Skattenytt nr 7–8 1998 s. 454

Internet och dess betydelse för mervärdesskatten – en internationell studie

Sommaren 1996 lade en expertgrupp, tillsatt av Kommissionen för de Europeiska Gemenskaperna, fram ett förslag om införandet av en s.k. ”Bitskatt”. Bitskatten är tänkt att vara en skatt på all överföring av digital information, och motiveras som ett medel att komma åt en del av den produktivitet som det nya informationssamhället skapar. Huruvida förslaget om en bitskatt faktiskt kommer att genomföras är tveksamt. Däremot är de tankegångar som ligger till grund för förslaget mycket intressanta, och då särskilt betonandet av de brister som den rådande mervärdesskatten lider, i en värld där den elektroniska handeln blir allt mer betydelsefull.

1 Inledning

Nya tekniska fenomen som Internet, EDI och elektronisk kommers har förändrat det sätt på vilket affärstransaktioner genomförs. Varor och tjänster kan marknadsföras, säljas och köpas över hela världen och nätverket av datorer sätter den enda gränsen för handelns utbredning. Det datoriserade samhället har även skapat nya typer av varor och tjänster. En av dagens mest sålda produkter är mjukvara till datorer. Tillgång till Internet, s.k. Internet-anslutningar, är en tjänst som alltfler företag tillhandahåller. Flera av dessa nya varor och tjänster kan levereras direkt in i kundens dator och eliminerar därför behovet av fysiska transporter. Trots att samhällsekonomin håller på att förändras på detta drastiska sätt, har systemet för taxering av omsättning och konsumtion inte anpassats till de nya förhållandena. Såväl den Europeiska Unionens value added tax (VAT) som den amerikanska konsumtionsskatten (sales tax) skapades för årtionden sedan när det inte fanns andra möjligheter att distribuera varor än genom fysiska medel.

Syftet med artikeln är att förklara varför ett system för taxering av omsättning och konsumtion, baserat på den fysiska distributionen av varor och tjänster, möter problem i en värld där den elektroniska handeln med immateriella varor blir alltmer betydelsefull. Syftet är också att redogöra för möjliga lösningar av den bekymmersamma situationen. Den traditionella lösningen vore att anpassa det gällande regelsystemet, så att det täcker in även den nya typen av handel. En annan lösning vore att helt ifrågasätta värdet av ordinära konsumtionsskatter och istället finna nya sätt att upprätthålla skattebasen. Ett sådant nytt sätt har materialiserats i EU-förslaget från 1996 om en s.k. ”Bit Tax”, bitskatt. Bitskatten är en skatt på överföringen av information och är föreslagen att inledningsvis ersätta mervärdesskatten vad gäller kommunikations- och informationstjänster. Bitskatten utgör ett första steg i arbetet för en total förändring av konsumtionsbeskattningen, där målet är att ersätta mervärdesskatten vad gäller samtliga immateriella varor och tjänster, med ett överföringsbaserat beskattningssystem. En praktisk konsekvens av bitskatten är att det inte längre skulle vara gratis att t. ex. söka information på Internet. I stort sett varje klick med musen i det individuella ”surfandet” skulle generera skatt. Bitskatten har formellt förkastats av såväl EU-kommissionen som USA. Jag är emellertid övertygad om att en beskattning av Internet är nära förestående, om än inte i den specifika formen av en bitskatt.

2 Elektronisk handel

Internet [1] utgör endast en del av den globala informationsmotorvägen, men Internet är det mest nyttjade av de elektroniska verktygen för informationssökning. [2] Antalet Internet-användare beräknas uppgå till över en billion omkring år 2002. [3] Internet har utvecklats till en gigantisk marknadsplats, och termen elektronisk handel används för att beteckna den kommersiella aktiviteten på Internet. Handeln på nätet är inte begränsad av öppettider, geografiska avstånd eller tidszoner. Fördelen för konsumenterna är det globala utbudet. Fördelen för näringsidkarna är att de på ett enkelt och billigt sätt kan marknadsföra sig över hela världen.

Den elektroniska handeln på Internet utgörs av on-line-försäljningen [4] av varor och tjänster. Den elektroniska handeln är än så länge, relativt blygsam bland konsumenter. Vad gäller tillväxten av Internet-handeln är meningarna delade. Det finns ett flertal företag vars verksamhet har till syfte att analysera den framtida Internet-marknaden. Dessa företag ger alla olika rapporter över den förväntade tillväxten. Siffrorna varierar mellan 10 billioner dollar till 600 billioner dollar år 2000. [5] Konsumentförsäljningen förväntas inte uppgå till mer än 7 billioner dollar år 2000. Ett av de främsta hindren mot en utvidgning av Internet-handeln, bristen på säkra betalningssystem, är på väg att elimineras. Det finns idag ett flertal teknologier för att säkra hemlighållandet av finansiella data. Microsoft anser det vara realistiskt, att om 30 års tid kommer 30 % av konsumenthandeln att äga rum on-line. [6]

Den ekonomiska aktiviteten på Internet kan delas in i följande grupper: [7]

• Försäljning av varor

En stor mängd web-sidor erbjuder kunder att välja, beställa och betala för varor, vilka sedan kommer att levereras genom fysiska transporter. Systemet fungerar på samma sätt som ordinär postorderförsäljning. Denna typ av handel benämns ”indirekt elektronisk handel”. Varor som kan digitaliseras kan istället levereras direkt in i kundens dator, via nerladdning, och handeln benämns då ”direkt elektronisk handel”.

• Tillhandahållande av tjänster

Det är fullt möjligt att boka flyg och göra bankärenden på Internet. Likaså är det möjligt att få professionell rådgivning från t. ex. advokater och läkare. Tjänster kan, precis som varor, levereras antingen på traditionellt sätt eller på elektronisk väg.

• Tillhandahållande av datoriserad information

LEXIS-NEXIS är ett av de största företagen i den här branschen. Företaget förser sina drygt 1 250 000 kunder med aktuell, rättslig information.

• Global aktiehandel

Finansiella institutioner och multinationella företag hindras inte av tidszoner i handeln med aktier, utan erbjuds global handel, 24 timmar om dygnet.

3 Elektronisk handel och taxering

3.1 Generella skatteproblem i samband med elektronisk handel

Den ökade elektroniska handeln har väckt komplicerade frågor av skatterättslig karaktär. Internet eliminerar betydelsen av nationsgränser och gör det möjligt för individer att koncentrera sina inköp till de länder som har förmånligast skatteregler. Frågor uppstår kring jurisdiktion och tillämplig lag. Internets främsta kännetecken är dess globalitet och avsaknad av fysiska anknytningar, vilket resulterar i lokaliserings- och identitetsproblem. Det kan vara mycket svårt att avgöra var Internet-handelns aktörer hör hemma. Internet-användarna är i regel anonyma, då registrerings- och identitetskrav är sällsynta. På samma sätt är det svårt att bestämma var en transaktion äger rum. Spåren efter varor och tjänster som sålts och distribuerats över Internet är få, om ens några. Kryptering, när data konverteras till koder, har gjort det möjligt att helt hemlighålla finansiella transaktioner över Internet för skattemyndigheterna. Utvecklandet av elektroniska betalningssystem utmanar också skattesystemet. Digitala pengar kan transfereras mycket snabbt och billigt.

