Skattenytt nr 5 1996 s. 243

Neutralitet och beskattningen av utländska dotterbolags bolagsinkomster

I artikeln framförs uppfattningen att svensk internationell skattelagstiftning, såvitt avser CFC- [1] och utdelningsreglerna, [2] bör vara orienterad mot kapitalimportneutralitet snarare än kapitalexportneutralitet (avsnitten 1 och 2). De mycket speciella förutsättningar som gäller för svensk multinationell industri torde motivera att bolagsinkomster från utländska dotterbolag i flertalet fall undantas från beskattning i Sverige (avsnitten 2.1–2.6). Beskattning bör ske endast i den mån det är nödvändigt för att bekämpa internationell skatteflykt (avsnitten 2.7–2.8). Det konstateras att detta synsätt i huvudsak – dock inte fullt ut – har slagit igenom vid utformningen av CFC- och utdelningsreglerna (avsnitt 3). Artikeln är begränsad till att avse endast förhållandet svenskt moderbolag och helägt utländskt dotterbolag. [3]

1 Neutralitet [4]

Det är numera en allmänt accepterad princip att beskattningen så långt som möjligt skall vara neutral. Ett bolag som överväger att göra en nyinvestering i Sverige eller utomlands tvekar ofta mellan flera olika handlingsalternativ. Tveksamheten kan avse valet av företagsform, produktionsinriktning, finansieringsform, etc. I ett sådant läge talar effektivitetsskäl för att bolagets handlande bör styras av kommersiella hänsyn och inte av beskattningen. Detta anses långsiktigt främja en optimal användning av industrins samlade resurser.

Neutralitetsprincipen i ovan angivna betydelse betonar vikten av att beskattningen förhåller sig neutral i förhållande till bolagets olika handlingsalternativ. Vid beskattningen av gränsöverskridande investeringar kan neutralitetsprincipen behandlas utifrån ett delvis annat perspektiv. Neutralitet bör råda också vid beskattningen av inhemska (nationella) och gränsöverskridande (internationella) investeringar. Dvs, den investering bolaget gör bör beskattas lika hårt, oavsett om investeringen är nationell eller internationell.

Om det föreligger enighet om principen att likabehandla nationella och internationella investeringar, är oenigheten desto större om i vilken stat denna neutralitet bör råda – investerarens hemviststat (Sverige) eller i staten där investeringen gjorts (dotterbolagsstaten). Råder neutralitet i hemviststaten uppnås kapitalexportneutralitet. Råder neutralitet i dotterbolagsstaten uppnås kapitalimportneutralitet.

1.1 Kapitalexportneutralitet (KEN)

Detta synsätt har investerarens hemviststat som utgångspunkt. Det är hemviststaten som i skattehänseende skall likabehandla nationella och internationella investeringar. Neutralitet i beskattningen råder om den totala skatten på en investering med samma avkastning blir densamma, oavsett om investeringen görs i hemviststaten eller utomlands.

Exempel

Investerar ett moderbolag i Sverige genom svenskt dotterbolag underkastas dotterbolagets vinst svensk bolagsskatt. Väljer moderbolaget i stället att etablera dotterbolaget i en annan stat där skattenivån är lägre, uppnås KEN om vinsten i det utländska dotterbolaget beskattas löpande i det svenska moderbolaget, samtidigt som moderbolaget medges avräkning för den bolagsskatt som erlagts i dotterbolagsstaten. Är skattenivån högre i dotterbolagsstaten än i Sverige måste svenska staten återbetala erlagd bolagsskatt i dotterbolagsstaten till den del den överstiger svensk bolagsskatt på samma inkomst.

Föreligger strikt KEN saknar svenska bolag incitament att investera utomlands enbart därför att skattenivån där är lägre än i Sverige. Därmed uppnås också neutralitet i beskattningen av svenska multinationella företag och konkurrerande företag som verkar endast inom Sverige, eftersom det multinationella företaget inte kan sänka sina totala skattekostnader genom att flytta en del av produktionen till lågbeskattade stater.

Svensk internationell skattelagstiftning baserad på strikt KEN lär sannolikt aldrig se dagens ljus. Tanken att på generell basis beskatta svenska moderbolag löpande i Sverige för inkomster i utländska dotterbolag är närmast utopisk. Det skulle sannolikt uppskattas måttligt utomlands att Sverige som första stat i världen utsträckte sin extra-territoriella skattejurisdiktion i denna omfattning. [5] Risken är stor att andra stater skulle vidta repressalier mot Sverige. [6]

En ofullständig – men praktiskt genomförbar – variant av KEN är att avstå från att löpandebeskatta svenska moderbolag för inkomster i utländska dotterbolag och i stället underkasta bolagsinkomst som det utländska dotterbolaget delar ut till moderbolaget full bolagsskatt i Sverige. Samtidigt erhåller moderbolaget avräkning för bolagsskatt som erlagts i dotterbolagsstaten, dock högst motsvarande svensk skatt på utdelningen. KEN brister nu i två avseenden. Utlandsverksamhet beskattas totalt sett lindrigare i Sverige i de fall bolagsskattenivån är lägre i dotterbolagsstaten. Moderbolaget erhåller nämligen en skattekredit så länge vinsten i dotterbolaget inte tas hem till Sverige genom utdelning. Denna skattekredit omvandlas till total svensk skattefrihet om moderbolaget avstår från att ta hem bolagsinkomsten till Sverige. Vidare beskattas utlandsverksamhet totalt sett hårdare i Sverige i de fall bolagsskatten på utdelad inkomst i dotterbolagsstaten överstiger bolagsskatten i Sverige. Moderbolaget erhåller då inte avräkning för överskjutande bolagsskatt som erlagts i dotterbolagsstaten. USA och Storbritannien utgör exempel på stater som tillämpar denna ofullständiga variant av KEN.

1.2 Kapitalimportneutralitet (KIN)

Detta synsätt tar till utgångspunkt den stat i vilken investeringen görs (dotterbolagsstaten). Det är dotterbolagsstaten som i skattehänseende skall likabehandla nationella och internationella investeringar. Neutralitet i beskattningen råder om utländska investerare i dotterbolagsstaten inte i något avseende diskrimineras i förhållande till inhemska investerare och hemviststaten helt undantar inkomsterna i dotterbolagsstaten från beskattning. I motsats till KEN ställer sålunda KIN krav på utformningen av både hemviststatens och dotterbolagsstatens beskattning.

Exempel

Svenskt moderbolag etablerar ett dotterbolag i X-land. Bolagsskatten i X-land är 10 %. KIN uppnås om samma bolagsskatt gäller för inhemska och utlandsägda bolag i X-land och om X-land underlåter att ta ut källskatt på bolagsinkomst som delas ut till det svenska moderbolaget. Vidare måste Sverige avstå från att både löpande- och utdelningsbeskatta bolagsinkomsterna i dotterbolaget.

Föreligger strikt KIN kan svenska bolag i skattehänseende konkurrera på lika villkor med inhemska investerare i dotterbolagsstaten. Verksamheten i dotterbolagsstaten träffas inte av en eventuellt högre svensk bolagsskattesats, eftersom inkomsterna i dotterbolagsstaten undantas från beskattning i Sverige.

Liksom är fallet med KEN lär inte en på strikt KIN baserad svensk internationell skattelagstiftning någonsin se dagens ljus i Sverige. Från svensk sida skulle då krävas att Sverige konsekvent undantar utländska inkomster från beskattning i Sverige. Det skulle skapa alltför stora möjligheter till internationell skatteflykt.

2 KEN/KIN och svensk internationell skattepolitik

Som framgått är svensk skattelagstiftning baserad på varken strikt KEN eller KIN. Det bör genast tilläggas att Sverige inte är unikt i detta avseende. Det finns inte någon industrialiserad stat i världen som fullt ut anammat det ena eller andra synsättet. Staternas skattelagstiftningar är helt enkelt alltför komplicerade och fyller alltför många olika syften för att kunna inordnas under ett definitionsmässigt snävt neutralitetsbegrepp. [7]

Min egen uppfattning är dock att svensk internationell skattelagstiftning, såvitt avser beskattningen av utländska dotterbolags bolagsinkomster, både bör vara och i huvudsak är orienterad mot KIN. Detta ställningstagande kan vara ägnat att förvåna, inte minst mot bakgrund av att den dominerande uppfattningen i internationell doktrin är att internationell skattelagstiftning snarare bör vara orienterad mot KEN. [8] Att Sverige (tillsammans med ett mindre antal andra OECD-stater) går mot strömmen torde ha sin grund i de mycket speciella förutsättningar som gäller för svensk industri i allmänhet och för svensk multinationell industri i synnerhet.

2.1 Svensk industristruktur

Svensk industri domineras av ett begränsat antal starka och internationellt orienterade koncerner. En grupp på ca 40 svenska multinationella koncerner (storföretag) svarar för ca 40 % av industrisysselsättningen i Sverige. [9]

Storföretagen kan grovt indelas i tre olika kategorier. Den råvaruberoende industrin (skog och stål), industri som tillverkar produkter med ett högt teknologiinnehåll (t.ex. telekommunikation, transportmedel och verkstadsprodukter) och den kemiska industrin (främst läkemedel). [10] Deras produkter riktar sig sällan direkt till konsumenter utan säljs i huvudsak på producentvarumarknader.

Storföretagen står för drygt 60 % av exporten från Sverige och svarar för den huvudsakliga delen av direktinvesteringarna utomlands. [11] Under den senaste tjugoårsperioden har de flesta storföretagen investerat mer utomlands än i Sverige. [12] I dag utgör de utlandsanställda ca 60 % av storföretagens totala personalstyrka. [13]

2.2 Varför utlandsinvesteringar [14]

De omfattande utlandsetableringarna och företagsförvärven under de senaste decennierna har flera orsaker. Här skall nämnas några.

1. Kringgå handelshinder

Lokal produktion är ofta en förutsättning för att överhuvudtaget få tillträde till en marknad. Etableringen kan framtvingas indirekt av höga tullar eller transportkostnader som gör export till marknaden olönsam. Det är inte heller ovanligt att större order förenas med uttryckliga politiska krav på lokal tillverkning.

