Skattenytt nr 6 1992 s. 319

A Inkomstskatt

16 Uppbördsfrågor m.m.

16.1 Nedsättning av kvarskatteavgift

I RÅ 1991 ref. 86 har regeringsrätten prövat ett fall om nedsättning av kvarskatteavgift.

Ett dödsbo sålde en jordbruksfastighet under 1988. Realisationsvinsten redovisades i dödsbodelägarnas deklarationer med var sin del av vinsten. Samtliga dödsbodelägare utom en gjorde fyllnadsinbetalning men realisationsvinsten beskattades hos dödsboet. Kvarstående skatt uppkom hos dödsboet med 397 984 kr och boet påfördes kvarskatteavgift med 39 790 kr. För dödsbodelägarna, som följaktligen inte beskattades för realisationsvinsten, uppkom överskjutande preliminär skatt med sammanlagt 491 453 kr inklusive ränta.

Frågan i målet gällde om det fanns grund för nedsättning av den kvarskatteavgift som påförts dödsboet och närmast om omständigheterna var sådana att dödsboet uppenbarligen bort förstå att deklarationerna skulle komma att frångås (jfr anvisningarna till 85 § uppbördslagen, UBL, numera 27a §). Regeringsrätten uttalar följande.

I praxis har inte heller det förhållandet att den skattskyldige saknat kännedom om gällande beskattningsregler medfört nedsättning (RÅ 1979 1:36). Regeringsrätten finner mot denna bakgrund att dödsboet uppenbarligen bort förstå att deklarationen skulle komma att frångås. Den omständigheten att dödsboet enligt uppgift fått felaktig information om beskattningen av en banks notariatavdelning föranleder inte annan bedömning.

Det återstår då att ta ställning till om nedsättning bör ske på grund av särskilda omständigheter. Därvid kan nämnas att dödsbodelägarna till följd av sin felaktiga behandling i deklarationshänseende av realisationsvinstredovisningen enligt vad handlingarna utvisar ändock inom föreskriven tid inbetalat preliminärskatt för egen del med belopp som sammantaget överstiger det belopp varmed dödsboet bort betala sådan skatt för att undgå kvarskatteavgift. Detta förhållande får med beaktande även av vad som i övrigt förekommit i målet anses utgöra en sådan särskilt omständighet till följd av vilken kvarskatteavgiften bör nedsättas till fem procent.

På grund av vad sålunda anförts nedsätter regeringsrätten med bifall till besvären och med ändring av kammarrättens dom och länsskattemyndighetens i Kronobergs län beslut kvarskatteavgiften för dödsboet till 19 899 kronor.

Regeringsrätten slår således fast

attbristande kunskap om hur beskattning skall ske inte utgör skäl för nedsättning av avgiften och
attfelaktig information om beskattningen av en banks notariatavdelning ej heller utgör sådant skäl.

Regeringsrätten gör också en tolkning av begreppet ”särskilda omständigheter” (se ovanstående lagrum). Till detta begrepp kan hänföras att preliminärskatt inbetalats inom föreskriven tid men taxering rätteligen skall ske hos annan person.

En intressant observation är att kvarskatteavgiften på 10 %, dvs. 39 790 kr, nedsättes till 5 %, 19 899 kr. Hälften av 39 790 kr är 19 895 kr, således en skillnad på 4 kr. Men regeringsrätten har inte räknat fel. Förklaringen ligger i att underlagen för avgiftsberäkningarna inte är enhetliga. Vid beräkning av 10 %-avgiften gäller bl.a.

attskattetillägg och förseningsavgift inte skall inräknas i den slutliga skatten och
attunderlaget avrundas nedåt till helt 100-tal kronor.

Regeringsrättens dom tyder på att underlaget för beräkning av 5 %-avgiften är skillnaden mellan den slutliga och den preliminära skatten (5 % av 397 984 kr = 19 899:20).

Den bristande överensstämmelsen för avgifter på 10 % och 5 % är inte logisk. Anledningen till att skattetillägg och förseningsavgift undantas vid beräkning av 10 %-avgiften är att dessa avgifter inte är kända vid tiden för fyllnadsinbetalning och att kombinationen av dels skattetillägg och förseningsavgift och dels kvarskatteavgift innebär dubbel påföljd.

