Förordning (1983:476) om dubbelbeskattningsavtal mellan Sverige och Tunisien

(senast ändrad genom SFS 1984:145)

Det avtal för undvikande av dubbelbeskattning beträffande skatter på inkomst och förmögenhet som Sverige och Tunisien undertecknade den 7 maj 1981 skall gälla för Sveriges del. Avtalets innehåll framgår av bilaga 1 till denna förordning.

Vid tillämpning av avtalet skall iakttas de anvisningar som är fogade till förordningen som bilaga 2.

Bilaga 1 – Avtal mellan Sveriges regering och Tunisiens regering för undvikande av dubbelbeskattning beträffande skatter på inkomst och på förmögenhet

Sveriges regering och Tunisiens regering, vilka önskar ingå avtal för undvikande av dubbelbeskattning beträffande skatter på inkomst och på förmögenhet, har kommit överens om följande bestämmelser:

ARTIKEL 1 Personer på vilka avtalet tillämpas

Detta avtal tillämpas på personer som har hemvist i en avtalsslutande stat eller i båda staterna.

ARTIKEL 2 Skatter som omfattas av avtalet

1.Detta avtal tillämpas på skatter på inkomst och på förmögenhet, som påförs för envar av de avtalsslutande staternas, deras politiska underavdelningars och lokala myndigheters räkning, oberoende av sättet på vilket skatterna uttages.

2.Med skatter på inkomst och på förmögenhet förstås alla skatter, som utgår på inkomst eller förmögenhet i dess helhet eller på delar av inkomst eller förmögenhet, däri inbegripna skatter på vinst genom överlåtelse av lös eller fast egendom, och skatter på värdestegring.

3.De för närvarande utgående skatter, på vilka avtalet tillämpas, är:

  1. Beträffande Sverige:
    1. den statliga inkomstskatten, sjömansskatten och kupongskatten däri inbegripna,
    2. ersättningsskatten,
    3. utskiftningsskatten,
    4. bevillningsavgiften för vissa offentliga föreställningar,
    5. kommunalskatten, och
    6. den statliga förmögenhetsskatten;

    (skatt av sådant slag benämns i det följande ”svensk skatt”).

  2. Beträffande Tunisien:
    1. skatten på inkomst av rörelse,
    2. skatten på inkomst av icke–kommersiell verksamhet,
    3. skatten på löner,
    4. skatten på inkomst av lantbruk,
    5. skatten på inkomst av kapital,
    6. skatten på inkomst av fordringar, depositioner, borgensförbindelser samt löpande konton (IRC),
    7. skatten på industri– och handelsföretag,
    8. skatten på hotellföretag,
    9. skatten på hyra,
    10. skatten på värdestegring av fastighet,
    11. den statliga personliga inkomstskatten;

    (skatt av sådant slag benämns i det följande ”tunisisk skatt”).

4.Avtalet tillämpas även på skatter av samma eller i huvudsak likartat slag, som efter undertecknandet av avtalet införs vid sidan av eller i stället för de angivna skatterna. De behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna skall meddela varandra de väsentliga ändringar som skett i respektive skattelagstiftning.

ARTIKEL 3 Allmänna definitioner

1.Där inte sammanhanget föranleder annat, har vid tillämpningen av detta avtal följande uttryck nedan angiven betydelse:

  1. Uttrycken ”en avtalsslutande stat” och ”den andra avtalsslutande staten” åsyftar Sverige eller Tunisien, alltefter som sammanhanget kräver;
  2. uttrycket ”Sverige” åsyftar Konungariket Sverige och inbegriper varje utanför Sveriges territorialvatten beläget område, inom vilket Sverige enligt svensk lag och i överensstämmelse med folkrättens allmänna regler äger utöva sina rättigheter med avseende på utforskandet och utnyttjandet av havsbottnen eller dennas underlag;
  3. uttrycket ”Tunisien” åsyftar Republiken Tunisien och inbegriper varje utanför Tunisiens territorialvatten beläget område, inom vilket Tunisien enligt tunisisk lag och i överensstämmelse med folkrättens allmänna regler äger utöva sina rättigheter med avseende på utforskandet och utnyttjandet av havsbottnen eller dennas underlag;
  4. uttrycket ”person” inbegriper en fysisk person, bolag och annan sammanslutning av personer;
  5. uttrycket ”bolag” åsyftar juridisk person eller annan som vid beskattningen behandlas såsom juridisk person;
  6. med uttrycket ”internationell trafik” förstås transport med fartyg eller luftfartyg som används av företag som har sin verkliga ledning i en avtalsslutande stat, utom då fartyget eller luftfartyget används uteslutande mellan platser i den andra avtalsslutande staten;
  7. uttrycken ”företag i en avtalsslutande stat” och ”företag i den andra avtalsslutande staten” åsyftar ett företag som bedrivs av person med hemvist i en avtalsslutande stat, respektive företag som bedrivs av person med hemvist i den andra avtalsslutande staten;
  8. uttrycket ”behörig myndighet” åsyftar:
    1. beträffande Sverige, budgetministern eller dennes befullmäktigade ombud, och
    2. beträffande Tunisien, finansministern eller dennes befullmäktigade ombud;
  9. uttrycket ”medborgare” åsyftar:
    1. fysisk person som har medborgarskap i en avtalsslutande stat, och
    2. juridisk person eller annan sammanslutning som bildats enligt den lagstiftning som gäller i en avtalsslutande stat.

2.Då en avtalsslutande stat tillämpar detta avtal anses, såvida inte enligt den statens lagstiftning rörande sådana skatter som omfattas av avtalet.

ARTIKEL 4 Skatterättsligt hemvist

1.Vid tillämpningen av detta avtal förstås med uttrycket ”person med hemvist i en avtalsslutande stat” person som enligt lagstiftningen i denna stat är skattskyldig där på grund av hemvist, bosättning, plats för företagsledning eller annan liknande omständighet. Uttrycket inbegriper emellertid inte person som är skattskyldig i denna stat endast för inkomst från källa i denna stat eller för förmögenhet belägen i denna stat.

2.Då på grund av bestämmelserna i punkt 1 fysisk person anses ha hemvist i båda avtalsslutande staterna, skall fallet avgöras på följande sätt:

  1. Han anses ha hemvist i den avtalsslutande stat, där han har en bostad som stadigvarande står till hans förfogande; om han har en sådan bostad i båda avtalsslutande staterna, anses han ha hemvist i den avtalsslutande stat, med vilken hans personliga och ekonomiska förbindelser är starkast (centrum för levnadsintressena);
  2. om det inte kan avgöras, i vilken avtalsslutande stat han har centrum för levnadsintressena, eller om han inte i någondera avtalsslutande staten har en bostad, som stadigvarande står till hans förfogande, anses han ha hemvist i den avtalsslutande stat, där han stadigvarande vistas;
  3. om han stadigvarande vistas i båda avtalsslutande staterna eller om han inte vistas stadigvarande i någon av dem, anses han ha hemvist i den avtalsslutande stat där han är medborgare;
  4. om han är medborgare i båda avtalsslutande staterna eller om han inte är medborgare i någon av dem, avgör de behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna frågan genom ömsesidig överenskommelse.

3.Då på grund av bestämmelserna i punkt 1 annan person än fysisk person har hemvist i båda avtalsslutande staterna, anses personen i fråga ha hemvist i den avtalsslutande stat där den har sin verkliga ledning.

ARTIKEL 5 Fast driftställe

1.Vid tillämpningen av detta avtal åsyftar uttrycket ”fast driftställe” en stadigvarande affärsanordning, där företagets verksamhet helt eller delvis bedrivs.

2. Uttrycket ”fast driftställe” innefattar särskilt:

  1. plats för företagsledning,
  2. filial,
  3. kontor,
  4. fabrik,
  5. verkstad,
  6. gruva, stenbrott eller annan plats för utvinning av naturtillgångar,
  7. plats för byggnadsarbete, tillfälligt anläggningsarbete eller övervakande verksamhet som avser sådant arbete, när dessa arbeten eller denna övervakning pågår mer än sex månader, eller då sådant tillfälligt anläggningsarbete eller sådan övervakande verksamhet som utförs i anslutning till köp av maskiner eller utrustning understiger sex månader men kostnaderna för anläggningsarbetet eller övervakningen överstiger tio procent av priset för maskinerna eller utrustningen, samt
  8. lager, magasin eller annan anordning för upprätthållandet av lager av företaget tillhöriga varor, varifrån varor tas för att effektuera beställningar, om detta lager sköts av anställd eller av agent för företaget.

3.Uttrycket ”fast driftställe” anses inte innefatta:

  1. användningen av anordningar uteslutande för lagring eller utställning av företaget tillhöriga varor,
  2. innehavet av ett företaget tillhörigt varulager uteslutande för lagring eller utställning,
  3. innehavet av ett företaget tillhörigt varulager uteslutande för bearbetning eller förädling genom annat företags försorg.
  4. innehavet av stadigvarande plats för affärsverksamhet uteslutande för inköp av varor eller införskaffande av upplysningar för företaget.