Även mer osynliga marknadskrav kan göra det omöjligt för storföretagen att konkurrera från Sverige. Kunder kan föredra produkter från inhemska företag och statliga myndigheter kan systematiskt diskriminera utländska anbudsgivare vid offentlig upphandling.

2. Utnyttja stordriftsfördelar genom ökad försäljning

Produktionens lönsamhet växer – åtminstone till en viss gräns – i takt med skalan. Kostnaden per producerad enhet sjunker (s.k. skalekonomi). Storföretagen är mycket forskningsintensiva. Internationell konkurrens har tvingat dem att lägga allt större resurser på forsknings- och produktutveckling. [15] Ökad storlek innebär att kostnaden för FoU kan spridas över en större försäljningsvolym, vilket ger möjlighet att underhålla en tung FoU-verksamhet. [16]

3. Komma närmare kunden

De flesta storföretagen konkurrerar med högteknologiska och ofta skräddarsydda produkter snarare än med standardvaror. Priset spelar då en mindre roll. Betydelsen av utvecklade och nära kundkontakter samt god kännedom om kundens önskemål utgör viktigare led i försäljningssträvandena. Behovet av närhet till marknaden ökar sålunda i takt med graden av specialisering.

Etablering av lokal produktion utgör också ett sätt att dokumentera uthållighet på marknaden. Försäljning av teknologiskt avancerade produkter försvåras om marknaden inte kan övertygas om att man kommit för att stanna. Vidare gör avancerade produkter kunden beroende av säkra leveranser och god service. Det förutsätter marknadsnärvaro och en på platsen fungerande och väl utbyggd marknadsorganisation.

4. Köpa marknad

Ett effektivt (och ofta billigt) sätt att snabbt förvärva marknadsandelar – och eliminera besvärande konkurrenter – är att förvärva ett på marknaden etablerat konkurrentföretag. Avsikten med förvärvet kan då samtidigt vara att få tillgång till ett inarbetat försäljningsnät eller nät av underleverantörer. Förvärvet kan också motiveras av att man vill ta över konkurrentens FoU-organisation, införliva kompletterande produkter i det egna sortimentet eller utöka produktionskapaciteten.

5. ”Klungbildnings-effekten” (kluster)

Ledande internationella konkurrenter inom en bransch, leverantörer och annan kompletterande industri, konsulter, köpare etc. tenderar att söka sig till varandra och inom begränsade områden bilda s.k. kluster (jfr Silicon Valley). Klustren drar till sig både produktions-, forsknings- och distributionsanläggningar. Ofta återfinns också universitet, privata forskningsinstitutioner, centra för arbetskraftsutbildning och databanker i dessa områden. Inom klustret stimuleras både konkurrens och samarbete. Informationen flödar relativt fritt vilket medför att konkurrenterna tidigt får kännedom om varandras forsknings- och produktutvecklingsresultat. Vidare är tillgången på kvalificerad arbetskraft mycket god. Storföretagens närvaro i utländska kluster är ofta en förutsättning för att kunna bibehålla den internationella konkurrenskraften.

6. Sänka produktionskostnader

Etablering utomlands har sällan sin grund i skillnader i lönenivåer. Även om arbetskraftskostnaden generellt är låg i U-länder medför bristen på underleverantörer och utbildad arbetskraft, svag inhemsk marknad och dåligt utbyggd infrastruktur etc. att investeringen ändå i många fall blir olönsam. Lägre arbetskraftskostnader åtföljs helt enkelt ofta av lägre produktivitet. Mot bakgrund av att svenska storföretag främst konkurrerar med teknologiskt avancerade produkter har den huvudsakliga delen av de svenska utlandsinvesteringarna koncentrerats till I-länder. [17]

Har utlandsinvesteringar förlagts till U-länder beror det oftast på att företagen sökt kringgå handelshinder eller att större statliga order förenats med krav på lokal produktion. Vidare kan tillverkning av ”mogna” produkter som framställs med känd eller okomplicerad teknik i hård priskonkurrens av kostnadsskäl flyttas till U-länder. I det senare fallet står dock företaget ofta inför valet att helt lägga ned produktionen eller flytta tillverkningen till ett land där produktionskostnaderna är lägre.

2.3 Utlandsinvesteringen, ersättning eller komplement?

Storföretagen kan försörja en utlandsmarknad på två olika sätt. Produktionen kan ske antingen hemma för export eller utomlands för lokal försäljning. Förläggs produktionen utomlands i stället för i Sverige uppkommer frågan om utlandsproduktionen ersätter eller kompletterar svensk export.

I den ekonomisk-politiska debatten på 1970-talet hävdades att storföretagens utlandsproduktion till stor del ersatte svensk export och därmed utgjorde ett hot mot inhemsk produktion och sysselsättning. Andra hävdade att utlandsproduktionen var nödvändig för att bibehålla eller öka sysselsättningen i Sverige. [18]

En statlig utredning (direktinvesteringskommittén) gav 1977 Birgitta Swedenborg på Industriens Utredningsinstitut i uppdrag att utreda den ökade utlandsexpansionens orsaker och effekter på svensk ekonomi. [19] På grundval av ett statistiskt material drog Swedenborg följande slutsatser:

1. I den mån utlandsproduktion orsakade svenskt exportbortfall hade exportbortfallet i de flesta fall blivit ännu större om någon utlandsetablering inte ägt rum. I föregående avsnitt nämndes att lokal produktion ofta är en förutsättning för att överhuvudtaget få tillträde till en marknad. Alternativet att ha kvar produktionen i Sverige och i stället konkurrera med svensk export föreligger inte i ett sådant fall. Utan utlandsproduktion hade dessa marknader i princip varit förlorade för storföretagen.

Förlades produktionen utomlands berodde det på att förutsättningarna för svensk export på en eller annan grund hade försämrats. Enligt Swedenborg var den relevanta frågan inte vilken effekt utlandsproduktion hade på exporten utan vad som skulle ha hänt om storföretaget inte flyttat ut produktionen. [20]

2. De utländska produktionsföretagens verksamhet gav upphov till en omfattande ökning av underleveranser från Sverige (både från svenska koncernbolag och från fristående svenska underleverantörer). [21] Studien visade att utlandsproduktion hade en svag negativ effekt på konkurrerande export. Detta uppvägdes dock av en starkare positiv effekt på kompletterande export. Totalt sett medförde utlandsproduktion att exporten ökade. [22] Utlandsproduktion hade således positiva ”drageffekter” på svensk ekonomi.

Direktinvesteringskommittén var i sin slutrapport 1983 inte lika reservationslöst positiv till utländsk expansion. [23] Bedömningen gjordes att ”ju mer självständig och betydande verksamhet dotterbolaget har i form av FoU och tredjelandsexport, desto större blir sannolikheten att de svenska exportmöjligheterna beskärs och att sambandet mellan de svenska och utländska enheterna blir svagare.” [24] Uppbyggnaden av självständiga enheter utomlands kunde successivt förskjuta storföretagens tyngdpunkt mot utlandet med risk för negativa effekter på svensk sysselsättning och export. [25] Det konstaterades dock att utlandsinvesteringarna under den undersökta perioden (1960- och 1970-talen) i stort haft en positiv effekt på svensk ekonomi och att de flesta storföretagen i frånvaro av utlandsinvesteringar inte lika framgångsrikt hade kunnat hävda sina ställningar på den internationella marknaden. [26]

Utvecklingen under senare år har i stort gett direktinvesteringskommittén rätt. Storföretagens tyngdpunkt har alltmer förskjutits utomlands. Drageffekterna av utlandsetableringarna torde också ha minskat. Nyligen publicerad statistik visar att den totala nettoeffekten på exporten under senare delen av 1980-talet snarast varit negativ. Sammantaget har de utländska dotterbolagen blivit mindre beroende av leveranser från Sverige. Vidare har de ökat sin egen export mot tredje land och även ökat exporten mot Sverige. [27]

2.4 Storföretagen på väg ut ur Sverige?

Förskjutningen av storföretagens tyngdpunkt mot utlandet har också haft återverkningar på deras koncernstrukturer. [28] Vissa storföretag har flyttat ut delar av de s.k. nyckelfunktionerna, vilka tidigare i huvudsak varit förlagda i Sverige. Nyckelfunktionerna utgörs i huvudsak av företagsledningen, FoU och den högteknologiska tillverkningen och kan sammantagna sägas konstituera storföretagens konkurrensfördel i förhållande till sina konkurrenter. Enklare uttryckt representerar dessa funktioner det unika och värdefulla i storföretagen. Börjar dessa funktioner lämna landet försvagas de svenska moderbolagens ställning. Stannar inte denna process upp innebär det i förlängningen att storföretagen – medvetet eller omedvetet – långsamt är på väg ut ur Sverige. [29]

Det skall dock understrykas att de flesta storföretagen fortfarande har huvuddelen av nyckelfunktionerna förlagda i Sverige. [30] Vidare får Sveriges betydelse för storföretagen inte underskattas. [31] Det är i Sverige storföretagen har den mest utvecklade kontakten med leverantörer, kunder, myndigheter och andra medaktörer på marknaden. Gemensamt språk, kultur, intressen o.s.v. gör kommunikationen lättare på hemmaplan. Embryot till nya eller vidareutvecklade produkter uppstår därför ofta i Sverige. Klung-bildningar i Sverige och ett avancerat formellt (korsägande och styrelserepresentation) och informellt (nära personliga kontakter) nätverk mellan storföretagen knyter dem också i stor omfattning till Sverige. Storföretagen har således mycket att förlora på att flytta ut ur Sverige och förändra sin identitet. Vissa varnar också storföretagen för att driva globaliseringen så långt att de överger den svenska hemmabasen. Det kan leda till att dynamiken i företagen går förlorad och till stagnation. [32] Flertalet storföretag lär därför sannolikt behålla Sverige som hemmabas även i framtiden.

2.5 Svenska utlandsinvesteringarnas roll i framtiden

Utvecklingen går mot en fortsatt globalisering av världshandeln. Med viss överdrift kan sägas att världen i dag utgör en enda stor potentiell marknad för storföretagen. Utlandsinvesteringarna kommer därför även i framtiden att spela en mycket stor roll för storföretagen.

