Skattenytt nr 9 2019 s. 655

Begreppet affärsmässigt motiverat i ventilen

För att avdrag för ränteutgifter ska medges under den s.k. ventilen i 2013 års ränteavdragsbegränsningsregler krävs bl.a. att det skuldförhållande som ligger till grund för ränteutgiften är huvudsakligen affärsmässigt motiverat. Trots att begreppet affärsmässigt motiverat fanns redan i 2009 års ränteavdragsbegränsningsregler och en del vägledning finns i rättspraxis samt förarbeten, har Skatteverket tilldelat begreppet en annan innebörd. En prövning av ventilen enligt Skatteverkets tolkning av begreppet affärsmässigt motiverat innebär att ränteavdrag kan vägras i betydligt fler ärenden än om prövningen sker enligt begreppets innebörd utifrån 2009 års ränteavdragsbegränsningsregler, rättspraxis och förarbeten. Den rättsutveckling vi ser idag bygger i stort sett på Skatteverkets definition och medför att avdragsrätten för räntekostnader begränsas även för skattskyldiga som bedriver sin verksamhet på helt affärsmässiga villkor och på så sätt positivt bidrar till den svenska ekonomin (och skattebasen). Det finns därför anledning att ifrågasätta Skatteverkets tolkning av begreppet affärsmässigt motiverat.

1 INLEDNING

1.1 Koppling till begreppet skatteförmån i undantagsregeln

I en tidigare artikel i Skattenytt [1] har jag argumenterat för att Skatteverkets tolkning av begreppet skatteförmån, [2] det första rekvisitet i undantaget till den s.k. tioprocentsregeln, [3] av ett flertal anledningar inte ska ligga till grund för tillämpningen av undantagsregeln och att det inte finns någon anledning att tilldela begreppet en annan innebörd än den som enligt min uppfattning framgår av rättskällor. [4] Eftersom undantagsregeln och ventilen utgör två sidor av samma mynt har mina slutsatser kring begreppet skatteförmån i undantagsregeln stor betydelse även för tolkningen av begreppet affärsmässigt motiverat i ventilen. [5] För en ökad förståelse och helhetsbild kan det därför vara bra att först ta del av innehållet i min tidigare artikel.

1.2 Bakgrund

Skatteverket har i många ränteavdragsärenden, avseende prövningen enligt ventilen, gjort bedömningen att skuldförhållandet inte är huvudsakligen affärsmässigt motiverat. Dessa bedömningar har gjorts utifrån uppfattningen, på samma sätt som vid tillämpningen av undantagsregeln, att det alltid uppkommer en skatteförmån när ett svenskt företag betalar ränta till ett lågskattebolag. Själva lågbeskattningen leder alltså enligt Skatteverket till icke-affärsmässighet. Därmed tilldelar Skatteverket begreppet affärsmässigt motiverat en helt annan innebörd än den innebörd begreppet har enligt 2009 års regler, rättspraxis och förarbeten.

Skatteverkets nuvarande tolkning av begreppet affärsmässigt motiverat innebär att ränteavdrag har kunnat vägras i betydligt fler fall än om ventilen istället prövats utifrån begreppets innebörd enligt rättspraxis från Högsta förvaltningsdomstolen och förarbeten. Många gånger har avdrag vägrats för räntor där det underliggande skuldförhållandet inte gett upphov till någon skatteförmån (eller en skatteförmån som inte påverkar den svenska skattebasen), utan istället genererat skattepliktiga intäkter till fördel för den svenska skattebasen. I dessa fall tjänar ett vägrat ränteavdrag inte på något sätt reglernas syfte, nämligen att skydda den svenska skattebasen utan att drabba affärsmässig verksamhet. Även i övrigt verkar det inte finnas något tydligt stöd i förarbetena till 2013 års regler som talar för att det skulle vara fråga om en ändrad innebörd av begreppet affärsmässigt motiverat.

Det finns enligt min uppfattning inte några bra skäl att tilldela begreppet affärsmässigt motiverat en annan innebörd i detta sammanhang än begreppets innebörd i 2009 års regler, vilket också verkar vara lagstiftarens uppfattning. Genom att använda samma definition som begreppet har under 2009 års regler uppnås en mycket mer förutsägbar tillämpning av ventilen som, helt enligt reglernas syfte, skyddar den svenska bolagsskattebasen och som inte förhindrar eller onödigt försvårar för företag att bedriva normal affärsverksamhet.