4.Person som är verksam i en avtalsslutande stat för ett företag i den andra avtalsslutande staten – härunder inbegrips inte sådan oberoende representant som avses i punkt 6 nedan – behandlas såsom ett fast driftställe i den förstnämnda staten:

  1. om han i denna stat har och där regelmässigt använder en fullmakt att underhandla om och sluta avtal för företaget eller för dess räkning, eller
  2. om han i den förstnämnda staten vanligtvis innehar ett varulager från vilket han regelbundet tar ut varor för att leverera dessa för för företaget eller för dess räkning.

5. Försäkringsföretag i en avtalsslutande stat anses ha fast driftställe i den andra avtalsslutande staten, om det uppbär premier i denna andra stat eller försäkrar där befintliga risker genom förmedling av annan representant än sådan som inbegrips i den personkrets som avses i punkt 6 nedan.

6.Företag i en avtalsslutande stat anses inte ha fast driftställe i den andra avtalsslutande staten endast på den grund att företaget bedriver affärsverksamhet i denna andra stat genom förmedling av mäklare, kommissionär eller annan oberoende representant, under förutsättning att denna person därvid bedriver sin sedvanliga affärsverksamhet.

7.Den omständigheten att ett bolag med hemvist i en avtalsslutande stat kontrollerar eller kontrolleras av ett bolag med hemvist i den andra avtalsslutande staten eller ett bolag som bedriver affärsverksamhet i denna andra stat (antingen från fast driftställe eller på annat sätt), medför inte i och för sig att någotdera bolaget utgör fast driftställe för det andra.

ARTIKEL 6 Inkomst av fastighet

1.Inkomst av fastighet, däri inbegripet inkomst av lantbruk och skogsbruk, får beskattas i den avtalsslutande stat där fastigheten är belägen.

2.Uttrycket ”fastighet” har den betydelse som uttrycket har enligt gällande lagar i den avtalsslutande stat, där fastigheten i fråga är belägen. Uttrycket inbegriper dock alltid tillbehör till fastighet, levande och döda inventarier i lantbruk och skogsbruk, rättigheter på vilka bestämmelserna i civilrätten om fastighet tillämpas, nyttjanderätt till fastighet samt rätt till föränderliga eller fasta ersättningar för nyttjandet av eller rätten att nyttja mineralförekomst, källa eller annan naturtillgång. Fartyg, båtar och luftfartyg anses inte som fastighet.

3.Bestämmelserna i punkt 1 tillämpas på inkomst, som förvärvas genom omedelbart brukande, genom uthyrning eller genom annan användning av fastighet.

4.Bestämmelserna i punkterna 1 och 3 tillämpas även på inkomst av fastighet som tillhör företag och på inkomst av fastighet som används vid utövande av fritt yrke.

ARTIKEL 7 Inkomst av rörelse

1.Inkomst av rörelse, som förvärvas av företag i en avtalsslutande stat, beskattas endast i denna stat, såvida inte företaget bedriver rörelse i den andra avtalsslutande staten från där beläget fast driftställe. Om företaget bedriver rörelse på nyss angivet sätt, får företagets inkomst beskattas i den andra staten men endast så stor del därav, som är hänförlig till det fasta driftstället.

2.Om företag i en avtalsslutande stat bedriver rörelse i den andra avtalsslutande staten från där beläget fast driftställe, hänförs, om inte bestämmelserna i punkt 3 föranleder annat, i vardera avtalsslutande staten till det fasta driftstället den inkomst av rörelse, som det kan antagas att driftstället skulle ha förvärvat, om det varit ett fristående företag, som bedrivit verksamhet av samma eller liknande slag under samma eller liknande villkor och självständigt avslutat affärer med det företag till vilket driftstället hör.

3.Vid bestämmandet av fast driftställes inkomst medges avdrag för kostnader som uppkommit för det fasta driftställets räkning, härunder inbegripna kostnader för företagets ledning och allmänna förvaltning, oavsett om kostnaderna uppkommit i den avtalsslutande stat där det fasta driftstället är beläget eller annorstädes. Avdrag medges dock inte för belopp som det fasta driftstället betalar till företagets huvudkontor eller annat företag tillhörigt driftställe i form av royalty, arvode eller annan liknande betalning för nyttjandet av patent eller annan rättighet eller i form av kommissionsarvode (om inte betalningen utgör ersättning för faktiska kostnader) för utförda tjänster eller för företagsledning, eller – utom i fråga om bankföretag – i form av ränta på kapital utlånat till det fasta driftstället.

4.I den mån inkomst hänförlig till fast driftställe brukat bestämmas i en avtalsslutande stat på grundval av en fördelning av företagets hela inkomst på de olika delarna av företaget, skall bestämmelserna i punkt 2 inte hindra att i denna avtalsslutande stat den skattepliktiga inkomsten bestäms genom sådant förfarande. Fördelningsmetoden skall dock vara sådan att resultatet överensstämmer med principerna i denna artikel.

5.Inkomst hänförs inte till fast driftställe endast av den anledningen att varor inköps genom det fasta driftställets försorg för företaget.

6.Vid tillämpningen av föregående punkter bestäms inkomst som är hänförlig till det fasta driftstället genom samma förfarande år från år såvida inte goda och tillräckliga skäl föranleder annat.

7.Vinstandel, som andelsägare i företag vilket drivs i form av ”société de fait” eller ”association en participation” erhåller, får enligt föregående bestämmelser i denna artikel beskattas i den stat där företaget har fast driftställe.

8.Ingår i inkomst av rörelse inkomstslag, som behandlas särskilt i andra artiklar av detta avtal, berörs bestämmelserna i dessa artiklar inte av reglerna i förevarande artikel.

ARTIKEL 8 Sjö– och luftfart

1.Inkomst genom användningen av fartyg eller luftfartyg i internationell trafik beskattas endast i den avtalsslutande stat där företaget har sin verkliga ledning.

2.Om företag som bedriver sjöfart har sin verkliga ledning ombord på ett fartyg, anses ledningen belägen i den avtalsslutande stat där fartyget har sin hemmahamn eller, om någon sådan hamn inte finns, i den avtalsslutande stat där fartygets redare har hemvist.

3.Bestämmelserna i punkt 1 tillämpas i fråga om inkomst som förvärvas av det norska, danska och svenska luftfartskonsortiet Scandinavian Airlines System (SAS) men endast i fråga om den del av inkomsten som motsvarar den andel i konsortiet vilken innehas av AB Aerotransport (ABA), den svenske delägaren i Scandinavian Airlines System (SAS).

4.Bestämmelserna i punkt 1 tillämpas även på inkomst som förvärvas genom deltagande i en pool, ett gemensamt företag eller en internationell driftsorganisation.

ARTIKEL 9 Företag med intressegemenskap

1.I fall då

  1. ett företag i en avtalsslutande stat direkt eller indirekt deltager i ledningen eller övervakningen av ett företag i den andra avtalsslutande staten eller äger del i detta företags kapital, eller
  2. samma personer direkt eller indirekt deltager i ledningen eller övervakningen av såväl ett företag i en avtalsslutande stat som ett företag i den andra avtalsslutande staten eller äger del i båda dessa företags kapital, iakttages följande.

Om mellan företagen i fråga om handelsförbindelser eller finansiella förbindelser avtalas eller föreskrivs villkor, som avviker från dem som skulle ha avtalas mellan av varandra oberoende företag, får all inkomst, som utan sådana villkor skulle ha tillkommit det ena företaget men som på grund av villkoren i fråga inte tillkommit detta företag, inräknas i detta företags inkomst och beskattas i överensstämmelse därmed.

2.I fall då inkomst, för vilken ett företag i en avtalsslutande stat beskattats i denna stat även inräknats i inkomsten hos ett företag i den andra avtalsslutande staten och beskattats där, samt den sålunda inräknade inkomsten är sådan som skulle ha uppkommit för detta företag i den andra staten om de villkor som avtalats mellan företagen hade varit sådana som skulle ha avtalats mellan av varandra oberoende företag, skall den förstnämnda staten göra en motsvarande jämkning av den skatt som denna stat påfört inkomsten. Vid fastställandet av sådan jämkning skall vederbörlig hänsyn tagas till övriga bestämmelser i detta avtal i fråga om inkomstens natur.

ARTIKEL 10 Utdelning

1.Utdelning från bolag med hemvist i en avtalsslutande stat till person med hemvist i den andra avtalsslutande staten får beskattas i denna andra stat.

2.Utdelning får emellertid beskattas även i den avtalsslutande stat där bolaget som betalar utdelningen har hemvist i enlighet med lagstiftningen i denna stat men skatten får inte överstiga:

  1. 15 procent av utdelningens bruttobelopp om mottagaren är bolag som direkt behärskar minst 25 procent av det utdelande bolagets kapital;
  2. 20 procent av utdelningens bruttobelopp i övriga fall.

De behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna skall träffa överenskommelse om sättet att genomföra denna begränsning. Denna punkt berör inte bolagets beskattning för vinst av vilken utdelningen betalas.

3.Med uttrycket ”utdelning” förstås i denna artikel inkomst av aktier, andelsbevis eller andra liknande bevis med rätt till andel i vinst, gruvaktier, stiftarandelar eller andra rättigheter, som inte är fordringar, med rätt till andel i vinst, samt inkomst av andra andelar i bolag, som enligt skattelagstiftningen i den stat där det utdelande bolaget har hemvist jämställs med inkomst av aktier.

4.I fall då ett bolag med hemvist i Sverige innehar ett eller flera fasta driftställen i Tunisien får Tunisien påföra skatt på inkomst av kapital med högst 15 procent av skillnaden mellan den inkomst som driftstället eller driftställena förvärvat och skatten på inkomst av rörelse.

