Skattenytt nr 7 2018 s. 471

Bolagsskattereformen 2019 – ränteavdragsbegränsningar

Den 1 januari 2019 träder nya regler om ränteavdragsbegränsningar för aktiebolag m.fl. i kraft. I artikeln beskrivs den generella ränteavdragsbegränsningen till 30 procent av EBITDA med avseende på struktur, rullning mellan beskattningsår, utjämning inom koncern, räntebegreppet m.m. Vidare behandlas kort de riktade begränsningsreglerna för räntebetalningar i intressegemenskaper samt hybrida missmatchningar. Vidare diskuteras reglerna med avseende på vissa företags- och samhällsekonomiska konsekvenser.

1 BAKGRUND

Bolagsbeskattningen har stått i fokus för förändringar under de senaste tio åren. Det har framförallt gällt den internationella skatteplaneringen som blivit alltmer omfattande och därmed uppfattats som ett väsentligt hot mot skattebasen för bolagsskatten. Internationellt började OECD under 2000-talet analysera frågan om skyddet för bolagsskattebaserna i ett antal rapporter. [1] OECD:s arbete fick ett väsentligt politiskt stöd genom ett uppdrag från G20-mötet [2] 2013, eftersom på grund av den ekonomiska krisen från 2008 ansågs skyddet av de nationella skattebaserna som en allt viktigare fråga. Detta arbete har lett till OECD:s Action Plan on Base Erosion and Profit Shifting (BEPS), vilken i sin tur 2016 resulterat i EU:s Anti Tax Avoidance Directive (ATAD). [3] Även i USA har kongressen 2017 beslutat att införa regler mot alltför omfattande ränteavdrag i form av en EBITDA-regel som senare ska övergå i en EBIT-regel.

För svenskt vidkommande blev startskottet för begränsningar av ränteavdragen upptäckten av de s.k. räntesnurrorna runt 2008. En begränsning av ränteavdragen framstod som särskilt motiverad mot bakgrund av att Sverige då inte hade några som helst begränsningsregler, såsom tunnkapitaliseringsregler. Sverige tar inte heller ut kupongskatt på räntor, till skillnad från vad som gäller i många andra länder. De s.k. räntesnurrorna innebar att företag fick avdrag i Sverige för en ränteutgift medan motsvarande ränteinkomst beskattades lågt eller inte alls i en annan stat. Regeringen ansåg det nödvändigt att vidta åtgärder för att motverka denna skatteplanering och 2008 beslutade riksdagen om de nuvarande reglerna om begränsad avdragsrätt för ränta på vissa skulder. [4]

En förhoppning var då att dessa regler kunde ersättas med mer generella ränteavdragsbegränsningsregler. Företagsskattekommittén, FSK, fick ett sådant uppdrag och lämnade två förslag. Ett huvudförslag som lämnades innebar att negativa räntenetton inte fick dras av samtidigt som skattesatsen skulle sänkas till 16,5 procent. Som ett alternativ föreslogs införandet av en EBIT-regel som innebar att negativa räntenetton skulle få dras av upp till 20 procent av EBIT och att bolagsskattesatsen sänktes till 18,5 procent. [5]

Utifrån FSK:s förslag, ATAD och OECD:s BEBS-rekommendationer lämnade Finansdepartementet 2017 i en promemoria ett förslag om nya skatteregler för företagssektorn (i fortsättningen benämnd promemorian). [6] Huvudförslaget innebar införande av en EBIT-regel, med en alternativ EBITDA-regel, och en sänkt bolagsskattesats. Den generella avdragsbegränsningsregeln kombinerades med särskilda avdragsbegränsningsregler. Efter remissbehandling har regeringen den 3 maj 2018 avlämnat en proposition som antagits av riksdagen. [7]

2 PRINCIPIELLA SKÄL FÖR SKYDD AV SKATTEBASEN OCH LIKFORMIGHET

2.1 Inledning

Som framgått tidigare finns det flera motiv till de föreslagna reglerna. Arbetena inom OECD med BEPS och senare inom EU med regler för begränsning av negativa räntenetton förklaras med risken för ”profit-shifting”. Om räntor kan dras av uppstår en möjlighet för internationella koncerner att transferera vinster från högskatteländer till lågskatteländer genom att lånefinansiera investeringar i högskatteländer. De uppnår därmed en lägre skattebelastning på sina vinster.

Men det är inte bara hänsyn till skattebasens mobilitet över gränserna som ligger bakom de i propositionen föreslagna reglerna. Profit-shifting förekommer nämligen också inom landet och bolagsbeskattningen påverkar också investeringsnivån. Om finansiering med eget kapital dubbelbeskattas medan lånefinansiering enkelbeskattas, kan dessutom beskattningen leda till en minskad soliditet i näringslivet.

2.2 Behovet av koordinerade regler

I en globaliserad ekonomi med fria kapitalflöden har enskilda staters utformning av sina skattesystem påverkan på andra staters skatteintäkter. I vissa fall kan det vara en medveten strategi (skatteparadis), i andra en konsekvens av vad man bedömer som optimalt sett ur ett snävt nationellt perspektiv. Givetvis finns det skäl för varje land att noga överväga hur skattebasernas mobilitet påverkar det egna landets ekonomi. Samtidigt måste man beakta att ett överdrivet nationalistiskt tänkande kan vara kontraproduktivt. En stats avvikande låga bolagsskattesats kan således ge upphov till regler i andra stater som syftar till att beskatta moderbolag i hemstaten för dotterbolagens intäkter i lågskattelandet. Även internationell dubbelbeskattning kan uppstå utan samordning mellan länder.

Avvikande skatteregler för bestämning av skattebasen mellan länder kan dessutom ge upphov till asymmetrier mellan länder. Sådana asymmetrier kan leda till kapitalflöden som endast är skattedrivna och som innebär att stater måste använda sig av andra, mindre önskvärda skattebaser. Gemensamma överenskommelser av typen ”code of conduct” kan därför behövas, även om en viss grad av skattekonkurrens tycks vara accepterad för att stater vill behålla sin suveränitet.

2.3 Vilka effekter har en sänkt bolagsskattesats?

Intäkterna från bolagsskatten beror självklart rent matematiskt på själva skattesatsen multiplicerad med skattebasen. Om man sänker skattesatsen sjunker därför intäkterna om skattebasen är oförändrad, men det kan tänkas att en sänkning påverkar basen så att intäktsbortfallet inte blir så stort som en oförändrad skattebas indikerar. De föreslagna avdragsbegränsningsreglerna innebär i sig att skattebasen ökar. Men bolagsskatten påverkar även indirekt andra skatter. Om ökade investeringar sker på grund av en sänkt bolagsskatt kan det innebära att både löne- och konsumtionsskatter ökar.

Förutom att avdragsbegränsningar breddar basen kan själva bolagsskattesatsen ha betydelse för bolagsskattebasen. Som beskrivits tidigare kan den påverka var vinster beskattas. Detta har betydelse för skatteintäkterna och vilka skatter som kommer att användas för att finansiera de offentliga utgifterna. Indirekt har det även betydelse för hur stora offentliga utgifter stater kan besluta. Enligt teorin om optimal beskattning ska nämligen den nytta som ytterligare offentliga utgifter ger motsvara den ytterligare kostnad som uppstår för deras finansiering. Om vinster lätt kan transfereras mellan hög- och lågskatteländer ökar kostnaden för finansiering av offentliga utgifter vilket innebär att de offentliga utgifterna bör minska. [8]

Nivån på bolagsskattesatsen tillsammans med regler för värdeminskningsavdrag m.m. anses också ha betydelse för var investeringar sker och hur stora de blir. Detta gäller särskilt om det inte går att transferera vinster mellan länder. Den mekanism som verkar är att företagen vid sina investeringsbeslut möter ett avkastningskrav som är efter bolagsskatt. I en värld med fria kapitalrörelser kommer detta avkastningskrav att bestämmas av de alternativ som finns på andra håll i världen. Om Mercedes Benz således funderar på att förlägga sitt nordiska kontor i Köpenhamn eller Malmö, kan bolagsbeskattningen i Danmark kontra Sverige ha betydelse.

De finansiella och reala effekterna tar olika lång tid. Effekterna av sänkt bolagsskatt är på grund av detta olika på kort, medellång och lång sikt. Aktiemarknaden som ju är väldigt framtidsinriktad reagerar snabbt på informationen om nya skatteregler, troligen redan innan de lagstiftats. En sänkt bolagsskattesats får därför på kort sikt den effekten att alla tidigare förväntade framtida vinster på gamla investeringar plötsligt blir mer värda efter skatt vilket leder till en uppvärdering av börsbolagen. [9] Under en anpassningsperiod ger därför aktieplaceringar en avkastning som är högre än avkastningskravet. Utvecklingen på den amerikanska börsen under det senaste året är ett exempel på detta. Denna uppgång upphör enligt teorin då priserna anpassat sig så att avkastningen på nya aktieköp sjunkit ned till avkastningskravet. Hur snabb denna anpassning är beror på marknadseffektivitet, men även på hur marknaden bedömer sannolikheten för att en skattereform verkligen kommer att genomföras. Börspåverkan kan därför ske successivt i takt med att det politiska läget klarnar.

