denna artikel.

3.Bestämmelserna i detta avtal skall tillämpas:

  1. i Indien,
    1. i fråga om inkomst som förvärvas under det beskattningsår som börjar den 1 april som närmast följer efter det år då avtalet träder i kraft eller senare,
    2. i fråga om förmögenhet som innehas den sista dagen av det beskattningsår som börjar den 1 april som närmast följer efter det år då avtalet träder i kraft eller senare,
  2. i Sverige,
    1. i fråga om skatter på inkomst, på inkomst som förvärvas den 1 januari som närmast följer efter det år då avtalet träder i kraft eller senare,
    2. i fråga om förmögenhetsskatt, på skatt som påförs det andra kalenderåret efter det år då avtalet träder i kraft eller senare.

4.Avtalet den 7 juni 1988 mellan Konungariket Sveriges regering och Republiken Indiens regering för att undvika dubbelbeskattning och förhindra skatteflykt beträffande skatter på inkomst och på förmögenhet med protokoll skall upphöra att gälla när detta avtal och bifogade protokoll träder i kraft. Bestämmelserna i nämnda 1988 års avtal med protokoll skall upphöra att gälla från den tidpunkt då motsvarande bestämmelser i detta avtal för första gången skall tillämpas enligt bestämmelserna i punkt 2 i denna artikel.

Artikel 31 Upphörande

Detta avtal förblir i kraft till dess att det sägs upp av en avtalsslutande stat. Vardera avtalsslutande staten kan på diplomatisk väg skriftligen säga upp avtalet genom underrättelse minst sex månader före utgången av något kalenderår. I sådant fall upphör avtalet att gälla:

  1. i Indien,
    1. i fråga om inkomster som förvärvas det beskattningsår som börjar den 1 april det kalenderår som följer närmast efter det kalenderår då underrättelsen om uppsägning lämnas eller senare,
    2. i fråga om förmögenhet som innehas den sista dagen av det beskattningsår som börjar den 1 april det kalenderår som följer närmast efter det kalenderår då underrättelsen om uppsägning lämnas eller senare,
  2. i Sverige,
    1. i fråga om inkomstskatt, på inkomst som förvärvas den 1 januari det år som följer närmast efter utgången av sexmånadersperioden eller senare,
    2. i fråga om förmögenhetsskatt, på skatt som påförs det andra kalenderåret som följer närmast efter utgången av sexmånadersperioden eller senare.

Till bekräftelse härav har undertecknade, därtill vederbörligen bemyndigade, undertecknat detta avtal.

Som skedde i New Delhi den 24 juni 1997 i två exemplar på svenska, hindi och engelska, varvid samtliga tre texter har samma giltighet. I händelse av skiljaktigheter mellan texterna skall den engelska texten ha företräde.

Protokoll

Vid undertecknandet av avtalet mellan Konungariket Sveriges regering och Republiken Indiens regering för undvikande av dubbelbeskattning och förhindrande av skatteflykt beträffande skatter på inkomst och på förmögenhet har undertecknade kommit överens om följande bestämmelser, vilka utgör en integrerande del av avtalet:

Till artikel 2:

vgifter som betalas enligt svensk socialförsäkringslagstiftning och enligt bestämmelserna i lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster och lagen (1991:687) om särskild löneskatt på pensionskostnader omfattas inte av detta avtal.

Till artikel 7:

m ett företag med hemvist i en avtalsslutande stat säljer varor eller bedriver rörelse i den andra avtalsslutande staten genom ett fast driftställe beläget där, skall det fasta driftställets vinst, vid tillämpning av artikel 7 punkterna 1 och 2, inte bestämmas med utgångspunkt i hela det belopp som företaget erhåller, utan vinsten skall bestämmas med utgångspunkt i den ersättning som är hänförlig till det fasta driftställets verkliga verksamhet i fråga om sådana försäljningar eller sådan affärsverksamhet. Om företaget har ett fast driftställe skall det fasta driftställets vinst inte bestämmas med utgångspunkt i hela kontraktsbeloppet, i synnerhet när fråga är om kontrakt för övervakning, tillhandahållande, installation eller konstruktion av industriell, kommersiell eller vetenskaplig utrustning eller lokaler, eller offentliga arbeten, utan vinsten skall bestämmas med utgångspunkt i endast den del av kontraktet som faktiskt har utförts av det fasta driftstället i den avtalsslutande stat där det fasta driftstället är beläget.

Till artiklarna 10, 11 och 12:

m Indien enligt något avtal, någon överenskommelse eller något protokoll mellan Indien och en tredje stat, som är medlem av OECD, begränsar sin källbeskattning enligt artiklarna 10 (Utdelning), 11 (Ränta) och 12 (Royalty och ersättning för tekniska tjänster), på utdelning, ränta, royalty eller ersättning för tekniska tjänster till en lägre procentsats eller ett mer begränsat tillämpningsområde än procentsatsen eller tillämpningsområdet som angetts i detta avtal på nämnda inkomster, skall samma procentsats eller tillämpningsområde som angetts i det avtalet, den överenskommelsen eller det protokollet även tillämpas enligt detta avtal.

Till artikel 25:

eskattningen i Indien av svenska bolags fasta driftställen skall inte i något fall avvika mer ifrån beskattningen av liknande indiska bolag än som föreskrivs i indisk lag vid tidpunkten för undertecknandet av detta avtal.

Till bekräftelse härav har undertecknade, därtill vederbörligen bemyndigade, undertecknat detta protokoll.

Som skedde i New Delhi den 24 juni 1997 i två exemplar på svenska, hindi och engelska, varvid samtliga tre texter har samma giltighet. I händelse av skiljaktigheter mellan texterna skall den engelska texten ha företräde.

Proposition om dubbelbeskattningsavtal mellan Sverige och Indien

1 Ärendet och dess beredning

Den 7 juni 1988 undertecknades nu gällande dubbelbeskattningsavtal och ett därtill hörande protokoll mellan Sverige och Indien beträffande skatter på inkomst och förmögenhet. Avtalet godkändes av riksdagen (prop. 1988/89:49, 1988/89:SkU7, rskr. 1988/89:47) och tillämpades från och med den 1 januari 1989.

Förhandlingar om ett nytt avtal skedde i Stockholm i maj 1996. Ett avtalsutkast paraferades den 24 maj 1996. Utkastet var upprättat på engelska. En svensk text och en text på hindi har därefter upprättats. Den engelska och den svenska texten har remitterats till Kammarrätten i Jönköping och Riksskatteverket. Remissinstanserna har uttryckt önskemål om att vissa avtalsbestämmelser närmare förklaras i propositionen. Avtalet undertecknades i New Delhi den 24 juni 1997. Ett förslag till lag om dubbelbeskattningsavtal mellan Sverige och Indien har upprättats inom Finansdepartementet.

Lagrådet

Såsom framgår av 2 § i den föreslagna lagen skall avtalets beskattningsregler tillämpas endast i den mån de medför inskränkning av den skattskyldighet i Sverige som annars skulle föreligga. Regeringen anser på grund härav och på grund av förslagets beskaffenhet att Lagrådets hörande skulle sakna betydelse. Lagrådets yttrande har därför inte inhämtats.

2 Lagförslaget

Lagförslaget består dels av paragraferna 1–3, dels av en bilaga som innehåller den överenskomna avtalstexten på svenska och engelska språken. Avtalet består förutom av dessa två texter också av en text på hindi. Endast den svenska och engelska texten har bilagts lagförslaget. Den på hindi avfattade texten finns tillgänglig på Utrikesdepartementet.

förslaget till lag föreskrivs att avtalet skall gälla som lag här i landet (1 §). Vidare regleras där frågan om hur avtalets beskattningsregler skall tillämpas i förhållande till annan skattelag (2 §). Bestämmelsen innebär att beskattning inte kan ske på grund av avtalets regler. Endast om det i annan skattelag såsom kommunalskattelagen (1928:370), KL, lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt, SIL, etc. föreskrivits en skattskyldighet kan beskattning komma i fråga.

fråga om inkomst som skall undantas från svensk skatt har Sverige enligt en progressionsregel i avtalet (art. 24 punkt 3 b) rätt att höja skatteuttaget på den skattskyldiges övriga inkomster. Av flera skäl, bl.a. förenkling av regelsystemet och för att minska arbetsbördan för skattemyndigheterna, avstår emellertid Sverige regelmässigt från att utnyttja denna möjlighet. Ytterligare ett skäl är att det bortfall av skatt som blir följden av en utebliven progressionsuppräkning är försumbar ur statsfinansiell synpunkt. Dessa skäl motiverar ett avstående av progressionsuppräkningen även i förhållande till Indien. I 3 § föreskrivs därför att inkomst som enligt avtalet är undantagen från beskattning i Sverige inte skall tas med vid taxeringen, dvs. någon progressionsuppräkning skall inte ske.

nligt art. 30 i avtalet skall de avtalsslutande staterna underrätta varandra när de konstitutionella åtgärder vidtagits som krävs för att avtalet skall träda i kraft. Avtalet träder i kraft trettio dagar efter den dag då den sista underrättelsen tagits emot. Det är således inte möjligt att nu avgöra vid vilken tidpunkt avtalet kommer att träda i kraft. I lagförslaget har därför föreslagits att lagen träder i kraft den dag regeringen bestämmer.

