Skattenytt nr 3 1993 s. 118

Offentlighet och sekretess inom skatteområdet

I mål och ärenden hos skattedomstol och skattemyndighet berörs ofta ekonomiska frågor och förhållanden av för den enskilde mycket personlig art och karaktär. Detta talar för att en långtgående sekretess bör gälla inom skatteområdet. Mot en sådan långtgående sekretess talar dock den grundlagsfästa principen om allmänna handlingars offentlighet och det förhållandet att sekretess är ett undantag från denna huvudregel. Lagstiftaren har genom införandet av tre (3) olika skaderekvisit, innebärande olika sträng sekretess, försökt finna en lämplig avvägning mellan dessa skydds- respektive offentlighetsintressen. Hur lagstiftaren tänkt sig att denna avvägning skall ske samt hur de rättstillämpande myndigheterna därefter, i rättspraxis, funnit att den av lagstiftaren gjorda avvägningen i vissa fall varit något för ”sekretessvänlig” avses redogöras för i nedanstående artikel.

1 Inledning

Denna artikel är avsedd att utgöra en översiktlig redogörelse för innehållet i de regler i sekretesslagen (1980:100) som är tillämpliga inom skatteområdet samt hur dessa tolkats i rättspraxis. Det torde dock framgå för envar, efter genomläsning av denna artikel, att det långt ifrån är så enkelt att en uppgift eller handling en gång för alla är antingen offentlig eller hemlig.

Inledningsvis lämnas en kortfattad beskrivning av den s.k. offentlighetsprincipen samt en genomgång av huvuddragen i sekretesslagen. Härefter behandlas de olika sekretessreglerna som är tillämpliga inom skatteområdet.

Med begreppet myndighet avses nedan organ vilka ingår i den offentligrättsliga statliga och kommunala organisationen, t.ex. regeringen, de statliga ämbetsverken, domstolarna m.fl.

2 Offentlighetsprincipen

Med hjälp av offentlighetsprincipen och sekretesslagstiftningen fastställs hur avvägningen mellan två motsatta intressen skall ske i ett enskilt fall. Offentlighetsprincipen, som regleras i våra grundlagar, är härvid att anse som huvudregeln och har av hävd präglat svensk rättskipning och förvaltning. Den innebär i korthet bl.a. att allmänheten och massmedierna har en tämligen vidsträckt möjlighet till insyn i de offentliga organens verksamhet. Sekretesslagstiftningen är undantaget som i vissa fall inskränker denna insyn, av hänsyn till den enskildes eller – i undantagsfall – myndighetens intresse. Offentlighetsprincipen består förutom av s.k. förhandlingsoffentlighet, dvs. allmänhetens rätt att närvara vid domstolsförhandlingar och vid sammanträden med beslutande statliga och kommunala organ, av följande friheter.

  1. Yttrandefrihet: ”frihet att i tal, skrift eller bild eller på annat sätt meddela upplysningar samt uttrycka tankar, åsikter och känslor”, [1] dvs. en rätt att i varje situation när som helst få ge uttryck åt sin mening eller sina känslor med vad medel som helst. Yttrandefriheten innebär dock inte någon skyldighet att lämna upplysningar eller uttrycka sina åsikter.
  2. Informationsfrihet: ”frihet att inhämta och mottaga upplysningar samt att i övrigt taga del av andras yttranden”, [2] dvs. en rätt att mottaga och aktivt inhämta information och upplysningar som erbjuds från olika håll. Informationsfrihet innefattar inte i något fall en skyldighet för det allmänna att lämna information. Beträffande rätten att ta del av allmänna handlingar, vilket innebär att allmänheten har rätt att kräva en positiv prestation av myndigheterna, har denna grundlagsfästs i tryckfrihetsförordningen [3] (TF).
  3. Tryckfrihet: ”rätt att, utan några av myndigheter eller annat allmänt organ i förväg lagda hinder, utgiva skrifter, att sedermera endast inför laglig domstol tilltalas för deras innehåll, och att icke i annat fall kunna straffas därför, än om detta strider mot tydlig lag given att bevara allmänt lugn, utan att återhålla allmän upplysning”, [4] dvs. en rätt att i tryckt skrift offentliggöra allmänna handlingar samt meddela uppgifter och underrättelser i vad ämne som helst. Tryckfrihet kan sägas vara en specialform av yttrande- och informationsfriheterna och motsvaras av en rätt för envar att ta del av allmänna handlingar. [5]
  4. Meddelarfrihet: rätt att ”meddela uppgifter och underrättelser i vad ämne som helst för offentliggörande i tryckt skrift till författare eller annan som är att anse som upphovsman till framställning i skriften, skriftens utgivare eller, om för skriften finnes särskild redaktion, till denna eller till företag för yrkesmässig förmedling av nyheter eller andra meddelanden till periodiska skrifter” samt att ”anskaffa uppgifter och underrättelser i vad ämne som helst för att offentliggöra dem i tryckt skrift eller för att lämna meddelande som avses i föregående stycke”, [6] dvs. en rätt för envar att meddela uppgifter i vad ämne som helst för offentliggörande i tryckt skrift, om inte annat föreskrives i TF. Meddelaren åtnjuter i dessa anonymitetsskydd. [7]

Offentlighetsprincipen är naturligtvis inte undantagslös. Av hänsyn till olika intressen, såväl allmänna som enskilda, har vissa inskränkningar gjorts i de ovan nämnda friheterna. Domstolsförhandlingar och sammanträden med beslutande statliga och kommunala organ får hållas inom stängda dörrar. Vissa av myndigheters handlingar får hållas hemliga. Föreskrifter finns vidare om tystnadsplikt för offentliga funktionärer. Även meddelarfriheten har sina undantag. Varje typ av offentlighet har således sin motsvarighet i en typ av sekretess. Det är dessa regler som nedan skall behandlas.

3 Sekretesslagen

3.1 Inledning

Genom den lagstiftning som trädde i kraft den 1 januari 1981, sekretesslagen (SekL), infördes en gemensam lagreglering av handlingssekretess och tystnadsplikt i det allmännas verksamhet. En grundläggande utgångspunkt vid utformningen av SekL var att lagstiftningen skulle utformas på så sätt att största möjliga restriktivitet skulle och skall iakttas avseende sekretess till förmån för allmänna intressen, vilket i princip endast får förekomma i situationer där öppenhet skulle hindra eller avsevärt försvåra den verksamhet som är i fråga.

Sekretessen till skydd för enskilda intressen sträcker sig däremot längre. SekL:s tillämpningsområde har i lagtexten [8] uttryckts på så sätt att lagen innehåller bestämmelser om begränsning av rätten att ta del av allmänna handlingar [9] samt om förbud mot att lämna ut sådana handlingar och om tystnadsplikt i det allmännas verksamhet. Dessutom innehåller SekL vissa särskilda bestämmelser om allmänna handlingar samt bestämmelser om begränsning av den s.k. meddelarfriheten. [10] Föremålet för sekretessen är således information med ett visst innehåll.

Uttrycket sekretess innebär således enligt lagtexten ett på visst sätt avgränsat förbud för myndigheter och för de personer som deltar i dessas verksamhet att röja sekretessbelagd uppgift, vare sig det sker genom att allmän handling lämnas ut, det sker muntligen eller på annat sätt. Sekretess innebär dock inte bara förbud att röja uppgift, dvs. att meddela uppgiften till någon annan, även ett olovligt utnyttjande av en uppgift utan att något röjande äger rum är förbjudet. [11]

Bestämmelserna i SekL har byggts upp med hjälp av ett antal olika rekvisit. Dessa rekvisit rör föremålet för sekretessen, utstakar sekretessens räckvidd samt anger dess styrka. De två förstnämnda rekvisiten berör frågan hur gränsen kring en sekretessregels tillämpningsområde skall dras, dvs. sekretessens räckvidd och spridning. Det sistnämnda rekvisitet berör frågan vilka villkor som skall vara uppfyllda för att ett utlämnande av en uppgift i det särskilda fallet skall anses innebära att en skada uppkommer eller, med andra ord, vilka villkor som skall vara uppfyllda för att sekretess skall gälla, dvs. sekretessens skaderekvisit. Någon skarp gräns mellan de olika rekvisiten går emellertid inte att dra.