1.3 Disposition

Efter en kort beskrivning av ventilen i avsnitt 2 behandlar jag sedan i avsnitt 3 några principiella uttalanden angående ventilen i förarbetena och vad dessa innebär för innebörden av begreppet affärsmässigt motiverat. I avsnitt 4 behandlar jag slussning och tillskottsregeln. I avsnitt 5 beskriver jag Skatteverkets syn på innebörden av begreppet affärsmässigt motiverat samt argumenterar för varför den tolkningen av olika skäl inte kan ligga till grund för prövningen av ventilen. I avsnitt 6 redogör jag för min slutsats gällande begreppet affärsmässigt motiverat vid tillämpningen av ventilen och förklarar vad detta, tillsammans med min uppfattning gällande innebörden av begreppet skatteförmån, borde innebära för begreppet skuld i huvudregeln. [6]

2 VENTILEN I 24 KAP. 10 E § IL

När ett företag har en koncernintern skuld och mottagaren av räntan beskattas med mindre än 10 %, kan avdrag för räntan inte medges enligt den s.k. tioprocentensregeln. [7] I ett sådant fall ska avdragsrätten istället prövas enligt ventilen. Första stycket i ventilen har följande lydelse:

”Även om förutsättningarna i 10 d § första eller andra stycket inte är uppfyllda ska ränteutgifter avseende sådana skulder som avses i 10 b § dras av om det skuldförhållande som ligger till grund för ränteutgiften är huvudsakligen affärsmässigt motiverat [...].”

Trots den låga beskattningen hos mottagaren ska avdrag alltså medges om skuldförhållandet är huvudsakligen affärsmässigt motiverat. Med ”huvudsakligen” avses ca 75 procent. [8] Tillämpar man den delen av lagtexten på ett enkelt exempel, kan man dra några grundläggande slutsatser.

Exempel 1

År 1: A AB bedriver vanlig verksamhet och gör en vinst på 100 (skatt 22).

År 2: A AB lånar 1 000 (ränta 4 %) från systerbolag D Ltd (skattesats 5 %) för att kunna dela ut en vinst till sitt moderbolag M BV. På grund av räntebetalningen om 40 minskar A AB sin skattepliktiga vinst från 100 till 60 (skatt 13,2).

Genom det koncerninterna lånet som används för en koncernintern vinstutdelning förs svenska obeskattade vinster över till ett lågskattebolag. Förfarandet medför en minskning av koncernens beskattning på bekostnad av den svenska skattebasen, på samma sätt som vid ett internt förvärv av delägarrätter.

Utifrån förutsättningarna i exemplet är det omöjligt att fastställa om skuldförhållandet är huvudsakligen affärsmässigt motiverat. Det beror först och främst på A AB:s (och koncernens) motiv till lånet. Har skulden enbart uppkommit för att få skatteförmånen eller är förmånen endast en bieffekt (och hade A AB också lånat från D Ltd om det bolaget hade beskattats med 30 %)?

Det går dock att fastställa att avdragsrätt föreligger om skuldförhållandet är uteslutande affärsmässigt motiverat (inga skatteskäl). Det går även att konstatera att avdragsrätt föreligger även om det finns delvis skatteskäl, så länge de inte utgör mer än 25 %. Detta trots att skulden ger upphov till en minskad koncernbeskattning på bekostnad av den svenska skattebasen.

Den berättigade frågan som uppkommer i detta sammanhang är vad dessa grundläggande konstateranden innebär för affärsmässighetsbedömningen av skuldförhållanden som inte urholkar den svenska skattebasen, dvs. skuldförhållanden som inte ger upphov till någon skatteförmån.

Exempel 2

År 1: A AB bedriver vanlig verksamhet och gör en vinst på 100 (skatt 22).

År 2: A AB lånar 1 000 (ränta 4 %) från moderbolag M Ltd (skattesats 5 %) och lånar i sin tur ut beloppet på marknaden (räntesats 5 %). På grund av lånet från M Ltd ökar A AB:s (och koncernens) vinst med 10 från 100 till 110 till fördel för den svenska skattebasen (skatt 24,2).

Om avdrag ska medges i exempel 1, trots urholkning av den svenska skattebasen och även om det finns delvis skatteskäl (mindre än 25 %), är det såklart rimligt att fråga sig om skuldförhållanden som inte ger upphov till en skatteförmån (på bekostnad av den svenska skattebasen) inte alltid ska anses vara affärsmässigt motiverat i ventilens mening?

3 INNEBÖRDEN AV BEGREPPET AFFÄRSMÄSSIGT MOTIVERAT ENLIGT FÖRARBETENA

3.1 Allmänt om ventilen

Det torde vara omöjligt att formulera objektiva kriterier för att bedöma om ett skuldförhållande som urholkar den svenska skattebasen är (huvudsakligen) affärsmässigt motiverat eller inte. Det är ju först och främst den skattskyldiges subjektiva motiv som avgör den frågan. Därför är det inte förvånande att begreppet affärsmässigt motiverat inte är definierat i lagtext eller förarbeten.

