Skattenytt nr 9 1998 s. 445

Intuition och rättfärdigande i skatterätten

Är lösningen på ett juridiskt problem resultatet av användningen av juridisk metod? Eller är den rättsliga motiveringen något som ibland används för att i efterhand rättfärdiga ett intuitivt svar? Med utgångspunkt i dessa frågor diskuteras i artikeln hur skatterättsliga bedömningar görs.

1 Att använda skatterätten

Forskning och diskussion kring tolkningen av skattelag, och näraliggande metodfrågor, koncentreras av naturliga skäl ofta till den konkreta användningen av rättskällorna. I den skatterättsliga doktrinen har under årens lopp redovisats många intressanta och praktiskt användbara analyser av t.ex. förarbetenas betydelse. [2] På senare år har bl.a. konstitutionella och rent skatterättsliga principers betydelse för lagtolkningen rönt ökad uppmärksamhet. [3]

Jag ämnar i denna artikel visa på behovet av att perspektivet på skatterättens metodfrågor vidgas ytterligare. Utgångspunkten är rättsliga bedömningar i allmänhet. Jag avser här inte endast det formaliserade beslutfattandet i domstolar och hos skattemyndigheter, utan även rättsliga bedömningar som görs av t.ex. rättsvetenskapsmän. Den (ingalunda nya) fråga jag ställer är: Hur kommer juristen fram till sitt svar?

Utrymmet medger inte några ingående analyser av denna fråga. Det skall därför genast framhållas att syftet med artikeln främst är att ge läsaren underlag för egen reflektion.

2 Juridiska bedömningar – discovery and justification

Den psykiska process som leder fram till en juridisk bedömning är svårgripbar. Som jurist föreställer man sig kanske, åtminstone till vardags då det inte finns tid för reflektion över frågor som dessa, att man först studerar det juridiska problemet helt förutsättningslöst. Därefter prövar man i en given ordning rättskällematerial på problemet, till dess lösningen framstår som ett närmast naturligt resultat av operationen. Och många gånger är det kanske så.

Men jag tror ändå att beskrivningen är en förenkling, och att den ibland t.o.m. är osann. Är det kanske i stället så, att rättsliga bedömningar är som att lägga ett pussel, där bitar hämtas såväl ur rättskällorna som ur exempelvis vårt för dagen goda eller dåliga humör? Redan när ett mindre antal pusselbitar finns på plats kan vi skönja resultatet av vår intellektuella operation. Det bitar som därefter tillkommer förstärker i normalfallet bara den uppfattning som är etablerad i sinnet.

Det är alltså kanske så att juristen många gånger bestämmer sig först, och möjligen dessutom omedvetet. Detta skulle reducera den skrivna eller muntliga argumentation som omvärlden kan ta del av, till ett rättfärdigande i efterhand av bedömningen. Frågan är ingalunda ny, och de engelska termer som oftast använts för att i rättsvetenskapliga sammanhang beskriva de båda företeelserna, är process of discovery och process of justification. Svenska, eller åtminstone försvenskade, beteckningar skulle kunna vara intuitivt upptäckande respektive justifiering eller rättfärdigande. [4]

Den internationella litteraturen rymmer ett betydande antal rättsteoretiska verk, som med olika utgångspunkter särskilt uppmärksammar problemet med upptäckande contra rättfärdigande. [5] Det finns inte utrymme att inom ramen för denna artikel närmare redovisa eller söka utveckla denna diskussion. Jag använder i stället några författares synpunkter som utgångspunkt för mina fortsatta reflektioner.

