Lag (1987:1182) om dubbelbeskattningsavtal mellan Sverige och Schweiz

(senast ändrad genom SFS 2018:1389)

1 §Det avtal för undvikande av dubbelbeskattning beträffande skatter på inkomst och förmögenhet som Sverige och Schweiz undertecknade den 7 maj 1965 ska, tillsammans med det protokoll som är fogat till avtalet och som utgör en del av detta, i den lydelse som avtalet har genom det protokoll om ändring i avtalet som undertecknades den 28 februari 2011, gälla som lag här i landet. Innehållet i avtalet och protokollet som fogats till avtalet framgår av bilaga 1 till denna lag. De skriftväxlingar som framgår av bilaga 1 och 2 till denna lag ska också gälla som lag här i landet.

Lag (2018:1096)

2 §Avtalets beskattningsregler skall tillämpas endast i den mån dessa medför inskränkning av den skattskyldighet i Sverige som annars skulle föreligga. Lag 11 juni 1992 (nr 856). Ang. ikraftträdande- och tillämpningsbestämmelser, se vid 1 §.

3 §Ett ärende, som enligt artikel 10 § 8 i avtalet ska avgöras genom överenskommelse mellan de behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna, ska på svensk sida handläggas av Skatteverket.

Lag (2018:1096)

4 §Utdelning från bolag med hemvist i Schweiz till bolag med hemvist i Sverige skall, förutom i fall som anges i artikel 25 § 5 i avtalet, i den mån utdelningen skulle ha varit undantagen från beskattning enligt svensk lagstiftning om båda bolagen hade varit svenska, vara befriad från skatt

  1. om den vinst av vilken utdelningen betalas underkastats normal schweizisk inkomstskatt för bolag eller därmed jämförlig inkomstskatt, eller
  2. om den utdelning som betalas av bolaget med hemvist i Schweiz huvudsakligen utgörs av utdelning vilken detta bolag mottagit på aktier eller andelar, som bolaget innehar i bolag med hemvist i annan stat än Schweiz, och vilken skulle ha varit undantagen från svensk skatt om de aktier eller andelar för vilka utdelningen betalas hade innehafts direkt av bolaget med hemvist i Sverige. Lag 5 maj 1988 (nr 337) [1] , som trätt i kraft 1 juli 1988 och tillämpas beträffande utdelning som blivit tillgänglig för lyftning från och med dagen för ikraftträdandet.

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

1987:1182

  1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1988.
  2. Lagen tillämpas beträffande skatter på inkomst, som förvärvas den 1 januari 1988 eller senare och beträffande förmögenhet som taxeras år 1989 eller senare.

2011:1329

Denna lag träder i kraft vid utgången av 2011.

2012:234

  1. Denna lag träder i kraft den 5 augusti 2012. Förordning (2012:538)
  2. Denna lag tillämpas i fråga om
    1. källskatter, på belopp som betalas eller tillgodoförs den 1 januari det kalenderår som följer närmast efter den dag då lagen träder i kraft eller senare,
    2. skatt på pension och livränta som avses i artikel 19 § 1 i avtalet, på pension och livränta som betalas den 1 januari det kalenderår som följer närmast efter den dag då lagen träder i kraft eller senare, dock med undantag för pension och livränta som var under utbetalning den 28 februari 2011 och som härrör från en avtalsslutande stat och betalas till person med hemvist i den andra avtalsslutande staten som hade hemvist i denna andra stat den 28 februari 2011; beträffande sådan pension och livränta ska den äldre lydelsen av artiklarna 19 och 21 fortfarande tillämpas,
    3. andra skatter på inkomst, på skatt som tas ut för beskattningsår som börjar den 1 januari det kalenderår som följer närmast efter den dag då lagen träder i kraft eller senare, och
    4. informationsutbyte enligt artikel 27 i avtalet, på begäran som framställts dagen för ikraftträdandet av lagen eller senare, och som avser upplysningar hänförliga till kalenderår som börjar den 1 januari 2012 eller senare.

2018:1096

  1. Denna lag träder i kraft den 17 juli 2018. Förordning (2018:1389)
  2. Lagen tillämpas i fråga om belopp som betalas eller tillgodoförs den 1 januari 2013 eller senare.

2018:1389

[Denna lag har inga egna ikraftträdandebestämmelser; se ikraftträdandebestämmelser till SFS 2018:1096; red.anm.]

Bilaga 1 – Avtal mellan Konungariket Sverige och Schweiziska Edsförbundet för undvikande av dubbelbeskattning beträffande skatter å inkomst och förmögenhet

Konungariket Sveriges regering och Schweiziska förbundsrådet hava,

föranledda av önskan att ingå ett avtal för undvikande av dubbelbeskattning beträffande skatter å inkomst och förmögenhet,

för detta ändamål utsett såsom sina befullmäktigade ombud:

Konungariket Sveriges regering:

Ministern för utrikes ärendena Torsten Nilsson

Schweiziska förbundsrådet:

Schweiziska Edsförbundets ambassadör i Stockholm, Egbert von Graffenried,

vilka, efter att hava delgivit varandra sina fullmakter, som befunnits i god och behörig form, överenskommit om följande bestämmelser:

KAPITEL I Avtalets tillämpningsområde

Artikel 1 Skattskyldiga

Detta avtal är tillämpligt på personer, som äga hemvist i en avtalsslutande stat eller i båda staterna.

Artikel 2 Skatter

§ 1.Avtalet är tillämpligt på skatter å inkomst och förmögenhet, vilka uppbäras av envar av de avtalsslutande staterna eller av dess politiska underavdelningar eller lokala myndigheter, oberoende av sättet för skattens uttagande.

§ 2.Med skatter å inkomst och förmögenhet förstås alla ordinära och extraordinära skatter, som utgå å inkomst eller å förmögenhet i dess helhet eller å delar av inkomst eller förmögenhet, därunder inbegripna skatter å vinst genom avyttring av lös eller fast egendom, skatter å ett företags totala löneutbetalningar samt skatter å värdestegring.

§ 3.De för närvarande utgående skatter, på vilka avtalet skall äga tillämpning, äro särskilt:

  1. Beträffande Sverige:
    1. Den statliga inkomstskatten, sjömansskatten och kupongskatten däri inbegripna;
    2. bevillningsavgifterna för särskilda förmåner och rättigheter;
    3. ersättningsskatten och utskiftningsskatten;
    4. den kommunala inkomstskatten samt
    5. den statliga förmögenhetsskatten; skatt av sådant slag benämnes i det följande ”svensk skatt”.
  2. Beträffande Schweiz:

    De federala, kantonala och kommunala skatterna på

    1. inkomst (sammanlagd inkomst, arbetsinkomst, inkomst av kapital, rörelseinkomst, realisationsvinst etc.) samt
    2. förmögenhet (sammanlagd förmögenhet, lös och fast egendom, rörelsetillgångar, kapital och reserver etc.); skatt av sådant slag benämnes i det följande ”schweizisk skatt”.

§ 4.Avtalet skall icke äga tillämpning

  1. beträffande Sverige på den särskilda beskattningen av vinst på lotterier och vadhållning;
  2. beträffande Schweiz på den federala källskatten å vinst på schweiziska lotterier.

§ 5.Avtalet skall likaledes tillämpas å skatter av samma eller i huvudsak likartat slag, vilka framdeles uttagas vid sidan av eller i stället för de för närvarande utgående skatterna. De behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna skola vid utgången av varje år meddela varandra ändringar i skattelagstiftningen.

