Skattenytt nr 1–2 1994 s. 42

Delägarbeskattning av småföretag

I artikeln redovisas skattebelastningen på företagsinkomster i olika företagsformer och vid olika dispositionsformer för företagsvinsten enligt 1994 års regler. [1] Vidare behandlas ändringarna i 3 § 12 mom SIL.

1 Inledning

Genom 1991 års skattereform infördes den s k separatmodellen för inkomstbeskattningen. Förvärvsinkomster (inkomst av tjänst och näringsverksamhet) beläggs med socialförsäkringsavgifter samt kommunal- och statlig inkomstskatt, medan kapitalinkomster enbart beläggs med statlig inkomstskatt. Skillnaden i skatteuttag kan vara betydande. Motiveringen härför är att förvärvsinkomster, såsom inkomst av en arbetsinsats, anses vara reala inkomster, medan kapitalinkomster normalt innehåller en inflationskomponent.

Företagsvinster kan vara såväl inkomster av arbetsinsatser som avkastning på investerat eget kapital. I 1991 års regler har detta beaktats vid utformningen av beskattningen av fåmansföretag genom bestämmelserna i 3 § 12 mom SIL. En liknande behandling ansågs även motiverad för egenföretagare och handelsbolagsmän som är fysiska personer, men det är först genom 1994 års nya regler som en sådan beskattning införts.

En annan väsentlig skillnad i beskattningen mellan aktiebolag och egenföretagare i 1991 års regler var att aktiebolag kunde expandera näringsverksamheten med vinstmedel efter en avsevärt lägre skatteavbränning (23 % med beaktande av survavsättningen) än den som egenföretagare fick vidkännas (28–55 % beroende på inkomstskikt och med beaktande av survavsättning). [2] Även på denna punkt innebär 1994 års regler en mer likformig beskattning, genom att egenföretagarna fått möjlighet att expandera verksamheten med lika lågt beskattade vinstmedel som aktiebolagen.

I nästa avsnitt skall först lämnas beräkningar av skattebelastningen enligt 1994 års regler i ovan angivna avseenden. I det därefter följande avsnittet behandlas ändringarna av bestämmelserna i 3 § 12 mom SIL.

2 Skattebelastningen på företagsvinster

Företagsvinster kan på sin väg till delägarna belastas med i huvudsak fyra olika skatter: inkomstskatt på bolag, inkomstskatt på enskilda förvärvsinkomster (tjänst och näringsverksamhet), skattedelen av socialförsäkringsavgifterna samt inkomstskatt på personliga kapitalinkomster. Beroende på företagsform och sättet att disponera över företagsvinsten aktualiseras dessa skatter i olika kombinationer.

De inkomster som behandlas i den följande framställningen utgör skatterättsligt i grunden inkomst av näringsverksamhet. Bedrivs verksamheten i aktiebolagsform transformeras inkomsten till inkomst av tjänst, inkomst av kapital eller skattefri utdelning när ägaren på olika sätt disponerar över inkomsten. För att markera att det oavsett den skatterättsliga benämningen är inkomster av en företagsverksamhet som diskuteras använder jag som en allmän beteckning ordet företagsvinst.

2.1 Företagsvinster som delägaren disponerar över för privat konsumtion eller privat sparande [3]

1. För inkomst av enskilt bedriven aktiv näringsverksamhet utgår egenavgifter (29,75 %), kommunal inkomstskatt (i genomsnitt ca 31 %) och statlig inkomstskatt (0 % på inkomster under 198 700 kr [4] och 20 % på inkomstdelar däröver). Egenavgifterna utgör till viss del skatter. På inkomster över 7 1/2 basbelopp (264 000 kr) [5] medför egenavgifterna inga förmåner och kan till den del de utgår på sådan inkomst i sin helhet betraktas som skatter. På inkomster under basbeloppstaket utgör skattedelen ca 7,6 procentenheter av egenavgifterna. [6]

Skattebelastningen, såsom summan av inkomstskatter samt skattedelar av egenavgifterna, blir följande i olika inkomstskikt:

Över 7 1/2 basbelopp:62,2 % [7]
198 700–7 1/2 bb:53,9 % [8]
Under 198 700:35,0 % [9]

2. På inkomst av enskilt bedriven passiv näringsverksamhet utgår istället för egenavgifter särskild löneskatt med 17,89 %. Den särskilda löneskatten är alltid i sin helhet en skatt.

