Skattenytt nr 4 1999 s. 158

Ökar eller minskar den ekonomiska brottsligheten? – statistiken oklar

”Both read the Bible day and night,

But thou read’s black where I read white.”

– William Blake (1757–1827)

Statistiken sedan år 1993 över antalet anmälda ekonomiska brott av vissa kategorier visar att den ekonomiska brottsligheten ligger på en förhållandevis konstant nivå men med en tendens till minskning. Ser man däremot till polis- och åklagarmyndigheternas redovisning av antalet inkomna ärenden är tendensen i stället att antalet ärenden avseende ekonomiska brott ökar. Ekoroteln vid stockholmspolisen redovisar emellertid under de senare åren en jämn ström av inkomna ärenden. Brotten förefaller inte bli grövre, mätt i den genomsnittliga fängelsetidens längd. Om man jämför andelen fängelsestraff med mildare påföljder förefaller fängelsestraffen öka något. Oklara definitioner om vad som räknas som ekonomiska brott, anmälningsbenägenheten hos kontrollmyndigheter och målsäganden samt polisens och åklagarnas rutiner för att klassificera brotten gör det emellertid svårt att uttala sig om den faktiska brottsutvecklingen, men skall man göra någon bedömning är det att brotten ligger på en jämn nivå med en tendens till minskning.

1 Inledning

Sedan mitten av 1990-talet har intresset återigen ökat för ekobrottsbekämpningen. Ett stort antal statliga utredningar har sett över olika delar av berörd lagstiftning, nya regler införs successivt, Ekobrottsmyndigheten inrättades vid årsskiftet 1997/98 och inom skatteförvaltningen byggs nu skattebrottsenheter upp som skall utreda skattebrott och närliggande ekonomiska brott (regeringens skrivelser 1996–1998).

Av flera skäl är det en svår och otacksam uppgift att fokusera kriminalpolitiken på ekonomisk brottslighet. Det finns delade meningar om vad som egentligen avses med ekonomisk brottslighet och kunskaperna om brottslighetens omfattning och struktur är synnerligen bristfälliga. Kännetecknande för många ekonomiska brott är också att de till skillnad mot annan brottslighet ofta saknar ett konkret brottsoffer, som kan göra polisanmälan. Oanmälda brott blir ofta detsamma som okända brott.

Brottsoffret vid ekonomiska brott är i merparten fall samhället, skattebetalarkollektivet, naturen och marknadsekonomin. Med andra ord är det brottsoffer som det är svårare att identifiera sig med än t.ex. en granne som blivit utsatt för ett vålds- eller förmögenhetsbrott. Begreppet ekonomisk brottslighet får härigenom något diffust och abstrakt över sig. Mycket riktigt är bekämpningen av ekonomiska brott i hög grad avhängig myndigheternas förmåga att utöva tillsyn och kontroll. En äldre uppgift (Persson 1986) visar att omkring 50 procent av anmälningar, tips etc. till polisen om ekonomiska brott kommer från skatteförvaltningen. Omkring 20 procent av anmälningarna kommer från konkursförvaltare. Enbart sju procent av anmälningarna etc. kommer från ”vanliga” målsäganden som enskilda personer eller företag. Antalet anmälningar speglar således i betydande grad myndigheternas kontrollresurser och ambitioner. En viktig faktor är också myndigheternas vilja att anmäla misstänkta brott. Det förekommer att bl.a. skattemyndigheterna håller tillbaka brottsanmälningar eftersom de räknar med att åklagar- och polismyndigheterna saknar resurser att utreda brotten (RR 1994). Även företag och enskilda, som utsätts för ekonomiska brott, kan vara obenägna att göra anmälan, bl.a. för att undvika att offentligt erkänna att man blivit lurad (Träskman 1979). Antalet anmälda brott speglar därför inte alltid mängden misstänkta brott som faktiskt upptäcks.

Bristen på kunskaper om den ekonomiska brottsligheten skapar en grogrund för mytbildning om brottslighetens omfattning, struktur och skadeverkningar. Den enskildes värderingar och kanske även egna motiv styr med lätt hand barometerns skala mot baisse eller hausse.

Vad som hittills sagts antyder att statistiska uppgifter om anmälda ekonomiska brott är ett synnerligen bristfälligt mått på den faktiska brottsligheten. Redan från teoretiska utgångspunkter innebär de ekonomiska brottens karaktär och frånvaron av brottsoffer att mörkertalen är höga. Men det kan ändå vara av ett visst värde att studera statistiska uppgifter om antalet anmälda brott, eftersom sådana uppgifter ändå kan ge viss vägledning om tendenser i den faktiska brottsligheten.

Den allmänna bilden av ekobrottslighetens utveckling är nog att brotten hela tiden ökar. Därför är det viktigt att se vad statistiken innehåller. Innan de statistiska uppgifterna redovisas bör dock skatteundandragandet beröras.

2 Skatteundandragandet

Det område av den ekonomiska brottsligheten som är bäst kartlagt är skatteundandragandets omfattning och i viss mån struktur. Utan att gå in på någon diskussion om begrepp och definitioner bör understrykas att flertalet fall av skatteundandraganden aldrig klassificeras som (skatte-) brott utan enbart leder till administrativa sanktioner (skatte- eller avgiftstillägg). Skatteundandragande är således ett väsentligt vidare begrepp än skattebrottslighet, och också ekonomisk brottslighet om man i det senare begreppet lägger in det formellt juridiska kravet på brott. Riksskatteverket (RSV) använder sig exempelvis av begreppet skattefel, som omfattar allt från oavsiktliga fel till medvetet fusk och brottslighet (RSV 1998). Vid omfattningsberäkningar är det inte meningsfullt att skilja mellan misstag, avsiktliga fel eller brottsligt uppsåt. Det centrala är i det fallet hur mycket skatt som inte redovisats. Orsakerna till skatteundandragandet är givetvis av störst intresse när man skall analysera metoder för att minska skattefelet.