KAPITEL II Definitioner

Artikel 3 Allmänna definitioner

§ 1.Där icke sammanhanget annat föranleder, skola i detta avtal följande uttryck hava nedan angiven betydelse:

  1. Uttrycken ”en avtalsslutande stat” och ”den andra avtalsslutande staten” åsyfta Sverige och Schweiz, alltefter som sammanhanget kräver.
  2. Uttrycket ”person” inbegriper en fysisk person, ett bolag och varje annan sammanslutning av personer.
  3. Uttrycket ”bolag” åsyftar varje slag av juridisk person eller varje subjekt, som i beskattningshänseende behandlas såsom juridisk person.
  4. Uttrycken ”företag i en avtalsslutande stat” och ”företag i den andra avtalsslutande staten” åsyfta ett företag, som bedrives av en person med hemvist i en avtalsslutande stat respektive ett företag, som bedrives av en person med hemvist i den andra avtalsslutande staten.
  5. Uttrycket ”behörig myndighet” åsyftar:
    1. I Sverige: Finansministern eller hans befullmäktigade ombud.
    2. I Schweiz: Chefen för Edsförbundets skatteförvaltning eller hans befullmäktigade ombud.

§ 2.Då en avtalsslutande stat tillämpar bestämmelserna i detta avtal, skall, såvitt icke sammanhanget annorlunda kräver, varje däri förekommande uttryck, vars innebörd icke särskilt angivits, anses hava den betydelse, som uttrycket har enligt den statens lagstiftning rörande sådana skatter, som inbegripas under avtalet.

Artikel 4 Skatterättsligt hemvist

§ 1.Vid tillämpningen av detta avtal åsyftar uttrycket ”person med hemvist i en avtalsslutande stat” varje person, som enligt den statens lagstiftning är underkastad beskattning därstädes på grund av hemvist, bosättning, plats för företagsledning eller varje annan liknande omständighet.

§ 2.Då på grund av bestämmelserna i § 1 ovan en fysisk person äger hemvist i båda avtalsslutande staterna, skall följande gälla:

  1. Han skall anses äga hemvist i den avtalsslutande stat, i vilken han har ett hem som stadigvarande står till hans förfogande. Om han har ett sådant hem i båda avtalsslutande staterna, anses han äga hemvist i den avtalsslutande stat, med vilken han har de starkaste personliga och ekonomiska förbindelserna (centrum för levnadsintressena).
  2. Om det icke kan avgöras, i vilken avtalsslutande stat centrum för levnadsintressena befinner sig, eller om han icke i någondera avtalsslutande staten har ett hem, som stadigvarande står till hans förfogande, anses han äga hemvist i den avtalsslutande stat, där han stadigvarande vistas.
  3. Om han stadigvarande vistas i båda avtalsslutande staterna eller om han icke vistas stadigvarande i någon av dem, anses han äga hemvist i den avtalsslutande stat, i vilken han är medborgare.
  4. Om han är medborgare i båda avtalsslutande staterna eller om han icke är medborgare i någon av dem, skola de behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna avgöra frågan genom överenskommelse.

§ 3.Då på grund av bestämmelserna i § 1 ovan en person, som ej är fysisk person, äger hemvist i båda avtalsslutande staterna, anses dess hemvist förefinnas i den stat, där dess verkliga ledning är belägen. Detsamma gäller sådana handelsbolag och enkla bolag, vilka bildats eller organiserats enligt lagstiftningen i en avtalsslutande stat.

§ 4.Då en fysisk person slutgiltigt flyttat sitt hemvist från den ena avtalsslutande staten till den andra, upphör skattskyldigheten, såvitt denna sammanhänger med hemvistet, i den förstnämnda staten med utgången av den dag under vilken flyttningen slutförts.

Artikel 5 Fast driftställe

§ 1.Med uttrycket ”fast driftställe” förstås i detta avtal en stadigvarande affärsanordning, i vilken företagets verksamhet helt eller delvis utövas.

§ 2.Uttrycket ”fast driftställe” innefattar särskilt:

  1. Plats för företagsledning,
  2. filial,
  3. kontor,
  4. fabrik,
  5. verkstad,
  6. gruva, stenbrott eller annan plats för utnyttjandet av naturtillgångar,
  7. plats för byggnads-, anläggnings- eller installationsarbete, som varar mer än tolv månader.

§ 3.Utan hinder av föregående bestämmelser i denna artikel anses uttrycket ”fast driftställe” inte innefatta:

  1. användningen av anordningar uteslutande för lagring, utställning eller utlämnande av företaget tillhöriga varor,
  2. innehavet av ett företaget tillhörigt varulager uteslutande för lagring, utställning eller utlämnande,
  3. innehavet av ett företaget tillhörigt varulager uteslutande för bearbetning eller förädling genom annat företags försorg,
  4. innehavet av stadigvarande plats för affärsverksamhet uteslutande för inköp av varor eller inhämtande av upplysningar för företaget,
  5. innehavet av stadigvarande plats för affärsverksamhet uteslutande för att för företaget bedriva annan verksamhet av förberedande eller biträdande art,
  6. ett installationsprojekt som ett företag i en avtalsslutande stat bedriver i den andra avtalsslutande staten i samband med leverans av maskiner eller utrustning som har tillverkats av företaget,
  7. innehavet av stadigvarande plats för affärsverksamhet uteslutande för att kombinera verksamheter som anges i punkterna a)-f), under förutsättning att hela den verksamhet som bedrivs från den stadigvarande platsen för affärsverksamhet på grund av denna kombination är av förberedande eller biträdande art.

§ 4.En person, som är verksam i en avtalsslutande stat för ett företag i den andra avtalsslutande staten -härunder inbegripes icke sådan oberoende representant som avses i § 5 – behandlas såsom ett fast driftställe i den förstnämnda staten om han innehar och i den förstnämnda staten regelbundet använder en fullmakt att sluta avtal i företagets namn samt verksamheten icke begränsas till inköp av varor för företagets räkning.

§ 5.Ett företag i en avtalsslutande stat anses icke hava ett fast driftställe i den andra avtalsslutande staten allenast på den grund, att företaget uppehåller affärsförbindelser i den andra staten genom förmedling av en mäklare, kommissionär eller annan oberoende representant, under förutsättning att dessa personer därvid fullgöra uppdrag, vilka tillhöra deras vanliga affärsverksamhet.

§ 6.Den omständigheten, att ett bolag med hemvist i en avtalsslutande stat kontrollerar eller kontrolleras av ett bolag, som har sitt hemvist i den andra avtalsslutande staten eller som uppehåller affärsförbindelser i denna andra stat (antingen genom ett fast driftställe eller annorle-des), skall icke i och för sig medföra att någotdera bolaget betraktas såsom ett fast driftställe för det andra bolaget.

KAPITEL III Beskattning av inkomst

Artikel 6 Fastighet

§ 1.Inkomst av fastighet må beskattas i den avtalsslutande stat i vilken fastigheten är belägen.

§ 2.Uttrycket ”fastighet” skall hava den betydelse som uttrycket har enligt gällande lagar i den avtalsslutande stat, i vilken egendomen i fråga är belägen. Under detta uttryck inbegripas dock alltid egendom som utgör tillbehör till fastighet, levande och döda inventarier i lantbruk och skogsbruk, rättigheter å vilka föreskrifterna i allmän lag angående fastigheter äga tillämpning, nyttjanderätt till fastighet och rätt till föränderliga eller fasta ersättningar för nyttjandet av eller rätten att nyttja gruvor, källor och andra naturtillgångar. Fartyg och luftfartyg skola däremot icke betraktas såsom fastigheter.

