Skattenytt nr 11 1994 s. 663

Dödsbo och vissa centrala fåmansföretagsregler

Kan ett av dödsbo ägt aktiebolag vara ett fåmansföretag enligt reglerna i 32 § anv p 14 KL och kan – i så fall – de särskilda reglerna för beskattning av kapitalinkomster från fåmansföretag i 3 § 12 mom SI tillämpas så länge dödsboet är oskiftat? Dessa frågor diskuteras i det följande.

1 Inledning

Särreglerna för fåmansföretag infördes år 1976 i syfte att förhindra att företagsledare och delägare i sådana företag skaffade sig obehöriga skatteförmåner genom olika transaktioner mellan bolaget och sig själva (32 § anv p 14 KL). [1] Lagstiftningen begränsade också möjligheten att genom löneuttag fördela företagets inkomst mellan företagsledaren och dennes make och barn (32 § anv p 13 KL).

Genom 1991 års skattereform har de kompletterats med särskilda regler för beskattning av kapitalinkomster från fåmansföretag (3 § 12 mom SI), i syfte att begränsa fåmansföretagarens möjlighet att ta ut företagets vinster eller överskott indirekt i form av reavinst genom försäljning av företaget eller genom utdelning istället för att ta ut överskottet i form av högre beskattad lön. [2] Utgångspunkten är att en person som äger och arbetar i ett fåmansföretag i princip skall få lika hög skatt på sina arbetsinkomster som en löntagare utan ägarintressen.

2 Dödsbo och fåmansföretag

Ett särskilt fång föreligger när den avlidnes egendom övergår till dödsboet i samband med dödsfallet. Dödsboet är civilrättsligt en egen juridisk person. Dödsbodelägare är arvingar och universella testamentstagare samt efterlevande make (såvida inte all egendom är enskild). Så länge dödsboet är oskiftat äger dödsbodelägarna ideella andelar i boet och inte i de enskilda tillgångarna. [3] Delägarna äger inte tillgångarna direkt utan genom förmedling av dödsboet. Dödsboet beskattas i huvudsak enligt samma regler som gäller för fysiska personer (53 § 3 mom KL). [4] När sedermera skifte sker övergår egendomen genom ytterligare ett fång till de skilda delägarna. [5] Kontinuitetsprincipen gäller i normalfallet även vid denna övergång. [6]

Definitionen av begreppet fåmansföretag finns i 32 § anv p 14, 8 st KL. Enligt huvuddefinitionen utgör aktiebolag och ekonomisk förening, vari en fysisk person eller ett fåtal fysiska personer äger mer än hälften av rösterna för aktierna eller andelarna i företaget, ett fåmansföretag (32 § anv p 14, 8 st a) KL). Det är sålunda röstvärdet som skall beaktas vid bedömningen om ett dominerande eller väsentligt inflytande föreligger. [7] Enligt RSV:s rekommendationer skall ett fåtal personer omfatta upp till 10 personer eller 10 grupper av inbördes närstående personer. [8] Enär närståendekretsens innehav räknas som ett enda individuellt ägande, kan antalet ägare i ett fåmansföretag vara väsentligt högre än 10. Delägares medborgarskap och bosättningsland saknar betydelse i sammanhanget. Börs- och OTC-noterade aktiebolag och s.k. äkta bostadsföretag räknas enligt en uttrycklig undantagsbestämmelse inte som fåmansföretag, även om en enda person innehar röstmajoriteten i företaget (32 § anv p 14, 9 st). [9] För övriga bolag som är föremål för omsättning på marknaden och för vilka inofficiella noteringar föreligger, görs en bedömning huruvida det är ett fåmansföretag i varje enskilt fall. Något generellt undantag finns således inte för dessa. [10]

