Skattenytt nr 1 2019 s. 12

Lag mot skatteflykt och EU:s krav på icke-genuina arrangemang

Från och med årsskiftet ska EU:s medlemsländer införa en generell skatteflyktsbestämmelse. Skatteflyktsbestämmelsen tar sikte på att motverka arrangemang som inte är genuina. Artikeln beskriver i kort skillnader och likheter mellan icke-genuina arrangemang i EU:s skatteflyktbestämmelse och den svenska skatteflyktslagen. Kommer direktivets krav på icke-genuina arrangemang ändra tillämpningen av skatteflyktslagen eller kan kravet på icke-genuina arrangemang redan anses vara inbyggt i svensk rättspraxis då skatteflyktslagen tillämpas?

1 INLEDNING

Kan Europeiska Unionens (EU) krav på införandet av en generell skatteflyktsbestämmelse i syfte att motverka skatteflyktsmetoder som inte har behandlats genom särskilt riktade bestämmelser, ändra tillämpningen av den svenska lagen mot skatteflykt (skatteflyktslagen)? [1]

EU har i Rådets direktiv om fastställande av regler mot skatteflyktsmetoder som direkt inverkar på den inre marknadens funktion, [2] fastställt att medlemsstaterna måste införa en generell skatteflyktsbestämmelse [3] och att den ska tillämpas på icke-genuina arrangemang som tillkommit i huvudsakligt syfte att skapa en skattefördel och som motverkar målet eller syftet med tillämplig skatterätt. [4] Direktivet är av de minimis karaktär. [5] Nationell lagstiftning måste således minst täcka de minimikrav som direktivet anger, samtidigt som det tillåter nationell lagstiftning som går utöver vad direktivet medger.

Sverige har redan en generalklausul mot skatteflykt [1] vars syfte är att motverka förfaranden som har det huvudsakliga syftet att uppnå skattelättnader som står i strid med lagens anda och mening. [6] Regeringens promemoria om genomförandet av Controlled Foreign Companies (CFC) regler mot skatteundandragande, uttrycker att bestämmelserna i skatteflyktslagen omfattar kraven i EU:s direktiv. Enligt promemorian behöver därför den svenska skatteflyktslagen inte ändras. Promemorian behandlar inte vad som konstituerar ett icke-genuint arrangemang, [7] vilket denna artikel ska problematisera vidare kring.

Skatteflyktslagen [1] fångar upp transaktioner vars huvudsakliga syfte är att uppnå en väsentlig skatteförmån som står i strid med lagstiftningens syfte. [8] Detta utan krav på att transaktionerna ska vara innehållslösa, dvs. icke-genuina. Skatteflyktslagen kan i sin lydelse anses mer långtgående än direktivets minimikrav. [9] Om skatteflyktslagen behålls i sin nuvarande lydelse finns det en risk att den även tillämpas på genuina förfaranden, dvs. förfaranden som åtminstone i viss mån innehåller substans i form av faktisk genuin affärsverksamhet. Tillämpas den på genuina förfaranden samtidigt som den anses ha en hindrande eller diskriminerande verkan på den fria rörligheten eller etableringsfriheten, är risken att skatteflyktslagen bedöms strida mot EU-rätten. Frågan är därför om direktivets krav på icke-genuina arrangemang ändrar tillämpningen av skatteflyktslagen eller om kravet på icke-genuina arrangemang redan kan anses vara inbyggt i svensk rättspraxis vid tillämpning av skatteflyktslagen?

För att besvara nämnda frågeställning har i denna artikel rättsfall där Högsta förvaltningsdomstolen (HFD) och regeringsrätten (RR) tillämpat skatteflyktslagen analyserats i syfte att undersöka om icke-genuina arrangemang har varit förhanden då skatteflyktslagen har funnits vara tillämplig. [10]

Principen om rättshandlingars verkliga innebörd och genomsyn är nära besläktade med, eller utgör en del av, skatteflyktsproblematiken och är ett naturligt första steg innan skatteflyktslagen prövas. Denna artikel tar avstamp i steget efter, dvs. då genomsyn eller verklig innebörd inte funnits tillämplig och istället skatteflyktslagen kan komma att aktualiseras. Avsikten med denna artikeln är att behandla skillnader mellan skatteflyktslagen och EU:s generella skatteflyktsbestämmelse samt att undersöka om EU:s krav på icke-genuina arrangemang redan kan anses vara inbyggt i svensk rättspraxis vid tillämpning av skatteflyktslagen. Skatteflyktslagen och EU:s generella skatteflyktsbestämmelse förhållande till dubbelbeskattningsavtal samt metoder för att tillämpa genomsyn, verklig innebörd, omkaraktärisering etc. behandlas inte i denna artikel.

