Skattenytt nr 1–2 1994 s. 17

Beskattning av investmentföretag och värdepappersfonder

1 Inledning

Riksdagen antog den 16 december 1993 i allt väsentligt regeringens förslag i proposition 1993/94:50, Fortsatt reformering av företagsbeskattningen (jfr betr vissa detaljändringar 1993/94: SkU 15). Gällande lagtexter återfinns i SFS 1993:1543 och 1544.

Vidare har regeringen – av betydelse för denna framställning – till riksdagen lämnat en skrivelse, Skr 1993/94:132.

I skrivelsen anmäler regeringen att man avser att lägga kompletterande förslag till lagstiftning beträffande

  1. en JIK-metod för aktier i onoterade bolag
  2. beskattning av utdelningsinkomster från utländska bolag
  3. begränsning av skattefriheten för utdelning som lämnas under år 1994.

Samtliga anmälda ändringar kan komma att få betydelse för såväl investmentföretag som värdepappersfonder. Innan förslagen föreligger, är det dock svårt att avgöra i vilken omfattning.

I skrivelsen sägs beträffande utdelning (sid 7) följande: ”Det bör prövas om utdelning från investmentföretag och förvaltningsföretag i viss utsträckning bör undantas från den föreslagna begränsningsregeln. För dessa företag gäller vid 1994 års taxering regler som innebär att bolaget beskattas för mottagna utdelningsinkomster och att avdrag medges för beslutad utdelning. För att dessa bolag vid 1994 års taxering inte skall beskattas för mottagna utdelningsinkomster skall alltså motsvarande belopp vidareutdelas till aktieägarna.

För investmentföretagen måste begränsningen dock utformas så att det inte blir möjligt att under år 1994 dela ut i bolaget obeskattade reavinster. Samtidigt bör övervägas huruvida det för investmentföretag krävs särskilda regler som tar hänsyn till redan beskattade reavinster från tiden före 1990 års skattereform vid beskattningen av överskjutande utdelning.”

Om förslagen genomförs kompliceras skattesituationen ytterligare för såväl investmentföretag som värdepappersfonder.

Mest besvärande blir sannolikt i flertalet fall förslaget om beskattning av utdelningsinkomster från utländska bolag.

Lagstiftaren hade tänkt sig att utdelning som huvudprincip skulle vara skattefri på portföljinnehav av svenska aktier m m och skattepliktig på portföljinnehav av utländska aktier m m. Detta skulle gälla såväl vid utdelning till privatpersoner som till bolag. Reglerna har utformats därefter.

Emellertid är svenska bolag i allmänhet befriade från skattskyldighet för utdelningar från utländska bolag p g a ingångna dubbelbeskattningsavtal. Detsamma gäller värdepappersfonder i de fall – vilket torde vara det vanliga – dessa omfattas av definitionen av bolag i avtalen. Eftersom omförhandling av en mängd dubbelbeskattningsavtal tar tid tvingas man ändra på de regler som trätt i kraft den 1 januari 1994.

I skrivelsen aviserar man därför att utdelning från svenska bolag blir skattepliktig till den del som den betalats med utdelning som det utdelande bolaget eller värdepappersfonden erhållit på aktier eller andelar i utländska juridiska personer. Dessutom skall utdelning som ett bolag eller en värdepappersfond lämnar i första hand anses ha betalats med sådan erhållen utdelning. Det skall bli intressant att se hur regeln kommer att utformas.

Det sagda innebär att den nyss införda huvudprincipen att utdelning från ett svenskt bolag är skattefri tyvärr omedelbart bryts för alla bolag och fonder som har någon del av sina portföljtillgångar i utländska aktier m m på vilka de fått utdelning.

Även förslaget att införa en JIK-metod innebär tekniska och administrativa problem för investmentföretag och värdepappersfonder som har aktier i onoterade bolag.

På grund av den knapphändiga information som lämnas i skrivelsen och i avsaknad av förslag till lagtext, arbetas förslaget inte in i framställningen nedan. Läsaren bör dock hålla i minnet att ovan angivna regler skall gälla från taxeringsåret 1995, d v s de gäller redan, trots att vi inte vet vad de innebär, allt förutsatt att riksdagen sedermera antar regeringens proposition när den lämnats.