Vid tillämpning av de särskilda reglerna i 3 § 12 mom SI gäller ett utvidgat fåmansföretagsbegrepp (9 st). Det utgår från den allmänna definitionen i 32 § anv p 14 KL, men inkluderar också företag som har fler delägare än tio, om verksamheten bedrivs gemensamt av delägarna och dessa arbetar i företaget. [11] De delägare som själva, eller genom någon närstående är eller under något av de tio beskattningsår som närmast föregått beskattningsåret har varit verksamma i företaget i betydande omfattning, anses som en delägare vid bedömningen om företaget ägs av en eller ett fåtal personer. Denna bestämmelse kan sålunda omfatta företag som inte är fåmansföretag enligt definitionen i 32 § anv p 14 KL. RR har i ett förhandsbesked ansett att ett tjänsteproducerande företag, vilket ägdes indirekt till lika delar av 150 särskilt yrkeskvalificerade personer som var heltidsanställda, vara ett fåmansföretag vid tillämpningen av 3 § 12 mom 9 st SI. [12]

Att fastställa vem eller vilka som är ägare är avgörande för att kunna bedöma om företaget är ett fåmansföretag. Ett dödsbo kan inte ensamt äga ett fåmansföretag, enär fysiska personer skall ha det dominerande inflytandet. Frågan är då om dödsbodelägarna i sammanhanget kan anses som indirekta ägare till ett av dödsboet ägt företag, dvs om ett av dödsbo ägt aktiebolag skatterättsligt kan vara ett fåmansföretag.

Frågan har inte uttryckligen besvarats i förarbetena. [13] Med begreppet ägare avses enligt lagdefinitionen den som – direkt eller genom förmedling av juridisk person – äger eller på därmed jämförligt sätt innehar aktier eller andelar i företaget (32 § anv p 14, 11 st KL). För det fall aktierna i ett bolag innehas indirekt genom ett annat bolag, och det sistnämnda bolaget är ett fåmansföretag, är dotterbolaget också att betrakta som ett fåmansföretag. Man bortser från en eller flera inskjutna juridiska personer. Om ett bulvanförhållande kan fastställas anses aktierna ägda av huvudmannen. [14] Lagtexten innehåller inte någon begränsning, utan det synes vara möjligt att beakta alla indirekta innehav vid fastställandet om ett fåmansföretag är för handen.

Enligt RSV:s rekommendationer bör emellertid – mot bakgrund av motiven till fåmansföretagsreglerna och avsaknaden av ett reellt tvåpartsförhållande – endast ägande genom förmedling av annat fåmansföretag eller fåmansägt handelsbolag beaktas. [15] När ägandet sker genom företag som inte utgör fåmansföretag antas det föreligga ett reellt tvåpartsförhållande, varför indirekta innehav i icke fåmansföretag ej skall beaktas.

I RÅ 1987 ref 125 var omständigheterna i korthet följande: Mar..avled och efterlämnade maken E och sonen Mik.., vilka, enligt dåvarande regler, utgjorde dödsbodelägarna. Dödsboet ägde aktiemajoriteten aktiebolaget Y & Z. De resterande aktierna ägdes av sonen (en aktie) och det av honom och E gemensamt ägda aktiebolaget X o X.

I ansökan hos RSV begärde dödsboet att genom förhandsbesked få svar på frågan om en försäljning av dödsboets aktier i förstnämnda aktiebolaget till det av dödsbodelägarna gemensamt ägda bolaget (transaktionen skulle äga rum under året efter dödsfallsåret, dvs innan den dåvarande handelsbolagsregeln var tillämplig) var att betrakta som en intern aktieöverlåtelse enligt dåvarande 35 § 3 mom 8 st ÄKL. [16]

I detta stadgande föreskrevs bland annat följande: ”Avyttrar skattskyldig aktie i ett aktiebolag, vari aktierna till huvudsaklig del ägs eller på därmed jämförligt sätt innehas – direkt eller genom förmedling av juridisk person – av en fysisk person eller ett fåtal fysiska personer (fåmansbolag), till ett annat fåmansbolag, vari aktie – direkt eller genom förmedling av annan – ägs eller inom två år efter avyttringen vid något tillfälle kommer att ägas av den skattskyldige eller honom närstående person, skall som skattepliktig realisationsvinst räknas vad den skattskyldige erhåller för aktien ... Som närstående räknas i detta moment föräldrar, far- och morföräldrar, make, avkomling eller avkomlings make, syskon eller syskons make eller avkomling samt dödsbo vari den skattskyldige eller någon av nämnda personer är delägare.” [17]

Såväl RSV:s nämnd för rättsärenden som RR var av uppfattningen att både aktiebolaget Y & Z och aktiebolaget X o X var ett fåmansbolag. [18]

Den nu aktuella frågan – om ett av dödsbo ägt aktiebolag skatterättsligt kan vara ett fåmansföretag [19] – torde därmed kunna besvaras jakande. Ett fåmansföretag kan i sammanhanget ägas av fysiska personer genom förmedling av ett dödsbo.