5.Bestämmelserna i punkterna 1 och 2 tillämpas inte, om mottagaren av utdelningen har hemvist i en avtalsslutande stat och bedriver rörelse i den andra avtalsslutande staten, där bolaget som betalar utdelningen har hemvist, från där beläget fast driftställe eller utövar självständig yrkesverksamhet i denna andra stat från där belägen stadigvarande anordning, samt den andel på grund av vilken utdelningen betalas äger verkligt samband med det fasta driftstället eller den stadigvarnde anordningen. I sådant fall tillämpas bestämmelserna i artikel 7 respektive artikel 14.

ARTIKEL 11 Ränta

1.Ränta, som härrör från en avtalsslutande stat och som betalas till person med hemvist i den andra avtalsslutande staten, får beskattas i denna andra stat.

2.Räntan får emellertid beskattas även i den avtalsslutande stat från vilken den härrör, enligt lagstiftningen i denna stat, men skatten får inte överstiga 12 procent av räntans belopp. De behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna skall träffa överenskommelse om sättet för att genomföra denna begränsning.

3.Med uttrycket ”ränta” förstås i denna artikel inkomst av värdepapper, som utfärdats av staten, obligationer eller debentures, antingen de säkerställts genom inteckning i fastighet eller inte och antingen de medför rätt till andel i vinst eller inte. Uttrycket åsyftar även inkomst av annat slags fordran liksom annan inkomst som enligt skattelagstiftningen i den stat från vilken inkomsten härrör jämställs med inkomst av försträckning.

4.Bestämmelserna i punkterna 1 och 2 tillämpas inte, om mottagaren av räntan har hemvist i en avtalsslutande stat och bedriver rörelse i den andra avtalsslutande staten, från vilken räntan härrör, från där beläget fast driftställe eller utövar självständig yrkesverksamhet i denna andra stat från där belägen stadigvarande anordning, samt den fordran för vilken räntan betalas äger verkligt samband med det fasta driftstället eller den stadigvarande anordningen. I sådant fall tillämpas bestämmelserna i artikel 7 respektive artikel 14.

5.Ränta anses härröra från en avtalsslutande stat om utbetalaren är den staten själv, politisk underavdelning, lokal myndighet eller person med hemvist i denna stat. Om den person som betalar räntan, antingen han har hemvist i en avtalsslutande stat eller inte, i en avtalsslutande stat har fast driftställe eller stadigvarande anordning i samband varmed den skuld uppkommit på vilken räntan betalas och räntan belastar det fasta driftstället eller den stadigvarande anordningen, anses dock räntan härröra från den avtalsslutande stat, där det fasta driftstället eller den stadigvarande anordningen finns.

6.I fråga om sådana fall då särskilda förbindelser mellan utbetalaren och mottagaren eller mellan dem båda och annan person föranleder att det utbetalade räntebeloppet, med hänsyn till den fordran för vilken räntan betalas, överstiger det belopp som skulle ha avtalats mellan utbetalaren och mottagaren om sådana förbindelser inte förelegat, tillämpas bestämmelserna i denna artikel endast på sistnämnda belopp. I sådant fall beskattas överskjutande belopp enligt lagstiftningen i vardera avtalsslutande staten med iakttagande av övriga bestämmelser i detta avtal.

ARTIKEL 12 Royalty

1.Royalty, som härrör från en avtalsslutande stat och som betalas till person med hemvist i den andra avtalsslutande staten, får beskattas i denna andra stat.

2.Royaltyn får emellertid beskattas även i den avtalsslutande stat från vilken den härrör, enligt lagstiftningen i denna stat, men skatten får inte överstiga:

  1. 5 procent av royaltyns bruttobelopp då den betalas som ersättning för nyttjandet av eller för rätten att nyttja upphovsrätt till litterärt, konstnärligt eller vetenskapligt verk, med undantag för biograf– och televisionsfilm,
  2. 15 procent av royaltyns bruttobelopp i övriga fall.

3.Med uttrycket ”royalty” förstås i denna artikel varje slags betalning som mottages såsom ersättning för nyttjandet av eller för rätten att nyttja upphovsrätt till litterärt, konstnärligt eller vetenskapligt verk, biograffilm samt film och band för radio– eller televisionsutsändning häri inbegripna, patent, varumärke, mönster eller modell, ritning, hemligt recept eller hemlig fabrikationsmetod samt för nyttjandet av eller för rätten att nyttja industriell, kommersiell eller vetenskaplig utrustning eller för upplysning om erfarenhetsrön av industriell, kommersiell eller vetenskaplig natur samt ersättning för kunskaper på det tekniska eller ekonomiska området.

4.Bestämmelserna i punkterna 1 och 2 tillämpas inte, om mottagaren av royaltyn har hemvist i en avtalsslutande stat och bedriver rörelse i den andra avtalsslutande staten, från vilken royaltyn härrör, från där beläget fast driftställe, eller utövar självständig yrkesverksamhet i denna andra stat från där belägen stadigvarande anordning, samt den rättighet eller egendom i fråga om vilken royaltyn betalas äger verkligt samband med det fasta driftstället eller den stadigvarande anordningen. I sådant fall tillämpas bestämmelserna i artikel 7 respektive artikel 14.

5.Royalty anses härröra från en avtalsslutande stat, om utbetalaren är den staten själv, politisk underavdelning, lokal myndighet eller person med hemvist i denna stat. Om den person som betalar royaltyn, antingen han har hemvist i en avtalsslutande stat eller inte, i en avtalsslutande stat har fast driftställe eller stadigvarande anordning i samband varmed den rättighet uppkommit för vilken royaltyn betalas och royaltyn belastar det fasta driftstället eller den stadigvarande anordningen, anses dock royaltyn härröra från den avtalsslutande stat där det fasta driftstället eller den stadigvarande anordningen finns.

6.I fråga om sådana fall, då särskilda förbindelser mellan utbetalaren och mottagaren eller mellan dem båda och annan person föranleder att det utbetalade royaltybeloppet, med hänsyn till den prestation, för vilken royaltyn betalas, överstiger det belopp som skulle ha avtalats mellan utbetalaren och mottagaren om sådana förbindelser inte förelegat, tillämpas bestämmelserna i denna artikel endast på sistnämnda belopp. I sådant fall beskattas överskjutande belopp enligt lastiftningen i vardera avtalsslutande staten med iakttagande av övriga bestämmelser i detta avtal.

ARTIKEL 13 Realisationsvist

1.Vinst på grund av överlåtelse av sådan fastighet som avses i artikel 6 punkt 2 samt vinst som härrör från överlåtelse av andel i bolag, vars tillgångar huvudsakligen består av fastighet, får beskattas i den avtalsslutande stat där fastigheten är belägen.

2.Vinst på grund av överlåtelse av lös egendom som utgör del av rörelsetillgångarna i fast driftställe, vilket ett företag i en avtalsslutande stat har i den andra avtalsslutande staten, eller av lös egendom hänförlig till stadigvarande anordning för att utöva självständig yrkesverksamhet, som person med hemvist i en avtalsslutande stat har i den andra avtalsslutande staten, får beskattas i denna andra stat. Detsamma gäller vinst på grund av överlåtelse av sådant fast driftställe (för sig eller i samband med överlåtelse av hela företaget) eller sådan stadigvarande anordning. Vinst på grund av överlåtelse av lös egendom som avses i artikel 20 punkt 3 beskattas emellertid endast i den avtalsslutande stat där sådan lös egendom enligt nämnda artikel får beskattas.

3.Vinst på grund av överlåtelse av annan egendom än sådan som avses i punkterna 1 och 2 beskattas endast i den avtalsslutande stat där överlåtaren har hemvist.

ARTIKEL 14 Självständig yrkesverksamhet

1.Inkomst, som person med hemvist i en avtalsslutande stat förvärvar genom att utöva fritt yrke eller annan därmed jämförlig självständig verksamhet beskattas endast i denna stat. Sådan inkomst får emellertid beskattas i den andra avtalsslutande staten i följande fall:

  1. Om personen i fråga i den andra avtalsslutande staten har stadigvarande anordning, som regelmässigt står till hans förfogande för att utöva verksamheten, får så stor del av inkomsten som är hänförlig till denna anordning beskattas i den andra avtalsslutande staten, eller
  2. om denne vistas i den andra avtalsslutande staten under tidrymd eller tidrymder som sammanlagt överstiger 183 dagar under kalenderåret, får så stor del av inkomsten som är hänförlig till verksamheten i fråga beskattas i den andra avtalsslutande staten.

2.Uttrycket ”fritt yrke” inbegriper särskilt självständig vetenskaplig, litterär och konstnärlig verksamhet, uppfostrings– och undervisningsverksamhet samt sådan självständig verksamhet som utövas av läkare, advokat, ingenjör, arkitekt, tandläkare och revisor.

ARTIKEL 15 Enskild tjänst

1.Där inte bestämmelserna i artiklarna 16 och 18 föranleder annat, beskattas löner och liknande ersättningar, som person med hemvist i en avtalsslutande stat uppbär på grund av anställning, endast i denna stat, såvida inte arbetet utförs i den andra avtalsslutande staten. Om arbetet utförs i denna andra stat, får ersättning som uppbärs för arbetet beskattas där.