2 SKATTEFLYKTSLAGEN OCH EU

2.1 Artikel 6 lydelse

Allmän regel mot missbruk

  1. Vid beräkningen av det skattepliktiga underlaget för bolagsskatt ska en medlemsstat inte ta hänsyn till ett arrangemang eller en uppsättning arrangemang som har införts med det huvudsakliga syftet eller ett av de huvudsakliga syftena att få en skattefördel som motverkar målet eller syftet med tillämplig skatterätt och som inte är genuina med beaktande av alla relevanta fakta och omständigheter. Ett arrangemang kan bestå av mer än ett steg eller av mer än en del.
  2. Vid tillämpning av punkt 1 ska ett arrangemang eller en uppsättning arrangemang betraktas som icke-genuina i den utsträckning som de inte har införts av giltiga kommersiella skäl som återspeglar den ekonomiska verkligheten.
  3. Om ett arrangemang eller en uppsättning arrangemang inte ska tas hänsyn till i enlighet med punkt 1 ska det skattepliktiga underlaget beräknas i enlighet med nationell rätt.

2.2 Vad är ett icke-genuint arrangemang?

Artikel 6, den generella regeln mot skatteflykt i direktivet ska spegla EU domstolens (EUD) tester för att avgöra om arrangemangen är att anses vara konstlade (dvs. icke-genuina). [11] Det är EUD:s allmänna missbruksprincip som har vuxit fram ur EUD rättspraxis genom rättsfall så som Emsland-Stärke, [12] Halifax, [13] Cadbury Schweppes [14] och Thin Cap Litigation, [15] som ligger till grund för artikel 6.

Textlydelsen i direktivets artikel 6 punkt 1 återger den allmänna regeln om missbruk. Där återfinns det objektiva kravet på att arrangemangen eller arrangemanget ska ge en skattefördel samt det subjektiva kravet att arrangemangen eller arrangemanget ska ha tillkommit i syfte att erhålla en skattefördel. Dessutom ska arrangemanget eller arrangemangen motverka målet eller syftet med tillämplig skatterätt och framstå som icke-genuina med beaktande av all relevant fakta och omständigheter. Enligt punkt 2 ska arrangemangen betecknas som icke-genuina i den utsträckning som de inte har genomförts av giltiga kommersiella skäl som återspeglar den ekonomiska verkligheten.

EUD:s rättspraxis har tidigare visat att arrangemangen i princip måste sakna substans för att den allmänna missbruksprincipen ska vara tillämplig. [16] Annars gäller att skattesubjekten har en legal rätt att strukturera sin affärsverksamhet så att skatten minimeras. [17] Frågan om hur mycket substans ett arrangemang måste innehålla sätts dock i gungning i och med att artikel 6 punkt 2 öppnar för möjligheten att se icke-genuina arrangemang som någonting utöver vad EUD medger. Att arrangemangen ska kännetecknas av att de har införts av giltiga kommersiella skäl som återspeglar den ekonomiska verkligheten, [18] ger i sin lydelse intryck av att arrangemangen kan ha substans men att bestämmelsen ändå kan tillämpas om arrangemangen saknar giltiga kommersiella skäl som återspeglar den ekonomiska verkligheten.

För att lättare förstå vad EUD:s rättspraxis utarbetat ger ”Rådets resolution om samordning av reglerna för CFC-bolag och underkapitalisering inom EU” en viss vägledning. Här framgår att nationella regler som har en hindrande effekt på fördragens friheter kan rättfärdigas när det gäller just konstlade upplägg. I resolutionen förtydligas den allmänna missbruksprincipen och hur missbruk ska identifieras. [19] Behovet av att förhindra skatteundandragande samt strävan att skapa en välavvägd fördelning av beskattningsrätten framställs som giltiga skäl till att genom lagstiftning begränsa fördragsfriheterna. Kravet på att reglerna ska vara proportionerliga betonas. Därför understryks att generellt sett är det endast allmänna regler som träffar konstlade upplägg som förhindrar skatteundandragande som kan rättfärdigas. För att identifiera ett icke-genuint upplägg listar resolutionen faktorer som kan indikera dess existens. Dessa är;

  1. avsaknad av ekonomiska eller affärsmässiga skäl som reflekterar den ekonomiska verkligheten,
  2. avsaknad av en verklig ekonomisk etablering,
  3. avsaknad av lokaler, personal och utrustning som indikerar att det faktiskt finns en fysisk existens,
  4. oproportionerligt mycket kapital i förhållande till vad som faktiskt behövs för att bedriva verksamheten,
  5. att avtal som ingåtts av den skattskyldige saknar ekonomisk innebörd och affärsmässiga skäl om man bortser från den skatteförmån som uppkommer.

Europeiska kommissionens (kommissionen) rekommendation om aggressiv skatteplanering [20] ger även den vägledning till hur man fastställer förekomst av missbruk. Inledningsvis definieras arrangemang som, ”alla transaktioner, system, insatser, verksamheter, avtal, bidrag, överenskommelser, löfte, åtaganden eller händelser.” [21] Ett arrangemang är icke-genuint om det saknar de giltiga kommersiella skäl som återspeglar verkligheten. Faktorer som kan indikera att det är icke-genuint listas. [22] Där nämns att;

  1. arrangemangens rättsliga form inte motsvarar det rättsliga innehållet i arrangemangen som helhet, [23]
  2. arrangemangen uppfattas inte som normala i förhållande till rimligt affärsbeteende, [24]
  3. arrangemangen framstår som cirkulära [25] eller som att de tar ut varandra. [26]