3.2 Sekretessens räckvidd och spridning

Sekretessens räckvidd begränsas genom olika uttryckssätt som att sekretess gäller i viss verksamhet eller i ärende av visst angivet slag eller – mera undantagsvis – vid viss myndighet.

I samtliga dessa fall för vissa i SekL angivna uppgifter. En kombination av dessa rekvisit kan också förekomma. Något förenklat innebär de i SekL angivna uttrycken att sekretessen är inskränkt till den information som är knuten till viss verksamhet eller till ett ärende av visst slag respektive till information som har samlats hos viss myndighet.

En inskränkning av en sekretessregels tillämpningsområde på så sätt att denna är begränsad till ett visst ärende, en viss verksamhet eller en viss myndighet, dvs. det primära sekretessområdet, benämns i förarbetena [12] till SekL primär sekretess. Sekretessen följer dock inte en handling eller muntlig information utanför det primära sekretessområdet, för det fall inte en kompletterande sekretessregel härom finns i SekL. I SekL återfinns därför regler som innebär att sekretess kan spridas utanför det primära sekretessområdet. Detta benämns i förarbetena [13] till SekL sekundär sekretess. Någon principiell skillnad mellan primär och sekundär sekretess föreligger inte. Dessa termer är endast avsedda att användas som hjälpmedel vid beskrivningen av regleringen i SekL.

Med sekundär sekretess avses således att det i en sekretessregel stadgas att sekretess, vilken primärt är begränsad till t.ex. viss myndighet, följer en uppgift som lämnas till annan myndighet. Vidare avses med sekundär sekretess att det i en sekretessregel som anger att vissa utpekade myndigheter, i fråga om uppgift som inhämtas från annan myndighet, har att iaktta den sekretess som primärt gäller för uppgiften hos denna andra myndighet.

Den sekundära sekretessen innebär således i första hand att en handling eller uppgift som är hemlig hos en myndighet behåller denna sin karaktär också hos en annan myndighet som tar emot handlingen eller uppgiften. Sekretessens anknytning till uppgiften kan dock föra med sig att den sekundära sekretessen härutöver även gäller beträffande en ny handling till vilken en sekretessbelagd uppgift har förts över från en inlånad handling eller från ett muntligt meddelande. Den sekundära sekretessen gäller vidare uppgifter som har tagits upp i en för ändamålet tillkommen skrivelse från den ena myndigheten till den andra.

I de fall en primär sekretessregel är tillämplig hos den mottagande myndigheten till skydd för uppgift som också omfattas av sekundär sekretess, skall den mottagande myndigheten tillämpa den primära sekretessregeln. Detta oavsett om denna regel innebär en starkare eller svagare sekretess än den sekretessregel som gäller hos den myndighet från vilken uppgiften inhämtats. En förutsättning härför är dock att de båda sekretessreglerna skyddar samma intresse.

3.3 Sekretessens skaderekvisit

Den tredje typen av rekvisit i sekretessreglerna är, som ovan sagts, sekretessens styrka. Härmed avses de i SekL uppställda skaderekvisiten. Dessa rekvisit är uppbyggda på så sätt att det för att sekretess skall gälla i princip krävs att det i det särskilda fallet är sannolikt att skada av viss art uppkommer om uppgift lämnas ut. Användningen av ett skaderekvisit i en sekretessbestämmelse kan emellertid även uppfattas som en metod att precisera föremålet för sekretessen eller dennas räckvidd.

En konsekvens av offentlighetsprincipen är att varje särskild sekretessregel har utformats på ett sådant sätt att den inte skall åstadkomma mer sekretess än vad som är oundgängligen nödvändigt för att skydda det intresse som har föranlett regeln. Detta innebär således att en uppgift inte skall omfattas av sekretess, om det inte kan förutses någon skada som resultat av att den lämnas ut.

De i SekL förekommande skaderekvisiten har olika utformning med olika sträng sekretess. Det raka skaderekvisitet har offentlighet som huvudregel, vilket innebär en presumtion för offentlighet. Detta rekvisit innebär att sekretess gäller, om det kan antas att en viss skada uppkommer om uppgiften röjs. Det omvända skaderekvisitet har sekretess som huvudregel, vilket innebär en presumtion för sekretess. Detta rekvisitet innebär att sekretess gäller, om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan skada. Ännu strängare sekretess, absolut sekretess, råder i de situationer där det inte finns något skaderekvisit. I dessa situationer är uppgifterna alltid hemliga, om inga sekretessbrytande regler är tillämpliga.

Det raka skaderekvisitet innebär således att uppgifterna normalt är offentliga men att sekretess gäller i vissa situationer. Beträffande skadebedömningen vid ett rakt skaderekvisit uttalade konstitutionsutskottet i förarbetena till SekL [14] bland annat följande.

”Avsikten är att skadebedömningen vid ett rakt skaderekvisit i huvudsak skall kunna göras med utgångspunkt i själva uppgiften. Frågan om sekretess gäller eller ej skall således inte i första hand knytas till en skadebedömning i det enskilda fallet. Avgörande skall i stället vara om uppgiften som sådan är av den arten att ett utlämnande typiskt sett kan vara ägnat att medföra skada för det intresse som sekretessregeln avser att skydda. Om uppgiften är av det slag att den genomsnittligt sett måste betraktas som harmlös, skall den alltså normalt anses falla utanför sekretessen.”

Skadebedömningen kan således göras inom förhållandevis vida ramar. En ytterligare aspekt som eventuellt bör vägas in i denna bedömning är huruvida kännedom om den som begär uppgiften kan ge anledning anta att vederbörande kommer att använda den på ett sådant sätt att skada uppkommer. Något svar på denna frågeställning ges emellertid inte vare sig i förarbetena till SekL eller i rättspraxis.

Det omvända skaderekvisitet innebär att huvudregeln är att sekretess gäller. Detta uttrycks på så sätt att sekretess gäller om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att någon skada uppkommer. Risken eller möjligheten att skada uppkommer skall således vara utesluten. Bedömningen är i dessa situationer förhållandevis begränsad. Det omvända skaderekvisitet torde innebära att en uppgift som omfattas av en sådan sekretessregel inte kan lämnas ut utan att kännedom om mottagarens identitet och dennes avsikt med den aktuella uppgiften föreligger.

En sekretessregel utan skaderekvisit, absolut sekretess, innebär således att sekretess gäller oavsett om någon skada uppkommer eller inte vid utlämnande av uppgiften.

3.4 Sekretess hos skattemyndighet

Inledningsvis påpekas att den nedan lämnade redogörelsen inte avser frågor om sekretess i ärenden om handräckning eller bistånd som svensk myndighet lämnar åt myndighet eller annat organ i vissa främmande stater eller om sekretess beträffande uppgift hos tullverket.

SekL innebär en enhetlig reglering av sekretessen inom skatteområdet på så sätt att ”känsliga” uppgifter i den egentliga beskattningsverksamheten sekretessbeläggs oavsett i vilken handling de återfinns. Kravet på insyn har härvid tillgodosetts genom uppställande av skaderekvisit i vissa av de tillämpliga lagrummen. Beträffande frågan om vilken styrka sekretessen bör ha inom skatteområdet, påpekade departementschefen i förarbetena [15] till SekL att en lämplig avvägning mellan skydds- och offentlighetsintressena måste eftersträvas. Härefter uttalade [16] han bl.a. följande.