Skattemyndigheter använder sig ofta av finansiella institutioner och andra mellanhänder för att underlätta beskattningen. Mellanhänderna kan åläggas skyldighet att rapportera de transaktioner som genomförts i verksamheten. När handeln istället sker med hjälp av datorer, minskar behovet av mellanhänder, vilket innebär en stor kommersiell fördel för den elektroniska handeln, eftersom kostnaderna för densamma minskar, men således orsakar bekymmer för skattemyndigheterna. [8]

Ytterligare ett skatterättsligt dilemma är att det datoriserade samhället inte kräver mänsklig arbetskraft och kompetens i lika stor utsträckning som industrisamhället. Staten kan konstatera minskade intäkter från inkomstskatter, samtidigt som behovet av diverse former av inkomststöd växer.

3.2 Särskilda skatteproblem i samband med elektronisk handel

Konsumtionsskatten är den skatt, som förlorar mest på att försäljningen av varor och tjänster sker över Internet istället för i lokala butiker. [9] Situationen blir särskilt allvarlig, eftersom konsumtionsskatterna utgör en mycket betydande del av de flesta länders skattebaser. Konsumtionsskatterna skapades vid en tid, då all distribution av varor och tjänster var fysisk och fenomenet Internet inte ens påtänkt. Såväl mervärdesskatten som den amerikanska konsumtionsskatten är beroende av återförsäljare, eftersom de uppbär skatten å statens vägnar. Ett sådant system skapar givetvis problem när transaktioner plötsligt kan genomföras utan medverkan av återförsäljare och dessutom ofta utan någon annans än kontrahenternas vetskap. Minskad fysisk interaktion på varans eller tjänstens väg från tillverkare till konsument, leder således till minskade skatteintäkter. De tillverkare som fortsätter att distribuera sina varor på vanligt sätt, riskerar att hamna i ett konkurrensmässigt underläge.

Mervärdesskatt på diverse kommunikationsmöjligheter faller bort när interaktionen dras ner till ett minimum. Moms på frimärken, telefonräkningar o.s.v. faller bort när dessa kommunikationsmedel används i mindre utsträckning.

Mervärdet som skapas i varje distributionsled, är enkelt att spåra och uppskatta när det gäller fysiska varor och tjänster. Det innebär inte heller några svårigheter att avgöra var den slutliga konsumtionen äger rum. Men hur beräknas mervärdet av t. ex. ett telefonsamtal? Den mervärdesskatt som betalas på telefonräkningen, speglar inte alls det faktiska värdet av konversationen. [10] Hur skall mervärdet av några minuters surfande på Internet beräknas? Begreppet mervärde är svårt att motivera i dessa sammanhang.

Ytterligare ett problem för konsumtionsskatten är att många varor, som tidigare endast kunde köpas i butiker, idag utbjuds kostnadsfritt på Internet. Naturligtvis finns det inget sådant som ”fria luncher”, inte ens på Internet. Anledningen till att t. ex. The Times dagligen lägger ut hela sin tidning på Internet är kommersiell. God marknadsföring leder till att fler läsare fastnar för tidningen. De nytillkomna läsarna tycker sedan att tidningen är så läsvärd, att när hemsidan läggs ned eller avgiftsbeläggs är man villig att betala för produkten. Hur som helst, så länge produkten är tillgänglig gratis på Internet förloras den moms som hade lagts på butikspriset.

Förutom alla de produkter som lagligen kan erhållas kostnadsfritt på Internet, florerar olagliga varor i nätverken. Immateriella rättigheter kränks i stor utsträckning av personer som döljer sig bakom den anonymitet som Internet erbjuder. Främst handlar det om piratkopierad mjukvara och musik. Ibland kan produkterna erhållas utan ekonomiskt vederlag. Ibland måste nerladdaren ladda upp något i gengäld för det åtkomna och i ytterligare andra fall betalas en liten summa för varan. Det är uppenbart att konsumtionsskatter inte betalas i dessa sammanhang, men det intressanta är tillgängligheten i sig. Tillgängligheten leder till att butiksförsäljningen av dessa varor minskar och därmed även skatteintäkterna.

Nedan redogörs för de gällande beskattningsordningarna inom EU och i USA. Därefter kommer de mer specifika problemen som EUs VAT och USAs sales tax möter i den elektroniska handeln att presenteras.

4 Konsumtionsskatter

4.1 Europa

Den nuvarande beskattningsordningen för mervärdesskatt inom EU började gälla den 1 januari 1993, i samband med att den inre marknaden etablerades. I övergångsordningen behölls destinationsprincipen vad gäller gemenskapsintern handel mellan näringsidkare. Destinationsprincipen gäller även för all handel med länder utanför gemenskapen. Ursprungsprincipen begränsades till att gälla för de fall då privatpersoner förvärvar varor i ett annat EU-land. [11] Det nuvarande systemet innebär således att en medlemsstat kan utkräva mervärdesskatt i tre situationer. Första fallet är vid sådan omsättning inom landet av varor eller tjänster som är skattepliktig och görs i en yrkesmässig verksamhet. Andra fallet är när varor förvärvas från en annan medlemsstat. Tredje situationen är när varor importeras från ett land utom gemenskapen.

Avsikten var att övergångsordningen under 1997 helt skulle ersättas av ett definitivt mervärdesskattesystem, i vilket ursprungsprincipen skulle tillämpas på all gemenskapsintern handel. Medlemsstaterna är dock ännu inte helt eniga och det definitiva systemet kommer antagligen inte att träda i kraft före år 2000.

4.2 USA

4.2.1 Sales tax och use tax

USA har ingen generell, federal mervärdesskatt. Den amerikanska konsumtionsskatten utgår på stats- och lokalnivå och endast på transaktioner mellan återförsäljare och konsument. Skatten benämns sales tax. Skattesatsen varierar från 4.25 % till 8.25 % av återförsäljarpriset. Konsumtionsskatten utgör den viktigaste inkomstkällan för de flesta staterna, i regel står den för omkring 25 % av skattebasen. I Kalifornien utgör konsumtionsskatten så mycket som 45 % av det totala skatteunderlaget. Fem [12] av de amerikanska staterna har ingen sales tax. Beskattningen är som huvudregel begränsad till försäljningen av materiella varor. [13] Undantagen är dock många. New Mexiko och Hawaii lägger konsumtionsskatt på så många som 155 olika tjänster vardera.

På 1950-talet introducerade ett flertal amerikanska stater en s.k. use tax, användningsskatt. Den amerikanska konstitutionen förbjuder staterna att belägga sådana försäljningar, som äger rum utanför den egna staten med konsumtionsskatt. [14] En situationen uppkom då det blev allt populärare bland näringsidkare att förelägga själva försäljningen av varor till en skatteförmånlig jurisdiktion. Användningsskatten tillkom då som ett komplement till konsumtionsskatten. Transaktioner som var undantagna beskattning i den stat där de ägde rum, kunde istället beskattas i den stat där varan slutligen användes. [15] Upptagandet av skatten åläggs försäljaren i den främmande staten. Denna börda kan dock inte åläggas om det inte föreligger ett tillräckligt samband, minimum nexus, mellan säljaren och staten i vilken varan används. [16] Det har fastslagits att det är en konstitutionsstridig börda att ålägga postorderföretag, som varken har försäljningsställe eller försäljningsrepresentanter i användarstaten, att uppbära användningsskatt, eftersom det inte föreligger något tillräckligt samband i sådana fall. Amerikanska postorderföretag, med verksamhet över statsgränserna, är således som huvudregel undantagna från såväl sales tax som use tax.