§ 3.Bestämmelserna i § 1 ovan skola äga tillämpning såväl å inkomst, vilken förvärvas genom omedelbart brukande av fastighet, som å inkomst, vilken erhålles genom uthyrning av fastighet eller genom annan användning av fastigheten.

§ 4.Bestämmelserna i §§ 1 och 3 ovan skola även äga tillämpning å sådan inkomst av fastighet som förvärvas av ett företag ävensom inkomst av fastighet som användes vid utövandet av fria yrken.

Artikel 7 Rörelse

§ 1.Inkomst av rörelse, åtnjuten av ett företag i en avtalsslutande stat, må beskattas allenast i denna stat, såvida icke företaget bedriver rörelse i den andra avtalsslutande staten från ett där beläget fast driftställe. Om företaget bedriver rörelse på nyss angivet sätt, äger den andra avtalsslutande staten beskatta företagets inkomst men endast så stor del därav, som är hänförlig till det fasta driftstället.

§ 2.Om ett företag i en avtalsslutande stat bedriver rörelse i den andra avtalsslutande staten från ett där beläget fast driftställe, skall i vardera staten till det fasta driftstället hänföras den inkomst av rörelse, som driftstället kan antagas skola hava åtnjutit, därest driftstället varit ett fristående företag med samma eller liknande verksamhet, bedriven under samma eller liknande villkor, samt driftstället självständigt avslutat affärer med det företag, till vilket driftstället hör.

§ 3.Vid bestämmandet av det fasta driftställets inkomst av rörelse skall avdrag medgivas för alla kostnader som uppkommit för det fasta driftställets räkning, härunder inbegripna kostnader för företagets ledning och allmänna förvaltning, oavsett om kostnaderna uppkommit i den stat där det fasta driftstället är beläget eller annorstädes.

§ 4.Vad i § 2 av denna artikel stadgas skall emellertid icke hindra att inkomst hänförlig till ett fast driftställe i en avtalsslutande stat bestämmes på grundval av en fördelning av företagets hela inkomst på de olika delarna av företaget, därvid högst 10 procent av företagets inkomst först skall tilldelas huvudkontoret. Förfarandet skall dock vara sådant att resultatet står i överensstämmelse med de i denna artikel angivna principerna.

§ 5.Beträffande ett försäkringsföretag i en avtalsslutande stat, vilket bedriver rörelse i den andra avtalsslutande staten från ett där beläget fast driftställe, skall inkomst hänför-lig till det fasta driftstället bestämmas genom en fördelning av företagets hela inkomst efter förhållandet mellan det fasta driftställets bruttopremieintäkter och summan av företagets bruttopremieintäkter.

§ 6.Inkomst skall icke anses hän-förlig till ett fast driftställe allenast av den anledningen att det fasta driftstället inköper varor för företagets räkning.

§ 7.Vid tillämpningen av föregående paragrafer skall inkomst hän-förlig till det fasta driftstället bestämmas genom samma förfarande år från år såvida icke särskilda förhållanden annat föranleda.

§ 8.Ingår i rörelseinkomsten inkomstslag, vilka behandlas särskilt i andra artiklar av detta avtal, skola bestämmelserna i dessa artiklar icke beröras av reglerna i förevarande artikel.

Artikel 8 Sjö- och luftfartstrafik

§ 1.Inkomst, som förvärvas genom utövande av sjöfart eller luftfart i internationell trafik, skall beskattas allenast i den avtalsslutande stat, i vilken företaget har sin verkliga ledning.

§ 2.Bestämmelserna i § 1 skola även tillämpas vid deltagande i en pool, en gemensam trafikorganisation eller ett internationellt trafikföretag.

Artikel 9 Intressegemenskap mellan företag

§ 1.I fall då

  1. ett företag i en avtalsslutande stat direkt eller indirekt deltager i ledningen eller övervakningen av ett företag i den andra avtalsslutande staten eller äger del i detta företags kapital, eller
  2. samma personer direkt eller indirekt deltaga i ledningen eller övervakningen av såväl ett företag i en avtalsslutande stat som ett företag i den andra avtalsslutande staten eller äga del i båda dessa företags kapital,

skall iakttagas följande. Om mellan företagen i fråga om handel eller andra ekonomiska förbindelser avtalas eller föreskrivas villkor, som avvika från dem som skulle hava avtalats mellan två av varandra oberoende företag, må alla vinster, som skulle hava tillkommit det ena företaget om sagda villkor icke funnits men som på grund av villkoren i fråga icke tillkommit detta företag, inräknas i detta företags inkomster och beskattas i överensstämmelse därmed.

§ 2.I fall då en avtalsslutande stat i inkomsten för ett företag i denna stat inräknar – och i överensstämmelse därmed beskattar – inkomst, för vilken ett företag i den andra avtalsslutande staten beskattats i denna andra stat, samt den sålunda inräknade inkomsten är sådan som skulle ha tillkommit företaget i den förstnämnda staten om de villkor som avtalats mellan företagen hade varit sådana som skulle ha avtalats mellan av varandra oberoende företag, ska denna andra stat genomföra vederbörlig justering av det skattebelopp som påförts för inkomsten där. Vid sådan justering iakttas övriga bestämmelser i detta avtal och de behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna överlägger vid behov med varandra.

Artikel 10 Utdelning

§ 1.Utdelning från bolag med hemvist i en avtalsslutande stat till person med hemvist i den andra avtalsslutande staten får beskattas i denna andra stat.

§ 2.Utdelningen får emellertid beskattas även i den avtalsslutande stat där det bolag som betalar utdelningen har hemvist, enligt lagstiftningen i denna stat, men om den som har rätt till utdelningen har hemvist i den andra avtalsslutande staten får skatten inte överstiga 15 procent av utdelningens bruttobelopp.

§ 3.Utan hinder av bestämmelserna i § 2 ska utdelning från bolag med hemvist i en avtalsslutande stat till person med hemvist i den andra avtalsslutande staten beskattas endast i denna andra stat om den som har rätt till utdelningen är:

  1. ett bolag (med undantag för handelsbolag) som direkt eller indirekt innehar minst 10 procent av röstetalet eller kapitalet i det utdelande bolaget, eller
  2. en pensionsfond, om:
    1. utdelningen inte förvärvas genom en av pensionsfonden, eller ett företag i intressegemenskap med pensionsfonden, bedriven affärsverksamhet, och
    2. pensionsfonden inte säljer, eller ingår avtal om att sälja, de andelar på vilka utdelningen belöper inom två månader efter det datum då pensionsfonden förvärvade andelarna.

§ 4.De behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna ska träffa överenskommelse om sättet att genomföra §§ 2 och 3.

Bestämmelserna i §§ 2 och 3 berör inte bolagets beskattning för vinst av vilken utdelningen betalas.

§ 5.Med uttrycket ”utdelning” förstås i denna artikel inkomst av aktier, andelsbevis eller andra liknande bevis, eller andra rättigheter, som inte är fordringar, med rätt till andel i vinst, samt inkomst av andra andelar i bolag, som enligt lagstiftningen i den stat där det utdelande bolaget har hemvist, vid beskattningen behandlas på samma sätt som inkomst av aktier.

§ 6.Bestämmelserna i §§ 1-3 tillämpas inte om den som har rätt till utdelningen har hemvist i en avtalsslutande stat och bedriver rörelse i den andra avtalsslutande staten, där det bolag som betalar utdelningen har hemvist, från där beläget fast driftställe eller utövar fritt yrke i denna andra stat från där belägen stadigvarande anordning, samt den andel på grund av vilken utdelningen betalas äger verkligt samband med det fasta driftstället eller den stadigvarande anordningen. I sådant fall tillämpas bestämmelserna i artikel 7 respektive artikel 15.