”De skattskyldigas långtgående plikt att lämna uppgifter om sina förhållanden ger skyddsaspekten en särskild tyngd. Man kan nämligen inte bortse från att det av den stora mängden skattskyldiga skulle upplevas som integritetskränkande att uppgifter i deras självdeklarationer kom till offentligheten, även om en del av dessa uppgifter i och för sig är av tämligen alldaglig beskaffenhet. Vidare är det klart att ett utlämnande av uppgifter om ett företags affärs- och driftförhållanden ofta kan medföra skada för företaget. I vissa särskilda typer av skatteärenden är skyddsintresset särskilt uttalat.”

Härefter uttalade [17] departementschefen att det ovanstående i fråga om den årliga taxeringen innebar ”att bl.a. uppgifterna i inkomst- och förmögenhetslängderna blir offentliga liksom taxeringsnämnds beslut om avvikelse från självdeklaration.”

Detta har sedermera bekräftats i förarbetena [18] till den nya taxeringslagen, där departementschefen beträffande offentligheten i de uppgifter som förekommer i den s.k. skattelängden [19] uttalade bland annat följande.

”Uppgifterna i skattelängden är således i sig inte avgörande för vad som i ett taxerings- eller debiteringsärende omfattas av sekretess eller inte. Ett avskaffande av längden som beslutsbärare i fråga om taxeringsbesluten innebär därför inte att omfattningen av sekretessen ändras. Även fortsättningsvis gäller sekretess i myndighets verksamhet som avser bestämmande av skatt eller taxering men inte beträffande beslut varigenom skatt bestäms eller underlag för bestämmande av skatt fastställs. När det gäller sådana taxeringsbeslut där deklarationen följts finns det emellertid skäl att ställa frågan om vad som skall anses ingå i ett taxeringsbeslut. Om en uppgift hör till ett beslut är den ju offentlig. Vid tillämpningen av gällande rätt torde man göra en viss koppling till bestämmelserna om skattelängd i 68 § GTL. De uppgifter som enligt paragrafen skall antecknas i skattelängd anses offentliga.”

I SekL återfinns det ett antal regler [20] som medför att sekretess gäller vissa uppgifter inom skatteområdet. Sekretess gäller således inom skatteområdet för uppgift om eller i

  1. skattemyndighets verksamhet angående planläggning eller annan förberedelse för inspektion, revision eller annan granskning, [21]
  2. skattemyndighets verksamhet som hänför sig till pågående granskning för kontroll beträffande skatt eller avgift till staten eller kommun, [22]
  3. skattemyndighets verksamhet som avser bestämmande av skatt för uppgift om enskilds personliga eller ekonomiska förhållanden, [23]
  4. skattemyndighets verksamhet som avser taxering eller i övrigt fastställande av underlag för bestämmande av skatt för uppgift om enskilds personliga eller ekonomiska förhållanden, [24]
  5. skattemyndighets verksamhet som avser förande av eller uttag ur register som avses i skatteregisterlagen (1980:343) för uppgift om enskilds personliga eller ekonomiska förhållanden, [25]
  6. särskilt ärende om kontroll beträffande skatt eller om säkringsåtgärd i samband med sådan kontroll, [26]
  7. ärende om kompensation för eller återbetalning av skatt [27] samt
  8. ärende om anstånd med erläggande av skatt för uppgift om enskilds personliga eller ekonomiska förhållanden. [28]

För uppgift som omfattas av punkterna 1 och 2 ovan gäller ett rakt skaderekvisit, dvs. presumtionen är för offentlighet. Sekretess för uppgift enligt punkten 1 gäller endast om det kan antas att syftet med granskningsverksamheten motverkas om uppgiftens röjs. De uppgifter som således sekretesskyddas enligt denna punkt är t.ex. uppgifter som samlas in för taxeringsrevision eller uppgifter avseende fysiska och/eller juridiska personer vilka skall bli föremål för granskning, tiden och tillvägagångssättet för granskningen m.m.

Sekretess enligt punkten 2 ovan gäller endast om det med hänsyn till syftet med kontrollen är av synnerlig vikt att uppgiften inte uppenbaras för den som kontrollen avser. Den granskning som avses torde omfatta alla de metoder, för att kontrollera lämnade uppgifter eller på annat sätt skaffa sig underlag för fastställande av skatt, vilka skattemyndigheterna enligt gällande lagstiftning har på skatteområdet. Såväl uppgifter om säkringsåtgärder som beslut om taxeringsrevision eller annan granskning vid vilken säkringsåtgärder kan bli beslutade omfattas av denna punkt. De sekretesskyddade uppgifterna skyddas hos såväl skattemyndigheten som hos annan myndighet, t.ex. kronofogdemyndigheten. Sekretessen upphör när säkringsåtgärden verkställts eller när en sådan åtgärd inte längre är aktuell.

Sekretessen enligt punkterna 3, 4 och 5 ovan är absolut och omfattar uppgifter om såväl den som är föremål för skattemyndighetens verksamhet som tredje man vilkens förhållanden är berörda. Av RÅ 1986 not 624 framgår att en ”rättsutredning”, som fogats till en skrivelse till skattemyndighet, inte anses innehålla uppgifter om enskild person och därmed inte heller är sekretessbelagd.

Förekommer uppgift enligt punkterna 3, 4 och 5 ovan i mål eller ärende hos domstol gäller dock ett rakt skaderekvisit, dvs. presumtionen är för offentlighet. Eftersom domstolssekretessen, för vilken redogörs nedan under rubriken ”3.5. Sekretess hos läns-, kammar- och regeringsrätt”, är subsidiär till direktverkande regler om sekretess blir således denna sekretessregel inte tillämplig i ett mål eller ärende hos förvaltningsdomstol.

Sekretessen enligt punkterna 6, 7 och 8 ovan är absolut. Av RÅ 1983 Ab 217 respektive RÅ 1988 not 165 framgår att uppgifter i en revisionspromemoria respektive uppgifter om namn och adress på personer som eventuellt skall bli föremål för revision är uppgifter som är sekretessbelagda enligt punkten 6 ovan.

Med uttrycket skatt ovan avses skatt på inkomst eller förmögenhet samt omsättningsskatt och annan indirekt skatt. Vidare jämställs med skatt arbetsgivaravgift, prisregleringsavgift och liknande avgift som inte är direkt bundna till en prestation från det allmännas sida gentemot avgiftsbetalaren samt skatte- och avgiftstillägg och förseningsavgift. [29] Vare sig arvs- eller gåvoskatt omfattas dock av det sekretesskyddade området.

Med begreppet verksamhet, som avser bestämmande av skatt ovan, jämställs verksamheten som avser bestämmande av pensionsgrundande inkomst. [30] Vidare avses bland annat debitering av preliminär eller slutlig skatt, jämkning av eller nedsättning av avdrag för preliminär skatt samt nedsättning av eller befrielse från slutlig skatt.

Med begreppet verksamhet, som avser taxering eller i övrigt fastställande av underlag för bestämmande av skatt ovan, avses såväl taxering för inkomst- och förmögenhetsskatt som taxering till statlig fastighetsskatt. Vidare avses värdesättning av aktier i aktiebolag eller andelar i ekonomiska föreningar till ledning för taxering samt dispensärenden och ärenden om förhandsbesked i taxeringsfrågor.

Härvid bör påpekas att inte bara själva taxeringsärendena som sådana täcks av de ovan angivna uttrycken. Även t.ex. registerföring och annan verksamhet som har anknytning till förfarandet men saknar ärendekaraktär innefattas av dessa uttryck.

Enligt departementschefens uttalande i förarbetena [31] till SekL omfattas dock följande ärenden inte av de ovan angivna begreppen nämligen, rådgivningsverksamhet, ärenden om skattekontroll som utförs utanför ramen för ett taxeringsärende samt ärenden om kompensation för eller återbetalning av skatt eller om anstånd med erläggande av skatt.