Det totala skattefelet uppskattas av RSV ”vid en försiktig bedömning” till 80–90 miljarder kronor i skatt om året, vilket motsvarar fem procent av BNP eller nio procent av den samlade skatteuppbörden (RSV 1998). Någon bedömning av hur stor andel som är medvetet fusk har inte kunnat göras. Skatteförvaltningen har också uppskattat omfattningen av en viss typ av skattefel, nämligen svart arbete avseende hushållsnära tjänster (RSV 1996). RSV bedömde att det kvittolösa svartarbetet med enkla hushållstjänster i hemmen omsätter omkring tre miljarder kronor i svarta löner. Reparationer och underhåll i hemmen svarar för minst fem miljarder kronor och bilreparationer för två miljarder kronor. Sammanlagt omfattar de hushållsnära tjänsterna omkring tio miljarder kronor i svart ersättning.

På senare tid har en undersökning gjorts av egenföretagarhushållens oredovisade inkomster (Apel 1994). Dessa uppskattas till omkring 30 procent av dessa hushålls disponibla inkomster. Den höga siffran avser inte enbart svart arbete utan kan också vara en följd av de skattekrediter (beskattningen skjuts fram i tiden etc.) som kan uppstå till följd av skattereglerna för näringsidkare. Egenföretagarhushållen kanske också har ett bättre kontaktnät än andra hushåll och kan därmed minska sina privata levnadskostnader och leva på en högre nivå än de redovisade inkomsterna antyder.

Riksrevisionsverket (RRV) har genomfört en omfattande kartläggning av det svarta arbetet och funnit att 11–14 procent av befolkningen mellan 18 och 74 år arbetade svart under år 1997 (RRV 1998). Det motsvarar mellan 650000 och 800000 personer. Det svarta arbetet beräknas svara för fem procent av det totala utförda arbetet i Sverige. Det svarta arbetet skulle därmed motsvara omkring tre procent av BNP. Vid en dynamisk beräkning uppskattas skattebortfallet uppgå till 20–40 miljarder kronor i skatt per år. Hänsyn har då tagits till att om svarta tjänster blir vita stiger priset på tjänsterna samtidigt som efterfrågan minskar.

RRV har också ingående studerat det svarta arbetets struktur och funnit att det svarta arbetet sker på de marknader som vanligtvis uppfattas som vita och seriösa. Visserligen är svart arbete vanligare inom vissa områden än andra, men det finns inte några särskilda arbetsmarknader eller branscher där allt det svarta arbetet utförs. Det svarta arbetet utgör i själva verket en integrerad del av den vita ekonomin. Företagare, yrkesutbildade arbetare och studenter är de vanligaste aktörerna på den svarta marknaden. De som klarar sig bra i den vita ekonomin klarar sig också bra i den svarta. Exempelvis arbetar inte arbetslösa svart i den omfattningen som man i allmänhet tror. Enligt RRV finns det risk för att det svarta arbetet kommer att öka. Skälet är bl.a. allmänhetens attityder till svart arbete; undersökningarna visade att omkring hälften av de tillfrågade kunde tänka sig att arbeta svart under vissa förhållanden.

Det saknas för närvarande uppgifter om skatteundandragandet ökar eller minskar.

3 Statistiska uppgifter om ekonomiska brott

3.1 Anmälda brott och anmälda fall

För att med hjälp av statistik få någon indikation på den ekonomiska brottslighetens utveckling har i första hand uppgifter om antalet anmälda brott (händelser som anmälts och registrerats som brott hos polisen) använts. Även om långtifrån alla anmälda brott leder till åtal och fällande dom, ger ändå antalet anmälda ekonomiska brott en bättre indikation på den faktiska brottslighetens utveckling än de gärningar som formellt utgör brott (lagförda för brott). Skälet är att en hel del anmälda brott aldrig leder till åtal på grund av att de aldrig blir utredda eller att det inte är möjligt att styrka brott. I de fall statistiska uppgifter om antalet anmälda brott saknas har uppgifter om lagförda personers brott (dom, strafföreläggande eller åtalsunderlåtelse) använts.

Uppgifter om antalet anmälda fall har också använts. Här avses antalet polisanmälningar där en viss brottstyp förekommer. Viss brottslighet kännetecknas nämligen av att flera brott av samma typ anmäls samtidigt, i statistiken över anmälda fall räknas dessa endast som ett fall. Räknas enbart antalet anmälda brott kan man få bilden av en mer omfattande brottslighet än vad det egentligen är fråga om. Särskilt vid bedrägeribrott kan en anmälan omfatta ett stort antal bedrägerier (seriebrottslighet). Även på skatteområdet kan antalet brott vara missvisande, t.ex. när det gäller mervärdesskatt där formellt ett nytt brott kan ske vid varje månadsredovisning.

