UTDRAG

Förordning (1998:940) om avgifter för prövning och tillsyn enligt miljöbalken

1 kap. Inledande bestämmelser

1 §Denna förordning innehåller bestämmelser om avgifter som ska betalas för sådana kostnader som mark- och miljödomstolar och statliga förvaltningsmyndigheter har i fråga om prövning och tillsyn enligt miljöbalken eller enligt föreskrifter som har meddelats i anslutning till miljöbalken eller EU-förordningar inom miljöbalkens tillämpningsområde.

Avgift betalas inte för handläggning som föranleds av att ett beslut enligt miljöbalken eller bestämmelser meddelade med stöd av miljöbalken överklagas.

Förordning (2017:881)

2 §För en kommunal myndighets verksamhet gäller bestämmelserna i 9 kap. 4 och 5 §§ denna förordning. Bestämmelser om rätt för kommunfullmäktige att meddela föreskrifter om avgifter för kommunens prövning och tillsyn finns i 27 kap. 1 § miljöbalken.

3 §Regeringen kan i ett ärende enligt 17 kap. miljöbalken besluta om skyldighet för sökanden att stå för berörda statliga myndigheters undersöknings-, övervaknings- och tillsynskostnader för den verksamhet ansökan avser.

Beslutar regeringen om betalningsskyldighet enligt första stycket skall avgift som utgår enligt annan bestämmelse i denna förordning sättas ned i den mån betalningsskyldigheten täcker samma kostnader som avgiften.

4 §Avgifter enligt denna förordning som gäller verksamheter som försvarsinspektören för hälsa och miljö har tillsynen över avser endast sådana prövningskostnader som anges i 1 §.

Förordning (2017:794)

3 kap. Avgift för vattenverksamhet

1 §Avgift enligt detta kapitel betalas för prövning och anmälan av vattenverksamhet som avses i 11 kap. miljöbalken och för tillsyn över sådan verksamhet.

Förordning (2007:169)

Avgift för prövning

2 §Avgift för prövning av en vattenverksamhet ska betalas av den som

  1. ansöker enligt 11 kap. 9 § första stycket miljöbalken om tillstånd till annan vattenverksamhet än markavvattning,
  2. ansöker om tillstånd till markavvattning enligt 11 kap. 13 § miljöbalken,
  3. ansöker om laglighetsprövning av en vattenverksamhet eller en vattenanläggning enligt 17 § lagen (1998:811) om införande av miljöbalken,
  4. ansöker om godkännande av arbeten eller åtgärder enligt 11 kap. 16 § eller ansöker om tillstånd enligt 11 kap. 22 § miljöbalken att ta ur bruk en anläggning för bortledande av grundvatten,
  5. ansöker om tillstånd till utrivning enligt 11 kap. 19 § miljöbalken,
  6. ansöker om förlängning av sådan tid som anges i 24 kap. 2 § miljöbalken,
  7. ansöker om prövning för moderna miljövillkor enligt 24 kap. 10 § miljöbalken, eller
  8. ansöker om upphävande eller ändring av bestämmelser eller villkor i en tillståndsdom eller ett tillståndsbeslut enligt 24 kap. 13 § miljöbalken.

Förordning (2018:2104)

3 §Avgift för prövning av en ansökan enligt 2 § 1, 3, 7 eller 8 ska

  1. betalas som en engångsavgift,
  2. bestå av en grundavgift och en tilläggsavgift enligt 4 och 5 §§,
  3. bestämmas som om hela målet prövas enligt 2 § 1, om ansökan avser prövning enligt både 2 § 1 och 3, och
  4. beräknas endast på det tillkommande uttaget, om ansökan avser ökat uttag.

Förordning (2018:2104)

4 §Grundavgiften enligt 3 § ska bestämmas med hänsyn till kostnaden för att genomföra de åtgärder och uppföra de anläggningar som behövs för den verksamhet som ansökan avser eller, vid prövning som avses i 2 § 7, kostnaden för att genomföra de åtgärder som följer av prövningen. Grundavgiften

  1. är 1.500 kronor, om kostnaden inte är större än etthundratusen kronor,
  2. är 5.000 kronor, om kostnaden är större än etthundratusen men inte större än femhundratusen kronor,
  3. är 10.000 kronor, om kostnaden är större än femhundratusen men inte större än en miljon kronor,
  4. är 15.000 kronor, om kostnaden är större än en miljon men inte större än fem miljoner kronor,
  5. är 35.000 kronor, om kostnaden är större än fem miljoner men inte större än tio miljoner kronor,
  6. är 70.000 kronor, om kostnaden är större än tio miljoner men inte större än femtio miljoner kronor,
  7. är 140.000 kronor, om kostnaden är större än femtio miljoner men inte större än sjuttiofem miljoner kronor,
  8. är 240.000 kronor, om kostnaden är större än sjuttiofem miljoner men inte större än etthundra miljoner kronor, och
  9. är 400.000 kronor, om kostnaden är större än etthundra miljoner kronor.