3 Dödsbo och de särskilda reglerna i 3 § 12 mom SI

Det överskott som uppstår i ett fåmansföretag beror i normalfallet delvis på ägarnas arbetsinsats och delvis på de kapitalinsatser som ägarna gjort i företaget. De särskilda reglerna i 3 § 12 mom SI har till syfte att förhindra att inkomster som rätteligen är arbetsinkomster behandlas som kapitalinkomster vid beskattningen, dvs åstadkomma en riktig gränsdragning mellan förvärvs- och kapitalinkomstbeskattning. [20]

Det är således motiverat att tillämpa reglerna endast om delägaren (eller närstående till honom) är eller har varit aktiv (verksam) i företaget. Reglerna är också tillämpliga endast under förutsättning att den skattskyldige – eller närstående till honom – under någon del den senaste tioårsperioden har varit verksam i betydande omfattning i ett fåmansföretag eller i ett annat fåmansföretag som bedriver samma eller likartad verksamhet (3 § 12 mom 5 st SI). [21]

Innebörden av begreppet verksam i betydande omfattning har inte preciserats i lagtexten. Enligt förarbetena menas härmed att den skattskyldige varit verksam inom företaget i sådan omfattning att hans arbetsinsats har haft en påtaglig betydelse för vinstgenereringen. [22] Vid bedömningen av arbetsinsatsens betydelse bör enligt RSV:s rekommendationer hänsyn tas till företagets storlek, verksamhet, organisation och övriga omständigheter. [23]

Kan då ett dödsbo som sådant anses vara verksamt i betydande omfattning i ett fåmansföretag? Frågan har överhuvudtaget inte kommenterats i förarbetena, förmodligen av den anledningen att man inte tänkte på annat än fysiska skattskyldiga och närstående.

Svaret måste därför rimligen bli nej, varför en av de grundläggande förutsättningarna för reglernas tillämplighet brister. Kan emellertid ett dödsbo ha närstående (aktiva) personer? Denna fråga diskuteras i det följande avsnittet.

4 Dödsbo och begreppet närstående

Föräldrar, far- och morföräldrar, make, avkomling eller avkomlings make, syskon eller syskons make eller avkomling samt dödsbo vari den skattskyldige eller någon av nämnda personer är delägare utgör närståendekretsen (32 § anv p 14, 13 st KL). [24] Definitionen utgår från den skattskyldiges person och om denne är delägare i ett dödsbo räknas boet som närstående till honom. Ingen annan juridisk person än dödsbo kan räknas som närstående.

I RÅ 1987 ref 125 ansåg såväl RSV:s nämnd för rättsärenden som RR att det inte var fråga om en intern aktieöverlåtelse, enär dödsbodelägarna inte kunde betraktas som närstående till dödsboet. RR ansåg att :”Avgörande för bedömningen är ..., om E ... och M ... skall anses som närstående till dödsboet eller inte. Begreppet närstående definieras i 35 § 3 mom nionde stycket kommunalskattelagen. Som närstående enligt denna definition räknas ... Definitionen bestämmer närståendekretsen med utgångspunkt i den skattskyldiges person. Om denne är delägare i ett dödsbo, räknas boet som närstående till honom. Sker en försäljning i motsatt riktning, dvs är dödsboet säljare, omfattas delägarna i boet inte av närståendedefinitionen ... Enligt lydelsen av närståendedefinitionen är delägare i dödsboet efter Mar ... således inte närstående till dödsboet. Länsskattemyndigheten har framhållit att bestämmelserna i åttonde stycket skulle ha varit tillämpliga om M ... själv hade sålt aktierna i Y & Z till X o X och har som en alternativ grund för sin talan hävdat att det med hänsyn till lagstiftningens syfte finns fog för att anse ett dödsbo ha samma närstående som den avlidne. Enligt regeringsrättens mening ger emellertid lagstiftningen inte utrymme för en sådan tolkning. Bestämmelserna om interna aktieöverlåtelser har karaktären av stoppregler. Den föreskrivna beskattningen av hela köpeskillingen skall inträda endast i de av lagstiftaren beskrivna situationerna. Det resultat som erhålls när närståendedefinitionen tillämpas enligt sin lydelse framstår inte som så uppenbart orimligt att tillämpningen bör utvidgas till fall som inte täcks av lydelsen.” [25]

