Skattenytt nr 1 2019 s. 78

William D. Nordhaus: ekonomipristagare och förespråkare av koldioxidskatt

Den forskning som 2018-års ekonomipristagare William D. Nordhaus belönas för är av relevans för de ekonomiska styrmedel som används för att komma till rätta med klimatproblematiken, och av särskilt intresse för den svenska koldioxidskatten. Klimatet har utnämnts till vår tids ödesfråga och Nordhaus har bl.a. genom att utveckla nya metoder för att förklara sambandet mellan ekonomi och klimat gjort en avgörande insats för möjligheterna att analysera och förstå energi- och klimatpolitiska åtgärder. Det finns därför skäl att närmare redogöra för och diskutera hur hans forskning motiverar användningen av t.ex. koldioxidskatter.

1 INLEDNING

Sveriges Riksbanks pris i ekonomisk vetenskap till Alfred Nobels minne (Ekonomipriset) har 2018 tilldelats William D. Nordhaus och Paul M. Romer med motiveringen att de har integrerat klimatförändringar respektive teknologisk utveckling i långsiktiga makroekonomiska analyser. De båda ekonomipristagarna belönas för att ha utvecklat den ekonomiska analysen med metoder för att öka förståelsen om hur marknadsekonomin långsiktigt påverkar naturen och våra samlade kunskaper. [1] Nordhaus är professor vid Yale University, medan Romer, som fram till nyligen var chefsekonom på Världsbanken, är professor vid New York University Stern School of Business.

Även om Romers forskning om teknologisk förändring och innovation också är relevant för miljörelaterade frågeställningar, en viktig funktion som ekonomiska styrmedel har är t.ex. att de genom att introducera ett pris på utsläpp stimulerar till teknikutveckling, är det Nordhaus arbete med klimatförändringar som är av primärt intresse i denna framställning. Fokus ligger här på Nordhaus vetenskapliga gärning och hur denna kan kopplas till bl.a. miljöbeskattningen i Sverige. [2] Syftet är därför att beskriva och illustrera hur Nordhaus forskning motiverar användandet av miljö- och klimatskatter som ekonomiska styrmedel, dvs. skatter som inte primärt är fiskalt motiverade.

Till skillnad från fiskala skatter, där fokus ligger på skatteintäkter, motiveras miljö- och klimatskatter i första hand av behovet av att förändra företag och individers skadliga beteenden genom att exempelvis stimulera till minskade utsläpp till en för samhället önskvärd nivå. Miljö- och klimatskatter är således en typ av ekonomiska styrmedel. Huvudsyftet för en miljö- eller klimatskatt är därmed den styrsignal som skatten ger och inte att erbjuda finansiering för staten. Det är till och med så att om en sådan skatt fungerar som den är tänkt, minskar utsläppen och skattebasen över tiden. Skatteintäkterna kan därmed förväntas minska över tiden. [3] För den svenska koldioxidskatten är det en minskning av utsläppen av koldioxid som uppstår vid förbränningen av fossila bränslen som skatten syftar till att åstadkomma. Genom att introducera en kostnad för utsläpp av koldioxid utgör denna skatt ett försök att så direkt och träffsäkert som möjligt minska utsläppen, så att vi uppnår våra nationella och internationella klimatrelaterade målsättningar. Det finns därmed en naturlig koppling mellan Nordhaus forskning om klimatförändringar och den svenska koldioxidskatten.

2 NORDHAUS VETENSKAPLIGA BIDRAG

Nordhaus har sedan 1970-talet fokuserat på att analysera och förklara samspelet mellan mänsklig aktivitet och klimatet genom att utveckla verktyg för att visa hur ekonomin och, i första hand, förbränningen av fossila bränslen bidrar till klimatförändringar samt vilka samhällsekonomiska konsekvenser det kan leda till. [4] Nordhaus har i sin forskning utgått från den utveckling som skedde mellan 1950- och 1970-talen, både vad avser de nationalekonomiska modeller som syftar till att förklara vad som skapar ekonomisk tillväxt (Solows tillväxtmodell) och utvecklingen inom de miljöekonomiska och naturvetenskapliga områdena om bl.a. problematiken kring utsläppen av växthusgaser.

I Solows tillväxtmodell är det, i första hand, förändringar i realkapital som påverkar den ekonomiska tillväxten. [5] En ekonomi växer genom att öka den fysiska kapitalstocken, t.ex. till följd av investeringar i infrastruktur. En ekonomi kommer dock samtidigt att upphöra att växa över tid eftersom realkapitalet har avtagande avkastning. För att förklara att långsiktig ekonomisk tillväxt uppstår antas därför att produktionen av varor och tjänster över tid blir mer effektiv som ett resultat av teknologisk utveckling. Hur den teknologiska utvecklingen uppstår förklaras dock inte av Solows modell, det bestäms exogent utanför modellen. För att förstå hur andra möjliga påverkansfaktorer, t.ex. teknologisk utveckling (Romer) eller klimatförändringar (Nordhaus), endogent påverkar ekonomisk tillväxt, behövde därmed Solows tillväxtmodell vidareutvecklas.