4.2.2 Konsumtionsskatter och elektronisk handel

De amerikanska skattemyndigheterna har tampats med de svårigheter som den elektroniska handeln orsakar för konsumtionsskatterna under en längre tid än sina europeiska kollegor, vilket är en praktisk konsekvens av det faktum att USA är den världsledande nationen vad gäller elektronisk teknologi. De flesta staterna har funnit lösningar i de gamla reglerna och antingen justerat dessa till att täcka in även elektronisk handel eller ansett att de redan gav klara besked.

Beskattningen av tjänster är som ovan nämnts mycket varierande mellan staterna. Vissa stater taxerar on-line tjänster som t. ex. e-post, spel, rättsliga och medicinska databaser, väderrapporter, flygplansreservationer, nerladdandet av mjukvara o.s.v. Andra stater anser att elektronisk överföring av information över huvudtaget inte kan konstituera en försäljning och beskattar därmed inte elektroniska tjänster. [17]

Vad gäller varor, dominerar två ståndpunkter. [18] Antingen ses försäljningen av varor som en materiell överföring eller som en immateriell överföring. Klassificeringen beror inte alltid på huruvida varan erhållits på elektronisk väg eller via fysisk transport. Ses försäljningen som en överföring av immateriellt gods, är transaktionen som huvudregel skattefri. 41 stater likställer elektronisk försäljning med efterföljande fysisk leverans, med ordinär försäljning av materiella varor, skatt utgår därför. 11 stater anser att elektronisk leverans kan jämställas med fysisk leverans och beskattar sådana transaktioner. 16 stater anser att varor som levereras på elektronisk väg måste ses som en överföring av immateriella varor och uttar således ingen skatt.

5 Den eroderande skattebasen

Huvudproblemet vad gäller mervärdesskatten i samband med elektronisk handel, är kravet på att den som tillhandahåller tjänster har ett fast driftställe i ett bestämbart land. Internet erbjuder global tillgång till tjänster och det kan vara mycket svårt att lokalisera såväl säljare som köpare. Skattebasen i USA lider i sin tur skada främst p.g.a. det konstitutionella förbudet mot att en delstat belägger handeln i en annan delstat med skatt. Den elektroniska handeln gör att företag, och då särskilt postorderföretag, lättare kan bedriva handel i en delstat utan att etablera något slags fysiskt försäljningsställe där. Utan tillräckligt samband med den taxerande staten, undkommer således företaget konsumtionsskatt.

5.1 Problem med mervärdesskatten

Såväl destinationsprincipen som ursprungsprincipen förutsätter att det är möjligt att bestämma vilket land som är destinationsland respektive ursprungsland. Detta kan vara nog så svårt när kanske varken säljaren eller köparen kan fysiskt lokaliseras. Destinationsprincipen kräver att landet där en säljare av en tjänst har sitt fasta driftställe kan bestämmas. Internet har bidragit till att tjänster kan tillhandahållas köpare i ett visst land, utan att säljaren behöver ha något fast driftställe i det landet. Särskilt problemfylld har situationen visat sig vara när det gäller telekommunikationstjänster och satellitsändningar. [19] Telebolag inom EU har i stor utsträckning köpt teletjänster från säljare utom EU. Privata konsumenter har kunnat använda sig av s.k. call-back tjänster. [20]

En annan svaghet med mervärdesskatten, är att skillnaden mellan varor och tjänster är mycket betydelsefull. CD:n eller dagstidningen, som tidigare inte kunde åtnjutas utan att den införskaffades i en butik, var definitivt en fysisk vara. Klarheten grumlas när samma CD eller dagstidning istället laddas hem från Internet. Den konkreta, fysiska varan existerar då inte, utan består av ettor och nollor. Frågan är huruvida den digitaliserade tidningen fortfarande skall klassificeras som en vara. Eventuellt har den övergått till att vara en tjänst. Mjukvara, video- och ljudpaket är andra fenomen där skillnaden mellan vara och tjänst är långt ifrån knivskarp. Det blir svårt att inte ta hänsyn till hur varan/tjänsten levererats till kunden, även om en sådan lösning inte i sig är önskvärd då den leder till att annars likvärdiga transaktioner kan komma att bedömas enligt olika regler. I England har praxis utvecklats till att det mesta som levereras direkt på elektronisk väg över Internet, bedöms som tjänster av skattemyndigheterna. [21] Tendensen att bedöma dessa köp som köp av tjänster uppmuntrar säljare utom gemenskapen att sälja, vad som egentligen borde bedömas som varor, som tjänster, eftersom destinationsprincipen då ger ett förmånligare resultat. Det är tillräckligt olyckligt att köp över Internet bedöms olika beroende av vilket leveranssätt som slutligen väljs. Vad som dock är än mer olyckligt, är att transaktioner definitivt behandlas olika beroende av var själva försäljningen äger rum. Ett exempel: Privatpersonen som köper en bok i den engelska bokhandeln, betalar ingen mervärdesskatt, eftersom böcker är befriade från sådan skatt i England. Om privatpersonen istället laddade hem boken från Internet, skulle transaktionen med största sannolikhet bedömas som ett köp av en tjänst och full mervärdesskatt skulle därmed utgå. Skatteutfallet blir således beroende av vilket kommunikations- och distributionssätt som väljs. Denna särbehandling av i första hand marknadsplatsen Internet, och i andra hand av elektroniska leveranser står i konflikt med neutralitetsprincipen. [22]

Förutom att mervärdesskattereglerna inom EU är starkt beroende av att skillnad kan göras mellan varor och tjänster, är även distinktionen mellan olika slag av tjänster oundviklig. Huvudregeln för destinationsprincipen, att tjänster anses omsatta i det land där säljaren har sitt fasta driftställe, gäller t. ex. för TV-sändningar. Databehandling faller däremot under undantaget för immateriella tjänster, och beskattas därför i det land där kunden är etablerad. De gamla kriterierna för att skilja olika typer av tjänster åt är svårtillämpliga när det gäller det rika utbudet av tjänster på Internet. [23]

5.2 Problem med den amerikanska konsumtionsskatten

Vad gäller USAs sales/use tax, vållar det konstitutionella förbudet för staterna att beskatta handeln i andra stater svårigheter, när behovet av fysisk etablering i konsumtionsstaten minskar. Återförsäljare är undantagna från konsumtionsskatt om de saknar tillräcklig anknytning till den stat som utkräver skatten. Postorderföretag är till sin natur relativt rotlösa och den nya teknologin har utvecklat möjligheten att sälja varor i en stat, utan att ha någon fast anknytning där. Avgiftsfria telefonnummer [24] , faxar och datorer har minskat behovet av något slags fysiskt driftställe i alla de stater där kunderna finns. Internet och dess World Wide Web driver denna utveckling ännu längre. En enda web-sida kan ersätta alla de tusentals postorderkataloger som företaget förr marknadsfört sig med. Situationen har lett till att antalet postorderföretag, som är undantagna från skatt har ökat dramatiskt. Postorderförsäljningen via Internet uppskattas ha minskat de amerikanska skatteintäkterna 1995 med 3 billioner dollar. [25] Kalifornien, den stat vars skattebas är mest beroende av konsumtionsskatterna, förlorade så mycket som 500 miljoner dollar år 1994. [26]

Ytterligare ett problem är tendensen att återförsäljarledet allt oftare hoppas över vid försäljningen av varor. Det minskade behovet av mellanhänder i den elektroniska handeln leder till problem för en beskattningsordning, som helt förlitar sig på återförsäljarna som de enda uppbärarna av konsumtionsskatten.