Mervärdesskatt ska inte ingå i de kostnader som läggs till grund för att bestämma grundavgiften.

Förordning (2018:2104)

5 §Tilläggsavgiften enligt 3 § ska betalas om den kostnad som avses i 4 § inte är större än femtio miljoner kronor och ansökan avser rätt att leda bort grund- eller ytvatten, rätt att ändra grundvattennivån, rätt till uttag av vattenkraft eller prövning som avses i 2 § 7.

Tilläggsavgiften ska grundas på den mängd vatten som ansökan avser och är 10 öre per kubikmeter vatten, beräknat efter

  1. den totala mängd vatten som ansökan avser, eller
  2. den årliga mängd vatten som ansökan avser, om ansökan avser en viss mängd årligen.

Om ansökan avser uttag för produktion av vattenkraftsel ska tilläggsavgiften, i stället för det som sägs i andra stycket, grundas på den elproduktion som uttaget beräknas ge och är 0,1 öre per kilowattimme beräknad årlig produktion under medelår.

Förordning (2018:2104)

5 a §Om tilläggsavgift ska betalas, får grundavgiften tillsammans med tilläggsavgiften uppgå till högst 140.000 kronor.

Förordning (2018:2104)

6 §Avgift för prövning av en ansökan om tillstånd till markavvattning enligt 2 § 2 ska betalas med det belopp som, grundat på den dikeslängd som prövningen avser, gäller enligt 10 § avgiftsförordningen (1992:191) med tillämpning av

  1. avgiftsklass 3, om dikeslängden inte är längre än 100 meter,
  2. avgiftsklass 4, om dikeslängden är längre än 100 meter men inte längre än 1.000 meter,
  3. avgiftsklass 6, om dikeslängden är längre än 1.000 meter men inte längre än 10.000 meter, och
  4. avgiftsklass 7, om dikeslängden är längre än 10.000 meter.

Om flera ansökningar om tillstånd till markavvattning prövas samtidigt och ansökningarna rör samma eller intilliggande markområden, ska avgift tas ut för den sammanlagda dikeslängd som ansökningarna avser.

Förordning (2018:2104)

7 §Avgift för prövning av en ansökan som avses i 2 § 4 eller 5 ska betalas med 1.500 kronor.

Förordning (2018:2104)

7 a §Avgift för prövning av en ansökan som avses i 2 § 6 eller 8 ska betalas

  1. med 1.500 kronor, om prövningen inte gäller markavvattning, och
  2. med det belopp som gäller enligt 10 § avgiftsförordningen (1992:191) med tillämpning av avgiftsklass 3, om prövningen gäller markavvattning.

Förordning (2018:2104)

8 §Om en ansökan enligt 2 § prövas av en mark- och miljödomstol, ska domstolen fastställa avgiften för prövningen, såvida inte länsstyrelsen har debiterat avgift. Sökanden ska lämna de uppgifter som behövs för att bestämma avgiftens storlek.

Avgiften ska betalas när domstolen har fastställt den. Bestämmelser om avvisning på grund av utebliven betalning av avgiften finns i 42 kap. 4 § rättegångsbalken och 10 § lagen (1996:242) om domstolsärenden.

Motsvarande bestämmelser för länsstyrelsens verksamhet enligt detta kapitel finns i 9 kap.

Förordning (2010:959)

9 §I fråga om fastställande av avgift som skall betalas enligt 3–5 §§ gäller vad som sägs i 9 kap. 3 § andra stycket.

Förordning (1998:1363)

10 §har upphävts genom förordning (2015:154).

Avgift för tillsyn

11 §Avgift för länsstyrelsens tillsyn över vattenverksamhet enligt 11 kap. miljöbalken skall betalas efter särskilt beslut av länsstyrelsen och utgå med 800 kronor för varje hel timme handläggningstid.

Med handläggningstid avses den sammanlagda tid som varje tjänsteman vid myndigheten har använt för beredning, föredragning och beslut i ärendet.

I handläggningstiden skall inte räknas in sådan restid som vid ett och samma resetillfälle överstiger två timmar.

Avgift skall inte betalas för tillsyn som föranleds av klagomål som visar sig vara obefogat.