Vidare ska relationen mellan skattesubjektets företagsrisker samt kassaflöden och skatteförmånen få skatteförmånen att framstå som betydande [27] och vinsten minimal i förhållande till den skatteförmån som uppnås. Allt detta kan indikera att arrangemangen inte har giltiga kommersiella skäl som återspeglar verkligheten och att de därför inte ska anses som genuina. [28]

Skattesubjektets syfte ska vara att erhålla en skatteförmån. [29] , [30] Rekommendationen är att medlemsstaterna jämför skattesubjektets skattesituation då de påstått icke-genuina arrangemangen företas kontra samma skattesituation fast utan de påstådda icke-genuina arrangemangen. [31] Att jämföra ett arrangemang som skapar en otillbörlig skatteförmån, med ett annat hypotetisk arrangemang som inte skapar en otillbörlig skatteförmån. I praktiken torde ett sådant här ”tankeexperiment” vara ganska så svårt att faktiskt genomföra.

Vad medlemsstaterna specifikt ska försöka att identifiera vid jämförelsen är, belopp som inte ingår i skattebasen, [32] att den skattskyldige utnyttjar ett avdrag, [33] att den skattskyldige ådrar sig en förlust av skatteskäl, [34] att ingen källskatt ska betalas [35] eller att utländsk skatt avräknas. [36] Om alla andra syften framstår som obetydliga, torde slutsatsen kunna dras att ett av skattesubjektets huvudsakliga syften är att erhålla en skatteförmån.

Uppräkningen bör inte ses som komplett och det är oklart hur många, om nödvändigtvis någon, av de uppräknade faktorerna som måste aktualiseras för att ett icke-genuint förhållande ska anses föreligga. [37]

Det är tydligt att utgångspunkten i den allmänna missbruksprincipen är att skattesubjektet har rätt att strukturera sin verksamhet skattemässigt effektivt. [37] Det är inte missbruk eller skatteflykt att skatteplanera. Den fria rörligheten och rättigheten att etablera sig i ett annat medlemsland gäller för företag även om anledningen till etableringen är att kunna dra fördel av förmånligare skattevillkor i ett annat land. [38] EUD skyddar den fria rörligheten och etableringsrätten genom att underkänna nationella skatteregler som verkar hindrande gentemot dessa. [39] Det råder även förbud mot diskriminering av nationalitet. [40] Utgångspunkten är att särbehandling av bolag med gränsöverskridande verksamhet kontra rent nationell verksamhet inte accepteras. Medlemsländers lagstiftning som inskränker skattesubjektens möjlighet att nyttja fördragsfriheterna måste uppfylla en eller flera rättfärdigandegrunder. Dessa rättfärdigandegrunder vara proportionerliga med lagstiftningens syfte. [41] Den skattskyldiges missbruk av fördragsfriheterna är en rättfärdigandegrund. [42]

Direktivet avser att motverka missbruk och att öka den genomsnittliga skyddsnivån mot aggressiv skatteplanering. [43] För att förstå vilken räckvidd som artikel 6 har måste skillnaden mellan vad som utgör missbruk och vad som utgör aggressiv skatteplanering tydliggöras. EU-rätten skiljer på missbruk och aggressiv skatteplanering. Medan missbruk baseras på kringgående eller motverkande av tillämplig lagstiftning [44] så innebär aggressiv skatteplanering att skattesubjektet utnyttjar missmatchningar mellan länders skattesystem. Aggressiv skatteplanering är, enligt EU, när skattesubjektet försöker minska sin skattebörda genom att nyttja teknikaliteter eller oförenligheter mellan två eller flera skattesystem. [45]

2.3 Artikel 6 och skatteflyktslagen

Skatteflyktslagens förhållande till EU-rätten har inte prövats. Det finns ingenting i skatteflyktslagen som indikerar att den inte är tillämplig på gränsöverskridande transaktioner. Den utgör inte i sig en negativ särbehandling av gränsöverskridande transaktioner kontra inhemska. Vid tillämpning av skatteflyktslagen förordas att rättstillämparen jämför det aktuella förfarandet med det förfarande som anses ligga närmast till hands [46] för att undersöka om en skatteförmån har uppstått. Vid en gränsöverskridande situation måste rättstillämparen även göra bedömningen om skatteflyktslagen är att anse som negativt särbehandlande gentemot en nationell situation. Det är en jämförelse som kan vara svårt att göra, emedan en motsvarande hypotetisk situation måste tillskapas, som kanske inte skulle kunna genomföras i verkligheten. [47]

Jag menar att EU:s direktiv och artikel 6 tillför ytterligare en dimension till frågan hur skatteflyktslagen ska tillämpas. Nu måste både nationella och gränsöverskridande arrangemang granskas i syfte att undersöka om ett förfarande eller arrangemang kan ses som icke-genuint eller ej, de gränsöverskridande situationerna får inte särbehandlas kontra de nationella. I promemorian förs, i mina ögon, inget djupare resonemang om vad som konstituerar ett icke-genuint arrangemang. [48] Promemorian anger endast att för att bedöma vad som är att anse som icke-genuina arrangemang ska all relevant fakta och omständigheter beaktas. [49]