Uppgifter om antalet brott och fall har hämtats från Brottsförebyggande rådets (BRÅ) statistik (officiell rättsstatistik). När det gäller anmälda brott enligt skattebrottslagen visar Riksskatteverkets (RSV) något fler anmälningar (anmälda fall) än BRÅ:s officiella statistik, vilket har att göra med hur BRÅ inhämtar uppgifter. Andra informationskällor är Generaltullstyrelsen (GTS), Statistiska centralbyrån (SCB), Riksåklagaren (RÅ), Rikspolisstyrelsen (RPS) och polismyndigheten i Stockholm. Beträffande brott mot varusmugglingslagen är den officiella statistiken missvisande, vilket också har att göra med hur det statistiska grundmaterialet inhämtas. En säkrare källa är därför GTS beslagsstatistik. Som framgår finns det inte någon samlad ekobrottsstatistik utan uppgifterna får hämtas från olika källor och läggas samman.

3.2 Ekobrottsmyndighetens målområde

En fråga som diskuterats sedan 1940-talet är definitionen av begreppet ekonomisk brottslighet (Jepsen 1979 och Ds 1996). Begreppsfrågan är av utomordentligt stor betydelse eftersom den inte bara anger vilka brottstyper som är av intresse utan också de närmare omständigheterna kring brotten. Eftersom begreppet ekonomisk brottslighet är oklart kan detta utnyttjas för olika syften, inte minst politiska (Axberger 1988). Men det skulle föra för långt att i detta sammanhang gå in på en diskussion om begreppet ekonomisk brottslighet. Men man brukar utgå från att ekonomisk brottslighet är vinningsbrott som sker inom ramen för en legal näringsverksamhet. Denna undersökningen tar fasta på Ekobrottsmyndighetens primära målområde (se nedan) och några andra brott som brukar förknippas med ekonomisk brottslighet.

Min egen uppfattning är emellertid att frågor om ekonomisk brottslighet i allt för hög grad fokuserats på antingen småföretagares skatteundandragande (skattefusk) och dåliga affärer (konkursbrott) eller yrkeskriminellas brottslighet inom vissa områden (systematisk konkursbrottslighet, bolagsplundringar och momsbedrägerier). Således handlar det inte så mycket om ”white collar crime” utan om särskilda fall av förmögenhetsbrott. Det enligt mitt tycke verkligt intressanta området är den ofta specialstraffrättsliga brottslighet som kan ses som en förlängning av etablerade företags näringsverksamhet. Det gäller konkurrensbegränsande åtgärder, varumärkesintrång, miljöbrottslighet m.m. Jag hoppas kunna återkomma till en sådan diskussion i ett annat sammanhang.

Ekobrottsmyndighetens målområde framgår av förordningen (1997:898) med instruktion för Ekobrottsmyndigheten. Med en geografisk begränsning till de tre storstadslänen omfattar målområdet primärt

  1. 11 kap. brottsbalken (brott mot borgenärer och bokföringsbrott)
  2. lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelser m.m.
  3. skattebrottslagen (1971:69)
  4. aktiebolagslagen (1975:1385)
  5. lagen (1990:1342) om insiderhandel
  6. lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument.

Av instruktionen framgår emellertid att målområdet är vidare (sekundära målområdet) eftersom myndigheten kan handlägga mål som ställer särskilda krav på kännedom om finansiella förhållanden, näringslivsförhållanden, skatterätt eller liknande. Även utanför storstadsområdena kan mål handläggas som ställer vissa särskilda krav.

Tabell 1: Anmälda brott och och i vissa fall lagförda personer. Brottsstatistiken jämförs i samma tabell med konkurser och avslutade revisioner samt skatte- och avgiftstillägg.

19931994199519961997juli 1997−
juni 1998
Anmälda11 kap. BrB. Brott mot borgenärer m.m.5 0824 8375 1954 4423 9853 580
AnmäldaSkattebrottslagen5 5796 0688 1917 1946 4445 332
AnmäldaUppbördslagen (ingår nu i skattebrottslagen)5 6826 3186 3444 5982 164289
LagfördaAktiebolagslagen2320171822?
LagfördaInsiderlagen76521?
LagfördaLagen om handel med finansiella instrument?
LagfördaLagen om tryggande av pensionsutfästelse?
Konkursansökningar28 83724 99320 12919 56417 477
Konkursbeslut20 11315 70412 65512 15611 044
Skatte- och avgiftstillägg (antal, ej moms)61 88971 40681 514100 44288 908
Skatterevisioner11 26410 22910 9189 9769 339

Källa: BRÅ, SCB och RSV

Av tabellen framgår att antalet anmälda brott enligt 11 kap. brottsbalken (brott mot borgenärer m.m.) minskar. De aktuella brotten är oredlighet mot borgenärer, grov oredlighet mot borgenärer, vårdslöshet mot borgenärer, mannamån mot borgenärer och bokföringsbrott. Brotten aktualiseras ofta vid obeståndssituationer och därför är det intressant att jämföra nedgången av brotten med utvecklingen av konkurser. Utvecklingen av konkurser framgår av samma tabell (tabell 1).

Konkurserna minskar kraftigt i antal. Det finns ett starkt samband mellan konkurser och ekonomisk brottslighet (Magnusson 1978). Brottslighet som förknippas med konkurser är företrädesvis brott mot borgenärer. När konkurserna minskar påverkar det rimligtvis antalet anmälningar om sådan brottslighet, vilket stöds av anmälningsstatistiken. Men även andra gäldenärsbrott kan förknippas med konkurser, det gäller framför allt bokföringsbrott men även bedrägerier.