Förordning (1998:1363)

11 a §Avgift för länsstyrelsens tillsyn över dammsäkerhet ska betalas av den som är skyldig att underhålla en damm som är klassificerad enligt 11 kap. 24 och 25 §§ miljöbalken. Avgiften ska betalas årligen

  1. med 96.000 kronor, om dammen är klassificerad i dammsäkerhetsklass A,
  2. med 32.000 kronor, om dammen är klassificerad i dammsäkerhetsklass B, och
  3. med 6.400 kronor, om dammen är klassificerad i dammsäkerhetsklass C.

Om en dammanläggning omfattar flera dammar, ska avgiften för hela anläggningen betalas med det högsta belopp som anges för någon av dammarna enligt första stycket.

Förordning (2014:216)

11 b §Avgift enligt 11 a § ska betalas från och med det kalenderår som följer efter det att ett beslut om klassificering meddelades. Avgiften ska därefter betalas med helt avgiftsbelopp för varje påbörjat kalenderår.

Förordning (2014:216)

Avgift för anmälan

12 §Avgift skall betalas för tillsynsmyndighetens handläggning av en anmälan om vattenverksamhet. För avgiftens storlek gäller bestämmelserna i 10 § avgiftsförordningen (1992:191), och avgiftsklass 3 skall tillämpas.

Om tillsynsmyndighetens handläggning av anmälningsärendet även omfattar beslut i andra avgiftsbelagda ärendeslag enligt miljöbalken, skall avgift betalas med det högsta belopp som anges för något av ärendeslagen med tillägg av 25 procent av summan av de belopp som anges för de övriga ärendeslagen.

Förordning (2007:169)

7 kap. Avgift för viss övrig verksamhet

Ärenden enligt 7 och 12 kap. miljöbalken

1 §Avgift ska i de fall som anges i denna paragraf betalas för prövning i ärenden enligt 7 och 12 kap. miljöbalken. I fråga om avgiftens storlek gäller 10 § avgiftsförordningen (1992:191) och att

  1. i ett ärende om dispens från föreskrifter som har meddelats för en nationalpark med stöd av 7 kap. 3 § miljöbalken ska avgiften motsvara avgiftsklass 4,
  2. i ett ärende om dispens enligt 7 kap. 7 § andra stycket miljöbalken från föreskrifter som har meddelats för ett naturreservat ska avgiften motsvara avgiftsklass 4, om ansökan görs av någon annan än markägaren,
  3. i ett ärende om dispens enligt 7 kap. 9 § andra stycket jämfört med 7 kap. 7 § andra stycket miljöbalken från föreskrifter som har meddelats för ett kulturreservat ska avgiften motsvara avgiftsklass 4, om ansökan görs av någon annan än markägaren,
  4. i ett ärende om dispens enligt 7 kap. 10 § andra stycket jämfört med 7 kap. 7 § andra stycket miljöbalken från föreskrifter som har meddelats för ett naturminne ska avgiften motsvara avgiftsklass 4, om ansökan görs av någon annan än markägaren,
  5. i ett ärende om dispens enligt 7 kap. 11 § andra stycket andra meningen miljöbalken från förbudet inom ett biotopskyddsområde ska avgiften motsvara avgiftsklass 4,
  6. i ett ärende om dispens från föreskrifter som har meddelats för ett djur- eller växtskyddsområde med stöd av 7 kap. 12 § miljöbalken ska avgiften motsvara avgiftsklass 4,
  7. i ett ärende om dispens enligt 7 kap. 18 a § miljöbalken från förbuden i ett strandskyddsområde ska avgiften motsvara avgiftsklass 5,
  8. i ett ärende om dispens enligt 7 kap. 20 § första stycket miljöbalken från föreskrifter som har meddelats för ett miljöskyddsområde ska avgiften motsvara avgiftsklass 5,
  9. i ett ärende om dispens enligt 7 kap. 22 § andra stycket miljöbalken från föreskrifter som har meddelats för ett vattenskyddsområde ska avgiften motsvara avgiftsklass 5,
  10. i ett ärende om tillstånd enligt 7 kap. 23 § miljöbalken för marinvetenskaplig forskning ska avgiften motsvara avgiftsklass 5,
  11. i ett ärende om dispens eller tillstånd enligt 1–10 för en eller flera åtgärder inom ett särskilt skydds- eller bevarandeområde och som enligt 7 kap. 29 § första stycket miljöbalken inte får ges utan regeringens tillåtelse ska avgiften i stället för det som sägs i 1–10 motsvara avgiftsklass 6,
  12. i ett ärende om dispens från föreskrifter som har meddelats med stöd av 12 kap. 10 § miljöbalken ska avgiften motsvara avgiftsklass 5,
  13. i ett ärende om tillstånd enligt 12 kap. 11 § miljöbalken till uppförande av vilthägn ska avgiften motsvara avgiftsklass 6, och
  14. i ett ärende om nya eller ändrade villkor i en dispens eller ett tillstånd som avses i 1–13 ska avgiften motsvara avgiftsklass 4.