3 Översiktligt om inkomstskattesystemet i Indien

3.1 Bolagsbeskattningen

3.1.1 Allmänt

Bolag som är hemmahörande (”resident”) i Indien beskattas där för i princip all inkomst oavsett varifrån den härrör. Den ordinarie bolagsskattesatsen är 35 %. För filialer till bolag som inte är hemmahörande i Indien (”non-resident”) är den ordinarie skattesatsen 48 % på inkomst som härrör från Indien.

3.1.2 Utdelning, ränta och royalty

På ränte- och royaltybetalningar samt för ersättningar för tekniska tjänster som betalas till bolag som inte är hemmahörande i Indien utgår källskatt med 20 %.

3.1.3 Förluster

vdrag för förlust under ett år medges i allmänhet mot vinster under de åtta år som följer närmast efter förluståret (”carry-forward”).

3.1.4 Investeringsfrämjande åtgärder

I likhet med många andra länder har Indien en lagstiftning som syftar till att främja investeringar. Genom denna lagstiftning ges vissa typer av verksamhet särskilt förmånlig behandling i skattehänseende. Bestämmelserna gäller bl.a. viss typ av jordbruks- och byggnadsverksamhet, export-, gruv- och varvsindustri m.m. Förmånerna ges i form av reduktion av eller i vissa fall total befrielse, under viss tid, från inkomstskatt.

3.2 Fysiska personer

ör beskattningen av fysiska personer i Indien är bosättningsbegreppet av stor betydelse. Man skiljer mellan ”ordinarily resident” och ”resident”. Fysiska personer som är ”ordinarily resident” i Indien är liksom där hemmahörande bolag skattskyldiga i Indien för all inkomst oavsett varifrån den härrör. Fysiska personer som endast är ”resident” i Indien beskattas däremot inte för inkomst som förvärvats i utlandet under förutsättning att inkomsten inte överförs till Indien samt att inkomsten heller inte härrör från verksamhet som kontrolleras från Indien eller yrkesverksamhet som bedrivs därifrån.

Fysisk person anses i regel bosatt (resident) i Indien, om han vistats där minst 182 dagar under året närmast före inkomståret. Detta gäller också i fråga om fysisk person som vistats i Indien minst 60 dagar under året närmast före inkomståret och har vistats där under tidsperiod eller tidsperioder som sammanlagt uppgår till 365 dagar under de fyra åren närmast dessförinnan.

För att en fysisk person skall anses vara ”ordinarily resident” krävs förutom det ovan angivna även att personen varit bosatt i Indien under nio av de tio åren närmast före året före inkomståret eller har vistats i Indien minst 730 dagar under de sju åren närmast dessförinnan.

nkomster av olika slag beräknas – utom i vissa fall – var för sig. Skatten beräknas därefter på den skattskyldiges sammanlagda inkomst. Förlust hänförlig till tidigare år får i viss utsträckning dras av från rörelsevinst. Inkomstskatten för fysiska personer är progressiv och ligger i intervallet 10–30 %. Skatt tas inte ut om den beskattningsbara inkomsten understiger 40.000 rupier. Reavinst beskattas i princip som annan inkomst. För långtidsinnehav, i regel tre år eller längre, gäller dock särskilda regler. Reaförlust får dras av från skattepliktig reavinst upp till åtta år efter det år då förlusten uppkom.

ysisk person som inte är bosatt i Indien (”non-resident”) beskattas där för inkomst från källa i Indien samt för annan inkomst som överförs till Indien. Skattesatsen för en fysisk person som inte är bosatt i Indien är normalt densamma som gäller för där bosatt fysisk person.

4 Dubbelbeskattningsavtalets och protokollets innehåll

vtalet ansluter nära till den modell som Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD) rekommenderat för bilaterala dubbelbeskattningsavtal (”Model Tax Convention on Income and on Capital”, 1992). De viktigaste förändringarna i förhållande till det gällande avtalet rör källskattesatserna på utdelning, ränta och royalty. Dessa skattesatser har sänkts i det nya avtalet.

4.1 Avtalets tillämpningsområde

rt. 1 anger de personer som omfattas av avtalet. I enlighet med artikeln, som överensstämmer med motsvarande artikel i OECD:s modellavtal, skall avtalet tillämpas på personer som har hemvist i en avtalsslutande stat eller i båda avtalsslutande staterna. För att avtalet skall vara tillämpligt krävs dels att fråga är om sådan person som avses i art. 3 punkt 1 d eller e, dels att denna person i enlighet med bestämmelserna i art. 4 punkt 1 har hemvist i en avtalsslutande stat. På grund av dessa bestämmelser är avtalet endast tillämpligt i fråga om personer som enligt den interna lagstiftningen i en avtalsslutande stat är skattskyldig där på grund av domicil, bosättning, plats för bolags bildande, plats för företagsledning eller annan liknande omständighet. Uttrycket inbegriper endast person som är oinskränkt skattskyldig, dvs. inte person som är skattskyldig i Sverige endast för inkomst härifrån. Den skattskyldighet som avses i avtalet är inte någon formell eller symbolisk skattskyldighet. Personen skall i princip vara skyldig att erlägga skatt enligt de reguljära inkomstskattetabeller som normalt tillämpas för personer hemmahörande i staten i fråga för de olika inkomster denne uppbär. Det är således inte tillräckligt att personen endast har en sådan anknytning till hemviststaten som för den kategori den tillhör normalt medför oinskränkt skattskyldighet till bolagsskatt. I detta avtal har överenskommits att staten och vissa offentligrättsliga organ skall omfattas av avtalets regler.

ör att avtalet skall vara tillämpligt på handelsbolag och dödsbon gäller vissa i art. 4 punkt 1 angivna villkor. Ett handelsbolag hemmahörande i en av de avtalsslutande staterna är med tillämpning av den angivna bestämmelsen berättigat att erhålla nedsättning av t.ex. kupongskatt på utdelning i enlighet med reglerna i art. 10, i den mån handelsbolagets inkomst är skattepliktig i denna stat på samma sätt som inkomst som tillfaller en person som har hemvist där. Det spelar därvid ingen roll om det är handelsbolaget eller dess delägare som är skattesubjekt. Har ett handelsbolag hemmahörande i en av de avtalsslutande staterna t.ex. tre delägare varav endast två har skatterättsligt hemvist i staten i fråga medan den tredje är hemmahörande i en tredje stat, har handelsbolaget – om dess inkomster såsom i Sverige beskattas hos delägarna – rätt att erhålla de nedsättningar av källskatt som följer av avtalets regler beträffande två tredjedelar av den inkomst som uppbärs från den andra avtalsslutande staten.

rt. 2 anger de skatter på vilka avtalet är tillämpligt. Det kan noteras att den statliga fastighetsskatten inte omfattas av avtalet. Dubbelbeskattning av t.ex. privatbostad som en i Sverige bosatt person innehar i Indien kan dock undanröjas med tillämpning av lagen (1986:468) om avräkning av utländsk skatt. I protokollspunkten till art. 2 i avtalet har i förtydligande syfte angetts att avgifter som erlagts enligt lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster och lagen (1991:687) om särskild löneskatt på pensionskostnader inte omfattas av avtalet. Av punkt 4 framgår att avtalet skall tillämpas även på skatter av samma eller i huvudsak likartat slag, som efter undertecknandet av avtalet påförs vid sidan av eller i stället för de skatter som anges i punkt 3.

4.2 Definitioner m.m.

rt. 3 innehåller definitioner av vissa uttryck som förekommer i avtalet. Innehållet i artikeln överensstämmer i huvudsak med motsvarande artikel i OECD:s modellavtal, dock att definitionen av ”internationell trafik” (punkt 1 g) har fått en något avvikande utformning i förhållande till modellavtalet. Anledningen härtill är att hemvistet valts som kriterium vid bestämmandet av vilken stat som skall ha beskattningsrätten till inkomst av internationell trafik, se art. 8 punkt 1.

RSV:s kommentar

I punkt 1 f) definieras uttrycken ”företag i en avtalsslutande stat” och ”företag i den andra avtalsslutande staten”. Uttrycket ”ett företag” innefattar fysisk eller juridisk person som bedriver rörelse, se t.ex. RÅ 1991 not 228 och RÅ 1997 ref. 35. Detta innebär att om en fysisk person med hemvist i Sverige bedriver rörelse i Indien så är denna fysiska person vid tillämpningen av avtalet att anse som ”ett företag i Sverige”.

.. Definitioner förekommer även i andra artiklar, t.ex. art. 10, 11 och 12, där inkomst som behandlas i resp. artikel definieras.

är det gäller tolkning av dubbelbeskattningsavtal och då bl.a. den i art. 3 punkt 2 intagna bestämmelsen hänvisas till vad som anförts i propositionen om dubbelbeskattningsavtal mellan de nordiska länderna (prop. 1989/90:33 s. 42 ff.). Här skall endast framhållas att Wienkonventionen om traktaträtten tar sikte på att vid tvist mellan parterna om avtalets innebörd tolka parternas, dvs. staternas, avsikt med en bestämmelse i ett visst avtal och inte att reglera förhållandet mellan skattskyldiga och staten. Dubbelbeskattningsavtalen skall i princip tolkas som annan svensk lagstiftning, dvs. enligt sin ordalydelse och med stöd av offentliga förarbeten.