I prop. 1991/92:93 föreslås att procentsatsen för kvarskatteavgift 10 % ändras till en procentsats motsvarande 125 % av statslåneräntan vid utgången av november inkomståret. Underlaget för avgiften skall inte avrundas nedåt till helt 100-tal kronor. Skattetillägg och förseningsavgift skall – liksom i dag – inte inräknas i underlaget.

Vid nedsättning av kvarskatteavgift ändras procentsatsen från 5 % till 90 % av statslåneräntan. Det underlag som den nedsatta räntan skall beräknas på är oförändrat skillnaden mellan den slutliga och preliminära skatten. Det innebär att skattetillägg och förseningsavgift inte medräknas vid debitering av kvarskatteavgift. Avgiften beräknas på nettot. Vid nedsättning av kvarskatteavgift beräknas avgiften däremot på bruttot.

Självfallet bör samma underlag gälla vid såväl debitering av kvarskatteavgift som vid nedsättning av avgiften. Regeringsrättens dom bör föranleda ändring av 27a § UBL.

16.2 Befrielse från restavgift

Regeringsrätten har i RÅ 1991 not 29 (SN 7/91) prövat frågan om nedsättning av restavgift. Fallet behandlas även under avsnitt 15. Enligt lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter skall restavgift tas ut på avgift som inte har bokförts på beskattningsmyndighetens postgirokonto senast förfallodagen. Restavgift uppgår till 6 % av den obetalda eller för sent inbetalda avgiften.

Ett handelsbolag inbetalade produktionsavgift på bank på förfallodagen den 5 april 1988. Betalningen bokfördes den 6 april 1988, således en dag för sent. Restavgift påfördes med 1 519 kr. Regeringsrätten uttalade följande.

Skäl att medge full befrielse från restavgiften föreligger inte. Med hänsyn främst till den ringa förseningen, en dag, bör dock nedsättning ske till ett belopp som står i rimligt förhållande till försummelsen (se RÅ 1987 ref. 21 och RÅ 1990 ref. 28). I förevarande fall finner regeringsrätten skäligt att sätta ned restavgiften till 200 kronor.

Det bör påpekas att bestämmelserna om inbetalning av olika skatter och avgifter inte är enhetliga. Vid inbetalning av källskatt och arbetsgivaravgifter skall skatten inbetalas senast på förfallodagen genom insättning på skattepostgirokonto eller genom inbetalning hos post eller bank. Vid girering från postgirokonto anses skatten vara inbetald den dag då gireringshandlingarna kom in till postanstalt (52 § UBL). Även för mervärdesskatt gäller att skatten betalas senast på förfallodagen genom insättning på postgirokonto (42 § ML).

Under senare år har den krångliga skattelagstiftningen förenklats bl.a. genom att reglerna gjorts enhetliga. Ett exempel är att de olika reglerna om avrundning av öretal för olika skatter ersattes med en bestämmelse att skatter, avgifter och ränta avrundas nedåt till helt krontal (22 § UBL). På liknande sätt borde reglerna om inbetalning av skatter och avgifter bli enhetliga.

I prop. 1991/92:93 föreslås att restavgiften ersätts med en rörlig dröjsmålsavgift. Storleken på dröjsmålsavgiften beror bl.a. på tiden från förfallodagen till betalningsdagen. De nya reglerna om dröjsmålsavgift föreslås gälla fr.o.m. den 1 februari 1993.

16.3 Förmån av fri skatt

Frågan om beskattning av förmån av fri skatt hade länge diskuterats i skattelitteraturen innan klarläggande domstolsavgöranden kom. Genom fallet ”Västra Frölunda” (RÅ 80 1:90) och fallet Kooyman (RÅ 1987 ref. 61) står det klart att den som från sin arbetsgivare åtnjuter dels lön och dels förmån av fri skatt skall beskattas för en bruttoinkomst, som efter avdrag för den därå belöpande skatten, ger den under beskattningsåret belöpande nettoinkomsten.

Regeringsrätten har ännu en gång haft anledning att pröva fallet Kooyman. Denne sökte resning i ovan nämnt mål. I ansökningen anför Kooyman sammanfattningsvis att det är tveksamt om hans rätt enligt anställningsavtalet verkligen förelegat redan under beskattningsåret men att han då i vart fall inte åtnjutit den ifrågavarande inkomsten eftersom den varken verkligen förvärvats eller varit till sitt belopp känd under beskattningsåret. Det hade fordrats andra lagregler för att döma så som regeringsrätten gjorde. Utgången i målen strider uppenbart mot lag.

Enligt regeringsrättens beslut föranleder vad Kooyman anfört inte resning i målet (RÅ 1991 not 54).