Om bolagsskattesatsen sänks, genomför företagen nya investeringar som tidigare inte var lönsamma (de marginella investeringarna) vilket innebär att nya värden skapas jämfört med före reformen. Den prisuppgång som sker relativt snabbt på börsen motsvaras således på lite längre sikt av en uppgång i den reala kapitalstocken. När hela denna anpassning skett är avkastningen på nya investeringar som går break-even återigen lika hög som avkastningskravet. Kapitalstocken har då ökat och det leder oss vidare till frågan om hur arbetskraftsefterfrågan och löner påverkats. Ekonomisk teori säger att lönerna är positivt korrelerade med kapitalintensiteten vilket innebär att lönerna på längre sikt stiger då kapitalstocken ökar. På medellång sikt kan arbetslösheten gå ned, men på lång sikt antas anpassningen i stor utsträckning ske genom ökade löner. Det är denna process som ligger bakom den indirekta effekt som bolagsskattesatsens nivå kan ha på löne- och konsumtionsskatter.

2.4 Samhällsekonomiska effekter av brist på likformighet

Det system för bolagsbeskattning som Sverige och många andra länder har idag innebär att räntor enkelbeskattas genom att de är avdragsgilla på bolagsnivå medan finansiering med eget kapital är dubbelbeskattad. Denna olikformighet i beskattningen av olika finansieringssätt innebär att lånefinansiering är skattemässigt gynnat och påverkar sannolikt hur investeringar finansieras. I FSK:s betänkande beräknades att lånefinansiering är subventionerad med 17 procent vilket innebär att det finns risk för att en investering som inte når upp till avkastningskravet före skatt faktiskt kommer att bli genomförd ändå. [10]

Detta är samhällsekonomiskt ineffektivt om vi betänker följande exempel. Ponera att en investering A på 1 miljon kronor som lånefinansieras beräknas ge 5,5 procent före skatt och en annan lika stor investering B förväntas ge 6,25 procent. Den senare finansieras dock med nyemitterat kapital. Låt bolagsskattesatsen vara 22 procent och anta vidare att avkastningskravet efter bolagsskatt är 5 procent. Om vi låter räntan på det lånade kapitalet uppgå till 5,5 procent kommer avkastningen efter bolagsskatt att bli 5,5 procent på investering A. Investering B ger dock bara knappt 4,8 procent vilket är lägre än avkastningskravet och kommer därför inte till stånd. Effekten av den bristande likformigheten är således att rangordningen mellan investeringsprojekt har ändrats.

Den nu föreslagna reformen innebär en något ökad likformighet mellan finansieringsformerna i kombination med en sänkt skattesats. Enligt de Mooij & Edeveen bedöms en procentenhets lägre bolagsskattesats minska skuldkvoten med 0,3 procent och bolagsskattebasen kan förväntas öka med omkring 0,16 procent. [11] Den ökade likformigheten uppnås genom en viss dubbelbeskattning även av räntor som inte blir avdragsgilla.

Bristen på likformighet mellan alternativen eget kapital-finansiering och skuldfinansiering har dock ytterligare konsekvenser och då särskilt för företag som saknar säkerheter. Vi pratar då om nystartade företag och om företag som är humankapitalintensiva. Dessa har svårt att få lånefinansiering vilket leder till ett högre avkastningskrav från finansiärerna. I värsta fall hamnar dessa företag i en ofördelaktig konkurrenssituation gentemot ”mogna” företag som kan finansiera sig billigare. Skattesystemet hämmar i så fall tillväxten i ekonomin. [12]

På en aggregerad nivå innebär olikformigheten även en risk för överdriven skuldsättning av företag. De blir då mindre motståndskraftiga mot svängningar i ekonomin vilket i slutänden kan innebära att samhället drabbas av omotiverat höga kostnader för konkurser. Det pågående skeendet med begränsningar i ränteavdragsrätten kan därför tolkas som att politikerna i västvärlden efter finanskrisen inte bara vill stärka soliditeten i bankvärlden utan även i företagssektorn.

2.5 Kombinationen sänkt skattesats och avdragsbegränsningar drar åt olika håll

Av den förda diskussionen framgår att de föreslagna förändringarna drar åt olika håll. En sänkt bolagsskattesats tenderar att minska transferering av vinster från Sverige och öka investeringar här. En avdragsbegränsning av ränteutgifter minskar å andra sidan investeringarna. Vad blir då nettoeffekten? Svaret är att det är högst individuellt och olika för olika företag. Det är uppenbart att alla företag som inte påverkas av avdragsbegränsningsreglerna, kommer att få lägre skatt. De allra flesta företagen i Sverige befinner sig i denna grupp. Förlorarna är större företag med låga EBITDA i kombination med höga ränteutgifter. Företrädesvis hittar vi dem i fastighetssektorn och bland företag som har en stor materiell tillgångsmassa som belånas med hög skuldsättning. Genom att negativa räntenetton på 5 mkr tillåts utan begränsning, är det endast ganska stora företag som påverkas. Med dagens ränteläge krävs lån på mer än 200 mkr för att räntekostnaderna ska överstiga 5 mkr. I propositionen anges att det är cirka 1 procent av alla företag som påverkas av begränsningen.

2.6 Omställningsproblem för företag med hög skuldsättning

Genom att öka på tröskelvärdet för avdragsbegränsningen från 100 000 kr som föreslogs i departementspromemorian till 5 mkr har man undvikit diskussionen om var det egna kapitalet ska komma ifrån då lånat kapital kanske behöver ersättas. Lite större företag är oftare noterade och har lättare för att nyemittera än mindre där kontrollen över företaget rent av kan innebära att ägarna avstår från att söka nytt eget kapital. Även om reformen framstår som tämligen modest är det dock säkert en del företag som får betydligt högre finansieringskostnad. En ränteutgift på 10 mkr som inte kan dras av kommer nu att medföra ytterligare drygt 2 mkr i skatt förr eller senare. Dessa företag får nu anledning att fundera på både balansräkningens tillgångssida och finansieringssida. Man kan tänka sig både ersättning av lånat kapital med eget kapital och en bantning av tillgångssidan på sikt. Det är således fullt möjligt att vi får se ett lägre antal högbelånade företag med låg avkastning på sina tillgångar i framtiden.

För många av landets minsta företag är lån den enda finansieringskällan eftersom det i realiteten inte är ett alternativ med externa finansiärer. Genom den nivå som valts på tröskelvärdet för avdragsbegränsningen kommer finansieringen av småföretagen sannolikt att ske på samma skattemässiga villkor, bortsett från en sänkt bolagsskattesats, som innan reformen.

2.7 Är de föreslagna reglerna konkurrenskraftiga internationellt?

Av de förda resonemangen framgår att de föreslagna reglerna förväntas påverka skattebasen positivt. Effekten kommer sig dels av att internationella företag i större utsträckning förväntas redovisa vinster i Sverige, dels av att många företag troligen ökar sina investeringar. Men förändrade regler i Sverige måste vägas mot situationen i andra likvärdiga länder. Om bolagsskattesatsen sänks både här och i andra länder påverkas ju inte internationella företags allokering av investeringar mellan länder. På samma sätt kan man utgå ifrån att om avdragsbegränsningar införs i alla länder så påverkas inte heller enskilda länder särskilt mycket.

I tabellen nedan redovisas bolagsskattesatserna ibland EU-länderna samt Norge och Island och de regler som tillämpas när det gäller avdragsbegränsningar för räntor. Medelskattesatsen är 20,3 procent för alla redovisade länder men skiljer sig mellan östeuropeiska och övriga länder. För den första gruppen är medelvärdet 15,1 procent medan det är 23,3 procent för den andra gruppen. Den i propositionen föreslagna skattesatsen 20,6 procent ligger således nära medelvärdet för alla länder men ett par procentenheter under det som gäller för jämförbara länder i Västeuropa. Av särskilt intresse är dock att både Tyskland och Storbritannien framöver kommer att ha skattesatser som är betydligt lägre än den svenska.

När det gäller ränteavdragsbegränsningar finns det redan regleringar på plats i flera länder. I stort sett kan man klassificera dem i två grupper. Den första är i linje med de i propositionen föreslagna reglerna, den andra är begränsningar som baseras på skuldsättningsgraden (D/E). Den senare varianten tillämpas framför allt av de östeuropeiska länderna. ATAD innebär dock att dessa länder kan komma att behöva justera sina regler. Som framgår av tabellen är det tröskelvärde som föreslås i propositionen nu mer i paritet med de nivåer som gäller i andra länder.

Bolagsskattesatser och ränteavdragsbegräsningar i olika länder

Källa: IBFD Tax Research Platform. Country Key Features.

3 STRUKTUREN PÅ DEN NYA BOLAGSBESKATTNINGEN

I detta avsnitt ska kort diskuteras ett antal strukturella frågor om effekterna av ränteavdragsbegränsningarna. Först ges en beskrivning av de nya reglernas huvudkomponenter.

3.1 Huvudkomponenter

I proposition 2017/18:245 lämnade regeringen förslaget till ränteavdragsbegränsningsregler. Riksdagen hade redan beslutat, genom antagandet av budgetpropositionen 2017/18:1, att sådana regler ska införas. [13] Riksdagen har den 13 juni beslutat i enlighet med propositionen. Det följer även av ATAD att sådana regler måste beslutas nu. De nya bestämmelserna föreslås träda i kraft den 1 januari 2019.

Propositionen innehåller på flera punkter väsentliga ändringar jämfört med finansdepartementets promemoria. Det gäller främst att en EBITDA-regel föreslås istället för en EBIT-regel. [14] Förslaget i promemorian om finansiell leasing gäller endast utbrytning av en räntedel och således inte ett jämställande med ett förvärv. Taket för ränteavdrag har höjts väsentligt.