Det nuvarande närståendebegreppet (32 § anv p 14, 13 st KL) överensstämmer med det som gällde vid tiden för detta avgörande. Definitionen bestämmer närståendekretsen med utgångspunkt i den skattskyldiges person. Om denne är delägare i ett dödsbo räknas boet som närstående till honom. Ingen annan juridisk person än dödsbo kan räknas som närstående person. [26] Är dödsboet säljare omfattas delägarna i boet inte av närståendedefinitionen. Dödsboet har inte samma närstående som den avlidne. Det saknar närstående. [27] Även i det äldre skattesystemet beskattades kapitalinkomster lindrigare än tjänsteinkomster och de tidigare reglerna om interna aktieöverlåtelser hade i det avseendet samma syfte som de nuvarande reglerna i 3 § 12 mom. Genom att inte ta ut någon lön kunde vinster under en tid erhållas skattefritt. Den föreskrivna beskattningen enligt 3 § 12 mom SI torde inträda endast i de av lagstiftaren beskrivna situationerna.

5 Avslutning

Frågan om ett av dödsbo ägt aktiebolag skatterättsligt kan vara ett fåmansföretag torde kunna besvaras med ja, och det kan därvid inte ha någon betydelse om dödsboet övertar ett fåmansföretag från en avliden eller det självt bildar ett sådant. Dödsboet kan därför med skattemässigt gynnsam effekt ombilda en enskild näringsverksamhet till ett fåmansaktiebolag som ett led i en försäljning av näringsverksamheten. [28] Näringsbeskattningen (med sociala avgifter) ersätts då (helt eller delvis) av den lägre kapitalbeskattningen (utan sociala avgifter).

Svaret på den andra frågan – om de särskilda reglerna för beskattning av kapitalinkomster från fåmansföretag i 3 § 12 mom SI kan tillämpas så länge dödsboet är oskiftat – synes vid en sammanvägning av reglernas syfte och lagens ordalydelse inte kunna formuleras med önskvärd klarhet. Dödsboet kan inte rimligen ensamt anses vara verksamt i betydande omfattning i fåmansföretaget och det saknar närstående personer.

Slutsatsen blir att de särskilda reglerna inte är tillämpliga. Därmed skulle bland annat hela reavinsten – under alla omständigheter – bli kapitalbeskattad när ett dödsbo säljer aktier i ett fåmansföretag, vilket naturligtvis skulle få väsentliga praktiska konsekvenser och avgörande betydelse i bland annat generationsskiftessammanhang. En försäljning efter dödsfall skulle kunna ge ett betydligt skattebilligare resultat än en livstidsförsäljning (som kanske till och med är omöjlig på grund av de särskilda reglerna). Efter ett beslut med innebörden att försäljningen får anstå, skulle inte längre anskaffningstidpunkten för aktierna vara lika intressant. Detsamma gäller för aktiernas förmögenhetsvärde. Det skulle inte längre finnas några skattemässiga hinder mot maximal utdelning under livstiden, enär utrymmet sparad utdelning skulle vara betydelselöst vid en försäljning efter dödsfall.

Denna slutsats överensstämmer emellertid inte med det grundläggande syftet med de särskilda reglerna. Det är mycket svårt att se något motiv till en sådan annorlunda skattemässig behandling av fåmansföretag som ingår i ett dödsbo. Förmodligen är det fråga om ett förbiseende från lagstiftarens sida. I avvaktan på ett prejudikat får dock tolkningsläget betraktas som oklart.

Lars Pelin är universitetslektor i skatterätt vid Lunds universitet.

Lars Pelin

  • [1]

    SOU 1975:54 Fåmansbolag, Delbetänkande av företagsskatteberedningen samt prop 1975/ 76:79 om ändrade regler för beskattning av fåmansföretag m.m.