I den nordiska litteraturen är kanske Ross den som tydligast betonat skillnaden mellan upptäckande och rättfärdigande: ”Når de samvirkende faktorer – den formelle og den materielle retsbevidsthed i forbindelse med opfattelser af lovens ord, formål, virkninger m.m. – har virket i dommerens sind og bestemt ham for en afgørelse, bygges der en facadelegitimation op, der i højere eller mindre grad afviger fra de der virkelig har bestemt dommeren.” [6] Ross menar tydligen att den synliga (eller hörbara) rättsliga argumentationen tjänar som en motivering i efterhand av den rättsliga prövningens intuitivt tillkomna resultat. I konsekvens härmed är användningen av lagtolkningsmetoder normalt inte kausala i förhållande till den rättsliga bedömningens slutsatser. I stället ”er disse metoder så viseligt indrettet, at de aldrig pånøder sig, men kan udvælges efter behov. Det er icke dem der bestemmer resultatet, men resultatet der bestemmer dem.” [7]

De flesta skatterättskunniga har väl någon gång (kanske som jag, många gånger) kommit till det resultatet, att en rättslig bedömning kan motiveras på flera olika sätt, av vilka alla eller flertalet motiveringar är acceptabla. Detta förhållande kommer till uttryck i t.ex. den rika förekomsten av avgöranden, där olika instanser kommit till samma slut men med olika motiveringar. [8] Således kan man med fog hävda att justifieringsprocessen ofta innebär att olika tänkbara motiveringar testas på ett resultat. Justifieringen kan då sägas innebära en analys som syftar till att bekräfta, eller verfiera, resultatet av the process of discovery.

På motsvarande vis kan naturligtvis den som står inför en rättslig frågeställning spontant komma fram till flera alternativa lösningar. Justifieringen kan då liknas vid en process ägnad att peka ut mindre goda lösningar, att falsifiera dessa. Man kan här associera till Karl Poppers vetenskapssyn. Popper menar, mycket förenklat, att en teori inte i första hand bör söka verifieras. Den bör i stället i princip accepteras till dess den kunnat falsifieras. [9] MacCormick menar i analogi med detta synsätt att ”..just as scientific justification involves testing one hypothesis against another and rejecting that which fails relevant tests second-order justification in law involves testing rival possible rulings against each other and rejecting those which do not satisfy relevant tests”. [10]

Associationen till Popper är naturligtvis intressant. Enligt min mening bör man dock vara försiktig med detta slags renodlat positivistiska analogier mellan synen på rätten och allmän vetenskapsteori. Rättsvetenskapen har visserligen betydelsefulla empiriska inslag, t.ex. studiet av rättspraxis. Men juridikens normativa sida, t.ex. i form av användningen av värderingar, är också omfattande. Analogier med empiristiska teorier riskerar därför att förmedla en alltför objektiviserande bild av rättsvetenskapen, en bild som antyder att rättsliga frågor normalt endast har ett enda riktigt svar. Så är det inte alls, vilket jag strax skall återkomma till.

3 Praxis

Som skattejurist med erfarenhet av praktisk rättstillämpning måste jag säga att distinktionen mellan intuitivt upptäckande och justifiering bekräftar min egen upplevelse av juridiskt beslutsfattande. Personligen, och jag vet att många uppfattar saken likadant, får jag många gånger snabbt en eller flera lösningar i huvudet när jag ställs inför ett skatterättsligt problem. Först därefter börjar jag sökandet efter den juridiskt hållbara motiveringen. Det är inte alltid så, men det är ofta så. Några exempel ur praxis får illustrera distinktionen mellan discovery och justification.

1. Rättsfallet RÅ80 1:69 I gällde avdragsrätt för ränta på ett villalån. Den make som ägde fastigheten var också ensam betalningsansvarig för lånet, men räntorna hade betalats av den andra maken. Utgångspunkten är i normalfallet att avdragsrätt för räntor förutsätter att den skattskyldige själv är betalningsansvarig och dessutom har betalat räntorna. Denna huvudregel skulle i rättsfallet kunnat leda till att ingen av makarna fick göra avdrag. RR löste problemet genom att i sin motivering fingera att den betalande maken i själva verket ställt medel till andra makens förfogande. [11] Resultatet blev härigenom att avdrag trots allt kunde medges den betalningsansvarige, men faktiskt icke betalande maken. Jag är inte alls kritisk till RR:s slut, det framstår tvärtom som gott på många sätt, men jag får en bestämd känsla av att motiveringen tillkommit efter det att man bestämt sig för hur resultatet borde bli.