6 ”Bitskatten”

Bitskatten är tänkt att vara en helt ny skatt, som på ett bättre sätt än de nuvarande konsumtionsskatterna skulle ta till vara den produktivitet som skapas i informationssamhället.

6.1 En skatt på överföringen av information

Den kanadensiske regeringsrådgivaren Arthur Cordell lade fram ett förslag om en bitskatt 1994. [27] År 1995 inrättade Kommissionen för de Europeiska Gemenskaperna en expertgrupp, the High Level Expert Group (HLEG), med uppgiften att utreda de sociala och samhälleliga aspekterna av informationssamhället. Expertgruppen med dess ordförande Luc Soete i spetsen, lade fram sitt förslag om en bitskatt 1996. Skatten är tänkt att vara en skatt på överföringen av interaktiv, digital information [28] . Skatten skulle bl. a. innebära att en helt ny kostnad påfördes användandet av Internet.

Skattens storlek är tänkt att stå i proportion till intensiteten av informations- eller kommunikationsöverföringen. Intensiteten mäts enklast med hjälp av bits [29] , därav benämningen på skatten. När information laddas ner från Internet, levereras den i paket om ungefär 200 bytes vardera. De som ligger bakom förslaget om en bitskatt är medvetna om att teknologin snabbt kan eliminera betydelsen av bits, men man anser att det nog alltid kommer att finnas något sätt varpå överföringsintensitet kan mätas. [30] I bitskatteförslaget är det endast antalet överförda bits som avgör skattens storlek. Det faktiska ekonomiska värdet av transaktionen är ointressant.

Information måste vara digital för att kunna mätas i bits. Med konvergens skulle all information – röster, bilder, data – kunna göras digital. Olika former av information som t. ex. valutatransaktioner, telekonferenser, e-post och filöverföringar skulle kunna mätas i bits. Varje enskild bit kan då beskattas. Det skulle inte spela någon roll på vilket sätt informationen överfördes, t. ex. genom fiberoptiska kablar, mikrovågor eller via interaktiv satellittrafik. [31]

6.2 Ett praktiskt genomförande

Cordell har en konkret idé om hur bitskatten skulle kunna förverkligas. Den skulle uppbäras direkt av teleoperatörerna och dess storlek skulle inte kunna påverkas av den enskilde användaren. Expertgruppen, HLEG, anser det inte vara relevant att på ett så pass tidigt stadium diskutera praktiska genomförandefrågor, men allt tyder på att man vill uppbära skatten direkt från konsumenterna och att skattebelastningen skulle bestämmas efter den enskildes aktivitet. Precis som användarna av elektricitet betalar en viss summa pengar för varje kilowattimme, skulle Internet-användarna få betala för varje bit som transfereras genom deras datorer.

Det vore antagligen alltför komplicerat att installera bit-mätande utrustning i all elektronisk utrustning och sedan låta var och en uppskatta och betala in skatten. Det är inte heller klarlagt huruvida avsändaren, mottagaren, eller båda skulle vara skattskyldiga under sådana förhållanden. Cordell anser därför att teleoperatörer eller andra bärare [32] av informationsflöden, skulle kunna uppbära skatten och betala in den direkt till den relevanta skattemyndigheten. Det skulle vara möjligt för operatörerna att övervaka flödet av bits genom de egna nätverken, genom att bygga ut den mjukvara som redan används. Skattesatsen skulle vara beroende av bl. a. kapaciteten på de linjer operatören använder, samt det område operatören är verksam i. Skatten som operatörerna uppbär kommer att variera beroende av det kollektiva användandet av nätverken. Vid ökat användande stiger skattesatsen i hela det aktuella området. Skattesatsen skulle således variera mellan olika nationella områden. Den individuelle användaren skulle därmed inte kunna påverka skattens storlek. Troligen skulle dock inte teleoperatörerna låta en sådan ny kostnad gå konsumenterna helt förbi. Ett generellt höjt pris på telekommunikationstjänster är tänkbar. För det fall att operatörerna inte önskar att generellt höja sina priser, skulle de behöva finna ett system för individuell fördelning av bitskatten. Hursomhelst, en bitskatt kommer i slutändan att få betalas av användarna av information, oavsett hur den praktiska implementeringsfrågan löses.

Cordell anser att .000001 cents per bit är en tänkbar skattesats. Vad skulle då en bitskatt i den storleksordningen betyda för regeringar, företag och privata Internet-användare? Några exempel kommer här att presenteras. Sommaren 1996 avslöjade den belgiske telekommunikationsministern, Di Rupu, att om belgiska staten kunde mäta alla de bits som transfereras in och ut ur Belgien, skulle det betyda en extra statsinkomst på 10 billioner dollar. Hewlett-Packards intranet [33] transfererade sommaren 1996, 5 terabytes i månaden. Om företaget ålades att betala skatt på hela den mängden, skulle det betyda omkring 5 miljoner dollar. [34] För den privata användaren är det kanske av intresse att veta, att kostnaden för att ladda ner den senaste bilden på Pamela Andersen i baddräkt skulle vara mindre än en halv cent. [35]

Under dygnets mest hektiska timmar transfereras omkring en trillion bits per sekund genom de nordamerikanska telenätverken. Vid användande av fiberoptisk kabel, något som kommer öka i framtiden, stiger siffran till en peta [36] bit per sekund och skattesatsen kommer därför att kontinuerligt få justeras. [37]

HLEG har istället föreslagit att skattesatsen skulle bestämmas med hänsyn till den genomsnittlige Internet-användarens nuvarande kostnad för mervärdesskatt på telefonräkningen. Skattesatsen skulle kunna bestämmas till en nivå så att bitskatten inte utgjorde en högre kostnad än den nuvarande mervärdesskatten. Detta sätt att bestämma skattesatsen, ligger mera i linje med Expertgruppens syn på bitskatten som ett substitut för mervärdesskatt på informations- och kommunikationstjänster. [38]

6.3 Argumenten bakom förslaget om en bitskatt

Den europeiska Expertgruppen har poängterat att bitskatten är avsedd att ersätta mervärdesskatten på informations- och kommunikationstjänster. Gruppens förslag är koncentrerat till informationsöverföring via Internet, även om det inte är begränsat till just den typen av överföring. Syftet är att avskaffa mervärdesskatten vad gäller samtliga immateriella varor och tjänster, och istället införa något slags överföringsbaserat beskattningssystem. Bitskatten utgör ett steg på vägen i detta arbete. Mervärdesskatten är inte lämplig för att beskatta produktion, distribution och konsumtion i informationssamhället. Den främsta anledningen är att det är svårt att tala om ett ”mervärde” hos immateriella informationstjänster, som t. ex. telekommunikationer. Mervärdet kan vara svårt att uppskatta såväl som att övervaka. Internet-användaren är kanske uppkopplad några få sekunder och mottar under den tiden mycket värdefull finansiell information. Det är svårt att avgöra vad mervärdet är av uppkopplingen. Den mervärdesskatt som läggs på telefonräkningen, återspeglar inte det faktiska värdet av den åtkomna informationen, utan står snarare i relation till hur lång tid uppkopplingen varade. Med en bitskatt vore det enda väsentliga hur stor mängd information som mottagits, mätt i bits, inte hur lång tid det tog att komma åt den. [39]