Enligt tabell 1 fluktuerar antalet anmälda skattebrott, sedan år 1995 har en relativt kraftig nedgång skett. Det finns ett nära samspel mellan uppbördsbrott och brott enligt skattebrottslagen varför dessa regelverk bör diskuteras samtidigt. Uppbördslagen upphörde att gälla vid utgången av oktober 1997 och ersattes av skattebetalningslagen (1997:483) varför brott enligt uppbördslagen naturligtvis upphör, vilket också tabellens minskning av antalet brott anger. Men redan den 1 juli 1996 flyttades uppbördsbrotten över från uppbördslagen till skattebrottslagen i samband med att en större förändring skedde av skattebrottslagen.

En viktig förändring, som påverkar antalet anmälda skattebrott och som kan förklara nedgången under det senaste året, är att straffansvaret för underlåtenhet att betala in innehållen skatt (skattebetalningsbrott) avskaffades. Fr.o.m. den 1 juli 1996 är skattebrott

inte längre ett effektbrott utan ett s.k. farebrott. För straffansvar räcker det således att gärningen medfört fara för att skatten blir för låg. Övergången till farebrott förenklar möjligheterna för åklagaren att styrka skattebrott jämfört med det tidigare effektbrottet. De samlade förändringarna av skattebrottslagen bedöms av skatteförvaltningen leda till att antalet lagförda personer kommer att minska (Malmer 1998). Det främsta skälet är avkriminaliseringen av betalbrottet.

Tabell 2: Antal anmälda fall.

19931994199519961997
11 kap. BrB. Brott mot borgenärer m.m.4 7394 4044 6083 9063 460
Skattebrottslagen1 9932 0712 2631 9992 013
Uppbördslagen (brotten ingår nu i skattebrottslagen)1 0711 213974891282

Källa: BRÅ och RSV

Ser man på skattebrottens utveckling i tabell 2, som visar antalet anmälda fall, är bilden något annorlunda. Där ligger skattebrotten förhållandevis jämnt. Skälet är att en anmälan om skattebrott som regel avser ett flertal brott, i vissa fall ett stort antal brott. Att enbart utgå från statistiken över anmälda brott ger därför en sämre indikation på skattebrottslighetens utveckling. En studie över anmälningsfrekvensen sett under en längre tidsperiod visar att det finns ett starkt samband mellan antalet anmälningar och revisioner (Malmer 1994). Genomför skattemyndigheten många revisioner upptäcks också skattebrott. Som tidigare nämnts speglar antalet anmälda brott skattemyndighetens kontrollverksamhet. Sammanfattningsvis följer de anmälda skattebrotten väl den jämna frekvensen av revisioner.

Samtidigt som skattebrotten ligger på en relativt jämn nivå ökar de administrativa sanktionerna (skattetillägg och avgiftstillägg). Sedan lång tid tillbaka har administrativa sanktioner ersatt straffansvar för mindre allvarliga överträdelser (avkriminalisering) och det döljer sig därför ett okänt antal i realiteten brottsliga gärningar bakom sanktionerna. Skattetillägg utgår också i ett stort antal fall där uppsåt inte föreligger – periodiseringsfel, ofullständiga uppgifter i deklarationen, förbiseende och slarv – och där det således inte ens finns teoretiska möjligheter att utkräva straffansvar. Det går därför inte att säga vilka skattetillägg som i någon mening kan sägas representera brott och vilka som inte gör det. Någon bild av brottsligheten ger ändå skattetilläggen och det är därför intressant att de administrativa sanktionerna ökat.

Man bör emellertid hålla i minnet att skattetillägg inte alltid påförs trots att sådana förutsättningar föreligger. Antalet skattetillägg är därför avhängigt skattemyndigheternas benägenhet att påföra skattetilläggg samt ambitioner vid granskning och revision där oriktiga uppgifter som utgör grund för skattetillägg upptäcks.

Övriga brott som omfattas av Ekobrottsmyndighetens målområde – tryggande av pensionsutfästelser, aktiebolagslagen, insiderhandel och finansiella instrument – visar med undantag för insiderhandel en stabil utveckling, det handlar om inga eller få anmälda brott. Kvantitetsmässigt är dessa brottsområden helt perifera.

Sammanfattningsvis framgår utvecklingen av brottsligheten enligt Ekobrottsmyndighetens primära målområde av figur 1.

Figur 1: Anmälda brott respektive fall enligt 11 kap. brottsbalken (brott mot borgenärer m.m.) Skattebrottslagen och Uppbördslagen.

199319951997
Anmälda brottca 16 000ca 20 000ca 13 000
Antal fallca 8 000ca 8 000ca 7 000

3.3 Övriga ekobrott

När det gäller brott utanför Ekobrottsmyndighetens målområde behandlas följande brott eller regelverk

  1. bedrägeri, grovt bedrägeri och bedrägligt beteende
  2. förskingring, grov förskingring och undandräkt
  3. trolöshet mot huvudman
  4. förfalskningbrott
  5. varusmugglingslagen
  6. miljöskyddslagen

Tabell 3: Antal anmälda brott. För varusmuggling, dock antalet beslag.

