Skattenytt nr 6 1991 s. 433

A Inkomstskatt

16 Uppbördsfrågor m.m.

16.1 Återbetalning av skatt

16.2 Nedsättning av kvarskatteavgift

16.3 Behörig myndighet

16.4 Skogsavdrag bara statligt?

16.1 Återbetalning av skatt sedan anstånd beviljats

Anstånd med inbetalning av direkt skatt kan medges under flera förutsättningar. Bestämmelser finns i 48 och 49 §§ uppbördslagen, UBL. 48 §-fallen gäller huvudsakligen sådana situationer då någon till följd av omständigheter, som han inte kan råda över, har svårigheter att betala skatten i rätt tid. Han kan då få anstånd under begränsad tid med betalning av skatten tills hans förmåga att betala skatten anses förbättrad. 49 § avser de fall då någon påförts skatt men det kan antas att skatten kommer att bortfalla efter omprövning eller överklagande.

Om anstånd medgetts behöver skatten inte betalas in. En arbetsgivare skall inte göra skatteavdrag på lönen (50 § fjärde stycket UBL). Indrivning får ej ske (51 § UBL). Om annan skatt skall återbetalas sker ej avräkning (kvittning) mot obetald skatt som anstånd medgetts med enligt 49 § (se SkU 1974:57 s. 44 och prop. 1978/79:161 s. 91).

Regeringsrätten har nu prövat fråga om återbetalning av skatt i anståndsfallen, RÅ 1990 ref. 29 (51 § UBL). Referatmeningen har följande lydelse.

Anstånd med inbetalning av kvarstående skatt har beviljats efter det att skatten erlagts. Länsstyrelsen har inte ansetts äga rätt att förordna om återbetalning av skatten.

Bakgrunden var följande. Birgit A ansökte den 17 februari 1984 om anstånd med inbetalning av kvarstående skatt. Den 23 maj 1984 beslutade skattemyndigheten om anstånd. Vid denna tid hade arbetsgivaren redan betalat in skattebeloppet. Den 19 juni 1984 ansökte Birgit A om återbetalning av det inbetalda beloppet. Länsstyrelsen biföll denna ansökan men kronofogdemyndigheten utmätte större delen av beloppet och endast 500 kr återbetalades till Birgit A.

Regeringsrätten yttrade bl.a. följande.

I 68 och 69 §§ uppbördslagen anges i vilka situationer återbetalning av skatt till den skattskyldige kan komma i fråga samt vad myndigheterna då har att iaktta vad gäller exempelvis restitutionsränta och utmätning av fordringen på skatt för betalning av den skattskyldiges skulder. Någon bestämmelse som ger stöd för återbetalning av betald kvarstående skatt enbart av den anledningen att skatten omfattas av ett sedermera meddelat anståndsbeslut finns inte. Belopp som erlagts i kvarstående skatt kan därför, oavsett om anstånd medgetts eller inte, lagligen betalas åter först sedan den kvarstående skatten nedsatts eller bortfallit till följd av ändrad taxering eller debitering.

Nu finns det klart besked att återbetalning inte kan ske om anstånd beviljas i samband med överklagande av taxering efter det att skatten betalts. Men det är inte materiellt tillfredsställande att lagen inte tillåter sådan återbetalning. Som framgår ovan skall arbetsgivaren inte dra kvarskatt sedan beslut om anstånd med inbetalning av skatten kommit in till honom. Skatten behöver inte inbetalas och skatten får inte drivas in. Av RÅ 1990 ref. 29 framgår att anstånd med inbetalning av skatt, som beviljats av lokala skattemyndigheten med stöd av 49 § 1 mom. UBL, har ansetts medföra att beslut om utmätning som meddelats före anståndsbeslutet skall återgå. Om myndigheten inte meddelar beslut om anstånd före förfallodagen och detta beror på alltför lång handläggningstid är det otillfredsställande att återbetalning inte kan ske (se JO:s ämbetsberättelse 1982/83 s. 334–335).

UBL:s regler om besvär har ändrats (SFS 1990; 1317) med giltighet fr.o.m. 1991 och anpassats till de regler om omprövning av skattemyndigheten som gäller vid taxering. Rättelse av felaktigheter kan därför ske betydligt snabbare än tidigare, då ändring kunde ske endast efter besvär till länsrätten med undantag för de rättelser som tilläts enligt 72a § taxeringslagen. En omprövning med ändring till den skattskyldiges fördel föranleder återbetalning av skatt. Det är möjligt att man låter det nya omprövningsförfarandet fungera någon tid innan man tar ställning till frågan om lagändring för att möjliggöra återbetalning av skatt sedan anstånd beviljats.