Cordell har koncentrerat sig på det faktum att det inte finns ett lika stort behov av mänsklig arbetskraft i det datoriserade samhället, som det fanns i industrisamhället. Det finns inte heller någon anledning att ifrågasätta teknologins överlägsenhet jämfört med mänskligt arbete. Jobben kommer att bli allt färre, men Cordell anser det inte vara nödvändigt att skapa nya jobb. Däremot är det viktigt att skapa inkomster, så att även de arbetslösa kan försörja sig. Han anser att det är inte mer än rättvist, att de vinster som genereras i det nya samhället, sprids över hela populationen, så att det välfärdssamhälle vi har skapat kan bevaras. En bitskatt vore därför ett medel för att komma åt den nya tidens produktivitet. [40]

Ett argument av mer teknisk karaktär, är det med innebörden att en bitskatt skulle lindra den överbelastning som Internet drabbats av. Dessutom skulle kvaliteten på den information som utbjuds förbättras. Skatten ses därmed som en kompensation för de negativa effekter som informationsöverföringen för med sig. Anledningen till överbelastningen är att systemet inte är byggt för den enorma popularitet som visat sig de senaste åren. Kapaciteten räcker helt enkelt inte till för antalet användare. Överbelastningsproblemet kan ses som ett exempel på det fenomen, som av ekonomerna kallas för ”allmänningens tragedi”. När värdefulla tillgångar tillåts att nyttjas i obegränsad omfattning, kommer tillgången att överexploateras. Ett högre pris för nyttjande av tillgången skulle ge mer utrymme för samhällsnyttiga informationspaket som t. ex. distansundervisning och telemedicin. [41] En bitskatt skulle således få användarna att väga för- och nackdelar mot varandra innan informationen skickades iväg. Skatten skulle dessutom drabba dem, som är mest ansvariga för överbelastningen. Att ladda ner piratkopierad mjukvara och multimediafiler kräver ett stort antal bits. Samtliga förespråkare av en bitskatt föreslår att samhällsnyttiga institutioner som skolor, universitet och bibliotek undantas från beskattning. IBM har reagerat mycket negativt på förslaget om en bitskatt och har särskilt bemött överbelastningsargumentet. IBM hävdar att det inte finns någon anledning till varför den fria marknaden inte skulle kunna anpassa priset på Internet till tillgången. Dessutom är problemet av en rent teknisk karaktär och en ny skatt eliminerar inte problemet. [42]

Det finns även en teori om att en bitskatt skulle bidra till att den kriminella aktiviteten på Internet minskade, där bl. a. intellektuella rättigheter kränks i stor utsträckning. Det konstanta upp- och nerladdandet av piratkopierade, digitaliserade produkter, skulle kunna avskräcka de rättmätiga ägarna från att marknadsföra sina produkter på Internet, vilket vore olyckligt då dessa produkter är synnerligen väl lämpade för elektronisk distribution. En bitskatt skulle dels tillföra en kostnad till den olagliga aktiviteten, och dels skulle man kunna tänka sig att en del av inkomsterna från skatten reserverades för ägarna av intellektuella rättigheter, som kompensation för deras förluster. [43]

7 Motståndarna mot en bitskatt och deras argument

7.1 Allmänna motargument

Kommissionen för de Europeiska Gemenskaperna har officiellt förkastat idén om en bitskatt, trots att det var Kommissionen som tillsatte Expertgruppen. Kommissionären Mario Monti avslog tanken på en bitskatt i april 1997, då han poängterade att mervärdesskatten är tillämplig på den elektroniska handeln och att någon ny skatteform inte är nödvändig. Gemenskapen borde istället koncentrera sig på att lösa skatteflyktsproblemen, problem som ökar i betydelse på grund av de faktorer som är utmärkande för den elektroniska handeln: hastigheten, spårlösheten och anonymiteten. [44]

Hårt motstånd har även kommit från The Global Information Infrastructure Commission (GIIC). Kommissionen vill absolut inte att några nya skatter skall läggas i vägen för utvecklingen av Internet. Man omnämner bitskatten som en betungande och högst olämplig beskattningsmetod. [45]

Ett flertal bitskattemotståndare anser att bitskatteförslaget är ett försök att taxera vad som redan faller under beskattning. Överföring av information beskattas redan, i form av att konsumtionsskatt läggs på inköp av nödvändig utrustning som datorer, modem o.s.v. [46] Dessutom tas skatt ut på telefonuppkopplingen till Internet-leverantören. Detta argument faller dock om bitskatten, så som Expertgruppen har tänkt sig, kommer att ersätta mervärdesskatten på just informations- och kommunikationstjänster.

En viktig invändning mot bitskatten är att den står i strid med neutralitetsprincipen. [47] Principen kräver att taxeringssystemet behandlar transaktioner lika, oavsett om de genomförs med elektroniska medel eller med mer konventionella metoder. Immateriella produkter som säljs och levereras över Internet, skall behandlas på samma sätt som de immateriella produkter som säljs och levereras genom fysiska medel. Materiella produkter som säljs över Internet, men levereras på fysiskt sätt, skall behandlas på samma sätt som postorderförsäljning. Bitskatten är en särskild skatt för elektronisk överföring av information och gör därför valet att kommunicera på elektronisk väg mindre fördelaktigt, jämfört med mer traditionella kommunikationssätt. [48]

Mycket av motståndet mot bitskatten, grundar sig i de rent praktiska implementeringssvårigheterna. En bitskatt skulle uppmuntra utvecklingen av olika tekniker för att komma ifrån skatten, som t. ex. komprimering av data eller användning av data i analog form. En ökad användning av Intranets är trolig. Skatten måste dessutom införas på en global nivå för att verka på rätt sätt. [49]

Förespråkarna för Internet och dess möjligheter hävdar bestämt, att en bitskatt skulle påverka utvecklingen av teknologin i negativ riktning, vilket vore ekonomiskt katastrofalt. Cordell har bemött detta argument. Han menar att situationen är densamma som när bensinskatten infördes. Bensinskatten har inte haft någon anmärkningsvärd negativ inverkan på utvecklingen av bilindustrin. [50]

Ytterligare ett argument mot införandet av en bitskatt är att den inte skiljer mellan bits, utan är en konsekvent kvantitetsskatt. En bit är en bit oavsett vad informationen konstituerar. Ett dokuments värde står ofta inte i relation till dess storlek. Informationen i senaste upplagan av the Wall Street Journal är mycket mer värdefull än den samlade informationen i samtliga amerikanska telefonkataloger från 1982. En videosekvens, skickad till en god vän, har inget kommersiellt värde men innehåller en stor mängd bits. För en kommersiell databas kan förhållandena vara omvända. [51] Information har också olika värde för olika personer. En jordbrukare har kanske inget som helst intresse av the Wall Street Journal, men värderar innehållet i tidskriften Land högt. Dessutom förekommer det idag en hel del varor och tjänster alldeles gratis på Internet, t. ex. förmånen att söka igenom en bokhandels utbudskatalog, det vore fel att beskatta denna typ av service.