Jag avser att nedan beskriva de nya skatteregler, som fr o m 1995 års taxering gäller för investmentföretag och värdepappersfonder samt för ägarna till sådana tillgångar.

För att inte framställningen skall bli för omfattande förutsätts att läsaren i denna skrift eller annorstädes, inhämtat vad som från ovan angiven tidpunkt allmänt gäller beträffande bolagsbeskattning samt skattelättnader för bl a utdelningar och reavinster för svenska aktier och aktierelaterade instrument. De aktierelaterade instrument som avses är företrädesrätter att teckna svenska aktier, andelar i svensk ekonomisk förening, andelar i vissa svenska värdepappersfonder, vinstandelslån där bolaget saknar avdragsrätt för räntan samt terminer och optioner som avser de uppräknade instrumenten eller kursindex avseende svenska aktier, 3 § 1 mom 3 st SIL (fortsättningsvis svenska aktier m m). Jämfört med de finansiella instrument som anges i 27 § 1 mom SIL innebär detta en inskränkning.

Investmentföretag och värdepappersfonder beskattas med utgångspunkt från allmänna principer för bolagsbeskattning. Endast då från huvudprinciperna avvikande eller kompletterande regler stadgas för investmentföretag och/eller värdepappersfonder anges och kommenteras dessa.

Den nya lagstiftningen tar enbart sikte på skattefrågor och innebär inga ändringar av reglerna för när ett investmentföretag är kvalificerat som ett sådant eller av det civilrättsliga ramverket för värdepappersfonder.

2 Investmentföretag

2.1 Allmänt

Investmentföretag utgör ett alternativ att indirekt äga värdepapper. För investmentföretag gäller, att den skattemässiga skillnaden som råder mellan olika värdepapper som ägs av bolaget behandlas på företagsnivå, till skillnad från värdepappersfonder, där skillnaderna behandlas på delägarnivå. Lagstiftningen tar sikte på att största möjliga skattemässiga neutralitet skall råda mellan att äga värdepapper direkt eller indirekt – via investmentföretag. Av olika skäl är total neutralitet dock inte möjlig, vilket i vissa fall leder till fördelar och i andra fall nackdelar för det ena sättet att äga värdepapper visavi det andra. Eftersom beskattningen av investmentföretag delvis bygger på en schablonberäknad inkomst slår den – som alltid vid schablonberäkningar – blint i förhållande till faktisk värdeutveckling av tillgångarna. Jag återkommer närmare om detta nedan.

2.2 Beskattningen av investmentföretag

2.2.1 Bakgrund

Som inledningsvis angivits har lagstiftaren strävat efter skattemässig neutralitet mellan direkt och indirekt ägande av värdepapper. Detta är en princip som var en av flera utgångspunkter för utformningen av beskattningen av investmentföretag i 1990 års skattereform. En annan utgångspunkt då, var att skattereglerna inte skulle hindra omplaceringar av aktieinnehavet. Detta löstes genom att göra reavinster på aktier skattefria hos bolaget. En avgörande skillnad mellan direkt och indirekt ägande uppkom därmed. I investmentföretagen kunde man omplacera av enbart affärsmässiga skäl och helt utan hänsyn till skatteeffekter så länge man höll sig till aktier och aktierelaterade instrument. Detta var inte möjligt vid direktägande. För att undvika s k sparbösseeffekter, infördes en schablonbeskattning av aktieinnehavet, d v s en beskattning av den skattekredit som ansågs uppkomma genom att aktiereavinsterna beskattas först när ägaren till aktierna i investmentföretaget säljer sina aktier.

Utgångspunkterna som gällde vid 1990 års skattereform gäller även nu, dock med den skillnaden att reglerna skall anpassas till nya och mer differentierade regler för beskattning av utdelningar och reavinster. Detta har krävt nya tekniska lösningar.