Över 198 700:58,4 % [10]
Under 198 700:41,4 % [11]

3. Till den del inkomst av enskild näringsverksamhet genom reglerna om positiv räntefördelning [12] kommer att beskattas som inkomst av kapital blir skattebelastningen endast 30 %. Sådan räntefördelning kan ske såväl i aktiv som passiv näringsverksamhet.

4. Bedrivs näringsverksamheten i aktiebolagsform finns, till skillnad från egenföretagarsituationen, flera alternativa sätt att tillgodogöra sig företagsvinsten.

Vid löneuttag består skattebelastningen av arbetsgivaravgifter och skatt på inkomsten av tjänst. Skattebelastningen blir ungefär densamma som ovan angavs för aktiva egenföretagare. [13]

Utdelning är skattefri för aktieägaren. Den enda skattebelastningen blir då bolagsskatten på 28 %.

Beskattas utdelning som tjänsteinkomst enligt reglerna i 3 § 12 mom SIL blir skattebelastningen följande:

Över 198 700:64,7 % [14]
Under 198 700:50,3 % [15]

Slutligen skall påpekas att även viss del av en realisationsvinst kan bli beskattad som intäkt av tjänst enligt reglerna i 3 § 12 mom, vilket jag till viss del behandlar nedan i avsnitt 3.

5. De nya reglerna har inte medfört några väsentliga förändringar av skattebelastningen jämfört med tidigare med ett viktigt undantag. Skatten på utdelade vinstmedel i de fall 3 § 12 mom inte är tillämplig, har minskat från 51 % till 28 %.

I dessa fall kan företagsvinsten antas väsentligen vara avkastning på investerat kapital. Så är även fallet när en enskilt bedriven näringsverksamhet anses vara passiv enligt 18 § KL. Därför borde skattebelastningen vara likvärdig i dessa två fall. Det är den även till den del inkomsten av den enskilt bedrivna näringsverksamheten genom positiv räntefördelning kommer att beskattas i inkomstslaget kapital. I övrigt är dock skattebelastningen för den enskilde näringsidkaren väsentligt högre i båda inkomstskikten, 41 % resp 58 %, än om verksamheten bedrivits i aktiebolagsform. Här föreligger således fortfarande en neutralitetsbrist, som torde vara av betydelse särskilt för fastighetsförvaltning.

En mindre skillnad föreligger mellan reglerna om positiv räntefördelning och reglerna om utdelning i 3 § 12 mom. Enligt sistnämnda regler kan utdelning sparas till senare beskattningsår (sparad utdelning), medan positiv räntefördelning sker varje år, i den mån ett positivt fördelningsunderlag föreligger, och således medför beskattning i inkomstslaget kapital (skattesats 30 %). Någon egentlig skillnad föreligger dock inte eftersom en bolagsvinst som inte utdelas ett år ändå blir föremål för omedelbar bolagsbeskattning (skattesats 28 %).

2.2 Skattebelastningen på kvarhållna vinstmedel

1. I den mån vinstmedel inte utdelas från ett aktiebolag belastas vinsten endast med bolagsskatt på 28 %. Detsamma gäller för enskilda näringsidkare i den mån vinstmedlen investerats i näringsverksamheten så att avsättningen till expansionsmedel ökar i motsvarande mån. [16] Dvs skattesatsen är 28 %.

I de före 1994 gällande reglerna minskade skattebelastningen på kvarhållna vinstmedel ytterligare genom effekten av avsättning till skatteutjämningsreserv. [17] Skatteutjämningsreserven avskaffas nu och istället kommer periodiseringsfonderna. Även avsättningar till dem innebär att den effektiva (reella) skattebelastningen blir lägre än de ovan angivna formella skattesatserna.