En viktig miljöekonomisk förutsättning för Nordhaus vetenskapliga arbete är att utsläpp av växthusgaser hämmar den långsiktiga ekonomiska tillväxten genom att de ger upphov till s.k. negativa externa effekter. En negativ externa effekt, dvs. om en aktivitet minskar välfärden för andra än för den som utför aktiviteten i fråga, är ett exempel på ett marknadsmisslyckande som medför att en fri marknad inte i sig själv ger upphov till samhällsekonomiskt effektiva lösningar. Förekomsten av dylika marknadsmisslyckanden är ett motiv för politiska ingrepp för att korrigera för, dvs. internalisera, de negativa externa effekterna och rätta till det samhällsekonomiska utfallet. [6] En sådan politisk styrning kan exempelvis vara att en miljöskatt införs som introducerar en kostnad för det miljöskadliga beteendet samt skapar incitament till att på ett kostnadseffektivt sätt minska detta beteende. Ett exempel på en negativ extern effekt är utsläpp av koldioxid från förbränning av fossila bränslen, vilket ger upphov till klimatpåverkan. Ett naturligt ekonomiskt styrmedel för att korrigera för en sådan negativ extern effekt är en koldioxidskatt.

Att sätta en pris på växthusgasutsläpp genom att använda en koldioxidskatt är ett sätt att utgå från principen om att förorenaren ska betala (eng. polluter pays principle). Principen går ut på att varje förorenare ska betala den verkliga samhällskostnaden av sina utsläpp. Denna teori härleddes redan under 1920-talet av den brittiske nationalekonomen Arthur C. Pigou och utvecklades senare av bl.a. den amerikanske nationalekonomen William J. Baumol. [7] Koldioxidskatten är således att betrakta som en pigouviansk skatt, dvs. en skatt som justerar för negativa externa effekter hos en aktivitet.

Mot denna bakgrund har Nordhaus vidareutvecklat Solows tillväxtmodell genom att integrera ytterligare beståndsdelar för hur ekonomin påverkar naturen och vice versa. Detta uppnås genom att inkludera negativa externa effekter i modellen, i första hand de negativa externa effekter som utsläppen av koldioxid och den globala uppvärmningen ger upphov till. I modelltermer handlar det dels om en modul som beskriver hur användningen av främst fossila bränslen påverkar atmosfärens koldioxidhalt (kolcykelmodul), dels om en modul som beskriver hur klimatet förändras till följd av till följd av den växthuseffekt som i första hand utsläppen av koldioxid ger upphov till (klimatmodul). Kolcykelmodulen har sin utgångspunkt i grundläggande kemi och beskriver hur koldioxid cirkulerar mellan olika kolsänkor: havsytan, biosfären, djuphaven och atmosfären. Beräkningen resulterar i en tidsserie över koldioxidkoncentrationen i atmosfären. Klimatmodulen utgår från grundläggande fysik och beskriver hur koncentrationen av koldioxid och andra växthusgaser i atmosfären påverkar jordens energibalans. Beräkningen resulterar i en tidsserie som beskriver den globala temperaturökningen.

Genom att inkludera dessa beståndsdelar i modellanalysen skapas förutsättningar för en ökad förståelse av hur ekonomin genom användandet av fossila bränslen påverkar klimatet och hur detta i sin tur samverkar med ekonomins utveckling och ekonomisk tillväxt i form av ökad bruttonationalprodukt. Därigenom har Nordhaus integrerat frågeställningar som tidigare låg utanför tillväxtmodellernas förklaringsområde i en s.k. integrerad beräkningsmodell. [8] I den integrerade beräkningsmodellen för långsiktig ekonomisk tillväxt beskrivs en global ekonomi som producerar varor genom insatser av arbete, kapital och energi. En del av energin kommer från förbränning av fossila bränslen som leder till utsläpp av koldioxid. I modellen beskrivs hur olika klimatpolitiska åtgärder, t.ex. skatter och utsläppsrätter, påverkar ekonomin och utsläppen av koldioxid. Modellresultaten beskriver hur bruttonationalprodukt, välstånd och globala koldioxidutsläpp utvecklas, samt de skador som klimatutsläppen medför.