2. Omständigheterna i resningsärendet RÅ 1987 ref. 6 var sådana, att de flesta med goda skattekunskaper nog genast kände på sig hur lagregeln ifråga borde tolkas. Vid den aktuella taxeringen fanns i 33 § 2 mom. KL en bestämmelse, enligt vilken den skattskyldige skulle ”anses ha haft utgifter till ett belopp av minst 1 000 kronor. Avdraget får dock inte överstiga fem procent av intäkten...”. Den skattskyldige menade att avdrag skulle medges med det högsta av 1 000 kronor och fem procent av intäkten.

Formuleringarna är uppenbart motstridiga. Om 1 000 kronor är mer än fem procent av den skattskyldiges intäkt blir det omöjligt att medge avdrag med 1 000 kronor, men samtidigt inte låta avdraget överstiga fem procent. RR:s avslog resningsansökan med hänvisning till att bestämmelsen skulle förstås så, att schablonavdrag skulle medges med 1 000 kronor, dock med den begränsningen att avdraget inte fick överstiga fem procent av den skattskyldiges intäkt. Detta speglade som sagt säkerligen uppfattningen hos nästan alla med kunskaper i skatterätt. För säkerhets skull närmast överröste RR sitt avgörande med motiveringar. Dessa kan dock antas ha tillkommit först sedan man intuitivt bestämt sig för vad man var ute efter.

Exemplen i detta avsnitt har valts för att de är enkla. Man kan hitta fler fall, t.ex. avseende den tekniskt mer avancerade företagsbeskattningen, där RR:s motiveringar troligen tillkommit för att stödja en lösning som man mer spontant fastnat för. [12] Det är emellertid inte nödvändigt för denna diskussion att här redovisa ytterligare praxis, som antyder att det rättsliga beslutet ofta består av en intuitiv upptäckandeprocess och en intellektuell rättfärdigandeprocess. Jag använder i stället helt sonika detta synsätt som utgångspunkt för den fortsatta framställningen.

4 Vad är det egentligen som händer?

Det kan egentligen tyckas vara en smula förmätet, om man på grundval av juridisk terminologi och begreppsapparat gör anspråk på att närmare kunna beskriva hur det mänskliga beslutfattandet går till. Detta bör dock inte tillåtas förhindra reflektion, och kanske inte heller ”från början avskräcka från hypotesbildning”. [13] Den danske vetenskapsjournalisten Tor Nørretranders har refererat ett antal undersökningar som gjorts av bl.a. Benjamin Libet, professor i neurofysiologi vid University of California i San Fransisco. [14] Undersökningarna avsåg förhållandet i tiden mellan människors medvetna beslut att röra kroppsdelar, och de elektriska impulser som hjärnan via nervsystemet sänder till de muskler som skall utföra arbetet. Libets resultat är tankeväckande, för att inte säga förbluffande, och de ger perspektiv på de frågeställningar jag refererat i det föregående.

Libets undersökningar syftade bl.a. till att fastställa den tidpunkt då ett medvetet beslut fattas. Han konstaterade till att börja med att den hjärnaktivitet som förberedde en viss muskelrörelse påbörjades ungefär en sekund innan kroppsdelen, t.ex. ett finger, faktiskt rörde sig. Hjärnaktiviteten kunde fastställas med hjälp av EEG. [15] Hjärnan startade alltså det tämligen enkla arbetet med att böja fingret en hel sekund i förväg. Detta uppfattades som egendomligt. Det tar nämligen inte en hel sekund från det att man bestämt sig för att röra ett finger, till dess man faktiskt rör fingret. Denna själviakttagelse talar således för att det medvetna beslutet att röra fingret fattas efter det att hjärnan påbörjat arbetet med rörelsen! Libets vidare undersökningar bekräftade detta synnerligen överraskande resultat. Han visade att ”medvetandet om att vilja utföra en handling som man själv beslutar sig för infinner sig nästan en halv sekund efter det att hjärnan har börjat verkställa beslutet”. [16]