  • [2]

    Prop 1989/90:110 Reformerad inkomst- och företagsbeskattning, Del 1 s.467 ff.

  • [3]

    Civilrättsligt kan dödsbodelägare överlåta sin andel i dödsboet genom t.ex. försäljning till annan dödsbodelägare eller till utomstående person. Se SOU 1932:16 Lagberedningens förslag till revision av ärvdabalken IV. Förslag till lag om boutredning och arvskifte m.m. s. 119, NJA II 1933 s.167 samt Pelin, L. Överlåtelse av företag med särskild inriktning på generationsskifte. En skatterättslig studie, 1993 s. 252–257. Den nye andelsägaren träder automatiskt in i överlåtarens ställe vad gäller såväl rättigheter som skyldigheter. Har alla andelar i boet överlåtits till utomstående torde boet anses upplöst som om det skiftats. Se RÅ 1962 ref 2.

  • [4]

    Den s.k. handelsbolagsregeln har numera upphört att gälla, dvs att äldre dödsbon inte längre behandlas som handelsbolag. Istället skall – från och med det fjärde beskattningsåret efter det kalenderår dödsfallet inträffade – statlig inkomstskatt på förvärvsinkomst utgå på hela den beskattningsbara inkomsten (10 § 4 st SI).

  • [5]

    Varken övergången till dödsboet eller arvskiftet grundar någon inkomstskattekonsekvens (19 § KL samt RÅ 1958 ref 20). I det följande bortses från enmansdödsbo. Ett sådant upplöses i princip när boutredningen är avslutad, vilket i normalfallet sammanfaller med bouppteckningens registrering (RÅ 83 1:39).

  • [6]

    Se mer därom, Pelin, L. Överlåtelse av företag s. 279 ff.

  • [7]

    Se även RÅ 1986 ref 47.

  • [8]

    RSV Dt 1993:12 s.3. Riksskatteverkets rekommendationer m.m. om beskattning av fåmansföretag, fåmansägt handelsbolag samt delägare m.fl. i sådana företag samt skatteavdrag på ersättningar från sådana företag. I undantagsfall kan, beroende på ägarfördelningen, organisationen och liknande förhållanden, företag med flera ägare anses som fåmansföretag. Jfr prop 1975/ 76:79 s. 41 och s. 70. Se även RSV S 1994:8.

  • [9]

    Nämnda bolag anses underkastade sådan insyn och kontroll att det inte föreligger samma risk för missbruk som i mer renodlade fåmansföretag (prop 1989/90:110 s. 602). Enär ett fåmansföretag måste vara ett aktiebolag eller ekonomisk förening kan inte enskild firma, enkelt bolag, partsrederi, stiftelse eller ideell förening vara ett fåmansföretag. Definitionen omfattar inte heller handelsbolag. Istället finns en särskild definition beträffande fåmansägda handelsbolag (32 § anv p 14, 10 st KL). Som sådant räknas handelsbolag, vari en fysisk person eller ett fåtal (högst 10) fysiska personer genom sitt andelsinnehav eller på annat sätt har ett bestämmande inflytande och handelsbolag som är uppdelat på flera verksamheter och vari en person har bestämmande inflytande över en verksamhetsgren.

  • [10]

    Prop 1989/90:110 s. 602. Huvuddefinitionen har kompletterats med den subsidiära definitionen, enär ett reellt tvåpartsförhållande kan saknas trots att företaget ägs av ett större antal personer. Som fåmansföretag räknas enligt denna definition aktiebolag och ekonomisk förening vars verksamhet är uppdelad på verksamhetsgrenar, som är oberoende av varandra, såvida en person genom aktie- eller andelsinnehav, avtal eller på därmed jämförligt sätt har den reella bestämmanderätten över sådan verksamhetsgren och självständigt kan förfoga över dess resultat. (32 § anv p, 8 st b) KL).

  • [11]

    Se prop 1989/90:110 s.704.

  • [12]

    RÅ 1993 ref 99.

  • [13]

    Jfr. prop 1989/90:110 s.602–603.