Resultaten från dessa typer av modeller bidrar med viktiga insikter om utsläppsnivåer och jämför samhällsekonomisk nytta med samhällsekonomiska kostnader. Nordhaus integrerade beräkningsmodell har fått stor spridning, t.ex. har FN:s klimatpanel IPCC (Intergovernmental Panel on Climate Change) tillämpat varianter av modellen. [9] Även John Hassler och Per Krusell vid Institutet för internationell ekonomi på Stockholms universitet använder en liknande modell i den forskning de bedriver om global uppvärmning. [10]

Det bör noteras att resultaten av Nordhaus modell inte besvarar alla frågor som klimatförändringarna ger upphov till. Det råder betydande osäkerhet om klimatförändringarna inom såväl natur- som samhällsvetenskaperna. Det brukar resultera i rekommendationer om att utgå från en försiktighetsprincip. Det är t.ex. osäkert hur känsligt klimatet är för utsläpp av växthusgaser, om och när kritiska tröskeleffekter kan uppstå och vilka kostnader i termer av ekonomiska och mänskliga förluster som klimatförändringarna kommer att orsaka. Dessa modeller kan inte undanröja sådana osäkerheter. Däremot möjliggör modellerna analyser av hur ekonomi och klimat kan utvecklas i framtiden och ger oss verktyg att undersöka konsekvenserna av olika antaganden om klimatet, koldioxidutsläppen, marknadsekonomin och energi- och klimatpolitiska åtgärder.

En kritik som ofta framförs mot dessa typer av modeller är att de antaganden som används är orealistiska och att resultaten därför inte är tillförlitliga. [11] Det är också korrekt och fullt naturligt att resultaten drivs av de antaganden som kan varieras i modellen. Efter det att den s.k. Sternrapporten, [12] som bl.a. använde sig av Nordhaus modell, publicerades följde exempelvis en diskussion om avvägningen mellan vinster och kostnader i dag och i framtiden. Fokus för den diskussionen låg bl.a. på frågan om vilken diskonteringsränta som bör användas för kostnader av klimatförändringar som uppstår hundratals år in i framtiden, något som har stor påverkan för uppskattningen av kostnaderna för klimatförändringarnas konsekvenser. Om den diskonteringsränta som tillämpas är mycket låg eller t.o.m. noll, som i Sterns rapport, värderas påverkan på framtida generationer lika högt som på nuvarande generationer. Förenklat kan sägas att konsekvensen av att använda en låg diskonteringsränta är att det är nödvändigt med stora minskningar av utsläppen redan på kort sikt. Nordhaus har, som i en vanlig nuvärdesberäkning och till skillnad mot Stern, argumenterat för att relativt mindre vikt bör läggas på påverkan för framtida generationer och att framtida vinster och kostnader bör värderas lägre, dvs. diskonteras med en positiv ränta. [13] En orsak till att en positiv diskonteringsränta bör användas är enligt Nordhaus bl.a. att med en ränta som sätts till noll tenderar resultaten bli extremt känsliga för mycket osäkra utfall långt in i framtiden. Med en högre diskonteringsränta blir å andra sidan behovet av snabba utsläppsminskningar, allt annat lika, inte lika stort. [14]

Efter att 2018-års ekonomipristagare presenterades har en diskussion om Nordhaus vetenskapliga gärning förts, såväl i Sverige som internationellt. Exempelvis har sociologen Max Jerneck, som bl.a. är verksam på Misum vid Handelshögskolan, och även Jonathan Metzger, som är docent i ekonomisk historia vid Kungliga tekniska högskolan, ifrågasatt att Nordhaus tilldelas Ekonomipriset. [15] Huvudkritiken kan, mycket förenklat, sammanfattas i att resultaten av Nordhaus egna analyser och slutsatser inte i tillräcklig utsträckning visar hur akut klimatfrågan är och hur angeläget det är med åtgärder. I detta sammanhang är det viktigt att skilja på modellernas tillämpning och deras konstruktion. Det bör också framhållas att Nordhaus egna analyser har utvecklats över tid. Senare versioner av Nordhaus modell ger stöd till en striktare klimatpolitik, med ett avsevärt högre koldioxidpris, jämfört med tidigare versioner. [16] Med andra ord, de antaganden och värderingar som används i modellerna spelar avgörande roll för hur slutresultatet ser ut, men det är för att ha utvecklat konstruktionen och de metoder som skapar förutsättningar för att analysera och tillämpa dessa komplexa frågeställningar som Nordhaus tilldelas Ekonomipriset.