Det som däremot objektivt kan fastställas är om ett skuldförhållande under ventilen urholkar den svenska skattebasen och därmed ger upphov till en skatteförmån eller inte (jfr exempel 1 och 2). Frågan är sedan hur det påverkar affärsmässighetsbedömningen. I förarbetena till 2013 års regler gör lagstiftaren fyra principiella uttalanden om ventilen. [9] Dessa uttalanden kommenterar jag i avsnitt 3.1.1 till och med 3.1.4.

3.1.1 Hänvisning till uttalanden i förarbetena angående 2009 års regler

Det första som lagstiftaren gör i samband med beskrivningen av ventilen i 2013 års regler är att hänvisa till ett uttalande som gjorts i samband med införandet av ventilen år 2009.

”Det kan inte uteslutas att det finns några undantagsfall där beskattningen är mycket låg, samtidigt som det uppenbarligen inte handlar om sådan skatteplanering som reglerna är avsedda att motverka. Det borde därför finnas möjlighet att få göra avdrag även i sådana situationer. Avsikten med ventilen är att den ska utgöra en säkerhetsventil i sådana undantagsfall där beskattningen är mycket låg, men där transaktionerna anses ha vidtagits huvudsakligen av affärsmässiga skäl (prop. 2008/09:65 s. 67 och 87).”

Det ska betonas att 2009 års regler enbart avsåg interna lån från bolag i lågskatteländer som hade samband med ett internt förvärv av delägarrätter, alltså skulder som alltid urholkade den svenska skattebasen och gav upphov till en skatteförmån. [10] Lagstiftarens hänvisning till 2009 års regler i samband med att reglerna från och med 2013 skulle komma gälla alla interna lån, tyder enligt min uppfattning på att samma säkerhetsventil skulle gälla de övriga interna skulder som, på samma sätt som vid ett internt förvärv av delägarrätter urholkar den svenska skattebasen och ger upphov till en skatteförmån. Hänvisningen verkar helt rimlig när det gäller koncerninterna lån från lågskattebolag som används för att exempelvis finansiera koncerninterna vinstutdelningar (exempel 1). Ett sådant lån minskar ju en koncerns beskattning och urholkar den svenska skattebasen på samma sätt som vid ett internt förvärv av delägarrätter. Hänvisningen verkar däremot helt orimlig när det gäller lån som används för exempelvis vidareutlåning (exempel 2) eller finansiering av vanlig verksamhet. Sådana lån brukar som regel höja en koncerns beskattning till fördel för den svenska skattebasen och behöver av den anledningen inte någon säkerhetsventil överhuvudtaget.

3.1.2 Hänvisning till dom från Högsta förvaltningsdomstolen

Lagstiftaren fortsätter med:

”Vidare har Högsta förvaltningsdomstolen konstaterat att ventilen ska tillämpas restriktivt och har framhållit att även konkurrensskäl talar för en restriktiv tillämpning, eftersom den som får tillämpa ventilen får en lägre skattekostnad i förhållande till den som inte får avdrag för sin räntekostnad.”

Den restriktiva tillämpning som lagstiftaren syftar på framgår av HFD 2011 ref. 90 där domstolen uttalade i vilka fall såväl förvärvet som den skuld som låg till grund för ränteutgifterna var huvudsakligen affärsmässigt motiverade enligt ventilen i 2009 års regler. Domstolen uttalade bl.a. följande:

  1. ”Vid tillämpningen av bestämmelserna bör man skilja mellan organisatoriska och affärsmässiga skäl. En omorganisation är oftast en intern angelägenhet som i och för sig kan syfta till att förbättra företagsgruppens konkurrensförmåga, men innebär inte att en affär genomförs med någon i förhållande till företaget oberoende part. Koncerninterna förvärv som finansieras med koncerninterna lån innebär inte någon ökad skuldbelastning för koncernen som helhet men kan medföra en lägre skattekostnad för den. Sådana omstruktureringar kan i de allra flesta fall i stället ske genom tillskott.”

Med detta uttalande utesluter Högsta förvaltningsdomstolen i princip tillämpningen av ventilen vid alla interna förvärv av delägarrätter, eftersom de oftast sker av organisatoriska skäl – inte av affärsmässiga.

  1. ”Externa förvärv kan som regel antas ske av affärsmässiga skäl och görs dessutom oftast i konkurrens med andra. Kostnaden för att finansiera ett förvärv är en viktig faktor för affärens lönsamhet och många gånger avgörande för om den över huvud taget kommer till stånd. Att i sådana fall, i stället för att finansiera externt, välja att låna till en lägre kostnad från ett närstående bolag i ett lågskatteland kan enligt Högsta förvaltningsdomstolens mening inte strida mot sunda företagsekonomiska och affärsmässiga överväganden. Den situationen omfattas inte heller av bestämmelserna om ränteavdragsbegränsning. Det gör däremot ett internt förvärv som föregåtts av ett externt förvärv.”