1993199419951996 1997okt 1997–sept 1998
Bedrägeri, grovt bedrägeri, bedrägligt beteende53 56439 99740 91759 964 [1] 36 10835 612
Förskingring, grov förskingring, undandräkt3 4573 0072 7203 516 2 2461 942
Trolöshet mot huvudman519484361365 321328
14 kap. BrB. Förfalskningsbrott8 6697 6237 7938 034 6 6656 859
Tullens beslag (ej narkotika)15 8562 5998 0666 977 12 734?
Miljöskyddslagen409367341327 287307

Källa: BRÅ och GTS

När det gäller bedrägeribrotten kan dessa vara aktuella både inom ekobrottsområdet, t.ex. en näringsidkare som vilseleder leverantörer eller bidragsmyndigheter, och när det gäller privatpersoner, t.ex. vilseledande uppgifter i samband med bostadsbidrag. Bedrägeribrotten ingår således enbart delvis i den ekonomiska brottsligheten. Detsamma gäller för övrigt trolöshet mot huvudman, förskingring, förfalskning och varusmuggling. När det gäller Ekobrottsmyndighetens målområde kan skattebrotten avse både privatpersoner och näringsidkare. När det gäller berägeribrotten innehåller statistiken vissa detaljerade uppgifter om brotten. Under exempelvis år 1997 anmäldes 36108 bedrägeribrott (se tabell 3). Av dessa avsåg 566 brott överskridande av eget personkonto, 1261 brott mot försäkringskassan och 4725 brott avseende förtäring o.dyl. Även checkbedrägerierna (4727 brott) svarar för en inte obetydlig andel av brotten. Dessa siffror visar att en stor del av bedrägeribrotten sker i privatsfären där det således inte är fråga om ekonomisk brottslighet.

Karaktäristiskt för bedrägeribrotten är att de anmälda brotten generellt sett dåligt speglar den faktiska brottsligheten (Ahlberg 1994). Uppgångar och nedgångar av de anmälda brotten betyder inte nödvändigtvis att den faktiska brottsligheten har förändrats på samma sätt. Det finns två skäl till detta. Bedrägeribrotten kan vara extremt seriebetonade. Exempelvis kan en enda ertappad postorderbedragare ha genomfört över tusen anmälda brott under en kort tid vilket innebär att fluktuationerna från ett år till ett annat kan bli mycket stora. Vidare förändras mörkertalet genom att strategiskt viktiga målsägande som banker, kontokortsföretag och försäkringsbolag ändrar sin policy för anmälningar. Tabell 4 innehåller uppgift om antalet anmälda fall av bedrägeribrott. Till skillnad mot tabell 3, som utvisar antalet anmälda brott, är fluktuationerna inte så kraftiga utan utvecklingen är i huvudsak jämnt nedåtgående.

En allmän reflektion över nedgången av bedrägeribrotten är att de liksom brotten mot borgenärer haft samma utveckling som antalet konkurser. Kreditgivare och leverantörer har också dragit lärdom av det överhettade 1980-talet, man är helt enkelt mer försiktig i affärslivet och förebygger härigenom också brott.

Tabell 4: Antal anmälda fall.

19931994199519961997
Bedrägeri, grovt bedrägeri, bedrägligt beteende2 874125 00324 15924 26023 066
Förskingring, grov förskingring, undandräkt2 8962 6572 3842 3321 959
Trolöshet mot huvudman439335330344298
14 kap. BrB. Förfalskningsbrott7 6066 2936 7526 3805 774
Miljöskyddslagen407340334319279

Källa: BRÅ

Förskingring, trolöshet mot huvudman och förfalskningsbrotten visar en tämligen jämn nedåtgående trend både när det gäller antalet anmälda brott och antalet anmälda fall.

Det är svårt att få fram rättvisande siffror över anmälda varusmugglingsbrott eftersom vissa brott utreds och lagförs av tullmyndigheten, andra av polis- och åklagarmyndigheten. I stället har antalet beslag redovisats. Det finns naturligtvis ett starkt samband mellan beslag och brott mot varusmugglingslagen. Den kraftiga nedgången av beslag åren 1995 och 1996 har att göra med medlemskapet i EU. Sedan den 1 januari 1995 sker inte längre någon kommersiell kontroll av den EU-interna varuströmmen. Eftersom den EU-interna handeln värdemässigt svarar för inte mindre än 70 procent av den totala handeln (SCB 1998) har kontrollen minskat och tullpersonal sagts upp.

Den kraftiga ökningen av beslag år 1997 torde bero på den ökade smugglingen av tobak. Av Tullverkets statistik framgår att antalet beslagtagna cigaretter under perioden 1995–1997 ökat mer än sex gånger (Ds 1998). Tullen har också sedan den 1 juli 1996 fått ökade möjligheter till punktskattekontroll genom den nu gällande lagen (1998:506) om punktskattekontroll av transporter m.m. av alkoholvaror, tobaksvaror och mineraloljeprodukter. Antalet insmugglade cigaretter år 1996 har uppskattats till 150–200 miljoner (Persson och Andersson 1997) vilket kan jämföras med beslagtagna 16,6 miljoner cigarretter.

En viktig förändring för varusmugglingsbrotten är införandet av lagen (1994:1565) om beskattning av privatinförsel av alkoholdrycker och tobaksvaror från land som är medlem i Europeiska unionen. Lagen trädde i kraft den 1 juli 1995 och innebär att böter kan dömas ut med stöd av lagen för gärningar som tidigare rubricerades som brott enligt varusmugglingslagen. Bötesstraff enligt varusmugglingslagen är således inte längre aktuellt för sådan smuggling varför dessa brott bör gå ner. På grund av att oklarhet har rått om lämpliga bötesnivåer för privatinförsellagen har få fall lagförts. Därför går det ännu inte att se utvecklingen på det området.