Jämför man vår svenska skatteflyktslag med EU:s artikel 6 så verkar det råda en samsyn, både i promemorian och i doktrin, att skatteflyktslagen kan anses vara något mer långtgående än vad direktivet kräver. [50] Båda bestämmelserna förordar arrangemang eller uppsättningar av arrangemang samt en rättshandling eller flera rättshandlingar som en del av ett förfarande, genomfört i syfte att uppnå en skattefördel eller skatteförmån. [51] Skatteflyktslagen kräver att skatteförmånen ska vara väsentlig medan artikel 6 inte innehåller något kvantifierande adjektiv. I regeringens promemoria dras slutsatsen att det troligtvis inte är värt att processa om belopp som understiger vad som är aktuellt vid tillämpning enligt skatteflyktslagen. [52] Till skillnad från artikel 6, innehåller skatteflyktslagen ett medverkansrekvisit. Promemorian menar att det ändå får anses som underförstått att det i artikel 6 finns ett krav på direkt eller indirekt medverkan. [53] I båda bestämmelserna ska lagens syfte ha motverkats eller kringgåtts. Promemorian drar slutsatsen att ordvalen, huvudsakliga skälet i artikel 6, och övervägande skälet, i skatteflyktslagen är att anse som likvärdiga. Som bekant innehåller direktivet kravet att arrangemangen ska vara icke-genuina. Det är ett krav som skatteflyktslagen saknar. Både Ståhl och Tjernberg menar att skatteflyktslagens rekvisit även täcker upplägg som inte är konstlade och därför kan skatteflyktslagen ges en vidare tillämpning. [54]

Även om det finns många likheter mellan ordvalen i de båda bestämmelserna medför kravet på icke-genuina arrangemang att avsiktsrekvisitet och det subjektiva rekvisitet att bestämmelsernas tillämplighet möjligtvis kan komma att skilja sig åt. Enligt EUD spelar det subjektiva rekvisitet begränsad eller åtminstone mindre roll till förmån för kravet på att det ska vara ett icke-genuint arrangemang. Enligt direktivets lydelse är skattesubjektets avsikt av betydelse först när det har konstaterats att det är ett icke-genuint arrangemang. I skatteflyktslagen ska, oavsett om det är ett icke-genuint arrangemang eller ej, omständigheterna viktas så avsikten att erhålla en skatteförmån framstår som det övervägande skälet till förfarandet. Skatteflyktslagen skiljer sig också från artikel 6 på så vis att den även kan tillämpas på aggressiv skatteflykt så väl som missbruk. [55]

Vilken instans som har behörighet att tillämpa de båda bestämmelserna skiljer sig åt också åt. Skatteflyktslagen tillämpas av Skatterättsnämnden (SRN) och förvaltningsdomstolen medan EUD visar att myndigheter kan tillämpa de allmänna missbruksprincipen. [56] Vilka instanser i Sverige som ska tillämpa skatteflyktslagen i framtiden tar promemorian inte ställning till. Sverige har genom direktivet en skyldighet att åtminstone tillämpa artikel 6 på icke-genuina arrangemang, att inte göra det skulle kanske kunna ses som olagligt statsstöd. [57]

3 ICKE-GENUINA FÖRHÅLLANDEN I SVENSK RÄTT

3.1 Inledning till rättsfallsgenomgången

Eftersom skatteflyktslagens fyra rekvisit [58] till stor del återfinns i artikel 6 har utgångspunkten för analysen i artikeln varit, att om domstolen inte har kunnat tillämpa skatteflyktslagen så har domstolen inte heller kunnat tillämpa artikel 6. De svenska rättsfallen har sedan jämförts med direktivets artikel 6, rättsfall från EUD, ”Rådets resolution av den 8 juni 2010 om samordning av regler för CFC-bolag och underkapitalisering inom Europeiska unionen (2010/C 156/01)” samt ”Kommissionens rekommendation av den 6 december 2012 om aggressiv skatteplanering (2012/772/EU)”. Rådets resolution och kommissionens rekommendation är, icke-bindande rättsakter för EU:s medlemsstater men de tjänar som vägledande tolkningshjälp för att fastställa vad som kan utgöra ett icke-genuint arrangemang.

Skatteflyktslagen är förhållandevis svår att tillämpa. Vaga rekvisit som ska täcka oförutsedda situationer, utröna lagstiftarens syfte och samtidigt öppnar för olika uppfattningar om vad som kan vara en väsentlig skatteförmån ska balanseras mot legalitetsprincipen och dess krav på förutsebarhet. Både Tjernberg och Påhlsson anser att lagen lämpar sig för tillämpning in casu. [59] En rik praxis har efterfrågats i syfte att skapa prejudikat över hur skatteflyktslagen ska tillämpas för att därigenom öka förutsebarheten så väl som rättssäkerheten. [60] Detta har hittills inte skett, utan tillämpningen av skatteflyktslagen har istället varit föremål för kritik eftersom inget mönster i hur lagen har tillämpats av domstolen har kunnat utrönas. [61]

I de rättsfall där skatteflyktslagen har tillämpats i svensk domstol har det, förståeligt nog inte gjorts någon efterforskning om arrangemangen eller förfarandet kan anses vara icke-genuina. Vissa rättsfallsreferat är, enligt mig, pedagogiskt och metodiskt utformade där det lätt går att följa hur domstolen har resonerat [62] medan domstolen i andra rättsfall för ett mer begränsat resonemang. [63] I kombination med att det inte finns någon entydig och exakt definition av vad som konstituerar ett icke-genuint arrangemang är det inte möjligt att med säkerhet avgöra i vilka rättsfall skatteflyktslagen kan anses gå utöver vad EUD eller artikel 6 medger. Däremot kan det i vissa fall finnas indikationer på så är fallet eller ej.