RSV:s kommentar

Genom prop. 1995/96:121 infördes en lag (1996:161) med vissa bestämmelser om tillämpning av dubbelbeskattningsavtal som tillämpas på inkomst som förvärvas efter utgången av 1995 och på förmögenhet som taxeras vid 1996 års taxering eller senare. På s. 16 ff i denna proposition sägs bl.a. följande:

tt dubbelbeskattningsavtals primära syfte är att fördela beskattningsrätten till olika inkomster (och i vissa fall förmögenhetstillgångar) mellan de avtalsslutande staterna. Systematiken i avtalen vid denna fördelning bygger, som tidigare nämnts, på att en stat utpekas som hemviststat och den andra oftast utpekas som källstat (situsstat). Vid fastställandet av denna fördelning av beskattningsrätten enligt avtalets olika artiklar används ett antal termer och uttryck som i flera fall definieras i avtalet för att uttryckligen användas ”vid tillämpningen av detta avtal”. Om dessa termer eller uttryck över huvud taget existerar i de två staternas interna lagstiftning kan de ha en helt annan och helt olika innebörd i dessa stater.

Uttrycket ”hemvist” definieras regelmässigt i dubbelbeskattningsavtal (vanligen i artikel 4). Denna definition gäller enligt ordalydelsen ”vid tillämpningen av detta avtal”. Även andra uttryck definieras i dubbelbeskattningsavtal. Detta sker beträffande inkomst- och förmögenhetsskatteavtal vanligen dels i artikel 3, Allmänna definitioner, där uttryck som ”person”, ”bolag”, ”internationell trafik”, ”medborgare” etc. brukar definieras, dels i de artiklar som reglerar en viss fråga eller en viss typ av inkomst, t.ex. uttrycken ”fast driftställe” i artikel 5, ”utdelning” i artikel 10, ”ränta” i artikel 11 och ”royalty” i artikel 12. Gemensamt för alla dessa definitioner är att de gäller endast vid tillämpningen av dubbelbeskattningsavtalet eller i vissa fall enbart vid tillämpningen av en enstaka artikel i avtalet. Inte i något fall är avsikten att definitionen av ett uttryck i ett dubbelbeskattningsavtal skall få genomslag vid tillämpning av intern lagstiftning i övrigt.

Definitionerna av uttrycken ”utdelning” och ”ränta” kan tjäna som exempel. Ofta är källstatens beskattningsrätt till en viss inkomst annorlunda om inkomsten vid tillämpningen av avtalet skall anses som utdelning i stället för t.ex. ränta. I avtal som följer OECD:s modellavtal får källstaten beskatta en utdelning som uppbärs av en person med hemvist i den andra avtalsslutande staten med 5 eller 15 % av utdelningens bruttobelopp, beroende på storleken på mottagarens innehav i det utdelande bolaget, medan inkomsten får beskattas med högst 10 % av bruttobetalningen om den vid tillämpningen av avtalet skall anses som ränta.

id bestämmandet av det högsta belopp varmed beskattningen får ske i källstaten är således definitionerna av uttrycken ”utdelning” och ”ränta” helt avgörande. Hur beskattningsanspråket fastställs i intern lagstiftning saknar däremot i detta sammanhang helt betydelse.

Vid antagandet att inkomsten enligt dubbelbeskattningsavtalet utgör ränta är alltså beskattningsrätten i Sverige som källstat begränsad till högst 10 % av inkomstens bruttobelopp. Prövningen huruvida ett svenskt beskattningsanspråk över huvud taget föreligger beträffande denna inkomst skall göras med utgångspunkt i andra skatteförfattningar än författningar om dubbelbeskattningsavtal. Både av artikel 10 och artikel 11 framgår att beskattningen i den stat som enligt avtalet är utpekad som källstat skall ske ”enligt lagstiftningen i denna stat”. Hur denna stat internt enligt sin egen lagstiftning väljer att beskatta en viss inkomst eller definiera olika uttryck och begrepp påverkas inte av ett dubbelbeskattningsavtals regler. Om den skattskyldige är oinskränkt skattskyldig enligt reglerna i KL och SIL, t.ex. därför att han anses ha väsentlig anknytning hit, skall han således så förbli oavsett förekomsten av ett dubbelbeskattningsavtal och oavsett var han enligt avtalet skall anses ha hemvist. Han är då naturligtvis bibehållen rätten till avdrag för ränteutgifter enligt 3 § 2 mom. SIL. Om Sveriges beskattningsanspråk såvitt avser denna ränteinkomst enligt intern skattelagstiftning uppgår till högst 10 % av räntans bruttobelopp – t.ex. beroende på stora avdragsgilla realisationsförluster – medför därför inte förekomsten av dubbelbeskattningsavtal någon förändring av den svenska beskattningen. Om däremot Sveriges beskattningsanspråk avseende räntan enligt intern lagstiftning uppgår till mer än 10 % av räntans bruttobelopp måste svensk skatt på räntan sättas ned till ett belopp motsvarande just 10 % av bruttobeloppet.

...

Aring;taganden i dubbelbeskattningsavtal innebär att beskattningen av viss inkomst eller förmögenhet skall lindras eller helt efterges. Avtalens regler om förbud mot diskriminering uppställer också krav på likabehandling. I övrigt saknas anledning att förekomsten av ett dubbelbeskattningsavtal skall påverka tillämpningen av de interna reglerna. Förslaget innebär därför följande. Definitionerna och uppdelningen i olika typer av inkomst resp. tillgångar i avtalet, skall endast användas för att med tillämpning av avtalets regler fastställa om och i vilken utsträckning Sverige får beskatta viss inkomst eller förmögenhet, om och i så fall hur Sverige enligt avtalet skall undanröja dubbelbeskattning samt om avtalets regler om förbud mot diskriminering skall påverka den svenska beskattningen.

Avtalens begrepp skall med andra ord inte påverka tillämpningen av de interna reglerna. Frågan om en person skall anses skatterättsligt bosatt eller hemmahörande i Sverige skall avgöras utan beaktande av dubbelbeskattningsavtalets bestämmelser. På samma sätt skall avtalets uppdelning av inkomster inte påverka de interna reglernas uppdelning av inkomster i olika inkomstslag. Detsamma gäller givetvis beträffande avtalets uppdelning av tillgångar i olika slag av tillgångar. Beskattningen i Sverige skall ske enligt den ordning och på det sätt som föreskrivs i de interna reglerna. Föreligger ett åtagande enligt avtalet att lindra eller efterge beskattningen av viss inkomst eller förmögenhet skall dock detta åtagande iakttas vid bestämmandet av den skatt som skall debiteras. Vid tillämpning av undantagandemetoden skall därvid enligt reglerna i vissa författningar om dubbelbeskattningsavtal detta ske genom att viss inkomst eller viss tillgång inte skall medtas vid fastställandet av beskattningsbar inkomst resp. beskattningsbar förmögenhet. I andra fall skall denna metod användas så att den svenska skatt som belöper på den undantagna inkomsten eller tillgången skall fastställas genom proportionering. Den beräknade svenska skatten sätts i detta fall ned med den del av den svenska skatten som fastställts belöpa på den undantagna inkomsten eller tillgången (s.k. alternativ exempt). Vid tillämpning av avräkningsmetoden nedsätts den beräknade svenska skatten med hänsyn till erlagd utländsk skatt. Enligt avtalens regler skall den beräknade svenska skatten i vissa fall begränsas till viss procent av en betalnings bruttobelopp. Tillämpningen av ett avtals regler om förbud mot diskriminering kan också resultera i att svensk skatt skall utgå med lägre belopp än vad som annars hade varit fallet. Reglerna kan också innebära krav på beskattningens form både beträffande underlaget för beskattningen och sättet för taxeringen.

Förhållandet mellan bestämmelser i dubbelbeskattningsavtal och annan skattelagstiftning kan lämpligen belysas med två exempel. I dessa exempel antas att dubbelbeskattningsavtalet är utformat enligt OECD:s modellavtal för inkomst- och förmögenhetsskatt utom såvitt avser definitionerna av uttrycken ”utdelning” och ”ränta”. Detta innebär att källskatt på ränta får uppgå till högst 10 % av räntans bruttobelopp och källskatt på utdelning får uppgå till högst 15 % av utdelningens bruttobelopp.

Exempel 1

En fysisk person som har väsentlig anknytning till Sverige enligt bestämmelserna i punkt 1 av anvisningarna till 53 § KL och som därigenom är oinskränkt skattskyldig här i landet har hemvist i annan avtalsslutande stat vid tillämpningen av dubbelbeskattningsavtalet. Han antas vara skattemässigt bosatt i den andra staten enligt dess interna regler och också ha sitt ”centrum för levnadsintressen” i denna andra stat enligt artikel 4 punkt 2 a) i dubbelbeskattningsavtalet. Han uppbär 100.000 kr i ränteinkomster från Sverige och har haft ränteutgifter uppgående till 10.000 kr. I övrigt har han bara inkomst av tjänst i utlandet som är undantagen från beskattning i Sverige enligt den s.k. sexmånadersregeln i 54 § första stycket f KL. Han taxeras enligt SIL i inkomstslaget kapital för 90.000 kr. Skatt, före tillämpning av dubbelbeskattningsavtalet, uppgår till 27.000 kr. Hela denna skatt belöper på ränteintäkten. Enligt reglerna i avtalet är emellertid Sveriges rätt att beskatta ränteinkomsten inskränkt till 10 % av räntans bruttobelopp, dvs. till 10.000 kr. Svensk skatt skall därför sättas ned med 17.000 kr.