7.2 Kritik från USA

Som visats ovan, har de amerikanska staterna tagit högst olika ståndpunkter när det gäller taxeringen av den elektroniska handeln. För att i viss mån råda bot på den förvirrade situationen introducerades i april 1997 en ny lag, ”the Internet Tax Freedom Act”. Syftet med lagen, är att etablera en konsekvent och samstämmig nationell policy för taxeringen av Internet. Lagen förbjuder delstaterna att införa nya skatter på användandet av Internet. Förbudet gäller dock endast under en period av två år. Denna tid skall användas för att undersöka vilka metoder som används för beskattning av Internet runt om i USA och i övriga världen. Det sägs i lagen att regeringen skall söka internationella överenskommelser med innehåll att Internet görs till en tullfri zon. [52]

Den 1 juli 1997 utgav president Clinton ett s.k. White Paper [53] om den elektroniska handeln. Taxeringen av Internet behandlas i utlåtandet. Clinton gav uttryck för en önskan om att Internet, när det används för att leverera varor och tjänster, skall göras till en tullfri zon, vilket USA skall arbeta för i internationella sammanhang. Dessutom vill inte USA att den elektroniska handeln skall beläggas med några nya skatter. [54] Därmed förkastas även bitskatten. Det sägs däremot ingenting om att de nuvarande konsumtionsskatternas betydelse skall inskränkas. Huvudanledningen bakom Clintons uttalande är att underlätta utvecklingen av den elektroniska handeln. I dokumentet framställs Internet som en gigantisk, vinst-genererande maskin med outtömliga resurser. Det är inte uppseendeväckande att USA går i spetsen för att värna om Internet och dess potentialer. USA har mer att förlora på en taxering av Internet än någon annan stat. Det beräknas finnas 35 miljoner Internet-användare i världen, av dessa är 13.5 miljoner amerikanare. USA står för en mycket stor del av utbudet på Internet. Vad gäller media- och informationstjänster på Internet, är USA den mest framstående staten. USA producerar dessutom världens mest populära underhållningsprodukter. Att kunna sända dessa produkter i digital form över Internet, utan tullar och bitskatter är naturligtvis lockande. [55]

8 Alternativ till bitskatten

Förslaget om en bitskatt har, som visats ovan, mött hårt motstånd och det troligaste är att bitskatten aldrig blir verklighet, åtminstone inte i den skepnaden som tecknats av Cordell och den europeiska Expertgruppen. Det blir således aktuellt att se närmare på hur den nuvarande beskattningsordningen skulle kunna anpassas till informationssamhället.

Det bästa sättet att lösa problemen, vore att minska de ordinära konsumtionsskatternas betydelse för skattebasens upprätthållande. Höjda inkomstskatter skulle i viss mån kunna ersätta konsumtionsskatterna. [56] Fördelarna med inkomstskatten är dels att den kan ges en progressiv tillämplighet och dels att den inte undgår statskassan, oavsett hur inkomsten slutligen spenderas.

8.1 Europeiska alternativ

En väg att gå för att lösa problemen med mervärdesskatten, vore att utvidga definitionen av fast driftställe. Begreppet ”fixed establishment” har inte uttryckligen definierats i 6:e mervärdesskattedirektivet. Enligt förslaget till 19:e mervärdesskattedirektivet innefattar begreppet ”...any fixed installation of a taxable person, even if no taxable transaction can be carried out there.” EG-domstolen har tolkat innebörden av begreppet som att fast driftställe endast föreligger om ”...the establishment entails the permanent presence of both the human and technical resources necessary for the provision of those services...” [57] . Om begreppet för det första gavs en klar definition och för det andra utvidgades, skulle det räcka att säljaren hade en mycket begränsad verksamhet i konsumtionslandet, för att ett driftställe skulle vara för handen. I ett sådant sammanhang måste det avgöras, huruvida den vidgade definitionen skulle vara begränsad till Internet-relaterade tjänster eller ges en generell tillämplighet.

Ett annat alternativ vore att helt bortse från var säljaren av en tjänst har sitt driftställe, för att istället låta det land där kunden är etablerad beskatta transaktionen. Nackdelen med en sådan lösning består i svårigheten att på ett effektivt sätt få privata konsumenter att uppskatta och rapportera skatten på eget initiativ. Dessutom finns det ingen garanti för att den person som framstår som köpare av tjänsten, verkligen är densamma som nyttjar tjänsten, vilket kan vålla problem om köparen och nyttjaren befinner sig i olika jurisdiktioner. [58] Svårigheten att avgöra var en säljare av elektroniska varor och tjänster har sitt driftställe, gör att det europeiska arbetet för att införa ursprungsprincipen fullt ut kan ifrågasättas.

I mars 1997 reglerade EU att mervärdesskatt måste tas ut på alla telekommunikationstjänster som levereras till kunder inom gemenskapen, oavsett varifrån säljaren kommer. Bestämmelsen trädde i kraft den 1 juli 1997. Om kunden är näringsidkare, måste skatten uppbäras på näringsidkarens eget initiativ. För försäljning till privata konsumenter krävs istället att säljaren är registrerad för mervärdesskatt i konsumtionslandet.

Tekniska problem skulle i viss mån kunna avhjälpas med ny teknik. Det skulle t. ex. vara möjligt att spåra elektroniska pengar. Försäljare av varor och tjänster kunde ges ett unikt registreringsnummer för skatteändamål, vilket kunde lagras i en centraldatabank. Innan finansiella institutioner levererar en betalning till en försäljare utanför gemenskapen, skulle de behöva granska registret. Vore säljaren inte registrerad fick banken hålla inne skatten. Andra tänkbara uppbärare av skatten är teleoperatörer och Internet-leverantörer. De besitter möjligheten att övervaka den elektroniska handeln. Tillverkarna av mjukvara skulle kunna bygga in kontrollsystem i programmen som används för elektronisk handel. [59]

8.2 Amerikanska alternativ [60]

De amerikanska staterna måste anpassa sitt system för konsumtionsbeskattning, så att även den lukrativa postorderförsäljningen täcks in. Det finns inga konstitutionella hinder mot införandet av en federal sales tax. Postorderföretagen skulle kunna åläggas att uppbära skatten och därefter remittera den till kundens hemstat, något som dock skulle konstituera en tung börda för dessa företag.

Att låta invånarna i en stat själva deklarera samtliga inköp och betala in en use tax till staten, strider inte heller mot konstitutionen, men skulle kräva noggrann bokföring och dessutom baseras på ärlighet. Istället för att låta konsumenterna själva redogöra för sina inköp, skulle staterna kunna övervaka individuella kontoutdrag. Denna senare metod kan dock komma i konflikt med individens rätt till integritet, en rättighet som är mycket starkt skyddad t. ex. i Kalifornien.

8.3 Globala överenskommelser

Såväl USA [61] som EU [62] har insett att den rättsliga regleringen av Internet, inklusive taxeringen, måste genomföras på en global nivå. Internet är i sig ett globalt medium utan respekt för geografiska gränser. För att uppnå förutsägbarhet och undvika illojal konkurrens, måste internationella överenskommelser träffas. Ett sådant arbete kommer att ta tid.

9 Avslutning

Informationssamhället har exploderat de senaste åren. En PC och tillgång till Internet har kommit att utgöra ett naturligt inslag i människors dagliga liv. Såväl privata användare som företag har insett vilka fördelar och potentialer det datoriserade samhället har. Internet förser sina användare med mer information, än vad som någonsin skulle kunna rymmas i ett bibliotek, och det bästa av allt, det kostar dig nästan ingenting att finna det du söker.

Så länge som nyttjandet av Internet och den elektroniska kommersen var begränsat till en privilegierad grupp av användare var skattekonsekvenserna försumbara, men det ökade användandet har lett till en eroderande skattebas. Särskilt konsumtionsskatterna har drabbats hårt av den elektroniska kommersen. De är inte tillämpliga när det gäller vissa former av elektronisk kommers och är svåra att tillämpa när det gäller andra former.