Brott enligt miljöskyddslagen visar en jämn nedåtgående trend. I regeringens strategi mot den ekonomiska brottsligheten betonas nu kampen mot miljöbrotten (skr. 1998/ 99:25) och den nya miljöbalken har lanserats som en ny start för att komma till rätta med miljöbrotten. Det skall därför bli intressant att följa utvecklingen när det gäller antalet anmälda brott inom miljöområdet. Hittills är det få anmälda brott på miljöområdet.

4 Polisens ekorotlar och åklagarmyndigheterna

Hittills har redovisats statistik över främst anmälda brott respektive anmälda fall avseende Ekobrottsmyndighetens primära målområde och några andra typer av brott med ekonomisk inriktning. En annan indikator på ekobrottslighetens utveckling skulle kunna vara inkomna ärenden och inkomna brott hos polisens ekorotlar.

Här uppkommer emellertid förutom mörkertalsproblematiken ett antal andra problem. För det första definierade polisen ekonomisk brottslighet på ett mer kriminologiskt sätt än vad som framgår av Ekobrottsmyndighetens instruktion (primära målomårdet, 11 kap. BrB etc.). Ekorotlarna utgick nämligen från Justitieutskottets definition där man ställer kvalitativa krav på vinningsbrott för att de skall klassificeras som ekobrott (bet. 1980/81:JU21). Brottsligheten skulle enligt denna definition ha en kontinuerlig karaktär och bedrivas systematiskt inom ramen för en i övrigt legal näringsverksamhet. Vidare skulle de enskilda brotten vara av stor omfattning, röra stora samhälleliga värden eller drabba grupper av enskilda. En sådan vag beskrivning ställer stora krav på den person som registrerar anmälan och man kan därför inte lita på att alla ”ekobrott” klassificerades som sådana.

För det andra kunde felkällan vara den motsatta, nämligen att som ekobrott klassificerades alla de ärenden som handlades på ekorotlarna. Även om flertalet ärendet säkerligen uppfyllde definitionens krav på ekobrott kunde även andra ärenden handläggas av ekoroteln av bl.a. effektivitetsskäl eftersom ärendena hörde ihop med ekobrott. Vidare har organisatoriska förändringar skett som inneburit att ett ärende som handlagts på en vanlig kriminalavdelning registrerats som ett ekoärende när det flyttats över till ekoroteln. För polisen har inget nytt ärende tillkommit, men formellt för ekoroteln.

Man kan också studera antalet inkomna ekoärenden hos åklagarna, som fram t.o.m. år 1996 definierade ekonomisk brottslighet som ”samtliga brott mot 11 kap. BrB, lagen om valuta- och kreditreglering, brott mot 2–6 §§ och 10 § skattebrottslagen samt annan brottslighet med ekonomisk vinning som motiv, om brottet förövats inom ramen för näringsverksamhet och avser stora ekonomiska värden”.

Inom polisen och åklagarväsendet är ett ärende inte detsamma som ett brott. Ett ärende kan bestå av flera anmälningar, flera brott och flera gärningsmän. För åklagarna skall det som regel också finnas en misstänkt person. Det är därför inte möjligt att jämföra den officiella brottsstatistiken (anmälda brott, fall etc.) med myndigheternas redovisning av ärenden.

Tabell 5: Inkomna ärenden som karaktäriserats som ekoärenden hos polisen och åklagarna i hela landet. Inkomna ärenden hos ekoroteln i Stockholms län.

19931994199519961997
Polisen3 1084 3625 4804 5666 629
Åklagarna5 4765 4036 2536 8704 786
Polisen i Stockholms län??1 3121 2741 219

Källa: RPS, RÅ och Polismyndigheten i Stockholms län

Som framgår av tabell 5 ökar de inkomna ärendena hos polisen och åklagarmyndigheterna under tiden 1993–1995. För polisens del redovisas under år 1996 en minskning medan det hos åklagarna sker en ökning. För åklagarna innebär år 1997 en minskning av antalet ärenden. År 1997 innebär en kraftig ökning för polisen till följd av en utvidgad definition av vad som avses med ekonomiska brott. Skälet är att polisen bytte definition av begreppet ekonomisk brottslighet. I stället för att som tidigare använda den kriminologiska definitionen, där ekonomisk brottslighet kunde vara alla möjliga typer av brott med ekonomisk anknytning under förutsättning att de var kvalificerade, övergick polisen till en bredare definition: Skattebrottslagen, 11 kap. BrB, aktiebolagslagen, svindleri- och insiderbrott samt brott av ekokaraktär (även miljöbrott) som handläggs på ekorotel. Ökningen beror således på att fler brott betraktades som ekobrott jämfört med tidigare år. Nedgången för åklagarna kan delvis bero på att målen inte längre registrerades manuellt utan i ett nytt datatsystem med nya rutiner.

Det intressanta med tabell 5 är att denna indikator på den ekonomiska brottsligheten visar en annan utveckling än de tidigare redovisade tabellerna över anmälda brott och fall. Det är egendomligt att medan de anmälda brotten visar en nedåtgående tendens ökar ekoärendena hos polis och åklagare.