Det är visserligen inte uppmuntrande att notera att utlandsinvesteringarnas drageffekter på svensk export under senare år har minskat. Det betyder emellertid inte att utländsk produktion numera ur ett samhällsekonomiskt perspektiv kan betraktas som ”skadlig” för Sverige. När produktion förläggs utomlands har förutsättningarna för svensk export på en eller annan grund försämrats (alternativt aldrig funnits).

Än mer nedslående är tecknen på att storföretagen börjat flytta ut delar av sina nyckelfunktioner ur Sverige. Det är dock osäkert om detta är en bestående trend. Statistiken som påvisar trenden härrör från andra halvan av 1980-talet. Osäkerheten vid den tidpunkten om ett svenskt framtida medlemskap i EU och rädslan att hamna utanför den inre marknaden utlöste en våg av svenska investeringar i EU-området. Det kan inte uteslutas att en del av dessa investeringar hade karaktären av ”utflyttning”. Storföretagen fruktade de negativa konsekvenserna av ett utanförskap, vilket kan ha tvingat fram omlokaliseringar i förebyggande syfte. [33]

Mot bakgrund av storföretagens betydelse för den svenska samhällsekonomin kan statsmakterna knappast följa den framtida industriella utvecklingen från åskådarläktaren. Man kan därför framöver förvänta sig en aktiv förutsättningsskapande näringspolitik från statsmakternas sida. Såvitt avser storföretagen torde den komma att ta sikte på att även i framtiden underlätta utländsk expansion, men att samtidigt söka stimulera storföretagen att behålla åtminstone nyckelfunktionerna i Sverige. Det gäller helt enkelt att göra Sverige till en bra industriell bas för internationellt verksamma företag. [34]

Fortsätter de svenska enheterna inom storföretagen ändå att krympa i framtiden torde detta få kompenseras genom näringspolitiska åtgärder syftande till att uppmuntra nyföretagande och utländska investeringar i Sverige. [35] Att stänga Sveriges gränser eller lagstiftningsvägen försöka styra svenska företags investeringar mot Sverige utgör – mot bakgrund av dagens ekonomiska verklighet – i vilket fall som helst varken några önskvärda eller reella alternativ. [36]

2.6 KEN kontra KIN

Den svenska näringspolitiken innefattar även skattepolitiken. Målet att göra Sverige till en bra industriell bas för internationell verksamhet gäller även på skatteområdet. Såvitt avser utlandsinvesteringar bör lagstiftaren därför eftersträva att inte skattevägen försvåra utländsk expansion. Detta övergripande syfte synes – på goda grunder – redan ha påverkat den svenska beskattningen av bolagsinkomster i utländska dotterbolag i riktning mot KIN snarare än KEN.

2.6.1 Synpunkter på KEN

KEN har sina rötter i amerikansk teoribildning och har också konstruerats utifrån amerikanska ekonomiska förutsättningar. [37] Ur ett amerikanskt perspektiv framstår måhända KEN också som det rimligare alternativet. [38]

USA har en närmast gigantisk hemmamarknad. Få amerikanska företag är så stora att de helt uttömt möjligheterna till inhemsk expansion. Det medför att frågan om en utlandsinvestering ersätter eller kompletterar den inhemska verksamheten får en helt annan relevans ur amerikansk synvinkel. KEN-baserad skattelagstiftning neutraliserar eventuella skattelättnader utomlands. I frånvaro av skattelättnader väljer kanske det tveksamma amerikanska företaget att hellre expandera på hemmamarknaden än utomlands.

Hemmamarknadens storlek har också gjort det möjligt för amerikanska företag att konkurrera med standardiserade produkter. [39] Denna typ av produkter tenderar annars att produceras i lågkostnadsländer. Det måste naturligtvis vara frestande för amerikanska företag att flytta delar av produktionen till U-länder – framför allt om U-länderna har infört investeringsfrämjande lagstiftning – och sedan importera produkterna till den amerikanska marknaden. KEN-baserad skattelagstiftning neutraliserar dock incitamentet att söka sig utomlands av skatteskäl.

De svåraste konkurrenterna till amerikanska internationella koncerner utgörs i många fall av amerikanska företagsjättar verksamma uteslutande eller i huvudsak på hemmamarknaden. Det ökar vikten av att skattesystemet inte gynnar den ena eller andra kategorin av företag. KEN-baserad skattelagstiftning uppfyller detta krav, eftersom eventuella skattelättnader utomlands hamnar i den amerikanska statskassan i stället för hos den internationella investeraren. [40]

Ett skattesystem baserat på KEN framstår som mer ändamålsenligt i stater med stor hemmamarknad där konkurrensen mellan nationellt och internationellt verksamma företag är hård. Den svenska marknaden är inte sådan.

2.6.2 KIN bättre anpassat till svenska förutsättningar

Den svenska marknaden är i förhållande till de svenska storföretagen mycket liten. Som visats i de föregående avsnitten utgör hemmamarknaden sällan ett reellt alternativ till en utlandsinvestering. Även i fall då bolagsskattenivån är lägre i den stat där storföretaget etablerat produktion (dotterbolagsstaten) saknar Sverige anledning att med KEN-baserad skattelagstiftning neutralisera dessa skattefördelar. Storföretaget hade i vilket fall som helst varit tvunget att etablera produktionsanläggningen där. Enda effekten av KEN-baserad skattelagstiftning i Sverige blir att storföretagets totala investeringskostnader ökar och att dess konkurrenssituation försämras i förhållande till inhemska (och ev. andra utländska) konkurrenter i dotterbolagsstaten. Medför KEN-baserad lagstiftning att storföretaget av kostnadsskäl avstår från utlandsinvesteringen har staten närmast gjort en förlust. Dels uteblir ev. drageffekter på svensk export, dels uteblir den svenska nettoförmögenhetstillväxt som blir effekten när vinsterna tas hem till Sverige.

Storföretagen konkurrerar nästan uteslutande med högteknologiska produkter. Produkterna produceras i huvudsak i I-länder. Förläggs produktion till ett U-land är syftet i princip endast att täcka ett lokalt behov. Exporten från svenska produktionsanläggningar i U-länder till Sverige är totalt sett mycket liten. [41] Mot denna bakgrund saknar Sverige anledning att med KEN-baserad lagstiftning neutralisera eventuella skattelättnader i U-länder.

Vidare saknar de svenska storföretagen inhemska konkurrenter verksamma endast på den svenska marknaden. [42] En sådan inhemsk konkurrent till Volvo skulle inte utgöras av Saab utan av en svensk biltillverkare som tillverkar och säljer endast på den svenska marknaden. Denna typ av konkurrenter finns av förklarliga skäl inte på den svenska marknaden. KEN-kravet att skattesystemet inte får gynna de svenska storföretagen i förhållande till inhemska konkurrenter framstår därför som meningslöst i ett svenskt perspektiv.

KIN lägger tonvikten på den konkurrenssituation som råder i dotterbolagsstaten. Utländska och inhemska företag bör – för att kunna konkurrera på lika villkor i dotterbolagsstaten – likabehandlas vid beskattningen. Skatterna utgör ofta en stor kostnadspost och kan utgöra tungan på vågen om storföretagen skall etablera produktion eller annan verksamhet utomlands.

Är bolagsskatten lägre i dotterbolagsstaten än i Sverige bör svenska företag inte underkastas den högre bolagsskatten i Sverige annat än om starka samhällsekonomiska skäl talar för en sådan ordning. [43] Att USA eller andra större ekonomier intar en annan hållning betyder inte nödvändigtvis att denna är applicerbar på industrialiserade och utlandsberoende mindre ekonomier som Sverige, Nederländerna eller Schweiz.

Den mycket speciella svenska industristrukturen, den lilla hemmamarknaden och storföretagens behov av att investera utomlands för att bibehålla den internationella konkurrenskraften talar därför för att beskattningen av bolagsinkomster i utländska dotterbolag bör vara orienterad mot KIN. Mot detta skulle möjligen kunna hävdas att KIN-orienterad lagstiftning kan komma att cementera vår nuvarande svenska industristruktur.

Resonemanget i detta avsnitt har byggt på förutsättningen att utlandsinvesteringen är genuint kommersiell. En del utlandsinvesteringar görs emellertid uteslutande eller huvudsakligen av skatteskäl. Avsikten är då att på ett eller annat sätt minska det svenska beskattningsunderlaget. Förekomsten av denna typ av investeringar har hindrat lagstiftaren att helt orientera svensk beskattning av utländska bolagsinkomster i riktning mot KIN.

2.7 Internationell skatteflykt

I dag finns det inte några egentliga offentligrättsliga eller andra hinder mot gränsöverskridande investeringar. Valutaavregleringen och liberaliseringen av kapitalmarknaderna som successivt genomfördes i Sverige och utomlands under 1980-talet har medfört att kapitalet numera rör sig tämligen fritt över nationsgränserna.

Denna närmast dramatiska scenförändring på valuta- och kapitalområdet har ökat risken för att svenskt – beskattat eller obeskattat – bolagskapital av skatteskäl skall söka sig utomlands. Ett sådant kapitalutflöde utgör ett allvarligt hot mot svenska fiskala intressen.

Ett stort antal stater har infört lagstiftning som direkt eller indirekt uppmuntrar företag till internationell skatteflykt. Denna statsunderstödda skatteflyktsverksamhet kan indelas i två, delvis sammanfallande, grupper – verksamhet i skatteparadis och i offshorestater.

2.7.1 Skatteparadis

Skatteparadisen är antingen självständiga s.k. lilleputtstater – t.ex. Andorra, Bahamas och Liechtenstein – eller skattemässigt autonoma områden tillhörande en större stat – t.ex. Jersey (Storbritannien) och Nederländska Antillerna (Nederländerna). Kännetecknande för skatteparadisen är att de har som affärsidé att med skatteförmåner attrahera utländskt kapital. Någon industriell verksamhet av betydelse bedrivs inte inom skatteparadisen.

Skatteparadisen erbjuder svenska och andra utländska företag möjlighet att etablera olika typer av extremt lågbeskattade bolag, banker, truster, värdepappersfonder och försäkringsbolag. Dessa kapitalförvaltnings- eller bolagskonstruktioner omgärdas regelmässigt av ett minimum av offentligrättsliga regleringar och kontroll. Deras verksamhet är däremot underkastad strikt sekretess.