2.2.2 Nya regler

Utgångspunkten för beskattning av investmentföretag är de nya regler som allmänt gäller för beskattning av bolag. Till skillnad från övriga bolag får investmentföretag dock inte göra avsättningar till periodiseringsfonder. Det sålunda framräknade skattemässiga resultatet beskattas med den normala skattesatsen 28 procent. Den gamla rätten till avdrag för vidareutdelning har slopats av skäl som framgår nedan. Som också framgår nedan kompletteras dessa regler med en extra schablonbeskattning av tillgångar som behandlas gynnsammare i investmentföretag än i andra bolag.

Dessa nya kompletterande regler skall ses mot bakgrund av att utdelningar på svenska aktier m m generellt har gjorts skattefria med vissa undantag, men att motsvarande inte gäller – eller mer adekvat, avsågs gälla – (se vidare under inledning) för utländska aktier m m. Med utländska aktier m m avses förutom aktier, andelar i utländska ekonomiska föreningar samt utländska terminer och optioner, som uteslutande avser ovan angivna tillgångar, eller kursindex hänförliga till aktier i utländska aktiebolag (fortsättningsvis utländska aktier m m). Vidare gäller numera att reavinster på svenska aktier m m beskattas till hälften.

Nu liksom tidigare gäller att investmentföretag får göra omplaceringar av svenska aktier m m utan reavinstbeskattning, dock begränsas antalet finansiella instrument jämfört med vad som gällde tidigare. (Jfr 27 § 1 mom SIL; bl a omfattas inte svenska konvertibla skuldebrev och vissa vinstandelslån.) Denna skattefria omplaceringsrätt gäller även för utländska aktier m m. Den nya allmänna regeln om skattefrihet för mottagna utdelningsinkomster från svenska aktiebolag m m gäller även för investmentföretag.

För att motverka den nämnda sparbösseeffekten bibehålls en schablonintäkt. För svenska aktier m m, tas som intäkt upp 1 procent för år räknat av värdet vid ingången av beskattningsåret [1] . Schablonintäkten halveras alltså jämfört med tidigare.

Eftersom värdet av möjligheten till skattefria omplaceringar är högre för utländska aktier m m, tas en schablonintäkt på 2 procent av marknadsvärdet vid ingången av beskattningsåret ut på sådana tillgångar [2] . Den extra procentenheten skall också kompensera att aktieägaren har halverad reavinstbeskattning även till den del investmentföretaget har placerat i utländska aktier. Avsikten är att denna beskattning skall vara effektiv. Därför medges inte avdrag mot denna intäkt. De utländska tillgångar som omfattas av skattefrihet vid omplaceringar är, som framgår ovan, färre än motsvarande svenska. Främst undantas utländska värdepappersfonder.

Investmentföretag kan dela ut som vilket annat bolag som helst. Som beskrivits ovan, åtnjuter sådana bolag emellertid gynnsammare skattemässig behandling, främst vad gäller vissa reavinster för svenska och utländska aktier m m, än andra bolag. För att inte skattefria reavinster skall delas ut utan skattekonsekvenser även i ägarledet, gäller ett gränsbelopp [3] . Upp till detta gränsbelopp skall utdelning kunna ske utan skattekonsekvenser. Gränsbeloppet utgörs av summan av mottagen skattefri utdelning samt 72 procent av skattepliktig nettoinkomst inklusive den 1-procentiga schablonen. Däremot ingår inte den 2-procentiga utländska schablonintäkten, vilket är inkonsekvent eftersom den alltid beskattas effektivt i bolaget då inga kostnadsavdrag medges mot denna. Egentligen borde inte heller den 1-procentiga vara med eftersom det är en schablonintäkt och inte kan ”delas ut”. Med denna teknik avser man att upprätthålla den med den fortsatta reformeringen av företagsbeskattningen avsedda principen, att undvika ekonomisk dubbelbeskattning av bolagsinkomster.

Om ett investmentföretag delar ut mer än detta gränsbelopp tas 40 procent av det överskjutande beloppet upp som intäkt till beskattning i bolaget.