Här fastställer Högsta förvaltningsdomstolen att det är affärsmässigt att – vid externa förvärv – välja att låna till en lägre kostnad från ett närstående lågskattebolag i stället för att uppta finansiering externt. Högsta förvaltningsdomstolen utgångspunkt att intern finansiering av ett externt förvärv är affärsmässigt motiverat påverkade även bedömningen av ett efterföljande internt förvärv.

  1. ”Holdings förvärv av andelar i X AB föregicks av ett externt förvärv. Det efterföljande interna förvärvet framstår tidsmässigt och i övrigt endast som ett led i att foga in X AB i intressegemenskapen. Enligt Högsta förvaltningsdomstolen bör ventilen därmed kunna tillämpas på förvärvet.”

Det är alltså endast de interna förvärv som efterföljer externa förvärv – och som därmed är att jämställa med direkta externa förvärv – som enligt Högsta förvaltningsdomstolen är affärsmässigt motiverade och därmed omfattas av ventilen i 2009 års regler. Det är enligt min mening ingen slump att Högsta förvaltningsdomstolen gjorde distinktionen mellan interna och externa förvärv av delägarrätter. Vid ett internt förvärv av delägarrätter skapas ett fiktivt finansieringsbehov utan att koncernen tillförs något av värde. Effekten blir oftast en minskad koncernbeskattning på bekostnad av den svenska skattebasen. Vid ett externt förvärv av delägarrätter uppstår ett reellt finansieringsbehov och koncernen tillförs något av värde. Dessutom ökar koncernens beskattning i princip, till fördel för den svenska skattebasen (om förvärvet avser ett företag med verksamhet i Sverige). [11]

3.1.3 Reglerna utvidgas till alla interna lån

Sedan skriver lagstiftaren:

”Den befintliga ventilen är utformad för att gälla i samband med interna förvärv av delägarrätter. När reglerna nu föreslås utvidgas till att gälla alla interna lån behöver den anpassas till förslaget. Med hänsyn till att reglerna utvidgas till att gälla alla interna lån kommer ventilen att få större betydelse i framtiden och det kan antas att den kommer medföra att avdrag får göras i fler situationer än tidigare.”

På grund av hänvisningen till ventilen i 2009 års regler (som avsåg situationer som alltid urholkade den svenska skattebasen), Högsta förvaltningsdomstolens restriktiva tolkning av dessa regler samt mot bakgrund av reglernas syfte, är det högst sannolikt att lagstiftaren här syftar på alla övriga interna lån som – i likhet med interna lån som har samband med interna förvärv av delägarrätter – urholkar den svenska skattebasen. Ett skuldförhållande behöver ju inte ha samband med ett internt förvärv av delägarrätter för att kunna överföra svenska obeskattade vinster till ett lågskattebolag genom räntebetalningar (exempel 1). I princip samtliga skuldförhållanden kan användas till detta ändamål. På grund av den specifika hänvisningen till uttalandet i förarbetena till 2009 års regler och HFD 2011 ref. 90 samt mot bakgrunden av reglernas syfte, nämligen att skydda den svenska skattebasen men samtidigt inte onödigt försvåra för företag att bedriva normal verksamhet, är det däremot orimligt att tro att lagstiftaren här även syftar på lån som inte urholkar den svenska skattebasen (t.ex. in- och utlåning eller investering i vanlig affärsverksamhet) utan ger upphov till skattepliktiga intäkter till fördel för den svenska skattebasen (exempel 2).

3.1.4 Fortsatt restriktiv tolkning när det gäller interna förvärv av delägarrätter

Lagstiftaren avslutar med:

”Vad gäller lån vid interna förvärv av delägarrätter bör dock bestämmelsen även i fortsättningen tolkas restriktivt.”

Lagstiftaren ger ingen särskild vägledning när det gäller affärsmässighetsbedömningen av övriga interna lån (som urholkar den svenska skattebasen), men är väldigt tydlig när det gäller lån som har samband med interna förvärv av delägarrätter. Uttalandet kan enligt min uppfattning inte tolkas på något annat sätt än att även under 2013 års regler kan i princip endast avdragsrätt föreligga vid interna förvärv av delägarrätter om det interna förvärvet har föregåtts av ett externt förvärv.