Det kan finnas många förklaringar till detta. En skulle kunna vara att den typ av ekonomiska brott, som enligt polis och åklagare kvalificeras som ekonomisk brottslighet ökar, medan ekonomiska brott i allmänhet minskar. Från polishåll brukar framhållas att det är en kärna av kriminella som exempelvis begår konkursbrotten (bl.a. 11 kap. BrB). När konkurserna går ner och därmed också konkursbrotten skulle nedgången företrädesvis vara hänförlig till sådana företagare som snarare är offer för dåliga tider än hemfallna åt yrkesmässig kriminalitet. Den fasta kärnan av kriminella skulle således vara förhållandevis konstant. Det är en intressant teori, som det finns anledning att undersöka närmare. Något som talar mot teorin är att man borde se en tydligare skärpning av påföljderna i takt med att brotten mot borgenärer minskar.

En annan förklaring kan vara att polisens och åklagarnas statistik är missvisande. Det är exempelvis konstigt att ärendena ökar hos åklagarna under år 1996 medan ärendena minskar hos polisen. En förklaring kan emellertid vara tidsförskjutningar där ett ärende först utreds hos polisen för att under senare år redovisas som ett ärende hos åklagaren. Polismyndigheten i Stockholms läns ekorotel redovisar en helt annan utveckling än polis och åklagare på riksnivå. I Stockholm ligger ärendena någorlunda konstant. Eftersom uppgifterna pekar åt olika håll går det knappast att utgå från dessa.

5 Blir brottsligheten grövre?

En vanlig uppfattning är att ekobrottsligheten inte enbart ökar utan att den också blir grövre. Jag har därför undersökt fängelsestraffens genomsnittliga längd för ett antal brott för att kunna se om strafftiderna ökar.

Av tabell 5 framgår fängelsestraffens genomsnittliga längd för de brott inom Ekobrottsmyndighetens primära målområde som det förekommer några domar att tala om (11 kap. BrB och skattebrottslagen inklusive uppbördsbrotten).

Tabell 6: Personer dömda till fängelse efter brott och fängelsetidens längd angiven i genomsnittligt antal månader.

19931994199519961997
11 kap. BrB. Brott mot borgenärer m.m.6,06,76,26,35,5
Oredlighet mot borgenärer2,22,02,02,0
Grov oredlighet mot borgenärer17,217,616,720,4
Vårdslöshet mot borgenärer3,0
Mannamån mot borgenärer?2,02,02,0
Bokföringsbrott3,43,63,73,0
Skattebrottslagen12,314,912,114,610,3
Uppbördslagen1,31,0

Av tabell 5 framgår att den genomsnittliga fängelsetiden fluktuerar mellan åren, men tendensmässigt ligger den någorlunda jämnt. En svag minskning av den genomsnittliga fängelsetidens längd kan urskiljas, vilket tydligast framgår av figur 2, som grafiskt åskådliggör innehållet i tabell 5. Ett undantag är dock grov oredlighet mot borgenärer, som visar på en uppgång. Det bör understrykas att det är få personer som dömts till fängelse, varför enstaka domar kan ge ett missvisande genomsnittligt värde för enskilda år. Det är egentligen enbart bokföringsbrott och brott enligt skattebrottslagen som har några numerärer att tala om.

Figur 2: Personer dömda till fängelse efter brott och fängelsetidens längd angiven i genomsnittligt antal månader (jfr tabell 6).

Ser man till andelen utdömda fängelsestraff i förhållande till mildare påföljder (villkorlig dom, böter och böter genom strafföreläggande) är bilden ryckig och kanske kan man skönja att fängelsestraffen ökar något. När det gäller 11 kap. BrB utgjorde år 1993 fängelsedomarna 15 procent av påföljderna fängelse, villkorlig dom, böter och strafföreläggande. Under år 1994 sjönk andelen till 14 procent men steg kraftigt till 18 procent under år 1995. År 1996 sjönk andelen till 16 procent, men steg till 17 procent år 1997. För skattebrottens del utgjorde fängelsedomarna 35 procent år 1993, sjönk till 34 procent år 1994 för att kraftigt stiga till 48 procent respektive 53 procent åren 1995 och 1996. År 1997 sjönk andelen till 35 procent.

6 Slutsatser

I den allmänna debatten får man närmast intrycket av att den ekonomiska brottsligheten ökar. Denna uppfattning avspeglas i så fall inte i statistiken över antalet anmälda brott och fall. Tvärtom ger statistiken sedan år 1993 en bild av en någorlunda stabil utveckling men med en nedåtgående tendens. En förklaring till att brottsligheten skulle ha gått ner är att konkurserna under senare tid har halverats och att det finns ett starkt samband mellan ekonomisk brottslighet och konkurser. Samtidigt måste beaktas att felkällorna är många. Man får heller inte glömma bort att den faktiska ekonomiska brottsligheten i stor utsträckning avser brott som inte upptäcks och brott som väl upptäcks men inte anmäls.

Samtidigt handlar det mycket om hur man definierar ekonomisk brottslighet. Ser man till polis- och åklagarmyndigheterna framträder delvis en motsatt bild. Hos myndigheterna har en ökning av ekobrotten skett. Men även här är felkällorna många. Myndigheterna använder olika definitioner som dessutom ändras under tiden. Myndigheterna genomgår organisatoriska förändringar som påverkar den egna statistiken. Polismyndigheten i Stockholms län, som bör ha ett stort genomslag i statistiken, redovisar inte en ökning utan en jämn utveckling.