Förslaget om en bitskatt är kontroversiellt, eftersom det föreslår införandet av en helt ny skatt, en skatt på överföringen av information, en kvantitetsskatt. Vad som är intressant är inte de praktiska genomförandefrågorna, vem som skulle uppta skatten och vilken skattesats som skulle tillämpas, utan det faktum att en helt ny form av beskattning är under övervägande. Även om huvudargumenten bakom förslaget varierar något, så har samtliga sin grund i det faktum att vi har skapat ett samhälle, vilket förser sina invånare med ett flertal olika sociala förmåner och skatter är nödvändiga för att upprätthålla systemet.

Värdet av digital informationsöverföring har underskattats under en lång tid, men företagen i IT-branschen har, liksom skattemyndigheterna, ett intresse av att användarna betalar för vad de får. Priserna på digital information, i alla dess former, kommer att höjas i samma stund som företagen inser att användarna har blivit beroende av den tillhandahållna teknologin och är beredda att betala en lagom summa pengar för densamma. Ett exempel på detta är den svenska Internet-leverantören Tele2, som under våren introducerat Internet via satellit. Tele2 betonar att kommunikation via satellit är ett snabbt men dyrbart sätt att transferera information, och av den anledningen måste det tas ut en trafikavgift på den överförda volymen av information. I månadsavgiften på 195 kronor ingår nerladdandet av 100 megabyte, varje extra megabyte kostar 5 kronor.

Även skatter måste bättre reflektera värdet av informationssamhällets kapacitet. De nuvarande konsumtionsskatterna skapades för distributionen av järn och stål. Det är hög tid att avgöra hur vi skall beskatta den mest värdefulla och betydelsefulla produkten i dagens samhälle – information. Kan inte detta ske genom en beskattning av det exakta ekonomiska värdet av en transaktion, vore en kvantitetsskatt, likt bitskatten, ett steg i rätt riktning. I annat fall har vi att vänta en ytterligare urgröpt skattebas, vilken kommer att få svårigheter att räcka till för det moderna samhällets behov.

Cristina Landgren

Cristina Landgren är jur. kand. och artikeln bygger på hennes examensarbete i skatterätt, 20 poäng, vid Juridiska Fakulteten, Lunds Universitet, VT-98. Examensarbetets originaltitel är ”VAT and the Internet”. Christina Landgren arbetar f.n. som tingsnotarie vid Växjö tingsrätt.

  • [1]

    För en teknisk beskrivning av fenomenet Internet se Bogdan i SvJT 1998 s. 2 f.

  • [2]

    Internet måste bl. a. särskiljas från EDI (electronic data interchange). EDI är överförandet av strukturerad information. Informationen överförs med elektroniska medel från ett datorsystem till ett annat. EDI används bl. a. för transferering av fakturor och betalningsanvisningar.

  • [3]

    Softcare and Electronic Commerce on the Internet, http://www.softcare.com/marketin/pr/lrn.htm, nerladdad 97-10-08.

  • [4]

    Begreppet ”on-line” används för att beteckna den direkta förbindelse som finns mellan användarens dator och de andra datorerna i nätverket vid uppkoppling till Internet-leverantörens server.

  • [5]

    Electronic commerce: the challenges to tax authorities and taxpayers, s. 2, http://www.oecd.org/daf/fa/wwwTAX.HTM, nerladdad 97-11-28.

  • [6]

    Taxes slip through the Net, The Economist, 31 May 1997.

  • [7]

    Denna uppställning är baserad på Electronic commerce: the challenges to tax authorities and taxpayers, s .8.

  • [8]

    Electronic commerce: the challenges to tax authorities and taxpayers, s. 6.

  • [9]

    Inkomstskatten och kapitalskatten utsätts för svårigheter i samband med den elektroniska handeln, men svårigheterna är mer av kontrollmässig art.

  • [10]

    Soete, Luc, Kamp, Karin, The ”BIT TAX”: the case for further research, s. 2, http://www.ispo.cec.be/hleg/bittax.html, nerladdat 97-05-26.

  • [11]

    Westberg, Björn, Mervärdesskatt – en kommentar, s. 212, Stockholm 1997.

  • [12]

    Staterna är Alaska, Delaware, Montana, New Hampshire och Oregon.

  • [13]

    Rosenoer, Jonathan, Cyberlaw: the law of the Internet, s. 259, New York 1997.

  • [14]

    Det är den s.k. Commerce Clause som förbjuder staterna att belägga varandras handel med skatter. Vad som betraktas som interstatliga köp- och säljtransaktioner är således utom räckhåll för en delstats sales tax. För att undkomma denna konstitutionella begränsning, måste följaktligen den taxerande staten visa att handeln varit intrastatlig.

  • [15]

    Beaurot, Charles R., Current issues in taxation of computer and other high technologies companies, s. 5, http://www.com/mmm/mmmComputerTax.html, nerladdad 97-11-24.

  • [16]

    Kravet på ett tillräckligt samband lades först fast i Bellas Hess fallet (National Bellas Hess, Inc. v. Department of Revenue of Ill., 386 U.S. 753 (1967)) och är en direkt följd av att staterna endast kan beskatta intrastatliga försäljningar. Finns ett tillräckligt samband mellan säljaren och den taxerande staten kan således handeln bedömas som intrastatlig, trots att försäljningen rent faktiskt ägde rum i en annan stat. Principen bekräftades igen i Quill fallet (Quill Corp. v. North Dakota, 504 U.S. 298 (1992)).

  • [17]

    The taxation of Cyberspace: State Tax Issues Related to the Internet and Electronic Commerce – Part II, s. 7, http://www.caltax.org/andersen/part2.htm, nerladdad 97-11-13.

  • [18]

    Internet Taxation: State Summaries, http://www.vertexxinc.com/taxcybrary20/taxchannel70/taxsum_73.html, nerladdad 97-11-06.

  • [19]

    När destinationsprincipens omsättningsregler för tjänster infördes, var det vanligen nationella företag som tillhandahöll teletjänster.

  • [20]

    Det finns bestämmelser för att stoppa ett sådant förfarande, de s.k. reverse charge reglerna. Dessa är dock endast tillämpliga på vissa typer av tjänster, ej telekommunikationer, och dessutom är de aldrig tillämpliga på privata konsumenter.

  • [21]

    Smith, Graham, Internet Law and Regulation, s. 140, London 1996.

  • [22]

    Smith, Graham, Internet Law and Regulation, s. 142.

  • [23]

    Electronic commerce: the challenges to tax authorities and taxpayers, s. 20.

  • [24]

    S.k. 1-800-nummer kan jämföras med svenska 020-nummer.

  • [25]

    Wolfe, Joseph, The Bit Tax, s. 3, http://www.suite101.com/articles/article.cfm/2618, nerladdad 97-10-30.

  • [26]

    Prop 13 meets the Internet: how state and local government finances are becoming road kill on the information superhighway, http://garnet.berkeley.edu:3333/budget/tax-internet/taxart3b.html, nerladdad 97-11-20.

  • [27]

    Cordell, Arthur, New Taxes for a New Economy, Government Information in Canada, Vol. 2, No. 4.2, http://www.usask.ca/library/gic/v2n4/cordell/cordell.html, nerladdad 97-10-25.

  • [28]

    Med information menas i förslaget allt som överförs i bits.

  • [29]

    Termen ”bit” är en förkortning av binary digit. En bit är antingen en etta eller en nolla, som används för den interna representationen i datorn av nummer, bokstäver och maskininstruktioner. En bit är den minsta enheten för information och lagringsutrymme i en dator. Överföringshastigheten av information mäts i bits per sekund. En ”byte” är ett bestämt antal bits som kan hanteras och lagras som en enhet i en dator. En bokstav representeras oftast av 8 bits och en byte kan då sägas vara det lagringsutrymme som krävs i datorn för att hantera en enskild bokstav.