Förordning (2009:1043)

Ärenden enligt 8 kap. miljöbalken

2 §Den som importerar, exporterar eller bedriver verksamhet som avses i 26, 35 eller 40 § artskyddsförordningen (2007:845) ska betala avgift för prövning och tillsyn enligt den förordningen, rådets förordning (EG) nr 338/97 av den 9 december 1996 om skyddet av arter av vilda djur och växter genom kontroll av handeln med dem eller kommissionens förordning (EG) nr 865/2006 av den 4 maj 2006 om närmare föreskrifter för tillämpningen av rådets förordning (EG) nr 338/97 om skyddet av arter av vilda djur och växter genom kontroll av handeln med dem.

Förordning (2007:848)

3 §Den som ansöker om undantag enligt 32 § artskyddsförordningen (2007:845) eller artikel 8.3 i rådets förordning (EG) nr 338/97 ska betala avgift för prövning av ansökan.

Detsamma gäller den som ansöker om transportgodkännande enligt artikel 9 i rådets förordning (EG) nr 338/97.

Förordning (2007:848)

4 §Statens jordbruksverk får meddela föreskrifter om avgifter för prövning och tillsyn enligt 2 och 3 §§ såvitt gäller ärenden om import och export. Naturvårdsverket får meddela sådana föreskrifter beträffande övriga frågor.

Jordbruksverket får därutöver meddela föreskrifter om avgifter för prövning enligt artikel 8.3 och 9 i rådets förordning (EG) 338/97.

4 a §Naturvårdsverket får meddela föreskrifter om avgifter för myndighetens

  1. prövning enligt 6 § förordningen (2016:858) om användning av genetiska resurser och traditionell kunskap om sådana resurser, och
  2. tillsyn enligt 2 kap. 9 a § miljötillsynsförordningen (2011:13).

Förordning (2016:859)

4 b §Avgift för Naturvårdsverkets och Havs- och vattenmyndighetens prövning av ansökan om tillstånd enligt 8 § förordningen (2018:1939) om invasiva främmande arter och länsstyrelsens tillsyn med anledning av meddelade tillstånd ska betalas med 800 kronor för varje hel timme handläggningstid.

Med handläggningstid avses den sammanlagda tid som varje tjänsteman vid myndigheten har använt för beredning, föredragning och beslut i ärendet. I handläggningstiden ska inte sådan restid räknas in som vid ett och samma resetillfälle överstiger två timmar.

Avgift ska inte betalas för tillsyn som föranleds av klagomål som visar sig vara obefogat.

Förordning (2018:1941)

Ärenden om verksamheter som orsakar miljöskador enligt 10 kap. miljöbalken

5 §Den som enligt 10 kap. 2 § miljöbalken är ansvarig för avhjälpande av en allvarlig miljöskada, skall betala en statlig myndighets kostnader för tillsyn med anledning av skadan.

Den som enligt 10 kap. 2 eller 3 § miljöbalken är ansvarig för avhjälpande av en föroreningsskada, skall betala en statlig myndighets kostnader för tillsyn över de förorenade mark- eller vattenområdena, byggnaderna eller anläggningarna eller det förorenade grundvattnet.

Avgift skall inte tas ut enligt denna paragraf om kostnaderna för myndighetens arbete täcks genom avgift enligt 2 kap. denna förordning.

Förordning (2007:668)

6 §Den som enligt 10 kap. 16 § miljöbalken är utredningsskyldig beträffande ett miljöriskområde, skall svara för kostnaden för länsstyrelsens hantering av ett ärende enligt 10 kap. 15 § miljöbalken att förklara ett mark- eller vattenområde som miljöriskområde.

Av 8 kap. 1 § andra stycket denna förordning framgår att sökanden är skyldig att svara för kungörelsekostnader m.m.

Förordning (2007:668)

7 §Avgift enligt 5 och 6 §§ skall efter särskilt beslut av den statliga myndigheten betalas med 800 kronor för varje hel timme handläggningstid.

Med handläggningstid avses den sammanlagda tid som varje tjänsteman vid myndigheten har använt för beredning, föredragning och beslut i ärendet.

I handläggningstiden skall inte räknas in sådan restid som vid ett och samma resetillfälle överstiger två timmar.

Avgifter enligt 5 § skall inte betalas för tillsyn som föranleds av klagomål som visar sig vara obefogat.