3.2 Slutsats mot bakgrund av lagstiftarens uttalanden om ventilen

Om ett internt skuldförhållande som uppkommit i samband med ett internt förvärv av delägarrätter som föregåtts av ett externt förvärv är affärsmässigt motiverat och därmed omfattas av ventilen i enlighet med HFD 2011 ref. 90, är det svårt att komma till en annan slutsats än att ett internt skuldförhållande som har samband med själva externa förvärvet också är affärsmässigt motiverat under ventilen.

Om ett skuldförhållande som har samband med ett externt förvärv av delägarrätter är affärsmässigt motiverat under ventilen, då måste konsekvensen vara att alla övriga skuldförhållanden under ventilen – som i likhet med externa förvärv skapar ett faktiskt finansieringsbehov för koncernen och inte urholkar den svenska skattebasen och därmed inte ger upphov till någon skatteförmån – också är affärsmässigt motiverade i den mening som avses vid tillämpningen av ventilen.

Stöd för ovanstående synsätt kan hämtas från lagstiftaren genom följande uttalande i förarbetena.

”Regeringen anser att förutsebara och lättillämpade regler är att föredra. Uttrycket affärsmässiga skäl är emellertid inte något nytt utan uttrycket finns redan i de befintliga reglerna. Genom att lagstiftningen utvidgas till alla lån inom en intressegemenskap blir uttrycket tillämpligt i fler situationer. De nu föreslagna reglerna är utformade för att skydda bolagsskattebasen mot skatteplanering med lån från företag inom samma intressegemenskap samtidigt som utgångspunkten är att affärsmässig bedriven verksamhet inte ska drabbas så långt det är möjligt. Uttrycket ’affärsmässigt motiverade’ i ventilen infördes för att tillgodose båda dessa målsättningar. För att affärsmässigt bedriven verksamhet inte onödigt ska försvåras anser regeringen att det är nödvändigt att även i fortsättningen undanta skuldförhållanden som är huvudsakligen affärsmässigt motiverade.” [12]

Att ventilen är utformad för att skydda bolagsskattebasen och att affärsmässig verksamhet inte ska drabbas så långt det är möjligt, ger stöd för att det inte finns någon anledning att överhuvudtaget ifrågasätta avdragsrätt för ränta på skuldförhållanden som inte urholkar den svenska skattebasen (exempel 2).

4 ÄNDRING SKULD TILL SKULDFÖRHÅLLANDE OCH TILLSKOTTSREGELN

Utöver att reglerna från och med 2013 blev tillämpliga på samtliga skulder inom en intressegemenskap finns det ytterligare två väsentliga skillnader jämfört med 2009 års regler; begreppet skuld ersattes med skuldförhållande och tillskottsregeln infördes. I detta avsnitt kommenteras i vilken mån dessa två ändringar påverkar den slutsats som framgår av avsnitt 3.2.

4.1 Från skuld till skuldförhållande

Jämfört med 2009 års ventil har uttrycket skuld ändrats till skuldförhållande. Detta gjordes för att tydliggöra att affärsmässighetsbedömningen skulle göras ur både gäldenärens och borgenärens perspektiv samt för att det skulle vara tydligt att alla relevanta omständigheter som har samband med skuldförhållandet skulle beaktas. Ett enkelt exempel visar varför den ändringen var nödvändig.

Exempel 3

År 1: M AB och dotterbolaget D AB utgör den svenska delen av en internationell koncern. Både M AB och D AB gör en vinst på 100. Sammanlagt uppgår koncernens vinst i Sverige till 200 (skatt 44).

År 2: M AB säljer D AB externt för 1 000 och delar ut beloppet till koncernens moderbolag X Ltd (skattesats 5 %). Dagen efter lånar M AB 1 000 (ränta 4 %) från X Ltd för att externt förvärva C AB (vinst 100). Sammanlagt uppgår koncernens vinst i Sverige nu till 160 ((100–40) + 100) och skatt till 35,2.

Förfarandet (inkl. utdelning och inlåning) ger upphov till en urholkning av den svenska skattebasen genom att ett belopp om 40 i obeskattade svenska vinster överförs till det lågbeskattade X Ltd. Utan ändring hade avdragsrätt förelegat med stöd av HFD 2011 ref. 90, i vilken det fastställdes att det i princip är affärsmässigt att finansiera externa förvärv med ett lån (skuld) från ett lågskattebolag. Att lånemedlen har slussats från Sverige till X Ltd påverkar inte den bedömningen. Ändringen till skuldförhållande innebär att slussningen ska tas med i bedömningen, vilket enligt min uppfattning är helt i enlighet med reglernas syfte.

Det finns dock slussningar som ger upphov till en likadan skatteförmån för koncernen, men som inte urholkar den svenska skattebasen. Detta kan illustreras med följande exempel.