De viktigaste komponenter i förslaget är följande:

  1. Bolagsskatten och expansionsfondsskatten sänks till 20,6 procent Av offentligfinansiella skäl kommer bolagsskattesatsen under de två första åren dock att vara 21,4 procent.
  2. En generell begränsning av avdrag för negativa räntenetton till 30 procent av EBITDA.
  3. Avdrag medges dock alltid för negativa räntenetton upp till 5 mkr.
  4. De riktade ränteavdragsreglerna som finns sedan 2009 blir mindre restriktiva.
  5. Regler införs om avdragsförbud för vissa gränsöverskridande ränteutgifter som kan uppstå vid hybrida missmatchningar.
  6. Det införs ett primäravdrag för värdeminskning på nyproducerade hyreshus och förbättringar på sådana. Avdraget uppgår till 12 procent av byggnadens anskaffningsvärde.

3.2 Neutralitetsaspekten

BEPS och ATAD har främst till syfte att begränsa möjligheterna att erodera de nationella bolagsskattebaserna. De svenska reglerna har också detta som främsta syfte. I FSK:s förslag ansågs att ränteavdragsbegränsningen även var motiverad för att öka neutraliteten vid valet av mellan finansiering av aktiebolag med främmande respektive eget kapital.

I propositionen är neutralitetsaspekten väsentligt nedtonad. Det anges i propositionen emellertid att ett syfte är att förbättra den skattemässiga neutraliteten mellan eget och lånat kapital. Genom höjden på avdragstaket i EBITDA-regeln kommer dock avdragsutrymmet vara högt. Enligt propositionen uppskattas att endast ca 2 000 företag kommer att omfattas av ränteavdragsbegränsningen. [15] Till den del ränteavdrag erhålls är lånealternativet även i fortsättningen skattemässigt fördelaktigt jämfört med eget kapital-alternativet och således påverkas då finansieringsvalet. Det finns dock anledning att beakta att för lån vars ränta nu ligger inom avdragsutrymmet så kan ett högre ränteläge medföra att räntekostnader framdeles helt eller delvis inte kommer att rymmas inom avdragsutrymmet.

Den totala ränteavdragsbegränsningen för hela företagssektorn kan i princip bli lika stor oavsett om man beräknar avdragsunderlaget som EBIT eller EBITDA. Avdragstaken kan ju kalibreras med procentsatserna för beräkning av avdragsutrymmet. Skillnaderna ligger främst i effekterna på olika branscher och enskilda företag. EBITDA ger större utrymme för ränteavdrag i företag med stor andel avskrivningsbara anläggningstillgångar, såsom fastighetsbranschen och tunga industriföretag. [16] Det är framför allt företag med stor tillgångsmassa och med kort avskrivningstid som gynnas, vilket många gånger även är tillgångar med en snabbare skattemässig kostnadsföring än den företagsekonomiska kostnadsföringen. Teoretiskt är därför en EBIT-bas mer branschneutral. Det har dock framförts flera invändningar mot denna uppfattning, såsom att i kapitalintensiv verksamhet är det logiskt att finansiering allmänt sett underlättas även om detta leder till bristande neutralitet i skattesystemet Ett annat argument som framförs är konkurrensperspektivet, flertalet länder som har ränteavdragsbegränsningsregler inför EBITDA-regler.

3.3 Konjunkturkänslighet

Företagens resultat och därmed EBITDA varierar över åren beroende på individuella förhållanden och den allmänna samhällsekonomin. Går resultatet ned så minskar även ränteavdragsutrymmet medan ett negativt räntenetto inte minskar automatiskt vid en konjunkturnedgång. Traditionellt har räntenivån minskat i lågkonjunkturer, men i dagsläget finns inte mycket utrymme för lägre räntor. Effekten blir att när avdragsutrymmet minskar kommer en ökad andel av räntekostnaderna att inte vara avdragsgilla. För att mildra denna effekt sett över en längre period kan negativa räntenetton till den del de inte kunnat dras av ett år utnyttjas för avdrag senare år; se nedan avsnitt 4.2.5.

3.4 Risk för kedjebeskattning

Begränsningar av ränteavdragen medför risk för kedjebeskattning av räntor. I en svensk koncern kan negativa räntenetton kvittas mot positiva räntenetton i andra koncernbolag; se nedan avsnitt 4.2.6. I andra fall, exempelvis i internationella koncerner, behöver inte heller kedjebeskattning uppstå till den del långivarens ränteintäkter som erhålls från svenska bolag minskar långivarens räntenetto, i ett läge där detta har effekt på avdragsbegränsningen.

I några fall kan dock en kedjebeskattning uppstå. Det enklaste exemplet är ett utländskt moderbolag som lånar ut medel till ett dotterbolag och finansierar utlåningen med eget kapital. En ränta som inte kan dras av i dotterbolaget blir ändå en skattepliktig intäkt hos moderbolaget som eventuellt inte kan kvitta ränteintäkten mot en annars icke avdragsgill räntekostnad. Någon koncernutjämning kan inte heller ske.

Problemet går i teorin att undvika genom att lämna aktieägartillskott istället för lån, eftersom aktieutdelning på näringsbetingade andelar är undantagen från beskattning, vilket gäller åtminstone i alla EU-stater.

Detta kan illustreras med ett exempel.

Alternativet aktieägartillskott till DB
DBinga räntekostnaderintäkten på investeringen kan utdelas till MB
MButdelningen på näringsbetingade andelar är skattefri
Nettoeffektintäkten på investeringen beskattas en gång hos DB
Alternativet lån till DB
DBicke avdragsgilla räntekostnaderntäkten på investeringen betalas som ränta till MB
MBränteintäkten blir skattepliktig (om den inte ökar avdragsrätten för räntekostnader)
Nettoeffektintäkten på investeringen beskattas hos DB och ränteintäkten beskattas hos MB. Avkastningen beskattas två gånger i bolagssektorn, vilket i princip är en gång för mycket.

3.5 Företagsekonomiska aspekter

Till skillnad från utdelning är räntor tvingande utgifter. I ett företagsekonomiskt perspektiv är räntor kostnader som ska dras av. Aktiebolaget kan avstå från att lämna utdelning men normalt inte att betala en ränta. I detta avseende är därför eget kapital-finansiering mindre riskabel sett från ägarsynpunkt än lånefinansiering. Finansieringsalternativen får bedömas och väljas med beaktande av detta. Att de har skilda egenskaper är dock inte ett skäl för att genom avdragsrätt för räntor vid beskattningen påverka valet.

Det faktum att räntekostnader ska dras av redovisningsmässigt oavsett om de är skattemässigt avdragsgilla eller ej innebär att i vissa situationer kan den beskattningsbara inkomsten vara positiv trots att det redovisade resultatet är en förlust. Det är i sig otillfredsställande att en skattebetalning ska ske i detta läge och det kan anses som en marginell neutralitetsbrist. Totalt sett är dock ränteavdragsrätten i de nya reglerna så omfattande så att detta förhållande inte förtar att lån generellt har en skattemässig fördel framför finansiering med eget kapital.

Om räntor på ett lån inte kan dras av ökar kostnaden för lånefinansiering. Det är principiellt riktigt när den avsedda effekten är att öka neutraliteten vid finansieringsvalen. Avdragsbegränsningen måste beaktas när man beräknar investeringskostnaderna vid lånefinansiering. För äldre lån har inte detta beaktats och avdragsbegränsningen förändrar förstås förutsättningarna för den redan valda finansieringssammansättningen. Såtillvida kan sägas att det finns ett retroaktivitetsinslag i de nya reglerna. Lånekostnaden efter skatt är vid en tänkt kostnadsränta på 4 procent vid nuvarande skattesats 3,12 procent (78 procent av 4). Vid avsaknad av avdragsrätt ökar lånekostnaden till 4 procent. Även för avdragsgilla räntor ökar räntekostnaden efter skatt på grund av att avdragsrätten blir mindre värd vid en lägre skattesats. Kostnaden efter skatt blir 3,17 procent. (79,4 procent av 4 procent) när skattesatsen sänkts till 20,6 procent.

De nya avdragsbegränsningsreglerna har en vid definition av räntor. Av både praktiska och principiella skäl omfattas dock i huvudsak inte dolda räntekomponenter i exempelvis hyror, dock med undantag för finansiell leasing; se nedan avsnitt 7. Om en räntekomponent skulle brytas ut ur en hyra blir den en kostnadsränta hos hyrestagaren och en intäktsränta hos uthyraren. För fastighetsbranschen blir skillnaderna stora mellan alternativet att bryta ut eller inte bryta ut räntekomponenten. En utbrytning skulle minska de negativa räntenettona i fastighetsbranschen högst väsentligt.

Man kan fråga sig varför man valt att inte bryta ut räntekomponenten. Det finns först och främst starka praktiska skäl för detta. Det kan även finnas strukturella skäl att begränsa avdragsrätten hos uthyraren eftersom det är där lånefinansieringen av investeringen finns. Det är oklart vilka överväganden som gjorts i propositionen angående detta. Noteras ska att även i ATAD, artikel 2 punkt 1, anges att som ränta räknas ”finansieringskostnadsdelen av betalningar av finansiell leasing” vilket därmed torde utesluta utbrytning av en räntedel i andra hyror.