Vår föreställning om verkligheten är väl den, att vi först beslutar oss och därefter verkställer våra beslut. Men om verkställandet kommer först måste den fria viljan ifrågasättas. Är den egentligen inte mer än möjligheten att med ett slags veto avbryta alla de processer, som vårt undermedvetna ständigt påbörjar? De filosofiska konsekvenserna av Libets resultat kan vara enorma. Och de skänker perspektiv på diskussionen om discovery och justification. Inte så att man med hjälp av neurofysiologin kan fastställa hur det juridiska upptäckandet går till. Däremot antyder naturligtvis resultaten att det undermedvetna, eller icke medvetna, kan fylla en större funktion i mänskligt beslutfattande än vad man kanske vanligtvis föreställer sig.

5 Varför är diskussionen om discovery och justification så viktig?

I den internationella litteraturen har man bl.a. inom vad som brukar kallas den amerikanska rättsrealismen undersökt den rättsliga beslutsprocessen, eller the judicial decision-making process. Jag skall inte här närmare referera dessa resultat. [17] Rättspositivistiskt inriktade nordiska och europeiska författare har förhållit sig mer kallsinniga till att analysera det jag ovan betecknat process of discovery. [18]

För egen del anser jag att kunskap om vad som faktiskt verkar bestämmande på juridiskt beslutsfattande har stor relevans för rättsvetenskapen. Det är kanske så, att kunskap av detta slag inte säger något säkert om den mentala process som leder subjektet fram till sin teori eller preliminära slutsats. Men det är ändå väsentligt att såväl domstolspraxis som administrativ praxis granskas med metoder, vilka kan identifiera de värderingar och normativa mönster som används utan att komma till explicit uttryck i motiveringar. Sådana mönster kan nämligen användas vid diskussion om den explicita motiveringens och slutsatsens legitimitet. [19]

Risken är annars att de värderingar och den verklighetsuppfattning, som främst får sin betydelse vid det intuitiva upptäckandet av svaret på den rättsliga frågan, döljs bakom det slags fasadlegitimation som Ross talar om. Det är nämligen i själva verket så, att rättstillämparen regelmässigt lyfter in icke-rättsliga argument i den förment renodlade juridiska argumentationen. Processen kan formuleras med utgångspunkt i det rättsdogmatiska språkbruk som beskriver begreppet rättstillämpning.

Lagtolkning preciseras därvid som en rättslig bedömning av innehållet i rekvisit (rättsfaktumsidan) i en eller flera lagregler, eventuellt med hjälp av motiv, praxis eller andra rättskällor. Den användning av rättskällorna som utmynnar i lagtolkning är dock i denna kontext endast en delmängd av det vidare begreppet rättstillämpning. Rättstillämpningen omfattar här även en applicering av tolkningsresultatet på verkligheten. [20] Denna applicering brukar inom rättsvetenskapen ges beteckningen subsumtion, eller inordnandet av ett verkligt fall under den tolkade rättsregeln. [21] Följande exempel ur skatterättspraxis visar hur den juridiska justifieringen kan dölja den verklighetsuppfattning, som är det verkliga skälet till avgörandet.

En förutsättning för avdrag för oväntade, ofrivilliga förmögenhetsförluster var tidigare enligt lagtexten att dessa var normala. [22] En teoretisk indelning kan göras i tre typer av normalitet. Den första är det normala i betydelsen med ett genomsnitt överensstämmande. Den andra är det som omfattas av en norm av något slag. Normer är i sin tur av olika slag, t.ex klassificerande som Elitserien, eller grundade på beteende eller moral. Ett tredje sätt att använda normaliteten är som uttryck för det man uppfattar som med naturen överensstämmande. En analys har visat att RR uppfattat (eller möjligen avsiktligen tolkat) bestämmelsen i enlighet med det tredje alternativet. [23] I praxis har därefter rättens ledamöters egna uppfattningar om vad som är naturligt/normalt fått avgöra avdragsfrågan. Den privata uppfattningen av vad som är naturligt är emellertid inte ett juridiskt argument, i den meningen att det emanerar ur de traditionella rättskällorna. I stället är denna verklighetsuppfattning en del av rättstillämparens individuella förutsättningar för intuitivt upptäckande. Den är en konsekvens av den aktiva roll som bedömarens personliga erfarenhetsram spelar.