§ 7.Om bolag med hemvist i en avtalsslutande stat förvärvar inkomst från den andra avtalsslutande staten, får denna andra stat inte beskatta utdelning som bolaget betalar, utom i den mån utdelningen betalas till person med hemvist i denna andra stat eller i den mån den andel på grund av vilken utdelningen betalas äger verkligt samband med fast driftställe eller stadigvarande anordning i denna andra stat, och ej heller på bolagets icke utdelade vinst ta ut en skatt som utgår på bolagets icke utdelade vinst, även om utdelningen eller den icke utdelade vinsten helt eller delvis utgörs av inkomst som uppkommit i denna andra stat.

§ 8.Uttrycket ”pensionsfond” i denna artikel avser varje fond inom ramen för socialförsäkringssystemet som är bildad enligt lagstiftningen i en avtalsslutande stat eller person som:

  1. är bildad enligt lagstiftningen i en avtalsslutande stat,
  2. är etablerad i och administreras i denna stat huvudsakligen för att förvalta eller tillhandahålla pensioner eller liknande ersättning, och
  3. är undantagen från beskattning i denna stat på sådan verksamhet som anges under b).

De behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna ska träffa överenskommelse om huruvida en pensionsfond omfattas av denna paragraf.

Artikel 11 Ränta

§ 1.Ränta, som härrör från en avtalsslutande stat och som betalas till person med hemvist i den andra avtalsslutande staten, beskattas endast i denna andra stat om personen i fråga har rätt till räntan.

§ 2.Med uttrycket ”ränta” förstås i denna artikel inkomst av varje slags fordran, antingen den säkerställts genom inteckning i fast egendom eller inte och antingen den medför rätt till andel i gäldenärens vinst eller inte. Uttrycket avser särskilt inkomst av värdepapper som utfärdats av staten och inkomst av obligationer eller debentures, däri inbegripet agiobelopp och vinster som hänför sig till sådana värdepapper, obligationer eller debentures. Straffavgift på grund av sen betalning anses inte som ränta vid tillämpningen av denna artikel.

§ 3.Bestämmelserna i § 1 tilläm-pas inte om den som har rätt till räntan har hemvist i en avtalsslutande stat och bedriver rörelse i den andra avtalsslutande staten, från vilken räntan härrör, från där beläget fast driftställe eller utövar fritt yrke i denna andra stat från där belägen stadigvarande anordning, samt den fordran för vilken räntan betalas äger verkligt samband med det fasta driftstället eller den stadigvarande anordningen. I sådant fall tillämpas bestämmelserna i artikel 7 respektive artikel 15.

§ 4.Då på grund av särskilda förbindelser mellan utbetalaren och den som har rätt till räntan eller mellan dem båda och annan person räntebeloppet, med hänsyn till den fordran för vilken räntan betalas, överstiger det belopp som skulle ha avtalats mellan utbetalaren och den som har rätt till räntan om sådana förbindelser inte förelegat, tillämpas bestämmelserna i denna artikel endast på sistnämnda belopp. I sådant fall beskattas överskjutande belopp enligt lagstiftningen i vardera avtalsslutande staten med iakttagande av övriga bestämmelser i detta avtal.

Artikel 12 Royalty

§ 1.Royalty som härrör från en avtalsslutande stat och som betalas till person med hemvist i den andra avtalsslutande staten beskattas endast i denna andra stat, om personen i fråga har rätt till royaltyn.

§ 2.Med uttrycket ”royalty” förstås i denna artikel varje slags betalning som tas emot såsom ersättning för nyttjandet av eller för rätten att nyttja upphovsrätt till litterärt, konstnärligt eller vetenskapligt verk, häri inbegripet biograffilm och filmer eller band för radio- eller televisionsutsändning, patent, varumärke, mönster eller modell, ritning, hemligt recept eller hemlig tillverkningsmetod eller för upplysning om erfarenhetsrön av industriell, kommersiell eller vetenskaplig natur.

§ 3.Bestämmelserna i § 1 tilläm-pas inte, om den som har rätt till roy-altyn har hemvist i en avtalsslutande stat och bedriver rörelse i den andra avtalsslutande staten, från vilken royaltyn härrör, från där beläget fast driftställe eller utövar fritt yrke i denna andra stat från där belägen stadigvarande anordning, samt den rättighet eller egendom i fråga om vilken royaltyn betalas äger verkligt samband med det fasta driftstället eller den stadigvarande anordningen. I sådant fall tillämpas bestämmelserna i artikel 7 respektive artikel 15.

§ 4.Då på grund av särskilda förbindelser mellan utbetalaren och den som har rätt till royaltyn eller mellan dem båda och annan person royalty-beloppet, med hänsyn till det nyttjande, den rättighet eller den upplysning för vilken royaltyn betalas, överstiger det belopp som skulle ha avtalats mellan utbetalaren och den som har rätt till royaltyn om sådana förbindelser inte förelegat, tilläm-pas bestämmelserna i denna artikel endast på sistnämnda belopp. I sådant fall beskattas överskjutande belopp enligt lagstiftningen i vardera avtalsslutande staten med iakttagande av övriga bestämmelser i detta avtal.

Artikel 13 Realisationsvinst

§ 1.Vinst på grund av avyttring av fastighet, i den mening sistnämnda uttryck äger enligt § 2 av artikel 6, må beskattas i den avtalsslutande stat, i vilken fastigheten är belägen.

§ 2.Vinst på grund av avyttring av lös egendom, som är att hänföra till anläggnings- eller driftkapital i ett fast driftställe, vilket ett företag i en avtalsslutande stat innehar i den andra avtalsslutande staten, eller av lös egendom, som ingår i en stadigvarande affärsanordning över vilken en person med hemvist i en avtalsslutande stat förfogar i den andra avtalsslutande staten för utövande av fritt yrke, däri inbegripet vinst genom avyttring av dylikt fast driftställe (för sig eller i samband med avyttring av hela företaget) eller av dylik stadigvarande anordning, må beskattas i denna andra stat. Vinst på grund av avyttring av lös egendom, som avses i § 3 av artikel 23, skall dock beskattas endast i den avtalsslutande stat, i vilken dylik egendom enligt nämnda artikel är underkastad skatt.

§ 3.Vinst på grund av avyttring av annan än i §§ 1 och 2 ovan avsedd egendom skall beskattas endast i den stat, i vilken säljaren äger hemvist.

§ 4.Utan hinder av bestämmelserna i § 3 får vinst på grund av avyttring av aktie eller annan andel eller rättighet i bolag, som förvärvas av en fysisk person som har haft hemvist i Sverige och som har fått hemvist i Schweiz, beskattas i Sverige om avyttringen inträffar vid något tillfälle under de fem år som följer närmast efter den tidpunkt då personen upphört att ha hemvist i Sverige.

Denna paragraf ska endast tillämpas på fysisk person som var svensk medborgare vid den tidpunkt då personen upphörde att ha hemvist i Sverige.

Artikel 14 Oskifta dödsbon samt handelsbolag och enkla bolag

§ 1.Föreskrifterna i författningarna i en avtalsslutande stat om beskattning av oskifta dödsbon tillämpas icke i den mån den som erhåller inkomst, som härrör från dödsboet, eller förmögenhet, som tillhör detsamma, enligt bestämmelserna i detta avtal må beskattas i den andra staten för inkomsten eller förmögenheten.