3.6 Ägarbeskattningen

Sänkningen av bolagsskattesatsen får en viss effekt på den sammanlagda beskattningen av ägare och aktiebolag. Genom en sänkt bolagsskattesats sjunker den sammanlagda beskattningen, åtminstone på marginalen. Detta har störst intresse vid bedömningen av den s.k. 3:12-beskattningens effekter. Hur den sammanlagda beskattningen förändras för ett enskilt aktiebolag och dess ägare beror förstås även på hur avdragsbegränsningen för räntor slår. Genom bestämmelsen att räntor upp till 5 mkr är avdragsgilla torde dock mycket få fåmansföretag träffas av ränteavdragsbegränsningen. Effekten blir då endast att den sammanlagda formella beskattningen på utdelning sjunker. Effekten är dock liten. Idag är den sammanlagda beskattningen på utdelning under gränsbeloppet 22 procent + (0,78 × 20 procent) = 37,6 procent och i ett höginkomsttagarfall på utdelning över gränsbeloppet 22 procent + (0,78 × 56 procent) = 65,68 procent. Med skattesatsen 20,4 procent sjunker beskattningen till 20,4 procent + (79,6 × 20 procent) = 36,32 procent respektive 20 procent + (79,6 × 56 procent) = 64,97 procent.

4 DEN GENERELLA AVDRAGSBEGRÄNSNINGEN

4.1 Vem omfattas av reglerna?

Ränteavdragsreglerna träffar alla företag som är skattskyldiga i inkomstslaget näringsverksamhet; 24 kap. 21 och 24 §§. Med företag avses juridiska personer och svenska handelsbolag. Som företag räknas dock inte svenska handelsbolag som bara ägs av fysiska personer, direkt eller indirekt, genom ett eller flera svenska handelsbolag eller i utlandet delägarbeskattad juridisk person. [17] Enskilda näringsidkare utgör i detta sammanhang inte företag och är undantagna från tillämpningen. Motsvarande gäller för dödsbo.

4.2 Den generella ränteavdragsbegränsningsregeln

4.2.1 Inledning

Den generella ränteavdragsbegränsningsregeln bygger på ett resultatorienterat synsätt och har utformats utifrån det bokföringsmässiga resultatmåttet EBITDA. Detta resultat justerats för skattefria inkomster och utgifter som inte får dras och därefter erhålls det skattemässiga EBITDA. (avdragsunderlaget). Ett företag får enligt förslaget dra av ett negativt räntenetto högst med ett belopp som motsvarar 30 procent av avdragsunderlaget (det s.k. avdragsutrymmet); 24 kap. 24 §.

En förenklingsregel införs som innebär att ett negativt räntenetto får, i stället för vad som gäller enligt huvudregeln ovan, dras av upp till fem miljoner kronor; 24 kap. 24 § andra stycket. För att motverka uppdelning av företag gäller beloppsgränsen för samtliga företag som ingår i en intressegemenskap. För att företagen inom intressegemenskapen [18] ska få tillämpa förenklingsregeln ska fördelningen redovisas öppet i inkomstdeklarationen för ett beskattningsår som har samma deklarationstidpunkt.

I det fall 30 procent av avdragsunderlaget (avdragsutrymmet) är sex miljoner kronor medges avdrag med sex miljoner kronor. Har företaget däremot ett avdragsutrymme som understiger fem miljoner kronor medges företaget avdrag med ett negativt räntenetto upp till fem miljoner kronor.

4.2.2 Beräkning av negativt räntenetto

Med negativt räntenetto avses skillnaden mellan ränteutgifter som får dras av under beskattningsåret och ränteinkomster som ska tas upp under beskattningsåret; se avsnitt 6.1 nedan. Det kan noteras att i det fall ränteutgifter inte får dras av enligt de särskilda avdragsbegränsningsreglerna i IL, exempelvis de särskilda reglerna om avdragsbegränsning inom en intressegemenskap – se nedan avsnitt 5.2, ska sådana ränteutgifter inte beaktas vid beräkning av avdragsgillt räntenetto.

4.2.3 Beräkning av avdragsutrymmet

Avdragsutrymmet är avdragsunderlaget multiplicerat med 30 procent. Avdragsunderlaget, som ska beräknas som om avdrag får göras för beskattningsårets negativa räntenetto i sin helhet, utgörs av resultatet av näringsverksamheten enligt 14 kap. 21 § men före avdragsbegränsningen för negativt räntenetto och kvarstående negativt räntenetto; [19] 24 kap. 25 §. Beloppet ska ökas med

  1. avdragsgilla ränteutgifter, [20]
  2. årliga värdeminskningsavdrag,
  3. avsättning till periodiseringsfond, och

minskas med

  1. ränteinkomster,
  2. överskott som belöper sig på andelar i svenska handelsbolag och i utlandet delägarbeskattade juridiska personer, [21] och
  3. återfört avdrag för avsättning till periodiseringsfond.

Antag att ett företag har följande resultat enligt 14 kap. 21 § IL. [22]

Rörelseresultat+ 210
Värdeminskningsavdrag– 20
Negativt räntenetto1– 60
Avsättning till periodiseringsfond (25 % × 120)– 30
Underskott– 10
Resultat enligt 14 kap. 21 § IL+ 90

1 Företaget har ränteintäkter på 10 och ränteutgifter som inte träffas av de riktade ränteavdragsbegränsningsreglerna på 90, dvs. ett negativt räntenetto på 80. Endast 60 är avdragsgillt (30 procent av avdragsunderlaget på 200).

Företagets resultat före avskrivningar, räntor och skattemässiga justeringar uppgår i exemplet till 210. Efter värdeminskningsavdrag, (20) och negativt räntenetto (90 – 10 = 80) uppgår det redovisade resultatet till (210 – 20 – 80 =) 110. För att få fram avdragsunderlaget, skattemässigt EBITDA, ska det redovisade resultatet dels ökas med värdeminskningsavdrag (20) och avdrag för negativt räntenetto, (80), dels minskas med underskott från föregående år (10). Efter justeringarna kan avdragsunderlaget beräknas till (110 – 10 + 20 + 80 =) 200. Avdragsunderlaget ligger till grund för beräkning av avdragsutrymmet som blir (200 × 30 % =) 60. Negativt räntenetto uppgår till (90 – 10) 80 och företaget får inte avdrag för den del av det negativa räntenettot som överstiger avdragsutrymmet, (80 – 60 =) 20. Detta belopp får istället dras av ett senare år.

Lagtexten har formulerats med det skattemässiga resultatet enligt 14 kap. 21 § som utgångspunkt och från detta görs ett antal justeringar för att beräkna avdragsunderlaget. Enligt samma exempel beräknas avdragsunderlaget med utgångspunkt från det skattemässiga resultatet, 90, före avdrag för negativt räntenetto, 60, och minskat med hela räntenettot, 80, [23] i detta fall sammanlagt 70.

Avdragsunderlaget ska beräknas som om avdrag får göras för beskattningsårets negativa räntenetto i sin helhet vilket innebär att beloppet, 70, ska ökas med ränteutgifter för vilka avdragsrätten inte begränsats enligt de riktade reglerna, 90, värdeminskningsavdrag, 20, och avdrag för avsättning till periodiseringsfond, 30 samt minskas med ränteinkomster, 10. Avdragsunderlaget, dvs. skattemässigt EBITDA, som det ska beräknas enligt 24 kap. 25 § IL uppgår till (90 + 60 – 90 + 10 + 30 + 90 – 10 + 20 =) 200. [24]

Avdragsunderlaget, 200, ligger till grund för beräkning av avdragsutrymmet som blir (200 × 30 % =) 60.

Eftersom det är det skattemässiga resultatet enligt 14 kap. 21 § som ska ligga till grund för avdragsunderlaget så ska i detta inte ingå icke skattepliktiga intäkter, exempelvis kapitalvinster på näringsbetingade andelar, och andra icke avdragsgilla kostnader, exempelvis kapitalförluster på näringsbetingade andelar, kostnader för representation och räntor som träffas av de riktade avdragsbegränsningsreglerna. Som framgår av exemplet påverkar även tidigare års underskott avdragsunderlaget, se avsnitt 4.2.4 nedan.

Efter att företaget beräknat avdragsutrymmet ska slutligen beräknas överskottet eller underskottet av näringsverksamheten. Från rörelseresultatet [25] görs avdrag för dels underskott från tidigare år med 10, dels värdeminskningsavdrag med 20, och dels negativt räntenetto med 60. Resultatet före avsättning till periodiseringsfond uppgår därmed till 120 (210 – 10 – 20 – 60) och avsättningen till 30 (25 % av 120).

4.2.4 Tidigare års underskott i avdragsunderlaget

Enligt 14 kap. 21 § IL ska underskott beräknas årligen och detta ska dras av kommande år; 40 kap. 2 §. Utgångspunkten vid beräkning av skattemässigt EBITDA är att avdrag för tidigare års underskott ska göras före avdrag för negativt räntenetto; 24 kap. 25 § andra stycket. Detta gäller inte enbart underskott som uppkommit efter ikraftträdandet av de nya reglerna utan även tidigare års underskott ska beaktas.

Tidigare års underskott minskar avdragsunderlaget. I det fall resultatet av näringsverksamheten, beräknat före avdrag för negativt räntenetto, är positivt efter avdrag för tidigare års underskott kommer avdragsunderlaget att minska med hela underskottet. Det innebär att för ett företag som redovisar ett överskott av näringsverksamheten [26] på 200 efter att avdrag gjorts för tidigare års underskott med 300 uppgår avdragsunderlaget till 200.