De omfattande skatteförmånerna till trots är större svenska företag ofta tveksamma till att förlägga verksamhet till skatteparadis. Investeringsviljan hämmas sannolikt av skatteparadisens notoriskt dåliga rykte. Innehav av dotterbolag på Jersey eller Isle of Man kan väcka skattemyndigheternas misstänksamhet och leda till att den svenska delen av koncernen granskas hårdare i Sverige. Vidare saknar i princip samtliga skatteparadis dubbelbeskattningsavtal med Sverige. Det medför också i förlängningen att svensk CFC-lagstiftning i de flesta fall blir tillämplig på bolag i skatteparadis. [44]

Skatteparadisen drar i första hand till sig de ljusskygga investerarna som på en eller annan grund vill gömma sig bakom sekretessen. Vidare används kapitalförvaltnings- eller bolagskonstruktioner i skatteparadis ofta som ”sparbössor”. Investeraren har då eftersträvat att lägga upp näringsverksamheten eller förvaltningen på ett sådant sätt att resultatet eller avkastningen inte skall träffas av beskattning i Sverige.

2.7.2 Offshorestater

En offshorestat är ofta ett skatteparadis av ovan angivet slag men kan också vara en industrialiserad stat som i sin lagstiftning har infört en eller flera lågbeskattade bolagskonstruktioner (s.k. offshorebolag) tillgängliga för endast utländska investerare. I motsats till de rena skatteparadisen bedrivs också normalbeskattad industriell eller annan kommersiell verksamhet i offshorestaten. Beteckningen ”offshore” understryker dock att offshorebolagen får bedriva sin verksamhet endast utanför offshorestaten.

Offshorestaterna riktar sig särskilt till de multinationella företagen. Avsikten är att de skall bedriva verksamhet på främst finans- och konsultområdet (bank-, försäkrings-, shipping- och managementområdet) mot de delar av koncernen som är lokaliserade utanför offshorestaten. Typisk för den verksamhet som bedrivs av offshorebolaget är att den är mycket lättrörlig (så till vida att den i princip är helt oberoende av den plats där verksamheten bedrivs) och kräver små eller inga resurser i form av anläggningstillgångar eller personal. Ett multinationellt företag kan driva en koncernintern bank eller ett koncerninternt försäkringsbolag utan att självt närvara på platsen. Förvaltningen sköts då av ett s.k. management-bolag. Ofta förvaltar samma management-bolag flera hundra koncerninterna banker och försäkringsbolag. Offshoreverksamheten är regelmässigt underkastad endast ringa offentligrättslig reglering och kontroll.

Ur de multinationella bolagens synvinkel är det huvudsakliga syftet med offshoreverksamhet att överföra inkomster som redan intjänats i högskatteländer till offshorebolag i offshorestaten. Det kan ske antingen genom att vissa koncerngemensamma aktiviteter (t.ex. juridisk rådgivning, marknadsföring, datatjänster, bokföring etc.) som utförs i olika delar av koncernen överförs till ett offshorebolag eller genom att det multinationella företaget skapar en ny koncerngemensam verksamhet som bedrivs i offshorebolaget (vanligtvis en koncernintern bank eller försäkringsbolag). Därefter fakturerar offshorebolaget övriga koncernbolag för fiktiva eller faktiska tjänster som utförs för deras räkning. Det medför att de högbeskattade koncernbolagens hemviststater ”tappas” på skattepliktiga inkomster samtidigt som offshorebolagets inkomster ökar i motsvarande omfattning.

I debatten om offshoreverksamhetens vara eller inte vara hävdas ofta att införandet av offshorelagstiftning har ädla motiv – t.ex. att stimulera sysselsättningen i vissa regioner – och att skattelättnaderna i själva verket utgör en stor kostnad för offshorestaten. Snarare förhåller det sig så att kostnaderna för offshorestaten i realiteten är försumbara. [45] Den inkomstbringande verksamhet som bedrivs i offshorestaten hade aldrig sökt sig dit i frånvaro av skattelättnader. Någon ny genuin kommersiell verksamhet tillskapas inte heller i offshorestaten. Samma dag som skattelättnaderna upphör kommer i princip samtliga koncerner att antingen avveckla eller flytta ut de aktiviteter som bedrivits i offshorestaten. Det betyder att varje skattekrona som verksamheten i offshorebolagen genererar utgör ren vinst för offshorestaten. Utan skattelättnaderna hade offshorestatens skatteintäkter från offshoreverksamheten varit 0 kr.

Gemensamt för i princip all offshoreverksamhet är också att ”vattentäta skott” har konstruerats mellan offshorebolagen och offshorestaternas hemmamarknader. Endast personer hemmahörande utomlands får ingå som delägare i offshorebolagen och verksamheten får oftast bedrivas endast koncerninternt utanför offshorestaten. Förklaringarna härtill är följande:

Endast verksamhet mot tredje land

Om offshorebolagen kunde konkurrera på offshorestaternas inhemska marknader skulle den lokala normalbeskattade tjänstesektorn verksam inom samma bransch som offshorebolagen slås ut direkt.

Endast koncernintern verksamhet

Endast ett förbud mot att bedriva verksamhet i offshorestaten räcker många gånger inte för att skydda hemmamarknaden. Offshorebolagen kan då via en mellanhand i tredje land gå tillbaka in på offshorestatens hemmamarknad. Offshorestaten skulle då drabbas av sin egen skatteflyktsverksamhet och s.a.s. skjuta sig själv i foten.

Endast koncernintern verksamhet mot tredje land

Som framgått ovan är syftet med offshoreverksamhet att ”tappa” andra koncernbolag på skattepliktiga bolagsinkomster. Offshorebolagen får dock inte ”tappa” koncernbolag etablerade och verksamma på offshorestatens egen hemmamarknad.

Offshorestatens hemmamarknad är sålunda av samhällsekonomiska skäl effektivt skyddad från all konkurrerande offshoreverksamhet.

Ur offshorestaternas synvinkel är det huvudsakliga syftet med att införa offshorelagstiftning att stimulera ett inflöde av kapital i offshorestaterna och att öka skatteintäkterna. Offshoreverksamhet kan visserligen ha en viss positiv sysselsättningseffekt i vissa konsultbranscher (främst bank, juridik och revision). Denna sysselsättningseffekt är emellertid oftast marginell och utgör definitivt inte det verkliga skälet till att stater ger sig in i offshorebranschen.

Sett ur svensk synvinkel har lagstiftaren anledning att känna särskild oro inför utvecklingen på offshoreområdet av flera skäl.

För det första riktar sig offshoreverksamheten specifikt till de kapitalstarka multinationella företagen. Ett enda multinationellt företag kan utan svårighet överföra kapital till ett offshorebolag motsvarande hela ”omsättningen” i ett mindre skatteparadis.

För det andra har offshoreverksamheten – i motsats till skatteparadisen – också erhållit en viss legitimitet genom att många av OECDs medlemsstater har ”hoppat på tåget” och själva infört någon form av offshorelagstiftning. [46] Det gör det svårare, för att inte säga omöjligt, att uppnå internationell enighet om nödvändigheten att bekämpa denna typ av lågskattelagstiftning.

För det tredje kan det inte heller uteslutas att offshorebolagen i vissa fall är berättigade till de förmåner som följer av svenska dubbelbeskattningsavtal. [47] I princip följer då motsatsvis att offshorebolagen undgår att träffas av svensk CFC-lagstiftning. [48]

2.8 Internationell skatteflykt och KIN

Det är uppenbart att den verksamhet som bedrivs i skatteparadis och offshorestater utgör ett hot mot svenska samhällsekonomiska intressen. Dels urholkas det svenska beskattningsunderlaget, dels medför det ett utflöde av kapital från Sverige. [49]

För att i någon mån stävja användandet av såväl offshorebolag som bolag i skatteparadis och för att motverka andra typer av utlandsinvesteringar som görs enbart eller huvudsakligen av skatteskäl har lagstiftaren infört bestämmelser om beskattning av bolagsinkomster i utländska dotterbolag. Trots att dessa bestämmelser innebär ett avsteg från KIN och att bestämmelserna företer vissa likheter med typiskt KEN-orienterade skattebestämmelser bör de inte uppfattas som ett uttryck för KEN. Bestämmelsernas tillkomst har enbart sin grund i lagstiftarens intresse att bekämpa internationell skatteflykt.

Lagstiftarens ”formel” vid utformning av regler för beskattning av bolagsinkomst i utländska dotterbolag bör enligt min uppfattning sålunda se ut på följande sätt:

  Kapitalimportneutralitet

– Bekämpning av internationell skatteflykt

= Svensk skattepolitik

I det följande skall undersökas i vilken omfattning bestämmelserna om beskattning av utländska bolagsinkomster utformats i enlighet med denna ”formel”. [50]

3 Svenska bestämmelser om beskattning av bolagsinkomst i utländska dotterbolag

Svenska moderbolag (aktiebolag) bildade och inregistrerade enligt svensk lag är skattskyldiga här för alla inkomster som förvärvas i Sverige och utomlands. [51] I princip är aktiebolaget därför oinskränkt skattskyldigt i Sverige.

Utländska dotterbolag bildade enligt lagstiftningen i annan stat faller – såvitt de uppfyller kraven för ”utländsk juridisk person” i 16§ 2 mom. första stycket SIL – inte under svensk skattejurisdiktion. [52]

Även om Sverige saknar beskattningsrätt över utländska dotterbolag kan dotterbolagens bolagsinkomster i två fall ändå beskattas i Sverige. Utdelning som betalas av utländskt dotterbolag till svenskt moderbolag beskattas i Sverige om den bolagsinkomst från vilken utdelningen tas inte har underkastats en med svensk bolagsskatt jämförlig beskattning (utdelningsreglerna). [53] Vidare kan bolagsinkomst i utländskt dotterbolag beskattas här om denna inte har underkastats en med svensk bolagsskatt likartad beskattning (CFC-reglerna). [54] I båda fallen utgörs dock skattesubjektet av den i Sverige hemmahörande aktieägaren, dvs moderbolaget.