Exempel 4

År 1: M AB förvärvar D AB externt för 1 000. Förvärvet finansieras med ett lån (ränta 4 %) från koncernbolag A BV (skattesats 25 %). M AB:s vinst uppgår till 60 (100–40 ränta), D AB:s vinst uppgår till 100. Sammanlagt uppgår vinsten i Sverige till 160 (skatt 35,2). A BV:s vinst uppgår till 40 (skatt 10).

År 2: A BV delar ut sin fordran på M AB till koncernmodern X Ltd (skattesats 5 %). Vinsten i Sverige förblir oförändrad 160 (skatt 35,2). Vinsten om 40 i A BV har förts över till X Ltd (skatt 2).

Koncernens vinst är oförändrad 200, koncernens beskattning har dock minskats med anledning av slussningen av fordran. Minskningen har dock inte påverkat den svenska skattebasen på något sätt. Det finns därför enligt mig ingen anledning att tilldela slussningen någon betydelse i detta exempel. Den skatteförmån som uppkommer är helt enkelt inte en skatteförmån i reglernas mening.

Stöd för uppfattningen att slussning av lånemedel enbart ska påverka helhetsbedömningen när den urholkar den svenska skattebasen finns i förarbetena där omotiverad slussning av lånemedel till ett underskottsbolag behandlas. Lagstiftaren anger att syftet med en sådan slussning kan t.ex. vara att kringgå koncernbidragsreglerna. [13]

4.2 Tillskottsregeln

Vid bedömningen i ventilen om ett skuldförhållande är affärsmässigt motiverat ska det särskilt beaktas om finansiering i stället hade kunnat ske genom ett tillskott. [14] I Skatteverkets ställningstagande [15] finns det följande citatet ur förarbetena angående denna tillskottsregel.

”Om långivaren har fått ett tillskott för att kunna lämna ett lån eller om långivaren tillskjuter sin fordran till ett annat företag i intressegemenskapen så rör det sig som regel inte om ett affärsmässigt motiverat lån. I dessa situationer hade det företag som lämnat tillskottet till långivaren lika gärna kunnat lämna tillskottet till det företag som är i behov av finansiering (låntagaren). Detsamma gäller om det långivande företaget hade kunnat lämna ett tillskott i stället för ett lån.”

Om citatet tillämpas på skuldförhållandet i exempel 2 kan det konstateras att det inte rör sig om ett affärsmässigt lån. Långivaren M Ltd hade nämligen utan problem kunnat lämna beloppet om 1 000 som ett tillskott till D AB. Citatet talar därmed mot min slutsats i avsnitt 3.2 att skuldförhållanden som inte urholkar den svenska skattebasen alltid ska anses vara affärsmässigt motiverade i ventilens mening.

Skatteverket har dock i sitt ställningstagande utelämnat den väsentliga kontexten som finns i förarbetena i samband med ovanstående citatet. Texten i förarbetena fortsätter nämligen med följande.

”Denna fråga berördes också av Högsta förvaltningsdomstolen i avgöranden den 30 november 2011 och 27 januari 2012. Högsta förvaltningsdomstolen gör i de nämnda avgörandena bedömningen att koncerninterna förvärv som finansieras med koncerninterna lån inte innebär någon ökad skuldbelastning för koncernen som helhet, men kan medföra en lägre skattekostnad för den. Vidare konstaterar domstolen att sådana omstruktureringar i de allra flesta fall i stället kan ske genom tillskott.” [16]

Att ett lån inte är affärsmässigt motiverat om långivaren i stället hade kunnat lämna tillskott avser alltså de situationer där skuldförhållandet uppkommit med anledning av koncerninterna transaktioner som inte skapar något finansieringsbehov men som kan medföra en lägre skattekostnad. Det är enligt min mening helt orimligt, så som Skatteverket gör, att tillämpa den isolerade meningen även på skuldförhållanden som exempelvis använts för externa investeringar som genererar skattepliktiga intäkter till fördel för den svenska skattebasen och inte ger upphov till någon skatteförmån överhuvudtaget. Regeringen verkar ha samma uppfattning när den konstaterade att tillämpningen av tillskottsregeln hade fått en alltför strikt tillämpning. [17] , [18]

På grund av ovanstående anser jag att ändringen från skuld till skuldförhållande samt tillskottsregeln inte ger någon anledning till en ändrad innebörd av begreppet affärsmässigt motiverat.

