Förordning (1977:580) om dubbelbeskattningsavtal mellan Sverige och Tanzania

(senast ändrad genom SFS 1987:983)

Det avtal för att undvika dubbelbeskattning beträffande skatter på inkomst och förmögenhet som Sverige och Tanzania ingick den 2 maj 1976 skall lända till efterrättelse för Sveriges del. Avtalets innehåll framgår av bilaga 1 till denna förordning.

Vid tillämpning av avtalet skall iakttagas de anvisningar som är fogade till förordningen som bilaga 2.

Bilaga 1 – Avtal mellan Sverige och Tanzania för undvikande av dubbelbeskattning beträffande skatter på inkomst och förmögenhet

Konungariket Sveriges regering och Den Förenade Republiken Tanzanias regering har, föranledda av önskan att ingå ett avtal för undvikande av dubbelbeskattning beträffande skatter på inkomst och förmögenhet, överenskommit om följande bestämmelser:

Artikel 1 Personer som omfattas av avtalet

Detta avtal tillämpas på personer som har hemvist i en avtalsslutande stat eller i båda staterna.

Artikel 2 Skatter som omfattas av avtalet

1.Detta avtal tillämpas på skatter på inkomst och förmögenhet, som uttages av envar av de avtalsslutande staterna, dess politiska underavdelningar eller lokala myndigheter, oberoende av sättet på vilket skatterna uttages.

2.Med skatter på inkomst och förmögenhet förstås alla skatter, som utgår på inkomst eller förmögenhet i dess helhet eller på delar av inkomst eller förmögenhet, däri inbegripna skatter på vinst genom överlåtelse av lös eller fast egendom samt skatter på värdestegring.

3.De för närvarande utgående skatter, på vilka avtalet tillämpas är:

  1. Beträffande Sverige:
    1. Den statliga inkomstskatten, sjömansskatten och kupongskatten däri inbegripna;
    2. ersättningsskatten och utskiftningsskatten;
    3. bevillningsavgiften för vissa offentliga föreställningar;
    4. den kommunala inkomstskatten; samt
    5. den statliga förmögenhetsskatten;

    (i det följande benämnda ”svensk skatt”).

  2. Beträffande Tanzania: inkomstskatten och varje annan skatt som enligt inkomstskattelagen (”Income Tax Act”) anses som en inkomstskatt
  3. (i det följande benämnda ”tanzanisk skatt”).

4.Detta avtal tillämpas även på skatter av samma eller i huvudsak likartat slag, som efter undertecknandet av avtalet uttages vid sidan av eller i stället för de ovannämnda skatterna.

De behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna skall meddela varandra de väsentliga ändringar som skett i respektive skattelagstiftning.

Artikel 3 Allmänna definitioner

1.Där icke sammanhanget föranleder annat, har i detta avtal följande uttryck nedan angiven betydelse:

  1. Uttrycket ”Sverige” åsyftar Konungariket Sverige och inbegriper varje utanför Sveriges territorialvatten beläget område, inom vilket Sverige enligt svensk lag och i överensstämmelse med folkrättens allmänna regler äger utöva sina rättigheter med avseende på utforskandet och utnyttjandet av naturtillgångarna på havsbottnen eller i dennas underlag.
  2. Uttrycket ”Tanzania” åsyftar Den Förenade Republiken Tanzania och inbegriper varje utanför Tanzanias territorialvatten beläget område som, i överensstämmelse med folkrättens allmänna regler, enligt Tanzanias lagstiftning om kontinentalsockeln angivits eller kan komma att anges såsom ett område inom vilket Tanzania äger utöva sina suveräna rättigheter med avseende på utforskandet och utnyttjandet av naturtillgångar.
  3. Uttrycken ”en avtalsslutande stat” och ”den andra avtalsslutande staten” åsyftar Sverige eller Tanzania, alltefter som sammanhanget kräver.
  4. Uttrycket ”person” inbegriper en fysisk person, bolag och varje annan sammanslutning av personer.
  5. Uttrycket ”bolag” åsyftar varje slag av juridisk person eller varje subjekt som i beskattningshänseende behandlas såsom juridisk person.
  6. Uttrycken ”företag i en avtalsslutande stat” och ”företag i den andra avtalsslutande staten” åsyftar ett företag som bedrives av person med hemvist i en avtalsslutande stat, respektive ett företag, som bedrives av person med hemvist i den andra avtalsslutande staten.
  7. Uttrycket ”behörig myndighet” åsyftar,
    1. i Sverige, finansministern eller hans befullmäktigade ombud, och
    2. i Tanzania, finansministern eller hans befullmäktigade ombud.
  8. Uttrycket ”medborgare” åsyftar:
    1. fysisk person, som är medborgare i en avtalsslutande stat;
    2. juridisk person och annan sammanslutning, som bildats enligt gällande lagstiftning i en avtalsslutande stat.
  9. Uttrycket ”internationell trafik” åsyftar varje transport utförd av fartyg eller luftfartyg, som användes av företag som har sin verkliga ledning i en avtalsslutande stat, utom då transporten sker uteslutande mellan platser i den andra avtalsslutande staten.

2.Då en avtalsslutande stat tillämpar detta avtal anses, såvida icke sammanhanget föranleder annat, varje däri förekommande uttryck, vars innebörd icke angivits särskilt, ha den betydelse, som uttrycket har enligt den statens lagstiftning rörande sådana skatter, som omfattas av avtalet.

Artikel 4 Skatterättsligt hemvist

1.Vid tillämpningen av detta avtal förstås med uttrycket ”person med hemvist i en avtalsslutande stat” varje person, som enligt lagstiftningen i denna stat är skattskyldig där på grund av hemvist, bosättning, plats för företagsledning eller varje annan liknande omständighet. Uttrycket inbegriper dock icke en person som är skattskyldig i denna avtalsslutande stat endast för inkomst från källa i denna stat eller förmögenhet belägen där.

2.Då på grund av bestämmelserna i punkt 1 fysisk person har hemvist i båda avtalsslutande staterna, fastställes hans hemvist enligt följande regler:

  1. Han anses ha hemvist i den avtalsslutande stat där han har ett hem som stadigvarande står till hans förfogande. Om han har ett sådant hem i båda avtalsslutande staterna, anses han ha hemvist i den avtalsslutande stat, med vilken hans personliga och ekonomiska förbindelser är starkast (centrum för levnadsintressena).
  2. Om det icke kan avgöras i vilken avtalsslutande stat han har centrum för sina levnadsintressen eller om han icke i någondera avtalsslutande staten har ett hem som stadigvarande står till hans förfogande, anses han ha hemvist i den avtalsslutande stat, där han stadigvarande vistas.
  3. Om han stadigvarande vistas i båda avtalsslutande staterna eller om han icke vistas stadigvarande i någon av dem, anses han ha hemvist i den avtalsslutande stat där han är medborgare.
  4. Om han är medborgare i båda avtalsslutande staterna eller om han icke är medborgare i någon av dem, avgör de behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna frågan genom överenskommelse.

3.Då på grund av bestämmelserna i punkt 1 person, som ej är fysisk person, har hemvist i båda avtalsslutande staterna, anses personen i fråga ha hemvist i den avtalsslutande stat där den har sin verkliga ledning.

Artikel 5 Fast driftställe

1.Vid tillämpningen av detta avtal förstås med uttrycket ”fast driftställe” en stadigvarande affärsanordning, där företagets verksamhet helt eller delvis utövas.

2.Uttrycket ”fast driftställe” innefattar särskilt:

  1. plats för företagsledning,
  2. filial,
  3. kontor,
  4. fabrik,
  5. verkstad,
  6. gruva, oljekälla, stenbrott eller annan plats för utnyttjandet av naturtillgång, samt
  7. plats för byggnads-, anläggnings- eller installationsarbete som varar mer än sex månader.

3.Uttrycket ”fast driftställe” anses icke innefatta:

  1. användningen av anordningar, avsedda uteslutande för lagring, utställning eller utlämnande av företaget tillhöriga varor,
  2. innehavet av ett företaget tillhörigt varulager, avsett uteslutande för lagring, utställning eller utlämnande,
  3. innehavet av ett företaget tillhörigt varulager, avsett uteslutande för bearbetning eller förädling genom annat företags försorg,
  4. innehavet av stadigvarande affärsanordning, avsedd uteslutande för inköp av varor eller införskaffande av upplysningar för företagets räkning,
  5. innehavet av stadigvarande affärsanordning, avsedd uteslutande för att för företagets räkning ombesörja reklam, meddela upplysningar, bedriva vetenskaplig forskning eller utöva liknande verksamhet, som är av förberedande eller biträdande art.

4.Person som är verksam i en avtalsslutande stat för företag i den andra avtalsslutande staten – härunder inbegripes icke sådan oberoende representant som avses i punkt 5 – behandlas såsom ett fast driftställe i den förstnämnda staten, om han innehar och i denna förstnämnda stat regelbundet använder en fullmakt att sluta avtal i företagets namn samt verksamheten icke begränsas till inköp av varor för företagets räkning.

5.Företag i en avtalsslutande stat anses icke ha haft driftställe i den andra avtalsslutande staten endast på den grund att företaget uppehåller affärsförbindelser i denna andra stat genom förmedling av mäklare, kommissionär eller annan oberoende representant, under förutsättning att sådan person därvid utövar sin vanliga affärsverksamhet.

6.Den omständigheten att ett bolag med hemvist i en avtalsslutande stat kontrollerar eller kontrolleras av ett bolag med hemvist i den andra avtalsslutande staten eller ett bolag som utövar affärsverksamhet i denna andra stat (antingen genom fast driftställe eller på annat sätt), medför icke i och för sig att någotdera bolaget betraktas såsom fast driftställe för det andra bolaget.

Artikel 6 Fastighet

1.Inkomst av fastighet, däri inbegripet inkomst av lantbruk eller skogsbruk, får beskattas i den avtalsslutande stat, där fastigheten är belägen.

2.a) Där icke bestämmelserna i punkt b) föranleder annat, har uttrycket ”fastighet” den betydelse som uttrycket har enligt gällande lagar i den stat, där fastigheten i fråga är belägen.

  b) Uttrycket inbegriper dock alltid egendom som utgör tillbehör till fastighet, levande och döda inventarier i lantbruk och skogsbruk, rättigheter på vilka föreskrifterna i allmän lag angående fastigheter är tillämpliga, nyttjanderätt till fastighet samt rätt till föränderliga eller fasta ersättningar för nyttjandet av eller rätten att nyttja gruva, källa eller annan naturtillgång. Fartyg, båtar och luftfartyg anses icke som fastighet.