3.1 Utdelningsreglerna

Utdelning från utländskt dotterbolag beskattas inte i Sverige om ”den inkomstbeskattning som den utländska juridiska personen är underkastad är jämförlig med den inkomstbeskattning som skulle ha skett enligt denna lag, om inkomsten hade förvärvats av ett svenskt företag.” [55] Möter inte dotterbolaget kravet på jämförlig beskattning underkastas utdelningen bolagsskatt i Sverige. Vid sådant förhållande medges schablonmässig avräkning för erlagd skatt i dotterbolagsstaten motsvarande 13 procent av utdelningens bruttobelopp. [56]

Något förenklat anses beskattningen av det utdelande utländska dotterbolaget jämförlig med svensk bolagsbeskattning om ett av följande två villkor är uppfyllda:

1. dotterbolaget har underkastats en skatt om 15 % på ett beskattningsunderlag beräknat enligt svenska regler (huvudregeln)

eller

2. dotterbolaget har underkastats normal bolagsskatt i en stat med vilken Sverige har ingått avtal om undvikande av dubbelbeskattning (presumtionsregeln).

3.1.1 KEN kontra KIN

Skattefriheten är villkorad av att de utdelade bolagsinkomsterna har underkastats beskattning i dotterbolagsstaten. Varför uppställs detta krav på beskattning?

Viss vägledning ges i förarbetena. Utdelningsreglernas syfte är att undvika kedjebeskattning av bolagsinkomst. [57] Har dotterbolagsstaten tagit ut skatt på den utdelade bolagsinkomsten bör inte också Sverige beskatta utdelningen. Om detta görs blir utländska bolagsinkomster trippelbeskattade medan svenska bolagsinkomster underkastas endast dubbelbeskattning. [58] Motsatsvis och till synes följdriktigt saknar Sverige å andra sidan anledning att undanta den utdelade bolagsinkomsten från beskattning om bolagsskatt inte har utgått i dotterbolagsstaten.

Resonemanget i förarbetena framstår närmast som KEN-inspirerat. Genom utdelningsreglerna synes lagstiftaren vilja försäkra sig om att svenska och utländska bolagsinkomster likabehandlas i beskattningen. I de fall låg eller ingen bolagsskatt har utgått utomlands fyller lagstiftaren på med svensk skatt. Därmed gynnas inte utlandsinvesteringar i förhållande till inhemska investeringar.

Synas reglerna närmare visar det sig emellertid att vissa grundläggande förutsättningar för KEN (ofullständiga varianten) inte är uppfyllda.

För det första beskattas utdelningsinkomster endast i vissa särskilda fall. KEN förutsätter att utdelningsbeskattning alltid sker i Sverige med avräkning för eventuell skatt som erlagts i dotterbolagsstaten.

För det andra ställs relativt låga krav på beskattningsnivån i dotterbolagsstaten. I Sverige är bolagsskatten 28 procent. Ändå ställs krav på endast 15 procents beskattning i dotterbolagsstaten. KEN förutsätter att 28 procent skatt utgår även på utländska bolagsinkomster.

För det tredje visar den nyligen införda presumtionsregeln att lagstiftaren är mer angelägen om att utlandsinvesterande svenska bolag likabehandlas i dotterbolagsstaten än i Sverige. Utdelad bolagsinkomst beskattas nämligen inte i Sverige även om den normala bolagsskattenivån i ett avtalsland understiger 15 procent (jfr t.ex. Schweiz där den normala bolagsskatten i vissa kantoner utgår med ca 10 procent).

Att skattefriheten är villkorad av att bolagsinkomsterna har underkastats beskattning utomlands kan inte förklaras av lagstiftarens strävan att vilja uppnå KEN. Tvärtom indikerar de låga beskattningskraven att målet snarare är KIN. Den svenska utlandsinvesteraren skall i största möjliga mån kunna konkurrera på lika villkor utomlands. Är normal bolagsskatt låg i dotterbolagsstaten skall den utdelade bolagsinkomsten inte underkastas en hårdare beskattning än den som motsvarande inhemska bolag träffas av i dotterbolagsstaten.

3.1.2 Internationell skatteflykt

Kravet på beskattning utomlands har i stället sin grund i lagstiftarens intresse att bekämpa internationell skatteflykt. Med andra ord är syftet att skydda den svenska skattebasen.

Som framgått av avsnitt 2.7.2 kan bolag i offshorestater användas som instrument för att flytta ännu inte beskattade svenska bolagsinkomster till dessa bolag. Villkoras inte utdelningsskattefriheten av att beskattning skett i viss omfattning i dotterbolagsstaten kan svenska bolagsinkomster först flyttas till nominellt beskattade offshorebolag och sedan återföras till Sverige genom skattefri utdelning. Svenska bolagsinkomster skulle därmed i princip helt undgå beskattning. Kravet på beskattning uppställs sålunda för att förhindra en ”rundgång” av svenska bolagsinkomster i skatteflyktssyfte.

Beskattningskravet är vidare kopplat till våra svenska regler om ränteavdrag. Ränta på lån för att finansiera investeringar i Sverige är avdragsgill i aktiebolaget. Av neutralitetsskäl medges ränteavdrag även för motsvarande investeringar utomlands. Ränteavdragsrätten för investeringar utomlands kan emellertid utnyttjas i skatteflyktssyfte. Investeringen görs då uteslutande eller i huvudsak för att erhålla ränteavdraget. I dessa fall är det närmast av sekundär betydelse om själva utlandsinvesteringen är lönsam. ”Vinsten” består i att ränteavdraget reducerar moderbolagets svenska beskattningsunderlag.

”En variant av ränteupplägget kan något förenklat beskrivas på följande sätt. Svenskt moderbolag (M) lånar 1 000 av svensk bank och betalar 100 i ränta. M medges kostnadsavdrag i Sverige för ränteutbetalningen. M investerar beloppet i ett offshorebolag (OB). OB köper obligationer och erhåller 80 i årlig avkastning (vinst). OB:s vinst beskattas med 4 (5 % bolagsskatt). OB delar sedan ut vinsten 76 skattefritt till M. Om M:s inkomst i Sverige före ränteavdraget är 100 ger det följande resultat. M har betalat 100 i ränta och erhållit 76 i utdelning. M gör sålunda en förlust på 24. M:s beskattningsbara inkomst i Sverige är 100 (inkomst) – 100 (ränteavdraget) = 0. M har därmed undgått att erlägga 28 i bolagsskatt. Trots att ’verksamheten’ i upplägget har gått med förlust gör M via ränteavdragseffekten en ’vinst’ på 4 (–24+28=+4).”

Genom att utdelningsskattefriheten villkoras av att beskattning skett utomlands neutraliseras i flertalet fall ”ränteavdragsvinsten” av skattekostnaden som uppkommer antingen utomlands eller i Sverige.

Av förarbetena framgår att beskattningskravet uppställs också i syfte att neutralisera eventuella skattelättnader som medges industriellt verksamma bolag etablerade i utländska s.k. stödområden. [59] Detta uttalade syfte väcker ett antal följdfrågor som förtjänar en närmare analys.

3.1.3 Lågbeskattad industriell och annan liknande verksamhet

Resonemanget hittills har gett visst stöd för att lagstiftaren vid utformningen av utdelningsreglerna agerat i enlighet med den i avsnitt 2.8 föreslagna ”formeln” för svensk internationell skattepolitik. Utdelningsreglerna är i huvudsak orienterade mot KIN. Kravet för att medge utdelningsskattebefrielse – att beskattning skett utomlands – uppställs endast i syfte att bekämpa internationell skatteflykt.

Vänder man på resonemanget bör då enligt min uppfattning motsatsvis följa att utdelade bolagsinkomster inte bör beskattas i Sverige – oavsett om inkomsterna underkastats låg eller ingen beskattning i dotterbolagsstaten – om investeringen utomlands i sin helhet är genuint kommersiell. I ett sådant fall saknas det skatteflyktsmoment som motiverade svensk utdelningsbeskattning.

Anta t.ex. att ett svenskt storföretag, för att erhålla en större order i ett U-land, förbundit sig att etablera lokal produktion. I investeringsfrämjande syfte undantar U-landet utländska produktionsinvesteringar från inkomstskatt under en period av fem år. Storföretaget faller under den investeringsfrämjande lagstiftningen och betalar därför ingen inkomstskatt. Det är uppenbart att denna typ av investering i sin helhet är kommersiell. I frånvaro av ordern hade storföretaget med all sannolikhet inte etablerat produktionsbolag i U-landet, oavsett omfattningen av erbjudna skattelättnader. Är lagstiftningen utformad enligt ”formeln” bör utdelning från denna typ av dotterbolag inte beskattas i Sverige. I flertalet fall undantas också utdelning från dotterbolag i U-länder från beskattning. Svenska dubbelbeskattningsavtal med U-länder innehåller nämligen regelmässigt (tidsbegränsade) s.k. matching-credit bestämmelser, innebärande att utdelning undantas från beskattning trots att inkomsterna inte underkastats normal bolagsskatt i dotterbolagsstaten. [60]

Anta nu i stället att ett svenskt storföretag etablerar produktionsbolag i Frankrike. Storföretaget förlägger dotterbolaget i Nord-Pas-de-Calais. Denna region har (efter uttryckligt medgivande av kommissionen) förklarats som officiellt stödområde. [61] Bolag som etablerar produktion i Calais-regionen betalar därför en kraftigt reducerad inkomstskatt under en tioårsperiod. Har investeringen förlagts till Frankrike enbart för att komma i åtnjutande av skattelättnaderna bör utdelning från dotterbolaget beskattas i Sverige. Investeringen har då tillkommit av skatteskäl. Hade investeringen gjorts i Frankrike oavsett skattelättnaderna (eller om investeringen i frånvaro av skattelättnader hade gjorts i t.ex. Belgien eller Tyskland) bör, såvida lagstiftningen är utformad enligt ”formeln”, utdelningen å andra sidan inte beskattas i Sverige. Här saknas skatteflyktsmotivet och KIN förutsätter att svenska bolag av konkurrensneutralitetsskäl får tillgång till samma skattelättnader som inhemska franska (och ev. andra utländska) konkurrenter.