Exempel 2

En fysisk person som inte är bosatt i Sverige enligt reglerna i KL och SIL men som enligt lagstiftningen i en stat med vilken Sverige ingått dubbelbeskattningsavtal är bosatt där, uppbär sådan utdelning på andel i svensk värdepappersfond som avses i 1 § kupongskattelagen (1970:624). Han är således inskränkt skattskyldig i Sverige och oinskränkt skattskyldig i den andra avtalsslutande staten. Vid tillämpning av dubbelbeskattningsavtalet har han då naturligtvis hemvist i denna andra stat. Vid tillämpningen av avtalet antas emellertid utdelningen från värdepappersfonden vara ränta och inte utdelning på grund av definitionen av uttrycket ”ränta” i avtalet. Källstatens, dvs. Sveriges, rätt att beskatta betalningen är därför begränsad till högst 10 % av bruttobeloppet. Kupongskatt skall därför tas ut på betalningen men skatten skall sättas ned till 10 % av bruttobeloppet i stället för de 30 % som eljest skulle ha gällt enligt kupongskattelagens regler.

rt. 4 innehåller regler som avser att fastställa var en person skall anses ha hemvist vid tillämpningen av avtalet. Artikeln skiljer sig något från OECD:s modellavtal. Förutom bestämmelsen om handelsbolag och dödsbon skall, i de fall annan person än fysisk person har dubbelt hemvist (punkt 3), den juridiska personens verkliga ledning vara avgörande. Om det inte kan avgöras i vilken stat den verkliga ledningen finns skall de behöriga myndigheterna avgöra frågan genom ömsesidig överenskommelse.

Hemvistreglerna i avtalet har inte någon betydelse för var en person skall anses vara bosatt enligt intern skattelagstiftning, utan såsom uttryckligen framgår av avtalstexten regleras endast frågan om hemvist vid tillämpningen av avtalet. Detta innebär att avtalets hemvistregler saknar relevans bl.a. då det gäller att avgöra huruvida utdelning från ett svenskt bolag skall belastas med kupongskatt eller beskattas i enlighet med bestämmelserna i SIL. Utdelning från ett svenskt bolag till en fysisk person som i skattehänseende anses bosatt i Sverige enligt intern svensk skattelagstiftning, men som har hemvist i en annan stat enligt dubbelbeskattningsavtal, skall således inte belastas med kupongskatt. När det gäller reglerna i de avtalsslutande staternas interna lagstiftning inverkar de däremot på avtalets hemvistbegrepp eftersom frågan var en fysisk eller juridisk person vid tillämpningen av avtalet skall anses ha hemvist i första hand avgörs med ledning av den interna lagstiftningen i resp. stat.

unkt 2 reglerar dubbel bosättning för fysiska personer, dvs. fall där den skattskyldige enligt svenska regler för beskattning anses bosatt i Sverige och enligt reglerna för beskattning i Indien anses bosatt där. Vid tillämpningen av avtalet skall i sådana fall den skattskyldige anses ha hemvist endast i den avtalsslutande stat i vilken han har hemvist enligt nämnda avtalsbestämmelse. En person som anses bosatt i såväl Sverige som Indien enligt resp. stats interna lagstiftning men som vid tillämpningen av avtalet anses ha hemvist i Indien skall således i fråga om de inkomster till vilka Sverige har beskattningsrätten enligt avtalet, vid taxeringen i Sverige beskattas enligt de regler som gäller för här bosatta, vilket medför rätt att erhålla t.ex. grundavdrag och allmänna avdrag.

rt. 5 definierar fast driftställe. Uttrycket har här fått en något vidare innebörd än uttrycket har i OECD:s modellavtal. Detta gäller framför allt bestämmelserna i punkterna 3 och 7. Punkt 2 innehåller en uppräkning – på intet sätt uttömmande – av exempel, som vart och ett kan anses utgöra ett fast driftställe. Dessa exempel skall dock ses mot bakgrund av den allmänna definitionen i punkt 1. Detta innebär att de exempel som räknas upp i punkt 2 skall tolkas så att dessa platser för affärsverksamhet utgör fasta driftställen endast om de uppfyller villkoren i punkt 1.

Punkt 3 är utformad enligt Förenta Nationernas, FN:s, modellavtal (United Nations Model Double Taxation Convention Between Developed and Developing Countries, 1980). Motsvarande bestämmelse i OECD:s modellavtal omfattar inte uttryckligen monteringsverksamhet eller övervakande verksamhet. Vidare är tidsperioden i avtalet begränsad till sex månader. Bestämmelserna i punkt 4 innebär att ett företag anses ha fast driftställe om det tillhandahåller tjänster eller anordningar i samband med, eller hyr ut anläggning eller maskinell utrustning som används eller är avsedd att användas vid prospektering, utvinning eller exploatering av mineraloljor. Bestämmelserna i punkterna 7 och 8 överensstämmer med FN:s modellavtal.

estämmelserna om fast driftställe i svensk lagstiftning finns i punkt 3 av anvisningarna till 53 § KL. För att ett företag i Indien skall kunna beskattas för inkomst av rörelse från fast driftställe i Sverige enligt art. 7 i avtalet krävs att företaget har fast driftställe såväl enligt bestämmelserna i avtalet som enligt intern svensk lagstiftning (jfr 2 § i den föreslagna lagen om dubbelbeskattningsavtal med Indien).

4.3 Avtalets beskattningsregler

Art. 6–23 innehåller avtalets regler om fördelning av beskattningsrätten till olika inkomster och tillgångar. Avtalets uppdelning i olika inkomster har endast betydelse för tillämpningen av avtalet och således inte vid bestämmandet av till vilket inkomstslag och vilken förvärvskälla inkomsten skall hänföras enligt svensk intern skattelagstiftning. När beskattningsrätten fördelats enligt avtalet sker beskattning i Sverige enligt svensk lagstiftning. Har rätten att beskatta viss inkomst i Sverige inskränkts genom avtalet måste denna begränsning iakttas.

de fall en inkomst eller tillgång ”får beskattas” i en avtalsslutande stat enligt bestämmelserna i art. 6–23, innebär detta naturligtvis inte att den andra staten fråntagits rätten att beskatta inkomsten i fråga. Beskattning får i sådant fall ske även i den andra staten, om det är möjligt enligt dess interna skattelagstiftning, men den dubbelbeskattning som uppkommer måste i sådant fall undanröjas. Hur detta genomförs framgår av art. 24.

nkomst av fast egendom får enligt art. 6 beskattas i den stat där egendomen är belägen. Artikeln överensstämmer med motsvarande bestämmelser i OECD:s modellavtal, bortsett från att definitionen av fast egendom uttryckligen omfattar även ”byggnader”. Bakgrunden till detta är att byggnad enligt svensk rätt i vissa fall är lös egendom. Vid tillämpningen av avtalet anses alltid byggnad som fast egendom och inkomst av sådan byggnad får beskattas här om byggnaden finns i Sverige även om inkomsttagaren har hemvist i Indien. Enligt KL beskattas inkomst som härrör från fast egendom i vissa fall som inkomst av näringsverksamhet. Vid tillämpningen av avtalet bestäms dock rätten att beskatta inkomst av fastighet med utgångspunkt i art. 6. Detta hindrar dock inte Sverige från att beskatta inkomsten som inkomst av näringsverksamhet vid taxeringen här. Observera att artikeln endast behandlar situationen att en person med hemvist i en avtalsslutande stat har fast egendom belägen i den andra avtalsslutande staten. Inkomst av fast egendom som är belägen i hemviststaten eller i en tredje stat behandlas i art. 22. Royalty från fast egendom eller för nyttjande av eller rätten att nyttja mineralförekomst, källa eller annan naturtillgång behandlas också som fast egendom vid tillämpningen av avtalet. Annan royalty beskattas enligt art. 12.

RSV:s kommentar

Definitionen av uttrycket ”fast egendom” i artikel 6 punkt 2 omfattar nyttjanderätt till fast egendom och således bl.a. svenska bostadsrätter.

rt. 7 innehåller regler om beskattning av rörelseinkomst. Sådan inkomst beskattas enligt huvudregeln i punkt 1 endast i den stat där företaget är hemmahörande. Om företaget bedriver rörelse från fast driftställe i den andra staten, får emellertid inkomst som är hänförlig till driftstället beskattas i denna stat.

Begreppet ”fast driftställe” har definierats i art. 5 och avser att reglera när ett företag i en avtalsslutande stat skall anses ha sådan närvaro eller bedriva sådan aktivitet i den andra avtalsslutande staten att denna andra stat skall få beskatta en del av företagets rörelseinkomst. Bestämmelserna i artikeln är med ett undantag identiska med motsvarande bestämmelser i OECD:s modellavtal. Punkt 4 i OECD:s modellavtal har uteslutits.

Om ett företag hemmahörande i Indien bedriver rörelse i Sverige från fast driftställe här, skall vid inkomstberäkningen i första hand tillämpas svenska regler men beräkningen får inte stå i strid med bestämmelserna i dubbelbeskattningsavtalet.

Vid bestämmandet av fördelningen av inkomster mellan fast driftställe och huvudkontor skall armlängdsprincipen användas, dvs. till det fasta driftstället skall hänföras den inkomst som detta driftställe skulle ha förvärvat om det, i stället för att avsluta affärer med huvudkontoret, hade avslutat affärer med ett helt fristående företag som bedrivit verksamhet av samma eller liknande slag under samma eller liknande villkor och dessa affärer avslutats på normala marknadsmässiga villkor (punkt 2).

Punkt 3 innehåller vissa regler för hur utgifter som uppkommit för ett fast driftställe skall behandlas. Därvid klargörs att t.ex. allmänna förvaltningskostnader för ett fast driftställe som uppkommit hos företagets huvudkontor är en utgift som får dras av hos det fasta driftstället.