Det införs dock en lindring när avdrag för tidigare års underskott ska minska avdragsunderlaget. [27] Minskningen ska ske enbart till den del som avdraget för tidigare års underskott görs mot ett överskott av näringsverksamheten som beräknas som om avdraget görs för företagets innevarande års negativa räntenetto i sin helhet. Detta innebär att avdragsunderlaget kommer att öka, dock högst med ett belopp som motsvarar underskottet av näringsverksamheten före avdrag för negativt räntenetto och före avdrag för kvarstående negativt räntenetto. I det fall rörelseresultatet är 500 och underskottet från tidigare år är 600 (underskottet av näringsverksamheten uppgår till 100 före avdrag för negativt räntenetto) ska avdragsunderlaget öka med 100. Det är till denna del som avdrag för tidigare års underskott görs mot beskattningsårets överskott.

Om underskottet av näringsverksamheten istället uppgår till 900 i vilket ingår avdrag för tidigare års underskott med 600, kommer avdragsunderlaget att öka med hela avdraget för tidigare års underskott, i detta fall 600. Den del av underskottet som skapats under innevarande år påverkar således inte avdragsunderlaget utan ökningen kan maximalt vara lika med avdraget för underskott från tidigare år.

4.2.5 Rullning av avdragsutrymmen

Avdragsbegränsningsreglerna kan innebära att ett företag ett visst år inte kan göra avdrag för hela det negativa räntenettot. För att tillämpningen ska bli neutral sett över flera beskattningsår får ett negativt räntenetto som kvarstår från ett föregående beskattningsår dras av ett senare år; 24 kap. 26 §. Detta kan underlätta för både nystartade företag och företag som under en period har lågt skattemässigt resultat samtidigt med ett stort negativt räntenetto. Till skillnad mot exempelvis underskott ska storleken på kvarstående negativa räntenetton fastställas först när det utnyttjas genom att den skattskyldige gör (yrkar) avdrag för sådant räntenetto.

Möjligheten att rulla avdragsutrymme har begränsats till sex år. Enligt propositionen [28] är sexårsperioden anpassad till en normal konjunkturcykel, periodiseringsfonderna och reglerna om skatteförfarandet. Vidare anges att utan tidsgräns kan Skatteverket ha gallrat ut kontrollmaterial när företaget yrkar avdrag för kvarstående räntenetto. Denna problematik hade inte förelegat om kvarstående negativa räntenetton istället hade fastställts årligen.

Även i denna del finns begränsningar; 24 kap. 26 §. Avdraget måste rymmas inom årets avdragsutrymme. [29] Innan kvarstående negativt räntenetto dras av ska först (årets) negativa räntenetto dras av. Därefter dras kvarstående negativa räntenetton av. Det finns inget hinder att avdrag samtidigt görs för flera års kvarstående negativa räntenetto men de ska dras av i den ordning de uppkommit, dvs. äldst först. Detta kan bli aktuellt om företaget ett visst år exempelvis har erhållit en större kapitalvinst vid avyttring av en fastighet och därmed har ett högt EBITDA.

En annan inskränkning i möjligheten att göra avdrag för kvarstående negativa räntenetton är att rätten till avdrag upphör vid vissa ägarförändringar; 24 kap. 27 §. Avdragsbegränsningen gäller enbart det förvärvade företaget. Man vill med denna avdragsbegränsning minska incitamentet till handel med företag med kvarstående negativa räntenetto. Inte alla ägarförändringar innebär att rätten till avdrag upphör. Förutom att det ska ske en ägarförändring krävs att det bestämmande inflytandet övergår. Det bestämmande inflytandet knyts till om det efter överlåtelsen är fråga om en koncern av sådant slag som avses i 1 kap. 4 § årsredovisningslagen. Däremot upphör inte rätten att utnyttja kvarstående negativa räntenetton om företagen ingick i samma koncern redan före ägarförändringen. Med bestämmande inflytande avses inte bara att en ägare innehar mer än hälften av rösterna utan det bestämmande inflytandet kan innehas även genom exempelvis ett avtal mellan delägarna.

4.2.6 Koncernutjämning

Neutralitetsprincipen är en viktig princip inom skatterätten. Den innebär att skattereglerna inte ska styra den skattskyldiges val mellan olika handlingsalternativ, exempelvis att förlägga hela verksamheten till ett företag eller dela upp den mellan flera olika företag. Principen kommer till uttryck i ifrågavarande regelverk på två sätt. För det första påverkar ett koncernbidrag resultatet av näringsverksamhet och därmed avdragsunderlaget. För givande företag minskar avdragsunderlaget och för mottagande företag ökar underlaget. Finns inte koncernbidragsrätt är det inte möjligt att nyttja detta utjämningsalternativ.

Det andra utjämningsfallet är att ett företag som har ett positivt räntenetto kan dra av ett negativt räntenetto som har uppkommit hos ett annat företag om företagen med avdragsrätt kan lämna koncernbidrag till varandra; 24 kap. 28–29 §§. [30] Noterbart är att det endast är negativa räntenetton som kan överföras till ett annat företag. Ett företag med negativt räntenetto kan inte nyttja ett annat företags positiva räntenetto.

Det är inte heller möjligt att överföra ett större belopp än som motsvarar det positiva räntenettot. Den del av ett negativt räntenetto som inte kan dras av och inte heller kan överföras får dras av kommande år (kvarstående negativt räntenetto) på det sätt som beskrivits ovan.

För företagen är det positivt att det införs två olika utjämningsalternativ som kan användas parallellt. Även om alternativen inte direkt påverkar varandra så samverkar de indirekt. Detta är en komplicerande faktor som framför allt i större koncerner torde kunna skapa tillämpningsproblem. Till detta kan läggas det faktum att underskott från tidigare år helt eller delvis också påverkar avdragsunderlaget. I detta sammanhang kan också lyftas fram att kvarstående negativt räntenetto inte kan överföras utan endast negativ räntenetto kan överföras vilket torde komplicera tillämpningen ytterligare eftersom företagen alltid måste hålla isär negativt räntenetto och tidigare beskattningsårs negativa räntenetton.

4.3 Sambandet mellan redovisningen och beskattningen

Periodisering av ränteinkomster och ränteutgifter

Den generella avdragsbegränsningen av ränteutgifter är resultatorienterad. Avgörande för beräkning av bl.a. avdragsutrymmet är därför vilket år en ränteutgift eller en ränteinkomst ska hänföra sig till. Några särskilda regler om vilket år en ränteinkomst eller en ränteutgift ska hänföra sig till införs inte. Således gäller huvudregeln i inkomstskattelagen, nämligen att vid beräkning av resultatet ska inkomster tas upp som intäkt och utgifter dras av som kostnad enligt god redovisningssed; 14 kap. 2 §. Vid beräkning av positivt och negativt räntenetto ingår de ränteinkomster och de ränteutgifter som enligt god redovisningssed ska räknas som ränteintäkt eller räntekostnad för ett visst beskattningsår.

Sambandet mellan redovisning och beskattning gäller i vissa fall även vid beräkning av en tillgångs anskaffningsvärde. [31] Detta samband inskränks nu genom att det införs särskilda skatterättsliga regler om ränteutgifter. De nya reglerna innebär att ränteutgifter, som avses i definitionen i 24 kap. 2 § IL, hänförliga till vissa tillgångar får inte räknas in i tillgångens anskaffningsvärde. Detta gäller lager, inventarier [32] och förvärvade immateriella tillgångar, byggnader och markanläggningar. Utgifter för anskaffning av egna upparbetade immateriella tillgångar ska dras av enligt god redovisningssed. Ränteutgifter för sådana tillgångar får inte skattemässigt läggas till anskaffningsvärdet även om utgiften lagts till det redovisade värdet.

5 RIKTADE AVDRAGSBEGRÄNSNINGAR

5.1 Hybrida missmatchningar

Mot bakgrund av OECD:s BEPS-rekommendationer och ATAD införs särskilda regler om avdragsförbud vid vissa gränsöverskridande situationer avseende företag i intressegemenskap. [33] Avdragsförbudet gäller hybrida missmatchningar avseende hybridföretag och hybridinstrument; 24 kap. 15 a–15 e §§.

När ett hybridföretag är inblandat i ett skuldförhållande kan det uppstå dubbelavdrag när ett företag som hör hemma i en stat anses som ett självständigt skattesubjekt i den staten och samma företag anses som delägarbeskattat i den andra staten där ägaren har hemvist. Genom de nya reglerna medges avdrag endast i ett land och det regleras särskilt i vilket land som avdrag i första hand ska medges.

Hybrida finansiella instrument kan sägas ha en dubbel skepnad. Det utgivna finansiella instrumentet klassificeras i en stat som skuldinstrument med följd att avdrag kan medges för den betalning (ränta) som utgår på grund av innehavet. Enligt den andra statens skatterätt kan instrumentet vara klassificerat som ett eget kapital-instrument och betalningen som mottas är skattefri utdelning. Reglerna om hybridinstrument reglerar om avdrag ska vägras för betalningen alternativt om den betalning som mottas ska vara skattepliktig.

5.2 Ränteutgifter på vissa skulder inom intressegemenskap

Som framgår av propositionen anses inte de generella avdragsbegränsningsreglerna ge tillräckligt skydd för bolagsskattebasen utan det är nödvändigt att behålla dagens avdragsbegränsningsregler.

Reglernas tillämpningsområde förändras dock och strukturen blir delvis annorlunda. Reglerna ska alltjämt tillämpas på företag inom en intressegemenskap och definitionen av intressegemenskap ändras inte.