3 NORDHAUS BIDRAG TILL PRISSÄTTNINGEN AV VÄXTHUSGASUTSLÄPP

Nordhaus integrerade beräkningsmodell kan användas som ett verktyg för att göra en global analys av klimatförändringen och av konsekvenserna av olika politiska interventioner. Många är de forskare som utifrån Nordhaus metodik har modellerat klimatpolitiska åtgärder med olika resultat och slutsatser. Skillnaderna beror som tidigare har diskuterats i stor utsträckning på vilka antaganden som görs för utvecklingen av i modellen centrala parametrar. Nordhaus menar att utifrån hans modell skulle det mest effektiva sättet att minska utsläppen av växthusgaser vara ett globalt system för koldioxidskatt, [17] en slutsats som han delar med många framstående nationalekonomer.

En grundläggande tanke och en förutsättning för att politisk styrning ska bli kostnadseffektiv är att styrmedlet riktar sig mot det grundproblem som ska åtgärdas. Eftersom utsläpp av koldioxid är grundproblemet, bör styrmedlet så direkt och träffsäkert som möjligt utformas så att utsläppen av koldioxid blir så kostsamma att den externa effekten beaktas i adekvat utsträckning och som tidigare har nämnts säkerställer en skatt att utsläppen reduceras på ett kostnadseffektivt sätt. Ett pris på växthusgasutsläpp stimulerar också marknaden att utveckla och använda nya, renare tekniker. Det finns med andra ord mycket att vinna med att internalisera utsläppen i priset genom att använda en skatt. En nackdel med en skatt som ibland framförs är att det kan vara svårt att på förhand veta hur mycket utsläppen kommer att minska och att skatten inte nödvändigtvis garanterar att utsläppen minskar så mycket som är samhällsekonomiskt önskvärt. Ett motargument är dock att det naturligtvis går att justera skattesatsen och därigenom påverka storleken på utsläppsminskningarna.

Ett annat sätt att prissätta utsläpp som i ännu större utsträckning kan garantera måluppfyllnad är att använda sig av ett utsläppshandelssystem. EU:s system för handel med utsläppsrätter (EU ETS) infördes 2005 och utgör en kombination mellan ett administrativt och ekonomiskt styrmedel. Ett sådant system sätter dels en gräns för växthusgasutsläpp via antalet utsläppsrätter på marknaden, dels ett pris på växthusgasutsläpp eftersom rätterna kan köpas och säljas. I likhet med en koldioxidskatt gör utsläppshandeln det möjligt att minska utsläppen där det kostar minst. De företag som har höga kostnader för att minska sina utsläpp kan köpa utsläppsrätter från företag som har lägre kostnader. Medan EU ETS sätter ett tak för utsläppen är det vid en koldioxidskatt aktörernas åtgärdskostnader i förhållande till skattenivån som avgör hur stora utsläppen i slutändan kommer att bli.

4 KOLDIOXIDSKATT UR ETT INTERNATIONELLT PERSPEKTIV

Det internationella intresset för att prissätta koldioxidutsläpp genom en koldioxidskatt har ökat markant under senare år. [18] Allt eftersom kritiken har vuxit mot de låga priserna inom EU ETS, har många i stället vänt blickarna mot en annan metod att prissätta växthusgasutsläpp. Faktum är att EU-kommissionen redan 2011 lade fram ett förslag om ett reviderat energiskattedirektiv som inkluderade en koldioxidkomponent i minimiskattenivåerna. Förslaget drogs sedermera tillbaka och medlemsstaterna har ännu inte lyckats ena sig om ett ramverk för koldioxidbeskattning. Sju medlemsstater har dock infört nationella koldioxidskatter. De nordiska länderna Finland, Danmark, Norge och Sverige var tidigt ute och införde koldioxidbeskattning redan i början av 1990-talet. Senast i raden är Frankrike som har introducerat en koldioxidskatt och annonserat en stegvis höjning av skattesatsen under den kommande femårsperioden. Totalt finns det nu ett knappt 30-tal länder eller delstater runt om i världen som har infört koldioxidskatt och fler kan väntas tillkomma. Bangladesh, Belgien, Filippinerna, Singapore och Sydafrika tillhör de länder som för närvarande överväger att införa nationella system för beskattning av koldioxidutsläpp.

Den ökade populariteten i fråga om koldioxidbeskattning kan inte enbart förklaras av en växande miljöhänsyn och ett ökat fokus på klimatfrågan. Att beskatta utsläpp av koldioxid har visat sig vara relativt administrativt enkelt att implementera och en vanlig modell, som också tillämpas i Sverige, är att skatten uttrycks per volymenhet i proportion till genomsnittligt kolinnehåll. Detta innebär att faktiska emissioner inte behöver mätas, vilket förenklar skatteförfarandet avsevärt. Koldioxidskatten anses liksom energiskatten vara en punktskatt. De båda skatterna administreras i de flesta länder på samma sätt och betalas i de flesta fall av bränsledistributörerna, som sedan ofta övervältrar skatten på konsumenterna.