3.2 Tillämpning i svensk rätt

Skatteflyktslagen har, i sin nuvarande form, tillämpats av HFD och RR vid 16 tillfällen.

Den för rättsfallen relevanta materiella lagstiftning, vars syfte förfarandet har funnits strida mot, [64] har i sex av de 16 rättsfallen varit fåmansföretagsreglerna. [65] I fem av rättsfallen har de materiella regler som kringgåtts varit reglerna om koncernbidrag, [66] i tre av rättsfallen rör reglerna om underprisöverlåtelse, [67] i ett rättsfall det de dåvarande reglerna om avdrag av underskott av näringsverksamhet [68] och i ett av fallen de dåvarande reglerna i lag om statlig inkomstskatt. [69]

I fem av rättsfallen framstår arrangemangen, enligt mig, som cirkulära i sitt upplägg. [70] Sex av rättsfallen ger intryck av att arrangemangen saknar kommersiella skäl, bortsett från den skatteförmån som uppkommer. [71] I fyra rättsfall är det inte tydligt om det finns en faktisk etablering av företagen, såsom exempelvis Cadbury Schweppes fallet kräver. [72] Vid beaktande av relevant fakta samt övriga omständigheter i ett av rättsfallen, framstår det som om att det möjligtvis kan finnas kommersiella skäl till de genomförda transaktionerna. [73] Ett rättsfall har arrangemang som, enligt mig, framstår som att de tar ut varandra. [74] Ett rättsfall saknar detaljerad tillämplig skatterätt för förfarandet. [75] I två av rättsfallen framstår arrangemangen som normala i förhållande till vad som tycks vara praxis och därför möjligtvis kunna anses vara rimligt affärsbeteende. [76] I två av rättsfallen, varav det ena är det s.k. Cypern-målet, framstår arrangemangen snarare möta EU:s legala definition på aggressiv skatteplanering och inte den legala definitionen av missbruk. [77] Detta eftersom arrangemangen utnyttjar missmatchning mellan olika länders lagstiftning, de strider i sig inte mot lagstiftningens syfte. I två av rättsfallen har en bedömning inte kunnat göras därför att domstolens motivering är knaper. [78]

Tabellen nedan visar rättsfall där skatteflyktslagen funnits tillämplig. Vilken lagstiftning som arrangemangen funnits strida mot, samt hur arrangemangen eventuellt kan anses innehålla delar som EU anser vara kännetecknande för ett icke-genuint arrangemang. Tabellen visar också hur tillämpningen av skatteflyktslagen varit in-casu betonad. Den slutsats som kan dras av tabellen är att den oförutsägbarhet som lagstiftaren medvetet byggt in i skatteflyktslagen för att avskräcka skattesubjekt till att vara alltför kreativa i sin skatteplanering, kvarstår.

4 AVSLUTANDE KOMMENTARER

Hur väl skatteflyktslagen överensstämmer med artikel 6 är inte helt klarlagt. Framtiden får utvisa om skatteflyktslagen och dess tillämpning kan accepteras av EUD eller ej. Jag är enig med regeringens promemoria om att lagens lydelse inte behövs ändras. Däremot anser jag, att när skatteflyktslagen tillämpas i framtiden, oavsett om den tillämpas på nationella eller gränsöverskridande förhållanden inom EU eller gentemot tredjeland, så adderar artikel 6 ytterligare krav på tillämparen. Utöver de fyra rekvisit som skatteflyktslagen innehåller måste tillämparen klargöra om ett förfarande kan anses vara icke-genuint eller ej med hänsyn till kommersiella skäl och den ekonomiska verkligheten.

Kristina Lyrenäs är student vid Lunds Universitet på programmet "Master in European and International Tax Law”.

  • [1]

    SFS 1995:575.Lag mot skatteflykt.

  • [2]

    Rådets direktiv (EU) nr 2016/1164 av den 12 juli 2016 om fastställande av regler mot skatteflyktsmetoder som direkt inverkar på den inre marknadens funktion.

  • [3]

    Ibid preambel 11.

  • [4]

    Ibid art. 6.

  • [5]

    Ibid art. 3.

  • [6]

    Proposition 1996/97:170 s. 9. Reformerad skatteflyktslag.

  • [7]

    Finansdepartementet, Promemoria: Genomförandet av CFC-regler i EU:s direktiv mot skatteundandragande, Regeringskansliet, februari 2018 s. 74.

  • [8]

    Proposition 1996/97:170 s. 9. Reformerad skatteflyktslag.