Förordning (2007:668)

Ärenden enligt 15 kap. miljöbalken

8 §Avgift ska betalas för länsstyrelsens prövning i ärenden om transport av avfall. I fråga om avgiftens storlek gäller 10 § avgiftsförordningen (1992:191) och att avgiften för

  1. en ansökan om tillstånd till transport av farligt avfall enligt avfallsförordningen (2011:927) ska motsvara avgiftsklass 4,
  2. en ansökan om tillstånd till transport av avfall som inte är farligt avfall enligt avfallsförordningen ska motsvara avgiftsklass 3,
  3. en anmälan som avser transport av farligt avfall enligt 42 § avfallsförordningen ska motsvara avgiftsklass 1, och
  4. en anmälan som avser transport av avfall enligt föreskrifter som Naturvårdsverket har meddelat med stöd av 44 § avfallsförordningen ska motsvara avgiftsklass 1.

Förordning (2011:997)

8 a §Avgift ska betalas för länsstyrelsens prövning av

  1. en anmälan som avser yrkesmässig insamling av avfall enligt 46 § avfallsförordningen (2011:927), och
  2. en anmälan som avser handlare eller mäklare enligt 47 § avfallsförordningen.

I fråga om avgiftens storlek gäller 10 § avgiftsförordningen (1992:191) och att avgiften ska motsvara avgiftsklass 1.

Förordning (2011:997)

8 b §Avgift för länsstyrelsens prövning av ansökan om dispens enligt 13 § förordningen (2001:512) om deponering av avfall skall betalas med 800 kronor för varje hel timme handläggningstid.

Med handläggningstid avses den sammanlagda tid som varje tjänsteman vid myndigheten har använt för beredning, föredragning och beslut i ärendet.

Förordning (2001:515)

8 c §Den som driver ett retursystem som godkänts enligt förordningen (2005:220) om retursystem för plastflaskor och metallburkar skall för varje kalenderår betala en avgift till Statens jordbruksverk med 10.000 kronor för verkets tillsynsverksamhet.

Om fler än en sådan näringsidkare som avses i 2 § förordningen (2005:220) om retursystem för plastflaskor och metallburkar är anslutna som deltagare i retursystemet, skall den som driver retursystemet, i stället för vad som sägs i första stycket, för varje kalenderår betala en avgift till Statens jordbruksverk med 10.000 kronor per deltagare. Om samma deltagare hanterar både plastflaskor och metallburkar i samma retursystem räknas den deltagaren som en deltagare.

Förordning (2005:222)

8 d §Avgift skall betalas för länsstyrelsens prövning av en ansökan om auktorisation enligt 6 § bilskrotningsförordningen (2007:186). För avgiftens storlek skall avgiftsklass 4 i 10 § avgiftsförordningen (1992:191) tillämpas.

Förordning (2007:189)

8 e §Den som driver ett insamlingssystem med tillstånd enligt 45 § förordningen (2014:1075) om producentansvar för elutrustning ska för varje kalenderår betala en avgift till Naturvårdsverket med 275.000 kronor för verkets prövnings- och tillsynsverksamhet.

Förordning (2015:697)

8 f §En producent eller producentrepresentant som har skyldigheter enligt förordningen (2014:1075) om producentansvar för elutrustning ska för varje kalenderår betala en avgift till Naturvårdsverket med 1.000 kronor för verkets tillsynsverksamhet.

Förordning (2015:697)

8 g §En producent som har skyldigheter enligt förordningen (2008:834) om producentansvar för batterier ska för varje kalenderår betala en avgift till Naturvårdsverket med 1.000 kronor för verkets tillsynsverksamhet.

Förordning (2015:697)

8 h §Den som driver ett insamlingssystem med tillstånd enligt 43 § förordningen (2018:1462) om producentansvar för förpackningar ska för varje kalenderår betala en avgift till Naturvårdsverket med 275.000 kronor för verkets prövnings- och tillsynsverksamhet.

Förordning (2018:1464)

8 i § [1] En producent enligt förordningen (2018:1462) om producentansvar för förpackningar ska för varje kalenderår betala en avgift till Naturvårdsverket med 500 kronor för verkets tillsynsverksamhet.

Förordning (2018:1464)

8 j §Den som driver ett insamlingssystem med tillstånd enligt 12 § förordningen (2018:1463) om producentansvar för returpapper ska för varje kalenderår betala en avgift till Naturvårdsverket med 275.000 kronor för verkets prövnings- och tillsynsverksamhet.

Förordning (2018:1464)

8 k § [1] En producent enligt förordningen (2018:1463) om producentansvar för returpapper ska för varje kalenderår betala en avgift till Naturvårdsverket med 500 kronor för verkets tillsynsverksamhet.