Det är mot denna bakgrund väsentligt att rättsvetenskapen inte endast fokuserar på den explicita användningen av rättskällorna i justifieringsprocessen, utan även söker identifiera värdestrukturer som inte kan hänföras till just dessa källor. Även om kausalitet mellan värdemönster och rättstillämpning inte kan fastställas, förmedlar nämligen sådan kunskap en bild av det rättsliga beslutsfattandets kontext, dvs. dess systematiska förhållande och samband med samhället i övrigt. [24]

Det stora problemet är här att de psykologiska processerna är så svåråtkomliga. Detta behöver dock inte betyda att juridiska beslut är slumpartade, eller huvudsakligen hänförliga till sådant som inte anses relevant i justifieringsprocessen. Det är i stället troligt att exempelvis rättskälleläran är en del av den intellektuella kontext som verkar bestämmande på oss, och som med hermeneutiskt språkbruk skapar en förförståelse.

6 Avslutning

Mot denna bakgrund kan man kortfattat formulera justifieringsproblemet på följande vis. En motivering i efterhand är kanske allt vi kan hoppas på, och denna kan i värsta fall vara en fasad som döljer och förvirrar. Kanske kan justifieringen också ge en antydan vad som ”verkligen hänt” i rättstillämparens sinne. Men den viktigaste målsättningen bör vara att motiveringen skänker beslutet såväl inomvetenskaplig justifiering, som legitimitet i förhållande till samhället i övrigt. En förutsättning för detta är enligt min uppfattning öppenhet och stor utförlighet ifråga om de värderingar som används, och att man med Ross’ ord ” utilsløret redegør for praxis ... og for retspolitiske ønskemål, ... uden at støtte nogen af delene på en uværdig fortolkningsteknik, hvis funktion er at foregøgle andre (eller en selv) en illusorisk hjemmel i loven.” [25] Först när avvägningar mellan värden kan identifieras blir det möjligt att på någorlunda säkra grunder avvisa (falsifiera) de lösningar som saknar tillräcklig legitimitet.

Syftet med denna artikel är endast att förmedla något litet underlag för reflektion kring de rättsliga bedömningarnas ontologi. Det finns således inte utrymme här att närmare precisera eller ge någon nyckel till ”den goda justifieringen”. Denna utmärks i teorin naturligtvis av konsekvens, effektivitet, likformighet, rättvisa osv. Men som alla vet skiljer sig uppfattningarna om vad som är rättvis beskattning dramatiskt åt.

Samtidigt skall inte underskattas värdet av att man med motiveringar av god kvalitet kan bekräfta sådana tankegångar som anses böra genomströmma skatterätten, och som därför åtnjuter legitimitet, t.ex. önskemålen om neutralitet, legalitet och likhet inför lagen. [26] Det är min uppfattning att övergripande målsättningar som dessa ger utrymme för en mer realistisk tolkningslära än den vi är vana vid i svensk skatterätt sedan decennier. Den i och för sig välkomna uppmärksamhet som visats exempelvis legalitetsprincipen under senare år, medger inte någon rättstillämpare monopol på att beskriva den verklighet som inordnas under rättsregler. En öppenhet av det slag jag förespråkar kan möjliggöra kraftfulla insatser mot skatteflykt såväl som välmotiverade generösa bedömningar in casu.

Det är också som påpekats en viktig uppgift för rättsvetenskapen, att i undersökningar identifiera sådana normativa mönster i rättstillämpningen, som inte kommer till explicit uttryck i motiveringar. Genom att presentera resultaten av sådana undersökningar på ett begripligt sätt, kan akademin bidra till såväl inomvetenskaplig diskussion som till det offentliga samtalet i stort.