5 SKATTEVERKETS TOLKNING AV BEGREPPET AFFÄRSMÄSSIGT MOTIVERAT

5.1 Skatteverkets ställningstaganden

Utifrån Skatteverkets ställningstaganden kan man dra slutsatsen att verket anser att ett skuldförhållande är affärsmässigt motiverat när mottagaren av ränteintäkten faktiskt beskattas med åtminstone 22 %. Detta synsätt framgår tydligt av Skatteverkets ställningstagande ”Avdragsrätt för räntor vid tillämpningen av ränteavdragsbegränsningsreglerna i 24 kap. 10 a–10 f §§ IL i fall där räntor slussas genom ett eller flera svenska företag till”. [19]

Ställningstagandet avser hur avdragsrätten för ränteutgifter ska bedömas i ett fall där det finns lån mellan en stapel av svenska aktiebolag som ägs av ett bolag som anses vara det företag som faktiskt har rätt till inkomsten. Frågan illustreras på följande sätt i ställningstagandet.

Ett Moderbolag äger 100 % i ett svenskt holdingbolag, H AB, som i sin tur äger 100 % i ett annat svenskt aktiebolag, DDB AB. Moderbolaget lämnar ett lån till H AB som lämnar beloppet vidare som lån till DDB AB. Utgångspunkten är att Moderbolaget är det företag som ”faktiskt har rätt till inkomsten” och att den ränteintäkt Moderbolaget har rätt till inte är föremål för beskattning. Kan det bli så att avdrag vägras för ränteutgifterna som DDB AB och H AB har på sina skulder samtidigt som H AB beskattas för ränteintäkten på sin fordran på DDB AB?

Skatteverket anser att avdrag kan vägras för ränteutgifter i såväl H AB som DDB AB. Eftersom Skatteverket inte kommenterar varför avdrag kan vägras kan anledningen enbart vara att Moderbolaget inte beskattas för ränteintäkterna. Det verkar alltså vara Skatteverkets uppfattning att skuldförhållandet inte är affärsmässigt motiverat på grund av att Moderbolaget inte beskattas för den motsvarande ränteintäkten. Lågbeskattningen blir därmed ett argument i sig för Skatteverket för att kunna vägra avdrag. Användningen av lånemedlen spelar inte någon roll i den bedömningen.

Samma argumentation framgår av Skatteverkets ställningstagande ”Några frågor vid tillämpningen av ränteavdragsbegränsningsreglerna gällande väsentligt inflytande, undantaget från 10 %-regeln och ventilen”. [20] Skatteverket anger däri att vad som alltid kan presumeras vara sådana fall där ventilen inte ska användas är när den låga beskattningen av den inkomst som motsvarar ränteutgiften har planerats fram på olika sätt. I sådana fall av framplanerad lågbeskattning bör det enligt Skatteverket inte heller vara någon avgörande skillnad beroende på vad lånet används till. Stöd för detta synsätt finns, enligt Skatteverket, i prop. 2012/13:1 s. 237 där det framgår att Atlas Copco AB i sitt remissvar ansett att förslaget är mer ingripande än vad som behövs för att komma till rätta med skatteplaneringen genom ränteavdrag. Atlas Copco menade att det är vad lånet används till av det svenska låntagande bolaget som ska vara av betydelse för skattebasen och som bör ligga till grund för en begränsning av avdraget. Eftersom remissvaret inte särskilt kommenterades av regeringen förefaller Skatteverket dra slutsatsen att detta innebär att skälet bakom ett skuldförhållande saknar betydelse.

Skatteverkets tolkning av begreppet affärsmässigt motiverat stämmer helt överens med verkets definition av skatteförmån i undantagsregeln. Enligt Skatteverkets uppfattning uppkommer det en skatteförmån när ett ränteavdrag i Sverige beskattas hos mottagaren med mindre än 22 % eller inte faktiskt beskattas. På grund av denna definition ger ett skuldförhållande i ventilen alltid upphov till en skatteförmån (beskattning under 10 % hos mottagaren) och är därmed per automatik inte affärsmässigt motiverat.

5.2 Bedömning av Skatteverkets tolkning

I min tidigare artikel har jag anfört följande sex anledningar till varför Skatteverkets definition av skatteförmån inte ska ligga till grund för tillämpningen av undantagsregeln. Definitionen:

  1. är baserad på en felbedömning;
  2. avser begreppet skatteeffekt;
  3. tar inte hänsyn till reglernas skatteflyktskaraktär;
  4. strider mot reglernas syfte;
  5. är inte förenlig med back-to-back-regeln [21] ; och
  6. ger upphov till en urholkning av den svenska skattebasen.

Eftersom undantagsregeln och ventilen är två sidor av samma mynt och begreppen skatteförmån och affärsmässigt motiverat därmed motsvarar varandra, är dessa argument också tillämpliga på Skatteverkets tolkning av begreppet affärsmässigt motiverat. För en motivering av argumenten hänvisar jag till min föregående artikel.