16.2 Nedsättning av kvarskatteavgift

Regeringsrätten har prövat frågan om nedsättning av kvarskatteavgift som påförts enligt 1984 års taxering (RÅ 1990 ref. 40) (SN 3/91). Av regeringsrättens yttrande framgår bl.a. att Anna-Greta E sedan 1982 var mantalsskriven i Båstads kommun men mantalsskrevs för mantalsåret 1984 i Malmö kommun. I samband med 1984 års taxering fick Anna-Greta E från taxeringsnämnden en den 3 april 1984 daterad anhållan om uppgifter, där hennes rätta mantalsskrivningsort för inkomståret 1983 ifrågasattes. I underrättelse den 14 juni 1984 från taxeringsnämnden informerades Anna-Greta E om att hon ansågs felaktigt mantalsskriven i Båstads kommun för 1983 och att hon vid taxeringen 1984 skulle anses ha Malmö kommun som hemortskommun.

Vidare framhölls bestämmelserna om att kvarskatteavgift kan sättas ned till 5 % om avgiften beror på förhållande som den skattskyldige inte kunnat råda över. Som exempel nämnes att taxeringen bestämts med frångående av den skattskyldiges deklaration. Om omständigheterna varit sådana att den skattskyldige uppenbarligen bort förstå att deklarationen skulle komma att frångås, skall nedsättning av avgiften medges endast om särskilda omständigheter föreligger. Regeringsrätten fortsätter.

Frågan i målet är om Anna-Greta E innan tiden för fyllnadsbetalning av preliminär skatt löpte ut den 30 april 1984 uppenbarligen hade bort förstå att hennes deklaration skulle frångås på sätt som skett.

Regeringsrätten fann att Anna-Greta E först genom underrättelsen den 14 juni 1984 fick besked om att hon skulle anses ha Malmö som hemortskommun. Innan tiden för fyllnadsbetalning löpte ut hade hon inte uppenbarligen bort inse att deklarationen skulle komma att frångås. Kvarskatteavgiften sattes ned till 5 %.

Av särskilt intresse i detta mål är regeringsrättens uttalande om vid vilken tid den skattskyldige uppenbarligen bort förstå att deklarationen skulle komma att frångås. Lagtexten innehåller inte någon precisering av denna fråga. Regeringsrättens yttrande innebär att denna tid utgår vid tiden för fyllnadsbetalning den 30 april under taxeringsåret. Yttrandet bör tolkas så att, om den skattskyldige inte före utgången av denna tid uppenbarligen bort förstå att deklarationen skulle frångås, en ansökan om nedsättning av kvarskatteavgift skall bifallas.

16.3 Behörig myndighet

Bestämmelserna i UBL (22 §) om behörig myndighet att besluta om gottskrivning av preliminär skatt, som en arbetsgivare gjort avdrag för, kan synas stå i konflikt mot varandra. En arbetsgivare kan vara registrerad för inbetalning och redovisning av arbetstagares skatt hos en annan skattemyndighet än den där arbetstagaren har sin hemortskommun. Kontroll att arbetsgivaren fullgör sina skyldigheter att innehålla och redovisa samt inbetala skatt görs av den skattemyndighet där arbetsgivaren är registrerad (55 § uppbördsförordningen). Samma myndighet beslutar om arbetsgivarens ansvarighet i de fall innehållen skatt inte redovisats eller inbetalts eller att detta skett med felaktigt belopp. Detsamma gäller om arbetsgivaren underlåtit att göra skatteavdrag (75 § UBL). Vid debitering av slutlig skatt skall preliminär skatt avräknas och detta ankommer på skattemyndigheten i hemortskommunen (22 § UBL).

Regeringsrätten har i RÅ 1990 not 196 prövat frågan om behörig myndighet i fråga om gottskrivning av preliminär skatt. Målet gällde frågan om lokala skattemyndigheten i Stockholms fögderi haft fog för sitt beslut den 6 september 1984 avseende ”Vägrad gottskrivning av preliminär skatt” för inkomståret 1983 för Sven-Erik B. Enligt beslutet hade arbetsgivaren i kontrolluppgift uppgivit att avdrag gjorts för preliminär skatt med 48 908 kr. Enligt beslutet hade av detta belopp endast 22 118 kr erlagts. I beslutet angavs under hänvisning till bl.a. 27 § 2 mom. UBL följande: ”Ni kommer därför vid debitering av slutlig skatt enligt ovannämnda års taxering endast att avräknas den skatt som erlagts enligt ovan av bolaget. Skillnaden mellan den avdragna och den erlagda preliminära skatten kommer således inte att gottskrivas Er.” Beslutet innehöll inte något beslut om debitering av slutlig skatt.