Regler har också införts [4] för det fall att investmentföretag övergår till att inte längre vara kvalificerat som sådant och därmed inte vara befriat från reavinstskatt. Två alternativa sätt att ”avskatta” införs. Dels en schablonmetod som innebär att som intäkt skall tas upp ett belopp som svarar mot 30 procent av det högsta av värdena vid ingången av beskattningsåret, eller något av de fem föregående, av svenska och utländska värdepapper som enligt ovan varit reavinstskattefria, dels – som alternativ – får som intäkt tas upp 40 procent av nettot av reavinster och reaförluster som bolaget haft från och med ingången av år 1991 på svenska och utländska aktier m m efter avdrag för sådan schablonberäknad intäkt på utdelning överstigande gränsbeloppet som beskrivs i föregående stycke.

2.3 Beskattningen av ägarna till investmentföretag

Som framgått ovan görs justeringarna av den skattemässiga skillnaden mellan olika värdepapper i företaget.

Aktieägande i investmentföretag beskattas därför som vilket annat innehav av marknadsnoterade svenska aktier som helst, d v s utdelning är skattefri [5] och halva reavinsten är skattepliktig. Skatteuttaget för reavinster blir därmed 12,5 procent för fysiska personer och dödsbon och 14 procent för övriga juridiska personer.

3 Värdepappersfonder

3.1 Allmänt

Värdepappersfonder utgör ett annat alternativ att indirekt äga värdepapper. Till skillnad från investmentföretag gäller, att den skattemässiga skillnad som råder mellan olika värdepapper i huvudsak läggs på ägarnivå. Som tidigare sagts, tar lagstiftningen sikte på att största möjliga neutralitet skall råda mellan att äga värdepapper direkt och indirekt. Detta gäller även värdepappersfonder. Som också sagts föreligger emellertid inte total neutralitet. Skälen därtill är dels att man har valt att även i fortsättningen i viss utsträckning schablonbeskatta värdepappersfonder, dels att vissa värdepapper, främst utländska aktier m m, behandlas till synes gynnsammare i värdepappersfonder än vid direktägande.

Med den nya lagstiftningen har vi fått väsentligt fler skattesatser att hålla reda på för olika värdepapper. Genom tekniken att lägga den differentierade skatten på andelsägarna blir tillvaron onekligen mera komplicerad för dessa och för fondförvaltarna. Mer om detta nedan.

3.2 Beskattning av värdepappersfonder

Värdepappersfonder är inte juridiska personer, men väl skattesubjekt. De, liksom investmentföretag, beskattas enligt de nya reglerna som allmänt gäller för bolag, dock utan rätt att göra avdrag för avsättningar till periodiseringsfonder och med väsentliga kompletteringar föranledda dels av att vissa tillgångar är skattegynnade i värdepappersfonder jämfört med andra ägare och dels av att gränsdragningen för skattelättnader lagts på andelsägarnivå. För värdepappersfonder gäller dock att alla inkomster som behålls av fonden beskattas med skattesatsen 25 procent och inte med den allmänna bolagsskattesatsen 28 procent. Således är fonderna skattskyldiga för alla intäkter som är skattepliktiga i bolagssektorn, utom för reavinster på svenska aktier m m och för utländska aktier m m. För att kompensera denna skattefrihet, beskattas fonden för en schablonintäkt som uppgår till 0,75 procent för svenska aktier m m och till 2 procent för utländska aktier m m; i båda fallen beräknade på värdet av dessa tillgångar vid beskattningsårets ingång. Mot schablonintäkt på utländska aktier m m medges inget annat avdrag än utdelningsavdrag, se nedan.

Den högre schablonintäkten för utländska aktier m m är föranledd av att värdet av reavinstskattefriheten är större för dessa än för svenska aktier m m genom att andelsägaren bara betalar halv reavinstskatt vid avyttring av fondandel, även om fonden helt eller delvis består av utländska aktier m m.

Den allmänna skattefriheten för utdelning på svenska aktier m m gäller även värdepappersfonder.