  • [9]

    Se t.ex Ståhl, K., EG-rätt och skatteflykt, SN 2007 s. 593, Hilling, M., Är det möjligt att utforma EU-förenliga skatteflyktsregler?, SvSkT 2012 s. 821 och Uggla, C-M., och Carneborn, C., Tolkning och tillämpning av skatteflyktslagen, s. 115, Påhlsson, R.,Kringgående av inkomstskattelag – en resa utan slut, SN 2016 s. 125.

  • [10]

    Rättsfallen som har analyserats i denna studien går tillbaka till 1998, då skatteflyktslagen fick sin nuvarande lydelse.

  • [11]

    Förslag till Rådets direktiv om fastställande av regler mot skatteflyktsmetoder som direkt påverkar den inre marknadens funktion, COM (2016) 26 final. s. 9.

  • [12]

    C-110/99, Emsland-Stärke GmbH mot Hauptzollamt Hamburg-Jonas. 2000. ECLI:EU:C:2000:695.

  • [13]

    C-255/02, Halifax plc, Leeds Permanent Development Services Ltd och County Wide Property Investments Ltd mot Commissioners of Customs & Excise. 2006. ECLI:EU:C:2006:121.

  • [14]

    C-196/04, Cadbury Schweppes plc och Cadbury Schweppes Overseas Ltd mot Commissioners of Inland Revenue. 2006. ECLI:EU:C:2006:544.

  • [15]

    C-524/04, Test Claimants in the Thin Cap Group Litigation mot Commissioners of Inland Revenue. 2007. ECLI:EU:C:2007:161.

  • [16]

    Se bl.a. C-196/04, Cadbury Schweppes plc och Cadbury Schweppes Overseas Ltd mot Commissioners of Inland Revenue. 2006. ECLI:EU:C:2006:544. p. 67–68.

  • [17]

    Rådets direktiv (EU) nr 2016/1164 av den 12 juli 2016 om fastställande av regler mot skatteflyktsmetoder som direkt inverkar på den inre marknadens funktion preambel 11 och bl.a. C-255/02, Halifax plc, Leeds Permanent Development Services Ltd och County Wide Property Investments Ltd mot Commissioners of Customs & Excise. 2006. ECLI:EU:C:2006:121 p. 73.

  • [18]

    Rådets direktiv (EU) nr 2016/1164 av den 12 juli 2016 om fastställande av regler mot skatteflyktsmetoder som direkt inverkar på den inre marknadens funktion art.6 p. 2.

  • [19]

    Rådets resolution av den 8 juni 2010 om samordning av regler för CFC-bolag och underkapitalisering inom Europeiska unionen (2010/C 156/01).

  • [20]

    Kommissionens rekommendation av den 6 december 2012 om aggressiv skatteplanering (2012/772/EU).

  • [21]

    Kommissionens rekommendation av den 6 december 2012 om aggressiv skatteplanering (2012/772/EU) p. 4.3.

  • [22]

    Kommissionens rekommendation av den 6 december 2012 om aggressiv skatteplanering (2012/772/EU) p. 4.4 a)–f).

  • [23]

    Kommissionens rekommendation av den 6 december 2012 om aggressiv skatteplanering (2012/772/EU) p. 4.4 a) En tolkningsmetod som på engelska bär namnet ”substance over form”.

  • [24]

    Kommissionens rekommendation av den 6 december 2012 om aggressiv skatteplanering (2012/772/EU) p. 4.4 b).

  • [25]

    Kommissionens rekommendation av den 6 december 2012 om aggressiv skatteplanering (2012/772/EU) p. 4.4 d).

  • [26]

    Kommissionens rekommendation av den 6 december 2012 om aggressiv skatteplanering (2012/772/EU) p. 4.4 c).

  • [27]

    Kommissionens rekommendation av den 6 december 2012 om aggressiv skatteplanering (2012/772/EU) p. 4.4 e).

  • [28]

    Kommissionens rekommendation av den 6 december 2012 om aggressiv skatteplanering (2012/772/EU) p. 4.4 f).

  • [29]

    Detta rekvisit skiljer sig också från skatteflyktslagen, eftersom 2 § p. 2 i skatteflyktslagen genom medverkansrekvisitet möjliggör tillämpning av lagen både vid direkt såväl som indirekt medverkan i rättshandlingen.

  • [30]

    Rådets direktiv (EU) nr 2016/1164 av den 12 juli 2016 om fastställande av regler mot skatteflyktsmetoder som direkt inverkar på den inre marknadens funktion art 6.

  • [31]

    Kommissionens rekommendation av den 6 december 2012 om aggressiv skatteplanering (2012/772/EU) p. 4.7.

  • [32]

    Kommissionens rekommendation av den 6 december 2012 om aggressiv skatteplanering (2012/772/EU) p. 4.7 a).

  • [33]

    Kommissionens rekommendation av den 6 december 2012 om aggressiv skatteplanering (2012/772/EU) p. 4.7 b).

  • [34]

    Kommissionens rekommendation av den 6 december 2012 om aggressiv skatteplanering (2012/772/EU) p. 4.7 c).

  • [35]

    Kommissionens rekommendation av den 6 december 2012 om aggressiv skatteplanering (2012/772/EU) p. 4.7 d).

  • [36]

    Kommissionens rekommendation av den 6 december 2012 om aggressiv skatteplanering (2012/772/EU) p. 4.7 e).