Även om koldioxidskatten i första hand inte är en fiskal skatt har koldioxidbeskattning potential att utgöra en betydande inkomstkälla för staten och trots att skattebasen är eroderande kan koldioxidskatten ge intäkter till statskassan. Det fiskala perspektivet är också av stort intresse när utvecklingsländer kontaktar Sverige för att lära sig mer om koldioxidbeskattning.

5 DEN SVENSKA KOLDIOXIDSKATTEN

Att Nordhaus förordar koldioxidskatt är av särskilt intresse för Sverige. Sverige har under lång tid oavsett regering förespråkat och använt koldioxidskatt som ett kostnadseffektivt verktyg för att prissätta koldioxidutsläpp och att årets pristagare så tydligt uttalar stöd för detta styrmedel kan ge en ytterligare skjuts åt utvecklingen på den internationella arenan.

Sverige införde 1991, som ett av de första länderna i världen, en koldioxidskatt. Drygt 25 års erfarenhet har visat att det går att förena ekonomisk tillväxt med minskade nationella koldioxidutsläpp. De svenska erfarenheterna röner i dag stort internationellt intresse och visar hur ett ekonomiskt styrmedel kan vara ett avgörande verktyg för att nå utsläppsminskningar. Den svenska utvecklingen kan sammanfattas genom den s.k. ”frikoppling” (eng. decoupling) mellan ekonomisk tillväxt och nationella utsläpp av växthusgaser som verkar ha skett från andra halvan av 1990-talet och framåt, se figur 1.

Figur 1. Utveckling för bruttonationalprodukt (BNP) och växthusgasutsläpp i Sverige 1990–2016 [19]

Figur 1 illustrerar hur den svenska bruttonationalprodukten och de nationella utsläppen av växthusgaser (uttryckt i koldioxidekvivalenter) har utvecklats sedan 1990. Under denna tidsperiod har den svenska bruttonationalprodukten växt med över 75 procent, medan utsläppen av växthusgaser har minskat med 26 procent. [20] Under samma period ökade också energieffektiviteten i den svenska ekonomin med 42 procent. [21]

Det finns naturligtvis fler än en orsak till den svenska utvecklingen, men koldioxidskatten är det primära styrmedlet för att i Sverige åstadkomma utsläppsminskningar i sektorerna utanför EU ETS och framhålls ibland som motorn i den svenska omställningen till en utsläppssnålare ekonomi. [22] För att en koldioxidskatt ska leda till effektiva utsläppsreduktioner och inte bara utgöra en fiskal skatt, är det viktigt att det finns möjligheter för hushåll, företag och offentlig sektor att förändra sin konsumtion på ett sätt som medför minskade utsläpp. För svensk del har utsläppsminskningar bl.a. skett genom övergång från oljeuppvärmning i bostadssektorn till ett väl utbyggt fjärrvärmenät med en hög andel förnybara bränslen. Inom transportsektorn har fordonen blivit effektivare och andelen förnybara drivmedel har ökat. Det bör noteras att koldioxidskatten inte är det enda styrmedlet som kan används för att åstadkomma utsläppsminskningar.

När den svenska historiken diskuteras bör framhållas att vi har nationella förutsättningar som underlättat införandet av en koldioxidskatt. Den svenska elproduktionen har med ett stort inslag av kärnkraft och vattenkraft länge varit begränsat beroende av fossila bränslen. Svenskar värnar också om sin natur och har både vana av och en relativt stor acceptans för miljöskatter. För att mildra effekterna på den svenska konkurrenskraften och minska risken för koldioxidläckage, som uppstår när utsläppen flyttar till länder som inte är bundna av utsläppsreduktioner genom internationella åtaganden, har Sverige under en lång tid haft lägre skattesatser för delar av ekonomin som har ansetts särskilt konkurrensutsatta. Den lägre nivån för industrin utanför EU ETS och vissa andra sektorer har stegvis höjts och uppgår fr.o.m. den 1 januari 2018 till samma nivå som den som gäller för hushållens och tjänstesektorns förbrukning av fossila bränslen. [23]

Införande eller höjningar av miljöskatter i betydande omfattning kan riskera att leda till oönskade fördelningseffekter. I dessa fall är det generellt sett bättre att hantera den problematiken med andra åtgärder än att avstå från att genomföra miljöskatteåtgärden. Genom höjda miljöskatter skapas ett offentligfinansiellt utrymme att sänka andra skatter eller kompensera viss verksamhet via riktade subventioner. Sådana åtgärder kan mildra negativa fördelningseffekter. Ett sådant exempel är den gröna skatteväxlingen 2001–2006, då kompensation för höjda miljöskatter skedde bl.a. via sänkt inkomstskatt för främst låg- och medelinkomsttagare. Risken med att finansiera långsiktiga reformer med intäkter från miljöskatter är dock att, som noterats ovan, basen eroderar, då syftet med dessa skatter är att styra till mer hållbara alternativ.