3.Bestämmelserna i punkt 1 tillämpas på inkomst, som förvärvas genom omedelbart brukande, genom uthyrning eller genom annan användning av fastighet.

4.Bestämmelserna i punkterna 1 och 3 tillämpas även på inkomst av fastighet som tillhör företag och på inkomst av fastighet som användes vid utövande av fritt yrke.

Artikel 7 Rörelse

1.Inkomst av rörelse, som förvärvas av företag i en avtalsslutande stat, beskattas endast i denna stat, såvida icke företaget bedriver rörelse i den andra avtalsslutande staten från där beläget fast driftställe. Om företaget bedriver rörelse på nyss angivet sätt, får företagets inkomst beskattas i den andra avtalsslutande staten men endast så stor del därav, som är hänförlig till det fasta driftstället.

2.Om företag i en avtalsslutande stat bedriver rörelse i den andra avtalsslutande staten från där beläget fast driftställe, skall, där icke bestämmelserna i punkt 4 föranleder annat, i vardera avtalsslutande staten till det fasta driftstället hänföras den inkomst av rörelse, som det kan antagas att driftstället skulle ha förvärvat, om det varit ett fristående företag, som bedrivit verksamhet av samma eller liknande slag under samma eller liknande villkor och självständigt avslutat affärer med det företag till vilket driftstället hör.

3.Om ett företag i en avtalsslutande stat har fast driftställe i den andra avtalsslutande staten och säljer varor, som är av samma eller liknande slag som de som säljes av det fasta driftstället eller tillhandahåller tjänster, som är av samma eller liknande slag som de som tillhandahålles av det fasta driftstället, kan inkomst av sådan verksamhet anses hänförlig till det fasta driftstället, såvida icke företaget visar att försäljningen eller tillhandahållandet av tjänsterna icke är hänförliga till den vid det fasta driftstället bedrivna verksamheten.

4.Vid bestämmandet av inkomst, som är hänförlig till det fasta driftstället, medges avdrag för kostnader som uppkommit för det fasta driftställets räkning – härunder inbegripna kostnader för företagets ledning och allmänna förvaltning – antingen kostnaderna uppkommit i den avtalsslutande stat, där det fasta driftstället är beläget, eller annorstädes. Dessa bestämmelser omfattar emellertid icke sådana kostnader som enligt lagen i sistnämnda stat icke hade varit avdragsgilla för ett fristående företag i den staten.

5.I den mån inkomst hänförlig till fast driftställe brukat bestämmas i en avtalsslutande stat på grundval av en fördelning av företagets hela inkomst på de olika delarna av företaget, skall bestämmelserna i punkt 2 icke hindra att i denna avtalsslutande stat den skattepliktiga inkomsten bestämmes genom ett sådant förfarande. Förfarandet skall dock vara sådant att resultatet står i överensstämmelse med de i denna artikel angivna principerna.

6.Inkomst anses icke hänförlig till fast driftställe endast av den anledningen att varor inköpes genom det fasta driftställets försorg för företagets räkning.

7.Vid tillämpningen av föregående punkter bestämmes inkomst som är hänförlig till det fasta driftstället genom samma förfarande år från år, såvida icke särskilda förhållanden föranleder annat.

8.Ingår i rörelseinkomsten inkomstslag, som behandlas särskilt i andra artiklar av detta avtal, beröres bestämmelserna i dessa artiklar icke av reglerna i förevarande artikel.

Artikel 8 Luftfart och sjöfart

1.Inkomst som förvärvas av ett företag i en avtalsslutande stat genom utövande av luftfart i internationell trafik beskattas endast i den avtalsslutande stat där företaget har sin verkliga ledning.

2.Inkomst som förvärvas av ett företag i en avtalsslutande stat genom utövande av sjöfart i internationell trafik får beskattas i båda avtalsslutande staterna enligt vardera statens lagstiftning.

3.Om ett företag i en avtalsslutande stat förvärvar inkomst som avses i punkt 2 genom verksamhet i den andra avtalsslutande staten, gäller följande:

  1. Inkomsten skall anses icke överstiga ett belopp motsvarande 5 procent av företagets bruttointäkter genom befordran av passagerare eller gods som tagits ombord i denna andra stat;
  2. den skatt som uttages på inkomsten i denna andra stat skall nedsättas med 50 procent.

4.Bestämmelserna i punkt 1 tillämpas även beträffande inkomst som förvärvas genom deltagande i en pool, ett gemensamt företag eller i en internationell trafikorganisation.

Artikel 9 Företag med intressegemenskap

I fall då

  1. ett företag i en avtalsslutande stat direkt eller indirekt deltager i ledningen eller övervakningen av ett företag i den andra avtalsslutande staten eller äger del i detta företags kapital, eller
  2. samma personer direkt eller indirekt deltager i ledningen eller övervakningen av såväl ett företag i en avtalsslutande stat som ett företag i den andra avtalsslutande staten eller äger del i båda dessa företags kapital, iakttages följande.

Om mellan företagen i fråga om handel eller andra ekonomiska förbindelser avtalas eller föreskrives villkor, som avviker från dem som skulle ha avtalats mellan av varandra oberoende företag, får alla inkomster, som utan sådana villkor skulle ha tillkommit det ena företaget men som på grund av villkoren i fråga icke tillkommit detta företag, inräknas i detta företags inkomst och beskattas i överensstämmelse därmed.

Artikel 10 Utdelning

1.Utdelning från bolag med hemvist i en avtalsslutande stat till person med hemvist i den andra avtalsslutande staten får beskattas i denna andra stat.

2.Utdelningen får emellertid beskattas även i den avtalsslutande stat, där bolaget som betalar utdelningen har hemvist, i enlighet med lagstiftningen i denna stat, men skatten får icke överstiga:

  1. 15 procent av utdelningens bruttobelopp om mottagaren är ett bolag som under minst sex månader omedelbart före dagen för utbetalning av utdelningen äger minst 25 procent av röstetalet för aktierna eller andelarna i det utbetalande bolaget,
  2. 25 procent av utdelningens bruttobelopp i alla övriga fall.

De behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna skall träffa överenskommelse om sättet för genomförandet av denna begränsning.

Bestämmelserna i denna punkt berör icke bolagets beskattning för vinst av vilken utdelningen betalas.

3.Med uttrycket ”utdelning” förstås i denna artikel inkomst av aktier eller andra rättigheter, fordringar ej inbegripna, med rätt till andel i vinst samt inkomst av andra andelar i bolag eller annan inkomst, som enligt skattelagstiftningen i den stat där det utdelande bolaget har hemvist jämställes med utdelning.

4.Utan hinder av bestämmelserna i punkt 1 är utdelning från bolag med hemvist i Tanzania till bolag med hemvist i Sverige undantagen från beskattning i Sverige i den mån utdelningen enligt svensk lag skulle ha varit undantagen från beskattning om båda bolagen hade varit svenska bolag. Sådan skattebefrielse inträder dock icke med mindre den vinst, av vilken utdelningen utbetalas, i Tanzania underkastats den vanliga inkomstskatt som utgår vid tiden för undertecknandet av detta avtal eller därmed jämförlig inkomstskatt eller den huvudsakliga delen av det utdelande bolagets inkomst direkt eller indirekt härrör från annan verksamhet än förvaltning av värdepapper och därmed likartad egendom samt verksamheten bedrives i Tanzania av det utdelande bolaget eller av bolag, i vilket det äger aktier eller andelar motsvarande minst 25 procent av röstetalet för samtliga aktier eller andelar.

5.Bestämmelserna i punkterna 1 och 2 tillämpas icke, om mottagaren av utdelningen har hemvist i en avtalsslutande stat och driver rörelse från fast driftställe i den andra avtalsslutande staten, där det utbetalande bolaget har hemvist, eller utövar fritt yrke i denna andra stat från en där belägen stadigvarande anordning samt den andel på grund av vilken utdelningen i fråga betalas äger verkligt samband med det fasta driftstället eller den stadigvarande anordningen. I sådant fall tillämpas bestämmelserna i artikel 7 respektive artikel 15.

6.Om bolag med hemvist i en avtalsslutande stat uppbär inkomst från den andra avtalsslutande staten, får denna andra stat icke påföra någon skatt på utdelning, som bolaget betalar och ej heller någon skatt på bolagets icke utdelade vinst, även om utdelningen eller den icke utdelade vinsten helt eller delvis utgöres av inkomst som uppkommer i denna andra stat. Bestämmelserna i denna punkt hindrar icke denna andra stat att beskatta utdelning, som betalas till personer med hemvist i denna stat, eller utdelning hänförlig till andel som äger verkligt samband med fast driftställe eller stadigvarande anordning som person med hemvist i den förstnämnda staten innehar i den andra staten.

Artikel 11 Ränta

1.Ränta, som härrör från en avtalsslutande stat och som betalas till person med hemvist i den andra avtalsslutande staten, får beskattas i denna andra stat.

2.Räntan får emellertid beskattas även i den avtalsslutande stat från vilken den härrör i enlighet med denna stats lagstiftning men skatten får icke överstiga 15 procent av räntans belopp. De behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna skall träffa överens kommelse om sättet för genomförandet av denna begränsning.

3.Med uttrycket ”ränta” förstås i denna artikel inkomst av värdepapper som utfärdats av staten, av obligationer eller debentures, antingen de utfärdats med säkerhet i fastighet eller ej och antingen de medför rätt till andel i vinst eller ej. Uttrycket åsyftar även inkomst av varje annat slags fordran samt all annan inkomst som enligt skattelagstiftningen i den stat från vilken inkomsten härrör jämställes med inkomst av försträckning.

4.Bestämmelserna i punkterna 1 och 2 tillämpas icke, om mottagaren av räntan har hemvist i en avtalsslutande stat och driver rörelse från fast driftställe i den andra avtalsslutande staten, från vilken räntan härrör, eller utövar fritt yrke i denna andra stat från en där belägen stadigvarande anordning samt den fordran för vilken räntan i fråga betalas äger verkligt samband med det fasta driftstället eller den stadigvarande anordningen. I sådant fall tillämpas bestämmelserna i artikel 7 respektive artikel 15.