Ärenden om fastställande av arbetsgivares betalningsskyldighet enligt 75 § andra stycket uppbördslagen, dvs. betalningsskyldighet grundad på arbetsgivarens underlåtenhet att göra avdrag för arbetstagares preliminära eller kvarstående skatt, är inte heller av den art att de anses omfattas av myndighets verksamhet som avser bestämmande av skatt eller taxering eller i övrigt fastställande av underlag för bestämmande av skatt, vilket framgår av RÅ 1988 ref. 152.

3.5 Sekretess hos läns-, kammar- och regeringsrätt

Med uttrycken domstol respektive förvaltningsdomstol nedan avses läns-, kammar- och regeringsrätt.

Ur rättssäkerhetssynpunkt anses det av hävd vara av stor vikt att domstolarnas handläggning och beslut i så stor utsträckning som möjligt är underkastade offentlig insyn. Offentligheten anses även stärka allmänhetens förtroende för rättskipningen. En förhandling vid domstol skall således i princip vara offentlig. [32] Av hänsyn till allmänna eller enskilda intressen är det dock ofrånkomligt att begränsa den offentliga insynen beträffande en del uppgifter som kan antas bli förebringade vid en domstolsförhandling. Begränsningar i en domstolsförhandlings offentlighet får emellertid endast göras genom lag. [33]

Som huvudregel [34] gäller att om en domstol, i sin rättskipande eller rättsvårdande verksamhet, från annan domstol eller myndighet erhåller uppgift som är sekretessbelagd där gäller denna sekretess även hos domstolen, dvs. sekundär sekretess. Denna regel tillämpas dock inte om en annan sekretessregel till skydd för samma intresse ändå är tillämplig på uppgiften hos den mottagande domstolen, [35] dvs. primär sekretess.

Sekretesskyddas uppgiften hos domstolen utan tillämpning av överföringsregeln, [36] skall den redan tillämpliga sekretessregeln ges företräde. Detta gäller vare sig den sistnämnda regeln är strängare eller mildare eller helt likvärdig med den som skulle bli tillämplig genom överföringsregeln. Däremot blir överföringsregeln tillämplig om en sekretessregel visserligen redan är tillämplig hos domstolen på den erhållna uppgiften men denna regel skyddar ett annat intresse än den regel som blir tillämplig genom överföringsregeln. I dessa situationer gäller hos domstolen såväl den redan förut tillämpliga sekretessen som den genom överföringsregeln överförda sekretessen.

Det ovanstående kan också uttryckas som så att en regel om sekundär sekretess viker om en primär sekretessregel som skyddar samma intresse är tillämplig hos domstolen.

En sökande, klagande eller annan part i ett mål eller ärende hos domstol eller annan myndighet har alltid rätt till s.k. partsinsyn, dvs. rätt till insyn i handlingar eller annat material i målet eller ärendet. Om det härvid, med hänsyn till allmänt eller enskilt intresse, bedöms vara av synnerlig vikt att sekretessbelagd uppgift inte röjs får denna parts rätt till insyn vika. [37]

I den mån en regel i SekL eller i lag till vilken denna hänvisar är tillämplig på viss uppgift i ett mål eller ärende hos domstol, skall således uppgiften i fråga omfattas av sekretess under målets eller ärendets skriftliga handläggning.

Det kan dock inte bli fråga om någon överföring av sekretess till en högre instans om sekretessen har upphört att gälla vid den lägre instansen på grund av reglerna om förhandlings inverkan på sekretessen [38] och om verkan i sekretesshänseende av att uppgift inflyter i dom eller annat beslut av domstol. [39]

Vissa av de ovan under rubriken, ”3.4 Sekretess hos skattemyndighet”, angivna sekretessreglerna [40] är tillämpliga även i ett mål eller ärende hos förvaltningsdomstol. Härvid gäller ett rakt skaderekvisit, dvs. sekretess, för uppgift i taxeringsmål hos förvaltningsdomstol, gäller endast om det kan antas att den enskilde lider skada eller men om uppgiften röjs. Detta raka skaderekvisit vilket, som ovan anförts, innebär en presumtion för offentlighet skall tillämpas på alla uppgifter som är av betydelse i ett mål eller ärende. Enligt förarbetena [41] till förvaltningsprocesslagen (1971:291) innebär detta att uppgiften skall hänföra sig till en fråga som är föremål för domstolens prövning. Det förhållande att en taxering överklagas på någon punkt, t.ex. beträffande ett yrkat avdrag som inte medgivits, torde således inte medföra att alla uppgifter i den aktuella självdeklarationen omfattas av den offentlighet som råder i ett mål eller ärende hos förvaltningsdomstol. Uppgift, som inte på detta sätt har betydelse i målet och som har erhållits från en annan myndighet, där de är sekretessbelagda, behåller den sekretess som de har hos den andra myndigheten. För uppgifter, som inte är sekretessbelagda hos den myndighet som de har erhållits från gäller däremot det raka skaderekvisitet. Saknar slutligen uppgiften betydelse i målet eller ärendet men har den inte erhållits från en myndighet utan från den skattskyldige tillämpas huvudregeln med det raka skaderekvisitet, dvs. presumtion för offentlighet.

Det förhållandet att en viss handling i ett mål eller ärende hos domstol tillfälligtvis finns hos myndighet utanför domstolen, innebär inte att andra sekretessregler skall tillämpas än de som är tillämpliga på uppgift i mål eller ärende hos domstol. Detta framgår också av RÅ 1981 2:57.

Eftersom presumtionen, enligt det raka skaderekvisitet, således är för offentlighet för uppgift i ett mål eller ärende hos en domstol torde utrymmet att lämna ut uppgifter vara tämligen vid.

Beträffande bedömningen av om sekretess skall gälla för uppgift i mål eller ärende hos domstol gjorde departementschefen bland annat följande uttalande i förarbetena [42] till SekL.

”Förekommer det uppgifter om t.ex. sjukdom som grund för yrkande om avdrag för nedsatt skatteförmåga, får det i allmänhet antas att röjande skulle medföra men för den enskilde. Uppgifter som rör intäkter och avdrag får likaså normalt anses hemliga. Också beträffande uppgifter som har inhämtats vid taxeringsrevision och liknande torde skaderekvisitet få anses uppfyllt i flertalet fall.”

Några exempel på uppgifter vilka skulle anses offentliga gav departementschefen dock inte. Den ovanstående av departementschefen gjorda bedömningen har emellertid underkänts av regeringsrätten i RÅ 1981 2:35. Härvid anförde regeringsrådet Petrén, till utvecklande av sin mening, att den ovan angivna exemplifieringen i förarbetena till SekL inte står i överensstämmelse med stadgandets övergripande syfte, vilket är att domstolsprocessen i princip skall vara offentlig. Ytterligare exempel på att departementschefens bedömning var något för ”sekretessvänlig” är RÅ 1981 Ab 179 och RÅ 1983 2:9.

Regeringsrätten har i ett senare avgjort ärende, RÅ 1990 not 379, med hänvisning till SekL:s förarbeten [43] förklarat att utgångspunkten för bedömningen av frågan om röjandet av uppgifter som bekräftar att vissa personer vidtagit s.k. skatteplaneringsåtgärder kan antas leda till men för personerna i fråga skall vara de berörda personernas egna upplevelser. Frågan måste således bedömas från fall till fall med beaktande av bland annat vilka personer som är inblandade, vilka åtgärder som är i fråga och vad uppgifterna skall användas till. I allmänhet kan dock, enligt regeringsrätten, ett röjande av enbart det förhållandet att någon vidtagit vad som kan betecknas som skatteplaneringsåtgärder inte antas leda till sådant men för den enskilde som avses i SekL. Däremot får skaderekvisitet ofta anses vara uppfyllt när det gäller mer detaljerade uppgifter om skatteplaneringsåtgärderna, t.ex. i fråga om omfattningen och det närmare tillvägagångssättet. Mot bakgrund av detta resonemang fann regeringsrätten det inte föreligga något hinder mot att lämna ut handlingar innefattande rättsutredning och allmänt hållen argumentation om hur de aktuella transaktionerna skall bedömas.