Robert Påhlsson

Robert Påhlsson är docent i skatterätt vid Handelshögskolan, Göteborgs universitet.

  • [1]

    Jag tackar doktoranden Ulf Petrusson för värdefulla synpunkter på ett utkast till denna artikel.

  • [2]

    Se bl.a. Mattsson, Nils, Hur tolkas skattelag?, SST 1981 s. 291 ff., Lindencrona, Gustaf, Förarbetenas betydelse vid tolkning av svensk skattelag, i Festskrift till Thornstedt 1983 s. 491 ff., Bergström, Sture, Hur bör förarbetena användas vid tolkning av svensk skattelag?, SN 1984 s. 309 ff., densamme, Förutsebarhet. En studie av regeringsrättens rättstillämpning, Uppsala 1987, Melz, Peter, Lagtolkningsmetoder – synpunkter i anledning av ett rättsfall om subjektiv skattskyldighet för ränteintäkter, SN 1992 s. 613 ff., samt Kellgren, Jan, Mål och metoder vid tolkning av skattelag, Uppsala 1997.

  • [3]

    Se t.ex. Hultqvist, Anders, Legalitetsprincipen vid inkomstbeskattningen, Stockholm 1995, Gunnarsson Åsa, Skatterättvisa, Uppsala 1995, Persson Österman, Roger, Kontinuitetsprincipen i den svenska inkomstbeskattningen, Stockholm 1997.

  • [4]

    Jag använder dessa termer växelvis i fortsättningen. Strömholm använder uttrycken rättsfinnande, efterhandskontroll och redovisning, se Strömholm, Stig, Den juridiska argumentationens relevanskriterier, SvJT 1974 s. 641 ff.

  • [5]

    Se t.ex. Wasserstrom, Richard, The Judicial Decision. Towards a Theory of Legal Justification, Stanford, California 1961, Esser, Josef, Vorverständnis und Methodenwahl in der Rechtsfindung, Frankfurt am Main 1970, MacCormick, Neil, Legal Reasoning and Legal Theory, Oxford 1978, Alexy, Robert, A Theory of Legal Argumentation: The Theory of Rational Discourse as Theory of Legal Justification, Oxford 1989 samt Bengeotxea, Joxerramon, The Legal Reasoning of The European Court of Justice, Oxford 1993.

  • [6]

    Ross, Alf, Om ret og retfærdighed, København 1953, s. 179.

  • [7]

    A.a. s. 181. I Sverige har Strömholm diskuterat juridiska relevanskriterier. Han tar härvid utgångspunkt i amerikanen Wasserstroms teorier om rättsligt beslutsfattande. Strömholm skiljer mellan rättfärdigande (justification) och en tredje, därpå följande fas, som utgjordes av koncentrerad ”redogörelse” av resonemangen. Se Strömholm i SvJT 1974 s. 641 ff. Han återkommer till diskussionen i böckerna Idéer och tillämpningar, Stocholm 1978 s. 230 ff., samt Rätt, Rättskällor och rättstillämpning, femte upplagan, Stocholm 1996, s. 406 ff.

  • [8]

    Ett tämligen färskt och intressant avgörande är RÅ 1997 ref. 67. I förhandsbeskedet vägrades avdrag för del av förlust på en tänkt försäljning av icke marknadsnoterade aktier. Förlustens storlek hade påverkats av att de nya reglerna i 3 § 1a – 1g mom. SIL om lättnad i dubbelbeskattningen. RR, Skatterättsnämnden och RSV synes ha haft samma uppfattning om resultatet men inte om dess motivering.

  • [9]

    Se t.ex. Popper, Karl R., The Logic of Scientific Discovery, London 1959, s. 40 ff.

  • [10]

    MacCormick, Neil, Legal Reasoning and Legal Theory, Oxford 1978, s. 103.