5.Ränta anses härröra från en avtalsslutande stat, om utbetalaren är denna stat själv, politisk underavdelning, lokal myndighet eller person med hemvist i denna stat. Om den person som betalar räntan, antingen han har hemvist i en avtalsslutande stat eller ej, innehar fast driftställe i en avtalsslutande stat för vilket upptagits det lån som räntan avser och räntan bestrides av det fasta driftstället, anses dock räntan härröra från den avtalsslutande stat, där det fasta driftstället är beläget.

6.Beträffande sådana fall då särskilda förbindelser mellan utbetalaren och mottagaren eller mellan dem båda och annan person föranleder att det utbetalade räntebeloppet med hänsyn till den skuld, för vilken räntan erlägges, överstiger det belopp som skulle ha avtalats mellan utbetalaren och mottagaren om sådana förbindelser icke förelegat, gäller bestämmelserna i denna artikel endast för sistnämnda belopp. I sådant fall beskattas överskjutande belopp enligt lagstiftningen i vardera avtalsslutande staten med iakttagande av övriga bestämmelser i detta avtal.

Artikel 12 Royalty

1.Royalty, som härrör från en avtalsslutande stat och som betalas till person med hemvist i den andra avtalsslutande staten, får beskattas i denna andra stat.

2.Royaltyn får emellertid beskattas även i den avtalsslutande stat, från vilken den härrör i enlighet med denna stats lagstiftning men skatten får icke överstiga 20 procent av royaltyns bruttobelopp. De behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna skall träffa överenskommelse om sättet för genomförandet av denna begränsning.

3.Med uttrycket ”royalty” förstås i denna artikel varje slag av belopp som betalas såsom ersättning för nyttjandet av eller rätten att nyttja upphovsrätt till litterära, konstnärliga eller vetenskapliga verk, biograffilmer, patent, varumärke, mönster eller modell, ritning, hemligt recept eller hemlig fabrikationsmetod samt för nyttjandet av eller rätten att nyttja industriell, kommersiell eller vetenskaplig utrustning eller för upplysningar om erfarenhetsrön av industriell, kommersiell eller vetenskaplig natur.

4.Bestämmelserna i punkterna 1 och 2 tillämpas icke, om mottagaren av royaltyn har hemvist i en avtalsslutande stat och driver rörelse från fast driftställe i den andra avtalsslutande staten, från vilken royaltyn härrör, eller utövar fritt yrke i denna andra stat från en där belägen stadigvarande anordning samt den rättighet eller egendom för vilken royaltyn i fråga betalas äger verkligt samband med det fasta driftstället eller den stadigvarande anordningen. I sådant fall tillämpas bestämmelserna i artikel 7 respektive artikel 15.

5.Royalty anses härröra från en avtalsslutande stat om utbetalaren är denna stat själv, politisk underavdelning, lokal myndighet eller person med hemvist i denna stat. Om den person som betalar royaltyn, antingen han har hemvist i en avtalsslutande stat eller ej, innehar fast driftställe i en avtalsslutande stat för vilket rätten eller egendomen, som ger upphov till royaltyn, förvärvats och royaltyn bestrides av det fasta driftstället, anses dock royaltyn härröra från den avtalsslutande stat, där det fasta driftstället är beläget.

6.Beträffande sådana fall, då särskilda förbindelser mellan utbetalaren och mottagaren eller mellan dem båda och annan person föranleder att beloppet av utbetalad royalty med hänsyn till det nyttjande, den rätt, egendom eller upplysning för vilken royaltyn erlägges, överstiger det belopp, som skulle ha avtalats mellan utbetalaren och mottagaren om sådana förbindelser icke förelegat, gäller bestämmelserna i denna artikel endast för sistnämnda belopp. I sådant fall beskattas överskjutande belopp enligt lagstiftningen i vardera avtalsslutande staten med iakttagande av övriga bestämmelser i detta avtal.

Artikel 13 Realisationsvinst

1.Vinst genom överlåtelse av sådan fastighet som avses i artikel 6 punkt 2 får beskattas i den avtalsslutande stat, där fastigheten är belägen.

2.Vinst genom överlåtelse av lös egendom hänförlig till tillgångar nedlagda i fast driftställe, vilket ett företag i en avtalsslutande stat har i den andra avtalsslutande staten, eller av lös egendom hänförlig till stadigvarande anordning för utövande av fritt yrke, vilken en person med hemvist i en avtalsslutande stat har i den andra avtalsslutande staten, får beskattas i denna andra stat. Motsvarande gäller vinst genom överlåtelse av sådant fast driftställe (för sig eller i samband med avyttring av hela företaget) eller sådan stadigvarande anordning. Vinst genom överlåtelse av sådan lös egendom som avses i artikel 23 punkt 3 beskattas emellertid endast i den avtalsslutande stat, där sådan lös egendom beskattas enligt nämnda artikel.

3.Vinst genom överlåtelse av annan än i punkterna 1 och 2 angiven egendom beskattas endast i den avtalsslutande stat där överlåtaren har hemvist.

4.Bestämmelserna i punkt 3 berör icke en avtalsslutande stats rätt att enligt sin egen lagstiftning beskatta sådan vinst genom överlåtelse av varje slag av egendom som förvärvas av en fysisk person som har hemvist i den andra avtalsslutande staten och som har haft hemvist i den förstnämnda avtalsslutande staten under någon del av de senaste sju åren före överlåtelsen.

Artikel 14 Ersättning för företagsledning eller utövande av fritt yrke

1.Ersättning för företagsledning eller utövande av fritt yrke, som härrör från en avtalsslutande stat och som betalas till person med hemvist i den andra avtalsslutande staten, får beskattas i denna andra stat.

2.Utan hinder av bestämmelserna i punkt 1 av artikel 15 får emellertid sådan ersättning för företagsledning eller utövande av fritt yrke beskattas i den avtalsslutande stat från vilken den härrör i enlighet med lagstiftningen i denna stat men skatten får icke överstiga 20 procent av ersättningens bruttobelopp.

3.Med uttrycket ”ersättning för företagsledning eller utövande av fritt yrke” förstås i denna artikel varje slag av betalning till person, som icke är anställd hos utbetalaren, såsom ersättning för tjänster i dennes egenskap av företagsledare, tekniker, konsult eller annan yrkesutövare.

4.Bestämmelserna i punkterna 1 och 2 tillämpas icke, om mottagaren av ersättningen har hemvist i en avtalsslutande stat och driver rörelse från fast driftställe i den andra avtalsslutande staten, från vilken ersättningen härrör eller utövar fritt yrke i denna andra stat från en där belägen stadigvarande anordning samt ersättningen äger verkligt samband med det fasta driftstället eller den stadigvarande anordningen. I sådant fall tillämpas bestämmelserna i artikel 7 respektive artikel 15.

5.Ersättning för företagsledning eller utövande av fritt yrke anses härröra från en avtalsslutande stat då utbetalaren är staten själv, politisk underavdelning, lokal myndighet eller person med hemvist i denna stat. Om den person som betalar ersättningen – antingen han har hemvist i en avtalsslutande stat eller ej – har fast driftställe i en avtalsslutande stat, till vilket skyldigheten att betala ersättningen är knuten och ersättningen bestrides av det fasta driftstället, anses dock ersättningen härröra från den avtalsslutande stat, där det fasta driftstället är beläget.

Artikel 15 Fritt yrke

1.Där icke bestämmelserna i artikel 14 föranleder annat, beskattas inkomst, som förvärvas av person med hemvist i en avtalsslutande stat genom utövande av fritt yrke eller annan därmed jämförbar självständig verksamhet, endast i denna stat, såvida han icke i den andra avtalsslutande staten har en stadigvarande anordning, som regelmässigt står till hans förfogande för utövandet av verksamheten. Om han har en sådan stadigvarande anordning, får inkomsten beskattas i denna andra avtalsslutande stat men endast så stor del därav som är hänförlig till denna anordning.

2.Uttrycket ”fritt yrke” inbegriper särskilt självständig vetenskaplig, litterär och konstnärlig verksamhet, uppfostrings- och undervisningsverksamhet samt sådan självständig verksamhet som utövas av läkare, advokater, ingenjörer, arkitekter, tandläkare och revisorer

Artikel 16 Enskild tjänst

1.Där icke bestämmelserna i artiklarna 17, 19, 20 och 21 föranleder annat, beskattas löner och liknande ersättningar, som person med hemvist i en avtalsslutande stat förvärrar genom anställning, endast i denna stat såvida icke arbetet utföres i den andra avtalsslutande staten. Om arbetet utföres i denna andra stat, får ersättning som uppbäres för arbetet beskattas där.

2.Utan hinder av bestämmelserna i punkt 1 beskattas inkomst, vilken uppbäres av peson med hemvist i en avtalsslutande stat för arbete som utföres i den andra avtalsslutande staten, endast i den förstnämnda avtalsslutande staten, under förutsättning att

  1. inkomsttagaren vistas i den andra avtalsslutande staten under tidrymd eller tidrymder, som sammanlagt icke överstiger 183 dagar under kalenderåret, och
  2. ersättningen betalas av eller på uppdrag av arbetsgivare, som icke har hemvist i den andra avtalslutande staten, samt
  3. ersättningen icke såsom omkostnad belastar fast driftställe eller stadigvarande anordning, som arbetsgivaren har i den andra avtalsslutande staten.

3.Utan hinder av föregående bestämmelser i denna artikel får inkomst av arbete, som utföres ombord på fartyg eller luftfartyg i internationell trafik, beskattas i den avtalsslutande stat där företaget har sin verkliga ledning.

Artikel 17 Styrelsearvoden

Styrelsearvoden och liknande ersättningar, som uppbäres av person med hemvist i en avtalsslutande stat i egenskap av styrelseledamot i bolag med hemvist i den andra avtalsslutande staten, får beskattas i denna andra stat.

Artikel 18 Artister och idrottsmän

1.Utan hinder av bestämmelserna i artiklarna 15 och 16 får inkomst, som teater- eller filmskådespelare, radio- eller televisionsartister, musiker och liknande yrkesutövare samt professionella idrottsmän förvärvar genom sin personliga verksamhet i denna egenskap, beskattas i den avtalsslutande stat där verksamheten utövas.

2.I fall då inkomst genom personligt arbete, som utföres av artist eller professionell idrottsman, icke tillfaller artisten eller idrottsmannen själv utan annan person, får denna inkomst, utan hinder av bestämmelserna i artiklarna 7, 15 och 16, beskattas i den avtalsslutande stat där artisten eller idrottsmannen inför arbetet.