Samtidigt som negativa konsekvenser av koldioxidskatten bör lyftas fram kan det påpekas att Sverige är ett litet, exportberoende land som faktiskt införde koldioxidskatt under en period av lågkonjunktur. Skattesatsen har dessutom höjts till en nivå som nu med marginal är världens högsta. Samtidigt är skatten ur ett fiskalt perspektiv relativt liten. År 2017 uppgick intäkterna från koldioxidskatten till ca 23,5 miljarder kronor, vilket motsvarade drygt en procent av statens samlade skatteintäkter.

Sverige är i dag aktivt i många forum för att sprida kunskap om koldioxidskatt och antalet förfrågningar från omvärlden om att dela med oss av våra erfarenheter blir allt fler. Ur ett svenskt perspektiv handlar det inte enbart om möjligheten att lämna ett bidrag i kampen för att hejda den globala uppvärmningen. För det svenska näringslivets konkurrenskraft är det, givet den höga svenska koldioxidskatten, positivt att andra länder följer efter och också prissätter växthusgasutsläpp. Att förutsättningarna jämnas ut mellan olika länder brukar framhållas som positivt för konkurrensen.

Sverige är också en aktiv förespråkare i europeiska och internationella organ för att möjligheten ska finnas att inte ta ut koldioxidskatt på förnybara bränslen. I EU finns flera regelverk som påverkar denna möjlighet. Ett exempel är reglerna om statligt stöd. I artikel 107.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt anges att statligt stöd som ges av en medlemsstat eller med hjälp av statliga medel som snedvrider eller hotar att snedvrida konkurrensen genom att gynna vissa företag eller viss produktion, är oförenligt med den inre marknaden i den utsträckning det påverkar handeln mellan medlemsstaterna. Vissa undantag finns dock och enligt artikel 107.3 c i fördraget kan kommissionen anse att stöd för att underlätta utveckling av vissa näringsverksamheter inom EU inte påverkar handeln i negativ riktning i en omfattning som strider mot det gemensamma intresset som förenligt med den inre marknaden. EU-kommissionen har i sitt meddelande om riktlinjer för statligt stöd till miljöskydd och energi för 2014–2020 angett villkoren för när stöd för energi- och miljöändamål kan anses vara förenliga med statsstödsreglerna.

Både den svenska energiskatten och koldioxidskatten är att anse som miljörelaterade skatter. Nedsättning av eller befrielse från skatterna kan vara utformade så att åtgärderna definitionsmässigt utgör statligt stöd enligt reglerna i fördraget och därmed omfattas av ovan nämnda regler. Sverige behöver därför återkommande efterfråga EU-kommissionens godkännande för skatteåtgärder som utgör statligt stöd. Kommissionen har vid upprepade tillfällen gett Sverige godkännande för olika skattelättnader när kommissionen har ansett att det rört sig om stöd som är förenliga med den inre marknaden. Det rör sig i dessa fall inte om ett godkännande av skattelättnader i allmänhet, utan om godkännande för enskilda åtgärder och under vissa förutsättningar.

Den svenska ståndpunkten är att förbränning av förnybara bränslen inte bidrar till ökade nettoutsläpp och denna är i linje med uppbyggnaden av EU:s handelssystem för utsläppsrätter och regelverket för FN:s klimatrapportering. Att belägga förnybara bränslen med koldioxidskatt kan framstå som främmande ur ett svenskt perspektiv, medan andra länder med andra förutsättningar ser det som en naturlig åtgärd för att skydda sina biobränsletillgångar. Ett tredje perspektiv är att förbränning av förnybara bränslen bidrar till ökade nettoutsläpp utifrån ett livscykelperspektiv, vilket kan leda till uppfattningen att även dessa bränslen bör beskattas. [24]

6 AVSLUTANDE KOMMENTAR

Klimatet är vår tids ödesfråga och 2018-års ekonomipristagare William D. Nordhaus har bl.a. genom att utveckla en integrerad beräkningsmodell gjort en stor insats för möjligheterna att analysera energi- och klimatpolitiska åtgärder.

Miljön och klimatet behöver fortsatt integreras i de politikområden där drivkrafterna och lösningarna till miljöproblematiken finns. Energi- och miljöskatter är av central betydelse för att nå uppsatta klimat- och energipolitiska mål på ett kostnadseffektivt sätt och Nordhaus framhåller själv en global koldioxidskatt som det mest effektiva styrmedlet för att minska utsläppen av växthusgaser. I Sverige är koldioxidskatten sedan länge det primära styrmedlet för att åstadkomma utsläppsminskningar i sektorerna utanför EU ETS.