Som framgår nedan i avsnitt 6.1 införs en särskild räntedefinition i 24 kap. 2 § och denna gäller även vid tillämpning av den riktade ränteavdragsbegränsningsregeln. [34] Dagens regler innehåller subjektiva inslag och detta ändras i grunden inte varför många av tillämpningssvårigheterna torde kvarstå.

Enligt de nya reglerna får ett företag dra av ränteutgifter avseende en skuld till ett företag inom en intressegemenskap, dvs. alla interna lån omfattas, bara om det företag inom intressegemenskapen som faktiskt har rätt till den inkomst som motsvarar ränteutgiften uppfyller ett av två villkor, 24 kap. 18 §. För det första om mottagaren hör hemma i en stat inom EES eller om mottagaren hör hemma i en stat utanför EES med vilket Sverige har ingått ett skatteavtal som inte är begränsat till vissa inkomster och om företaget omfattas av avtalets regler om begränsning av beskattningsrätten och har hemvist i denna stat enligt avtalet. [35] För det andra om ränteinkomsten skulle ha beskattats med minst 10 procent enligt lagstiftningen i den stat där företaget hör hemma om företaget haft endast den inkomsten, det s.k. hypotetiska testet. [36] Genom de alternativa kraven kommer ränta som betalas till s.k. lågskattejurisdiktioner att träffas av avdragsbegränsningen.

Även om ett av villkoren är uppfyllt får inte ränteutgifterna dras av om skuldförhållandet uteslutande eller så gott som uteslutande har uppkommit för att intressegemenskapen ska få en väsentlig skatteförmån, 24 kap. 18 § tredje stycket. Bedömningen av om det är en väsentlig skatteförmån ska ske på samma sätt som idag. Dock har beviskravet minskat genom att enligt dagens regler ska det huvudsakliga skälet vara att uppnå en väsentlig skatteförmån. Avdragsförbud gäller i princip endast om det enda skälet (90–100 procent) [37] till att skuldförhållandet uppstått är att uppnå en väsentlig skatteförmån. Genom att lätta på beviskravet kommer färre företag att träffas av avdragsbegränsningen. Rättstillämpningen torde som grund inte underlättas genom det ändrade beviskravet, det ska alltjämt göras en bedömning av skälen för att skuldförhållandet uppstått.

På motsvarande sätt som idag medges enligt den nya regeln avdrag för en skuld till ett företag inom intressegemenskapen om lånet avser ett förvärv av en delägarrätt bara om förvärvet är väsentligen affärsmässigt motiverat, 24 kap. 19 §. Två ändringar görs emellertid i förhållande till idag. För det första omfattar den nya regeln endast skulder inom intressegemenskapen. För det andra ändras graden av affärsmässighet som måste vara för handen från huvudsakligen till väsentligen. Även detta torde innebära att färre företag omfattas av avdragsbegränsningen, men att det subjektiva inslaget gör att rättstillämpningen inte ändras.

Slutligen kan nämnas att reglerna om tillfälliga lån kommer att behållas medan tillämpningsområdet för reglerna om s.k. back-to-back-lån utvidgas till alla interna lån.

6 RÄNTA

6.1 Definitionen av ränteutgifter och motsvarande ränteinkomster

Ränta behöver definieras för tillämpningen av både den generella och den särskilda ränteavdragsbegränsningsregeln. Gränsdragningen påverkar bolagsskatten i den mån räntan inte blir avdragsgill. I 24 kap. 2 § anges att med ränteutgifter avses ränta och andra utgifter för kredit samt utgifter som är jämförbara med ränta. Denna definition gäller vid tillämpning av alla bestämmelser i 24 kap. Utöver denna allmänna definition finns även särskilda regler för ränteklassificeringen avseende derivatinstrument, 4 §, och finansiell leasing, 24 a kap. Vi behandlar dessa regler nedan.

För beräkning av räntenetton behöver även ränteinkomster definieras. I 3 § anges att med ränteinkomster avses inkomster som motsvarar ränteutgifter enligt 2 §.

I IL finns inte någon uttrycklig definition av vad som avses med ränta i allmänhet. Den generella definitionen i 24 kap. 2 § får tolkas utifrån räntebegreppets allmänna innebörd enligt doktrin och praxis och med de uttalande som finns i propositionen.

I propositionen ges en beskrivning av räntebegreppet såsom det beskrivits i doktrinen och tillämpats i den omfattande praxis som finns. Tillämpningen är i vissa avseenden komplicerad och praxis är inte helt entydig. [38] En generell utgångspunkt är att med ränteutgifter avses en kostnad för kredit, dvs. det belopp låntagaren återbetalar till långivaren utöver kapitalbeloppet såsom ersättning för lånet. Eftersom de svenska reglerna är en implementering av ATAD kan även vägledning erhållas från direktivet, artikel 2.1. I propositionen anges att även OECD:s BEPS-rekommendationer (åtgärd 4) ska beaktas. [39]

Avgränsningen av ränta gäller mot andra kostnader som är avdragsgilla vid inkomstberäkningen såsom driftskostnader, avskrivningar, avsättningar etc. Även avgränsningen mot utdelning är fortsatt aktuell eftersom räntor kan dras av inom ramen för avdragsutrymmet.

Klassificeras en kostnad som en avdragsgill driftskostnad etc. så minskar EBITDA och därmed avdragsutrymmet med 30 procent av beloppet. Om detta minskar ränteavdragen med 30 procent av beloppet medför det netto att en driftskostnad på säg 100 dras av samtidigt som ränteavdragen minskar med 30 och den beskattningsbara inkomsten minskar därför totalt sett med 70. Hade kostnaden istället klassificerats som en räntekostnad, som inte blir avdragsgill, hade den beskattningsbara inkomsten inte minskat alls. Det är således bättre med en klassificering som driftskostnad men avdragseffekten blir i denna situation bara 70 procent av driftskostnaden.

I propositionen [40] anges att räntebegreppet i 24 kap. avser ränta i ekonomisk mening vilket kommer till uttryck i att utöver ränta anges att även ”andra utgifter för kredit samt utgifter som är jämförbara med ränta” omfattas. Dessa uttryck definieras inte i lagtexten utan istället hänvisas till BEPS och ATAD samt en rad uttalanden i propositionen. Bland uttalandena kan kort följande nämnas:

När det gäller frågan om fakturakredit, s.k. factoring, ska till någon del behandlas som ränta beror det på vilken form av factoring det är. Om en faktura säljs omfattas avgiften för tjänsten, som överlåtaren erlägger, inte av räntebegreppet om fakturaföretaget tar över kreditrisken. Däremot omfattas en betalning till ett fakturaföretag av räntebegreppet vid olika former av belåning av fakturan.

Kreditförluster samt ned- och uppskrivning av lån ska inte behandlas som ränteutgifter respektive ränteinkomster. Detta innebär att avdrag för kreditförluster inte omfattas av ränteavdragsbegränsningsregeln.

S.k. tillskriven ränta på olika slag av avsättningar för framtida förpliktelser ska inte räknas som ränta eftersom det inte handlar om lånat kapital. Det gäller t.ex. utfästelser av pension som tryggas genom avsättning i balansräkningen i förening med kreditförsäkring. Det gäller även tillskriven ränta på leverantörsskulder och kundfordringar.

Tomträttsavgäld behandlas som en ränteutgift i inkomstslaget kapital; 42 kap. 27 §. Detta innebär dock inte att avgälden är ränta i ekonomiskt hänseende. Närmast kan den jämställas med en hyra. I och för sig kan generellt anses att hyror innefattar en räntekomponent, men reglerna i 24 och 24 a kap. är utformade så att denna räntekomponent bara bryts ut vid finansiell leasing. Det är då konsekvent att inte heller tomträttsavgäld räknas som ränta.

Med ”andra utgifter för kredit” avses utgifter som uppstår för att anskaffa lånat kapital. Enligt propositionen gäller det bl.a. olika slag av avgifter som långivare tar ut vid långivning, ränteskillnadsersättningar och utgifter för borgen. Däremot ska avgifter som är att betrakta som serviceavgifter inte räknas som utgifter för kredit.

Med uttrycket ”utgifter som är jämförbara med ränta” avses olika slag av utgifter som till sin karaktär är sådana att de bör motsvara ränta. Detta kan innebära komplicerade bedömningar av ersättningar på derivatinstrument (räntederivat) och avtal om ränteswap.

Däremot ska inte ersättningar på derivatinstrument som går ut på att säkra kursen på råvaror som ska levereras, ersättning för rätten att använda intellektuella rättigheter etc. räknas som ränta.

I ATAD anges att med lånekostnad avses vissa utländska valutakursvinster och valutakursförluster på lånat kapital och instrument med anknytning till införskaffandet av kapital. Enligt bedömningen i propositionen [41] är det lämpligt att vissa situationer där valutarisken har säkrats genom ett derivatinstrument omfattas av ränteregeln; se 24 kap. 4 §. Bestämmelsen gäller endast vid tillämpning av den generella ränteavdragsbegränsningsregeln. Med tillämpningen av den s.k. integrationsprincipen ingår valutakursvinster- respektive förluster i beräkningen i SEK av räntor, kapitalvinster etc. Någon särskild utbrytning av en räntedel i exempelvis en leverantörsskuld eller en kundfordran ska då inte göras. Den aktuella reformen torde inte ändra på denna tillämpning.