2. Avdrag för avsättning till periodiseringsfond får uppgå till högst 25 % av beskattningsårets inkomst. Avsättningen skall återföras till beskattning senast femte beskattningsåret efter det beskattningsår då avsättningen gjordes. Under antagande om maximal avsättning gäller följande.

Under de första fem tillämpningsåren kan således 25 % av vinsten undantas från beskattning. Fr o m sjätte året beror nettoeffekten av om innevarande års vinst är större än vinsten femte året innan eller ej. Netto kan då 25 % av en vinstökning undantas från beskattning.

Vid avsättningar till skatteutjämningsreserv kunde en viss del av varje års vinst undgå beskattning om vinsterna kvarhölls i näringsverksamheten. Detta på grund av att de ökade kapitalunderlaget för surv-avsättning. Denna möjlighet föreligger således inte genom avsättningar till periodiseringsfond.

De initiala avsättningarna till periodiseringsfond innebär att den reella skattebelastningen i ett aktiebolag blir 0,75 × 28 % = 21 %. Fr o m det sjätte året blir dock den reella och formella skattesatsen densamma, förutom på en vinstökning (jämfört med femte året före). På vinstökningen är den reella skattesatsen 21 %.

Ett alternativt synsätt är att se varje avsättning till en periodiseringsfond för sig. Värdet av avsättningen kan då uppskattas till den räntevinst (efter skatt) som erhålls på skattekrediten under fem år. Jag uppskattar denna räntevinst till 2,2 % av avsättningsunderlaget. [18] Den effektiva skattesatsen blir 28 % - 2,2 % = 25,8 %.

3. För egenföretagarna innebär de nya reglerna om avsättning till expansionsmedel att skattebelastningen på i näringsverksamheten kvarhållna vinstmedel blir densamma som för aktiebolag. [19] Skattesatsen är 28 % och därtill kommer effekten av avsättningen till periodiseringsfond.

En skillnad gentemot aktiebolagen skulle kunna föreligga om den skatteminskning som erhålls genom avsättningen till periodiseringsfond skulle kunna disponeras för egenföretagarnas konsumtion. Detta har ju normalt varit förhållandet vid avsättningar till obeskattade reserver, såsom resultatutjämningsfond, lagerreserv och skatteutjämningsreserv. I ett aktiebolag minskar en avsättning till periodiseringsfond etc däremot utdelningsbara vinstmedel, genom kravet att avsättningen skall ske i bokföringen.

Periodiseringsfondsavsättningar torde dock ofta minska även egenföretagarnas konsumtionsmöjligheter på grund av utformningen av reglerna om expansionsmedel. Detta beroende på att takbeloppet för avsättning till expansionsmedel [20] minskar med ett belopp lika med periodiseringsfondsavsättningen. För att detta inte skall medföra en minskning av expansionsmedlen, och därav följande beskattning, måste tillgångar av motsvarande värde kvarhållas i näringsverksamheten. Ett exempel illustrerar förhållandet:

En egenföretagare har en ingående avsättning till expansionsmedel på 400 000 kr vilket svarar mot takbeloppet.

Årets skattepliktiga inkomst före avsättning till expansionsmedel och periodiseringsfond är 300 000 kr. 225 000 kr har uttagits eller planeras att uttas för egenföretagarens konsumtion och skattebetalningar. Tillgångarna i företaget och därmed takbeloppet för expansionsmedel ökar med resterande 75 000 kr.

75 000 kr avsätts till periodiseringsfond. Takbeloppet för expansionsmedel blir 400 000 kr + 75 000 kr – 75 000 kr = 400 000 kr och någon beskattning för minskning av expansionsmedel sker inte.

Om egenföretagaren låter mindre än 75 000 kr kvarstå i verksamheten leder detta däremot till en minskning av expansionsmedlen och beskattning av detta belopp.