Nordhaus främsta insats kan vara att han, genom att ha vidareutvecklat modellerna för att analysera långsiktig ekonomisk tillväxt, skapat förutsättningar för att bättre förstå och förklara sambandet mellan ekonomin och klimatet. Att han nu har tilldelats Sveriges Riksbanks pris i ekonomisk vetenskap till Alfred Nobels minne kan bli ett ytterligare inspel i den fortsatta diskussionen om miljöskatter som styrmedel.

Thomas Sundqvist och Daniel Waluszewski arbetar vid skatteekonomiska enheten på Finansdepartementets skatte- och tullavdelning. Författarna svarar själva för innehållet i artikeln.

  • [1]

    The Committee for the Prize in Economic Sciences in Memory of Alfred Nobel (2018). ”Economic Growth, Technological Change, and Climate Change” (Scientific Background on the Sveriges Riksbank Prize in Economic Sciences in Memory of Alfred Nobel 2018). Kungliga vetenskapsakademien, Stockholm.

  • [2]

    För ytterligare fördjupning i motiven till att Romer tilldelats Ekonomipriset tillsammans med Nordhaus eller i Romers vetenskapliga bidrag finns det sammanställningar om de båda ekonomipristagarnas forskning tillgängliga via Nobelstiftelsens hemsida: www.nobelprize.org.

  • [3]

    Även fiskala skatter är i regel beteendepåverkande, men det är inte det huvudsakliga syftet med en sådan typ av skatt.

  • [4]

    Se bl.a. Nordhaus, W.D. (1994). ”Managing the Global Commons: The Economics of Climate Change”. The MIT Press, Cambridge, Nordhaus, W.D. och J. Boyer (2000). ”Warming the World: Economic Models of Global Warming”. The MIT Press, Cambridge, samt Nordhaus, W.D. (2007). ”To Tax or Not to Tax: Alternative Approaches to Slowing Global Warming”.Review of Environmental Economics and Policy, 1 (1): 26–44.

  • [5]

    1987-års ekonomipristagare Robert Solows forskning om ekonomisk tillväxt resulterade i en exogen tillväxtmodell: ”Solows tillväxtmodell”. Se bl.a. Solow, R. M. (1956). ”A contribution to the theory of economic growth”. Quarterly Journal of Economics, 70 (1): 65–94.

  • [6]

    Ett annat marknadsmisslyckande som med anledning av klimatfrågan också kan motivera politiska interventioner är att miljövaror ofta är att betrakta som s.k. kollektiva varor, dvs. kollektiva nyttigheter som till följd av oklar äganderätt tenderar att överutnyttjas. Atmosfären är ett exempel på en kollektiv nyttighet som påverkas av utsläppen av växthusgaser.

  • [7]

    Se Pigou, A. C. (1932). ”The Economics of Welfare” (4th ed.) Macmillan, London, samt Baumol W.J. (1972). ”On Taxation and the Control of Externalities”.American Economic Review, 62(3): 307–322.

  • [8]

    Det finns två varianter av Nordhaus integrerade beräkningsmodell: DICE- respektive RICE-modellen. DICE är en förkortning av Dynamic Integrated Climate-Economy, medan RICE står för Regional Integrated Climate-Economy. I DICE analyseras den globala ekonomin som en enda region, medan RICE delar in den globala ekonomin i åtta separata regioner. Den senaste versionen av DICE modellen publicerades hösten 2017 och finns tillgänglig via Nordhaus hemsida: https://sites.google.com/site/williamdnordhaus/dice-rice.

  • [9]

    Se även IPCC:s hemsida: www.ipcc.ch.

  • [10]

    Se t.ex. Golosov, M. m.fl. (2014). ”Optimal Taxes on Fossil Fuel in General Equilibrium”. Econometrica, 82 (1): 41–88.

  • [11]

    Se t.ex. Pindyck. R.S. (2013). ”Climate Change Policy: What Do the Models Tell Us? ”Journal of Economic Literature, 51 (3): 860–72.

  • [12]

    Stern, N. (2006). ”Stern Review on the economics of climate change”. HM Treasury, London. Sternrapporten är en mycket uppmärksammad och diskuterad analys av klimatförändringens ekonomi som togs fram på uppdrag av Englands dåvarande finansminister Gordon Brown.

  • [13]

    Se t.ex. Nordhaus, W. (2007). ”The Stern Review on the Economics of Climate Change”. Opublicerat manuskript.