Negativa räntor är en aktuell företeelse. Det finns ingen särskild reglering av hur sådana räntor ska behandlas. För företagare som är låntagare torde negativa räntor inte förekomma. Vanligare är att finansiella institut har negativ kostnadsränta på inlåning samt negativ intäktsränta på sin utlåning till andra institut och Riksbanken. Närmast tillhands torde vara att behandla negativa räntor på vanligt sätt men med omvända förtecken. Dvs. en negativ kostnadsränta på inlåning (skulder) blir en pluspost vid beräkningen av räntenettot. Man kan även argumentera för att negativa räntor mer liknar förvaringsavgifter än räntor och då ska behandlas som vanliga intäkter och kostnader, men det är en mer okonventionell klassificering.

Enligt 24 kap. 5 § tredje stycket föreligger avdragsrätt i näringsverksamheten för s.k. vinstandelsränta under vissa förutsättningar. Föreligger avdragsrätt behandlas vinstandelsräntan såsom andra räntor, dvs. den omfattas av avdragsbegränsningsreglerna.

7 FINANSIELL LEASING

När det införs avdragsbegränsningsregler för ränta på lån kommer olika finansieringsalternativ att behandlas på ett inte neutralt sätt om inte räntedelen i leasingavtalen också omfattas av reglerna om avdragsbegränsning.

Ett finansiellt leasingavtal innebär ekonomiskt sett att leasetagaren har förvärvat tillgången. Leasegivaren har därmed en fordran motsvarande nuvärdet av samtliga leasingavgifter som leasetagaren förbundit sig att betala under leasingtiden med tillägg av ett nuvärdeberäknat restvärde. Leasetagaren anses ha motsvarande skuld till leasegivaren. Eftersom leasetagaren anses ha förvärvat tillgången har denne rätt att göra värdeminskningsavdrag. Leasingavgiften som betalas utgör dels amortering av skulden dels betalning av ränta.

Med detta synsätt som grund föreslogs i promemorian att finansiell leasing skulle redovisas efter sin ekonomiska innebörd och inte juridiska form. [42] Remissinstanserna var kritiska till ett så långtgående förslag och avstyrkte framför allt att avskrivningsrätten ska flyttas från leasegivaren (den civilrättslige ägaren) till leasetagaren. Reglerna i 24 a kap. om finansiell leasing begränsas nu till att parterna ska bryta ut räntedelen av leasingavgifterna. Detta gäller inte operationella leasingavtal där hela leasingavgiften alltjämt är avdragsgill som kostnad. [43]

De nya reglerna har utformats med redovisningsreglerna [44] som förebild. Det betonas dock att reglerna i IL är särskilda skatteregler som formellt frikopplar beskattningen från redovisningen.

Reglerna ska tillämpas på lager, inventarier, byggnader, markanläggningar och mark som omfattas av ett finansiellt leasingavtal. Däremot ska reglerna inte tillämpas på licensavtal och andra immateriella tillgångar som avses i 18 kap. 1 § andra stycket IL; 24 kap. 4 §.

Reglerna om finansiell leasing är en del av den generella avdragsbegränsningsregeln. Effekten kan således bli att avdrag inte medges för den del av leasingavgiften som anses utgöra ränta.

Eftersom det endast är finansiella leasingavtal som omfattas måste dessa definieras; 24 a kap. 4 §. Med finansiellt leasingavtal avses enligt de nya reglerna ett avtal enligt vilket

  1. en leasegivare under en avtalad period ger en leasetagare rätt att använda tillgångar i utbyte mot betalning, och
  2. de ekonomiska risker och fördelar som är förknippade med att äga tillgången uteslutande eller så gott som uteslutande överförs från leasegivaren till leasetagaren.

Vid bedömningen av om väsentliga risker och förmåner har överförts ska vägledning hämtas från Bokföringsnämndens K3-regelverk. [45] Det ska göras en samlad bedömning av samtliga omständigheter i det enskilda fallet, något som inte sällan kan vara problematiskt. Reglerna torde framför allt få effekt på lös egendom och endast i undantagsfall på fast egendom. [46] Eftersom det är fråga om särskilda skatterättsliga regler kan det uppstå situationer då det görs olika bedömningar redovisnings- respektive skatterättsligt. [47]

När det väl konstaterats att frågan är om ett finansiellt leasingavtal ska leasetagaren bestämma hur stor del av betalningarna som utgör ränta. Enligt huvudregeln bestäms räntedelen till den ränta som parterna har avtalet om; 24 a kap. 11 §. [48] Räntan kan uttryckligen framgå av avtalet eller av fakturan.

På grund av exempelvis affärsmässiga skäl kan leasegivaren välja att inte ange någon ränta i avtalet. Då ska räntedelen istället beräknas enligt en alternativregel; 24 a kap. 12–13 §§. [49] Någon valfrihet för leasetagaren att välja mellan alternativregeln och huvudregeln finns inte utan är villkoren för att tillämpa huvudregeln uppfyllda ska den tillämpas.

Enligt alternativregeln ska först beräknas leasingskuldens storlek. Skulden motsvarar det lägsta av den leasade tillgångens verkliga värde och nuvärdet av minimileaseavgifterna. [50] Som framgår av bl.a. lagrådets yttrande är alternativregeln tekniskt komplicerad och svårtillämpad. Den innehåller fem olika variabler som användas i en formel för beräkning av nuvärdessumman. [51]

Alternativregeln är en anpassning till redovisningsreglerna och för företag som tillämpar reglerna om finansiell leasing i sin redovisning torde tillämpningsproblemet vara mindre. I dessa fall är det mer olyckligt att de inte kan tillämpa alternativregeln, när villkoren för att tillämpa huvudregeln är uppfyllda, för att därigenom få en överensstämmelse i vart fall i tillämpningen mellan koncernredovisning och beskattning.

Skillnaden mellan skuldens nuvärdevärde och nominella värdet av de sammanlagda betalningarna utgör det finansiella leasingavtalets sammanlagda räntedel. Som en komplicerande faktor får inte denna ränta fördelas linjärt över leasingperioden. Den ska fördelas genom att den beräknas för varje beskattningsår med ett belopp som motsvarar en fast räntesats för den tänkta skuld som leasetagaren har under respektive år. I praktiken kommer ränteutgiften att minska i takt med att skulden minskar.

Företag med mindre leasingåtaganden behöver inte bryta ut någon räntedel från leasingavgiften. Detta gäller om företagets, eller företagens som ingår i samma intressegemenskap, sammanlagda leasingavgifter för finansiella leasingavtal är mindre än en miljon kronor för beskattningsåret; 24 a kap. 2 §. [52]

8 AVSLUTANDE SYNPUNKTER

Ändringarna i bolagsbeskattningen 2019 är den mest genomgripande reformeringen sedan skattereformen 1991. Den reformen innebar en genomgripande förändring av principerna och strukturen för bolagsbeskattningen, som fick stort genomslag på bolagens skatteöverväganden. 2019 års reform är långt mindre av denna karaktär. Struktureffekterna gäller en minskad skillnad mellan lånefinansiering och eget kapital-finansiering. Genom att taket för ränteavdrag är högt gäller incitamentet för en sådan förändring endast för vissa företag och då endast på marginalen. Ränteavdragsbegränsningarna innebär framför allt ökat skydd för den svenska skattebasen och bör medföra viss omstrukturering av bolagens internationella finansieringsstruktur.

Reformen ökar onekligen bolagens regelbörda. Genom tröskeln på 5 miljoner kronor ”undantas” dock det stora flertalet bolag. De är dock i princip inte undantagna från att tillämpa reglerna. En beräkning måste göras för att se om bolaget ligger under taket. Därför är det fler än de drygt 2000 företag som enligt propositionen träffas av den generella avdragsbegränsningen som måste tillämpa reglerna. Frågan är hur noggrann en beräkning måste vara. Några formella lättnader i beräkningen har inte införts. Det återstår att se om Skatteverket kan och kommer att utfärda ett ställningstagande om detta, som kan innebära lättnader i regeltillämpningen.

De offentligfinansiella konsekvenserna av reformen är enligt propositionen inte helt neutrala. Reformen leder enligt beräkningarna till en varaktig positiv offentligfinansiell intäkt på ca 1,5 miljarder kronor. [53] Finansdepartementets beräkningar görs som statiska effekter med fasta priser och baser, dvs. utan beaktande av dynamiska effekter. De senare kan leda till att företagens inkomster kan komma att öka på grund av att reformen stimulerar till ökade investeringar och därmed bolagsskatteintäkterna för staten. Detta kan medföra en ytterligare sänkning av bolagsskattesatsen. Det återstår att se, men vi hoppas att det blir så.

Peter Melz är professor i finansrätt vid juridiska institutionen, och verksam vid SCCL, Stockholms universitet.

Peter Nilsson, adjungerad professor i skatterätt vid Juridiska fakulteten, Lunds universitet.

Erik Norrman är universitetslektor i nationalekonomi vid Nationalekonomiska institutionen, Lunds universitet.

  • [1]

    Se exempelvis, OECD Tax Policy Studies, Fundamental Reform of Corporate Income Tax, 2007.

  • [2]

    Group of Twenty Finance Ministers and Central Bank Governors, vari bl.a. Sverige ingår.

  • [3]

    I denna artikel kommer hänvisningar ske till ATAD, och i mindre utsträckning till BEPS. Reglerna om ränteavdragsbegränsningar och hybridinstrument finns i ATAD (2016/1164) artikel 4 räntebegränsningsregel och artikel 9 hybrida missmatchningar (ändringar i 2017/952) och i BEPS Action 2 (”Neutralising the Effects of Hybrid Mismatch Arrangements”) och BEPS Action 4 (”Limiting Base Erosion Involving Interest Deductions and Other Financial Payments).