  • [30]

    Soete, Luc, Kamp, Karin, The ”BIT TAX”: the case for further research, s. 3–4.

  • [31]

    Cordell, Arthur, Taxing the Internet: The proposal for a Bit Tax, s. 7, wysiwyg://2http://www.arraydev.com/commerce/JIBC/9702-05.htm, nerladdad 97-10-25.

  • [32]

    Här avses t. ex. bärare av satellitnätverk eller kabelsystem. Exakt hur dessa operatörers skatteuppbörd skulle genomföras, är inte något Cordell redogör för.

  • [33]

    Ett intranet är ett internt nätverk t. ex. inom ett företag. Ett intranet kan inte nås från Internet.

  • [34]

    Kostnaden kan jämföras med Hewlett-Packards vinst, vilken 1995 beräknades uppgå till $500 billioner.

  • [35]

    Soete, Luc, Kamp, Karin, The ”BIT TAX”: the case for further research, s. 3.

  • [36]

    En etta följd av 18 nollor.

  • [37]

    Cordell, Arthur, Taxing the Internet: The proposal for a Bit Tax, s. 8.

  • [38]

    Soete, Luc, Kamp, Karin, The ”BIT TAX”: the case for further research, s. 4.

  • [39]

    Soete, Luc, Kamp, Karin, The ”BIT TAX”: the case for further research, s. 3.

  • [40]

    Cordell, Arthur, Taxing the Internet: The proposal for a Bit Tax.

  • [41]

    Wolfe, Joseph, The Bit Tax, s. 7 f, http://www.suite101.com/articles/article.cfm/2618, nerladdad 97-10-30.

  • [42]

    Multi-jurisdictional taxation of electronic commerce, s. 2 f, http://meritbbs.unimaas.nl/cybertax/ibm.html, nerladdad 97-10-18.

  • [43]

    Soete, Luc, Kamp, Karin, The ”BIT TAX”: the case for further research, s. 7.

  • [44]

    EC member knocks notion of a bit tax, http://www.techweb.com/se/directlink.cgi?EET19970414S0017, nerladdad 97-10-25.

  • [45]

    GIIC Recommendations for Promoting the Use of Electronic Commerce: Part I of II, s. 3, http://www.gii.org/egi00258.html, nerladdad 97-11-05.

  • [46]

    Oppose the Euro Bit Tax, http://www.personal.u-net.com/amiga/EuroBitTax.html, nerladdad 97-05-26.

  • [47]

    Se t. ex. EC member knocks notion of a bit tax, Oppose the Euro Bit Tax, FEI position paper on the ”Bit Tax” Proposal, s. 2, http://fm6.facility.pipex.com/fei/public/position/bittax.htm, nerladdad 97-10-30, Straight Talk: Internet, Tax & Interstate Commerce, s. 6, http://www.itaa.org/P7.htmConclusion, nerladdad 97-11-17. Samtidigt har den europeiska Expertgruppen hävdat att det skulle strida mot neutralitetsprincipen att inte anpassa taxeringssystemet till den nya ekonomin och beskatta även de nyaste kommunikationssätten.

  • [48]

    Det påpekas bl.a. att kommunikation via fax inte beskattas på samma sätt.

  • [49]

    Positive and negative aspects of taxing transmissions, http://meritbbs.unimaas.nl/cybertax/aspects.html, nerladdad 97-10-18.

  • [50]

    Cordell, Arthur, Taxing the Internet: The Proposal for a Bit Tax, s. 8.

  • [51]

    Positive and negative aspects of taxing transmissions.

  • [52]

    S. 442, the Internet tax freedom act, Section 3 (a), http://jya.com/s442.htm, nerladdad 97-11-06.

  • [53]

    Ett White Paper är ett officiellt regeringsutlåtande, vilket fastslår en viss policy som regeringen tänker följa. Ett White Paper har högre dignitet än ett Green Paper, vilket endast är avsett för diskussion.

  • [54]

    Clinton, William, Gore, Albert, A Framework For Global Electronic Commerce, s. 5, http://www.iitf.nist.gov/eleccomm/ecomm.htm, nerladdad 97-10-25.

  • [55]

    Cox, Christopher, A global free trade zone on the Internet, s. 1, http://www.house.gov/republican-policy/global.htm, nerladdad 97-10-27.

  • [56]

    Newman, Nathan, The Great Internet Tax Drain, s. 4, http://web.mit.edu/techreview/www/articles/mj96/newman.html, nerladdad 97-11-20.

  • [57]

    168/84 Gunter Berkholz v. Finanzamt Hamburg-Mitte-Altstadt.

  • [58]

    Electronic commerce: the challenges to tax authorities and taxpayers, s. 18.

  • [59]

    The argument, http://meritbbs.unimaas.nl/cybertax/argument.htlm, nerladdad 97-10-18.

  • [60]

    Detta avsnitt är baserat på Newman, Nathan, The Great Internet Tax Drain.

  • [61]

    Clinton, William, Gore, Albert, A Framework For Global Electronic Commerce, s. 4.

  • [62]

    A European Initiative in Electronic Commerce, http://www.cordis.lu/esprit/src/ecomcomx.htm, s. 2, nerladdad 97-10-25.

Sifferkollen Läs mer

Belopp

Basbelopp
År 2019 2020 2021
Prisbasbelopp 46 500 47 300 47 600
Förhöjt pbb. 47 400 48 300 48 600
Inkomstbasbelopp 64 400 66 800  
Utdelning fåmansföretag
År 2018 2019 2020
Schablonbelopp 169 125 171 875 177 100

Räntesatser

Periodiseringsfond
År 2018 2019 2020
Räntesats 0,36 0,51 0,50

 

Referensränta
År 2016-07-01 2019-07-01 - 
Räntesats -0,5 0,0
Ränta på skattekontot
Period 2013-2016 2017 -
Intäkt 0,5625 0
Kostnad Låg 1,25 1,25
Kostnad Hög 16,25 16,25
Räntefördelning
Inkomstår 2018 2019 2020
Positiv 6,49 6,51 6,50
Negativ 1,50 1,51 1,50
Statslåneränta
År 2018 2019 2020
31 maj 0,49 0,05 -0,01
30 nov 0,51 -0,09  

Traktamenten

Bilresor
Inkomstår 2018 2019 2020
Egen bil 18,50 18,50 18,50
Förmånsbil, diesel 6,50 6,50 6,50
Förmånsbil, bensin 9,50 9,50 9,50
Kostförmån
År 2018 2019 2020
Frukost, lunch och middag 235 245 245
Lunch eller middag 94 98 98
Frukost 47 49 49
Skattefria gåvor
År 2018 2019 2020
Julgåva 450 450 450
Jubileumsgåva 1 350 1 350 1 350
Minnesgåva 15 000 15 000 15 000

Skattesatser

Bolagsskatt
År 2018 2019 2020
Skattesats 22% 21,4% 21,4%
Mervärdesskatt
År 2018 2019 2020
Normal

25 %

25 % 25 %
Livsmedel, krog m.m. 12 % 12 % 12 %
Persontransport, böcker m.m. 6 % 6 % 6 %
Arbetsgivaravgifter/egenaavgifter
Födda -1937 1938 - 1954 1955 -
Arb. avgifter 0 % 10,21% 31,42%
Egenavgifter 0 % 10,21% 28,97%