Erhåller en domstol en sekretessbelagd uppgift i samband med att domstolen skall pröva beslut som innefattar avslag på begäran att få ut uppgiften, omfattas uppgiften av sekundär sekretess enligt vad ovan sagts. Uppgiften kommer således att vara sekretessbelagd under handläggningen hos domstolen. Beslutar domstolen att handlingen skall lämnas ut, blir uppgiften tillgänglig för klaganden såväl hos den eller de myndigheter som vägrat lämna ut den som hos domstolen. Skulle domstolen däremot finna att uppgiften inte skall lämnas ut, består sekretessen såväl hos myndigheten som hos domstolen. Härvid bör påpekas att sekretess inte hindrar den som överklagat ett beslut om vägran att lämna ut allmän handling från att ta del av domstolens dom eller beslut, även om detta innefattar ett avslag på besvären. Den som är part i mål eller ärende har nämligen alltid rätt att ta del av dom eller beslut i målet eller ärendet. [44]

3.5.1 Muntlig förhandling

Sekretess för uppgift i mål eller ärende i domstols rättskipande eller rättsvårdande verksamhet upphör att gälla i målet eller ärendet om uppgiften förebringas vid en offentlig förhandling i samma mål eller ärende. [45] Huruvida åhörare har varit närvarande vid förhandlingen eller inte saknar härvid betydelse. Enligt departementschefens uttalande i förarbetena [46] till SekL skall bedömning av när en uppgift är att anse som förebringad göras enligt följande.

”En uppgift bör enligt min mening anses förebringad vid förhandling, om den i något sammanhang har åberopats under förhandlingen och alltså ingår i processmaterialet. En uppgift som lämnats muntligen vid förhandlingen är självfallet alltid att anse som förebringad. Uppgifter i handlingar som kommit in till domstolen före förhandlingen eller i handlingar som part eller annan ger in vid förhandlingen bör anses förebringade, om handlingen i den delen åberopas vid förhandlingen. Till den del en handling inte uppläses eller åberopas vid förhandlingen är däremot uppgifterna inte att anse som förebringade. Enbart den omständigheten att en sekretessbelagd uppgift finns i en handling som är tillgänglig vid en offentlig förhandling är alltså inte tillräcklig för att sekretessen skall upphöra att gälla.”

Den omständigheten att en förvaltningsdomstol hållit offentlig muntlig förhandling i ett mål innebär dock inte att alla de uppgifter på vilka domstolen skall grunda sitt avgörande skall anses förebringade vid förhandlingen. Endast uppgifter som faktiskt har föredragits eller åberopats vid förhandlingen torde kunna anses förebringade vid densamma. Det blir således till stor del en bedömningsfråga om uppgifter skall anses förebringade vid en offentlig förhandling eller inte. Detta torde ställa krav på domstolen att i sitt protokoll redovisa i vilka delar tillgängligt material har lästs upp eller åberopats vid en offentlig förhandling. För det fall en förhandling hålls inom stängda dörrar, erfordras denna redovisning för att domstolen skall kunna bedöma vilken omfattning ett eventuellt sekretessförordnande skall ges. [47] För det fall en förhandling hålls inom stängda dörrar, vilket i allmänhet torde gälla i skattemål hos förvaltningsdomstol, och det står klart att sekretessförordnande bör meddelas beträffande samtliga vid förhandlingen förebringade uppgifter, torde emellertid redovisningen kunna underlåtas.

Den sekretess som påverkas av att en uppgift förebringas vid en offentlig förhandling kan följa antingen av en primärt tillämplig sekretessregel i SekL eller i lag till vilken SekL hänvisar eller på grund av överföringsregeln. [48] Upphör sekretessen för viss uppgift att gälla i ett mål eller ärende innebär detta att sekretess för ifrågavarande uppgift inte gäller hos den överinstans till vilken målet eller ärendet fullföljs. Möjlighet föreligger således i dessa fall att få ut uppgiften från såväl över- som underinstans.

Den omständigheten att sekretessen har upphört att gälla för uppgift i mål eller ärende hos domstol innebär emellertid inte att sekretessen upphör att gälla i fråga om samma uppgift hos t.ex. den myndighet vilken överlämnat uppgiften till domstolen. Motsvarande gäller om uppgiften har erhållits från en annan domstol.

En uppgift som redan är offentlig hos en domstol kan dock bli föremål för sekretess hos en annan domstol under förutsättning att uppgiften hos den senare domstolen omfattas av en sekretessregel.

3.5.2 Förhandling inom stängda dörrar

För förvaltningsdomstolarnas del uppställs regeln [49] att det för förhandling inom stängda dörrar inte bör krävas mer än att vid domstolen gäller sekretess för uppgift som kan väntas bli förebringad vid förhandlingen. Vid förvaltningsdomstolarna torde därför förhandling inom stängda dörrar såväl äga som komma att äga rum i förhållandevis större utsträckning än vid de allmänna domstolarna. Detta sammanhänger inte bara med målens karaktär och med den omständigheten att förvaltningsdomstol har möjlighet att hålla förhandling inom stängda dörrar, i alla fall då en uppgift som väntas bli förebringad vid förhandlingen omfattas av en för domstolen gällande sekretessbestämmelse. Av betydelse är också att de allra flesta mål hos förvaltningsdomstol handläggs helt och hållet skriftligt. På grund härav kan det ligga nära till hands för dessa domstolar att ha den inställningen att sekretessen för uppgifterna i ett visst mål inte bör få bli sämre enbart därför att en förhandling hålls inom stängda dörrar. Ett beslut om att förhandling skall hållas inom stängda dörrar leder dock inte automatiskt till att sekretess allt framgent gäller hos domstolen för sekretessbelagda uppgifter som har förebringats vid förhandlingen. Det kan nämligen tänkas att domstolen efter förhandlingens slut finner att uppgifterna i själva verket inte var av den natur som domstolen räknat med då den beslöt om förhandling inom stängda dörrar. Sekretess hos domstol för uppgift som förebringats vid förhandling inom stängda dörrar blir därför bestående endast i den mån domstolen förordnar om det då den skiljer målet eller ärendet från sig. Under tiden dessförinnan äger sekretessen bestånd. Ett sekretessförordnande kan således inte meddelas separat utan måste alltid ingå i domen eller beslutet.

Har sekretessen för viss uppgift upphört att gälla hos den domstol som har handlagt målet eller ärendet, gäller inte heller sekretessen för samma uppgift hos den överinstans till vilken målet eller ärendet fullföljts. Härmed skall dock inte förstås att sekretessen för uppgiften upphör att gälla vid alla andra domstolar. Det är således inte otänkbart att en uppgift är offentlig i ett mål eller ärende hos en domstol men sekretessbelagd i ett mål eller ärende hos en annan domstol.

3.5.3 Överläggning till dom eller beslut

Sekretess gäller hos domstol i dess rättskipande eller rättsvårdande verksamhet för uppgift om vad som har förekommit vid domstols överläggningar inom stängda dörrar angående dom eller sådant beslut i den mån det inte framgår av allmän handling. [50] Om inte denna sekretessregel fanns, skulle risk föreligga för att varje framförd synpunkt eller varje framlagt utkast till skrivning kunde ges allmän spridning. Många av deltagarna i överläggningarna skulle eventuellt dra sig för att gå in i en djupare diskussion. Härigenom skulle risk föreligga att målen och ärendena fick en mindre allsidig belysning. Det torde därför vara av stor vikt för domstolarnas verksamhet att sekretess gäller beträffande vad som har förekommit vid domstols överläggning inom stängda dörrar angående dom eller annat beslut.

3.5.4 Dom eller beslut

Som ovan sagts har det ur rättssäkerhetssynpunkt av hävd ansetts viktigt att allmänheten har så stor insyn i domstolarnas verksamhet som möjligt. Ur denna synpunkt får det därför anses motiverat att domstolarnas avgöranden i största möjliga utsträckning är offentliga.