§ 2.Då ett handelsbolag eller ett enkelt bolag med hemvist i Schweiz enligt bestämmelserna i detta avtal är befriat från eller berättigat till nedsättning av svensk skatt, skall detta förhållande icke inskränka Sveriges rätt att beskatta sådan delägare i handelsbolaget eller det enkla bolaget som enligt svenska beskattningsregler är bosatt i Sverige. I dylikt fall skola emellertid bestämmelserna i § 1 av artikel 24 äga tillämpning.

Artikel 15 Fritt yrke

§ 1.Inkomst, som förvärvas av en person med hemvist i en avtalsslutande stat genom utövande av fritt yrke eller annan därmed jämförbar självständig verksamhet, skall beskattas allenast i denna stat om han icke har en stadigvarande anordning i den andra avtalsslutande staten, som regelmässigt står till hans förfogande för utövandet av verksamheten. Därest han har en sådan stadigvarande anordning, må den del av inkomsten som är hänförlig till denna anordning beskattas i den andra avtalsslutande staten.

§ 2.Uttrycket ”fritt yrke” inbegriper särskilt självständig vetenskaplig, litterär och konstnärlig verksamhet, uppfostrings- och undervisningsverksamhet samt sådan självständig verksamhet som utövas av läkare, advokater, ingenjörer, arkitekter, tandläkare och revisorer.

Artikel 16 Enskild tjänst

§ 1.Där icke artiklarna 17, 19 och 20 annat föranleda skola löner och liknande ersättningar, som en person med hemvist i en avtalsslutande stat uppbär på grund av arbetsanställ-ning, beskattas allenast i denna stat, såvida icke arbetet utföres i den andra avtalsslutande staten. Om arbetet utföres i den andra staten, må ersättningen på grund av anställningen beskattas i denna stat.

§ 2.Utan hinder av bestämmelserna i § 1 skall ersättning, som en person med hemvist i en avtalsslutande stat uppbär på grund av arbete som utföres i den andra avtalsslutande staten, beskattas allenast i den förstnämnda staten, under förutsättning att

  1. inkomsttagaren vistas i denna andra stat under en tidrymd eller tidrymder, som sammanlagt icke överstiga 183 dagar under beskattningsåret i fråga,
  2. ersättningen betalas av eller på uppdrag av en arbetsgivare, som ej äger hemvist i denna andra stat, och
  3. ersättningen ej såsom omkostnad belastar ett fast driftställe eller en stadigvarande anordning, som arbetsgivaren har i denna andra stat.

§ 3.Utan hinder av vad som stadgas ovan i denna artikel må ersättning för personligt arbete, som full-göres ombord på fartyg och luftfartyg i internationell trafik, beskattas i den avtalsslutande stat, i vilken företaget har sin verkliga ledning.

Artikel 17 Styrelsearvoden

Styrelsearvoden eller liknande ersättningar, som uppbäras av en person med hemvist i en avtalsslutande stat i egenskap av styrelseledamot i ett bolag med hemvist i den andra avtalsslutande staten, må beskattas i denna andra stat.

Artikel 18 Artister och idrottsmän

Utan hinder av bestämmelserna i artiklarna 15 och 16 må inkomst, som skådespelare, filmskådespelare, radio- eller televisionsartister, musiker och dylika ävensom idrottsmän förvärva under sin yrkesutövning, beskattas i den avtalsslutande stat, i vilken yrket utövas. Denna bestämmelse skall, utan hinder av bestämmelserna i artikel 7, tillämpas även då inkomsten uppbäres av en person hos vilken sådan yrkesutövare är anställd.

Artikel 19 Pension, livränta och liknande ersättning

§ 1.Pension och annan liknande ersättning, vilken inte utgör utbetalning enligt socialförsäkringslagstiftningen, oavsett om denna betalas med anledning av tidigare anställning, samt livränta, vilken härrör från en avtalsslutande stat och betalas till person med hemvist i den andra avtalsslutande staten, får beskattas i den förstnämnda staten.

§ 2.Utbetalning enligt svensk socialförsäkringslagstiftning till person med hemvist i Schweiz får beskattas i Sverige. I sådant fall ska bestämmelserna i § 3 av artikel 24 tillämpas.

§ 3.Med uttrycket ”livränta” förstås ett fastställt belopp, som utbetalas periodiskt på fastställda tider under en persons livstid eller angiven eller fastställbar tidsperiod och som utgår på grund av förpliktelse att verkställa dessa utbetalningar som ersättning för däremot fullt svarande vederlag i pengar eller pengars värde.

§ 4.Avgifter till en pensionsplan som är grundad och erkänd för beskattningsändamål i en avtalsslutande stat, som betalas av, eller för, fysisk person som enligt skattelagstiftningen i den andra avtalsslutande staten har hemvist i denna andra stat och som utövar fritt yrke eller innehar anställning i denna andra stat ska, vid fastställandet av den skatt som den fysiska personen ska betala respektive inkomsten hos ett företag som får beskattas i denna andra stat, behandlas på samma sätt, och vara föremål för samma villkor och begränsningar, i denna andra stat som avgift som betalas till en pensionsplan som är erkänd för beskattningsändamål i denna andra stat. Detta gäller emellertid endast om

  1. den fysiska personen omfattades av pensionsplanen omedelbart innan han fick hemvist i denna andra stat enligt skattelagstiftningen i denna andra stat, och
  2. pensionsplanen erkänns av den behöriga myndigheten i denna andra stat såsom generellt motsvarande en pensionsplan som är erkänd för sådana beskattningsändamål i denna andra stat.

Vid tillämpningen av denna paragraf anses uttrycket ”pensionsplan” innefatta även pensionsplan som inrättats inom ramen för socialförsäkringssystemet i en avtalsslutande stat.

Artikel 20 Offentlig tjänst

§ 1.

  1. Lön och annan liknande ersättning (med undantag för pension), som betalas av en avtalsslutande stat, dess politiska underavdelningar eller lokala myndigheter till fysisk person på grund av arbete som utförts i denna stats, dess politiska underavdelningars eller lokala myndigheters tjänst, beskattas endast i denna stat.
  2. Sådan lön och annan liknande ersättning beskattas emellertid endast i den andra avtalsslutande staten om arbetet utförs i denna stat och personen i fråga har hemvist där och
    1. är medborgare i denna stat, eller
    2. inte fick hemvist i denna stat uteslutande för att utföra arbetet.

1)

2)

§ 2.Bestämmelserna i artiklarna 16, 17 och 18 tillämpas på ersättning som betalas på grund av arbete som utförts i samband med rörelse som bedrivs av en avtalsslutande stat, dess politiska underavdelningar eller lokala myndigheter.

Artikel 21 Studerande

§ 1.En studerande eller affärs- eller hantverkspraktikant, som äger eller tidigare ägt hemvist i en avtalsslutande stat och som vistas i den andra avtalsslutande staten allenast för sin undervisning eller utbildning, skall ej beskattas i denna andra stat för belopp, som han uppbär till bestridande av sitt uppehälle, sin undervisning eller sin utbildning, därest beloppen i fråga utbetalas till honom från utlandet.

§ 2.En studerande vid universitet eller annan undervisningsanstalt för högre utbildning i en avtalsslutande stat, som under en tidrymd eller tidrymder, vilka sammanlagt icke överstiga 100 dagar under beskattningsåret, innehar anställning i den andra avtalsslutande staten i syfte att erhålla praktisk utbildning i anslutning till studierna, skall icke beskattas i sistnämnda stat för inkomsten av anställningen.

Artikel 22 Övriga inkomstslag

§ 1.Inkomst, beträffande vilken ingen uttrycklig bestämmelse meddelats i föregående artiklar av avtalet och som uppbäres av en person med hemvist i en avtalsslutande stat, skall beskattas allenast i denna stat.