  • [11]

    RR hänvisade bl.a. till reglerna i giftermålsbalken om makars underhållsskyldighet gentemot varandra.

  • [12]

    RÅ 1997 ref. 67 (se not 8) kan vara ett exempel.

  • [13]

    Strömholm i SvJT 1974 s. 644.

  • [14]

    Nørretranders, Tor, Märk världen, En bok om vetenskap och intuition, Stockholm 1993, s. 285 ff.

  • [15]

    Elektroencefalografi, dvs. undersökning av aktiviteten i hjärnan genom mätning av elektriska fenomen på utsidan av skallen med hjälp av elektroder.

  • [16]

    Nørretranders s. 292.

  • [17]

    Se t.ex. Anderson, Bruce, ”Discovery in Legal Decision-Making, London 1996 s. 1. Boken innehåller rikhaltiga litteraturhänvisningar.

  • [18]

    Realisten Ross pekar, som nämnts i det föregående, på den juridiska argumentationens karaktär av rättfärdigande i efterhand, men avstår från analyser av den psykologiska processen, se Ross s. 181 f. Strömholm anser att undersökningar av ”domarsociologi” är intressanta, men synes mena att de saknar relevans för rättsvetenskapen, se Strömholm 1996 s. 407 f. Peczenik gör i anslutning till diskussion om rättsdogmatisk forskning en liknande distinktion: ”Frågan om vad som är korrekt och riktigt ställs i ett s.k. rättfärdigandesammanhang ... och måste skiljas från deskriptiva påståenden i ett s.k. upptäcktssammanhang ... om olika orsaker som på ett initialskede bestämmer forskarens intresse, inriktning m.m.”, se Peczenik, Aleksander, Vad är rätt? Om demokrati, rättssäkerhet, etik och juridisk argumentation, Stockholm 1995, s. 316. I nyare europeisk doktrin har Bengoetxea påpekat att ”the insight takes place within the framework of a congeries of norms and a legal doctrine about which the decision-maker has some knowledge.”, Bengoetxea, Joxerramon, The Legal Reasoning of the European Court of Justice, Oxford 1993, s. 119. Han förefaller dock något pessimistisk ifråga om möjligheten att med någon större säkerhet analysera upptäckandeprocessen: ”This insight or ’intuitive faculty’ may be an important element in the context of discovery of the decision and thus also in the explanation of decision-making, but it is difficult to control and analyse because it is a necessarily postulated element.”, a.a. s. 118.

    Det kan för övrigt noteras att denna skeptiska inställning till att se intuitiva och liknande processer som del av en vetenskaplig metod, kommit till uttryck även i allmän vetenskapsteoretisk litteratur. Popper framhåller detta med stor tydlighet: ”The initial stage, the act of concieving or inventing a theory, seems to me neither to call for logical analysis nor to be susceptible of it. The question how it happens that a new idea occurs to a man – whether it is a musical theme, a dramatic conflict, or a scientific theory – may be of great interest to empirical psychology; but it is irrelevant to the logical analysis of scientific knowledge.”, Popper, Karl R, The Logic of Scientific Discovery , London 1959, s. 31.

  • [19]

    Jag menar att vissa av de resultat som redovisas i min bok Levnadskostnader, Uppsala 1997, är av detta slag, se särskilt kapitel 12.

  • [20]

    Man skulle mer exakt kunna säga den övriga verkligheten. Lagtexten är ju också en del av den verklighet som kan beskrivas.

  • [21]

    Rättstillämpningens sista steg kan sägas vara den slutsats som tolkningen och subsumtionen ger upphov till. Denna slutsats, som även kan ses som ett led i subsumtionen, kan ta sig olika uttryck främst beroende på vem det är som utövar rättstillämpning. En domares slutsats får formen av ett slags imperativ, medan rättsvetenskapsmannens slutsats kanske blir ett förslag riktat till domare eller lagstiftare. För en tydlig och pedagogisk definition av begreppet rättstillämpning se Peczenik, Aleksander. Vad är rätt? Om demokrati, rättssäkerhet, etik och juridisk argumentation, Stockholm 1995 s. 289 f.