Inledningsvis bör påpekas att sekretess gäller hos domstol i dess rättskipande eller rättsvårdande verksamhet för uppgift om innehållet i ännu inte meddelad dom eller i annat ännu inte meddelat beslut. [51] En dom är att anse såsom meddelad om den avkunnas i samband med muntlig förhandling. I annat fall torde den inte vara att anse såsom meddelad förrän den undertecknats och lämnats ut för expediering. Detta framgår av RÅ 1982 2:59.

SekL uppställer som huvudregel att sekretess för uppgift i mål eller ärende i domstols rättskipande eller rättsvårdande verksamhet upphör att gälla i målet eller ärendet, om uppgiften ingår i domstolens dom eller i annat av domstolen meddelat beslut i denna verksamhet. [52] Samtidigt finns dock en möjlighet för domstolen att förordna att sekretess alltjämt skall gälla för viss uppgift, trots att uppgiften tas in i dom eller beslut. Ett sådant förordnande får dock inte omfatta domslutet eller motsvarande del av annat beslut, såvida inte rikets säkerhet eller annat intresse av synnerlig vikt oundgängligen påkallar det. [53]

Det överlämnas således åt domstolen att avgöra huruvida offentlighets- eller sekretessintresset skall tilläggas störst tyngd. Denna frihet för domstolen att göra en avvägning i det enskilda fallet utgör en motsvarighet till den frihet domstolen har då den tar ställning i frågan huruvida en förhandling skall vara offentlig eller inte. I förarbetena [54] till SekL angav departementschefen att han förutsatte ”att domstolarna är restriktiva vid sekretessbeläggning av domar och beslut.”

Ett sekretessförordnande i en dom eller ett beslut kan vara dels ett förordnande beträffande en uppgift som förebringats vid en förhandling inom stängda dörrar, [55] dels ett förordnande vilket t.ex. officio prövats av högre rätt, [56] dels ett förordnande vilket meddelas av domstolen i domen eller beslutet, [57] dels slutligen ett eller flera av dessa förordnanden. Möjlighet finns dock för domstolen att begränsa sekretessförordnandet till att omfatta endast det bakomliggande materialet. Härigenom blir domen offentlig. Denna ordning torde vara fullt naturlig. Ofta kan uppgifterna i det bakomliggande materialet vara mer utförliga och därigenom mer känsliga än de uppgifter i ämnet som inflyter i domen eller beslutet.

Denna sistnämnda möjlighet gör det möjligt för domstolarna att dels i all rimlig utsträckning ta hänsyn till de intressen som talar för att domstolarnas domar och beslut i så stor utsträckning som möjligt skall vara offentliga, dels bevara sekretessen med hänsyn till omständigheterna i det särskilda fall då sekretess är påkallad även för uppgifter som flyter in i dom eller beslut av domstol.

Härav följer vidare att den ”enkla” slutsatsen kan dras att samtliga uppgifter i en dom eller ett beslut är offentliga, om domen eller beslutet inte innehåller något förordnande om sekretess.

Har en sekretessbelagd uppgift tagits in i en domstols dom eller beslut utan att domstolen i domen eller beslutet meddelat något sekretessförordnande, upphör sekretessen att gälla i målet eller ärendet. Förs talan mot domen eller beslutet gäller således inte sekretess för uppgiften hos överinstansen. Däremot torde sekretess i vissa situationer gälla för uppgiften hos annan domstol.

Har en domstol beslutat om sekretess – helt eller delvis – för innehållet i en dom eller ett beslut, gäller motsvarande sekretess också hos en domstol eller annan myndighet som får del av domen eller beslutet. Skulle sekretess till skydd för samma intresse redan gälla hos den andra myndigheten – eventuellt omfattande ett större parti av en dom eller ett beslut än det som domstolen sekretessbelagt – gäller dock sistnämnda sekretess. [58]

3.5.5 Fullföljd av talan

Fullföljs talan i ett mål eller ärende, vari domstol har meddelat att sekretessförordnande för uppgift skall bestå, skall överinstansen ex officio pröva förordnandet när den skiljer målet eller ärendet från sig. [59] Denna regel innebär att överinstansen, när den skiljer ett mål eller ärende från sig, skall ompröva ett sekretessförordnande som underinstansen har meddelat. Detta torde gälla oavsett om uppgiften hos överinstansen har förebringats vid offentlig förhandling eller inte eller om uppgiften tillhör en del av målet som inte prövats av överinstansen. Överinstansen måste dock upphäva sekretessförordnandet om uppgiften hos denna instans har förebringats vid offentlig förhandling. Uppgiften har i denna situation blivit offentlig. [60]

3.6 Undantag från sekretess

Från den ovan angivna sekretessen inom skatteområdet undantas beslut varigenom skatt eller pensionsgrundande inkomst bestäms samt beslut varigenom underlag för bestämmande av skatt fastställs. [61] Beträffande vilka beslut som härmed avses, gjorde departementschefen följande uttalande i förarbetena [62] till SekL.

”Till beslut som här avses hör bl.a. beslut om debitering eller jämkning av preliminär skatt, beslut om taxering, beslut om åsättande av särskilt taxeringsvärde på fastighet, beslut om rättelse av tidigare beslut liksom beslut om eftertaxering och beslut varigenom taxering ändras eller upphävs. Vidare är beslut om nedsättning eller befrielse från skatt och beslut om värdesättning av aktier eller andelar offentliga.”

Beslutsoffentligheten torde således omfatta såväl slutliga som preliminära beslut vilka meddelas under ett ärendes gång och som den skattskyldige kan få omprövade inom ärendets ram. En förutsättning för att ett beslut skall anses vara ett beslut varigenom skatt fastställs torde dock vara att beslutet har rättsverkan eller är verkställbart.

Undantag från den ovan angivna sekretessen inom skatteområdet finns vidare för följande uppgifter.

  1. Uppgift till enskild enligt vad som föreskrivs i lag om förfarandet vid beskattning eller om skatteregister. [63]
  2. Uppgift till annan myndighet om uppgiftsskyldighet följer av lag eller förordning. [64]
  3. Uppgift till annan myndighet om uppgiften behövs där för förundersökning, rättegång, ärende om disciplinansvar eller skiljande från anställning eller annat jämförbart rättsligt förfarande vid myndigheten mot någon rörande hans deltagande i verksamheten vid en myndighet där uppgiften förekommer. [65]
  4. Uppgift till annan myndighet om uppgiften behövs där för omprövning av beslut eller åtgärd av den myndighet där uppgiften förekommer. [66]
  5. Uppgift till annan myndighet om det är uppenbart att intresset av att uppgiften lämnas har företräde framför det intresse som sekretessen skall skydda. [67]
  6. Uppgift om det är nödvändigt för att den utlämnande myndigheten skall kunna fullgöra sin verksamhet. [68]
  7. Om samtycke, helt eller delvis, föreligger från den enskilde vars intresse sekretessen är avsedd att skydda, [69] den enskilde kan härvid vidare uppställa förbehåll som inskränker rätten för enskild att lämna uppgiften vidare eller utnyttja densamma, [70] någon möjlighet att uppställa förbehåll gentemot myndighet föreligger dock inte.
  8. Om förbehåll som inskränker rätten att lämna uppgiften vidare eller utnyttja densamma uppställs av utlämnande myndighet. [71]
  9. Om förbehåll som inskränker rätten att lämna uppgiften vidare eller utnyttja densamma uppställs av utlämnande myndighet, när uppgiften lämnas till part, ställföreträdare, ombud eller biträde. [72]

Slutligen gäller naturligtvis sekretess till skydd för enskild inte i förhållande till den enskilde själv, [73] se RÅ 1981 2:63. Att en konkursförvaltare inte med stöd av denna regel har rätt ta del av sekretessbelagda uppgifter i en revisionspromemoria, framgår av RÅ 1985 2:18.