Som tidigare sagts är fonden skattskyldig för all i bolagssektorn skattepliktig inkomst utom för reavinster. Samtidigt är avsikten att beskattningen skall läggas på ägarnivå. För att detta skall vara möjligt behålls de gamla reglerna, som innebär att all skattepliktig intäkt i fonden kan delas ut till ägarna med avdragsrätt för fonden. På så sätt kan skatten i fonder elimineras helt. Som jag återkommer till leder detta i vissa fall till beskattning av utdelningen hos andelsägaren. Detta skiljer reglerna för värdepappersfonder från dem som gäller för investmentbolag. Utdelning är liksom tidigare inte avdragsgill i den mån den föranleder ett skattemässigt underskott.

3.3 Beskattning av andelsägarna

För andelsägarna innebär de nya reglerna, som redan antytts, en komplicerad tillvaro. Främst beror detta på att eventuell beskattning kan övervältras på dem genom utdelning och att denna beskattning skall avspegla den skattemässiga behandlingen tillgångarna skulle haft om inkomsterna behållits hos fonden. I praktiken delar svenska värdepappersfonder ut så mycket att ingen skatt uppkommer i fonden. Eventuell skatt träffar därför endast andelsägarna.

3.3.1 Utdelning

Innevarande år (1995 års taxering) är den formella skattesatsen för kapitalinkomster hos privatpersoner 30 procent. Fr o m 1996 års taxering sänks skattesatsen till 25 procent. Inom parentes anges därför den skatt som kommer att tas ut fr o m 1996 års taxering.

En värdepappersfond kan ha olika typer av intäkter. Eftersom den skattemässiga behandlingen av dessa tillgångar i praktiken lagts på andelsägarnivå, så blir skatten på utdelning olika, allt efter vilken typ av inkomst som fonden anses ha delat ut. Reglerna för detta finns i 3 § 1 mom 3 och 8 st SIL och är något otillgängliga.

De intäkter som kan komma i fråga i fonden är:

  1. Utdelning på svenska aktier

    – andelsägaren beskattas inte

  2. Den schablonintäkt på 2 procent som tas ut på utländska aktier m m

    – andelsägaren beskattas med 30 % (25 %)

  3. Skattepliktig utdelning och ränta samt reavinst på obligationer m m

    – andelsägaren beskattas med 30 % (25 %)

  4. Reavinst på andelar i sådana värdepappersfonder som avses under kategori 2 nedan (blandfonder), m a o värdepappersfonder som äger andelar i värdepappersfonder

    – andelsägaren beskattas med (70 % × 30 %=) 21 % (17,5 %)

  5. Reavinst för svenska eller utländska aktier

    – andelsägaren beskattas med (50 % × 30 %=) 15 % (12,5 %)

  6. Övriga skattepliktiga intäkter. I praktiken vanligen den schablonintäkt på 0,75 % som tas ut på svenska aktier

    – andelsägaren beskattas med 30 % (25 %).

Vid bedömningen av skatteplikten hos andelsägaren anses utdelningen svara mot fondens inkomster i den ordning de räknats upp ovan, dvs 1–6. (Jfr dock med vad som sägs inledningsvis om aviserade förslag i Skr 1993/94:132.)

Givetvis har den vanlige andelsägaren ingen som helst möjlighet att själv hålla reda på hur den utdelning han får skall beskattas. Detta måste fondförvaltaren redovisa. Enligt lag måste förvaltaren lämna kontrolluppgift [6] till skattemyndigheten och den skattskyldige samt innehålla preliminär skatt [7] på den del av utdelningen som är skattepliktig. I praktiken kommer den skattemässiga hanteringen därför inte att drabba andelsägarna. Detta är nog så viktigt, eftersom värdepappersfonder är en mycket spridd sparform och synnerligen lämplig för dem som inte arbetar professionellt med värdepapper.

Detta förändrar inte det faktum att reglerna är svårtillgängliga och gör det svårt – i praktiken kanske omöjligt – att i enskilda fall förutse utfall. Man kan här endast sända en from önskan till lagstiftaren att radikalt rensa bland skattesatser för att få ett mer begripligt regelverk med större förutsebarhet för ägarna.