  • [37]

    Franz, T., The General Anti-Abuse Rule Proposed by the European Commission, INTERTAX, Volume 43, Issue II, s. 664.

  • [38]

    Se bland annat C-196/04, Cadbury Schweppes plc och Cadbury Schweppes Overseas Ltd mot Commissioners of Inland Revenue. 2006. ECLI:EU:C:2006:544 p. 36–37.

  • [39]

    Se bl.a. C-212/97, Centros Ltd. Mot Erhvervs-og Selskabsstyrelsen. 1999. ECLI:EU:C:1999:126. p. 24–25, 34; samt även bl.a. Ståhl, K., Persson Österman, R., Hilling, M., Öberg, J., EU Skatterätt, s. 51 och s. 57.

  • [40]

    FEUF art. 18.

  • [41]

    Ståhl, K., Persson Österman, R., Hilling, M., Öberg, J., EU Skatterätt, s. 150.

  • [42]

    Se bl.a. C-212/97, Centros Ltd. Mot Erhvervs-og Selskabsstyrelsen. 1999. ECLI:EU:C:1999:126.p. 24–25.

  • [43]

    Rådets direktiv (EU) nr 2016/1164 av den 12 juli 2016 om fastställande av regler mot skatteflyktsmetoder som direkt inverkar på den inre marknadens funktion preambel p. 3 och 5.

  • [44]

    Rådets direktiv (EU) nr 2016/1164 av den 12 juli 2016 om fastställande av regler mot skatteflyktsmetoder som direkt inverkar på den inre marknadens funktion preambel art. 6.

  • [45]

    Kommissionens rekommendation av den 6 december 2012 om aggressiv skatteplanering (2012/772/EU) p. 2.

  • [46]

    Proposition 1980/81:17. Med förslag till lag mot skatteflykt, m.m. s. 28.

  • [47]

    Ståhl, K., EG-rätt och skatteflykt, Skattenytt 2007, s. 584 och Tjernberg, M., Skatterättslig tolkning, s. 100.

  • [48]

    Ett marginellt mer utförligt resonemang förs i proposition 2015/16:14. Begränsad skattefrihet för utdelning och nya bestämmelser mot skatteflykt i fråga om kupongskatt. s. 32, där kontentan av resonemanget är att skatteflyktslagen är förenlig med EU-rätten även om den kan anses något mer långtgående än kravet på icke-genuina som uppställs i Rådets direktiv (EU) nr 2015/121 av den 27 januari 2015 om ändring av direktiv 2011/96/EU om ett gemensamt beskattningssystem för moderbolag och dotterbolag hemmahörande i olika medlemsstater art. 1.

  • [49]

    Finansdepartementet, Promemoria: Genomförandet av CFC-regler i EU:s direktiv mot skatteundandragande, Regeringskansliet, februari 2018. s. 72.

  • [50]

    Ibid. s. 73 och ex. Tjernberg, M., Skatterättslig tolkning, s. 101.

  • [51]

    Rådets direktiv (EU) nr 2016/1164 av den 12 juli 2016 om fastställande av regler mot skatteflyktsmetoder som direkt inverkar på den inre marknadens funktion art. 6 och SFS 1995:575. Lag mot skatteflykt. 2 § p. 1. Jag är av åsikten att skattefördel och skatteförmån är samma sak.

  • [52]

    Finansdepartementet, Promemoria: Genomförandet av CFC-regler i EU:s direktiv mot skatteundandragande, Regeringskansliet, februari 2018. s. 74.

  • [53]

    Ibid. s. 73.

  • [54]

    Ståhl, K., EG-rätt och skatteflykt,Skattenytt 2007 s. 593, Ståhls artikel är skriven betydligt tidigare än Tjernbergs. Hon skriver sin artikel innan direktiv 2016/1164 tillkomst. Ståhls utgångspunkt är olika rättsfall medan Tjernberg vilar sin argumentation på direktivet.

  • [55]

    Se RÅ 2009 not.88.

  • [56]

    Se t.ex C-255/02, Halifax plc, Leeds Permanent Development Services Ltd och County Wide Property Investments Ltd mot Commissioners of Customs & Excise. 2006. ECLI:EU:C:2006:121 p. 95–97 samt von Bahr, S., Skatteflykt i EG-rättslig belysning, Skattenytt 2007 s. 644.

  • [57]

    C-172/03, Wolfgang Heiser mot Finanzamt Innsbruck. 2005. ECLI:EU:C:2005:130 p. 59 och även Douma, S. och Kardachaki, A., The Impact of European Union Law on the Possibilities of European Union Member States to Adapt International Tax Rules to the Business Models of Multinational Enterprises, Intertax, Volume 44, Issue 10, s. 8.

  • [58]

    Medverkansrekvisitet är inte uttryckt i artikel 6 men det får anses underförstått att den skattskyldige direkt eller indirekt måste medverka till arrangemangen eller arrangemanget se. Finansdepartementet, Promemoria: Genomförandet av CFC-regler i EU:s direktiv mot skatteundandragande, Regeringskansliet, februari 2018. s. 73.