Sven-Erik B:s hemortskommun var Haninge kommun. Vid debitering av slutlig skatt gottskrev lokala skattemyndigheten i Handens fögderi preliminär skatt för 1983 med 22 583 kr. Lokala skattemyndigheten i Stockholms fögderi hade inte debiterat någon slutlig skatt enligt 1984 års taxering.

Regeringsrätten fann att lokala skattemyndigheten i Stockholms fögderi inte ägt fatta det överklagade beslutet. Storleken av den gottskrivna preliminärskatten framgår av det debiteringsbeslut som fattats av lokala skattemyndigheten i Handens fögderi. Regeringsrätten erinrade om att Sven-Erik B hade möjlighet att enligt 84 § UBL söka rättelse hos lokala skattemyndigheten i Handens fögderi i debiteringsbeslutet.

I samband med detta mål finns anledning att erinra om de bestämmelser som gäller fr.o.m. 1991 om uppbördslagens regler om omprövning av beslut och som anpassats till de regler som gäller vid taxering. En arbetstagare kan inte påverka ett beslut om arbetsgivares ansvarighet för skatt. Arbetstagaren har enligt rättspraxis att hålla sig till beslutet om debitering av slutlig skatt. Före 1991 kunde han söka rättelse av beslutet och myndighetens beslut om rättelse kunde överklagas till länsrätten. Numera kan han begära omprövning av myndighetens beslut. Är han inte nöjd med detta beslut kan han begära ny omprövning eller överklaga till länsrätten.

16.4 Skogsavdrag bara statligt?

S yrkade vid 1981 års taxering skogsavdrag bara vid taxering till statlig inkomstskatt. Avdraget yrkades inte vid taxeringen till kommunal inkomstskatt eftersom han avsåg att utnyttja ett tidigare förlustavdrag.

Av RÅ 1990 ref. 92 (SN 10/90) framgår att bestämmelserna om skogsavdrag (punkt 7 av anvisningarna till 22 § KL) genom en föreskrift i 2 § första stycket SIL gjorts tillämpliga också vid taxeringen till statlig inkomstskatt. Inkomst av jordbruksfastighet skall därför beräknas på samma sätt vid den kommunala och statliga taxeringen.

Efter 1990 års skattereform finns bestämmelserna om skogsavdrag i p. 9 av anvisningarna till 23 § KL. Några materiella ändringar har inte gjorts bortsett från att avdrag inte medges med lägre belopp än 15 000 kr (tidigare 5 000 kr). Om skogsbruk bedrivs i form av enkelt bolag eller under samäganderätt gäller dock kravet – förutom 15 000-kronorsgränsen – att avdraget för varje delägare uppgår till lägst 3 000 kr (tidigare 1 000 kr).

Tore Lundin

Sifferkollen Läs mer

Belopp

Basbelopp
År 2019 2020 2021
Prisbasbelopp 46 500 47 300 47 600
Förhöjt pbb. 47 400 48 300 48 600
Inkomstbasbelopp 64 400 66 800  
Utdelning fåmansföretag
År 2018 2019 2020
Schablonbelopp 169 125 171 875 177 100

Räntesatser

Periodiseringsfond
År 2018 2019 2020
Räntesats 0,36 0,51 0,50

 

Referensränta
År 2016-07-01 2019-07-01 - 
Räntesats -0,5 0,0
Ränta på skattekontot
Period 2013-2016 2017 -
Intäkt 0,5625 0
Kostnad Låg 1,25 1,25
Kostnad Hög 16,25 16,25
Räntefördelning
Inkomstår 2018 2019 2020
Positiv 6,49 6,51 6,50
Negativ 1,50 1,51 1,50
Statslåneränta
År 2018 2019 2020
31 maj 0,49 0,05 -0,01
30 nov 0,51 -0,09  

Traktamenten

Bilresor
Inkomstår 2018 2019 2020
Egen bil 18,50 18,50 18,50
Förmånsbil, diesel 6,50 6,50 6,50
Förmånsbil, bensin 9,50 9,50 9,50
Kostförmån
År 2018 2019 2020
Frukost, lunch och middag 235 245 245
Lunch eller middag 94 98 98
Frukost 47 49 49
Skattefria gåvor
År 2018 2019 2020
Julgåva 450 450 450
Jubileumsgåva 1 350 1 350 1 350
Minnesgåva 15 000 15 000 15 000

Skattesatser

Bolagsskatt
År 2018 2019 2020
Skattesats 22% 21,4% 21,4%
Mervärdesskatt
År 2018 2019 2020
Normal

25 %

25 % 25 %
Livsmedel, krog m.m. 12 % 12 % 12 %
Persontransport, böcker m.m. 6 % 6 % 6 %
Arbetsgivaravgifter/egenaavgifter
Födda -1937 1938 - 1954 1955 -
Arb. avgifter 0 % 10,21% 31,42%
Egenavgifter 0 % 10,21% 28,97%