Ingår i inkomst av rörelse inkomster som behandlas särskilt i andra artiklar i detta avtal regleras beskattningsrätten till dessa inkomster i de särskilda artiklarna (punkt 6).

RSV:s kommentar

Begreppet ”inkomst av rörelse” i denna artikel överensstämmer inte med begreppet ”inkomst av näringsverksamhet” i intern rätt. Som framgår av punkt 6 är inte denna artikel tillämplig på inkomster som behandlas särskilt i andra artiklar. Om t.ex. ett svenskt aktiebolag erhåller utdelning, ränta, royalty eller realisationsvinst från Indien är artiklarna 10–13 tillämpliga på dessa inkomster. Vid beskattningen enligt KL och SIL utgör dock dessa inkomster inkomst av näringsverksamhet (se även departementschefens inledande uttalande under avsnitt 4.3 ovan).

rt. 8 behandlar beskattning av inkomst av rörelse i form av sjö- och luftfart i internationell trafik. Sådana inkomster beskattas enligt punkt 1 endast i den stat där det företag som bedriver verksamheten har hemvist. Av punkt 2 framgår att även beskattning av inkomst som förvärvas av ett transportföretag i en avtalsslutande stat genom användning, underhåll eller uthyrning av containrar som används för transport av gods eller varor i internationell trafik skall beskattas endast i den staten om inte containrarna används uteslutande i den andra avtalsslutande staten. De särskilda reglerna för SAS i punkt 3 innebär att avtalet endast reglerar beskattningen av den del av SAS inkomst som är hänförlig till den svenske delägaren.

rt. 9 innehåller regler om omräkning av inkomst vid obehörig vinstöverföring mellan företag med intressegemenskap. Artikeln överensstämmer med OECD:s modellavtal men saknar en bestämmelse motsvarande punkt 2 i OECD:s modellavtal. I stället anges mycket kortfattat att om tillämpningen av artikeln resulterar i dubbelbeskattning får den lösas genom ömsesidig överenskommelse. Artikelns regler innebär inte någon begränsning av en avtalsslutande stats rätt att enligt intern lagstiftning vidta omräkning av ett företags resultat.

Art. 10 behandlar beskattningen av utdelningsinkomster. Definitionen av uttrycket ”utdelning”, som finns i punkt 3, överensstämmer i huvudsak med den i OECD:s modellavtal. Definitionen gäller endast vid tillämpningen av art. 10. Om uttrycket förekommer i andra artiklar kan det ha en annan innebörd. För att utdelning från bolag i Indien skall vara skattefri för ett svenskt bolag enligt art. 24 punkt 3 c, krävs att fråga är om utdelning enligt svensk skattelagstiftning. Art. 10 eller motsvarande bestämmelse i OECD:s modellavtal kan således inte användas för att avgöra innebörden av uttrycket utdelning i andra sammanhang. Anledningen till att uttrycket definieras i art. 10 är att de betalningar beträffande vilka rätt föreligger att ta ut en källskatt enligt de i artikeln angivna skattesatserna måste kunna avgränsas från andra betalningar. Samma princip gäller även för ränta och royalty (se art. 11 och 12).

Enligt punkt 2 får utdelning från bolag med hemvist i en avtalsslutande stat beskattas även i den stat där bolaget som betalar utdelningen har hemvist (källstaten). Skatten får dock inte överstiga 10 procent av utdelningens bruttobelopp om den som har rätt till utdelningen har hemvist i den andra avtalsslutande staten. Den nu redovisade begränsningen i källstatens beskattningsrätt gäller endast då mottagaren har rätt till utdelningen. Av detta villkor, vilket även uppställs i fråga om ränta (art. 11 punkt 2) och royalty (art. 12 punkt 2), följer att den angivna begränsningen av skatten i källstaten inte gäller när en mellanhand, exempelvis en representant eller ställföreträdare, sätts in mellan inkomsttagaren och utbetalaren.

I vissa fall skall rätten att beskatta utdelningen fördelas med tillämpning av avtalets regler för beskattning av inkomst av rörelse eller av självständig yrkesutövning. Dessa fall anges i punkt 4.

RSV:s kommentar

Bestämmelserna i artikel 10 är inte tillämpliga på utdelning från bolag med hemvist i tredje stat eller då det utdelande bolaget och mottagaren av utdelningen har hemvist i samma stat. I sådana fall tillämpas i stället bestämmelserna i artikel 22 (annan inkomst). Inte heller är begränsningsreglerna i denna artikel tillämpliga på utdelning från bolag med hemvist i en avtalsslutande stat om utdelningen är hänförlig till ett fast driftställe eller en stadigvarande anordning som det mottagande företaget har i den avtalsslutande stat där det utdelande bolaget har hemvist. Beskattningen i källstaten skall i sådant fall – som framgår av propositionsuttalandet ovan – ske i enlighet med bestämmelserna i artikel 7 eller artikel 14. Jfr punkterna 31 och 32 i kommentaren till artikel 10 i OECD:s modellavtal från 1992. Observera också att artikeln inte innehåller några bestämmelser om hur beskattningen i källstaten skall ske. Det står således källstaten fritt att tillämpa sin egen lagstiftning och att ta ut skatten t.ex. genom avdrag vid källan eller genom taxering. Huruvida Sverige såsom källstat skall ta ut kupongskatt på utdelning eller inkomstbeskatta den enligt SIL är således något som skall bedömas med utgångspunkt i intern svensk lagstiftning. Avtalets hemvistregler har alltså inte någon betydelse vid denna bedömning.

unkt 5 innehåller förbud mot s.k. extra-territoriell beskattning av utdelning (beträffande detta slag av beskattning se punkterna 33–39 i kommentaren till art. 10 punkt 5 i OECD:s modellavtal).

Punkt 5

33.rtikeln behandlar endast utdelning från bolag med hemvist i en avtalsslutande stat till person med hemvist i den andra staten. Vissa stater beskattar emellertid inte endast utdelning från bolag med hemvist där, utan även utdelning från bolag som inte har hemvist där, om den vinst av vilken utdelningen betalas har uppkommit inom deras område. Varje stat har naturligtvis rätt att beskatta sådan inkomst som uppkommit inom dess område och som förvärvas av bolag som inte har hemvist där, i den mån det föreskrivs i avtalet (särskilt i artikel 7). Andelsägare i sådant bolag skall i varje fall inte beskattas därutöver, såvida han inte har hemvist i denna stat och därmed naturligen är underkastad dess beskattningsmakt.

34.Punkt 5 utesluter extra-territoriell beskattning av utdelning, dvs. den praxis enligt vilken stater beskattar utdelning från bolag som inte har hemvist där uteslutande på grund av att bolagsvinst av vilken utdelningen sker uppkommit inom deras område (exempelvis upparbetad i ett där beläget fast driftställe). Det är naturligtvis inte fråga om extra-territoriell beskattning när den stat där bolagsvinsten har sin källa beskattar utdelningen på grund av att den betalas till andelsägare med hemvist i denna stat eller till fast driftställe eller stadigvarande anordning där.

35.Det kan dessutom hävdas att en sådan bestämmelse inte syftar till eller inte kan medföra att en stat hindras att underkasta utdelningen källskatt när den betalas av utländska bolag, om utdelningen har lyfts inom dess område. Avgörande för skattskyldighet är i sådant fall i själva verket den faktiska betalningen av utdelningen och inte ursprunget till den bolagsvinst som avsatts för utdelning. Har emellertid den person som lyfter utdelningen i en avtalsslutande stat hemvist i den andra avtalsslutande staten (där det utdelande bolaget har hemvist), kan han enligt artikel 21 få befrielse från, eller restitution av, källskatten i den förstnämnda staten. Om den som har rätt till utdelningen har hemvist i tredje stat som har ingått dubbelbeskattningsavtal med den stat där utdelningen lyfts, kan han likaså enligt artikel 21 i avtalet få befrielse från, eller restitution av, den sistnämnda statens källskatt.

36.Punkt 5 föreskriver vidare att bolag med hemvist utomlands inte får underkastas speciella skatter på icke utdelad vinst.

37.Det kan hävdas att om den skattskyldiges hemviststat i enlighet med sin antimissbrukslagstiftning (såsom sub-Part F-lagstiftningen i Förenta staterna) söker beskatta icke utdelad vinst så handlar den i strid med bestämmelserna i punkt 5. Man skall emellertid notera att denna punkt avser endast beskattning vid källan och sålunda inte har betydelse i fråga om hemvistbeskattning enligt en sådan lagstiftning. Punkten avser vidare endast beskattning av bolaget och inte av andelsägare.

38.Tillämpningen av antimissbrukslagstiftning kan emellertid innebära vissa svårigheter. Om inkomsten tillskrivs den skattskyldige, skall varje del av inkomsten behandlas enligt de tillämpliga bestämmelserna i avtalet (rörelseinkomst, ränta, royalty). Om beloppet behandlas som förtäckt utdelning, är det klart att den härrör från basbolaget och sålunda utgör inkomst från bolagets hemland. Även om så är fallet är det ingalunda klart om det skattepliktiga beloppet är att anse som utdelning i den mening som avses i artikel 10 eller som ”annan inkomst” enligt artikel 21. Vissa antimissbrukslagstiftningar behandlar det skattepliktiga beloppet som utdelning, vilket har till följd att en skattebefrielse som föreskrivs i skatteavtal, t.ex. en moder/dotterbolagsbefrielse, också utsträcks att gälla ett sådant belopp (exempelvis i Tyskland). Det är tveksamt om avtalet kräver detta. Om hemviststaten anser att så inte är fallet, kan den anklagas för att hindra den normala tillämpningen av moder/dotterbolagsbefrielsen genom att beskatta utdelningen (i form av förtäckt utdelning) på förhand.