Sammanfattningsvis är statistiken en dålig indikator på den ekonomiska brottslighetens utveckling. Man bör dock ha i åtanke att den knappast utgör ett sämre underlag än de ofta rena gissningar, som bidragit till bilden av en ökande ekonomisk brottslighet. Vad som nu behövs är fördjupade undersökningar av och forskning om den ekonomiska brottslighetens omfattning, utveckling, struktur och skadeverkningar. På skattesidan är kunskaperna om brottsligheten förhållandevis höga, men inom andra svarta områden är fälten helt vita. Men även om skatteförvaltningen sitter inne med djupa kunskaper om skattefelen, finns det ett stort behov av att få en fastare bild över skatteundandragandet, inte minst för att bättre kunna styra skattekontrollen.

Källförteckning

Ahlberg, Jan (1994). Bedrägeri. Brottsutvecklingen 1992 och 1993. BRÅ 1994:3.

Apel, Mikael (1994). An Expenditure-Based Estimate of Tax Evasion in Sweden. Tax Reform Evaluation Report No.1. November 1994.

Axberger, Hans-Gunnar (1988). Eko-brott, Eko-lagar och Eko-domstolar. En rättspolitisk utvärdering av lagstiftningen mot ekonomisk brottslighet. BRÅ Forskning 1988:3.

Ds (1996). Effektivare ekobrottsbekämpning. Ds 1996:1.

Ds (1998). Ny smugglingslag. Ds 1998:53.

Jepsen, Jörgen (1979). Definitionen af ”Ekonomisk kriminalitet”. Ekonomisk brottslighet. BRÅ Rapport 1979:1.

Magnusson, Dan (1978). Konkurser och ekonomisk brottslighet. BRÅ Rapport 1978:1.

Malmer, Håkan m.fl. (1994). Århundradets skattereform. Effekter på skattesystemets driftskostnader, skatteplanering och skattefusk. Uppföljning av skattereformen 1990-1991.

Malmer, Håkan (1998). Skattestatistisk årsbok 1998. RSV 152.

Persson, Leif GW (1986). Kampen mot Eko-brotten. Del 1 Polisen. BRÅ forskning 1986:3.

Persson, Leif GW och Andersson, Jan (1997). Cigarrettsmuggling.

Regeringens skrivelser (1996-1998). Lägesrapporter om den ekonomiska brottsligheten. Skr. 1996/97:49, Skr. 1997/98:38 och Skr. 1998/99:25.

RR (1994). Riksdagens revisorer, Den ekonomiska brottsligheten och rättssamhället. 1994/95:RR4.

RRV (1998). Rapportserien Svart arbete omfattar fyra band: Del 1 Insatser RRV 1997:59, Del 2 Omfattning RRV 1998:28, Del 3 Struktur RRV 1998:29 och Del 4 Förslag RRV 1998:36.

RSV (1996). Redovisning av privata tjänster. RSV Rapport 1996:5.

RSV (1998). Skattefel och skattefusk – En utvärdering av skattekontrollen 1992–1997. RSV Rapport 1998:3.

SCB (1998). Statistisk årsbok 1998.

Träskman, Per Ole (1979). En modell för forskning av ekonomins kriminalitet. Ekonomisk brottslighet. BRÅ Rapport 1979:1.

Lars Emanuelsson Korsell

Lars Emanuelsson Korsell är verksjurist på Brottsförebyggande rådet, BRÅ.

  • [1]

    4 fall svarade för 24500 brott

Sifferkollen Läs mer

Belopp

Basbelopp
År 2018 2019 2020
Prisbasbelopp 45 500 46 500 47 300
Förhöjt pbb. 46 500 47 400 48 300
Inkomstbasbelopp 62 500 64 400 66 800
Utdelning fåmansföretag
År 2018 2019 2020
Schablonbelopp 169 125 171 875 177 100

Räntesatser

Periodiseringsfond
År 2018 2019 2020
Räntesats 0,36 0,51 0,50

 

Referensränta
År 2016-07-01 2019-07-01 - 
Räntesats -0,5 0,0
Ränta på skattekontot
Period 2013-2016 2017 -
Intäkt 0,5625 0
Kostnad Låg 1,25 1,25
Kostnad Hög 16,25 16,25
Räntefördelning
Inkomstår 2018 2019 2020
Positiv 6,49 6,51 6,50
Negativ 1,50 1,51 1,50
Statslåneränta
År 2017 2018 2019
31 maj 0,34 0,49 0,05
30 nov 0,49 0,51 -0,09

Traktamenten

Bilresor
Inkomstår 2018 2019 2020
Egen bil 18,50 18,50 18,50
Förmånsbil, diesel 6,50 6,50 6,50
Förmånsbil, bensin 9,50 9,50 9,50
Kostförmån
År 2018 2019 2020
Frukost, lunch och middag 235 245 245
Lunch eller middag 94 98 98
Frukost 47 49 49
Skattefria gåvor
År 2018 2019 2020
Julgåva 450 450 450
Jubileumsgåva 1 350 1 350 1 350
Minnesgåva 15 000 15 000 15 000

Skattesatser

Bolagsskatt
År 2018 2019 2020
Skattesats 22% 21,4% 21,4%
Mervärdesskatt
År 2018 2019 2020
Normal

25 %

25 % 25 %
Livsmedel, krog m.m. 12 % 12 % 12 %
Persontransport, böcker m.m. 6 % 6 % 6 %
Arbetsgivaravgifter/egenaavgifter
Födda -1937 1938 - 1954 1955 -
Arb. avgifter 0 % 10,21% 31,42%
Egenavgifter 0 % 10,21% 28,97%