Med undantaget enligt punkten 1 ovan avses t.ex. taxeringslagen (1990:324), uppbördslagen (1953:272), lagen (1968:430) om mervärdesskatt respektive skatteregisterlagen (1980:343). Genom denna konstruktion kan ytterligare undantag från sekretessen göras om det visar sig erforderligt. Dessa föreskrifter tas då in i någon av de åsyftade lagarna.

Enligt skatteregisterlagen [74] får från skatteregistret utan hinder av vad som föreskrivs i annan lag, t.ex. SekL, till enskild lämnas ut följande uppgifter, om det inte av särskild anledning kan antas att den registrerade eller någon honom närstående lider men om uppgiften röjs.

För fysisk person som är kyrkobokförd i Sverige får följande uppgifter lämnas ut,

  1. personnummer, namn, adress, civilstånd, datum för civilståndsändring, och folkbokföringsförhållanden,
  2. registrering enligt lagen (1968:430) om mervärdesskatt, särskilt registrerings- och redovisningsnummer, organisationsnummer och firma, samt
  3. slag av preliminär skatt som personen skall betala.

För juridisk person och för enkelt bolag, partrederi och utländskt företags filial i Sverige får följande uppgifter lämnas ut,

  1. organisationsnummer med tidpunkt för registrering och avregistrering i registret, namn, firma, adress, hemortskommun, säte och juridisk form,
  2. registrering enligt lagen (1968:430) om mervärdesskatt, särskilt registrerings- och redovisningsnummer,
  3. slag av näringsverksamhet,
  4. beslut om likvidation eller konkurs, samt
  5. registrering av skattskyldighet att inbetala innehållen preliminär A-skatt eller arbetsgivaravgift.

Ovanstående uppgifter är således offentliga om det inte av särskild anledning kan antas att den registrerade eller någon honom närstående lider men om uppgiften röjs. Att uppgift huruvida en juridisk person är registrerad i arbetsgivarregistret inte omfattas av denna offentlighet framgår av RÅ 1983 Ab 124.

Undantaget enligt punkten 2 ovan innebär att en regel i lag eller förordning om utväxling av uppgifter mellan myndigheter skall lända till efterrättelse utan hinder av SekL. Det är dock inte nödvändigt att regeln i fråga avfattats på grund av att uppgifterna eventuellt kan vara hemliga. Däremot torde krävas för att undantaget skall vara tillämpligt att den fyller vissa krav på konkretion. Härvid kan den aktuella regeln antingen ta sikte på utlämnande av uppgifter av speciellt slag, gälla viss myndighets rätt att få del av uppgifter i allmänhet eller avse skyldighet för viss myndighet att lämna andra myndigheter information.

Undantaget enligt punkten 3 ovan innebär att uppgift får lämnas till domstol om uppgiften behövs för något av de angivna eller med de angivna jämförbara rättsliga förfaranden.

Av undantaget enligt punkten 4 ovan torde motsatsvis kunna utläsas att någon allmän befogenhet inte föreligger att lämna en överordnad myndighet sekretessbelagda uppgifter.

Undantaget enligt punkten 5 ovan benämns generalklausulen. Dess syfte torde vara att inte onödigtvis förhindra myndigheter från att lämna ut uppgift till varandra i situationer där intresset av att uppgiften lämnas har företräde framför intresset av att uppgiften inte lämnas ut. Generalklausulen är tillämplig på uppgiftslämnande såväl mellan olika myndigheter som mellan olika verksamhetsgrenar inom en och samma myndighet. En förutsättning för att generalklausulen skall vara tillämplig är dock att den inte strider mot sådan specialreglering av uppgiftslämnandet i fråga som återfinns i lag eller förordning. [75] Har t.ex. i lag föreskrivits att en viss myndighet för sin verksamhet på vissa angivna villkor kan få ta del av hemliga uppgifter hos en annan myndighet, torde dock inte generalklausulen bli tillämplig i de situationer när och om de i lagen angivna villkoren inte är uppfyllda.

Undantaget enligt punkten 6 ovan är avsett att tillämpas i de situationer när någon uppgiftsskyldighet inte föreligger enligt lag eller förordning.

Vid lämnandet av samtycke från enskild, enligt punkten 7 ovan, kan vederbörande härvid som villkor kräva att myndigheten uppställer förbehåll som inskränker rätten för utomstående att lämna uppgiften vidare eller utnyttja densamma. [76] Någon möjlighet att uppställa förbehåll gentemot myndighet torde dock inte föreligga. En enskild kan naturligtvis inte genom att lämna ett villkorat samtycke hindra en utomstående från att fritt få del av uppgift som bedömts kunna utlämnas utan att komma i konflikt med ett i en sekretessregel uppställt skaderekvisit. Härvid bör dock nämnas att det inte är någon förutsättning för uppställande av ett förbehåll att sekretessregeln i fråga innehåller något skaderekvisit. Detta följer av att en enskild har förfoganderätt över all sekretess som gäller till vederbörandes skydd med undantag för vissa, för denna artikel ointressanta, speciella situationer. [77]

Undantaget enligt punkten 8 ovan är tillämpligt endast i fråga om sekretessregler som innehåller ett skaderekvisit. Förbehåll får vidare uppställas endast om förbehållet behövs och, sammanvägt med andra omständigheter, är tillräckligt för att undanröja en skaderisk som i annat fall skulle utgöra ett hinder mot utlämnande.

Syftet bakom undantaget enligt punkten 9 ovan torde ha varit att det i vissa situationer kan anses lämpligare att lämna ut sekretessbelagda uppgifter till parts ombud, biträde eller ställföreträdare i stället för till parten personligen. I en sådan situation kan myndigheten förbjuda ombudet, biträdet eller ställföreträdaren att lämna uppgiften vidare till parten. Något förbud att lämna den aktuella uppgiften muntligen till parten torde dock inte kunna uppställas. Inte heller kan en part hindras att kontakta sitt ombud, biträde eller ställföreträdare.

Undantagna från beslutsoffentligheten, vilket således innebär att de är sekretessbelagda, är dock beslut i följande ärenden

  1. förhandsbesked i taxerings- eller skattefråga, [78] se RÅ 1987 not 5 samt regeringsrättens dom den 18 februari 1992 i mål 5008-1991,
  2. medgivande att skattepliktig intäkt enligt reglerna om statlig inkomstskatt inte skall anses uppkomma vid avyttring av aktier i fåmansföretag, [79]
  3. beskattning av utländska forskare vid tillfälligt arbete i Sverige när beslutet har fattats av forskarskattenämnden. [80]

Källförteckning

H Corell m.fl.; ”Sekretesslagen 1980 års lagstiftning med kommentarer”, andra upplagan 1984.

G Landerdahl – M-B Remstam; ”Beskattningsförfarandet & Skatteprocessen”, första upplagan 1989.

G Petrén – H Ragnemalm; ”Sveriges grundlagar och tillhörande författningar med förklaringar”, tolfte upplagan 1980.

H Strömberg; ”Handlingsoffentlighet och sekretess”, femte upplagan 1989.

Riksskatteverket; ”Sekretesslagen” Kompendium RSV Au 2-2 utg 2.

Regeringens proposition 1979/80:2 med förslag till sekretesslag m.m. Del A.

Regeringens proposition 1979/80:146 med förslag till skatteregisterlag.

Regeringens proposition 1980/81:70 om följdlagstiftning på skatteområdet med anledning av den nya sekretesslagen m.m.

Benny Nilsson

Benny Nilsson är stadsjurist i Landskrona kommun.