  • [14]

    Efter Sternrapporten publicerades fördes även en diskussion mellan i första hand William Nordhaus och Martin Weitzman om hur framtida kostnader för extrema utfall till följd av t.ex. tröskeleffekter bör hanteras i dessa modeller, i den s.k. förlustfunktionen. Nordhaus argumenterar för en förlustfunktion där kostnaden för extrema utfall relativt snabbt går mot noll, medan Weitzman inte anser att sannolikheten närmar sig noll i samma snabba takt. Weitzman finner därför avsevärt högre kostnader av att låta utvecklingen gå för långt. Se t.ex. Weitzman, M.L. (2009). ”On Modeling and Interpreting the Economics of Catastrophic Climate Change”. Review of Economics and Statistics, 91 (1): 1–19.

  • [15]

    Se Metzger, J. ”Katastrof för klimatet”. Aftonbladet, 2018-10-14, och Roine, J. ”Nordhaus förtjänar självklart priset”. Ekonomistas.se, 2018-10-12.

  • [16]

    Se t.ex. Dietz, S. och N. Stern (2014). ”Endogenous growth, convexity of damages and climate risk: how Nordhaus’ framework supports deep cuts in carbon emissions” (Working Paper No. 180). Centre for Climate Change Economics and Policy, Leeds och London.

  • [17]

    Nordhaus, W.D. (2007). ”To Tax or Not to Tax: Alternative Approaches to Slowing Global Warming”. Review of Environmental Economics and Policy, 1 (1): 26–44.

  • [18]

    Se t.ex. analyser och kunskapssammanställningar i OECD (2018). ”Effective Carbon Rates 2018: Pricing Carbon Emissions Through Taxes and Emissions Trading”. OECD Publishing, Paris.

  • [19]

    Egen bearbetning av officiell statistik från Naturvårdsverket och Statistiska centralbyrån.

  • [20]

    Det kan här särskilt noteras att utsläpp som sker i utlandet till följd av svensk konsumtion inte ingår i sammanställningen.

  • [21]

    Energiintensitet uttrycks här som total tillförd energi exklusive icke-energiändamål per BNP-enhet.

  • [22]

    Söderholm, P. (2012). ”Ett mål flera medel” (Rapport 6491). Naturvårdsverket, Stockholm.

  • [23]

    Ett antal sektorer har fortfarande nedsatt koldioxidskatt. Det handlar bl.a. om gruvdrift, jordbruk och yrkesmässig sjöfart.

  • [24]

    Se Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/95/EU av den 22 oktober 2014 om ändring av direktiv 2013/34/EU vad gäller vissa stora företags och koncerners tillhandahållande av icke-finansiell information och upplysningar om mångfaldspolicy.

Sifferkollen Läs mer

Belopp

Basbelopp
År 2018 2019 2020
Prisbasbelopp 45 500 46 500 47 300
Förhöjt pbb. 46 500 47 400 48 300
Inkomstbasbelopp 62 500 64 400  
Utdelning fåmansföretag
År 2017 2018 2019
Schablonbelopp 163 075 169 125 171 875

Räntesatser

Periodiseringsfond
År 2017 2018 2019
Räntesats 0,36* 0,36 0,51

* 0,19 om räkenskapsåret börjar 2016 och avslutas 2017.

Referensränta
År 2016-07-01 2019-07-01
Räntesats -0,5 0,0
Ränta på skattekontot
Period 2013-2016 2017 -
Intäkt 0,5625 0
Kostnad Låg 1,25 1,25
Kostnad Hög 16,25 16,25
Räntefördelning
Inkomstår 2017 2018 2019
Positiv 6,27 6,49 6,51
Negativ 1,50 1,50 1,51
Statslåneränta
År 2016 2017 2018
31 maj 0,57 0,34 0,49
30 nov 0,27 0,49 0,51

Traktamenten

Bilresor
Inkomstår 2017 2018 2019
Egen bil 18,50 18,50 18,50
Förmånsbil, diesel 6,50 6,50 6,50
Förmånsbil, bensin 9,50 9,50 9,50
Kostförmån
År 2017 2018 2019
Frukost, lunch och middag 225 235 245
Lunch eller middag 90 94 98
Frukost 45 47 49
Skattefria gåvor
År 2017 2018 2019
Julgåva 450 450 450
Jubileumsgåva 1 350 1 350 1 350
Minnesgåva 15 000 15 000 15 000

Skattesatser

Bolagsskatt
År 2017 2018 2019
Skattesats 22% 22% 21,4%
Mervärdesskatt
År 2017 2018 2019
Normal

25 %

25 % 25 %
Livsmedel, krog m.m. 12 % 12 % 12 %
Persontransport, böcker m.m. 6 % 6 % 6 %
Arbetsgivaravgifter/egenaavgifter
Födda -1937 1938 - 1953 1954 -
Arb. avgifter 0 % 10,21% 31,42%
Egenavgifter 0 % 10,21% 28,97%