Fallet Kooyman har utförligt kommenterats i Skattenytt 1988 sid 160.

16.4 Resning – beräkning av pensionsgrundande inkomst

Allt fler människor börjar uppbära allmän tilläggspension. En del av dessa tycker uppenbarligen att pensionen är för låg och undersöker om deras pensionsgrundande inkomst har beräknats riktigt. Några söker resning. Regeringsrätten har under 1991 prövat 5 sådana fall.

Först några rader om lagbestämmelserna. Pensionsgrundande inkomst beräknas enligt lagen (1959:551) om beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring.

Enligt 2 § är huvudregeln att pensionsgrundande inkomst beräknas med ledning av taxering till statlig inkomstskatt. Om skattskyldighet inte föreligger i Sverige beräknas inkomst av anställning med ledning av särskild uppgift från arbetsgivaren (3 §). Beräkningen av pensionsgrundande inkomst kan ändras t.o.m. 7:e året efter inkomståret om beräkningen blivit oriktig på grund av felräkning m.m. (7 §). Pensionsgrundande inkomst anges på skattsedeln på slutlig skatt (8 §). Skattemyndigheten omprövar sitt beslut på begäran eller om det finns andra skäl. Omprövningstiden till den försäkrades fördel är i regel begränsad till 5 år efter utgången av taxeringsåret (8a §). Skattemyndighetens beslut får överklagas hos länsrätten (11 §).

Resning har beviljats i två fall. De är av likartad karaktär. I båda fallen gällde att skattskyldighet inte förelåg i Sverige och att inkomst av anställning därför skall beräknas med ledning av särskild uppgift från arbetsgivaren.

I fallet Kenneteg (RÅ 1991 not 202) anförde K att hon arbetat som sjuksköterska-barnmorska i Tanzania under åren 1969-–1980. Arbetsgivaren var Filadelfia-församlingen i Björköby. I samband med revision hos församlingen uppmärksammades att arbetsgivaruppgift inte inlämnats för henne för åren 1975 och 1979. Hon fick därför felaktig pensionspoäng. Till ansökningen hade fogats två inkomstuppgifter utvisande att K uppburit kontant lön för inkomståren 1975 och 1979 med 18 000 kr respektive 21 600 kr.

Regeringsrätten förordnade att skattemyndigheten skulle ta upp frågan om fastställande av pensionsgrundande inkomst för inkomståren 1975 och 1979 till behandling.

I fallet Simonsson (RÅ 1991 not 411) yrkade ”Alf-Erik Simonsson och Ulla-Britt Simonsson dels att vardera maken tillgodoförs pensionsgrundande inkomst beräknad på hälften av den av makarna gemensamt uppburna lönen under år 1963, dels att en omfördelning sker på så sätt att hälften av makarnas gemensamma lön från Svenska Missionsförbundet under deras tjänstgöring i utlandet åren 1960–1962 och 1964–1965 läggs till grund för beräkning av värdera makens pensionsgrundande inkomst. Till stöd för sin talan anför makarna Simonsson bl.a. Under den aktuella tiden arbetade de som missionärer i Japan och uppbar lön från Svenska Missionsförbundet gemensamt. Av misstag upptog emellertid de kontrolluppgifter, som låg till grund för beräkning av den pensionsgrundande inkomsten, endast Alf-Erik Simonssons namn. För år 1963 har några pensionspoäng över huvud taget inte tillgodoförts, trots att makarna Simonssons inkomster det året uppgick till 15 385 kronor.”

Skattemyndigheten hade tillstyrkt att resning beviljas och att rättelse görs av de pensionsgrundande inkomsterna.

Regeringsrätten förordnade att skattemyndigheten skulle till behandling ta upp ärendena om fastställande av pensionsgrundande inkomst för åren 1960–1965.

De som inte fått bifall till sina ansökningar har haft olika skäl. Elis Björkendahl uppgav att han varit verksam som målarmästare och haft inkomst av anställning med 12 000 kr. Regeringsrätten fann att inkomsten inte utgjorde inkomst av anställning utan inkomst av annat förvärvsarbete och att tilläggspensionsavgiften inte betalts. Resningsansökningen bifölls inte (RÅ 1991 not 306).

Harry Lindström åberopade som skäl för sin ansökan om resning att pensionspoäng för 1967 beräknats till endast 4,02. Som underlag för sin allmänna tilläggspension fick han tillgodoräkna sig 5,88 poäng. För åren 1966–1968 hade han följande pensionspoäng.