  • [14]

    I prop 1989/90:110 s.678 uttalas följande: ”I den mån ett bulvanförhållande har tillskapats för att försöka förhindra att företaget skall anses som ett fåmansföretag skall vid prövningen om företaget ägs av ett fåtal personer i sådan omfattning att företaget är ett fåmansföretag de av bulvanen ägda aktierna anses innehavda av huvudmannen.”

  • [15]

    RSV Dt 1993:2 s.6: ”Vid bedömningen av om fysisk person eller dödsbo skall anses som delägare i ett sådant företag (fåmansföretag eller fåmansägt handelsbolag, förf:s anm.) jämställs indirekt ägande genom förmedling av juridisk person med direkt ägande. Härvid bör endast ägande genom förmedling av annat fåmansföretag eller fåmansägt handelsbolag beaktas och inte exempelvis ägande genom aktiemarknadsbolag eller annat bolag som inte är att anse som fåmansföretag eller fåmansägt handelsbolag.” Se även RSV S 1994:8.

  • [16]

    De särskilda reavinstreglerna om interna aktieöverlåtelser (”Kapp-Ahltransaktioner”) har enligt motiven till det nuvarande skattesystemet (prop 1989/90:110 och 1990/91:54) ansetts överflödiga mot bakgrund av de särskilda reglerna i 3 § 12 mom SI om beskattning av kapitalinkomster från fåmansföretag.

  • [17]

    Bestämmelsen innebar att hela köpeskillingen – utan avdrag för anskaffningskostnaden för aktierna – skulle tas upp till beskattning. Från denna stoppregel fanns möjlighet att ansöka om dispens hos RSV.

  • [18]

    Begreppet fåmansbolag finns inte längre. Skillnaden mot begreppet fåmansföretag var att det krävdes en större ägarandel för att definieras som fåmansbolag (”huvudsaklig del” tolkades i praxis som 70–75 %).

  • [19]

    Se föregående fotnot.

  • [20]

    Prop 1989/90:110 s. 467 ff. Reglerna innebär i korthet att utdelning och reavinst på aktier i ett fåmansföretag skall kapitalbehandlas om inkomsten faktiskt utgör kapitalavkastning, medan eventuell överskjutande del skall beskattas som en särskild tjänsteintäkt (32 § 1 mom 1 st i) KL), vilken inte berättigar till schablon- eller grundavdrag och varken sociala avgifter eller särskild löneskatt utgår. Den skattemässiga uppdelningen sker på schablonmässig grund. Närmare om reglernas utformning, se Lodin, S. O., Lindencrona, G., Melz, P, och Silfverberg, C, Inkomstskatt, fjärde upplagan 1993, Del 2 s. 323 ff samt Pelin, L. Överlåtelse av företag, s. 26 ff.

  • [21]

    Härav följer att reglerna kan vara tillämpliga under en period av 10 år efter det att bolaget upphört att vara fåmansföretag (tidsgränsen kan förlängas i vissa fall). Även efter en börsintroduktion kan med andra ord en aktieägare behöva vänta i 10 år innan normal kapitalbeskattning uppnås.

  • [22]

    Prop 1989/90:110 s. 468 och s. 703: ”Till denna grupp av kvalificerat verksamma hör naturligtvis företagsledare och andra högre befattningshavare. I mindre företag kan arbetsledare och ibland även anställda utan någon ledarbefattning räknas till samma kategori. Detta gäller särskilt i sådana fall där delägarna kan anses bedriva en gemensam verksamhet. Det behöver inte vara fråga om ett heltidsarbete utan arbetsinsatsen måste ses i relation till företagets omfattning och övriga omständigheter.”I RSV:s rekommendationer (RSV Dt 1993 :2) sägs bland annat: ”Avgörande vid bedömningen om delägare eller någon honom närstående är eller har varit verksam i företaget i betydande omfattning är den ekonomiska betydelsen av dennes arbetsinsatser för företaget” (s. 27).

  • [23]

    RSV Dt 1993:2 s. 27 och RSV S 1994:8.

  • [24]

    Med avkomling avses också styvbarn och fosterbarn. Med makar jämställs sambor som har eller har haft gemensamt barn eller tidigare varit gifta (65 § 5 st KL).