Förordning (2018:1464)

9 §Ansökningsavgift skall betalas för Naturvårdsverkets handläggning av anmälningar i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1013/2006 av den 14 juni 2006 om transport av avfall. För avgiftens storlek gäller bestämmelserna i 10 § avgiftsförordningen (1992:191), och avgiftsklass 7 skall tillämpas.

Förordning (2007:382)

9 a §Ansökningsavgift ska betalas för Naturvårdsverkets prövning av en ansökan om auktorisation enligt 4 § förordningen (2015:18) om fartygsåtervinning. För avgiftens storlek gäller bestämmelserna i 10 § avgiftsförordningen (1992:191) och att avgiftsklass 9 ska tillämpas.

Förordning (2015:20)

9 b §Transportstyrelsen får meddela föreskrifter om avgift för myndighetens tillsyn i enlighet med 2 kap. 27 § 3 miljötillsynsförordningen (2011:13).

Förordning (2015:20)

10 §Avgift ska betalas för prövning av en ansökan om dispens enligt 15 kap. 29 § miljöbalken från förbud att dumpa avfall.

För avgiftens storlek gäller bestämmelserna i 10 § avgiftsförordningen (1992:191), varvid avgiftsklass 4 tillämpas.

Förordning (2016:799)

Myndigheters arbete i samband med tillåtlighetsprövning enligt 17 kap. miljöbalken

11 §Sökanden ska svara för kostnaderna för myndigheters arbete i ett ärende som prövas av regeringen enligt 17 kap. 1, 3 eller 4 § miljöbalken.

Avgiftsskyldighet enligt första stycket gäller inte

  1. i fråga om en mark- och miljödomstols arbete,
  2. om den åtgärd som arbetet avser omfattas av en avgift enligt 2 kap. 1 § 1, eller
  3. om kostnaderna kan täckas genom ersättning för rättegångskostnader enligt miljöbalken.

Förordning (2010:959)

12 §Ersättning för en myndighets arbete enligt 11 § skall betalas som timersättning med 800 kronor för varje hel timme handläggningstid. Ersättningen debiteras av den myndighet som anmodats att yttra sig.

Med handläggningstid avses den sammanlagda tid som varje tjänsteman vid myndigheten har använt för beredning, föredragning eller beslut om yttrande inför regeringens prövning.

I handläggningstiden skall inte räknas in sådan restid som vid ett och samma resetillfälle överstiger två timmar.

Anspråk på ersättning enligt 11 § skall framställas senast två månader efter det att myndigheten lämnat sitt yttrande.

Ärenden enligt 28 kap. miljöbalken om tillträde

13 §Den som ansöker om tillträdesrätt enligt 28 kap. 3 § miljöbalken, skall svara för kostnaden för länsstyrelsens prövning. Motsvarande avgiftsskyldighet gäller i ett ärende om tillträde enligt 28 kap. 4 § miljöbalken.

Ersättning enligt första stycket skall efter särskilt beslut av länsstyrelsen betalas med 3.000 kronor.

Avgifter för tillsyn

14 §De förvaltningsmyndigheter som enligt miljötillsynsförordningen (2011:13) har ett centralt ansvar för tillsynsvägledning får inom sina ansvarsområden meddela föreskrifter om avgifter för tillsyn som inte täcks av avgift enligt någon annan bestämmelse i denna förordning.

Avgift enligt första stycket ska tas ut med ett bestämt belopp för varje hel timme handläggningstid.

Förordning (2011:26)

8 kap. Avgifter för myndigheters övriga kostnader i samband med prövning eller tillsyn

Kostnader för kungörelser m.m.

1 §Om länsstyrelsen till följd av 19 kap. 4 eller 5 § miljöbalken i ett ärende får kostnader för sakkunniga som länsstyrelsen har kallat, sammanträdeslokaler, kungörelser eller aktförvarare, ska kostnaderna ersättas av

  1. sökanden, om ärendet avser en ansökan om ett sådant tillstånd till miljöfarlig verksamhet som avses i 9 kap. miljöbalken, och
  2. den som enligt 10 kap. 16 § miljöbalken är kostnadsansvarig för utredningskostnader, om det är ett ärende enligt 10 kap. miljöbalken och avser ett miljöriskområde.

Förordning (2017:973)

1 a §Sökanden är skyldig att ersätta en myndighets kostnad för kungörelser och aktförvarare i ärenden som avser

  1. specifik miljöbedömning enligt 6 kap. miljöbalken,
  2. tillstånd eller dispens enligt 7 kap. miljöbalken, eller
  3. markavvattning enligt 11 kap. miljöbalken.