3 Ändringar i fåmansföretagsreglerna

1. Lättnaderna i utdelnings- och realisationsvinstbeskattningen föranleder vissa ändringar i fåmansföretagsreglerna i 3 § 12 mom SIL.

Lagstiftningsärendet har i denna del haft exceptionell karaktär. I propositionen framlades ett förslag vari skatteutskottet föreslog en ändring som därefter beslutats av riksdagen. I regeringens skrivelse av den 22 december 1993 (1993/94:132) förutskickas dock ett förslag till ändringar av dessa bestämmelser. Nedan utgår jag ifrån att ett förslag i linje med vad som anges i regeringens skrivelse kommer att beslutas av riksdagen. Det bör understrykas att det i viss mån blir fråga om spekulationer om hur bestämmelserna egentligen avses bli utformade.

2. Syftet med bestämmelserna i 3 § 12 mom är att hindra att arbetsinkomster beskattas som kapitalinkomster. Utdelning och realisationsvinst kan därför i de fall bestämmelserna är tillämpliga bli beskattade som intäkt av tjänst.

Bestämmelsen om utdelning innebär att en normal avkastning på investerat kapital skall beskattas som utdelning och överskjutande utdelning skall beskattas som intäkt av tjänst. Till grund för beräkningen ligger den skattskyldiges anskaffningsvärde för aktierna. Förutom det verkliga anskaffningsvärdet (huvudregeln), som i vissa fall får indexuppräknas, kan som ett alternativ användas förmögenhetsvärdet den 31/12 1990 (alternativregeln). Dessa anskaffningsvärden har även betydelse för hur stor del av en realisationsvinst som skall beskattas som intäkt av tjänst.

3. I regeringens skrivelse förutskickas en komplettering av huvudregeln så att utbetalda löner beaktas i viss utsträckning. Kompletteringsregeln skall däremot inte få användas tillsammans med alternativregeln.

Avsikten är att det kapitalinkomstbehandlade utrymmet utgörs av dels en normal avkastning beräknad enligt huvudregeln, dels ett belopp som beräknas som en viss del av anställdas löner. Tanken är att i fåmansföretag med anställda så kan man inte presumera att hela företagsvinsten, till den del den överstiger normal avkastning, genererats av delägarnas arbetsinsatser. Hela det värde som genereras av de anställda utbetalas inte som lön till dem, utan en del ökar företagsvinsten.

Enligt regeringens skrivelse kan ett belopp lika med exempelvis 10 % av bolagets genomsnittliga lönesumma under några av de senaste åren öka det kapitalinkomstbehandlade utrymmet; sid 5.

4. I regeringens skrivelse förutskickas att alternativregeln skall ändras så att den gällande basen för beräkningen, förmögenhetsvärdet den 30/12 1990, ersätts med värdet på det egna kapitalet vid utgången av det beskattningsår som taxeras 1993.

Syftet med förmögenhetsvärderegeln är att det värde som hade kunnat realiseras i det gamla skattesystemet och beskattas som realisationsvinst på äldre aktier, inte skall beskattas hårdare, som tjänsteintäkt, i det nya skattesystemet. Förmögenhetsvärderegeln fick dock en sådan schablonmässig utformning att den ofta gett värden som är betydligt förmånligare än så. Härtill kommer att den sannolikt inte medfört de praktiska fördelar som eftersträvats, eftersom den inbjudit till tvister om dess rätta tillämpning.

Det har befarats att farhågor om ändringar i utdelningsskattefriheten vid en eventuell socialdemokratisk valseger kan medföra att så stora utdelningar som möjligt kommer att lämnas under 1994. För de flesta fåmansföretag vore dock det kapitalinkomstbehandlade utdelningsutrymmet begränsat om inte förmögenhetsvärderegeln vore tillämplig. Det är anledningen till att begränsningar i förmögenhetsvärderegelns tillämpning föreslagits först på ett sätt i propositionen, därefter på ett annat sätt i skatteutskottets betänkande och slutligen nu på delvis ett tredje sätt i regeringens skrivelse.