Skall den ena men inte den andra typen av utdelningar undantas från beskattning förutsätter detta att det går att särskilja investeringar som görs av skatteskäl från investeringar som görs i huvudsak av kommersiella skäl. Det är ingalunda någon lätt uppgift. Med visst fog skulle dock kunna hävdas att denna distinktion inte behövs. Som framgått av avsnitt 2.1 ovan utgör Sverige sällan ett alternativ till en utlandsinvestering och få företag flyttar ut sin produktion enbart av kostnadsskäl (läs skatteskäl). Mot denna bakgrund skulle det kunna vara motiverat att konsekvent undanta utdelningar härrörande från dotterbolag som bedriver industriell eller annan liknande verksamhet, oavsett om bolagsskatt erlagts i dotterbolagsstaten. [62]

Ett kvarstående problem är emellertid att ett industriellt verksamt utländskt dotterbolag också kan ägna sig åt svensk skatteflykt. Den industriella verksamheten i dotterbolaget är kanske endast en ”alibi-verksamhet” som bedrivs i syfte att dölja ett skatteflyktsarrangemang. Verksamheten kan dock vara genuint kommersiell och dotterbolaget kanske rentav också är underkastat normal beskattning. Genom att dra fördel av vissa olikheter i beskattningen i Sverige och dotterbolagsstaten (t.ex. att utdelningar och reavinster inte beskattas i dotterbolagsstaten) kan emellertid dotterbolaget likväl utnyttjas för att systematiskt skapa lågbeskattade eller obeskattade vinster som sedan skattefritt tas hem till Sverige.

En regel om generell skattefrihet för utdelningar från dotterbolag som bedriver industriell verksamhet kan därför svårligen införas i svensk skattelagstiftning. För att inte öppna skatteflyktsdörren på vid gavel skulle en sådan regel behöva kompletteras med någon form av prövningsförfarande syftande till att fastställa att det utdelande dotterbolaget inte utnyttjas för att systematiskt upparbeta låg- eller obeskattade vinster. [63]

Lagstiftaren synes inte ha visat något intresse för ett sådant prövningsförfarande. Varken huvudregeln eller presumtionsregeln lämnar enligt sina ordalydelser något utrymme för att skattebefria utdelningar från låg- eller obeskattade utländska dotterbolag som bedriver uteslutande genuin industriell verksamhet. Svårigheterna att urskilja denna typ av utländska dotterbolag har förmodligen avskräckt lagstiftaren från vidare agerande. Något tillspetsat kan man säga att lagstiftaren har ”offrat” de hederliga lågbeskattade industriella bolagen för att effektivt kunna bekämpa internationell skatteflykt. Detta är inget uttryck för KEN, men utgör likväl ett avsteg från KIN och från den av författaren föreslagna ”formeln”.

Frågan är dock om inte en – låt vara liten – öppning ändå lämnas indirekt i presumtionsregeln. Den utdelade bolagsinkomsten skall ha underkastats normal bolagsskatt i dotterbolagsstaten. Normal bolagsskatt bör anses ha utgått om inkomsten har beräknats och skatt har uttagits i enlighet med dotterbolagsstatens allmänna bolagsskattesystem. Kan då en bestämmelse som medger industriellt verksamma bolag särskilda skattelättnader i något fall anses utgöra del av statens allmänna bolagsskattesystem?

Skatterättsnämnden har nyligen tagit ställning till frågan om ett utländskt intressebolag kunde anses ha underkastats normal bolagsskatt trots att vinsten under ett flertal år på särskilda grunder undgått faktisk beskattning i intressebolagsstaten. Nedan återges ett referat av ärendet hämtat från Sandströms halvårsredogörelse i Skattenytt av förhandsbesked meddelade första halvåret 1995. [64]

Ett svenskt företag (A) hade en minoritetsandel i ett utländskt företag (U) som för ett antal år sedan övertagit en verksamhetsgren från ett statligt företag. I samband med övertagandet hade U genom särskilt beslut fått rätt att skattemässigt utnyttja förluster hänförliga till den tidigare verksamheten i det statliga företaget. U hade därför under flera år inte betalat någon skatt på sina vinster. Frågan var hur man vid tillämpning av interna regler [presumtionsregeln] och avtalet skulle se på de utnyttjade förlustavdragen [...]. Till bilden hör att det i förarbetena till huvudregeln (prop. 1990/91:107 s. 31) förutsatts att verksamhet i utländska stödområden för vilken särskilda skattelättnader utgår inte utan vidare skall anses jämförligt beskattad. Nämnden [...] fann att [intressebolaget hade underkastats normal bolagsskatt trots utnyttjandet av förlustavdragen]. Nämnden erinrade i sammanhanget om att dispensregler syftande till att underlätta företagsrekonstruktioner som bedöms som strukturellt angelägna förekommit och förekommer i svensk skattelagstiftning. [65]

U förvärvade en verksamhetsgren från ett statligt företag och medgavs efter ett dispensförfarande rätt att överta viss del av det säljande företagets ackumulerade förluster. Övertagandet av förlusterna medförde att U inte hade betalat någon bolagsskatt på den utdelade inkomsten. Likväl ansågs U ha underkastats normal bolagsskatt i dotterbolagsstaten. [66]

Det går inte av referatet utläsa exakt hur nämnden har resonerat. Nämndens erinran i slutet av referatet tyder dock på att svensk skattelagstiftning i viss mån har fått fungera som norm vid prövningen. Mot bakgrund av att svensk skatterätt vid tidpunkten för beskedet inte i något fall medgav rätt att överta underskott vid förvärv av verksamhetsgrenar kan nämnden dock inte ha känt sig helt bunden av det svenska regelverkets utformning.

Det kan inte uteslutas att nämnden – åtminstone som ett led i prövningen – fäst avseende vid att förvärvet av verksamhetsgrenen i allt väsentligt framstod som genuint kommersiellt. [67] Om så är fallet har nämnden gjort den skatteflyktsprövning som jag anser är nödvändig, men också tillräcklig, i fråga om utdelningar från industriellt verksamma utländska dotterbolag.

Innebär inte i så fall förhandsbeskedet att presumtionsregeln skapar möjlighet att på generell basis kunna ta hem låg- eller obeskattade vinster från industriellt verksamma utländska dotterbolag i de fall skatteflyktsmomentet saknas? Skillnaden mellan att – efter särskilt beslut – undantas från beskattning i dotterbolagsstaten p.g.a. att förluster övertas och att så sker på grund av att t.ex. industriell verksamhet förläggs till ett s.k. stödområde förefaller trots allt ganska hårfin. Så långtgående slutsatser synes emellertid inte kunna dras av ärendet.

Faktum kvarstår dock att nämndens tolkning av presumtionsregeln indikerar att – inom ramen för kravet på normal beskattning – ett visst utrymme finns för att skattefritt ta hem lågbeskattad eller obeskattad bolagsinkomst från utländska dotterbolag som bedriver industriell eller annan liknande verksamhet.

Det bör avslutningsvis tilläggas att lagstiftaren vid införandet av utdelningsreglerna synes ha besvärats av dåligt samvete. I de fall utdelningar från låg- eller obeskattade dotterbolag beskattas i Sverige medges därför moderbolaget alltid en mycket generös schablonmässig avräkning för (erlagd) bolagsskatt i dotterbolagsstaten. [68]

3.2 CFC-reglerna

Moderbolag som innehar utländskt dotterbolag ”som i den stat där [det] är hemmahörande [inte] är föremål för en beskattning som är likartad den som svenska aktiebolag är underkastade” beskattas löpande i Sverige för det utländska dotterbolagets vinst. [69]

Viss osäkerhet råder om den närmare innebörden av begreppet likartad beskattning. Av förarbetena framgår att det inte är den nominella skattesatsen utan dotterbolagets ”faktiska skattebelastning” som är avgörande. [70] Vidare påpekas att ett ”något generösare synsätt på skattenivån” kan tillämpas vid prövningen av rekvisitet likartad beskattning än vid prövningen av rekvisitet jämförlig beskattning i utdelningsreglerna. [71]

3.2.1 KEN kontra KIN

CFC-reglerna ger intryck av att vara klassiska KEN-bestämmelser. [72] Moderbolaget beskattas löpande i Sverige för bolagsvinster i låg- eller obeskattade utländska dotterbolag. Samma bolagsskatt uttas av CFC-bolag och svenska aktiebolag. Skattefördelen att investera i lågbeskattade bolag går helt förlorad. Full neutralitet uppnås därmed mellan nationella och internationella investeringar.

Liksom fallet var med utdelningsreglerna visar emellertid en närmare granskning av CFC-reglerna att flera grundläggande förutsättningar för KEN inte är uppfyllda.

För det första beskattas svenska moderbolag löpande för inkomster i utländska dotterbolag endast i vissa särskilda fall. Strikt KEN förutsätter att utländska dotterbolags inkomster alltid beskattas löpande i Sverige.

För det andra undgår svenska moderbolag att löpandebeskattas för inkomster i utländska dotterbolag redan om en relativt låg skatt har utgått i dotterbolagsstaten. KEN förutsätter att bolagsinkomster i inhemska och svensktägda utländska dotterbolag underkastas samma reella beskattning.

För det tredje medges moderbolaget inte avräkning i Sverige för eventuell inbetald skatt i CFC-staten. Investeringar i CFC-bolag diskrimineras således i förhållande till inhemska investeringar.

CFC-reglernas syfte är inte att uppnå någon form av neutralitet. De saknar egentlig koppling till både KEN och KIN. CFC-reglerna har införts i svensk skattelagstiftning i syfte att bekämpa internationell skatteflykt. [73]

3.2.2 Internationell skatteflykt

CFC-reglernas huvudsakliga funktion är att motverka investeringar i skatteparadis- och offshorebolag. Lagstiftaren har eftersträvat att göra den skattemässiga behandlingen av investeringar i utländska lågbeskattade bolag så ofördelaktig att svenska företag helt enkelt avstår från denna typ av investeringar.