Förordning (2017:973)

1 b §Den som är ersättningsskyldig enligt 1 eller 1 a § ska betala förskott på ersättningen, om myndigheten begär det.

Förordning (2017:973)

1 c §Bestämmelser om skyldighet för sökanden att ersätta en mark- och miljödomstols kostnader finns i 25 kap. 8 § miljöbalken.

Förordning (2017:973)

Kostnader för provtagning m.m.

2 §En myndighets kostnader för provtagning och undersökning av prov i samband med tillsyn i fråga om kemiska produkter, biotekniska organismer och varor enligt 14 kap. miljöbalken ska ersättas av den vars verksamhet provtagningen avser, om inte 26 kap. 22 b § 2 miljöbalken är tillämplig.

Förordning (2011:26)

3 §En myndighets kostnader för provtagning och undersökning av prov i samband med tillsyn i fråga om avfall enligt 15 kap. miljöbalken ska ersättas av den vars verksamhet provtagningen avser.

Förordning (2011:26)

4 §En verksamhetsutövare är skyldig att ersätta länsstyrelsens kostnader för sådan besiktning som avses i 26 kap. 8 § miljöbalken.

Förordning (2011:26)

5 §De myndigheter som enligt miljötillsynsförordningen (2011:13) har ett centralt ansvar för tillsynsvägledning, får inom sina ansvarsområden meddela närmare föreskrifter om i vilken utsträckning och enligt vilka villkor kostnader ska ersättas enligt 2 och 3 §§.

Förordning (2011:26)

6 §Bestämmelser i övrigt om en verksamhetsutövarens skyldighet att betala undersökningskostnader m.m. finns i 26 kap. 22 § miljöbalken.

Förordning (2011:26)

9 kap. Gemensamma bestämmelser

1 §För avgifter enligt 1–8 kap. gäller bestämmelserna i 10–12 §§ avgiftsförordningen (1992:191), om inte annat är föreskrivet.

Andra avgifter än ansökningsavgifter ska betalas efter debitering av myndigheten.

Om en avgift enligt denna förordning har fördelats på två eller flera betalningstillfällen, ska ränta enligt vad som föreskrivs i fråga om statens utlåningsränta betalas på de delbelopp för vilka betalningsuppskov har medgetts.

Om avgiften inte betalas inom den tid som anges i beslutet, ska dröjsmålsavgift tas ut enligt lagen (1997:484) om dröjsmålsavgift. Bestämmelser om betalningsanstånd finns i förordningen (1993:1138) om hantering av statliga fordringar.

Bestämmelser om avgifter vid mark- och miljödomstol finns även i förordningen (1987:452) om avgifter vid de allmänna domstolarna.

Förordning (2010:959)

2 §Den som enligt denna förordning är skyldig att betala avgift, ska till den myndighet som ska beräkna avgiften lämna de uppgifter som behövs för att avgiftens storlek ska kunna bestämmas.

Förordning (2015:154)

2 a §De myndigheter som enligt miljötillsynsförordningen (2011:13) har ett centralt ansvar för tillsynsvägledning får inom sina ansvarsområden meddela föreskrifter om vilka uppgifter som ska lämnas enligt 2 §.

Förordning (2015:154)

3 §En mark- och miljödomstol eller förvaltningsmyndighet får i det enskilda fallet, med hänsyn till prövningens omfattning, tillsynsbehovet eller annan särskild omständighet, minska eller efterskänka en avgift som har beslutats med stöd av denna förordning.

I fråga om en vattenverksamhet som avses i 3 kap. 3–5 §§ ska domstolen i samband med att handläggningen avslutas pröva avgiftens skälighet enligt första stycket med särskild hänsyn till prövningens omfattning.

De myndigheter som enligt miljötillsynsförordningen (2011:13) har ett centralt ansvar för tillsynsvägledning får på samma grunder och inom sina ansvarsområden meddela föreskrifter om nedsättning eller efterskänkning av avgift.

Förordning (2011:57)

4 §En myndighets beslut om betalning av avgifter får verkställas enligt utsökningsbalken.

5 §En myndighet får bestämma att dess beslut om avgift skall gälla omedelbart även om det överklagas.

6 §Bestämmelser om överklagande av beslut enligt denna förordning finns i 19 kap. 1 § miljöbalken samt 1 kap. 2 § första stycket och 5 kap. lagen (2010:921) om mark- och miljödomstolar.

Förordning (2010:959)

7 §Om en avgift enligt denna förordning har satts ned efter ett överklagande, ska ränta enligt 5 § räntelagen (1975:635) betalas för tiden från den dag avgiften betalades till och med den dag avgiften återbetalas.