  • [22]

    Se 20 § anv.p.5 KL i sin tidigare lydelse. Jag har tidigare i SN analyserat RR:s tolkning av uttrycket normal i de numera upphävda bestämmelserna om kapitalförlust. Se Påhlsson, Robert, Avdragsgrundande normalitet – kapitalförluster i tjänst, SN 1998 s. 31 ff. Kravet på normalitet anses fortfarande gälla i viss utsträckning.

  • [23]

    A.a. s. 37 ff.

  • [24]

    Rätten och samhället i övrigt har ofta analyserats under den förutsättningen att de är kausala i förhållande till varandra. En sådan diskussion har naturligtvis många förtjänster men även bl.a. den svagheten, att argumentationen begränsas av traditionell empirism. I samtida systemteori har i stället betonats deras strukturella och samtidiga relation, se t.ex. Luhmann, Niklas, Operational Closure and Strucural Coupling: The Differentiation of the Legal System, Cardozo Law Review 1992, s. 1419 ff., särskilt s. 1432. För en systemteoretisk diskussion om möjligheten att med hjälp av rättslig pluralism främja ett dynamiskt förhållande mellan rätten och samhället i övrigt, se Teubner, Gunther, The Two Faces of Janus: Rethinking legal pluralism, Cardozo Law Review 1992, s. 1443 ff., särskilt s. 1459 f.

  • [25]

    Ross s. 183 f.

  • [26]

    Låt vara att just dessa principiella önskemål fått sin legitimitet från helt olika håll. Medan neutraliteten i första hand får ses som ett uttryck för marknadsekonomisk rättspolitik utgör likhetsprincipen en av rättssamhällets hörnstenar.

Sifferkollen Läs mer

Belopp

Basbelopp
År 2018 2019 2020
Prisbasbelopp 45 500 46 500 47 300
Förhöjt pbb. 46 500 47 400 48 300
Inkomstbasbelopp 62 500 64 400 66 800
Utdelning fåmansföretag
År 2018 2019 2020
Schablonbelopp 169 125 171 875 177 100

Räntesatser

Periodiseringsfond
År 2018 2019 2020
Räntesats 0,36 0,51 0,50

 

Referensränta
År 2016-07-01 2019-07-01 - 
Räntesats -0,5 0,0
Ränta på skattekontot
Period 2013-2016 2017 -
Intäkt 0,5625 0
Kostnad Låg 1,25 1,25
Kostnad Hög 16,25 16,25
Räntefördelning
Inkomstår 2018 2019 2020
Positiv 6,49 6,51 6,50
Negativ 1,50 1,51 1,50
Statslåneränta
År 2017 2018 2019
31 maj 0,34 0,49 0,05
30 nov 0,49 0,51 -0,09

Traktamenten

Bilresor
Inkomstår 2018 2019 2020
Egen bil 18,50 18,50 18,50
Förmånsbil, diesel 6,50 6,50 6,50
Förmånsbil, bensin 9,50 9,50 9,50
Kostförmån
År 2018 2019 2020
Frukost, lunch och middag 235 245 245
Lunch eller middag 94 98 98
Frukost 47 49 49
Skattefria gåvor
År 2018 2019 2020
Julgåva 450 450 450
Jubileumsgåva 1 350 1 350 1 350
Minnesgåva 15 000 15 000 15 000

Skattesatser

Bolagsskatt
År 2018 2019 2020
Skattesats 22% 21,4% 21,4%
Mervärdesskatt
År 2018 2019 2020
Normal

25 %

25 % 25 %
Livsmedel, krog m.m. 12 % 12 % 12 %
Persontransport, böcker m.m. 6 % 6 % 6 %
Arbetsgivaravgifter/egenaavgifter
Födda -1937 1938 - 1954 1955 -
Arb. avgifter 0 % 10,21% 31,42%
Egenavgifter 0 % 10,21% 28,97%