3.3.2 Reavinst

Reavinster på värdepappersfonder beskattades redan under 1992 och 1993 med (5/6 av 30 %=) 25 procent. Med hela, halva, etc reavinsten avses fortsättningsvis därför 25 procent eller en bråkdel av detta. När det anges att reaförlust eller del av den är avdragsgill sker det med förbehåll för de begränsningar av avdragsrätten för reaförluster som följer av allmänna regler. I reavinsthänseende kan man dela upp svenska värdepappersfonder i tre kategorier, indelade efter vilka typer av tillgångar de har och relationerna mellan dessa. Som en fjärde kategori värdepappersfonder finns sådana som är baserade i utlandet.

  1. Svenska fonder med minst 90 % svenska aktier m m och/eller utländska aktier m m.

    Hälften av en reavinst beskattas, skatt (50 % × 5/6 av 30 %=) 12,5 % och hälften av en reaförlust är avdragsgill. Detta oaktat fonden helt eller delvis har utländska aktier m m, trots att direktägda sådana beskattas fullt ut (25 %).

    Trots tidigare angiven schablonintäkt i fonden som övervältrad på andelsägaren beskattas med 30 % (25 %), torde för de flesta indirekt ägande av utländska aktier m m via värdepappersfonder framstå som attraktivare än direktägande.

  2. Svenska fonder med minst 60 % svenska aktier m m och/eller utländska aktier m m.

    70 % av en reavinst beskattas, skatt (70 % × 5/6 av 30 %=) 17,5 % respektive är avdragsgill vid förlust.

    Denna kategori kan sägas tillgodose marknadens behov av fonder med större riskspridning (blandfonder) än vad kategori 1 (aktiefonder) medger.

  3. Övriga svenska fonder.

    Hela reavinsten beskattas respektive är avdragsgill vid förlust, med 25 % (25 %).

    Inom denna kategori återfinns såväl blandfonder med mindre andel aktier m m än 60 % samt räntefonder. För räntefonder (27 § 6 mom SIL) gäller fortfarande att reaförluster behandlas som ränteutgifter, d v s de är (efter reducering till 5/6) fullt avdragsgilla.

    Utan att lagstiftaren har kommenterat detta har ändringarna i lagtexten medfört att marknadsnoterade andelar i alla slags fonder, utom räntefonder, omfattas av kvittningsreglerna för marknadsnoterade aktier i 27 § 5 mom 2 st SIL.

  4. Utlandsbaserade fonder

    Hela reavinsten beskattas respektive är avdragsgill vid förlust med 25 % (25 %).

    Noteras bör också att utdelningar alltid är fullt skattepliktiga, dvs med 30 % (25 %).

    Härtill utgår i allmänhet svensk kupongskatt hos fonder på utdelningar som betalas ut till denna på svenska aktier. Att äga svenska aktier via en utlandsbaserad fond framstår därmed som ofördelaktigt.

    Vad som ovan sagts om Sverigebaserade räntefonder gäller även utlandsbaserade räntefonder.

3.3.3 Övergångsregler

För att ge marknaden tid att anpassa sig, stadgas i övergångsregler att hänsyn inte tas till sammansättningen av fondens förmögenhet före den 1 januari 1994. Under tiden fr o m den 1 januari 1994 t o m den 30 juni 1994 skall i stället för 90-procentsgränsen tillämpas en gräns på 75 procent för kategori 1 ovan.

I fråga om utdelning som lämnas 1994 anses att fonden mottagit de vidareutdelade inkomsterna efter ikraftträdandet av ovan angivna regler.

4 Avslutande synpunkter

Det har under arbetet med den fortsatta reformeringen av företagsbeskattningen sagts, att det är viktigare med materiellt riktiga regler än enkla.

1990 års skattereform gav oss enkla, någorlunda symmetriska regler för kapitalbeskattning, som var lätta att förstå och förklara. Bortsett från storleken på skatteuttaget hörde de till de bättre i världen enligt många bedömare med internationell utblick.

Med de ändringar som trätt i kraft den 1 januari 1994 har asymmetrin definitivt ökat igen. Följden blir ett krångligare system med fler skattesatser att hålla reda på. Vi vet sedan tidigare att all asymmetri förutom att den gör regelverket svåröverskådligt också ger incitament till skattearbitrage.