  • [1]

    2 kap. 1 § punkt 1 regeringsformen (RF)

  • [2]

    2 kap. 1 § punkt 2 RF

  • [3]

    2 kap. 1 § tryckfrihetsförordningen (TF)

  • [4]

    1 kap. 1 § första och andra stycket TF

  • [5]

    2 kap. 1 § TF

  • [6]

    1 kap. 1 § tredje och fjärde stycket TF

  • [7]

    3 kap. 1–6 §§ TF

  • [8]

    1 kap. 1 § sekretesslagen (SekL)

  • [9]

    Med allmän handling avses enligt 2 kap. 3 § TF en handling som förvaras hos en myndighet och är att anse som inkommen till eller upprättad hos myndigheten

  • [10]

    Med meddelarfrihet avses enligt 1 kap. 1 § tredje stycket TF en rätt att meddela uppgifter i vad ämne som helst för offentliggörande i tryckt skrift, om inte annat stadgas i 7 kap. 3 § TF. Meddelaren har enligt 3 kap. TF rätt till anonymitetsskydd.

  • [11]

    Prop. 1979/80:2 Del A s. 122

  • [12]

    Prop. 1979/80:2 Del A s. 72 ff

  • [13]

    Se not 12 ovan

  • [14]

    KU 1979/80:37 s. 9

  • [15]

    Prop. 1979/80:2 Del A s. 256

  • [16]

    Se not 15 ovan

  • [17]

    Prop. 1979/80:2 Del A s. 257

  • [18]

    Prop. 1989/90:74 s. 296–299

  • [19]

    Enligt 12 § taxeringsförordningen (1990:1236) skall skattemyndigheten för varje taxeringsår upprätta en skattelängd, vilken skall omfatta de beslut enligt taxeringslagen (1990:324) som skattemyndigheten skall fatta och som beaktas på skattsedeln på slutlig skatt för taxeringsåret. Enligt 6 § uppbördsförordningen (1967:626) skall i skattelängd för varje skattskyldig anges slutlig skatt och däri ingående poster, preliminär skatt, överskjutande preliminär skatt, kvarstående skatt, kvarskatteavgift, överskatteränta. I skattelängden skall vidare anges den skattskyldiges pensionsgrundande inkomst och underlag för egenavgifter.

  • [20]

    4 kap. 1–2 §§ respektive 9 kap. 1–3 §§ SekL

  • [21]

    4 kap. 1 § SekL

  • [22]

    4 kap. 2 § SekL

  • [23]

    9 kap. 1 § första stycket SekL

  • [24]

    Se not 23 ovan

  • [25]

    Se not 23 ovan

  • [26]

    9 kap. 2 § punkt 1 SekL

  • [27]

    9 kap. 2 § punkt 2 SekL

  • [28]

    9 kap. 2 § punkt 3 SekL

  • [29]

    9 kap. 1 § andra stycket SekL

  • [30]

    9 kap. 1 § andra stycket andra meningen SekL

  • [31]

    Se not 12 ovan

  • [32]

    2 kap. 11 § andra stycket RF

  • [33]

    2 kap. 12 § RF

  • [34]

    12 kap. 1 § första stycket SekL

  • [35]

    12 kap. 1 § andra stycket SekL

  • [36]

    12 kap. 1 § SekL

  • [37]

    14 kap. 5 § första stycket SekL

  • [38]

    12 kap. 3 § första och andra stycket SekL

  • [39]

    12 kap. 4 § första stycket SekL

  • [40]

    Se not 23, 24 och 25 ovan

  • [41]

    Prop. 1971:30 s. 579 ff

  • [42]

    Prop. 1979/80:2 Del A s. 259

  • [43]

    Prop. 1979/80:2 Del A s. 83 f

  • [44]

    14 kap. 5 § andra stycket SekL

  • [45]

    12 kap. 3 § första stycket SekL

  • [46]

    Prop. 1979/80:2 Del A s. 304 f

  • [47]

    14 kap. 3 § andra stycket SekL

  • [48]

    Se not 36 ovan

  • [49]

    9 § förvaltningsprocesslagen (1971:291)

  • [50]

    12 kap. 5 § första stycket punkt 2 SekL

  • [51]

    12 kap. 5 § första stycket punkt 1 SekL

  • [52]

    12 kap. 4 § första stycket SekL

  • [53]

    12 kap. 4 § andra stycket SekL

  • [54]

    Prop. 1979/80:2 Del A s. 309

  • [55]

    12 kap. 3 § andra stycket SekL

  • [56]

    12 kap. 3 § tredje stycket SekL

  • [57]

    12 kap. 4 § andra stycket SekL

  • [58]

    12 kap. 4 § tredje stycket SekL

  • [59]

    12 kap. 3 § tredje stycket SekL

  • [60]

    12 kap. 3 § första stycket SekL

  • [61]

    9 kap. 1 § tredje stycket SekL

  • [62]

    Prop. 1979/80:2 Del A s. 260

  • [63]

    9 kap. 1 § fjärde stycket SekL

  • [64]

    14 kap. 1 § SekL

  • [65]

    14 kap. 2 § punkt 1 SekL

  • [66]

    14 kap. 2 § punkt 2 SekL

  • [67]

    14 kap. 3 § SekL

  • [68]

    1 kap. 5 § SekL

  • [69]

    14 kap. 4 § SekL

  • [70]

    14 kap. 9 § andra stycket SekL

  • [71]

    14 kap. 9 § första stycket SekL

  • [72]

    14 kap. 10 § punkt 1 SekL

  • [73]

    14 kap. 4 § SekL

  • [74]

    12 § skatteregisterlagen (1980:343)

  • [75]

    14 kap. 3 § andra stycket SekL

  • [76]

    14 kap. 9 § andra stycket SekL

  • [77]

    7 kap. 3 och 5 §§ SekL

  • [78]

    9 kap. 1 § tredje stycket punkt 1 SekL

  • [79]

    9 kap. 1 § tredje stycket punkt 2 SekL

  • [80]

    9 kap. 1 § tredje stycket punkt 3 SekL

Sifferkollen Läs mer

Belopp

Basbelopp
År 2019 2020 2021
Prisbasbelopp 46 500 47 300 47 600
Förhöjt pbb. 47 400 48 300 48 600
Inkomstbasbelopp 64 400 66 800  
Utdelning fåmansföretag
År 2018 2019 2020
Schablonbelopp 169 125 171 875 177 100

Räntesatser

Periodiseringsfond
År 2018 2019 2020
Räntesats 0,36 0,51 0,50

 

Referensränta
År 2016-07-01 2019-07-01 - 
Räntesats -0,5 0,0
Ränta på skattekontot
Period 2013-2016 2017 -
Intäkt 0,5625 0
Kostnad Låg 1,25 1,25
Kostnad Hög 16,25 16,25
Räntefördelning
Inkomstår 2018 2019 2020
Positiv 6,49 6,51 6,50
Negativ 1,50 1,51 1,50
Statslåneränta
År 2018 2019 2020
31 maj 0,49 0,05 -0,01
30 nov 0,51 -0,09  

Traktamenten

Bilresor
Inkomstår 2018 2019 2020
Egen bil 18,50 18,50 18,50
Förmånsbil, diesel 6,50 6,50 6,50
Förmånsbil, bensin 9,50 9,50 9,50
Kostförmån
År 2018 2019 2020
Frukost, lunch och middag 235 245 245
Lunch eller middag 94 98 98
Frukost 47 49 49
Skattefria gåvor
År 2018 2019 2020
Julgåva 450 450 450
Jubileumsgåva 1 350 1 350 1 350
Minnesgåva 15 000 15 000 15 000

Skattesatser

Bolagsskatt
År 2018 2019 2020
Skattesats 22% 21,4% 21,4%
Mervärdesskatt
År 2018 2019 2020
Normal

25 %

25 % 25 %
Livsmedel, krog m.m. 12 % 12 % 12 %
Persontransport, böcker m.m. 6 % 6 % 6 %
Arbetsgivaravgifter/egenaavgifter
Födda -1937 1938 - 1954 1955 -
Arb. avgifter 0 % 10,21% 31,42%
Egenavgifter 0 % 10,21% 28,97%