3.Bestämmelserna i punkterna 1 och 2 tillämpas icke beträffande tjänster som utföres av artist eller professionell idrottsman. Om besöket i en avtalsslutande stat helt eller till betydande del bekostas genom bidrag av allmänna medel från den andra avtalsslutande staten.

Artikel 19 Pensioner och utbetalningar enligt bestämmelser om allmän socialförsäkring

1.Där icke bestämmelserna i artikel 20 punkt 2 föranleder annat, beskattas pensioner och liknande ersättningar, som utbetalas till person med hemvist i en avtalsslutande stat i anledning av tidigare anställning, endast i denna stat.

2.Utan hinder av bestämmelserna i punkt 1 får utbetalningar enligt allmän socialförsäkringslagstiftning i en avtalsslutande stat beskattas i denna stat.

Artikel 20 Allmän tjänst

1.a) Ersättning (med undantag för pension), som betalas av en avtalsslutande stat, dess politiska underavdelningar eller lokala myndigheter till fysisk person på grund av arbete som utföres i denna stats, dess politiska underavdelningars eller lokala myndigheters tjänst, beskattas endast i denna stat.

  b) Sådan ersättning beskattas emellertid endast i den andra avtalsslutande staten, om arbetet utföres i denna andra stat och mottagaren är en person med hemvist i denna stat som

    1. är medborgare i denna stat eller

    2. icke erhöll hemvist där endast för att UTföra arbetet eller

    3. icke är skattskyldig för sådan ersättning i den avtalsslutande stat från vilken ersättningen utbetalas.

2.a) Pension, som betalas av – eller från fonder inrättade av – en avtalsslutande stat, dess politiska underavdelningar eller lokala myndigheter till fysisk person på grund av arbete som utförts i denna stats, dess politiska underavdelningars eller lokala myndigheters tjänst, beskattas endast i denna stat.

  b) Sådan pension beskattas emellertid endast i den andra avtalsslutande staten, om mottagaren av pensionen är medborgare och har hemvist i denna stat.

3.Bestämmelserna i artiklarna 16, 17 och 19 tillämpas på ersättning och pension, som utbetalas på grund av arbete utfört i samband med rörelse som bedrives av en avtalsslutande stat, dess politiska underavdelningar eller lokala myndigheter.

Artikel 21 Studerande

1.Studerande eller affärs- eller hantverkspraktikant, som vistas i en avtalsslutande stat för att erhålla undervisning eller utbildning och som har eller omedelbart före vistelsen i denna stat hade hemvist i den andra avtalsslutande staten, är befriad från skatt i den förstnämnda staten på:

  1. belopp, som utbetalas till honom från person med hemvist utanför den förstnämnda staten för att bestrida hans uppehälle, undervisning eller utbildning, samt
  2. ersättning för personligt arbete, som utföres i den förstnämnda avtalsslutande staten, under förutsättning att ersättningen icke under något beskattningsår överstiger 9 500 svenska kronor eller motvärdet i tanzanisk valuta,

2.Skattebefrielse enligt punkt 2) medges endast för den tid, som skäligen eller vanligtvis åtgår för att fullborda studierna eller utbildningen i fråga, men får icke i något fall avse längre tidrymd än tre på varandra följande år.

Artikel 22 Övriga inkomster

Inkomst, beträffande vilken ingen bestämmelse meddelats i föregående artiklar i avtalet och som uppbäres av person med hemvist i en avtalsslutande stat, beskattas endast i denna stat, oavsett varifrån inkomsten härrör.

Artikel 23 Förmögenhet

1.Förmögenhet bestående av sådan fastighet som avses i artikel 6 punkt 2 får beskattas i den avtalsslutande stat där fastigheten är belägen.

2.Förmögenhet bestående av lös egendom, som är hänförlig till tillgångar nedlagda i ett företags fasta driftställe eller av lös egendom, som ingår i en stadigvarande anordning för utövande av fritt yrke, får beskattas i den avtalsslutande stat där det fasta driftstället eller den stadigvarande anordningen är belägen.

3.Fartyg och luftfartyg, som användes i internationell trafik, samt lös egendom, som är hänförlig till användningen av sådana fartyg och luftfartyg, beskattas endast i den avtalsslutande stat där företaget har sin verkliga ledning.

4.Alla andra slag av förmögenhet, som innehas av person med hemvist i en avtalsslutande stat, beskattas endast i denna stat.

Artikel 24 Undvikande av dubbelbeskattning

1.Om person med hemvist i Sverige uppbär inkomst eller innehar förmögenhet, som enligt bestämmelserna i detta avtal får beskattas i Tanzania, skall Sverige

  1. från vederbörande persons inkomstskatt avräkna ett belopp motsvarande den inkomstskatt som erlagts i Tanzania;
  2. från vederbörande persons förmögenhetsskatt avräkna ett belopp motsvarande den förmögenhetsskatt som erlagts i Tanzania.

2.Avräkningsbeloppet skall emellertid icke i någotdera fallet överstiga beloppet av den del av inkomstskatten respektive förmögenhetsskatten, beräknad utan sådan avräkning, som belöper på den inkomst eller den förmögenhet som får beskattas i Tanzania.

3.I enlighet med tanzanisk lagstiftning angående avräkning som medges person, som är bosatt i Tanzania, från tanzanisk skatt av skatt, som utgår i annat land än Tanzania, avräknas svensk skatt, som enligt svensk lag och i överensstämmelse med detta avtal utgår antingen direkt eller genom skatteavdrag på inkomst från källa i Sverige, från tanzanisk skatt på samma inkomst. Avräkningsbeloppet skall emellertid icke överstiga beloppet av den tanzaniska skatt, som utan sådan avräkning belöper på den inkomst som uppbäres från Sverige.

4.Om person med hemvist i en avtalsslutande stat uppbär inkomst eller innehar förmögenhet som enligt bestämmelserna i detta avtal beskattas endast i den andra avtalsslutande staten, får den förstnämnda avtalsslutande staten inräkna inkomsten eller förmögenheten i beskattningsunderlaget men skall från inkomstskatten eller förmögenhetsskatten avräkna den del av inkomstskatten respektive förmögenhetsskatten som belöper på den inkomst som förvärvats från den andra avtalsslutande staten eller den förmögenhet som innehas där.

5.Vid tillämpningen av punkt 1 a) och punkt 2 anses uttrycket ”skatt som erlagts i Tanzania” omfatta belopp som skulle ha ut-tagits som tanzanisk skatt under ett år, om icke:

  1. investeringsavdrag medgivits enligt paragraf 24, 25 eller 26 i andra avdelningen av inkomstskattelagen (”Second Schedule to the Income Tax Act”); eller
  2. skattebefrielse eller skattenedsättning medgivits i enlighet med bestämmelser härom, som senare kan komma att införas i lagstiftningen och som enligt överenskommelse mellan de behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna har till syfte att främja ekonomisk utveckling.

6.Bestämmelserna i punkt 5 1) tillämpas beträffande de första tio åren, under vilka detta avtal är tillämpligt, men de behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna kan överlägga med varandra i syfte att bestämma om denna tidsrymd skall utsträckas.

Artikel 25 Förbud mot diskriminering

1.Medborgare i en avtalsslutande stat skall, oavsett om de har hemvist i en avtalsslutande stat eller ej, icke i den andra avtalsslutande staten bli föremål för någon beskattning eller något därmed sammanhängande skattekrav av annat slag eller mer tyngande än medborgarna i denna andra stat under samma förhållanden är eller kan bli underkastade.

2.Beskattningen av fast driftställe, som företag i en avtalsslutande stat har i den andra avtalsslutande staten, skall i denna andra stat icke vara mindre fördelaktig än beskattningen av företag i denna stat, som bedriver samma verksamhet.

Denna bestämmelse anses icke medföra förpliktelse för en avtalsslutande stat att medge personer med hemvist i den andra avtalsslutande staten sådana personliga avdrag vid beskattningen, skattebefrielser eller skattenedsättningar på grund av civilstånd eller försörjningsplikt mot familj som medges personer med hemvist i den förstnämnda avtalsslutande staten. Bestämmelsen medför icke heller rätt att i en avtalsslutande stat erhålla skattebefrielse för utdelning eller annan utbetalning till bolag med hemvist i den andra avtalsslutande staten.

Bestämmelsen i första stycket hindrar icke en avtalsslutande stat att beskatta inkomst, som uppbäres av ett fast driftställe, enligt reglerna i denna stats egen lagstifting, om det fasta driftstället tillhör aktiebolag eller därmed jämförligt bolag i den andra avtalsslutande staten. Beskattningen skall dock motsvara den beskattning som tillämpas för aktiebolag och därmed jämförliga bolag med hemvist i den förstnämnda avtalsslutande staten på deras icke utdelade vinst.

3.Utom i de fall då artikel 9, artikel 11 punkt 6 eller artikel 12 punkt 6 tillämpas, skall ränta, royalty eller annan utbetalning från ett företag i en avtalsslutande stat till person med hemvist i den andra avtalsslutande staten vara avdragsgill vid beräkningen av beskattningsbar vinst för sådant företag på samma villkor som motsvarande utbetalning till person med hemvist i den förstnämnda staten.

På samma sätt skall skuld, som företag i en avtalsslutande stat har till person med hemvist i den andra avtalsslutande staten, vid beräkningen av företagets beskattningsbara förmögenhet vara avdragsgill som om skulden uppkommit i förhållande till person med hemvist i den förstnämnda staten.

4.Företag i en avtalsslutande stat, vilkas kapital helt eller delvis äges eller kontrolleras, direkt eller indirekt, av en eller flera personer rned hemvist i den andra avtalsslutande staten, skall icke i den förstnämnda avtalsslutande staten bli föremål för någon beskattning eller något därmed sammanhängande skattekrav, som är av annat slag eller mer tyngande än den beskattning och därmed sammanhängande skattekrav, som andra liknande företag i denna förstnämnda stat är eller kan bli underkastade.

5.I denna artikel avser uttrycket ”beskattning” skatter av varje slag och beskaffenhet.