3.2.3 Lågbeskattad industriell och annan liknande verksamhet

Flertalet OECD-stater har i dag i sin interna lagstiftning infört någon form av CFC-lagstiftning. Såvitt känt utgör Sverige och Nya Zeeland de enda stater som inte på ett eller annat sätt begränsar CFC-reglernas tillämpningsområde till passiva inkomster.

Anledningen till att de svenska CFC-reglerna inte undantar inkomster från t.ex. ”aktivt bedriven näringsverksamhet” är sannolikt klassificeringsproblemen. Det kan exempelvis inte uteslutas att en del av den verksamhet som typiskt sett bedrivs i skatteparadis- och offshorebolag möjligtvis skulle kunna betraktas som ”aktiv näringsverksamhet”. Med passiv näringsverksamhet åsyftas vanligtvis olika former av kapitalförvaltning. Koncernintern bank- eller försäkringsverksamhet lär inte alltid kunna hänföras till den senare kategorin. [74] Inte desto mindre är det inkomster från just denna typ av ”aktiv verksamhet” som lagstiftaren vill underkasta CFC-beskattning.

I avsnitt 3.1.3 ovan underströks att ”formeln” förutsätter att utdelning från lågbeskattade industriellt verksamma utländska dotterbolag inte bör beskattas i Sverige, såvitt skatteflyktsmomentet saknas. Mot bakgrund av att CFC-reglerna inte undantar inkomster från denna typ av verksamhet från beskattning är dessa regler, liksom var fallet med utdelningsreglerna, delvis oförenliga med ”formeln”. [75]

Som framgått av avsnitt 3.1.3 synes lagstiftaren, vid utformningen av utdelningsreglerna, ha ”offrat” hederlig lågbeskattad industriell verksamhet för att effektivt kunna bekämpa internationell skatteflykt. Om detta synsätt får accepteras i fråga om utdelningsreglerna är det tveksamt om motsvarande kan anföras i fråga om CFC-reglerna.

Utdelningsreglerna och CFC-reglerna har samma målgrupp. Båda sänder en signal till internationellt verksamma svenska moderbolag om att lagstiftaren ser ogillande på utlandsinvesteringar gjorda huvudsakligen av skatteskäl.

Utdelningsbeskattningens syfte är att om möjligt neutralisera de eventuella skattelättnader som erhålls i Sverige (ränteavdrag) eller utomlands. CFC-beskattningen går emellertid ett steg längre. I motsats till utdelningsreglerna är CFC-reglerna en s.k. stopplagstiftning. Avsikten är att genom en extremt ofördelaktig beskattning helt hindra svenska moderbolag från att investera i utländska lågbeskattade bolag. Mot bakgrund av att CFC-lagstiftningen i praktiken lägger ”en död hand” på den verksamhet den träffar bör den enligt min uppfattning ha ett begränsat tillämpningsområde. CFC-reglerna i deras nuvarande utformning hindrar vissa lågbeskattade industriella investeringar från att överhuvudtaget komma till stånd. Det måste anses vara en olycklig effekt av CFC-reglerna.

De negativa konsekvenserna av CFC-lagstiftningen får dock inte överdrivas. Lågbeskattade industriella bolag hemmahörande i avtalsstater som finns upptagna på den s.k. vita listan träffas inte av CFC-reglerna. [76] Vita listan uppräknar nästan samtliga stater i världen av kommersiell betydelse för internationellt verksamma svenska företag. Endast lågbeskattade industriella bolag verksamma i stater som saknar dubbelbeskattningsavtal med Sverige eller motsvarande bolag hemmahörande i avtalsstater som inte finns upptagna på vita listan träffas av CFC-lagstiftningen. Det medför att relativt få lågbeskattade industriella bolag i praktiken riskerar att träffas av CFC-reglerna.

Frågan är om CFC-reglerna inte ändå bör kompletteras med en dispensregel som öppnar möjlighet att undanta lågbeskattade inkomster från CFC-beskattning, såvitt de härrör från genuin industriell eller annan liknande verksamhet. En sådan ändring av CFC-reglerna skulle också bättre överensstämma med principerna i ”formeln”. Mot bakgrund av svårigheterna att utröna om en verksamhet i sin helhet är kommersiell – det gäller inte minst när utgångspunkten för prövningen är att dotterbolaget har underkastats ringa eller ingen beskattning – bör en sådan dispensregel dock ges ett ganska begränsat tillämpningsområde.

Torsten Fensby

Torsten Fensby är departementssekreterare på Finansdepartementets enhet för internationella skattefrågor.

  • [1]

    16 § 2 mom. andra och tredje styckena SIL och punkt 10 andra stycket av anv. till 53 § KL. Beteckningen ”CFC-reglerna” är hämtad från motsvarande anglosaxisk lagstiftning, den s.k. controlled foreign corporation legislation (CFC-legislation).

  • [2]

    7 § 8 mom. sjätte och sjunde styckena SIL.

  • [3]

    Jag vill särskilt tacka Stefan Ersson, Torbjörn Fredriksson (Invest in Sweden Agency), Roland Gustafsson, Leif Mutén, Gustaf Sandström och deltagarna i det av Bertil Wiman anordnade seminariet på Handelshögskolan den 19 mars för värdefulla synpunkter på detta manus.

  • [4]

    Innehållet i avsnitt 1 bygger på artiklar och publikationer från i huvudsak följande författare. Azzi, Policy Considerations in the Taxation of Foreign-source Income, Bulletin 1993 s. 547ff; OECD, Taxing Profits in a Global Economy, Domestic and International Issues (1991); Skaar, Permanent Establishment, Erosion of a Tax Treaty Principle, Kluwer Law and Taxation Publishers (1991); Vogel, Worldwide vs. source taxation of income – A review and re-evaluation of arguments, part I, II and III, Intertax 1988 s. 216ff; Hufbauer, U.S. Taxation of International Income. Blueprint for Reform, Institute for International Economics (1992).

  • [5]

    Endast i två stater – USA och Nya Zeeland – har man på allvar övervägt möjligheten att generellt löpandebeskatta inhemska moderbolag för inkomster i utländska dotterbolag.

  • [6]

    Jfr Owens, International Taxation and International Investment Flows between OECD and Non-OECD Countries, Bulletin 1991 s. 219, ”The international dimension of tax policies has become increasingly important. For small and perhaps not so small economies, one of the main constraints in designing new tax systems is the need to avoid getting too far out of line with major trading partners.” Se även Azzi s. 548, 552, 558.

  • [7]

    Jfr Skaar s. 28f; Azzi s. 552.

  • [8]

    OECD, Taxing Profits s. 42,180; Se även Skaar s. 28 och Azzi s. 562 för vidare referenser till KEN-anhängare.

  • [9]

    Storföretagens betydelse för svensk samhällsekonomi är uppenbar. Deras betydelse skärps ytterligare av svårigheten i dag för en liten ekonomi som Sverige att odla fram nya storföretag. Företag i större ekonomier – t.ex. i Tyskland och i USA – som säljer hela sin produktion på hemmamarknaden kan närma sig världsmarknaden från en betydligt starkare position än motsvarande svenska företag. Den svenska hemmamarknaden utgör en mycket kort ”startsträcka” innan företagen måste ut och konkurrera på världsmarknaden. Mot denna bakgrund är det sannolikt ingen tillfällighet att de flesta av dagens storföretag hade sitt genombrott runt sekelskiftet, innan dominerande utländska konkurrenter hade hunnit växa fram. Eliasson m. fl. s. 13, 26f; Boston Consulting Group s. 48; Skaar s. 34f; Swedenborg s. 36; SOU 1981:43 s. 227; Porter s. 47, 65. För fullständiga referenser se not 4 och 14.

  • [10]

    För en utförligare redogörelse av i vilka branscher storföretagen är verksamma, se Sölvell, Zander, Porter, Advantage Sweden, Second Edition, Norstedts Juridik (1993) s. 56–132.

  • [11]

    Nutek, Svenskt näringsliv och näringspolitik 1995 s. 50.

  • [12]

    Ds 1990:16 s. 110ff.

  • [13]

    Nutek 1995 s. 92.

  • [14]

    Innehållet i avsnitt 2.2 bygger på i huvudsak följande författare och utredningar. Advantage Sweden; Boston Consulting Group, En ram för svensk industripolitik, Liber Förlag (1978); Ds 1990:16; Sveriges Val, EG och direktinvesteringar, Bilaga 7 till EG-konsekvensutredningen (1993); Eliasson, Bergholm, Horwitz, Jagrén, De svenska storföretagen, en studie av internationaliseringens konsekvenser för den svenska ekonomin, Industriens Utredningsinstitut (1985); Porter, The Competitive Advantage of Nations, Macmillan (1990); SOU 1981:33; SOU 1981:43; SOU 1983:17; Swedenborg, Svensk industri i utlandet, En analys av drivkrafter och effekter, Industriens Utredningsinstitut (1982); Industriella och Tekniska Rådet, Industrins konkurrenskraft och tekniska nivå 1990, Industridepartementet (1984); Oxelheim, The Global Race for Foreign Direct Investment, Prospects for the Future, Springer-Verlag, Berlin-Heidelberg (1993).

  • [15]

    Storföretagen står i dag för ca 78 % av total svensk industriell FoU, Nutek 1995 s. 50.

  • [16]

    Motsvarande gäller t.ex. storföretagens marknadsföringskostnader.

  • [17]

    Mer än hälften av storföretagens utlandsanställda arbetar i dotterbolag inom EU, Nutek 1995 s. 53.

  • [18]

    Swedenborg s. 24f; SOU 1983:17 s. 33f.

  • [19]

    För fullständig referens, se not 14.

  • [20]

    Swedenborg s. 33,111,204.

  • [21]

    Märk att ca 50 % av storföretagens totala export utgör internexport till utländska dotterbolag, Nutek 1995 s. 50.

  • [22]

    Swedenborg s. 118,197ff.

  • [23]

    SOU 1983:17.

  • [24]

    SOU 1983:17 s. 14.

  • [25]

    SOU 1983:17 s. 14f.

  • [26]

    SOU 1983:17 s. 13ff,104ff,127f,149ff.

  • [27]

    Andersson, Fredriksson and Svensson, Multinational Restructuring, Internationalization and Small Economies, The Swedish Case, Routledge (1996) s. 50ff, 72ff.