2.Utan hinder av bestämmelsena i punkt 1 beskattas ersättning, som person med hemvist i en avtalsslutande stat uppbär för arbete som utförs i den andra avtalsslutande staten, endast i den förstnämnda staten, om:

  1. mottagaren vistas i den andra staten under tidrymd eller tidrymder, som sammanlagt inte överstiger 183 dagar under kalenderåret i fråga.
  2. ersättningen betalas av eller på uppdrag av arbetsgivare, som inte har hemvist i den andra staten, samt
  3. ersättningen inte belastar fast driftställe eller stadigvarande anordning som arbetsgivaren har i den andra staten.

3.Utan hinder av föregående bestämmelser i denna artikel får ersättning för arbete, som utförs ombord på fartyg eller luftfartyg i internationell trafik, beskattas i den avtalsslutande stat där företaget har sin verkliga ledning. Om person med hemvist i Sverige uppbär ersättning för arbete, vilket utförs ombord på luftfartyg som används i internationell trafik av luftfartskonsortiet Scandinavian Airlines system (SAS) och för dess egen räkning, beskattas ersättningen endast i Sverige.

ARTIKEL 16 Styrelsearvode

Styrelsearvode och annan liknande ersättning, som person med hemvist i en avtalsslutande stat uppbär i egenskap av styrelsemedlem i bolag med hemvist i den andra avtalsslutande staten, får beskattas i denna andra stat.

ARTIKEL 17 Artister och idrottsmän

1.Utan hinder av bestämmelserna i artiklarna 14 och 15 får inkomst, som artist som uppträder offentligt, såsom teater– eller filmskådespelare, radio– eller televisionsartister, eller musiker eller idrottsmän förvärvar genom sin personliga verksamhet i denna egenskap, beskattas i den avtalsslutande stat där verksamheten utövas.

2.I fall då inkomst genom verksamhet, som artist eller idrottsman utövar i denna egenskap, inte tillfaller artisten eler idrottsmannen själv utan annan person, får denna inkomst, utan hinder av bestämmelserna i artiklarna 7, 14 och 15, beskattas i den avtalsslutande stat där artisten eller idrottsmannen utövar verksamheten.

ARTIKEL 18 Studerande och praktikanter

1.Studerande eller affärspraktikant som har eller tidigare hade hemvist i en avtalsslutande stat och som vistas i den andra avtalsslutande staten uteslutande för sin undervisning eller utbildning beskattas inte i denna andra stat för belopp som han erhåller för sitt uppehälle, sin undervisning eller utbildning, under förutsättning att beloppen härrör från källa utanför denna andra stat.

2.Studerande vid universitet eller annan undervisningsanstalt samt affärspraktikant i en avtalsslutande stat, som under tillfällig vistelse i den andra avtalsslutande staten innehar anställning i denna andra stat under en tidrymd som inte överstiger 183 dagar under ett och samma kalenderår för att erhålla praktisk erfarenhet i anslutning till studierna eller utbildningen, beskattas i denna andra stat endast för den del av inkomsten av anställningen som överstiger 1 500 svenska kronor per kalendermånad eller motvärdet i tunisisk valuta. Skattebefrielse enligt denna punkt medges dock med sammanlagt belopp av högst 9 000 svenska kronor eller motvärdet i tunisisk valuta. Belopp för vilket skattefrihet erhålls enligt denna punkt innefattar personliga avdrag för kalenderåret i fråga.

3.Studerande eller affärspraktikant, som har eller omedelbart före vistelse i en avtalsslutande stat hade hemvist i den andra avtalsslutande staten och som vistas i den förstnämnda avtalsslutande staten huvudsakligen för undervisning, teknisk utbildning eller yrkesutbildning, beskattas inte i den förstnämnda avtalsslutande staten för belopp som han erhåller för arbete i denna förstnämnda stat, om ersättningen för kalenderår inte överstiger 10 000 svenska kronor eller motvärdet i tunisisk valuta. Denna skattebefrielse medges endast för den tid som skäligen erfordras eller vanligtvis åtgår för att fullborda studierna, den tekniska utbildningen eller yrkesutbildningen. Befrielse medges inte i något fall för längre tidrymd än fem på varandra följande kalenderår.

4.De behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna skall träffa överenskommelse om tillämpningen av bestämmelserna i punkterna 2 och 3. De behöriga myndigheterna kan också komma överens om sådan ändring av där omnämnda belopp som finnes skälig med hänsyn till förändring i penningvärde, ändrad lagstiftning i en avtalsslutande stat eller annan liknande omständighet.

ARTIKEL 19 Inkomster som inte uttrycklingen nämnts

Inkomst – med undantag för inkomst av offentlig tjänst, pension och varje slag av livränta – som person med hemvist i en avtalsslutande stat förvärvar och som inte uttryckligen nämnts i föregående artiklar av detta avtal beskattas endast i denna stat.

ARTIKEL 20 Förmögenhet

1.Förmögenhet bestående av sådan fastighet som avses i artikel 6 punkt 2 får beskattas i den avtalsslutande stat där fastigheten är belägen.

2.Förmögenhet bestående av lös egendom, som utgör del av rörelsetillgångarna i ett företags fasta driftställe, eller av lös egendom, som är hänförlig till stadigvarande anordning för att utöva självständig yrkesverksamhet, får beskattas i den avtalsslutande stat där det fasta driftstället eller den stadigvarande anordning för att utöva självständig yrkesverksamhet, får beskattas i den avtalsslutande stat där det fasta driftstället eller den stadigvarande anordningen är belägen.

3.Fartyg och luftfartyg, som används i internationell trafik, samt lös egendom, som är hänförlig till användningen av sådana fartyg och luftfartyg, beskattas endast i den avtalsslutande stat där företaget har sin verkliga ledning.

4.Alla andra slag av förmögenhet, som innehas av person med hemvist i en avtalsslutande stat, beskattas endast i denna stat.

ARTIKEL 21 Undvikande av dubbelbeskattning

1.I fall då person med hemvist i en avtalsslutande stat förvärvar inkomst eller innehar förmögenhet som enligt bestämmelserna i detta avtal får beskattas i den andra avtalsslutande staten skall, såvida inte bestämmelserna i punkterna 4 och 5 föranleder annat, den förstnämnda avtalsslutande staten:

  1. från vederbörande persons inkomstskatt avräkna ett belopp motsvarande den inkomstskatt som erlagts i den andra avtalsslutande staten;
  2. från vederbörande persons förmögenhetsskatt avräkna ett belopp motsvarande den förmögenhetsskatt som erlagts i den andra avtalsslutande staten.

Avräkningsbeloppet skall emellertid inte i något fall överstiga beloppet av den del av inkomstskatten respektive förmögenhetsskatten, beräknad utan sådan avräkning, som belöper på den inkomst eller den förmögenhet som får beskattas i den andra avtalsslutande staten.

2.I fall då person med hemvist i en avtalsslutande stat uppbär inkomst eller innehar förmögenhet som enligt bestämmelserna i detta avtal beskattas endast i den andra avtalsslutande staten, får den förstnämnda avtalsslutande staten inräkna inkomsten eller förmögenheten i beskattningsunderlaget men skall från skatten på inkomst eller förmögenhet avdraga den del av inkomstskatten respektive förmögenhetsskatten som belöper på den inkomst som förvärvats från den andra avtalsslutande staten eller den förmögenhet som innehas där.

3.I fall då befrielse från eller nedsättning av tunisisk skatt meddelats för en begränsad tidsperiod i fråga om rörelseinkomst, utdelning, ränta eller royalty som förvärvats av person med hemvist i Sverige skall vid tillämpningen av punkterna 1 och 5 i denna artikel avräkning mot svensk skatt ske, i fråga om rörelseinkomsten med belopp motsvarande den skatt som skulle ha utgått i Tunisien om sådan befrielse eller nedsättning inte hade meddelats, och beträffande inkomster som avses i artiklarna 10, 11 och 12 med belopp motsvarande den skatt som enligt avtalet får tas ut i Tunisien.

4.Utdelning från bolag med hemvist i Tunisien till bolag med hemvist i Sverige skall vara undantagen från beskattning i Sverige i den mån detta skulle ha varit fallet enligt svensk lagstiftning om båda bolagen hade haft hemvist i Sverige. Sådan skattebefrielse medges endast, om den vinst av vilken utdelningen utbetalas i Tunisien underkastas den inkomstskatt som utgår vid tiden för undertecknandet av detta avtal eller därmed jämförlig inkomstskatt, eller om den huvudsakliga delen av det utdelande bolagets inkomst, direkt eller indirekt, härrör från annan verksamhet än förvaltning av värdepapper och därmed likartad egendom samt verksamheten bedrivs i Tunisien av det utdelande bolaget eller av bolag i vilket det utdelande bolaget innehar minst 25 procent av kapitalet.

5.Utan hinder av övriga bestämmelser i detta avtal får fysisk person, som har hemvist i Tunisien och som även enligt svensk lagstiftning beträffande de skatter som avses i artikel 2 anses bosatt i Sverige, beskattas i Sverige. Sverige skall emellertid medge avräkning från svensk skatt för tunisisk skatt, som erlagts på inkomsten eller förmögenheten, enligt bestämmelserna i punkt 1 i denna artikel.