Artikel 26 Förfarandet vid ömsesidig överenskommelse

1.Om person med hemvist i en avtalsslutande stat gör gällande, att i en avtalsslutande stat eller i båda staterna vidtagits åtgärder, som för honom medför eller kommer att medföra en mot detta avtal stridande beskattning, äger han – utan att detta påverkar hans rätt att använda sig av de rättsmedel som finns i dessa staters interna rättsordning – göra framställning i saken hos den behöriga myndigheten i den avtalsslutande stat, där han har hemvist. Sådan framställning skall göras inom tre år från den tidpunkt då personen i fråga fick vetskap om den åtgärd som givit upphov till beskattning som strider mot avtalet.

2.Om denna behöriga myndighet finner framställningen grundad men ej själv kan få till stånd en tillfredsställande lösning, skall myndigheten söka lösa frågan genom ömsesidig överenskommelse med den behöriga myndigheten i den andra avtalsslutande staten i syfte att undvika en mot detta avtal stridande beskattning. Överenskommelse som träffats skall genomföras utan hinder av tidsfrister i de avtalsslutande staternas interna lagstiftning.

3.De behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna skall genom ömsesidig överenskommelse söka avgöra svårigheter eller tvivelsmål som uppkommer rörande tolkningen eller tillämpningen av detta avtal. De kan även överlägga i syfte att undanröja dubbelbeskattning i sådana fall som ej omfattas av detla avtal.

4.De behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna kan träda i direkt förbindelse med varandra för att träffa överenskommelse i de fall som angivits i föregående punkter. Om muntliga överläggningar anses underlätta en överenskommelse, kan sådana överläggningar äga rum inom ramen för en kommission bestående av representanter för de behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna.

Artikel 27 Utbyte av upplysningar

1.De behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna skall utbyta sådana upplysningar som är nödvändiga för att tillämpa detta avtal och för att genomföra bestämmelserna i de avtalsslutande staternas lagstiftning beträffande skatter, som avses i detta avtal, i den utsträckning beskattningen enligt denna lagstiftning står i överensstämmelse med detta avtal. De utbytta upplysningarna skall behandlas som hemliga och får icke yppas för andra personer eller myndigheter än sådana som handlägger taxering eller uppbörd av skatter som omfattas av detta avtal.

2.Bestämmelserna i punkt 1 skall icke anses medföra skyldighet för en avtalsslutande stat

  1. att vidtaga förvaltningsåtgäder, som strider mot lagstiftning eller administrativ praxis i denna stat eller i den andra avtalsslutande staten.
  2. att lämna upplysningar, som icke är tillgängliga enligt lagstiftning eller under sedvanlig tjänsteutövning i denna stat eller i den andra avtalsslutande staten.
  3. att lämna upplysningar, som skulle röja affärshemlighet, industri-, handels-, eller yrkeshemlighet eller i näringsverksamhet nyttjat förfaringssätt, eller upplysningar, vilkas överlämnande skulle strida mot allmänna hänsyn.

Artikel 28 Diplomatiska och konsulära befattningshavare

Detta avtal påverkar icke de privilegier i beskattningshänseende som enligt folkrättens allmänna regler eller stadganden i särskilda överenskommelser tillkommer diplomatiska eller konsulära befattningshavare.

Artikel 29 Ikraftträdande

1.Detta avtal träder i kraft när den sista av de åtgärder vidtagits i Tanzania och Sverige som i respektive stat erfordras för att avtalet skall bli gällande. Beträffande Sverige skall avtalet ratificeras.

2.De avtalsslutande staterna underrättar varandra när åtgärder enligt punkt 1 av denna artikel vidtagits. Sådana meddelanden utväxlas i Dar es Salaam snarast möjligt.

3.Avtalet träder i kraft med utväxlingen av sådana meddelanden och tillämpas beträffande inkomst:, som förvärvas den 1 januari året närmast efter det då utväxlingen äger rum eller senare, och beträffande förmögenhet, som taxeras andra kalenderåret närmast efter det då utväxlingen äger rum eller senare.

4.De åtgärder för lindring av dubbelbeskattning beträffande inkomstskatt och skatter av likartat slag, vilka vidtogs mellan Sveriges regering och Det Förenade Konungarikets regering genom avtal den 30 mars 1949 och vilka med vissa jämkningar tillämpats i förhållande till Tanganyika och Zanzibar med stöd av noteväxling den 28 maj 1958, skall upphöra att gälla från och med den dag då förevarande avtal blir tillämpligt.

Artikel 30 Upphörande

Detta avtal förblir i kraft till dess det uppsäges av en av de avtalsslutande staterna. Envar av de avtalsslutande staterna kan på diplomatisk väg uppsäga avtalet genom meddelande härom minst sex månader före utgången av något kalenderår som följer efter en tidrymd av fem år från den dag avtalet träder i kraft. I händelse av sådan uppsägning upphör avtalet att gälla beträffande inkomst, som förvärvas den 1 januari året närmast efter det då uppsägningen skedde eller senare, och beträffande förmögenhet, som taxeras andra kalenderåret närmast efter det då uppsägningen skedde eller senare.

Till bekräftelse härav har undertecknade, därtill vederbörligen bemyndigade, undertecknat detta avtal.

Som skedde i Stockholm den 2 maj 1976 i två exemplar på engelska språket.

Bilaga 2 – Anvisningar

A. Allmänna anvisningar

Frågan huruvida och i vilken omfattning en person är skattskyldig i Sverige avgöres i första hand med ledning av de svenska skatteförfattningarna. Om enligt dessa författningar skattskyldighet icke föreligger, kan sådan ej heller inträda på grund av avtalet. I den mån avtalet innebär inskränkning av den skattskyldighet i Sverige, som föreskrives i de svenska skatteförfattningarna, skall avtalet däremot lända till efterrättelse.

Även om enligt avtalet skattskyldigs inkomst eller förmögenhet helt eller delvis skall vara undantagen från beskattning i Sverige, skall den skattskyldige lämna alla de uppgifter till ledning för taxeringen som han annars hade varit skyldig att lämna.

Om skattskyldig kan visa att åtgärd som beskattningsmyndighet eller domstol vidtagit har medfört eller kommer att medföra beskattning som strider mot avtalets bestämmelser, får han enligt art. 26 punkt 1 göra framställning om rättelse. Sådan framställning göres hos regeringen och bör ges in snarast möjligt efter det den skattskyldige erhöll kännedom om den avtalsstridiga beskattningen.

Sådan prövning av avtalets tillämpning som avses i föregående stycke kan påkallas av fysisk person, som är bosatt eller stadigvarande vistas i Sverige, eller av svensk juridisk person eller, om fråga är om tillämpning av art. 25 punkt 1, av svensk medborgare.

De flesta inkomstslagen är särskilt behandlade i avtalet. Några speciella arter av inkomst – t.ex. vissa slag av periodiskt understöd – är dock ej nämnda i avtalet. I sådana fall tillämpas art. 22.

Vissa slag av förmögenhet är särskilt behandlade i art. 23 punkterna 1-3. I övrigt sker beskattningen enligt art. 23 punkt 4. Jfr även art. 24.

B. Särskilda anvisningar

till art. 1 och 4

Avtalets bestämmelser är i allmänhet tillämpliga endast på fysiska och juridiska personer som har hemvist i Sverige eller Tanzania.

Huruvida fysisk eller juridisk person skall anses ha hemvist i endera staten avgörs i första hand med ledning av lagstiftningen i denna stat. I art. 4 punkterna 2 och 3 regleras fall av s.k. dubbel bosättning, dvs. fall där den skattskyldige enligt svenska beskattningsregler anses bosatt i Sverige och enligt tanzaniska beskattningsregler anses bosatt i Tanzania. Vid tillämpning av avtalet skall i sådana fall den skattskyldige anses ha hemvist endast i den avtalsslutande stat i vilken han har hemvist enligt nämnda avtalsbe stämmelser.

Person, som avses i 69 § kommunalskattelagen (1928:370), 17 § lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt och 17 § lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt, skall vid tillämpningen av art. 4 anses bosatt i Sverige, såvitt fråga är om svensk beskickning eller lönat svenskt konsulat i Tanzania.

Person, som avses i 70 § 1 mom. kommunalskattelagen (1928:370), 18 § 1 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt och 18 § lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt, skall vid tillämpningen av art. 4 anses bosatt i Tanzania, såvitt fråga är om tanzanisk beskickning eller lönat tanzaniskt konsulat i Sverige.

till art. 2

Avtalet gäller de skatter som anges i art. 2. Angående annan beskattning se dock art. 25 punkt 5.

till art. 6

Enligt svensk skattelagstiftning beskattas inkomst som härrör från fastighet i vissa fall som inkomst av rörelse (jfr bl.a. 27 § kommunalskattelagen (1928:370)). Inkomst som omfattas av art. 6 beskattas emellertid alltid i den stat där fastigheten är belägen. Denna regel gäller även beträffande royalty från fastighet eller för nyttjande av eller rätten att nyttja gruva, källa, eller annan naturtillgång.

Annan royalty beskattas enligt art. 12.

till art. 7

Inkomst av rörelse, som bedrives från fast driftställe, beskattas i regel enligt art. 7. Vad som förstås med uttrycket ”fast driftställe” anges i art. 5.

Om fysisk eller juridisk person med hemvist i Sverige bedriver rörelse från fast driftställe i Tanzania, får den till driftstället hänförliga inkomsten beskattas i Sverige men tanzanisk skatt på inkomsten avräknas från den svenska skatten enligt art. 24 punkterna 1 och 2. I fråga om avräkning i vissa fall då tanzanisk skatt har eftergivits (art. 24 punkt 5) samt förfarandet vid avräkningen hänvisas till anvisningspunkten 2 till art. 24.

Inkomst av rörelse, som fysisk eller juridisk person med hemvist i Tanzania bedriver från fast driftställe i Sverige, beräknas enligt art. 7 punkterna 2 och 4. Till grund för inkomstbeskattningen bör läggas i första hand den särskilda bokföring som kan ha förts vid det fasta driftstället. I mån av behov skall denna bokföring justeras så, att inkomstberäkningen sker i enlighet med den i nämnda bestämmelser angivna principen. Avdrag medges för så stor del av huvudkontorets allmänna omkostnader som skäligen kan anses belöpa på det fasta driftstället. Vid inkomstberäkningen iakttages vidare, att inkomst av försäljning eller tillhandahållande av tjänster som avses i art. 7 punkt 3 medtages vid beräkningen av det fasta driftställets inkomst av rörelse, såvida icke den skattskyldige visar att försäljningen eller tillhandahållandet av tjänsterna icke är att hänföra till verksamheten vid driftstället.