Sett ur den enskilde kapitalplacerarens perspektiv framstår utländska aktier m m som skattemässigt diskriminerade jämfört med svenska aktier m m vid direktägande. För denne framstår sannolikt indirekt ägande av utländska aktier m m via investmentföretag eller värdepappersfond som mer attraktivt.

Investmentföretaget å andra sidan har skatteregler som gör utländska aktier m m diskriminerade visavi svenska aktier m m. Numera har man också färre finansiella instrument att omplacera mellan skattefritt och därmed – rimligtvis – sämre möjligheter till riskspridning.

Möjligen leder det sagda till att investmentbolag i valet av placeringar undviker utländska aktier m m men också till att vi med tiden får fler investmentföretag och värdepappersfonder med mer uttalad placeringsinriktning i utländska aktier m m för att tillfredsställa marknaden.

Av vad som sagts ovan framgår med all önskvärd tydlighet att skattereglerna för investmentföretag och värdepappersfonder samt dess ägare blivit krångliga, för att inte säga mycket krångliga. Detta är en omedelbar följd av den ökade skattemässiga skillnaden mellan olika finansiella instrument. Den enda möjligheten att radikalt ändra på detta är att införa en enhetlig skattesats på all kapitalinkomst eller – i vart fall – inte ha fler än som fanns tidigare.

Jerker Löfgren är bankdirektör i S-E-Banken.

Jerker Löfgren

  • [1]

    2 § 10 mom 1 st 2 SIL.

  • [2]

    2 § 10 mom 4 st 2 SIL.

  • [3]

    2 § 10 mom 2 st SIL.

  • [4]

    2 § 10 mom 5 st SIL.

  • [5]

    Se dock ovan under inledning.

  • [6]

    3 kap 27 § lagen om självdeklaration och kontrolluppgifter.

  • [7]

    3 § 2 mom 3 st uppbördslagen.

Sifferkollen Läs mer

Belopp

Basbelopp
År 2018 2019 2020
Prisbasbelopp 45 500 46 500 47 300
Förhöjt pbb. 46 500 47 400 48 300
Inkomstbasbelopp 62 500 64 400 66 800
Utdelning fåmansföretag
År 2018 2019 2020
Schablonbelopp 169 125 171 875 177 100

Räntesatser

Periodiseringsfond
År 2018 2019 2020
Räntesats 0,36 0,51 0,50

 

Referensränta
År 2016-07-01 2019-07-01 - 
Räntesats -0,5 0,0
Ränta på skattekontot
Period 2013-2016 2017 -
Intäkt 0,5625 0
Kostnad Låg 1,25 1,25
Kostnad Hög 16,25 16,25
Räntefördelning
Inkomstår 2018 2019 2020
Positiv 6,49 6,51 6,50
Negativ 1,50 1,51 1,50
Statslåneränta
År 2017 2018 2019
31 maj 0,34 0,49 0,05
30 nov 0,49 0,51 -0,09

Traktamenten

Bilresor
Inkomstår 2018 2019 2020
Egen bil 18,50 18,50 18,50
Förmånsbil, diesel 6,50 6,50 6,50
Förmånsbil, bensin 9,50 9,50 9,50
Kostförmån
År 2018 2019 2020
Frukost, lunch och middag 235 245 245
Lunch eller middag 94 98 98
Frukost 47 49 49
Skattefria gåvor
År 2018 2019 2020
Julgåva 450 450 450
Jubileumsgåva 1 350 1 350 1 350
Minnesgåva 15 000 15 000 15 000

Skattesatser

Bolagsskatt
År 2018 2019 2020
Skattesats 22% 21,4% 21,4%
Mervärdesskatt
År 2018 2019 2020
Normal

25 %

25 % 25 %
Livsmedel, krog m.m. 12 % 12 % 12 %
Persontransport, böcker m.m. 6 % 6 % 6 %
Arbetsgivaravgifter/egenaavgifter
Födda -1937 1938 - 1954 1955 -
Arb. avgifter 0 % 10,21% 31,42%
Egenavgifter 0 % 10,21% 28,97%