6.Bestämmelserna i denna artikel tillämpas inte i fråga om inkomst av offentlig tjänst, pension eller varje slag av livränta.

ARTIKEL 22 Förbud mot diskriminering

1.Medborgare i en avtalsslutande stat skall, oavsett om han har hemvist i en avtalsslutande stat eller ej, inte i den andra avtalsslutande staten bli föremål för beskattning eller därmed sammanhängande krav som är av annat slag eller mer tyngande än medborgarna i denna andra stat under samma förhållanden är eller kan bli underkastade.

2.Beskattningen av fast driftställe, som företag i en avtalsslutande stat har i den andra avtalsslutande staten, skall i denna andra stat inte vara mindre fördelaktig än beskattningen av företag i denna andra stat, som bedriver verksamhet av samma slag.

Denna bestämmelse anses inte medföra förpliktelse för en avtalsslutande stat att medge personer med hemvist i den andra avtalsslutande staten sådant personligt avdrag vid beskattningen, sådan skattebefrielse eller sådan nedsättning på grund av civilstånd eller försörjningsplikt mot familj som medges person med hemvist i den egna staten.

3.Utom i de fall då bestämmelserna i artikel 9 punkt 1, artikel 11 punkt 6 eller artikel 12 punkt 6 tillämpas, är ränta, royalty och annan betalning från företag i en avtalsslutande stat till person med hemvist i den andra avtalsslutande staten avdragsgilla vid beräkningen av den beskattningsbara inkomsten för sådant företag på samma villkor som betalning till person med hemvist i den förstnämnda staten.

På samma sätt är skuld som företag i en avtalsslutande stat har till person med hemvist i den andra avtalsslutande staten avdragsgill vid bestämmandet av företagets beskattningsbara förmögenhet på samma villkor som skuld till person med hemvist i den förstnämnda staten.

4.Företag i en avtalsslutande stat, vars kapital helt eller delvis ägs eller kontrolleras, direkt eller indirekt, av en eller flera personer med hemvist i den andra avtalsslutande staten, skall inte i den förstnämnda avtalsslutande staten bli föremål för beskattning eller därmed sammanhängande krav som är av annat slag eller mer tyngande än den beskattning och därmed sammanhängande krav som annat liknande företag i den förstnämnda staten är eller kan bli underkastat.

5.I denna artikel avses med uttrycket ”beskattning” skatter som anges i artikel 2 av detta avtal.

6.Sverige medger – i den mån det förekommer – skatteförmåner eller skatteeftergifter i investeringsfrämjande syfte i fråga om de svenska medborgare som investerar i Tunisien.

7.Bestämmelserna i detta avtal hindrar inte tillämpningen av förmånligare bestämmelser i en avtalsslutande stats lagstiftning till förmån för investeringar. Särskilt gäller, att Sverige enligt sin lagstiftning skall medge svenska medborgare, i fråga om investeringar som dessa gör i Tunisien, avdrag för eventuella förluster som uppkommit i Tunisien från den vinst som kan uppkomma vid verksamhet i Sverige. Sådant avdrag medges för förlust som uppkommit för det företag där investering sker under en igångsättningsperiod av minst fem år.

ARTIKEL 23 Förfarandet vid ömsesidig överenskommelse

1.I fall då en person med hemvist i en avtalsslutande stat gör gällande, att en avtalsslutande stat eller båda staterna vidtagit åtgärder, som för honom medför eller kommer att medföra en mot detta avtal stridande beskattning, äger han – utan att detta påverkar hans rätt att använda sig av de rättsmedel som finns i dessa staters interna rättsordning – framlägga saken för den behöriga myndigheten i den avtalsslutande stat där han har hemvist.

2.Om denna behöriga myndighet finner invändningen grundad men inte själv kan få till stånd en tillfredsställande lösning, skall myndigheten söka lösa frågan genom ömsesidig överenskommelse med den behöriga myndigheten i den andra avtalsslutande staten i syfte att undvika beskattning som strider mot detta avtal.

3.De behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna skall genom ömsesidig överenskommelse söka avgöra svårigheter eller tvivelsmål som uppkommer i fråga om tolkningen eller tillämpningen av avtalet. De kan även överlägga i syfte att undvika dubbelbeskattning i fall som inte omfattas av avtalet.

4.De behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna kan träda i direkt förbindelse med varandra för att träffa överenskommelse i de fall som angivits i föregående punkter. Om muntliga överläggningar anses underlätta en överenskommelse, kan sådana överläggningar äga rum inom en kommission som består av representanter för de behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna.

ARTIKEL 24 Utbyte av upplysningar

1.De behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna skall utbyta sådana upplysningar som är nödvändiga för att tillämpa detta avtal och bestämmelserna i de avtalsslutande staternas interna lagstiftning i fråga om skatter som omfattas av detta avtal, i den mån beskattningen enligt denna lagstiftning står i överensstämmelse med detta avtal. Upplysningar som sålunda utbytts skall behandlas såsom hemliga och får inte yppas för andra personer eller myndigheter än dem som fastställer – däri inbegripet fastställande eller besvär – eller uppbär skatter som omfattas av detta avtal.

2.Bestämmelserna i punkt 1 anses inte medföra skyldighet för en avtalsslutande stat att:

  1. vidtaga förvaltningsåtgärder som avviker från lagstiftning eller administrativ praxis i denna stat eller i den andra avtalsslutande staten;
  2. lämna upplysningar som inte är tillgängliga enligt lagstiftningen eller sedvanlig administrativ praxis i denna stat eller i den andra avtalsslutande staten;
  3. lämna upplysningar som skulle röja affärshemlighet, industri–, handels– eller yrkeshemlighet eller i näringsverksamhet nyttjat förfaringssätt eller upplysningar, vilkas överlämnande skulle strida mot allmänna hänsyn (ordre public).

ARTIKEL 25 Diplomatiska och konsulära tjänstemän

Bestämmelserna i detta avtal påverkar inte de privilegier i beskattningshänseende, som enligt folkrättens allmänna regler eller bestämmelser i särskilda överenskommelser tillkommer diplomatiska eller konsulära tjänstemän.

ARTIKEL 26 Ikraftträdande

1.Detta avtal skall ratificeras i enlighet med bestämmelserna i respektive grundlagar i de avtalsslutande staterna och ratifikationshandlingarna skall utväxlas i Tunis snarast möjligt.

2.Detta avtal träder i kraft med utväxlingen av ratifikationshandlingarna och dess bestämmelser tillämpas:

  1. Beträffande inkomster som avses i artiklarna 10, 11 och 12 på belopp som förfaller till betalning från och med den första dag som följer omedelbart efter den månad då ratifikationshandlingarna utväxlades;
  2. beträffande andra inkomster som förvärvas den 1 januari det år som följer omedelbart efter utväxlingen av ratifikationshandlingarna eller senare; och
  3. beträffande förmögenhetsskatt som fastställs andra kelenderåret efter utväxlingen av ratifikationshandlingarna eller senare.

3.Avtalet den 6 september 1960 mellan Sverige och Tunisien för undvikande av dubbelbeskattning och fastställande av bestämmelser angående ömsesidig handräckning beträffande direkta skatter upphävs. Dess bestämmelser upphör att gälla beträffande skatter på vilka förevarande avtal tillämpas enligt punkt 2.

ARTIKEL 27 Upphörande

Detta avtal förblir i kraft utan tidsbegränsning men envar av de avtalsslutande staterna äger att – senast den 30 juni under ett år, dock inte tidigare än under femte året efter det då avtalet ratificerades – på diplomatisk väg skriftligen uppsäga avtalet hos den andra avtalsslutande staten. I händelse av sådan uppsägning tillämpas avtalet sista gången:

  1. Beträffande inkomster som avses i artiklarna 10, 11 och 12 på belopp som förfaller till betalning senast den 31 december det år då uppsägningen sker;
  2. beträffande andra inkomster som förvärvas senast den 31 december det år då uppsägningen sker; och
  3. beträffande förmögenhetsskatt som fastställs det kalenderår som följer närmast efter det då uppsägningen sker.

Till bekräftelse härav har undertecknade, därtill vederbörligen bemyndigade, undertecknat detta avtal.

Som skedde i Stockholm den 7 maj 1981 i två exemplar på franska språket.

Bilaga 2 – Anvisningar

A. Allmänna anvisningar

Frågan om och i vilken omfattning en person är skattskyldig i Sverige avgörs i första hand med ledning av de svenska skatteförfattningarna. Om enligt dessa författningar skattskyldighet inte föreligger, kan sådan ej heller inträda på grund av avtalet. I den mån avtalet innebär inskränkning av den skattskyldighet i Sverige, som föreskrivs i de svenska skatteförfattningarna, skall avtalet däremot gälla.

Även om enligt avtalet skattskyldigs inkomst eller förmögenhet helt eller delvis skall vara undantagen från beskattning i Sverige, skall den skattskyldige lämna alla de uppgifter till ledning för taxeringen som han annars varit skyldig att lämna.

Om skattskyldig kan visa att åtgärd som beskattningsmyndighet eller domstol vidtagit medfört eller kommer att medföra beskattning som strider mot avtalets bestämmelser, får han enligt art. 23 punkt 1 göra framställning om rättelse. Sådan framställning skall göras hos regeringen och bör ges in snarast möjligt efter det den skattskyldige erhöll kännedom om den avtalsstridiga beskattningen.