Om inkomst av sjöfart och luftfart i internationell trafik finns särskilda bestämmelser i art. 8.

till art. 8

1.Inkomst av luftfart i internationell trafik beskattas enligt art. 8 punkt 1 endast i den stat där företaget har sin verkliga ledning.

2.Om fysisk eller juridisk person med hemvist i Sverige förvärvar inkomst från Tanzania av sjöfart i internationell trafik, beskattas inkomsten i Sverige men tanzanisk skatt på inkomsten avräknas från den svenska skatten. Härvid iakttages, att den tanzaniska skatten har beräknats på en inkomst som icke överstiger 5 % av de bruttointäkter som har förvärvats genom befordran av passagerare eller gods som har tagits ombord i Tanzania, samt att den sålunda beräknade skatten har nedsatts till halva beloppet (art. 8 punkt 3). I fråga om avräkning i vissa fall då tanzanisk skatt har eftergivits (art. 24 punkt 5) samt förfarandet vid avräkningen hänvisas till anvisningspunkten 2 till art. 24.

3.Om fysisk eller juridisk person med hemvist i Tanzania förvärvar inkomst från Sverige av sjöfart i internationell trafik, beskattas inkomsten här, om det kan ske enligt gällande beskattningsregler. Vid beräkning av den svenska skatten skall dock enligt art. 8 punkterna 2 och 3 följande gälla.

Nettointäkten av sjöfartsrörelsen beräknas på vanligt sätt. Om den skattepliktiga nettointäkten därvid överstiger ett belopp motsvarande 5 % av de bruttointäkter som förvärvats genom befordran av passagerare eller gods som har tagits ombord i Sverige, beräknas nettointäkten dock till sistnämnda belopp. Såväl den statliga som den kommunala inkomstskatt som belöper på inkomsten av sjöfartsrörelsen skall nedsättas till halva beloppet. Taxeringsnämnd skall i deklarationen anteckna de uppgifter som behövs för debitering. Längdförande myndighet svarar för att sådan anteckning överföres till inkomst och debiteringslängderna.

till art. 9

Art. 9 innehåller en allmän regel om omräkning av vinstfördelningen mellan koncernföretag. För Sveriges del kan omräkning vid taxering ske enligt 43 § 1 mom. kommunalskattelagen (1928:370).

Äger sådan omräkning rum mellan företag i Sverige och Tanzania, skall skattechefen anmäla detta till regeringen och i korthet redogöra för vad som förekommit.

till art. 10

1.Vad som förstås med uttrycket ”utdelning” anges i art. 10 punkt 3.

2.När fysisk eller juridisk person med hemvist i Sverige uppbär utdelning från bolag med hemvist i Tanzania och utdelningen icke är hänförlig till andel, som äger verkligt samband med fast driftställe eller stadigvarande anordning som den utdelningsberättigade har i Tanzania, iakttages bestämmelserna i andra och tredje styckena.

Om utdelningen uppbäres av aktiebolag eller ekonomisk förening, är utdelningen undantagen från beskattning i Sverige i den mån art. 10 punkt 4 föranleder det. De svenska bestämmelserna om befrielse från skattskyldighet för utdelning som avses i art. 10 punkt 4 finns i 54 § kommunalskattelagen (1928:370) och 7 § lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt. Frågan om avdrag för ränta på skuld, som belöper på aktier eller andelar i det tanzaniska bolaget, bedömes vid tillämpningen av 39 § 1 mom. kommunalskattelagen som om utdelning, för vilken skattefrihet åtnjutes enligt avtalet, har undantagits från skatteplikt enligt 54 § samma lag.

I övriga fall beräknas svensk skatt på utdelningens bruttobelopp utan avdrag för tanzanisk skatt. Avdrag medges dock i vanlig ordning för förvaltningskostnader och ränta på skuld som belöper på utdelningen. Svensk skatt på utdelningen nedsättes enligt art. 24 punkterna 1 och 2 genom avräkning av tanzanisk skatt som uttagits enligt art. 10 punkt 2. Den tanzaniska skatten får därvid icke överstiga 25 % eller, i fall som avses i art. 10 punkt 2 a, 15 % av utdelningens bruttobelopp. I fråga om avräkning i vissa fall då tanzanisk skatt har eftergivits (art. 24 punkt 5) samt förfarandet vid avräkningen hänvisas till anvisningspunkten 2 till art. 24.

3.När fysisk eller juridisk person med hemvist i Sverige uppbär utdelning från bolag med hemvist i Tanzania och utdelningen är hänförlig till andel, som äger verkligt samband med fast driftställe eller stadigvarande anordning som den utdelningsberättigade har i Tanzania, tillämpas art. 7 resp. art. 15. Utdelningen skall, om icke annat gäller på grund av art. 10 punkt 4, i detta fall beskattas i Sverige men tanzanisk skatt på utdelningen avräknas från den svenska skatten enligt art. 24 punkterna 1 och 2. I fråga om avräkning i vissa fall då tanzanisk skatt har eftergivits (art. 24 punkt 5) samt förfarandet vid avräkningen hänvisas till anvisningspunkten 2 till art. 24.

4.När aktiebolag i Sverige verkställer utdelning till fysisk eller juridisk person med hemvist i Tanzania och utdelningen icke är hänförlig till andel, som äger verkligt samband med fast driftställe eller stadigvarande anordning som den utdelningsberättigade har i Sverige, uttages kupongskatt med 25 % eller, i fall som avses i art. 10 punkt 2 a, med 15 % av utdelningens bruttobelopp. Utdelning från svensk ekonomisk förening beskattas i sådant fall enligt 6 § 1 mom. a eller c lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt men den statliga inkomstskatten får icke överstiga 25 % eller, i fall som avses i art. 10 punkt 2 a, 15 % av utdelningens bruttobelopp. Vid taxering till statlig inkomstskatt för utdelning från svensk ekonomisk förening skall taxeringsnämnd i deklarationen anteckna de uppgifter som behövs för debitering. Längdförande myndighet svarar för att sådan anteckning överföres till inkomst- och debiteringslängderna.

Angående förfarandet vid nedsättning av svensk skatt på utdelning tillämpas i övrigt särskilda bestämmelser.

Om den utdelningsberättigade har fast driftställe eller stadigvarande anordning i Sverige och utdelningen är hänförlig till andel, som äger verkligt samband med det fasta driftstället eller den stadigvarande anordningen, tillämpas art. 7 resp. art. 15. I sådant fall gäller icke ovan angivna regler om begränsning av svensk skatt på utdelning.

till art. 11

1.Ränta som utbetalas från Tanzania till fysisk eller juridisk person med hemvist i Sverige beskattas här.

Är räntan icke hänförlig till fordran, som äger verkligt samband med fast driftställe eller stadigvarande anordning som inkomsttagaren har i Tanzania, beräknas svensk skatt på räntans bruttobelopp utan avdrag för tanzanisk skatt. Avdrag medges dock i vanlig ordning för förvaltningskostnader etc. Svensk skatt på räntan nedsättes enligt art. 24 punkterna 1 och 2 genom avräkning av tanzanisk skatt, som har uttagits enligt art. 11 punkt 2. Denna får icke överstiga 15 % av räntans bruttobelopp.

Är räntan hänförlig till fordran, som äger verkligt samband med fast driftställe eller stadigvarande anordning som inkomsttagaren har i Tanzania, tillämpas art. 7 resp. art. 15. Tanzanisk skatt på räntan avräknas i sådant fall från den svenska skatten enligt art. 24 punkterna 1 och 2.

I fråga om avräkning i vissa fall då tanzanisk skatt har eftergivits (art. 24 punkt 5) samt förfarandet vid avräkningen hänvisas till anvisningspunkten 2 till art. 24.

2.Ränta, som utbetalas från Sverige till fysisk eller juridisk person med hemvist i Tanzania, kan enligt gällande skatteförfattningar icke beskattas i Sverige. Detta gäller dock endast beträffande ränta som utgör inkomst av förvärvskällan kapital. Är räntan att hänföra till inkomst av rörelse (jfr punkt 2 av anvisningarna till 28 § kommunalskattelagen (*1928:370*)), beskattas räntan i Sverige, under förutsättning att räntan är hänförlig till fordran, som äger verkligt samband med fast driftställe eller stadigvarande anordning som inkomsttagaren har i Sverige (art. 11 punkt 4).

till art. 12

1.Beträffande beskattning av sådan royalty som avses i art. 12 punkt 3 gäller följande.

Royalty, som utbetalas från Tanzania till fysisk eller juridisk person med hemvist i Sverige, beskattas här.

Är royaltyn icke hänförlig till rättighet eller egendom, som äger verkligt samband med fast driftställe eller stadigvarande anordning som inkomsttagaren har i Tanzania, beräknas svensk skatt på royaltyns bruttobelopp utan avdrag för tanzanisk skatt. Avdrag medges dock i vanlig ordning för kostnader. Svensk skatt på royaltyn nedsättes enligt art. 24 punkterna 1 och 2 genom avräkning av tanzanisk skatt som uttagits enligt art. 12 punkt 2. Denna skatt får icke överstiga 20 % av royaltyns bruttobelopp.

Är royaltyn hänförlig till rättighet eller egendom, som äger verkligt samband med fast driftställe eller stadigvarande anordning som inkomsttagaren har i Tanzania, tillämpas art. 7 resp. art. 15. Tanzanisk skatt på royaltyn avräknas i sådant fall från den svenska skatten enligt art. 24 punkterna 1 och 2.

I fråga om avräkning i vissa fall då tanzanisk skatt har eftergivits (art. 24 punkt 5) samt förfarandet vid avräkningen hänvisas till anvisningspunkten 2 till art. 24.

Royalty, som utbetalas från Sverige till fysisk eller juridisk person med hemvist i Tanzania, beskattas i Sverige enligt 28 § 1 mom. tredje stycket och punkt 3 av anvisningarna till 53 § kommunalskattelagen (1928:370) jämfört med 2 och 3 §§ lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt. Om icke fall som avses i art. 12 punkt 4 föreligger, får emellertid summan av den statliga och kommunala inkomstskatt som belöper på royaltyn enligt art. 12 punkt 2 icke överstiga 20 % av royaltyns bruttobelopp. Vid tillämpningen av denna maximeringsregel iakttages bestämmelserna i följande stycke.