  • [59]

    Påhlsson, R., Kringgående av inkomstskattelag – en resa utan slut, Skattenytt 2016 s. 105 och Tjernberg, M. och Neway Herrman, J., Regeringsrätten och skatteflyktslagen – mönster eller monster?, Skattenytt 2011 s. 158.

  • [60]

    Rosander, U., Generalklausul mot skatteflykt, s. 116.

  • [61]

    Se. bl.a. Tjernberg, M. och Neway Herrman, J., Regeringsrätten och skatteflyktslagen – mönster eller monster?, Skattenytt 2011 s. 158.

  • [62]

    Se t.ex. RÅ 2010 ref. 51.

  • [63]

    Se t.ex. 2007 not. 65.

  • [64]

    Se SFS 1995:575 2 § p. 4. Lag mot skatteflykt.

  • [65]

    SFS 1999:1229 57 kap. RÅ 2009 not. 31, RÅ 2009 not. 47 II, RÅ 2010 not. 51, HFD 2015 ref. 17 II, HFD 2015 ref. 17 I, HFD 2016 ref. 61.

  • [66]

    SFS 1999:1229 Inkomstskattelagen35 kap. RÅ 2000 ref. 21 II (FB), RÅ 2002 ref. 24, RÅ 2006 not. 89, RÅ 2007 not. 65, RÅ 2009 not. 21.

  • [67]

    SFS 1999:1229 Inkomstskattelagen23 kap. RÅ 2009 not. 86, RÅ 2009 not. 88, HFD 2012 not. 30.

  • [68]

    SFS 1993:1539Lag om avdrag för underskott av näringsverksamhet8 §. RÅ 2000 ref. 21 (FB).

  • [69]

    SFS 1947:576 Lag om statlig inkomstskatt 2 § 9 mom. RÅ 1998 not. 195 (FB).

  • [70]

    HFD 2015 ref. 17 I, HFD 2015 ref. 17 II, RÅ 2010 ref. 51, RÅ 2009 ref. 201 och RÅ 2002 ref. 21 II.

  • [71]

    HFD 2016 ref. 61, RÅ 2010 ref. 51, RÅ 2009 not. 47 II, RÅ 2009 not. 31, RÅ 2006 not. 89 och 2002 ref. 24. En intressant diskussion är vad som kan anses utgöra kommersiella skäl. I min studie har jag valt den enkla hållningen att enbart en skatteförmån inte är ett kommersiellt skäl även om jag inser att detta är en förenkling av verkligheten.

  • [72]

    HFD 2015 ref. 17 I, HFD 2015 ref. 17 II, RÅ 2012 not. 30 och RÅ 2010 ref. 51.

  • [73]

    RÅ 2009 ref. 201.

  • [74]

    RÅ 2009 ref. 31.

  • [75]

    RÅ 2009 not.88.

  • [76]

    RÅ 2012 ref. 30 och RÅ 2009 not. 86.

  • [77]

    RÅ 2009 not. 88 och HFD 2012 not. 30.

  • [78]

    RÅ 1998 not. 195 och RÅ 2007 not. 65.

Sifferkollen Läs mer

Belopp

Basbelopp
År 2017 2018 2019
Prisbasbelopp 44 800 45 500 46 500
Förhöjt pbb. 45 700 46 500 47 400
Inkomstbasbelopp 61 500 62 500 64 400
Utdelning fåmansföretag
År 2017 2018 2019
Schablonbelopp 163 075 169 125 171 875

Räntesatser

Periodiseringsfond
År 2017 2018 2019
Räntesats 0,36* 0,36 0,51

* 0,19 om räkenskapsåret börjar 2016 och avslutas 2017.

Referensränta
År 2016-07-01 2019-07-01
Räntesats -0,5 0,0
Ränta på skattekontot
Period 2013-2016 2017 -
Intäkt 0,5625 0
Kostnad Låg 1,25 1,25
Kostnad Hög 16,25 16,25
Räntefördelning
Inkomstår 2017 2018 2019
Positiv 6,27 6,49 6,51
Negativ 1,50 1,50 1,51
Statslåneränta
År 2016 2017 2018
31 maj 0,57 0,34 0,49
30 nov 0,27 0,49 0,51

Traktamenten

Bilresor
Inkomstår 2017 2018 2019
Egen bil 18,50 18,50 18,50
Förmånsbil, diesel 6,50 6,50 6,50
Förmånsbil, bensin 9,50 9,50 9,50
Kostförmån
År 2017 2018 2019
Frukost, lunch och middag 225 235 245
Lunch eller middag 90 94 98
Frukost 45 47 49
Skattefria gåvor
År 2017 2018 2019
Julgåva 450 450 450
Jubileumsgåva 1 350 1 350 1 350
Minnesgåva 15 000 15 000 15 000

Skattesatser

Bolagsskatt
År 2017 2018 2019
Skattesats 22% 22% 21,4%
Mervärdesskatt
År 2017 2018 2019
Normal

25 %

25 % 25 %
Livsmedel, krog m.m. 12 % 12 % 12 %
Persontransport, böcker m.m. 6 % 6 % 6 %
Arbetsgivaravgifter/egenaavgifter
Födda -1937 1938 - 1953 1954 -
Arb. avgifter 0 % 10,21% 31,42%
Egenavgifter 0 % 10,21% 28,97%