  • [25]

    RSV:s nämnd för rättsärenden: ”Enligt lagrummet föreligger, såvitt nu har intresse, en intern aktieöverlåtelse om en skattskyldig avyttrar aktier i ett fåmansbolag till ett annat fåmansbolag vari aktie ägs av någon person som är närstående till den skattskyldige. Avgörande för bedömningen i ärendet är således om E ... och M ... skall anses som närstående till dödsboet (dödsboet är självt skattskyldigt – sk. handelsbolagsbeskattning är inte aktuell i ärendet). Enligt nionde stycket i det nämnda momentet (38 § 3 mom ÄKL; förf:s anm.) räknas som närstående ... Bestämmelsen ger inte stöd för att behandla en delägare i ett dödsbo som närstående till dödsboet”.

  • [26]

    I RÅ 1992 ref 56 (plenimål) menade RR att ett aktiebolag inte kan behandlas som närstående vid tillämpning av felprisregeln och uttalade: ”Som en närstående person räknas enligt lagtexten endast fysiska personer och vissa dödsbon. Däremot kan inte någon annan juridisk person, t.ex. ett aktiebolag i vilka delägaren i fåmansföretaget eller någon honom närstående person har ägarintressen, räknas som närstående person (jfr RÅ 1990 ref 22).”

  • [27]

    I sammanhanget må nämnas att lagstiftaren (utan närmare motivering) i den nya lagen om särskilda regler för beskattning av inkomst från handelsbolag till närståendebegreppet (enligt 32 § anv p 14 sista stycket KL) fogat tillägget: ”Vidare skall när överlåtelse sker från ett dödsbo delägare i dödsboet likställas med närstående” 4 § sista satsen (SFS 1992:1643 och prop 1992/93: 151).

  • [28]

    I normalfallet sker ingen uttagsbeskattning när en enskild verksamhet ombildas till ett aktiebolag. Se RÅ 1983 1:35 samt mer om förutsättningarna för uttagsbeskattning Pelin, L. Överlåtelse av företag, s. 63 ff och Wiman, B. Koncernbeskattning, andra upplagan 1992 s. 97 ff.

Sifferkollen Läs mer

Belopp

Basbelopp
År 2019 2020 2021
Prisbasbelopp 46 500 47 300 47 600
Förhöjt pbb. 47 400 48 300 48 600
Inkomstbasbelopp 64 400 66 800  
Utdelning fåmansföretag
År 2018 2019 2020
Schablonbelopp 169 125 171 875 177 100

Räntesatser

Periodiseringsfond
År 2018 2019 2020
Räntesats 0,36 0,51 0,50

 

Referensränta
År 2016-07-01 2019-07-01 - 
Räntesats -0,5 0,0
Ränta på skattekontot
Period 2013-2016 2017 -
Intäkt 0,5625 0
Kostnad Låg 1,25 1,25
Kostnad Hög 16,25 16,25
Räntefördelning
Inkomstår 2018 2019 2020
Positiv 6,49 6,51 6,50
Negativ 1,50 1,51 1,50
Statslåneränta
År 2018 2019 2020
31 maj 0,49 0,05 -0,01
30 nov 0,51 -0,09  

Traktamenten

Bilresor
Inkomstår 2018 2019 2020
Egen bil 18,50 18,50 18,50
Förmånsbil, diesel 6,50 6,50 6,50
Förmånsbil, bensin 9,50 9,50 9,50
Kostförmån
År 2018 2019 2020
Frukost, lunch och middag 235 245 245
Lunch eller middag 94 98 98
Frukost 47 49 49
Skattefria gåvor
År 2018 2019 2020
Julgåva 450 450 450
Jubileumsgåva 1 350 1 350 1 350
Minnesgåva 15 000 15 000 15 000

Skattesatser

Bolagsskatt
År 2018 2019 2020
Skattesats 22% 21,4% 21,4%
Mervärdesskatt
År 2018 2019 2020
Normal

25 %

25 % 25 %
Livsmedel, krog m.m. 12 % 12 % 12 %
Persontransport, böcker m.m. 6 % 6 % 6 %
Arbetsgivaravgifter/egenaavgifter
Födda -1937 1938 - 1954 1955 -
Arb. avgifter 0 % 10,21% 31,42%
Egenavgifter 0 % 10,21% 28,97%