Om inkomsttagaren uppbär även annan inkomst från Sverige än royaltyn, anses på royaltyn belöpa så stor andel av hela den statliga inkomstskatten som royaltyn – efter avdrag för kostnader som är hänförliga till royaltyn – utgör av inkomsttagarens sammanlagda inkomst av olika förvärvskällor. Taxeringsnämnd skall i deklarationen anteckna royaltyns bruttobelopp och i förekommande fall den nyss angivna delen av den statliga inkomstskatten samt ange dels att summan av den enligt allmänna regler uträknade och på royaltyn belöpande statliga och kommunala inkomstskatten skall, om den överstiger 20 % av royaltyns bruttobelopp, nedsättas med det överskjutande beloppet, dels att den kommunala inkomstskatten får nedbringas endast i den mån det överskjutande beloppet överstiger den statliga inkomstskatten. Längdförande myndighet svarar för att sådan anteckning överföres till inkomstoch debiteringslängderna.

Exempel: En person med hemvist i Tanzania uppbär royalty från Sverige med ett bruttobelopp av 10000 kronor. Till royaltyn hänförliga avdragsgilla kostnader uppgår till 500 kronor. Den skattskyldige antages vidare uppbära i Sverige skattepliktig nettointäkt av andra förvärvskällor med ett belopp av 5000 kronor och vid taxeringen till statlig inkomstskatt åtnjuta allmänna avdrag med 1000 kronor. Den till statlig inkomstskatt taxerade inkomsten blir sålunda (9500 + 5000 – 1000 =) 13500 kronor. I deklarationen antecknas: ”Enligt avtalet med Tanzania skall den statliga resp. den kommunala inkomstskatten nedsättas med det belopp varmed summan av 9500/14500 av hela den statliga inkomstskatten och den kommunala inkomstskatt, som belöper på 9500 kronor, överstiger 20 % av 10000 kronor. Den kommunala inkomstskatten får nedbringas endast i den mån det överskjutande beloppet överstiger 9500/14500 av hela den statliga inkomstskatten.”

2.Royalty eller annat belopp, som utbetalas såsom ersättning för nyttjande av gruva, källa eller annan naturtillgång, beskattas enligt art. 6.

till art. 13

Vinst som fysisk eller juridisk person med hemvist i Tanzania förvärvar genom överlåtelse av fastighet i Sverige, beskattas här. Vidare beskattas i Sverige vinst genom överlåtelse av lös egendom som utgör anläggnings- eller driftkapital i fast driftställe, som inkomsttagaren har här. Motsvarande gäller i fråga om lös egendom, som ingår i en i Sverige belägen stadigvarande anordning för utövande av fritt yrke. Beskattning i Sverige får vidare ske i fall som avses i art. 13 punkt 4.

Realisationsvinst, som förvärvas av fysisk eller juridisk person med hemvist i Sverige, beskattas här. Enligt art. 13 punkt 1 får tanzanisk skatt uttagas på realisationsvinsten, om den avyttrade egendomen utgöres av fastighet belägen i Tanzania. Motsvarande gäller enligt art. 13 punkt 2 i fråga om lös egendom som utgör anläggnings- eller driftkapital i fast driftställe, som inkomsttagaren har i Tanzania eller lös egendom hänförlig till stadigvarande anordning för utövande av fritt yrke, vilken inkomsttagaren har där. Tanzanisk skatt får vidare uttagas i fall som avses i art. 13 punkt 4. Svensk skatt på realisationsvinsten nedsättes enligt art. 24 punkterna 1 och 2 genom avräkning av den tanzaniska skatt som har påförts samma vinst. I fråga om avräkning i vissa fall då tanzanisk skatt har eftergivits (art. 24 punkt 5) samt förfarandet vid avräkning hänvisas till anvisningspunkten 2 till art. 24.

till art. 14

1.Vad som förstås med uttrycket ”ersättning för företagsledning eller utövande av fritt yrke” framgår av art. 14 punkt 3.

2.I fråga om beskattning av ersättning för företagsledning eller utövande av fritt yrke som utbetalas från Tanzania till fysisk eller juridisk person med hemvist i Sverige, äger punkt 1 andra, tredje, fjärde och femte styckena av anvisningarna till art. 12 motsvarande tillämpning.

Ersättning för företagsledning eller utövande av fritt yrke, som utbetalas från Sverige till fysisk eller juridisk person med hemvist i Tanzania, beskattas i Sverige om det kan ske enligt gällande beskattningsregler. Om icke fall som avses i art. 14 punkt 4 föreligger, får emellertid summan av den statliga och kommunala inkomstskatt som belöper på ersättningen enligt art. 14 punkt 2 icke överstiga 20 % av ersättningens bruttobelopp. Punkt 1 sjunde stycket av anvisningarna till art. 12 äger härvid motsvarande tillämpning.

till art. 15

1.Vad som förstås med uttrycket ”fritt yrke” anges i art. 15 punkt 2.

2.Om icke annat följer av art. 14 beskattas inkomst av fritt yrke i regel endast i den stat där den skattskyldige har hemvist. Är inkoms ten hänförlig till verksamhet, som utövas vid sådan stadigvarande anordning som avses i art. 15 punkt 1 får inkomsten emellertid beskattas i den stat där anordningen finns.

Om person med hemvist i Sverige förvärvar inkomst av fritt yrke genom verksamhet vid stadigvarande anordning i Tanzania får inkomsten beskattas i Sverige men tanzanisk skatt på inkomsten avräknas från den svenska skatten enligt art. 24 punkterna 1 och 2. I fråga om avräkning i vissa fall då tanzanisk skatt har eftergivits (art. 24 punkt 5) samt förfarandet vid avräkningen hänvisas till anvisningspunkten 2 till art. 24.

3.Beträffande beskattning av inkomst som förvärvas av skådespelare, musiker m.fl. se anvisningarna till art. 18.

till art. 16 och 17

Inkomst av enskild tjänst får enligt art. 16 punkt 1 i regel beskattas i den stat där arbetet utföres. Undantag från denna regel föreskrives i art. 16 punkterna 2 och 3 samt art. 17 och 21.

Beträffande beskattning av styrelsearvoden och liknande ersättningar gäller enligt art. 17 följande.

När svenskt bolag utbetalar styrelsearvode till person med hemvist i Tanzania, beskattas ersättningen i Sverige, om det kan ske enligt gällande beskattningsregler. Har sådan ersättning uppburits av person med hemvist i Sverige från bolag med hemvist i Tanzania, får inkomsten beskattas i Sverige men tanzanisk skatt på inkomsten avräknas från den svenska skatten enligt art. 24 punkterna 1 och 2. I fråga om avräkning i vissa fall då tanzanisk skatt har eftergivits (art. 24 punkt 5) samt förfarandet vid avräkningen hänvisas till anvisningspunkten 2 till art. 24.

till art. 18

Inkomst, som teater- eller filmskådespelare, radio- eller televisionsartister, musiker och liknande yrkesutövare samt professionella idrottsmän förvärvar genom sin yrkesverksamhet, beskattas enligt art. 18 punkt 1 i den stat där verksamheten utövas om icke fall som avses i art. 18 punkt 3 föreligger. Detta gäller oavsett om inkomsten förvärvas under utövande av fritt yrke eller på grund av anställning. Detta gäller enligt art. 18 punkt 2 även om ersättningen utbetalas till annan person (t.ex. arbetsgivare hos vilken artisten är anställd) än artisten eller idrottsmannen själv. För Sveriges vidkommande iakttages vid tillämpningen av art. 18 punkterna 1 och 2 bestämmelserna i 54 § första stycket c kommunalskattelagen (1928:370) och 7 § första stycket b lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt.

till art. 19

Pension på grund av enskild tjänst beskattas i regel endast i inkomsttagarens hemviststat (art. 19 punkt 1).

Pension och annan ersättning som utbetalas till person med hemvist i Tanzania enligt svensk socialförsäkringslagstiftning får enligt art. 19 punkt 2 beskattas här.

Person med hemvist i Sverige, som uppbär utbetalning enligt tanzanisk socialförsäkringslagstiftning, beskattas i Sverige för sådan utbetalning men tanzanisk skatt på inkomsten avräknas från den svenska skatten enligt art. 24 punkterna 1 och 2. I fråga om förfarandet vid avräkningen hänvisas till anvisningspunkten 2 till art. 24.

till art. 20

Ersättning, med undantag för pension, som utbetaas av någon av staterna, dess politiska underavdelningar eller lokala myndigheter för arbete utfört i allmän tjänst beskattas enligt art. 20 punkt 1 a i regel endast i den stat varifrån ersättningen utbetalas. Har arbetet utförts i den andra staten av person med hemvist där, beskattas emellertid ersättningen enligt art. 20 punkt 1 b endast i den staten, om mottagaren är medborgare i den staten eller icke erhöll hemvist där endast för att utföra ifrågavarande arbete eller icke är skattskyldig i den stat från vilken ersättningen utbetalas.

Pension, som utbetalas av – eller från fonder inrättade av – en av staterna, dess politiska underavdelningar eller lokala myndigheter på grund av allmän tjänst, beskattas enligt art. 20 punkt 2 a i regel endast i denna stat. Om mottagaren av pensionen är medborgare i den andra staten och har hemvist där, beskattas emellertid pensionen enligt art. 20 punkt 2 b endast i denna stat.

Ersättning (inklusive pension), som utbetalas för tjänst utförd i samband med rörelse, som den utbetalande staten, dess politiska underavdelningar eller lokala myndigheter har bedrivit, beskattas som inkomst på grund av enskild tjänst enligt art. 16, 17 och 19.

till art. 24

1.Inkomst från källa i Sverige beskattas här i den mån svenska skatteförfattningar föranleder det och inskränkning av skattskyldigheten icke följer av övriga artiklar. Detsamma gäller i fråga om förmögenhetstillgång som är belägen i Sverige. Om inkomsten eller förmögenheten beskattas även i Tanzania, medges lättnad vid den tanzaniska beskattningen enligt art. 24 punkt 3.

2.Inkomst från källa i Tanzania, som uppbäres av person med hemvist i Sverige, medtages vid taxering i Sverige med undantag för utdelning i vissa fall från bolag i Tanzania. I fråga om sådan utdelning se punkt 2 andra stycket och punkt 3 av anvisningarna till art. 10. Likaså medtages förmögenhetstillgång, som är belägen i Tanzania, vid taxering till svensk förmögenhetsskatt. Svensk skatt på inkomsten eller förmögenheten nedsättes genom avräkning enligt art. 24 punkterna 1, 2 och 5 om icke fall som anges i anvisningspunkten 3 nedan föreligger.