Sådan prövning av avtalets tillämpning som avses i föregående stycke kan påkallas av fysisk person, som är bosatt eller stadigvarande vistas i Sverige, eller av svensk juridisk person.

De flesta inkomstslagen är särskilt behandlade i avtalet. Några speciella arter av inkomst – t.ex. periodiskt understöd – är dock ej nämnda i avtalet. I sådant fall tillämpas bestämmelserna i art. 19.

B. Särskilda anvisningar

till art. 1 och 4

Avtalets bestämmelser är i allmänhet tillämpliga endast på fysiska och juridiska personer som har hemvist i Sverige eller Tunisien.

Huruvida fysisk eller juridisk person skall anses ha hemvist i endera staten avgörs i första hand med ledning av lagstiftningen i denna stat. I art. 4 punkterna 2 och 3 regleras fall av s.k. dubbel bosättning dvs. fall där den skattskyldige enligt svenska beskattningsregler anses bosatt i Sverige och enligt tunisiska beskattningsregler anses bosatt i Tunisien. Vid tillämpning av avtalet skall i sådana fall den skattskyldige anses ha hemvist endast i den avtalsslutande stat i vilken han har hemvist enligt nämnda avtalsbestämmelser.

Person, som avses i 69 § kommunalskattelagen (1928:370), 17 § lagen (1974:576) om statlig inkomstskatt och 17 § lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt skall vid tillämpningen av art. 4 punkt 1 anses bosatt i Sverige, såvitt fråga är om svensk beskickning eller lönat svenskt konsulat i Tunisien.

Person, som avses i 70 § 1 mom. kommunalskattelagen, 18 § 1 mom. lagen om statlig inkomstskatt och 18 § lagen om statlig förmögenhetsskatt skall vid tillämpning av art. 4 punkt 1 anses bosatt i Tunisien, såvitt fråga är om tunisisk beskickning eller lönat tunisiskt konsulat i Sverige.

till art. 2

Avtalet gäller de skatter som anges i art. 2.

till art. 6

Enligt svensk lagstiftning beskattas inkomst som härrör från fastighet i vissa fall som inkomst av rörelse /jfr bl.a. 27 § kommunalskattelagen (1928:370)/. Inkomst som omfattas av art. 6 beskattas emellertid alltid i den stat där fastigheten är belägen. Denna regel gäller även beträffande royalty från fastighet eller för nyttjandet av eller rätten att nyttja mineralförekomst, källa eller annan naturtillgång.

Annan royalty beskattas enligt art. 12.

till art. 7

Inkomst av rörelse, som bedrivs från fast driftställe, beskattas i regel enligt art. 7. Vad som förstås med uttrycket ”fast driftställe” anges i art. 5.

Om en fysisk eller juridisk person med hemvist i Sverige bedriver rörelse från fast driftställe i Tunisien, får den till driftstället hänförliga inkomsten beskattas i Sverige men tunisisk skatt på inkomsten avräknas från den svenska skatten enligt art. 21 punkt 1. I fråga om avräkning i vissa fall av högre tunisisk skatt än som faktiskt erlagts (art 21 punkt 3) samt förfarandet vid avräkningen hänvisas till anvisningspunkten 2 till art. 21.

Inkomst av rörelse, som fysisk eller juridisk person med hemvist i Tunisien bedriver från fast driftställe i Sverige, beräknas enligt art. 7 punkterna 2 – 6. Till grund för inkomstbeskattningen bör läggas i första hand den särskilda bokföring som kan ha förts vid det fasta driftstället. I mån av behov skall denna bokföring justeras så, att inkomstberäkningen sker i enlighet med den i punkterna 2 och 3 angivna principen. Avdrag medges för så stor del av huvudkontorets allmänna omkostnader som skäligen kan antas belöpa på det fasta driftstället.

Om inkomst av sjöfart och luftfart i internationell trafik finns särskilda bestämmelser i art. 8.

till art. 8

Inkomst av sjöfart och luftfart i internationell trafik beskattas enligt art. 8 punkt 1 endast i den stat där företaget har sin verkliga ledning.

till art. 9

art. 9 innehåller en allmän regel om omräkning av vinstfördelningen mellan koncernföretag. För Sveriges del kan omräkning vid taxering ske enligt 43 § kommunalskattelagen (1928:370).

Om sådan omräkning sker mellan företag i Sverige och Tunisien, skall länsstyrelsen anmäla detta till regeringen och i korthet redogöra för vad som förekommit.

till art. 10

1.Vad som förstås med uttrycket ”utdelning” anges i art. 10 punkt 3.

2.När fysisk eller juridisk person med hemvist i Sverige uppbär utdelning från bolag med hemvist i Tunisien och utdelningen inte är hänförlig till andel, som äger verkligt samband med fast driftställe eller stadigvarande anordning som den utdelningsberättigade har i Tunisien, iakttas bestämmelserna i andra och tredje styckena.

Om utdelningen uppbärs av aktiebolag eller ekonomisk förening, är utdelningen undantagen från beskattning i Sverige i den mån art. 21 punkt 4 föranleder det. De svenska bestämmelserna om befrielse från skattskyldighet för utdelning som avses i art. 21 punkt 4 finns i 54 § kommunalskattelagen (1928:370) och 7 § lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt.

I övriga fall beräknas svensk skatt på utdelningens bruttobelopp utan avdrag för tunisisk skatt. Avdrag medges dock i vanlig ordning för förvaltningskostnader och ränta på skuld som belöper på utdelningen. Svensk skatt på utdelningen nedsätts enligt art. 21 punkt 1 genom avräkning av tunisisk skatt som uttagits enligt art. 10 punkt 2. Den tunisiska skatten får därvid inte överstiga 20 % eller, i fall som avses i art. 10 punkt 2 a), 15 % av utdelningens bruttobelopp. I fråga om avräkning i vissa fall av högre tunisisk skatt än som faktiskt erlagts (art. 21 punkt 3) samt förfarandet vid avräkningen hänvisas till anvisningspunkten 2 till art. 21.

3.När fysksisk eller juridisk person med hemvist i Sverige uppbär utdelning från bolag med hemvist i Tunisien och utdelningen är hänförlig till andel, som äger verkligt samband med fast driftställe eller stadigvarande anordning som mottagaren av utdelningen har i Tunisien, tillämps art. 7 resp. art. 14. Utdelningen skall, om inte annat gäller på grund av art. 21 punkt 4, i detta fall beskattas i Sverige men tunisisk skatt på utdelningen avräknas från den svenska skatten enligt art. 21 punkt 1. I fråga om avräkning i vissa fall av högre tunisisk skatt än som faktiskt erlagts (art. 21 punkt 3) samt förfarandet vid avräkningen hänvisas till anvisningspunkten 2 till art. 21.

4.När aktiebolag i Sverige verkställer utdelning till fysisk eller juridisk person med hemvist i Tunisien och utdelningen inte är hänförlig till andel som äger verkligt samband med fast driftställe eller stadigvarande anordning som mottagaren av utdelningen har i Sverige, tas kupongskatt ut med 20 % eller, i fall som avses i art. 10 punkt 2 a), 15 % av utdelningens bruttobelopp. Utdelning från svensk ekonomisk förening beskattas i sådant fall enligt 6 § 1 mom. a eller c lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt men den statliga inkomstskatten får inte överstiga 20 % eller, i fall som avses i art. 10 punkt 2 a), 15 % av utdelningens bruttobelopp. Vid taxering till statlig inkomstskatt för utdelning från svensk ekonomisk förening skall taxeringsnämnd i deklarationen anteckna de uppgifter som behövs för debitering. Längdförande myndighet svarar för att sådan anteckning överförs till skattelängden.

Angående förfarandet vid nedsättning av svensk skatt på utdelning tillämpas i övrigt särskilda bestämmelser.

Om mottagaren av utdelningen har fast driftställe eller stadigvarande anordning i Sverige och utdelningen är hänförlig till andel, som äger verkligt samband med det fasta driftstället eller den stadigvarande anordningen, tillämpas art. 7 resp. art. 14. I sådant fall gäller inte ovan angivna regler om begränsning av svensk skatt på utdelning.

till art. 11

1.Vad som förstås med uttrycket ”ränta” anges i art. 11 punkt 3.

2.Ränta, som betalas från Tunisien till fysisk eller juridisk person med hemvist i Sverige, beskattas här.

Är räntan inte hänförlig till skuld, som äger verkligt samband med fast driftställe eller stadigvarande anordning, som mottagaren av räntan har i Tunisien, beräknas svensk skatt på räntans bruttobelopp utan avdrag för tunisisk skatt. Avdrag medges dock i vanlig ordning för förvaltningskostnader etc. Svensk skatt på räntan nedsätts enligt art. 21 punkt 1 genom avräkning av tunisisk skatt som tagits ut enligt art. 11 punkt 2. Denna skatt får inte överstiga 12 % av räntans bruttobelopp. I fråga om avräkning i vissa fall av högre tunisisk skatt än som faktikt erlagts (art. 21 punkt 3) samt förfarandet vid avräkningen hänvisas till anvisningspunkten 2 till art. 21.