År19665,26
19674,02
19685,40

För år 1967 (taxeringsåret 1968) hade Lindström en pensionsgrundande inkomst på 22 100 kr.

Det bör observeras att – i stället för nu gällande regler om sjukpenninggrundande inkomst – gällde före 1974 att de sjukpenningförsäkrade placerades i sjukpenningklass; ju högre inkomst desto högre sjukpenningklass.

Regeringsrätten biföll inte ansökningen med följande motivering.

I fråga om beräkningen av pensionspoäng gäller för den aktuella tiden följande för försäkrad, som är född 1927 eller tidigare (15 kap. 2 § lagen om allmän försäkring). Har en sådan försäkrad visst år uppburit sjukpenning under mer än nittio dagar enligt bl.a. lagen om allmän försäkring och har han därvid varit placerad lägst i den sjukpenningklass som han skulle ha tillhört om hans årsinkomst av förvärvsarbete uppgått till det vid årets ingång gällande basbeloppet, skall vid beräkning av medeltal pensionspoäng bortses från sagda år, om medeltalet därigenom höjs. Bestämmelsen är tillämplig i förevarande fall. På grund härav skall vid beräkning av medeltalet bortses från sjukåret 1967 (RÅ 1991 not 225).

Nils Andersson motiverade sin resningsansökan med att pensionsgrundande inkomst för inkomståren 1975–1982 borde höjas eftersom han under 1989 hade fått retroaktiv sjukpenning för de ifrågavarande åren.

Regeringsrätten biföll inte ansökningen med följande motivering.

Av 11 kap. 4 och 5 §§ lagen (1962:381) om allmän försäkring framgår att man – med vissa undantag som inte är tillämpliga i förevarande fall – till grund för beräkningen av pensionsgrundande inkomst för visst år skall lägga den försäkrades taxering till statlig inkomstskatt avseende nämnda år. Laglig grund saknas således att i förevarande fall – med frångående av taxeringen – vid beräkningen av pensionsgrundande inkomsten fördela den år 1989 uppburna retroaktiva sjukpenningen på inkomståren 1975-1982.

(RRs dom 910322 mål nr 35-1991)

Tore Lundin

Sifferkollen Läs mer

Belopp

Basbelopp
År 2019 2020 2021
Prisbasbelopp 46 500 47 300 47 600
Förhöjt pbb. 47 400 48 300 48 600
Inkomstbasbelopp 64 400 66 800  
Utdelning fåmansföretag
År 2018 2019 2020
Schablonbelopp 169 125 171 875 177 100

Räntesatser

Periodiseringsfond
År 2018 2019 2020
Räntesats 0,36 0,51 0,50

 

Referensränta
År 2016-07-01 2019-07-01 - 
Räntesats -0,5 0,0
Ränta på skattekontot
Period 2013-2016 2017 -
Intäkt 0,5625 0
Kostnad Låg 1,25 1,25
Kostnad Hög 16,25 16,25
Räntefördelning
Inkomstår 2018 2019 2020
Positiv 6,49 6,51 6,50
Negativ 1,50 1,51 1,50
Statslåneränta
År 2018 2019 2020
31 maj 0,49 0,05 -0,01
30 nov 0,51 -0,09  

Traktamenten

Bilresor
Inkomstår 2018 2019 2020
Egen bil 18,50 18,50 18,50
Förmånsbil, diesel 6,50 6,50 6,50
Förmånsbil, bensin 9,50 9,50 9,50
Kostförmån
År 2018 2019 2020
Frukost, lunch och middag 235 245 245
Lunch eller middag 94 98 98
Frukost 47 49 49
Skattefria gåvor
År 2018 2019 2020
Julgåva 450 450 450
Jubileumsgåva 1 350 1 350 1 350
Minnesgåva 15 000 15 000 15 000

Skattesatser

Bolagsskatt
År 2018 2019 2020
Skattesats 22% 21,4% 21,4%
Mervärdesskatt
År 2018 2019 2020
Normal

25 %

25 % 25 %
Livsmedel, krog m.m. 12 % 12 % 12 %
Persontransport, böcker m.m. 6 % 6 % 6 %
Arbetsgivaravgifter/egenaavgifter
Födda -1937 1938 - 1954 1955 -
Arb. avgifter 0 % 10,21% 31,42%
Egenavgifter 0 % 10,21% 28,97%