Svensk inkomstskatt beräknas på inkomstens bruttobelopp utan avdrag för tanzanisk skatt som omfattas av avtalet. Avdrag medges i vanlig ordning för kostnader som hänför sig till inkomsten. Från den sålunda beräknade svenska skatten avräknas ett belopp motsvarande den tanzaniska skatt som i enlighet med bestämmelse i avtalet har påförts inkomsten. Beträffande storleken av tanzanisk skatt på utdelning, ränta, royalty och ersättning för företagsledning eller utövande av fritt yrke hänvisas till anvisningspunkten 2 till art. 10, anvisningspunkten 1 till art. 11, anvisningspunkten 1 till art. 12 och anvisningspunkten 2 till art. 14. Beträffande tanzanisk skatt på inkomst av sjöfart i internationell trafik iakttages, att inkomsten har beräknats med beaktande av art. 8 punkt 3 a samt att skatten enligt art. 8 punkt 3 b har nedsatts till halva beloppet (anvisningspunkten 2 till art. 8). I fråga om tanzanisk skatt på inkomst av annan rörelse som bedrivits i Tanzania iakttages att inkomsten beräknats enligt art. 7.

Har befrielse från eller nedsättning av tanzanisk skatt på inkomst från källa i Tanzania meddelats i enlighet med sådan tanzanisk lagstiftning som anges i art. 24 punkt 5, skall på grund av föreskrifterna i art. 24 punkterna 1 och 2 jämförda med art. 24 punkt 5 från den svenska skatten på sådan inkomst avräknas ett belopp motsvarande den tanzaniska skatt som skulle ha utgått om sådan befrielse eller nedsättning ej hade meddelats.

Den skattskyldige bör i samband med sin självdeklaration för det beskattningsår, för vilket inkomsten upptages till beskattning, förete bevis eller annan utredning om den tanzaniska skatt som har påförts eller skulle ha påförts inkomsten om skattebefrielse eller skattenedsättning som avses i föregående stycke ej hade meddelats.

Avräkning av tanzanisk inkomstskatt enligt art. 24 punkterna 1, 2 och 5 får ske med belopp motsvarande högst summan av de svenska skatter som belöper på inkomsten. Vid tillämpningen av denna regel anses på inkomsten från Tanzania belöpa så stor andel av hela den statliga inkomstskatten som inkomsten – efter avdrag för kostnader – utgör av den skattskyldiges sammanlagda inkomst av olika förvärvskällor. Kommunal inkomstskatt anses belöpa på inkomst från Tanzania till så stor andel som inkomsten – efter avdrag för kostnader utgör av den skattskyldiges sammanlagda inkomst av olika förvärvskällor som skall taxeras i samma kommun som inkomsten från Tanzania.

Avräkning sker i första hand från den statliga inkomstskatten. Förslår ej denna, avräknas återstoden från kommunal inkomstskatt som belöper på inkomsten.

Taxeringsnämnd skall i deklarationen anteckna motvärdet i svenska kronor av den tanzaniska skatten på inkomsten och ange att avräkning skall ske med detta skattebelopp, dock högst med beloppet av de svenska skatterna på inkomsten. Längdförande myndighet svarar för att sådan anteckning överföres till inkomst- och debiteringslängderna.

Exempel: En person med hemvist i Sverige uppbär inkomst av fastighet i Tanzania med ett belopp av 10000 kronor. På inkomsten antages belöpa tanzanisk skatt med ett belopp av 1500 kronor. Avdragsgilla kostnader uppgår till 500 kronor. Den skattskyldige antages vidare uppbära nettointäkter av andra förvärvskällor med ett belopp av 90000 kronor och vid taxeringen till statlig inkomstskatt åtnjuta allmänna avdrag med 10000 kronor. Den till statlig inkomstskatt taxerade inkomsten blir sålunda (9500 + 90000 – 10000=) 89500 kronor. I deklarationen antecknas: ”Avräkning från inkomstskatt enligt avtalet med Tanzania skall ske med 1500 kronor, dock högst med summan av den kommunala inkomstskatt, som belöper på 9500 kronor, och 9500/99500 av hela den statliga inkomstskatten. Avräkning sker i första hand från den statliga inkomstskatten.”

Anvisningarna i denna punkt om avräkning från svensk inkomstskatt gäller i tillämpliga delar även i fråga om avräkning av tanzanisk skatt på förmögenhet från svensk förmögenhetsskatt.

3.Om en person med hemvist i Sverige uppbär inkomst eller innehar förmögenhet som enligt art. 8 punkt 1, art. 13 punkt 2 sista meningen, art. 20 punkt 1 a eller 2 a eller art. 23 punkt 3 skall beskattas endast i Tanzania, medtages inkomsten eller förmögenheten vid taxering i Sverige. Statlig och kommunal inkomstskatt respektive statlig förmögenhetsskatt uträknas i vanlig ordning. Från de sålunda uträknade inkomstskatterna respektive förmögenhetsskatten avräknas ett belopp motsvarande den del av inkomstskatterna respektive förmögenhetsskatten som vid proportionell fördelning belöper på den inkomst eller förmögenhet som enligt avtalet skall beskattas endast i Tanzania.

Exempel: En tanzanisk medborgare med hemvist i Sverige uppbär pension från tanzaniska staten med ett belopp som efter avdrag för kostnader motsvarar 10050 kronor. Den skattskyldige antas uppbära i Sverige skattepliktiga nettointäkter av andra förvärvskällor med 50000 kronor och åtnjuta allmänna avdrag och grundavdrag med 9000 kronor. Den beskattningsbara inkomsten blir såväl statligt som kommunalt (10050 + 50000 – 9000 =) 51000 kronor, sedan avrundning skett. Hade pensionen inte medräknats skulle den beskattningsbara inkomsten ha blivit (50000 – 9000 =) 41000 kronor. Den statliga och kommunala inkomstskatten, beräknad på 51000 kronor, nedsätts med vardera (51000 – 41000)/51000.

I de fall som nu har nämnts skall taxeringsnämnd i deklarationen anteckna grunden för uträkningen av inkomstskatterna respektive förmögenhetsskatten. Längdförande myndighet svarar för att sådan anteckning överföres till inkomst- respektive förmögenhetslängden samt debiteringslängden. Förordning (1979:837).

till art. 25

Av art. 25 punkt 2 följer att bolag i Tanzania icke får påföras förmögenhetsskatt i Sverige. Bestämmelserna innebär ett undantag från regeln i 6 § 1 mom. första stycket c lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt.

Bilaga 3 – Skriftväxling

Sverige

1.Jag har äran hänvisa till artikel 24 punkterna 5 och 6 i avtalet mellan Sverige och Tanzania för undvikande av dubbelbeskattning beträffande skatter på inkomst och förmögenhet.

2.Som en följd av de överläggningar som hölls i Dar es Salaam den 3 och 4 mars 1987 och med hänvisning till artikel 24 punkt 6 i ovannämnda avtal har jag äran att föreslå, att bestämmelserna i artikel 24 punkt 5 1) i ifrågavarande avtal utsträcks att gälla under en tidsperiod av tio år från utgången av den första period om tio år som nämns i artikel 24 punkt 6, dock inte längre än ifrågavarande avtal är tillämpligt.

3.Jag har vidare äran att föreslå, att de behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna vid utgången av den enligt punkt 2 i detta brev utsträckta tidrymden skall överlägga med varandra i syfte att bestämma om denna tidrymd skall utsträckas ytterligare.

4.Jag har vidare äran att be Eders Excellens’ att bekräfta godkännandet av förslagen i punkterna 2 och 3 i detta brev, vilka skall anses utgöra en integrerande del av ifrågavarande avtal.

5.Jag har etc.

Kjell-Olof Feldt

Tanzania

Jag har äran bekräfta mottagandet av Eders Excellens’ brev den 23 mars 1987 som lyder:

”Jag har äran hänvisa – – – integrerande del av ifrågavarande avtal.”

Jag har äran bekräfta ovannämnda överenskommelse, vilken skall anses utgöra en integrerande del av det avtal som hänvisas till i Eders Excellens’ brev.

Jag har etc.

C.D. Msuya

Sifferkollen Läs mer

Belopp

Basbelopp
År 2018 2019 2020
Prisbasbelopp 45 500 46 500 47 300
Förhöjt pbb. 46 500 47 400 48 300
Inkomstbasbelopp 62 500 64 400  
Utdelning fåmansföretag
År 2017 2018 2019
Schablonbelopp 163 075 169 125 171 875

Räntesatser

Periodiseringsfond
År 2017 2018 2019
Räntesats 0,36* 0,36 0,51

* 0,19 om räkenskapsåret börjar 2016 och avslutas 2017.

Referensränta
År 2016-07-01 2019-07-01
Räntesats -0,5 0,0
Ränta på skattekontot
Period 2013-2016 2017 -
Intäkt 0,5625 0
Kostnad Låg 1,25 1,25
Kostnad Hög 16,25 16,25
Räntefördelning
Inkomstår 2017 2018 2019
Positiv 6,27 6,49 6,51
Negativ 1,50 1,50 1,51
Statslåneränta
År 2016 2017 2018
31 maj 0,57 0,34 0,49
30 nov 0,27 0,49 0,51

Traktamenten

Bilresor
Inkomstår 2017 2018 2019
Egen bil 18,50 18,50 18,50
Förmånsbil, diesel 6,50 6,50 6,50
Förmånsbil, bensin 9,50 9,50 9,50
Kostförmån
År 2017 2018 2019
Frukost, lunch och middag 225 235 245
Lunch eller middag 90 94 98
Frukost 45 47 49
Skattefria gåvor
År 2017 2018 2019
Julgåva 450 450 450
Jubileumsgåva 1 350 1 350 1 350
Minnesgåva 15 000 15 000 15 000

Skattesatser

Bolagsskatt
År 2017 2018 2019
Skattesats 22% 22% 21,4%
Mervärdesskatt
År 2017 2018 2019
Normal

25 %

25 % 25 %
Livsmedel, krog m.m. 12 % 12 % 12 %
Persontransport, böcker m.m. 6 % 6 % 6 %
Arbetsgivaravgifter/egenaavgifter
Födda -1937 1938 - 1953 1954 -
Arb. avgifter 0 % 10,21% 31,42%
Egenavgifter 0 % 10,21% 28,97%

 

AktuelltLäs mer