Är räntan hänförlig till skuld, som äger verkligt samband med fast driftställe eller stadigvarande anordning som mottagaren av räntan har i Tunisien, tillämpas art. 7 resp. art. 14. Tunisisk skatt på räntan avräknas i sådant fall från den svenska skatten enligt art. 21 punkt 1. I fråga om avräkning i vissa fall av högre tunisisk skatt än som faktiskt erlagts (art. 21 punkt 3) samt förfarandet vid avräkningen hänvisas till anvisningspunkten 2 till art. 21.

3.Ränta, som utbetalas från Sverige till fysisk eller juridisk person med hemvist i Tunisien, kan enligt gällande skatteförfattningar inte beskattas i Sverige. Detta gäller dock endast beträffande ränta som utgör inkomst av förvärvskällan kapital. Är räntan att hänföra till inkomst av rörelse /jfr punkt 2 av anvisningarna till 28 § kommunalskattelagen (1928:370)/, beskattas räntan i Sverige, under förutsättning att räntan är hänförlig till skuld, som äger verkligt samband med fast driftställe eller stadigvarande anordning som den som har rätt till räntan har i Sverige (art. 11 punkt 4).

till art. 12

1.Beträffande beskattning av sådan royalty som avses i art. 12 punkt 3 gäller följande.

Royalty, som utbetalas från Tunisien till fysisk eller juridisk person med hemvist i Sverige, beskattas här.

Är royaltyn inte hänförlig till rättighet eller egendom, som äger verkligt samband med fast driftställe eller stadigvarande anordning som mottagaren av royaltyn har i Tunisien, beräknas svensk skatt på royaltyns bruttobelopp utan avdrag för tunisisk skatt. Avdrag medges dock i vanlig ordning för kostnader. Svensk skatt på royaltyn nedsätts enligt art. 21 punkt 1 genom avräkning av tunisisk skatt som tagits ut enligt art. 12 punkt 2. Denna skatt får inte överstiga 15 % eller, i fall som avses i art. 12 punkt 2 a), 5 % av royaltyns bruttobelopp. I fråga om avräkning i vissa fall av högre tunisisk skatt än som faktiskt erlagts (art. 21 punkt 3) samt förfarandet vid avräkningen hänvisas till anvisningspunkten 2 till art. 21.

Är royaltyn hänförlig till rättighet eller egendom, som äger verkligt samband med fast driftställe eller stadigvarande anordning som mottagaren av royaltyn har i Tunisien, tillämpas art. 7 resp. art. 14. Tunisisk skatt på royaltyn avräknas i sådant fall från den svenska skatten enligt art. 21 punkt 1. I fråga om avräkning i visa fall av högre tunisisk skatt än som faktisk erlagts (art. 21 punkt 3) samt förfarandet vid avräkningen hänvisas till anvisningspunkten 2 till art. 21.

Royalty, som utbetalas från Sverige till fysisk eller juridisk person med hemvist i Tunisien, beskattas i Sverige enligt 28 § 1 mom. tredje stycket punkt 3 av anvisningarna till 53 § kommunalskattelagen (1928:370) jämfört med 2 och 3 §§ lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt. Om inte fall som avses i art. 12 punkt 4 föreligger, får emellertid summan av den statliga och kommunala inkomstskatt som belöper på royaltyn inte överstiga 15 % eller, i fall som avses i art. 12 punkt 2 a), 5 % av royaltyns bruttobelopp. Vid tillämpningen av denna maximeringsregel iakttas bestämmelserna i följande stycke.

Om inkomsttagaren uppbär även annan inkomst från Sverige än royaltyn, anses på royaltyn belöpa så stor andel av hela den statliga inkomstskatten som royaltyn – efter avdrag för kostnader som är hänförliga till royaltyn – utgör av inkomsttagarens sammanlagda inkomst av olika förvärvskällor. Taxeringsnämnd skall i deklarationen anteckna royaltyns bruttobelopp och i förekommande fall den nyss angivna delen av den statliga inkomstskatten samt ange dels att summan av den enligt allmänna regler uträknade och på royaltyn belöpande statliga och kommunala inkomstskatten skall, om den överstiger 15 % eller, i fall som avses i art. 12 punkt 2 a), 5 % av royaltyns bruttobelopp, nedsättas med det överskjutande beloppet, dels att den kommunala inkomstskatten får nedsättas endast i den mån det överskjutande beloppet överstiger den statliga inkomstskatten. Längdförande myndighet svarar för att sådan anteckning förs över till skattelängden.

Exempel: En person med hemvist i Tunisien uppbär sådan royalty som avses i art. 12 punkt 2 a) från Sverige med ett bruttobelopp av 10 000 kronor. Till royaltyn hänförliga avdragsgilla kostnader uppgår till 500 kronor. Den skattskyldige antas vidare uppbära i Sverige skattepliktig intäkt av andra förvärvskällor med ett belopp av 5 000 kronor och vid taxeringen till statlig inkomstskatt åtnjuta allmänna avdrag med 1 000 kronor. Den till statlig inkomstskatt taxerade inkomsten blir sålunda (9 500 + 5 000 – 1 000 =) 13 500 kronor. I deklarationen antecknas: ”Enligt avtalet med Tunisien skall den statliga resp. den kommunala inkomstskatten nedsättas med det belopp varmed summan av den kommunala inkomstskatt, som belöper på 9 500 kronor, och 9 500/14 500 av hela den statliga inkomstskatten överstiger 5 % av 10 000 kronor. Den kommunala inkomstskatten får nedbringas endast i den mån det överskjutande belopp överstiger 9500/14500 av hela den den statliga inkomstskatten.”

2.Royalty eller annat belopp, som utbetalas såsom ersättning för nyttjandet av mineralförekomst, källa eller annan naturtillgång, beskattas enligt art. 6.

till art. 13

Vinst, som fysisk eller juridisk person med hemvist i Tunisien förvärvar genom avyttring av fastighet i Sverige eller av andel i ett bolag, vars tillgångar huvudsakligen består av sådan fastighet, beskattas här (art. 13 punkt 1).

Vidare beskattas i Sverige vinst genom icke yrkesmässig avyttring av lös egendom som ingår i fast driftställe som person med hemvist i Tunisien har här (art. 13 punkt 2). Motsvarande gäller i fråga om lös egendom hänförlig till stadigvarande anordning för att utöva självständig yrkesverksamhet vilken inkomsttagaren har i Sverige.

Realisationsvinst, som förvärvas av fysisk eller juridisk person med hemvist i Sverige, beskattas här. Beträffande vinst på grund av överlåtelse av sådan lös egendom som avses i art. 20 punkt 3 gäller dock att denna får beskattas endast där företaget har sin verkliga ledning. Enligt art. 13 punkt 1 får tunisisk skatt tas ut på realisationsvinsten, om den avyttrade egendomen utgörs av fastighet i Tunisien eller av andel i ett bolag, vars tillgångar huvudsakligen består av sådan fastighet. Motsvarande gäller enligt art. 13 punkt 2 i fråga om lös egendom som ingår i fast driftställe som inkomsttagaren har i Tunisien, eller lös egendom som ingår i stadigvarande anordning för att utöva självständig yrkesverksamhet vilken inkomsttagaren har i Tunisien.

Svensk skatt på realisationsvinsten nedsätts enligt art. 21 punkt 1 genom avräkning av den tunisiska skatt som i enlighet med bestämmelserna i art. 13 påförts samma vinst. I fråga om förfarandet vid avräkningen hänvisas till anvisningspunkten 2 till art. 21.

till art. 14

1.I art. 14 punkt 2 ges exempel på vad som avses med uttrycket ”fritt yrke”.

2.Inkomst av fritt yrke eller därmed jämförlig självständig verksamhet beskattas i regel endast i den stat där den skattskyldige har hemvist. Utövas verksamheten i den andra staten och vistas inkomsttagaren där under mer än 183 dagar under kalenderåret i fråga, får emellertid så stor del av inkomsten som är hänförlig till verksamheten i denna andra stat beskattas där. Vidare får inkomst hänförlig till verksamhet, som utövas vid sådan stadigvarande anordning som avses i art. 14 punkt 1 a), beskattas i den stat där anordningen finns.

Om person med hemvist i Sverige förvärvar inkomst av fritt yrke eller därmed jämförlig verksamhet i Tunisien, som i enlighet med vad som tidigare sagts får beskattas där, får inkomsten beskattas i Sverige men tunisisk skatt på samma inkomst avräknas från den svenska skatten enligt art. 21 punkt 1. I fråga om förfarandet vid avräkningen hänvisas till anvisningspunkten 2 till art. 21.

3.Beträffande beskattning av inkomst som förvärvas av idrottsmän, skådespelare, musiker m.fl. se anvisningarna till art. 17.

till art. 15

Inkomst av enskild tjänst får enligt art. 15 punkt 1 i regel beskattas i den stat där arbetet utförs. Undantag från denna regel föreskrivs i art. 15 punkterna 2 och 3 samt art. 16 och 18.