5. I regeringens skrivelse anges att fr o m 1995 års taxering bör förmögenhetsvärderegeln ersättas med en bestämmelse om att det alternativa anskaffningsvärdet skall beräknas lika med ”det beskattade egna kapitalet vid utgången av det beskattningsår som taxeras år 1993”; sid 4, [21] (kapitalvärderegeln).

Det anges att beräkningen av eget kapital lämpligen kan ske med utgångspunkt från bestämmelserna om beräkning av kapitalunderlag i survlagen, och vidare att därvid bör hänsyn tas till värdet av sådana aktier etc som inte räknas som tillgång enligt 3 § survlagen; sid 15. Även vissa andra bestämmelser i survlagen borde undantas vid beräkningen, såsom bestämmelsen i 5 § andra stycket om särskilt anskaffningsvärde på fastigheter och reglerna i 5 § första stycket 5 och 6 om att utländska aktier etc tas upp till 65 %. Värdet enligt kapitalvärderegeln bör minskas ”om belopp som legat till grund för beräkning av kapitalvärdet delas ut”; sid 15. Sannolikt gäller detta all utdelning som behandlats som kapitalinkomst från den tidpunkt värderingen avser.

Kapitalvärderegeln kan i många fall leda till ett högre anskaffningsvärde än den gamla förmögenhetsvärderegeln, genom att vinstmedel ackumulerats under åren 1991–1992. Den valda värderingstidpunkten motiveras inte närmare. Det förefaller som om man valt en tidpunkt som ligger så nära ikraftträdandet av utdelningsskattefriheten som är praktiskt möjligt. Det är svårt att omedelbart finna något skäl för att kvarhållna vinstmedel alternativt kapitalförbrukande förluster under 1991–1992 skall genom kapitalvärderegeln påverka utrymmet för kapitalinkomstbehandling. Möjligen blir det hela mer förklarligt när regelns samverkan med JIK-metoden står klar.

6. Hur kapitalvärderegeln kommer att fungera i alla avseenden framgår inte av regeringens skrivelse. Den torde som hittillsvarande alternativregel kunna väljas som bas vid beräkning av utrymmet för kapitalinkomstbehandlad utdelning. Sådan utdelning blir med få undantag skattefri enligt bestämmelserna i 3 § 1 mom SIL.

På förslag av Skatteutskottet har i punkt 8 av övergångsbestämmelserna till SIL i rskr 1993/94:110 införts begränsningar av hur stor del av en utdelning beräknad på förmögenhetsvärderegeln som kan undantas från beskattning. Enligt regeringens skrivelse, sid 16, blir huvuddelen av denna bestämmelse obehövlig när förmögenhetsvärderegeln ersätts med kapitalvärderegeln. Vad som anses alltjämt behövligt är en begränsning av undantaget från skatteplikten vad gäller sparad utdelning. Lämnas utdelning som motsvarar sparad utdelning skall en femtedel härav vara skattefri och resten beskattas som intäkt av kapital.

7. I regeringens skrivelse förutskickas införandet av JIK-metoden för realisationsvinstbeskattningen av onoterade aktier. Hur JIK-metoden skall kombineras med bestämmelserna i 3 § 12 mom SIL behandlas i Gunnar Rabes artikel på sid 14f. En fråga vid tillämpning av 3 § 12 mom vid en avyttring som skall behandlas här är fördelningen mellan inkomstslagen kapital och tjänst av realisationsvinsten. I den mån företagsvinster kvarhålls i ett aktiebolag så ökar aktiebolagets värde och därmed realisationsvinsten vid en försäljning av aktierna. I princip borde, enligt det synsätt som ligger till grund för reglerna i 3 § 12 mom, den del av en realisationsvinst som beror på att företagsvinst som genererats av ägarens arbetsinsatser kvarhållits i aktiebolaget (nedan benämnd arbetsskapad vinst) i sin helhet beskattas som intäkt av tjänst, och resterande del av realisationsvinsten beskattas enligt vanliga regler för realisationsvinster (dvs som intäkt av kapital).