  • [28]

    Multinational Restructuring s. 118ff,123ff,126ff,134.

  • [29]

    Advantage Sweden s. 200ff,205,208ff,213; Multinational Restructuring s. 129f,136.

  • [30]

    Advantage Sweden s. 211.

  • [31]

    Porter s. 18f; Advantage Sweden s. 212ff.

  • [32]

    Porter s. 703.

  • [33]

    Jfr Multinational Restructuring s. 136.

  • [34]

    Notera att flera viktiga åtgärder redan har vidtagits. Valutaavregleringen, liberaliseringen av kapitalmarknaderna (vilket framför allt har underlättat utländska investeringar i Sverige), skattereformen och EU-medlemskapet utgör exempel härpå. Preliminär statistik från 1994 och 1995 tyder också på att dessa åtgärder börjat ge resultat. Efter folkomröstningen om EU har storföretagens och utländska företags svenska investeringar ökat betydligt. Se Fredriksson, Utvecklingen av direktinvesteringar till och från Sverige, Arbetsrapport 6, 1995, Näringsdepartementet.

  • [35]

    Jfr Multinational Restructuring s. 129. Notera att en ny statlig myndighet – Invest in Sweden Agency, ISA – har bildats vid årsskiftet. ISA:s huvudsakliga uppgift är att marknadsföra Sverige som ett tänkbart investeringsland för utländska investerare.

  • [36]

    Multinational Restructuring s. 136f.

  • [37]

    Se Vogel s. 311; Hufbauer s. 49 not 3.

  • [38]

    Jfr dock Hufbauer s. 131ff.

  • [39]

    Porter s. 44.

  • [40]

    De senare argumenten för KEN-baserad lagstiftning i USA kanske delvis förklarar den amerikanska oviljan att införa ”matching-credit” bestämmelser i sina dubbelbeskattningsavtal med U-länder.

  • [41]

    Multinational Restructuring s. 60,62.

  • [42]

    SOU 1981:33 s. 17.

  • [43]

    Se avsnitt 2.7 nedan.

  • [44]

    Dotterbolag hemmahörande i stater eller skattemässigt autonoma områden som saknar dubbelbeskattningsavtal med Sverige måste vara underkastade en med svensk bolagsskatt likartad beskattning för att undgå svensk CFC-lagstiftning. Se vidare avsnitt 3.2 nedan och Fensby, Några nyheter på det internationella skatteområdet, Svensk Skattetidning 1995 s. 349ff.

  • [45]

    Vissa investeringar kan dock bli nödvändiga om offshorestaten saknar en utbyggd infrastruktur och ett fungerande kommunikationsnät.

  • [46]

    Vissa OECD-stater har etablerat hela finanscentra av offshore-karaktär (t.ex. Spanien, Portugal, Italien och Irland). Andra OECD-stater har infört endast någon form av offshoreliknande bolag i sin lagstiftning (t.ex. Nederländerna, Belgien och Frankrike).

  • [47]

    I ett ännu inte avgjort överklagat förhandsbesked har Regeringsrätten att ta ställning till om ett offshoreliknande luxemburgskt bolag omfattas av dubbelbeskattningsavtalet med Luxemburg, se vidare Fensby s. 353f.

  • [48]

    16 § 2 mom. tredje stycket SIL och Fensby s. 349ff.

  • [49]

    Redan små skatteintäkter i en offshorestat innebär kraftiga förluster av skatteintäkter i de stater mot vilka offshoreverksamheten riktas. Antag att skattesatsen är 4 % i offshorestaten. Uppbär offshorestaten 40 i skatteintäkter av ett offshorebolag verksamt endast mot Sverige har svenska staten samtidigt tappat 1000 i beskattningsunderlag och 280 i bolagsskatt.

  • [50]

    Detta utgör naturligtvis en förenkling av verkligheten. Andra faktorer som rättvise-, fördelningspolitiska, mellanstatliga, statsfinansiella och administrativa överväganden kan också utöva inflytande på lagstiftningen.

  • [51]

    6 § 1 mom. första stycket b) SIL.

  • [52]

    Bedriver utländskt dotterbolag verksamhet här i riket genom fast driftställe beskattas dock inkomster hänförliga till det fasta driftstället i Sverige. Dotterbolaget kan också beskattas för vissa andra inkomster förvärvade i Sverige. Se t.ex. 6 § 1 mom. första stycket c) och d) SIL.

  • [53]

    7 § 8 mom. sjätte och sjunde styckena SIL.

  • [54]

    16 § 2 mom. andra och tredje styckena SIL och punkt 10 andra stycket av anv. till 53 § KL.

  • [55]

    7 § 8 mom. sjätte stycket SIL.

  • [56]

    Avräkning med 13 % medges även i fall då det utländska dotterbolaget har erlagt mindre skatt i hemviststaten.

  • [57]

    Prop. 1978/79:210 s. 157ff; Prop. 1990/91:107 s. 29; 1993/94:234 s. 72.

  • [58]

    Bolagsinkomster beskattas två gånger i Sverige. En gång i aktiebolaget och sedan ytterligare en gång i aktieägarens hand när inkomsten delas ut.

  • [59]

    ”Vid bedömningen av om rätt till utdelningsskattebefrielse föreligger bör varje år bedömas för sig. Ett bolag, som t.ex. är etablerat i ett stödområde i utlandet där bolagsvinster under viss begränsad tid antingen undantas från beskattning eller beskattas med en reducerad skatt, får således inte ett senare år då bolaget varit föremål för en jämförlig beskattning skattefritt ta hem de vinster som uppsamlats under de år då bolaget åtnjutit skattelättnader.” Prop. 1990/91:107 s. 31.

  • [60]

    I princip skulle Sverige i sin interna lagstiftning kunna införa en generellt verkande bestämmelse med innebörd att utdelning från vissa uppräknade U-länder alltid skall undantas från beskattning. Att så inte har skett sammanhänger sannolikt med att lagstiftaren inte vill försämra förhandlingsläget vid skatteavtalsförhandlingar med U-länder.

  • [61]

    Artikel 51, loi No 92-1476 du 30 décembre 1992.

  • [62]

    Jfr dock vad som anförts i not 60.

  • [63]

    Prövningen bör då omfatta även frågan om investeringen gjorts enbart i syfte att komma i åtnjutande av skattelättnader.

  • [64]

    Sandström, Förhandsbesked direkt skatt första halvåret 1995, Skattenytt 1995 s. 558.

  • [65]

    Förhandsbeskedet har inte överklagats till Regeringsrätten.

  • [66]

    Det kan nämnas att författaren handlade ärendet under en period på Skatterättsnämnden.

  • [67]

    Nämndens hänvisning till svenska dispensregler syftande till att underlätta företagsrekonstruktioner som bedöms som strukturellt angelägna tyder snarast på att förvärvets affärsmässighet tillmätts stor betydelse.

  • [68]

    Se avsnitt 3.1 ovan.

  • [69]

    16 § 2 mom. andra stycket SIL och punkt 10 andra stycket av anv. till 53 § KL.

  • [70]

    Prop. 1989/90:47 s. 18.

  • [71]

    Prop. 1989/90:47 s. 71 och prop. 1990/91:107 s. 29.

  • [72]

    Se avsnitt 1.1 ovan.

  • [73]

    Jfr OECD, Taxing profits s. 184, ”The controlled foreign corporation measures of most of these countries are designed basically to prevent tax avoidance and evasion involving the relocation of passive income rather than to secure capital export neutrality.”

  • [74]

    Jfr Hufbauer s. 53 not 11.

  • [75]

    Jfr också uttalandet i förarbetena till CFC-lagstiftningen (prop. 1989/90:47 s. 18), ”Är vissa juridiska personer under en tid omfattande flera år befriade från skatt i investeringsfrämjande syfte – eller generellt undantagna från skatt – kan kravet [på likartad beskattning] inte anses uppfyllt.”

  • [76]

    16 § 2 mom. tredje stycket SIL. Se även Fensby s. 349ff.

Sifferkollen Läs mer

Belopp

Basbelopp
År 2019 2020 2021
Prisbasbelopp 46 500 47 300 47 600
Förhöjt pbb. 47 400 48 300 48 600
Inkomstbasbelopp 64 400 66 800  
Utdelning fåmansföretag
År 2018 2019 2020
Schablonbelopp 169 125 171 875 177 100

Räntesatser

Periodiseringsfond
År 2018 2019 2020
Räntesats 0,36 0,51 0,50

 

Referensränta
År 2016-07-01 2019-07-01 - 
Räntesats -0,5 0,0
Ränta på skattekontot
Period 2013-2016 2017 -
Intäkt 0,5625 0
Kostnad Låg 1,25 1,25
Kostnad Hög 16,25 16,25
Räntefördelning
Inkomstår 2018 2019 2020
Positiv 6,49 6,51 6,50
Negativ 1,50 1,51 1,50
Statslåneränta
År 2018 2019 2020
31 maj 0,49 0,05 -0,01
30 nov 0,51 -0,09  

Traktamenten

Bilresor
Inkomstår 2018 2019 2020
Egen bil 18,50 18,50 18,50
Förmånsbil, diesel 6,50 6,50 6,50
Förmånsbil, bensin 9,50 9,50 9,50
Kostförmån
År 2018 2019 2020
Frukost, lunch och middag 235 245 245
Lunch eller middag 94 98 98
Frukost 47 49 49
Skattefria gåvor
År 2018 2019 2020
Julgåva 450 450 450
Jubileumsgåva 1 350 1 350 1 350
Minnesgåva 15 000 15 000 15 000

Skattesatser

Bolagsskatt
År 2018 2019 2020
Skattesats 22% 21,4% 21,4%
Mervärdesskatt
År 2018 2019 2020
Normal

25 %

25 % 25 %
Livsmedel, krog m.m. 12 % 12 % 12 %
Persontransport, böcker m.m. 6 % 6 % 6 %
Arbetsgivaravgifter/egenaavgifter
Födda -1937 1938 - 1954 1955 -
Arb. avgifter 0 % 10,21% 31,42%
Egenavgifter 0 % 10,21% 28,97%