Förordning (2015:154)

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

1998:940

  1. Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1999.
  2. Genom förordningen upphävs
    1. förordningen (1989:598) om avgift för myndigheters verksamhet enligt miljöskyddslagen (1969:387) och
    2. förordningen (1984:381) om täktavgift.
  3. För täktverksamhet för vilken täktavgift har bestämts enligt 4 § förordningen (1984:381) om täktavgift gäller äldre bestämmelser. Efter ett sådant täkttillstånds utgång eller efter omprövning av tillståndet skall dock denna förordning tillämpas.
  4. I fråga om överklagande av beslut om avgift som har meddelats före ikraftträdandet av denna förordning gäller äldre bestämmelser.
  5. Bestämmelser om fortsatt giltighet av föreskrifter som har meddelats med stöd av en lag som upphävs genom miljöbalken finns i 4 § lagen (1998:811) om införande av miljöbalken.

2015:154

  1. Denna förordning träder i kraft den 7 april 2015.
  2. Prövnings- och tillsynsavgiften för åren 2015–2017 ska bestämmas genom att
    1. avgiften för 2015 ska avse tiden från den 7 april och uppgå till 74 procent av hela avgiftsbeloppet,
    2. avgiften för 2016 ska uppgå till 84 procent av hela avgiftsbeloppet, och
    3. avgiften för 2017 ska uppgå till 93 procent av hela avgiftsbeloppet.
  3. Bestämmelserna i 10 kap. tillämpas första gången i fråga om redovisning som sker 2017 avseende intäkter och kostnader under 2016.

2017:973

  1. Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2018.
  2. Äldre föreskrifter gäller fortfarande för handläggningen av ärenden som har inletts före ikraftträdandet.

2018:1464

  1. Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2021 i fråga om 7 kap. 8 i och 8 k §§ och i övrigt den 1 januari 2019. Förordning (2018:2008)
  2. Bestämmelserna i 7 kap. 8 h och 8 j §§ tillämpas första gången i fråga om insamlingssystem som avses att drivas efter utgången av december 2020.

2018:1941

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2019.

2018:2008

[Denna förordning har inga egna ikraftträdandebestämmelser, se ikraftträdandebestämmelserna till SFS 2018:1464; red.anm.]

2018:2104

Denna förordning träder i kraft den 11 januari 2019.

  • [1]

    Denna paragraf träder i kraft den 1 januari 2021 enligt förordning (2018:1464) [red.anm.].

Sifferkollen Läs mer

Belopp

Basbelopp
År 2017 2018 2019
Prisbasbelopp 44 800 45 500 46 500
Förhöjt pbb. 45 700 46 500 47 400
Inkomstbasbelopp 61 500 62 500 64 400
Utdelning fåmansföretag
År 2017 2018 2019
Schablonbelopp 163 075 169 125 171 875

Räntesatser

Periodiseringsfond
År 2017 2018 2019
Räntesats 0,36* 0,36 0,51

* 0,19 om räkenskapsåret börjar 2016 och avslutas 2017.

Referensränta
År 2016-07-01 2019-07-01
Räntesats -0,5 0,0
Ränta på skattekontot
Period 2013-2016 2017 -
Intäkt 0,5625 0
Kostnad Låg 1,25 1,25
Kostnad Hög 16,25 16,25
Räntefördelning
Inkomstår 2017 2018 2019
Positiv 6,27 6,49 6,51
Negativ 1,50 1,50 1,51
Statslåneränta
År 2016 2017 2018
31 maj 0,57 0,34 0,49
30 nov 0,27 0,49 0,51

Traktamenten

Bilresor
Inkomstår 2017 2018 2019
Egen bil 18,50 18,50 18,50
Förmånsbil, diesel 6,50 6,50 6,50
Förmånsbil, bensin 9,50 9,50 9,50
Kostförmån
År 2017 2018 2019
Frukost, lunch och middag 225 235 245
Lunch eller middag 90 94 98
Frukost 45 47 49
Skattefria gåvor
År 2017 2018 2019
Julgåva 450 450 450
Jubileumsgåva 1 350 1 350 1 350
Minnesgåva 15 000 15 000 15 000

Skattesatser

Bolagsskatt
År 2017 2018 2019
Skattesats 22% 22% 21,4%
Mervärdesskatt
År 2017 2018 2019
Normal

25 %

25 % 25 %
Livsmedel, krog m.m. 12 % 12 % 12 %
Persontransport, böcker m.m. 6 % 6 % 6 %
Arbetsgivaravgifter/egenaavgifter
Födda -1937 1939 - 1953 1954 -
Arb. avgifter 6,15% 16,36% 31,42%
Egenavgifter 6,15% 16,36% 28,97%