§ 2.Bestämmelserna i § 1 tilläm-pas inte på inkomst, med undantag för inkomst av fast egendom som avses i artikel 6 § 2, om mottagaren av inkomsten har hemvist i en avtalsslutande stat och bedriver rörelse i den andra avtalsslutande staten från där beläget fast driftställe eller utövar fritt yrke i denna andra stat från där belägen stadigvarande anordning, samt den rättighet eller egendom i fråga om vilken inkomsten betalas äger verkligt samband med det fasta driftstället eller den stadigvarande anordningen. I sådant fall tillämpas bestämmelserna i artikel 7 respektive artikel 15.

KAPITEL IV Beskattning av förmögenhet

Artikel 23

§ 1.Förmögenhet bestående av sådan fastighet som avses i § 2 av artikel 6 må beskattas i den avtalsslutande stat, i vilken fastigheten är belägen.

§ 2.Förmögenhet bestående av lös egendom, som är att hänföra till anläggnings- eller driftkapital i ett företags fasta driftställe, eller av lös egendom, som ingår i en stadigvarande anordning för utövandet av fritt yrke, må beskattas i den avtalsslutande stat, i vilken det fasta driftstället eller den stadigvarande anordningen är belägen.

§ 3.Fartyg och luftfartyg, som nyttjas i internationell trafik, ävensom lös egendom, som är hänförlig till nyttjandet av sådana fartyg och luftfartyg, skola beskattas allenast i den avtalsslutande stat, i vilken företaget i fråga har sin verkliga ledning.

§ 4.Alla andra slag av förmögenhet, som innehavas av en person med hemvist i en avtalsslutande stat, skola beskattas allenast i denna stat.

KAPITEL V Metoder för undvikande av dubbelbeskattning

Artikel 24

§ 1.Då en person med hemvist i Sverige uppbär inkomst eller innehar förmögenhet som enligt bestämmelserna i detta avtal må beskattas i Schweiz, skall Sverige

  1. från skatten på inkomsten avräkna ett belopp motsvarande den inkomstskatt som erlagts i Schweiz;
  2. från skatten på förmögenheten avräkna ett belopp motsvarande den förmögenhetsskatt som erlagts i Schweiz.

Då en person med hemvist i Sverige uppbär inkomst, som enligt bestämmelserna i artikel 20 skall beskattas allenast i Schweiz, skall sådan inkomst vara undantagen från beskattning i Sverige; dock att Sverige vid bestämmandet av skatten på den ifrågavarande personens återstående inkomst må tillämpa den skattesats, som skulle hava varit tillämplig om inkomsten i fråga icke undantagits från beskattning.

§ 2.Avräkningsbeloppet skall emellertid icke i något fall överstiga beloppet av den del av svensk inkomstskatt eller förmögenhetsskatt, beräknad utan dylik avräkning, som belöper på den inkomst respektive förmögenhet som må beskattas i Schweiz.

§ 3.Då en person med hemvist i Schweiz uppbär pension, som enligt bestämmelserna i § 2 av artikel 19 må beskattas i Sverige, skall Sverige från sin skatt på inkomsten avräkna ett belopp motsvarande den i Schweiz erlagda inkomstskatten på pensionen. Avräkningsbeloppet skall emellertid icke överstiga beloppet av den svenska inkomstskatt som belöper på pensionen.

§ 4.Oberoende av bestämmelserna i § 1 av denna artikel skall utdelning från ett bolag med hemvist i Schweiz till ett bolag med hemvist i Sverige vara undantagen från svensk skatt, dock endast i den mån utdelningen enligt svensk lag skulle ha varit undantagen från svensk skatt om båda bolagen hade varit att anse som bosatta i Sverige. Denna bestämmelse skall emellertid icke äga tillämpning med mindre det utbetalande bolagets inkomst huvudsakligen härrör, direkt eller indirekt, från annan verksamhet än förvaltning av värdepapper eller annan därmed likartad lös egendom samt verksamheten bedrives i Schweiz av det utbetalande bolaget eller av ett bolag i vilket det äger minst 25 procent av de aktier för vilka rösträtt må utövas.

§ 5.Då en person med hemvist i Schweiz uppbär inkomst eller innehar förmögenhet som enligt bestämmelserna i detta avtal får beskattas i Sverige, ska sådan inkomst, i den mån denna inte utgörs av inkomst som avses i artikel 10, respektive sådan förmögenhet vara undantagen från beskattning i Schweiz; dock att Schweiz vid bestämmandet av skatten på den ifrågavarande personens återstående inkomst eller förmögenhet får tillämpa den skattesats, som skulle ha varit tillämplig om inkomsten eller förmögenheten i fråga inte undantagits från beskattning.

§ 6.Då en person med hemvist i Schweiz uppbär inkomst, som enligt bestämmelserna i artikel 10 får beskattas i Sverige, ska Schweiz på ansökan medge denne skattelättnad. Sådan skattelättnad medges genom att

  1. avräkna den i Sverige enligt artikel 10 uttagna skatten från den schweiziska skatten på den ifrågavarande personens inkomst, därvid emellertid avräkningsbeloppet inte ska överstiga beloppet av den del av den schweiziska skatten, beräknad utan sådan avräkning, som belöper på den inkomst som beskattas i Sverige, eller
  2. nedsätta den schweiziska skatten med ett schablonmässigt bestämt belopp eller
  3. delvis undanta ifrågavarande inkomst från schweizisk skatt, därvid dock minst avdrag för i Sverige uttagen skatt ska medges från bruttobeloppet av de från Sverige uppburna inkomsterna.

KAPITEL VI Särskilda bestämmelser

Artikel 25 Likställighet mellan skattskyldiga

§ 1.Medborgare i en avtalsslutande stat skola icke i den andra avtalsslutande staten bliva föremål för någon beskattning eller något därmed sammanhängande skattekrav av annat slag eller mer tyngande än medborgarna i den senare staten under samma förhållanden.

§ 2.Uttrycket ”medborgare” betyder:

  1. Alla fysiska personer som äga en avtalsslutande stats nationalitet.
  2. Alla juridiska personer och andra sammanslutningar, som bildats jämlikt gällande lag i en avtalsslutande stat.

§ 3.Beskattningen av ett fast driftställe, som ett företag i en avtalsslutande stat har i den andra avtalsslutande staten, skall i denna andra stat icke vara mindre fördelaktig än beskattningen av ett företag i den andra staten, som bedriver samma verksamhet.

Vad nu sagts skall icke anses medföra förpliktelse för någon avtalsslutande stat att medgiva personer med hemvist i den andra avtalsslutande staten personliga avdrag vid beskattningen, skattebefrielser och skattenedsättningar på grund av civilstånd eller försörjningsplikt mot familj, som medgivas personer med hemvist i den förstnämnda staten.

§ 4.Företag i en avtalsslutande stat, vilkas kapital helt eller delvis äges eller kontrolleras, direkt eller indirekt, av en eller flera personer med hemvist i den andra avtalsslutande staten, skola icke i den förstnämnda staten bliva föremål för någon beskattning eller något därmed sammanhängande skattekrav, som är av annat slag eller mer tyngande än den beskattning och därmed sammanhängande skattekrav, som andra liknande företag i denna förstnämnda stat äro eller kunna bliva underkastade.

§ 5.I denna artikel avser uttrycket ”beskattning” skatter av varje slag och beskaffenhet.