Beträffande beskattning av inkomst som förvärvas av idrottsmän, skådespelare, musiker m.fl. se anvisningarna till art. 17.

till art. 16

När svenskt bolag utbetalar styrelsearvode till person med hemvist i Tunisien, beskattas ersättningen i Sverige, om det kan ske enligt gällande beskattningsregler. Har sådan ersättning uppburits av person med hemvist i Sverige från bolag med hemvist i Tunisien, får inkomsten beskattas i Sverige men tunisisk skatt på inkomsten avräknas från den svenska skatten enligt art. 21 punkt 1. I fråga om förfarandet vid avräkningen hänvisas till anvisningspunkten 2 till art. 21.

till art. 17

Inkomst, som teater– eller filmskådespelare, radio– eller televisionsartister, musiker och liknande yrkesutövare samt idrottsmän förvärvar genom sin yrkesverksamhet, beskattas i den stat där verksamheten utövas (art. 17 punkt 1). Detta gäller oavsett om inkomsten tillfaller artisten eller idrottsmannen själv eller annan person (art. 17 punkt 2). För Sveriges vidkommande iakttas vid tillämpningen av art. 17 bestämmelserna i 54 § första stycket c) kommunalskattelagen (1928:370) och 7 § första stycket b) lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt.

till art. 19

Inkomst som inte har behandlats särskilt i art. 6 – 18 beskattas enligt art. 19 endast i mottagarens hemviststat. Detta gäller dock inte inkomst av offentlig tjänst, pension eller livränta. Dessa inkomstslag behandlas inte i avtalet.

till art. 21

1.Inkomst från Sverige beskattas här i den mån svenska skatteförfattningar föranleder det och inskränkning av skattskyldigheten inte följer av övriga artiklar. Detsamma gäller i fråga om förmögenhetstillgång som är belägen i Sverige. Om inkomsten eller förmögenheten enligt avtalet kan beskattas även i Tunisien, medges lättnad vid den tunisiska beskattningen enligt art. 21 punkt 1.

2.Inkomst från Tunisien, som uppbärs av person med hemvist i Sverige, tas med vid taxering i Sverige med undantag för utdelning i vissa fall från bolag i Tunisien. I fråga om utdelning se punkt 2 andra stycket och punkt 3 av anvisningarna till art. 10. Likaså tas förmögenhetstillgång som är belägen i Tunisien med vid taxering till svensk förmögenhetsskatt. Svensk skatt på inkomsten eller förmögenheten sätts ned genom avräkning enligt art. 21 punkt 1, om inte fall föreligger som anges i anvisningspunkten 3 eller 4.

Svensk inkomstskatt beräknas på inkomstens bruttobelopp utan avdrag för tunisisk skatt som omfattas av avtalet. Avdrag medges i vanlig ordning för kostnader som hänför sig till inkomsten. Från den sålunda beräknade svenska skatten avräknas enligt art. 21 punkt 1 ett belopp motsvarande den tunisiska skatt som belöper på inkomsten. Beträffande storleken av tunisisk skatt på utdelning, ränta och royalty hänvisas till anvisningspunkten 2 till art. 10, anvisningspunkten 2 till art. 11 samt anvisningspunkten 1 till art. 12. Vidare iakttas att, i fall som avses i art. 21 punkt 3, högre tunisisk skatt skall avräknas än vad som utgått på inkomsten i fråga. Har tunisisk skatt enligt avtalet tagits ut på inkomst av rörelse som har bedrivits i Tunisien, iakttas att inkomsten beräknats enligt art. 7.

Den skattskyldige bör i samband med sin självdeklaration för det beskattningsår, för vilket inkomsten resp. förmögenheten tas upp till beskattning, förete bevis eller annan utredning om den tunisiska skatt som har påförts inkomsten resp. förmögenheten eller, i fråga om rörelseinkomst i fall som avses i art. 21 punkt 3, den tunisiska skatt som skulle ha utgått om skattebefrielse eller skattenedsättning inte hade meddelats.

Avräkning av tunisisk inkomstskatt får ske med belopp motsvarande högst summan av de svenska skatter som belöper på inkomsten. Vid tillämpning av denna regel anses på inkomsten från Tunisien belöpa så stor andel av hela den statliga inkomstskatten som inkomsten – efter avdrag för kostnader – utgör av den skattskyldiges sammanlagda inkomst av olika förvärvskällor. Kommunal inkomstskatt anses belöpa på inkomst från Tunisien till så stor andel som inkomsten – efter avdrag för kostnader – utgör av den skattskyldiges sammanlagda inkomst av olika förvärvskällor som skall taxeras i samma kommun som inkomsten från Tunisien.

Avräkning sker i första hand från den statliga inkomstskatten. Förslår ej denna, avräknas återstoden från kommunal inkomstskatt som belöper på inkomsten.

Taxeringsnämnd skall i deklaration anteckna motvärdet i svenska kronor av den tunisiska skatten på inkomsten och ange att avräkning skall ske med detta skattebelopp, dock högst med beloppet av de svenska skatterna på inkomsten. Längdförande myndighet svarar för att anteckning om avräkning görs i skattelängden.

Exempel: En person med hemvist i Sverige uppbär inkomst av fastighet i Tunisien med ett belopp av 10 000 kronor. På inkomsten antas belöpa tunisisk skatt med ett belopp av 1 500 kronor. Avdragsgilla kostnader uppgår till 500 kronor. Den skattskyldige antas vidare uppbära nettointäkter av i Sverige lokaliserade förvärvskällor med ett belopp av 90 000 kronor och vid taxeringen till statlig inkomstskatt åtnjuta allmänna avdrag med 10 000 kronor. Den till statlig inkomstskatt taxerade inkomsten blir sålunda (9 500 + 90 000 – 10 000 =) 89 500. I deklarationen antecknas: ”Avräkning från inkomstskatt enligt avtalet med Tunisien skall ske med 1 500 kronor, dock högst med summan av den kommunala inkomstskatt som belöper på 9 500 kronor, och 9500/99000 av hela den statliga inkomstskatten. Avräkning sker i första hand från den statliga inkomstskatten.”

Har den skattskyldige flera inkomster från utlandet, kan vid avräkningsförfarandet även bestämmelserna i 25 § första stycket lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt bli tillämpliga.

3.Om en person med hemvist i Sverige uppbär inkomst som enligt art. 8 punkt 1 eller art. 13 punkt 2 skall beskattas endast i Tunisien, medtas inkomsten vid taxering i Sverige. Statlig och kommunal inkomstskatt uträknas i vanlig ordning. De sålunda uträknade inkomstskatterna sätts ned med ett belopp motsvarande den del av inkomstskatterna som vid en proportionell beräkning belöper på den inkomst som enligt avtalet skall beskattas endast i Tunisien. Motsvarande gäller i fråga om förmögenhet som enligt art. 20 punkt 3 skall beskattas endast i Tunisien.

4.Om en person med hemvist i Sverige uppbär inkomst av offentlig tjänst, pension eller livränta från Tunisien, tas inkomsten med vid beskattning i Sverige. Har inkomsten beskattats även i Tunisien, medges lättnad vid beskattningen i Sverige enligt kommunalskattelagen (1928:370) och lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt.

Inkomst av offentlig tjänst, pension eller livränta, som betalas från Sverige till person med hemvist i Tunisien, beskattas här om så kan ske enligt gällande skatteförfattningar.

Förordning (1984:145).

till art. 22

Av art. 22 punkt 2 följer att bolag i Tunisien inte får påföras förmögenhetsskatt i Sverige. Bestämmelsen innebär ett undantag från regeln i 6 § 1 mom. första stycket c) lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt.

Förordning (1984:145).

Sifferkollen Läs mer

Belopp

Basbelopp
År 2018 2019 2020
Prisbasbelopp 45 500 46 500 47 300
Förhöjt pbb. 46 500 47 400 48 300
Inkomstbasbelopp 62 500 64 400  
Utdelning fåmansföretag
År 2017 2018 2019
Schablonbelopp 163 075 169 125 171 875

Räntesatser

Periodiseringsfond
År 2017 2018 2019
Räntesats 0,36* 0,36 0,51

* 0,19 om räkenskapsåret börjar 2016 och avslutas 2017.

Referensränta
År 2016-07-01 2019-07-01
Räntesats -0,5 0,0
Ränta på skattekontot
Period 2013-2016 2017 -
Intäkt 0,5625 0
Kostnad Låg 1,25 1,25
Kostnad Hög 16,25 16,25
Räntefördelning
Inkomstår 2017 2018 2019
Positiv 6,27 6,49 6,51
Negativ 1,50 1,50 1,51
Statslåneränta
År 2016 2017 2018
31 maj 0,57 0,34 0,49
30 nov 0,27 0,49 0,51

Traktamenten

Bilresor
Inkomstår 2017 2018 2019
Egen bil 18,50 18,50 18,50
Förmånsbil, diesel 6,50 6,50 6,50
Förmånsbil, bensin 9,50 9,50 9,50
Kostförmån
År 2017 2018 2019
Frukost, lunch och middag 225 235 245
Lunch eller middag 90 94 98
Frukost 45 47 49
Skattefria gåvor
År 2017 2018 2019
Julgåva 450 450 450
Jubileumsgåva 1 350 1 350 1 350
Minnesgåva 15 000 15 000 15 000

Skattesatser

Bolagsskatt
År 2017 2018 2019
Skattesats 22% 22% 21,4%
Mervärdesskatt
År 2017 2018 2019
Normal

25 %

25 % 25 %
Livsmedel, krog m.m. 12 % 12 % 12 %
Persontransport, böcker m.m. 6 % 6 % 6 %
Arbetsgivaravgifter/egenaavgifter
Födda -1937 1938 - 1953 1954 -
Arb. avgifter 0 % 10,21% 31,42%
Egenavgifter 0 % 10,21% 28,97%