Enligt bestämmelsen i 3 § 12 mom 3:e st i dess ursprungliga lydelse skall dock endast hälften av den arbetsskapade vinsten beskattas som intäkt av tjänst och resten som intäkt av kapital. Att inte hela den arbetsskapade vinsten beskattas som intäkt av tjänst, beror på att man utgått ifrån att försäljningsintäkten inte ökar fullt lika med de kvarhållna arbetsskapade vinstmedlen, eftersom man kan förvänta sig att en köpare vid prissättningen beaktar beskattningen av en framtida utdelning.

Nettoutfallet blir givetvis beroende av prissättningen vid försäljningen av aktierna. I SOU 1989:33 del II, sid 140, beräknade man, med sina prisantaganden, att nettoöverskottet av den arbetsskapade vinsten efter tjänste- och kapitalinkomstbeskattning av denna del av realisationsvinsten skulle bli ca 42 % för en höginkomsttagare. [22] Detta var ett sju procentenheter större nettoöverskott än vid tjänsteinkomstbeskattad utdelning. [23]

Vid 50-50-fördelningen blir skattesatsen för en höginkomsttagare 40 % på en realisationsvinst i det enkla fallet där hälften beskattas som intäkt av kapital (30 %) och hälften som intäkt av tjänst (50 %). [24] I det nu aktuella lagstiftningsförslaget så har man, såväl i utredningen (SOU 1993:29, sid 105), som i propositionen (1993/94:50, sid 196), upphöjt 40 % till en norm för vinstbeskattningen enligt 3 § 12 mom.

Enligt de förslag som lades i propositionen och som beslutades av riksdagen skall realisationsvinster fr o m 1995 års taxering i inkomstslaget kapital bara vara skattepliktiga till 50 %. Detta ansågs kräva att 50-50-fördelningen uppjusterades till 30-70, dvs 70 % av vinsten skall tas upp som intäkt av tjänst. I det ovan angivna enkla fallet blir då skattesatsen för en höginkomsttagare 39,5 % på realisationsvinsten (30 % × 50 % × 30 % + 70 % × 50 %).

Om JIK-metoden införs, såsom förutskickats i regeringens skrivelse, kommer den del av realisationsvinsten som inte blir skattefri att bli helt skattepliktig. I regeringens skrivelse anges att fördelningen av den skattepliktiga realisationsvinsten i detta fall åter bör bli 50 - 50.

Enligt min mening finns det anledning att ifrågasätta ”normen” om 40 % skattesats. En köpare förväntar sig ju numera normalt inte någon beskattning av utdelning från ett förvärvat aktiebolag, så det prissänkande förhållande som beaktades vid normens tillkomst existerar inte längre. [25] Jag kan därför inte se något skäl till varför inte numera hela den ”arbetsskapade vinsten” skall hänföras till intäkt av tjänst.

En annan sak är att bestämmelsen om hur mycket som skall hänföras till ”arbetsskapad vinst” är väl schablonmässig och bör ses över. En sådan översyn föreskickas i propositionen, sid 195, och innan denna översyn lett till en mer nyanserad beräkning av den ”arbetsskapade vinsten” torde det vara motiverat att inte öka den andel av sådan vinst som skall deklareras som intäkt av tjänst.

8. I den av riksdagen beslutade ändringen av 3 § 12 mom finns en bestämmelse om att förmögenhetsvärderingsregeln inte får användas vid vinstbeskattningen av försäljningar till närstående under 1994. Av regeringens skrivelse framgår inte om avsikten är att denna bestämmelse skall kvarstå och bli tillämplig på kapitalvärderegeln.

Det framgår inte av förarbetena vilka fall man avsett att bestämmelsen skall omfatta. Rimligtvis borde som närstående räknas såväl fysiska som juridiska personer, eftersom det främst torde vara interntransaktioner man velat stävja. I 3 § 12 mom 9:e st anges dock att vad som förstås med närstående framgår av 32 § anv p 14 KL. Bestämmelsen i 32 § anv p 14 omfattar endast fysiska personer och dödsbon.