39.I fall då utdelning verkligen betalas av basbolaget, måste bestämmelserna om utdelning i ett bilateralt avtal tillämpas på normalt sätt, eftersom det är fråga om utdelningsinkomst i avtalets mening. Basbolagets hemstat kan alltså innehålla skatt på utdelningen. Andelsägarens hemviststat använder de vanliga metoderna för att undanröja dubbelbeskattning, dvs. skatteavräkning (credit) eller skatteundantagande (exemption) medges. Detta innebär att den skatt som innehållits på utdelningen avräknas i andelsägarens hemviststat även om den utdelade vinsten (utdelningen) har beskattats enligt antimissbrukslagstiftning flera år tidigare. Skyldigheten att medge avräkning förefaller dock tveksam i ett sådant fall. Utdelningen som sådan är i allmänhet skattefri (eftersom den redan har beskattats enligt antimissbrukslagstiftningen) och man kan hävda att det inte finns grund för skatteavräkning. Avtalets syfte skulle å andra sidan motverkas om skatteavräkning kunde underlåtas genom att helt enkelt föregripa utdelningsbeskattningen genom att tillämpa antimissbrukslagstiftningen. Den allmänna princip som redogjorts för ovan, ger vid handen att skatteavräkning skall medges, även om detaljerna kan var avhängiga av de tekniska föreskrifterna i antimissbrukslagstiftningen och systemet för avräkning av utländsk skatt från inhemsk skatt. De särskilda omständigheterna i fallet (t.ex. den tid som gått sedan beskattningen av ”den förtäckta utdelningen”) kan också vara av betydelse. Skattskyldiga som tillgriper konstlade arrangemang tar emellertid risker som skattemyndigheterna inte fullt ut kan skydda dem mot.

protokollet, vars bestämmelser utgör en integrerande del av avtalet, har en ”mest-gynnad-nationsbestämmelse” tagits in. Bestämmelsen innebär att om Indien med en annan medlemsstat i OECD överenskommer om en lägre skattesats eller ett mer begränsat tillämpningsområde beträffande utdelning skall den lägre skattesatsen eller det mer begränsade tillämpningsområdet även tillämpas i detta avtal. Bestämmelsen omfattar också ränta och royalty.

rt. 11 behandlar ränta. Enligt punkt 1 får ränta beskattas i den stat där mottagaren har hemvist. Vad som här menas med ränta framgår av punkt 4 (jfr vad som angetts beträffande utdelning under art. 10). Även källstaten får enligt punkt 2 beskatta räntan, men skatten får i sådant fall inte överstiga 10 procent av räntans bruttobelopp. Ränta som härrör från tredje stat eller som härrör från den avtalsslutande stat i vilken den skattskyldige har hemvist beskattas enligt art. 22 punkt 1 endast i hemviststaten. I vissa fall avstår källstaten från att ta ut skatt. Dessa fall anges under punkt 3 och avser bl.a. när räntan betalas eller garanteras av eller tas emot av regering och centralbank samt vissa speciella institutioner såsom Exportkreditnämnden och SIDA.

Bestämmelserna i punkterna 1, 2 och 3 tillämpas inte i de fall som avses i punkt 5, dvs. då räntan är hänförlig till fordran som äger verkligt samband med fast driftställe eller stadigvarande anordning som den som har rätt till räntan har i den andra avtalsslutande staten. I sådant fall skall beskattningsrätten till räntan i stället fördelas med tillämpning av art. 7 resp. art. 14 som behandlar inkomst av rörelse resp. självständig yrkesutövning. Enligt svensk intern skattelagstiftning utgör såväl inkomst av rörelse som inkomst av självständig yrkesutövning i allmänhet inkomst av näringsverksamhet. Den här beskrivna beskattningsrätten för källstaten kan bli tillämplig i Sverige – i de fall bosättning i Sverige enligt interna beskattningsregler inte föreligger – endast om räntan skall hänföras till intäkt av näringsverksamhet. Dessutom fordras att fast driftställe föreligger enligt intern svensk rätt eller att inkomsten hänför sig till här belägen fastighet (53 § 1 mom. a KL och 6 § 1 mom. SIL).

RSV:s kommentar

Artikel 11 behandlar endast ränta som härrör från en avtalsslutande stat och som betalas till person med hemvist i den andra avtalsslutande staten. Artikeln är således inte tillämplig i fråga om ränta som har källa i tredje stat eller på ränta från en avtalsslutande stat som betalas till en person med hemvist eller fast driftställe i denna stat. I sådana fall tillämpas i stället bestämmelserna om annan inkomst i artikel 22 eller inkomst av rörelse i artikel 7.

Protokollet till avtalet innehåller en ”mest-gynnad-nationsbestämmelse” som är tillämplig på ränta (jfr ovan vad som anförts om utdelning).

oyalty och ersättning för tekniska tjänster som avses i art. 12 punkt 3 och som härrör från en avtalsslutande stat (källstaten) och betalas till person med hemvist i den andra avtalsslutande staten, får enligt punkt 1 beskattas i denna andra stat. Definitionen av uttrycket ”royalty” (jfr vad som angetts beträffande utdelning under art. 10) överensstämmer med den i OECD:s modellavtal. Som framgått ovan omfattar artikeln också, till skillnad från motsvarande artikel i modellavtalet, ersättning för tekniska tjänster. Vad som avses därmed definieras särskilt i punkt 3 b.

Enligt punkt 2 får också källstaten ta ut skatt på royalty och ersättning för tekniska tjänster men denna skatt får inte överstiga 10 procent av royaltyns eller ersättningens bruttobelopp om mottagaren har rätt till royaltyn eller ersättningen.

rån de redovisade bestämmelserna i punkterna 1 och 2 görs i punkt 4 undantag för sådana fall då den rättighet eller egendom för vilken royaltyn eller ersättningen för tekniska tjänster betalas, har verkligt samband med fast driftställe eller stadigvarande anordning som den som har rätt till royaltyn eller ersättningen för tekniska tjänster har i den andra avtalsslutande staten. I sådant fall fördelas beskattningsrätten till royaltyn eller ersättningen mellan staterna med tillämpning av bestämmelserna i art. 7 resp. art. 14 som behandlar inkomst av rörelse resp. självständig yrkesutövning.

På samma sätt som utdelning och ränta omfattas royalty och ersättning för tekniska tjänster av ”mest-gynnad-nationsbestämmelsen” i protokollet till avtalet (jfr vad som anförts om utdelning under art. 10).

rt. 13 behandlar beskattning av realisationsvinst. Bestämmelserna skiljer sig från OECD:s modellavtal. 1/4

RSV:s kommentar

Definitionen av uttrycket ”fast egendom” i artikel 6 punkt 2 omfattar nyttjanderätt till fast egendom och således bl.a. svenska bostadsrätter. Sverige kan således beskatta realisationsvinst som uppkommer då en person med hemvist i Indien avyttrar en svensk bostadsrätt (jfr RÅ 1989 ref. 37 och RR 1995 ref. 91). Observera även att avtalet över huvud taget inte behandlar frågan om vid vilken tidpunkt, vid t.ex. avtalstillfället eller betalningstillfället, som beskattning skall ske. Om t.ex. en person säljer svenska aktier och har hemvist i Sverige vid avtalstillfället men i Indien vid betalningstillfället hindrar inte avtalet att vinsten beskattas i Sverige.

.. Genom en särskild bestämmelse i punkt 4 likställs vinst genom försäljning av andelar i ett bolags aktiekapital, vars tillgångar i sin helhet eller i huvudsak består av fast egendom, med vinst genom överlåtelse av fast egendom. Vinst vid avyttring av skepp eller luftfartyg som används i internationell trafik resp. vinst vid avyttring av lös egendom som är hänförlig till användningen av sådana skepp eller luftfartyg beskattas enligt punkt 3 endast i den stat där personen i fråga har hemvist. Denna regel gäller beträffande SAS den del av SAS inkomst som är hänförlig till den svenske delägaren (jfr art. 8 punkt 3). I punkt 6 återfinns en bestämmelse som möjliggör för Sverige att beskatta fysisk person med hemvist i Indien för realisationsvinst på grund av avyttring av tillgångar under fyra år efter det att personen i fråga upphört att ha hemvist i Sverige.

nligt art. 14 beskattas inkomst som fysisk person förvärvar av fritt yrke eller annan självständig verksamhet i regel endast där yrkesutövaren har hemvist. Utövas verksamheten från en stadigvarande anordning i den andra staten som regelmässigt står till hans förfogande eller om personen i fråga vistats i den andra avtalsslutande staten under tidsperiod eller tidsperioder som sammanlagt uppgår till eller överstiger 183 dagar under en tolvmånadersperiod får dock inkomsten även beskattas i denna andra stat. Den del av inkomsten som i sådana fall får beskattas i denna andra stat är dock begränsad till vad som är hänförlig till den stadigvarande anordningen resp. till så stor del av inkomsten som är hänförlig till den i andra staten bedrivna verksamheten.

