I Skattenytts första nummer (1–2) för år 1993 uppmanas läsarna till mer aktivitet beträffande bidrag med egna artiklar och debattinlägg. Längre fram i samma nummer finns intaget ett debattinlägg av Torbjörn Arve med rubriken – Smussel med lagen? Arves inlägg har föranlett mig att inkomma med följande kommentar.
Arve antyder i sin artikel att RSV ”smusslar” med regeringsrättens domar innan dessa blir offentliga. Utgångspunkten för hans uppfattning är en notis i Skattenytts decembernummer av år 1992. Av denna notis framgår att RSV hemställt om en lagändring till följd av ett utslag i regeringsrätten ”som ännu så länge är hemlig”. Arve har uppenbarligen hakat upp sig på det sistnämnda i citatet när han antyder att RSV skulle ligga bakom hemlighetsmakeriet.
Förmodligen har Arve redan erhållit information om att han ”hoppat i galen tunna”. Faktum är ju att beslut i ärende om förhandsbesked i taxerings- eller skattefråga inte är offentligt. Sekretessen framgår av sekretesslagens 9 kap. 1 § 3 st.
Av mina kontakter med föredragande i regeringsrätten har jag förstått att regeringsrätten aktivt försöker få sökanden av förhandsbesked att gå med på publicering efter det att sökandens namn m.m. maskerats. Förhållandet bakom notisens ”ännu . . . hemlig” torde därför vara att sökandens medgivande till publicering ännu inte erhållits.
Uppenbarligen har Arve inte haft kännedom om sekretesslagens bestämmelser när han författade sitt inlägg. För det kan väl inte vara möjligt att han anser att RSV medvetet skall bryta mot sekretessen. I så fall kan det vara på sin plats att påminna om att sekretessen inte är till skydd för myndigheten utan den sökande.
Vad som ur rättssäkerhetssynpunkt väger tyngst, allmänhetens intresse av insyn eller den enskildes rätt till skydd mot insyn, är en fråga som alltid kan diskuteras. Dock inte av undertecknad här och nu. Jag konstaterar bara att bestämmelsen finns i gällande sekretesslag.
Jan Lindelöf
Jan Lindelöf verksam inom skatteförvaltningen, lokala skattekontoret i Haparanda.