Peter Melz är professor i finansrätt vid juridiska institutionen, Stockholms universitet.

Peter Melz

  • [1]

    Jag har i en artikel i SN 1991 sid 463 ff behandlat dessa frågor med avseende på reglerna i 1991 års skattereform. Den nu aktuella artikeln följer i vissa delar dispositionen av den gamla artikeln.

  • [2]

    Angivna siffror avser läget 1991 enligt de beräkningar jag gjort i SN 1991 sid 474 f.

  • [3]

    Se SN 1991 sid 466 ff, där motsvarande beräkning gjorts för 1991. Där ges mer utförliga kommentarer till resultaten. Siffrorna i denna artikel gäller så vitt möjligt beskattningsåret 1994.

  • [4]

    Skiktgräns vid 1995 års taxering. Grundavdrag utgår inte vid 1995 och 1996 års taxeringar.

  • [5]

    Basbelopp för 1994 enligt lagen om allmän försäkring.

  • [6]

    Förmånsgrundande avgifter är ATP- och sjukförsäkringsavgifterna. Det finns dock inte alltid någon relation mellan ATP-avgiften och utgående tilläggspension ens för inkomstdelar under 71/2 basbelopp.

  • [7]

    På en inkomst på 129,75 utgår egenavgifter med 29,75. Efter avdrag för egenavgifterna återstår en inkomstskattepliktig nettointäkt på 100. Kommunal och statlig inkomstskatt härpå blir 51. Sammanlagt blir egenavgifterna och skatterna 80,75, vilket är 62,2 % av bruttoinkomsten 129,75.

  • [8]

    På en inkomst på 129,75 utgår egenavgifter med 29,75, varav skattedelen är 7,63. Resterande 22,12 av egenavgifterna är förmånsgrundande och kan på sikt ge skattepliktiga inkomster i form av sjukpenning och ATP.

    Inkomstskatt i det aktuella inkomstskiktet är 51 %, och skatten blir 51 % av 100 = 51. Jag räknar med denna skattesats även för den framtida beskattningen av socialförsäkringsförmånerna, som då blir 51 % av 22,12 lika med 11,28. Totala skatter: 7,63 + 51 + 11,28 = 69,91. 69,91/129,75 = 53,88 %.

  • [9]

    7,63 + 31 + 6,85 = 45,48. 45,48/129,75 = 35,05 %.

  • [10]

    På en inkomst på 117,89 erläggs 17,89 i särskild löneskatt. På resterande 100 erläggs 51 i inkomstskatt.

    68,89/117,89 = 58,43.

  • [11]

    48,89/117,89 = 41,47.

  • [12]

    Se Gunnar Johanssons artikel nedan sid 53f.

  • [13]

    Arbetsgivaravgifterna är 31,36 %, och eftersom det är något högre än egenavgifterna så blir skattebelastningen även något högre.

  • [14]

    På en företagsvinst på 100 erläggs 28 i bolagsskatt. 72 utdelas och beskattas som tjänsteinkomst med 51 % i inkomstskatt = 36,72. (28+ 36,72)/100 = 64,72 %.

  • [15]

    28 + 0,31x72 = 50,32. 50,32/100 = 50,32 %.

  • [16]

    Se Gunnar Johanssons artikel nedan sid 56ff.

  • [17]

    Se min artikel i SN 1991 sid 473 ff.

  • [18]

    Jag antar att företagets marginella låneränta efter bolagsskatt är 8 %. Den ackumulerade räntevinsten på en skattekredit på 7 blir då 3,29 vid slutet av perioden. Nuvärdet av 3,29 är 2,24 vid periodens början.

    Ett alternativt förfaringssätt är att beräkna skillnaden mellan skatteminskningen år 1 och nuvärdet av skatteökningen vid återföringen. Skatteminskningen år 1 är 7. Skatteökningen år 6 är 7 och nuvärdet av detta belopp är 4,76 år 1. 7 - 4,76 = 2,24.