Artikel 26 Förfarandet vid ömsesidig överenskommelse

§ 1.Då en person med hemvist i en avtalsslutande stat gör gällande, att i en avtalsslutande stat eller i båda staterna vidtagits åtgärder, som för honom medfört eller komma att medföra en mot detta avtal stridande beskattning, äger han – utan att hans rätt att använda sig av i dessa staters interna rättsordning givna rättsmedel därav påverkas – göra framställning i saken hos den behöriga myndigheten i den stat, i vilken han äger hemvist.

§ 2.Om denna behöriga myndighet finner framställningen grundad men ej själv kan åvägabringa en tillfredsställande lösning, skall myndigheten söka lösa frågan genom ömsesidig överenskommelse med den behöriga myndigheten i den andra avtalsslutande staten i syfte att undvika en mot detta avtal stridande beskattning.

§ 3.De behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna skola genom ömsesidig överenskommelse söka avgöra svårigheter eller tvivelsmål som uppkomma rörande tolkningen eller tillämpningen av detta avtal. De kunna jämväl överenskomma för att undvika dubbelbeskattning i sådana fall som ej omfattas av detta avtal.

§ 4.De behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna kunna träda i förbindelse med varandra för att träffa överenskommelse i de fall som angivits i föregående paragrafer. Om muntliga överläggningar anses underlätta en överenskommelse, kunna sådana överläggningar äga rum inom ramen för en kommitté bestående av representanter för de behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna.

Artikel 27 Utbyte av upplysningar

§ 1.De behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna ska utbyta sådana upplysningar som kan antas vara relevanta vid tillämpningen av bestämmelserna i detta avtal eller för administration eller verkställighet av intern lagstiftning i fråga om skatter av varje slag och beskaffenhet som tas ut för de avtalsslutande staterna eller för deras politiska underavdelningar eller lokala myndigheter, om beskattningen enligt denna lagstiftning inte strider mot avtalet. Utbytet av upplysningar begränsas inte av artiklarna 1 och 2.

§ 2.Upplysningar som en avtalsslutande stat tagit emot enligt § 1 ska behandlas som hemliga på samma sätt som upplysningar som erhållits enligt den interna lagstiftningen i denna stat och får yppas endast för personer eller myndigheter (däri inbegripet domstolar och förvaltningsorgan) som fastställer, uppbär eller driver in de skatter som åsyftas i § 1 eller handlägger åtal eller överklagande i fråga om dessa skatter eller som utövar tillsyn över nämnda verksamheter. Dessa personer eller myndigheter får använda upplysningarna bara för sådana ändamål. De får yppa upplysningarna vid offentlig rättegång eller i domstolsavgöranden. Utan hinder av detta kan upplysningar som en avtalsslutande stat mottagit användas för andra ändamål då sådana upplysningar kan användas för sådana andra ändamål enligt lagstiftningen i båda staterna och den behöriga myndigheten i den stat som lämnar upplysningarna tillåter sådan användning.

§ 3.Bestämmelserna i §§1 och 2 medför inte skyldighet för en avtalsslutande stat att:

  1. vidta förvaltningsåtgärder som avviker från lagstiftning och administrativ praxis i denna avtalsslutande stat eller i den andra avtalsslutande staten,
  2. lämna upplysningar som inte är tillgängliga enligt lagstiftning eller sedvanlig administrativ praxis i denna avtalsslutande stat eller i den andra avtalsslutande staten,
  3. lämna upplysningar som skulle röja affärs-, industri-, handels- eller yrkeshemlighet eller i näringsverksamhet nyttjat förfaringssätt eller upplysningar, vilkas överlämnande skulle strida mot allmänna hänsyn (ordre public).

§ 4.Då en avtalsslutande stat begär upplysningar enligt denna artikel ska den andra avtalsslutande staten använda de medel som denna stat förfogar över för att inhämta de begärda upplysningarna, även om denna andra stat inte har behov av upplysningarna för sina egna beskattningsändamål. Förpliktelsen i föregående mening begränsas av bestämmelserna i § 3, men detta medför inte en rätt för en avtalsslutande stat att vägra att lämna upplysningar uteslutande därför att denna stat inte har något eget intresse av sådana upplysningar.

§ 5.Bestämmelserna i § 3 medför inte en rätt för en avtalsslutande stat att vägra att lämna upplysningar uteslutande därför att upplysningarna innehas av en bank, annan finansiell institution, ombud, representant eller förvaltare eller därför att upplysningarna gäller äganderätt i en person. För att inhämta sådana upplysningar, har skattemyndigheterna i den anmodade avtalsslutande staten – om det är nödvändigt för att uppfylla de åtaganden som följer av denna paragraf – befogenhet att ålägga innehavare av upplysningar som omfattas av denna paragraf att lämna ut dessa, oavsett bestämmelserna i § 3, eller häremot stridande bestämmelser i nationell lagstiftning.

Artikel 28 Diplomatiska och konsulära befattningshavare

§ 1.Bestämmelserna i detta avtal påverka icke sådana privilegier i beskattningshänseende, vilka enligt folkrättens allmänna regler eller jämlikt stadganden i särskilda överenskommelser tillkomma diplomatiska eller konsulära befattningshavare.

§ 2.I den mån på grund av privilegier i beskattningshänseende, vilka enligt folkrättens allmänna regler eller jämlikt stadganden i särskilda överenskommelser tillkomma diplomatiska eller konsulära befattningshavare, inkomst eller förmögenhet icke beskattas i den stat i vilken befattningshavaren är ackrediterad, förbehålles beskattningsrätten den utsändande staten.

§ 3.Vid tillämpningen av detta avtal skola personer, vilka tillhöra en avtalsslutande stats beskickning eller konsulat i den andra avtalsslutande staten eller i en tredje stat och vilka äro medborgare i den utsändande staten, anses äga hemvist i den utsändande staten, såframt de där äro skyldiga att erlägga skatt å inkomst och förmögenhet i samma omfattning som personer med hemvist i denna stat.

§ 4.Detta avtal skall icke äga tillämpning beträffande internationella organisationer, deras organ eller tjänstemän och ej heller i fråga om personer, vilka tillhöra en tredje stats beskickning eller konsulat och vistas i en avtalsslutande stat utan att i någondera avtalsslutande staten i fråga om skatter på inkomst och förmögenhet behandlas såsom personer vilka där äga hemvist.

KAPITEL VII Slutbestämmelser

Artikel 29 Ikraftträdande

§ 1.Detta avtal skall ratificeras, för Sveriges del av Hans Maj :t Konungen av Sverige med riksdagens samtycke, samt

för Schweiz del av Förbundsrådet med godkännade av förbundsförsamlingen.

Ratifikationshandlingarna skola snarast möjligt utväxlas i Bern.

§ 2.Avtalet träder i kraft med ut-växling av ratifikationshandlingarna och skall äga tillämpning:

  1. I Sverige: Såvitt avser inkomstskatter, i fråga om inkomst som förvärvats å eller efter den 1 januari 1966, samt, såvitt avser den statliga förmögenhetsskatten, i fråga om skatt som utgår på grund av taxering år 1967 eller senare.
  2. I Schweiz: Beträffande varje beskattningsår som börjar å eller efter den 1 januari 1967.

§ 3.Det i Stockholm den 16 oktober 1948 undertecknade avtalet mellan Konungariket Sverige och Schweiziska Edsförbundet för undvikande av dubbelbeskattning beträffande skatter å inkomst och förmögenhet skall upphöra att gälla såvitt avser sådana skatter, beträffande vilka förevarande avtal jämlikt § 2 äger tillämpning, dock att berörda avtal alltjämt skall gälla såvitt erfordras för tillämpningen av det i Stockholm den 16 oktober 1948 undertecknade avtalet mellan Konungariket Sverige och Schweiziska Edsförbundet för undvikande av dubbelbeskattning beträffande skatter å kvarlåtenskap.