nnebörden av uttrycket ”fritt yrke” belyses i punkt 2 med några typiska exempel. Denna uppräkning är endast exemplifierande. Det bör observeras att denna artikel behandlar ”fritt yrke eller annan självständig verksamhet”. Artikeln skall sålunda inte tillämpas när fråga är om anställning, t.ex. läkare som tjänstgör som anställd tjänsteläkare eller ingenjör som är anställd i ett av honom ägt aktiebolag. Artikeln är inte heller tillämplig på sådan självständig verksamhet som artister eller idrottsmän utövar, utan deras verksamhet omfattas av art. 17.

rt. 15 behandlar beskattning av enskild tjänst. Punkt 1 innehåller en huvudregel enligt vilken sådan inkomst endast beskattas i inkomsttagarens hemviststat. Detta gäller alltid då arbetet utförts i hemviststaten eller i en tredje stat. Enligt bestämmelsen får emellertid inkomsten beskattas i verksamhetsstaten om arbetet utförts där. Undantag från denna senare regel gäller vid viss korttidsanställning under de förutsättningar som anges i punkt 2. Om villkoren i punkt 2 är uppfyllda sker beskattning endast i inkomsttagarens hemviststat. 1/4

RSV:s kommentar

Enligt punkt 5 i kommentaren till artikel 15 i OECD:s modellavtal från år 1992 skall man vid beräkningen av antalet dagar i arbetsstaten endast ta med de dagar som arbetstagaren i fråga rent faktiskt befunnit sig i arbetsstaten. Del av dag räknas som hel dag. I vistelsetiden inräknas ankomstdag, avresedag och andra dagar som tillbringas i arbetsstaten, inklusive lördagar och söndagar samt helgdagar, semestrar och sjukdagar. Vid beräkningen skall däremot inte mellanlandningar eller genomresa vid transport mellan två andra länder tas med. Inte heller inräknas sådana dagar som den skattskyldige tillbringar i arbetsstaten på grund av akut sjukdom eller olycksfall som inträffar när han står i begrepp att återvända till bosättningslandet.

.. I punkt 3 har intagits särskilda regler om beskattning av arbete ombord på skepp eller luftfartyg i internationell trafik. Denna punkt innehåller också regler för anställda hos SAS. Beskattning av SAS-anställda med hemvist i Sverige som arbetar ombord på luftfartyg som används av SAS i internationell trafik sker enligt avtalet endast i Sverige.

tyrelsearvoden och annan liknande ersättning får enligt art. 16 beskattas i den stat där bolaget som betalar arvodet eller ersättningen har hemvist.

RSV:s kommentar

Enligt reglerna i SINK äger Sverige beskatta styrelsearvoden som svenska bolag betalar till i utlandet bosatt styrelseledamot oavsett om denne bevistat mötet eller inte.

eskattning av inkomster som artister och sportutövare uppbär genom sin verksamhet regleras i art. 17. Punkterna 1 och 2 överensstämmer i sak med motsvarande bestämmelser i OECD:s modellavtal. Sådan inkomst får beskattas i den stat där verksamheten utövas (punkt 1). Detta gäller oavsett om inkomsten förvärvats under utövande av fritt yrke eller enskild tjänst. Enligt punkt 2 får inkomsten beskattas i den stat där artisten eller sportutövaren utövar verksamheten, även om ersättningen tillfaller en annan person än artisten eller sportutövaren själv (t.ex. arbetsgivare hos vilken artisten eller sportutövaren är anställd). Punkterna 1 och 2 tillämpas dock inte om besöket i denna stat huvudsakligen bekostats av offentliga medel i den andra avtalsslutande staten. Då beskattas inkomsten endast i den stat där artisten eller sportutövaren har hemvist.

RSV:s kommentar

I utlandet bosatta artister och idrottsmän samt i utlandet hemmahörande artistföretag och arrangörer beskattas i Sverige enligt reglerna i LSI. Beskattningsmyndighet är i dessa fall Skattemyndigheten i Dalarnas län, Särskilda skattekontoret, 771 83 Ludvika.

nligt art. 18 får pension och annan liknande ersättning med anledning av tidigare anställning, livränta samt utbetalning enligt socialförsäkring, som inte omfattas av art. 19 punkt 2, vilka härrör från en avtalsslutande stat och betalas till person med hemvist i den andra avtalsslutande staten, beskattas i den stat från vilka de härrör.

nkomst av offentlig tjänst – med undantag för pension – beskattas enligt art. 19 i regel endast i den stat som betalar ut inkomsten i fråga (punkt 1 a). Under vissa i punkt b angivna förutsättningar beskattas emellertid sådan ersättning endast i inkomsttagarens hemviststat. I punkt 2 finns bestämmelser om beskattning av pension på grund av tidigare offentlig tjänst. Sådan pension beskattas endast i källstaten (punkt 2 a), om inte personen i fråga har hemvist och är medborgare i den andra staten (punkt 2 b). I det senare fallet sker beskattning endast i hemviststaten. Enligt punkt 3 beskattas i vissa fall ersättning av offentlig tjänst enligt reglerna i art. 15, art. 16 resp. art. 18.

rt. 20 och 21 innehåller regler om vissa skattelättnader för studerande och affärspraktikanter resp. professorer, lärare och forskare.

RSV:s kommentar

Enligt artikel 20 punkt 1 b är – under vissa i punkten närmare angivna förhållanden – anställningsinkomst upp till 10.000 kronor per beskattningsår undantagen från beskattning. Detta från beskattning undantagna belopp innefattar grundavdraget. Observera också att uttrycket ”beskattningsår” definierats i artikel 3 punkt 1 j.

nkomst som inte behandlas särskilt i art. 6–21 behandlas i art. 22. Sådan inkomst beskattas i regel endast i inkomsttagarens hemviststat. Artikelns tillämpningsområde är inte begränsat till inkomst som härrör från en avtalsslutande stat, utan avser också inkomst från tredje stat. Detta innebär bl.a. att den kommer till användning vid konkurrens mellan flera dubbelbeskattningsavtal, se vidare kommentaren till art. 21 i OECD:s modellavtal. Observera att artikelns tillämpningsområde omfattar även inkomster av de slag som tidigare nämnts i andra artiklar t.ex. inkomst av fast egendom och ränta i fall då inkomsten härrör från en tredje stat eller härrör från den stat i vilken den skattskyldige har hemvist. På indiskt initiativ har i punkt 3 intagits en bestämmelse som innebär att inkomster från lotterier och vissa spel samt vadhållning får beskattas i den stat från vilken inkomsten härrör.

rt. 23 behandlar förmögenhet. Förmögenhet som utgörs av fast egendom eller av lös egendom som utgör tillgång hänförlig till fast driftställe eller stadigvarande anordning får beskattas i den stat där den fasta egendomen respektive driftstället eller anordningen finns (punkterna 1 och 2). Tillgångar som utgörs av skepp eller luftfartyg m.m. som används i internationell trafik beskattas endast i hemviststaten. I fråga om förmögenhet som innehas av SAS tillämpas bestämmelserna i artikeln endast på den del av förmögenheten som motsvarar den svenske delägarens andel. Någon motsvarighet till punkt 4 i OECD:s modellavtal har inte intagits i avtalet. Detta innebär att annan egendom än sådan som omfattas av punkterna 1–3 kan beskattas i resp. stat enligt intern lagstiftning.

4.4 Metoder för undanröjande av dubbelbeskattning

4.4.1 Allmänt

Bestämmelserna om undanröjande av dubbelbeskattning finns i art. 24. Sverige tillämpar enligt punkt 3 a avräkning av skatt (”credit of tax”) som huvudmetod för att undvika dubbelbeskattning. Detsamma gäller för Indien (punkt 2 a).

nnebörden av avräkningsmetoden är att en person med hemvist i den ena staten taxeras där även för sådan inkomst som enligt avtalet får beskattas i den andra staten. Den uträknade skatten minskas därefter i princip med den skatt som enligt avtalet har tagits ut i den andra staten. Vid avräkning av skatt på inkomst i Sverige tillämpas bestämmelserna i lagen (1986:468) om avräkning av utländsk skatt. Därvid beräknas svensk inkomstskatt på inkomsten på vanligt sätt.

likhet med flertalet andra avtal med länder som är mindre utvecklade än Sverige i industriellt hänseende innehåller detta avtal regler om avräkning i vissa fall i Sverige av högre belopp än som faktiskt erlagts i den andra staten, s.k. matching credit. Avtalet innehåller även regler om att utdelning i vissa fall är skattefri i Sverige i mottagande bolags hand trots att normala krav för att erhålla skattefrihet inte har uppfyllts. Bestämmelserna finns i punkt 3 d och skall tillämpas under de tio första åren under vilket avtalet tillämpas (punkt 3 e). Efter utgången av denna tidsperiod kan de behöriga myndigheterna komma överens om att förlänga denna period. Förslag om sådan förlängning kommer, om sådan överenskommelse träffas, att i överensstämmelse med vad riksdagen med anledning av motion 1988/89:Sk35 givit regeringen till känna (SkU25), föreläggas riksdagen för godkännande.

4.4.2 Skattefrihet för utdelning från bolag i Indien till svenskt bolag

rt. 24 punkt 3 c reglerar frågan om skattefrihet i Sverige för utdelning från bolag i Indien till svenskt bolag. Bestämmelsen hänvisar till de interna svenska reglerna om skattefrihet för utdelning från utländska dotterbolag i 7 § 8 mom. SIL. För att sådan utdelning skall vara undantagen från svensk skatt krävs dels att vissa villkor om äganderättsförhållanden m.m. är uppfyllda, dels att den inkomstbeskattning som det utländska bolaget underkastats är jämförlig med den inkomstbeskattning som skulle ha skett om inkomsten förvärvats av ett svenskt företag. Med ”jämförlig” avses en skatt på 15 procent beräknad på ett underlag enligt svenska regler för beskattning, se prop. 1990/91:107 s. 28 ff. Vid tillämpningen av punkt 3 c anges i punkt 2 d att en skatt om 15 procent beräknat på ett svenskt underlag skall anses ha erlagts avseende vinster från vissa särskilt angivna verksamheter.