  • [19]

    Se Gunnar Johanssons artikel nedan sid 55 ff.

  • [20]

    Se a s.

  • [21]

    Regeringens skrivelse 1993/94:132 består av regeringens skrivelse till riksdagen och som bilaga till denna företagsskattekommitténs skrivelse till regeringen och som bilaga till den företagsskattekommitténs promemoria!! Nedan anges endast sidnummer för regeringsskrivelsen utan att särskilt ange vilken av de tre nämnda delarna som avses.

  • [22]

    Det är 42 % i relation till den ursprungliga företagsvinsten. Dvs om aktiebolaget har en ursprunglig inkomst på 100 så erhåller aktieägaren en realisationsvinst efter skatt på 42. Detta efter beaktande av bolagsskatt, köparens beaktande av latent skattebelastning samt tjänste- och kapitalinkomstbeskattning av denna del av realisationsvinsten.

  • [23]

    Skattesatsen för en höginkomsttagare beräknades på sådan utdelning till 65 % och nettoöverskottet således till 35 % av den arbetsskapade utdelningen.

  • [24]

    Som framhållits ovan är det endast undantagsvis som så mycket som hälften av realisationsvinsten hänförs till intäkt av tjänst, beroende på sparad utdelning samt särskilda anskaffningsvärden enligt 3 § 12 mom 4:e st.

  • [25]

    En köpare för vilken bestämmelserna i 3 § 12 mom kommer att vara tillämpliga, bör normalt undgå tjänstebeskattning av köpta vinstmedel. Detta då hans anskaffningsvärde, som påverkats av dessa vinstmedel, läggs till grund för framtida beräkning av skattefri normalutdelning.

    De köpare som undantagsvis kan bli beskattade utomlands för svensk utdelning torde knappast ha relevans på denna marknad.

Sifferkollen Läs mer

Belopp

Basbelopp
År 2018 2019 2020
Prisbasbelopp 45 500 46 500 47 300
Förhöjt pbb. 46 500 47 400 48 300
Inkomstbasbelopp 62 500 64 400 66 800
Utdelning fåmansföretag
År 2018 2019 2020
Schablonbelopp 169 125 171 875 177 100

Räntesatser

Periodiseringsfond
År 2018 2019 2020
Räntesats 0,36 0,51 0,50

 

Referensränta
År 2016-07-01 2019-07-01 - 
Räntesats -0,5 0,0
Ränta på skattekontot
Period 2013-2016 2017 -
Intäkt 0,5625 0
Kostnad Låg 1,25 1,25
Kostnad Hög 16,25 16,25
Räntefördelning
Inkomstår 2018 2019 2020
Positiv 6,49 6,51 6,50
Negativ 1,50 1,51 1,50
Statslåneränta
År 2017 2018 2019
31 maj 0,34 0,49 0,05
30 nov 0,49 0,51 -0,09

Traktamenten

Bilresor
Inkomstår 2018 2019 2020
Egen bil 18,50 18,50 18,50
Förmånsbil, diesel 6,50 6,50 6,50
Förmånsbil, bensin 9,50 9,50 9,50
Kostförmån
År 2018 2019 2020
Frukost, lunch och middag 235 245 245
Lunch eller middag 94 98 98
Frukost 47 49 49
Skattefria gåvor
År 2018 2019 2020
Julgåva 450 450 450
Jubileumsgåva 1 350 1 350 1 350
Minnesgåva 15 000 15 000 15 000

Skattesatser

Bolagsskatt
År 2018 2019 2020
Skattesats 22% 21,4% 21,4%
Mervärdesskatt
År 2018 2019 2020
Normal

25 %

25 % 25 %
Livsmedel, krog m.m. 12 % 12 % 12 %
Persontransport, böcker m.m. 6 % 6 % 6 %
Arbetsgivaravgifter/egenaavgifter
Födda -1937 1938 - 1954 1955 -
Arb. avgifter 0 % 10,21% 31,42%
Egenavgifter 0 % 10,21% 28,97%