  • [4]

    24 kap. 10 a–f §§ IL och prop. 2008/09:65. Reglerna ändrades 2013, prop. 2012/13:1.

  • [5]

    Slutbetänkande av Företagsskattekommittén, Neutral bolagsskatt – för ökad effektivitet och stabilitet (SOU 2014:40).

  • [6]

    Nya skatteregler för företagssektorn, FI2017/02752/S1.

  • [7]

    Prop. 2017/18:245.

  • [8]

    Kostnaden ökar eftersom staten nu måste använda andra mer snedvridande skatter för finansiering. Utgifterna bör minska eftersom nyttan av offentliga utgifter antas vara avtagande.

  • [9]

    Auerbach, A.J. (2005), ”Who bears the corporate tax? A review of what we know.” NBER Working Paper no 11686, October.

  • [10]

    Södersten, J. (2014), Bolagsbeskattningens incitamentseffekter, Expertrapport till Företagsskattekommittén, Bilaga 7. SOU 2014:40 s. 839.

  • [11]

    De Mooij, R och Ederveen, S. (2008), Corporate tax elasticities: a reader’s guide to empirical findings. Oxford Review of Economic Policy, 24(4), 680–697.

  • [12]

    Brown, J. R., Fazzari, S. M. och Petersen, B. C. (2009), Financing Innovation and Growth: Cash Flow, External Equity and the 1990s R&D Boom. Journal of Finance 64 (1): 151–85.

  • [13]

    Enligt riksdagsordningens bestämmelser om en sammanhållen budgetprocess ska alla förslag med väsentliga ekonomiska konsekvenser läggas fram i budgetpropositionen.

  • [14]

    I denna fråga förordade 50 remissinstanser EBITDA, varav många var enskilda företag.

  • [15]

    Prop. 2017/18:245 s. 302.

  • [16]

    Det märks i remissvaren där nästan alla företag som förordat EBITDA tillhör denna kategori.

  • [17]

    24 kap. 21 § IL, varav framgår att även vissa i utlandet delägarbeskattade juridiska personer som ägs av bara obegränsat skattskyldiga fysiska personer undantas.

  • [18]

    Se 24 kap. 22 §.

  • [19]

    Se nedan angående kvarstående negativt räntenetto.

  • [20]

    Ränteutgifter som inte får dras av enligt de riktade avdragsbergränsningsreglerna ska således inte öka underlaget.

  • [21]

    Eftersom avdragsbegränsningen gäller på handelsbolagsnivå ska inte resultatet också ingå i ägarens avdragsunderlag.

  • [22]

    Siffrorna bygger på ett exempel i författningskommentaren till 24 kap. 25 § IL, prop. 2017/18:245 s. 371 f.

  • [23]

    Ränteutgifter på 90 minskat med ränteinkomster på 10.

  • [24]

    Skälet till att avdragsunderlaget definieras på ifrågavarande sätt är att i många fall ska göras skattemässiga justeringar av det bokförda resultatet, prop. 2017/18:245 s. 101.

  • [25]

    Ingår skattefria inkomster eller icke avdragsgilla utgifter i beloppet ska justering ske för dessa.

  • [26]

    Överskottet av näringsverksamheten utgör resultatet före skattemässiga justeringar, värdeminskningsavdrag och avdrag för räntenetto. Varken avdrag för räntor som träffas av de särskilda avdragsbegränsningsreglerna eller kapitalvinster på näringsbetingade andelar ingår i överskottet.

  • [27]

    Som framgår ovan utgörs avdragsunderlaget av skattemässigt EBITDA dvs. rörelseresultatet justerat för skattefria inkomster och icke avdragsgilla utgifter men före avskrivningar och avdrag för negativt räntenetto.

  • [28]

    Prop. 2017/18:245, s. 133 f.

  • [29]

    Som framgår ovan avses med avdragsutrymme 30 procent av avdragsunderlaget.

  • [30]

    Ett krav är att avdraget redovisas öppet i en inkomstdeklaration för ett beskattningsår med samma deklarationstidpunkt.

  • [31]

    I punkt 1 av anvisningarna till 23 § kommunalskattelagen fanns en bestämmelse om att ränta fick inräknas i anskaffningsvärdet. Bestämmelsen infördes inte i IL eftersom frågan ansågs omfattas av det s.k. kopplade området, prop. 1999/2000:2, del 2, s. 177.

  • [32]

    Med inventarier avses även byggnadsinventarier och markinventarier.

  • [33]

    Begreppet intresseföretag skiljer sig i detta fall från hur begreppet tillämpas inom ramen för övriga ränteavdragsregler.

  • [34]

    Sådana valutakursförändringar som anges i 24 kap. 4 § träffas inte av ränteavdragsbegränsningsreglerna för skulder inom en intressegemenskap.

  • [35]

    Motsvarande villkor finns idag i 24 kap. 10 e § första stycket IL.

  • [36]

    Även detta villkor finns idag, 24 kap. 10 d § första stycket.

  • [37]

    Prop. 2017/18:245, s. 365.

  • [38]

    Se om detta bl.a. Anna Lewanders avhandling Den skatterättsliga gränsdragningen mellan ränta och utdelning, Uppsala 2016.

  • [39]

    Se prop. 2017/18:245 s. 357 för författningskommentarens där det återges vad som anges i ATAD och BEPS.

  • [40]

    Se avsnitt 9.2 prop. 2017/18:245 och författningskommentaren.

  • [41]

    Prop. 2017/18:245, s. 216.

  • [42]

    Promemorian s. 185 ff.

  • [43]

    Även operationella leasingavtal kan sägas innehålla en räntekomponent. Genom att dessa inte omfattas av regleringen kan hävdas att olika leasingavtal inte längre kommer att behandlas neutralt, jfr lagrådets yttrande.

  • [44]

    BFNAR 2012:1 Årsredovisning och koncernredovisning, K3.

  • [45]

    Punkterna 20.2 och 20.3, se prop. 2017/18:245, s. 378.

  • [46]

    Jordabalkens formkrav gör att optionsavtal och liknande inte kan göras gällande.

  • [47]

    Exempelvis anges ”i allt väsentligt” som rekvisit i K3 och ”uteslutande eller så gott som uteslutande” i IL.

  • [48]

    Härvid bör särskilt uppmärksammas att denna beräkning skiljer sig från den som görs i redovisningen. Det innebär att företag kan behöva göra två olika beräkningar, en i koncernredovisningen enligt K3 och en annan skatterättsligt.

  • [49]

    Alternativregeln ska tillämpas även när räntan avviker från vad som skulle ha avtalats mellan sinsemellan oberoende parter.

  • [50]

    Med minimileasingavgift avses summan av de sammanlagda leasingavgifterna under leasingperioden med tillägg av garanterat restvärde.

  • [51]

    Nuvärdessumman, den periodvisa betalningen, slutbetalningen, antalet år och räntan.

  • [52]

    Både FSK och i promemorian föreslogs förenklingsregler. Enligt det senare förslaget var det leasingskulden som utgjorde gränsvärde.

  • [53]

    Prop. 2017/18:245, s. 343 ff.

Sifferkollen Läs mer

Belopp

Basbelopp
År 2017 2018 2019
Prisbasbelopp 44 800 45 500 46 500
Förhöjt pbb. 45 700 46 500 47 400
Inkomstbasbelopp 61 500 62 500 64 400
Utdelning fåmansföretag
År 2017 2018 2019
Schablonbelopp 163 075 169 125 171 875

Räntesatser

Periodiseringsfond
År 2017 2018 2019
Räntesats 0,36* 0,36 0,51

* 0,19 om räkenskapsåret börjar 2016 och avslutas 2017.

Referensränta
År 2016-07-01 2019-07-01
Räntesats -0,5 0,0
Ränta på skattekontot
Period 2013-2016 2017 -
Intäkt 0,5625 0
Kostnad Låg 1,25 1,25
Kostnad Hög 16,25 16,25
Räntefördelning
Inkomstår 2017 2018 2019
Positiv 6,27 6,49 6,51
Negativ 1,50 1,50 1,51
Statslåneränta
År 2016 2017 2018
31 maj 0,57 0,34 0,49
30 nov 0,27 0,49 0,51

Traktamenten

Bilresor
Inkomstår 2017 2018 2019
Egen bil 18,50 18,50 18,50
Förmånsbil, diesel 6,50 6,50 6,50
Förmånsbil, bensin 9,50 9,50 9,50
Kostförmån
År 2017 2018 2019
Frukost, lunch och middag 225 235 245
Lunch eller middag 90 94 98
Frukost 45 47 49
Skattefria gåvor
År 2017 2018 2019
Julgåva 450 450 450
Jubileumsgåva 1 350 1 350 1 350
Minnesgåva 15 000 15 000 15 000

Skattesatser

Bolagsskatt
År 2017 2018 2019
Skattesats 22% 22% 21,4%
Mervärdesskatt
År 2017 2018 2019
Normal

25 %

25 % 25 %
Livsmedel, krog m.m. 12 % 12 % 12 %
Persontransport, böcker m.m. 6 % 6 % 6 %
Arbetsgivaravgifter/egenaavgifter
Födda -1937 1939 - 1953 1954 -
Arb. avgifter 6,15% 16,36% 31,42%
Egenavgifter 6,15% 16,36% 28,97%