4.5 Särskilda bestämmelser

art. 25 finns bestämmelser om förbud i vissa fall mot diskriminering vid beskattningen. I punkt 1 anges att medborgare i en avtalsslutande stat inte i den andra avtalsslutande staten skall bli mindre fördelaktigt behandlad än vad en medborgare i denna andra stat blir behandlad under samma förhållanden. När det gäller uttrycket ”under samma förhållanden” har detta en central betydelse och avser skattskyldig som vid tillämpningen av allmänna lagar och föreskrifter på skatteområdet både rättsligt och faktiskt befinner sig i en i huvudsak likartad situation som den person som är medborgare i den andra staten. Om således en utländsk medborgare hävdar att han i enlighet med bestämmelserna i denna punkt diskrimineras skall bedömningen av om så är fallet grunda sig på en jämförelse mellan hur en svensk medborgare skulle ha behandlats under i övrigt lika förhållanden. Endast om en svensk medborgare vid denna jämförelse skulle ha getts en fördelaktigare skattemässig behandling än den utländske medborgaren kan diskriminering föreligga enligt punkt 1 (se t.ex. RÅ 1988 ref. 154). Av detta följer t.ex. att om en avtalsslutande stat gör åtskillnad mellan sina egna medborgare beroende på om de i skattehänseende är att betrakta som bosatta i landet eller inte, är denna stat inte skyldig att behandla medborgare i den andra staten, vilka skattemässigt inte är att betrakta som bosatta i landet, på samma sätt som sina egna medborgare som är skattemässigt bosatta i landet, utan endast förpliktad att ge dem samma behandling som i landet icke bosatta egna medborgare.

estämmelsen i punkt 2 tar sikte på diskriminerande behandling av fast driftställe som innehas av ett företag i den andra avtalsslutande staten. Då Indien beskattar filialer till utländska bolag med en högre skattesats än vad som gäller för inhemska bolag (ingen ytterligare skatt utgår emellertid då vinst överförs från en filial till bolagets huvudkontor) har en bestämmelse införts som innebär att vinsten hos ett fast driftställe får beskattas med en högre skattesats än den som tas ut på vinst hos andra bolag. I protokollet till avtalet har reglerats att beskattningen i Indien av svenska bolags fasta driftställen inte i något fall skall avvika mer från beskattningen av liknande indiska bolag än som föreskrivs i indisk lag vid tidpunkten för undertecknandet av avtalet. Övrig diskriminering av fasta driftställen är förbjuden enligt sedvanliga regler.

Punkt 4 förbjuder en avtalsslutande stat att ge företag mindre förmånlig behandling på grund av att dess kapital helt eller delvis ägs eller kontrolleras – direkt eller indirekt – av person med hemvist i den andra avtalsslutande staten. Viktigt att observera såvitt avser denna bestämmelse är att den endast avser beskattningen av företaget som sådant och således inte omfattar beskattningen av de personer som äger eller kontrollerar företagets kapital. Bestämmelsens syfte är att tillförsäkra skattskyldiga med hemvist i samma stat lika behandling.

v punkt 5 framgår att dessa regler är tillämpliga på skatter av varje slag och beskaffenhet och inte endast på sådana som generellt omfattas av detta avtal. Detta innebär att bestämmelserna i denna artikel kan åberopas beträffande arvs- och gåvoskatt, mervärdesskatt, energiskatt etc.

örfarandet vid ömsesidig överenskommelse regleras i art. 26 och bestämmelserna om utbyte av upplysningar finns i art. 27.

RSV:s kommentar

Enligt 4 § LÖHS jämförd med 3 § andra stycket 2. samma lag skall handräckning med annan avtalsslutande stat ske via RSV. Enligt 3 § förordningen (1990:320) om ömsesidig handräckning i skatteärenden skall vidare en svensk myndighet som vid utredning i ett svenskt skatteärende finner uppgift som kan antas beröra något skatteärende i en främmande stat snarast anmäla detta till RSV.

art. 28 finns regler rörande handräckning med indrivning. Bestämmelserna möjliggör samarbete på detta område mellan skatteadministrationerna i de avtalsslutande staterna. På indiskt initiativ har uttrycket ”civilrättsliga straffavgifter” medtagits i uppräkningen av de belopp som kan bli föremål för indrivning. Avgifterna innefattar belopp som betalats på grund av uteblivna inbetalningar av sådana skatter på vilka avtalet tillämpas och straffavgifter som påförs endast i samband med dessa skatter. På svensk sida innefattar det t.ex. förseningsavgift och skattetillägg.

RSV:s kommentar

Enligt 3 § andra stycket 2. LÖHS är RSV behörig myndighet i indrivningsärenden enligt detta skatteavtal.

.. I art. 29 finns vissa föreskrifter beträffande medlemmar av diplomatisk beskickning och konsulat.

4.6 Slutbestämmelser

rt. 30 och 31 innehåller bestämmelser om avtalets ikraftträdande och upphörande. Enligt art. 30 träder avtalet i kraft trettio dagar efter den dag då de avtalsslutande staterna underrättat varandra om att de åtgärder vidtagits som enligt resp. stats lagstiftning krävs för att avtalet skall kunna träda i kraft. Avtalet tillämpas i Sverige på inkomst som förvärvas den 1 januari året närmast efter ikraftträdandet eller senare och på förmögenhet som taxeras det andra kalenderåret efter det år då avtalet träder i kraft eller senare.

  • [1]

    Den på hindi avfattade texten finns tillgänglig på UD; RSV:s anm.

  • [2]

    Jfr 53 § anv.p. 2 a KL; RSV:s anm.

  • [3]

    Se RÅ 1991 not. 228 och RÅ 1997 ref. 35; RSV:s anm.

  • [4]

    Jfr prop. 1995/96:121 och RÅ 1996 ref. 38; RSV:s anm.

  • [5]

    Se RÅ 1987 not. 308; RSV:s anm.

  • [6]

    Jfr 53 § anv.p. 3 KL; RSV:s anm.

  • [7]

    Se RÅ 1989 ref. 37 och RÅ 1995 ref. 91; RSV:s anm.

  • [8]

    Jfr 43 § 1 mom. KL; RSV:s anm.

  • [9]

    Jfr 53 § 1 mom. a KL och 6 § 1 mom. a SIL; RSV:s anm.

  • [10]

    Se AvrL; RSV:s anm.

  • [11]

    Se 7 § 8 mom. sjätte och sjunde styckena SIL; RSV:s anm.

  • [12]

    Se RÅ 1986 not. 785 och RÅ 1988 ref. 154; RSV:s anm.

  • [13]

    Se t.ex. RÅ 1987 ref. 158 och RÅ 1993 ref. 91; RSV:s anm.

  • [14]

    Se LÖHS och prop. 1989/90:14; RSV:s anm.

  • [15]

    Se LIP; RSV:s anm.

Sifferkollen Läs mer

Belopp

Basbelopp
År 2017 2018 2019
Prisbasbelopp 44 800 45 500 46 500
Förhöjt pbb. 45 700 46 500 47 400
Inkomstbasbelopp 61 500 62 500 64 400
Utdelning fåmansföretag
År 2017 2018 2019
Schablonbelopp 163 075 169 125 171 875

Räntesatser

Periodiseringsfond
År 2017 2018 2019
Räntesats 0,36* 0,36 0,51

* 0,19 om räkenskapsåret börjar 2016 och avslutas 2017.

Referensränta
År 2017 2018 2019
Räntesats -0,5 -0,5 -0,5
Ränta på skattekontot
Period 2013-2016 2017 -
Intäkt 0,5625 0
Kostnad Låg 1,25 1,25
Kostnad Hög 16,25 16,25
Räntefördelning
Inkomstår 2017 2018 2019
Positiv 6,27 6,49 6,51
Negativ 1,50 1,50 1,51
Statslåneränta
År 2016 2017 2018
31 maj 0,57 0,34 0,49
30 nov 0,27 0,49 0,51

Traktamenten

Bilresor
Inkomstår 2017 2018 2019
Egen bil 18,50 18,50 18,50
Förmånsbil, diesel 6,50 6,50 9,50
Förmånsbil, bensin 6,50 6,50 9,50
Kostförmån
År 2017 2018 2019
Frukost, lunch och middag 225 235 245
Lunch eller middag 90 94 98
Frukost 45 47 49
Skattefria gåvor
År 2017 2018 2019
Julgåva 450 450 450
Jubileumsgåva 1 350 1 350 1 350
Minnesgåva 15 000 15 000 15 000

Skattesatser

Bolagsskatt
År 2017 2018 2019
Skattesats 22% 22% 21,4%
Mervärdesskatt
År 2017 2018 2019
Normal

25 %

25 % 25 %
Livsmedel, krog m.m. 12 % 12 % 12 %
Persontransport, böcker m.m. 6 % 6 % 6 %
Arbetsgivaravgifter/egenaavgifter
Födda -1937 1939 - 1953 1954 -
Arb. avgifter 6,15% 16,36% 31,42%
Egenavgifter 6,15% 16,36% 28,97%