Artikel 30 Upphörande

Detta avtal skall förbliva i kraft intill dess detsamma uppsagts av endera avtalsslutande staten. Envar av de avtalsslutande staterna kan på diplomatisk väg uppsäga avtalet genom underrättelse senast sex månader före utgången av varje kalenderår senare än år 1968. I händelse av sådan uppsägning skall avtalet upphöra att gälla:

  1. I Sverige: Såvitt avser inkomstskatter, i fråga om inkomst som förvärvas å eller efter den 1 januari kalenderåret närmast efter det, varunder uppsägningen ägde rum, samt, såvitt avser förmögenhetsskatt, i fråga om skatt som utgår på grund av taxering under eller efter det andra kalenderåret efter det, varunder uppsägningen ägde rum.
  2. I Schweiz: Beträffande det beskattningsår som börjar å eller efter den 1 januari det andra kalenderåret efter det, varunder uppsägningen ägde rum.

Till bekräftelse härå hava undertecknade, därtill vederbörligen bemyndigade, undertecknat detta avtal och försett detsamma med sina sigill.

Vilket skedde i Stockholm den 7 maj 1965, på svenska och tyska språken, vilka båda texter äga lika vitsord.

Bilaga 2 – (Översättning)

Jag har äran att på uppdrag av Schweiziska Edsförbundet föreslå följande överenskommelse mellan våra två regeringar rörande artikel 10 § 8 i avtalet mellan Schweiziska Edsförbundet och Konungariket Sverige för undvikande av dubbelbeskattning å inkomst och förmögenhet, undertecknat den 7 maj 1965 (i det följande benämnt ”avtalet”).

Enligt artikel 10 § 8 i avtalet avses med uttrycket ”pensionsfond” varje fond inom ramen för socialförsäkringssystemet som är bildad enligt lagstiftningen i en avtalsslutande stat eller person som a) är bildad enligt lagstiftningen i en avtalsslutande stat, b) är etablerad i och administreras i denna stat huvudsakligen för att förvalta eller tillhandahålla pensioner eller liknande ersättning, och c) är undantagen från beskattning i denna stat på sådan verksamhet som anges under b), med undantag för, såvitt avser Sverige, avkastningsskatten på pensionsmedel samt, såvitt avser Schweiz, skatten på kapitalvinst på fast egendom (die Grundstückgewinnsteuer). Enligt artikel 10 § 8 i avtalet ska de behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna träffa överenskommelse om huruvida en pensionsfond omfattas av bestämmelsen.

I fråga om artikel 10 § 8 i avtalet är parterna överens om att, på begäran av en pensionsfond, ska den behöriga myndigheten i den avtalsslutande stat enligt vars lagstiftning en pensionsfond bildats, ensidigt utfärda intyg om att pensionsfonden är en pensionsfond enligt artikel 10 § 8 i avtalet. Sådant intyg ska anses utgöra en överenskommelse enligt artikel 10 § 8. Ett intyg ska gälla för ett kalenderår. Vad beträffar kalenderåren 2013–2016 får dock ett intyg som omfattar hela perioden utfärdas. Vidare ska gälla att sådant intyg av den utfärdande staten får, med beaktande av den andra avtalsslutande statens förfaranderegler, granskas och till följd av sådan granskning avvisas av den behöriga myndigheten i denna andra avtalsslutande stat.

Jag har vidare äran att föreslå att, om detta förslag är godtagbart för Sveriges regering, detta brev och ert svar ska utgöra en överenskommelse mellan våra två regeringar, vilken träder i kraft den trettionde dagen efter den dag då skriftlig underrättelse från Sveriges regering till Schweiziska Edsförbundets regering, om att de konstitutionella åtgärder som krävs för att överenskommelsen ska träda i kraft har vidtagits, tas emot, och tillämpas på belopp som betalas eller tillgodoförs den 1 januari 2013 eller senare. De avtalsslutande staterna kan, på begäran av endera avtalsslutande stat, granska tillämpningsområdet för och tillämpningen av överenskommelsen och om det för en eller båda avtalsslutande staterna framstår som att överenskommelsen bör omförhandlas, ska sådan omförhandling inledas utan oskäligt dröjsmål. Denna överenskommelse förblir i kraft tills den sägs upp av en avtalsslutande stat. Endera avtalsslutande staten kan säga upp överenskommelsen på diplomatisk väg genom skriftlig underrättelse härom. I händelse av sådan uppsägning upphör överenskommelsen att gälla från och med den första dagen i den månad som följer efter utgången av en period av sex månader efter det att den skriftliga underrättelsen om uppsägning tas emot.

Jag begagnar detta tillfälle att försäkra er, Ms. Haggren, om min utmärkta högaktning.

Jag har äran att bekräfta mottagandet av ert brev daterat den 8 december 2017 som lyder enligt följande.

”Jag har äran – – – underrättelsen om uppsägning tas emot.”

Jag har äran att bekräfta att det föregående kan godtas av Sveriges regering. Jag har vidare äran att bekräfta att ert brev tillsammans med detta svar ska utgöra en överenskommelse mellan våra två regeringar i detta ärende.

Jag begagnar detta tillfälle att försäkra er om min utmärkta högaktning.

  • [1]

    Prop. 1987/88:132, SkU 34, rskr. 228.

Sifferkollen Läs mer

Belopp

Basbelopp
År 2018 2019 2020
Prisbasbelopp 45 500 46 500 47 300
Förhöjt pbb. 46 500 47 400 48 300
Inkomstbasbelopp 62 500 64 400  
Utdelning fåmansföretag
År 2017 2018 2019
Schablonbelopp 163 075 169 125 171 875

Räntesatser

Periodiseringsfond
År 2017 2018 2019
Räntesats 0,36* 0,36 0,51

* 0,19 om räkenskapsåret börjar 2016 och avslutas 2017.

Referensränta
År 2016-07-01 2019-07-01
Räntesats -0,5 0,0
Ränta på skattekontot
Period 2013-2016 2017 -
Intäkt 0,5625 0
Kostnad Låg 1,25 1,25
Kostnad Hög 16,25 16,25
Räntefördelning
Inkomstår 2017 2018 2019
Positiv 6,27 6,49 6,51
Negativ 1,50 1,50 1,51
Statslåneränta
År 2016 2017 2018
31 maj 0,57 0,34 0,49
30 nov 0,27 0,49 0,51

Traktamenten

Bilresor
Inkomstår 2017 2018 2019
Egen bil 18,50 18,50 18,50
Förmånsbil, diesel 6,50 6,50 6,50
Förmånsbil, bensin 9,50 9,50 9,50
Kostförmån
År 2017 2018 2019
Frukost, lunch och middag 225 235 245
Lunch eller middag 90 94 98
Frukost 45 47 49
Skattefria gåvor
År 2017 2018 2019
Julgåva 450 450 450
Jubileumsgåva 1 350 1 350 1 350
Minnesgåva 15 000 15 000 15 000

Skattesatser

Bolagsskatt
År 2017 2018 2019
Skattesats 22% 22% 21,4%
Mervärdesskatt
År 2017 2018 2019
Normal

25 %

25 % 25 %
Livsmedel, krog m.m. 12 % 12 % 12 %
Persontransport, böcker m.m. 6 % 6 % 6 %
Arbetsgivaravgifter/egenaavgifter
Födda -1937 1938 - 1953 1954 -
Arb. avgifter 0 % 10,21% 31,42%
Egenavgifter 0 % 10,21% 28,97%

 

AktuelltLäs mer