Utöver de argument som också avser undantagsregeln finns det ytterligare ett argument för varför Skatteverkets tolkning inte ska ligga till grund för tillämpningen av ventilen. Om skulden avser ett förvärv av en delägarrätt från ett företag som ingår i intressegemenskapen eller i ett företag som efter förvärvet ingår i intressegemenskapen, föreligger bara avdragsrätt om även förvärvet är huvudsakligen affärsmässigt motiverat. [22] Eftersom Skatteverket inte tar hänsyn till vad lånemedlen används till i sin affärsmässighetsbedömning är den delen av lagtexten helt meningslös utifrån Skatteverkets perspektiv.

Dessutom resulterar Skatteverkets tolkning i en klassisk Moment 22- situation. På grund av lågbeskattningen hos mottagaren ska avdragsrätt prövas enligt ventilen. På grund av samma lågbeskattning anser Skatteverket att skuldförhållandet i de flesta fall inte är huvudsakligen affärsmässigt motiverat och ventilen är därmed inte tillämplig.

6 SLUTSATSER

6.1 Begreppet affärsmässigt motiverat

I min föregående artikel kom jag fram till att en räntebetalning som ger upphov till en lättnad eller fördel vid beskattningen som urholkar den svenska skattebasen utgör en skatteförmån i undantagets mening. Räntebetalningar som inte ger en lättnad eller fördel överhuvudtaget, eller som inte urholkar den svenska skattebasen, skapar inte någon skatteförmån. Samtidigt lyfte jag frågan om den slutsatsen även innebär att ett skuldförhållande som prövas i ventilen alltid är att anse som affärsmässigt motiverat om det inte ger upphov till en skatteförmån enligt undantaget. Undantagsregeln och ventilen bör ju kunna betraktas som två sidor av samma mynt, vilket betyder att begreppen skatteförmån och affärsmässigt motiverat kan anses motsvara varandra.

En analys av förarbetena till 2013 års regler som inkluderar hänvisning till rättspraxis, ger enligt min uppfattning inte något utrymme att komma till en annan slutsats än att skuldförhållanden i ventilen som inte ger upphov till någon skatteförmån alltid är affärsmässigt motiverade i ventilens mening. Slutsatsen är också helt förenlig med reglernas syfte, nämligen att skydda den svenska bolagsskattebasen utan att drabba affärsmässig verksamhet. Mot bakgrunden av att ventilen kan vara tillämplig på skuldförhållanden som faktiskt urholkar den svenska skattebasen, är det dessutom helt orimligt att inte låta den vara tillämplig på skuldförhållanden som inte har den effekten.

Med anledning av att begreppen skatteförmån och affärsmässigt motiverat motsvarar varandra bör det vara Skatteverkets uppfattning att ett skuldförhållande är affärsmässigt motiverat om mottagaren faktiskt beskattas med åtminstone 22 %. Den uppfattningen framgår åtminstone av verkets ställningstaganden. Av samma anledningar som talar för att Skatteverkets tolkning av begreppet skatteförmån i undantagsregeln inte bör ligga till grund för prövningen av undantagsregeln, bör verkets tolkning av begreppet affärsmässigt motiverat inte ligga till grund för prövningen av ventilen.

6.2 Begreppet skuld i 24 kap. 10 b § IL

Baserat på slutsatserna i min tidigare artikel och i denna artikel, är det min uppfattning att det alltid ska föreligga avdragsrätt när ett visst skuldförhållande inte urholkar den svenska skattebasen, dvs. när inte några svenska obeskattade vinster förs över genom räntebetalningar till ett utländskt koncernbolag. Sker prövningen av skuldförhållandet enligt tioprocentsregeln inkl. undantaget uppstår det inte någon skatteförmån i undantagets mening i sådant fall. Sker prövningen enligt ventilen ska skuldförhållandet anses vara affärsmässigt motiverat (eftersom skuldförhållandet inte ger upphov till någon skatteförmån på bekostnad av den svenska skattebasen). Slutsatsen blir alltid densamma, oavsett om mottagaren beskattas med exempelvis 15 % eller 5 %.

När slutsatsen är att avdragsrätt föreligger för räntor på skuldförhållanden som inte urholkar den svenska skattebasen är det rimligt att ställa sig frågan vilken funktion det fyller att fastställa vilket företag inom intressegemenskapen har rätt till ränteinkomsten när det är fråga om en skuld som inte urholkar den svenska skattebasen. Det verkar helt onödigt att lägga resurser på en (komplicerad) utredning för att fastställa om avdragsrätten ska prövas enligt tioprocentsregeln eller ventilen när det redan på förhand kan fastställas att avdragsrätt ändå föreligger under båda bestämmelserna, eftersom det inte sker någon urholkning av den svenska skattebasen.

Därmed uppkommer även frågan om vad som egentligen avses med begreppet skuld i huvudregeln (24 kap. 10 b § IL). Avser det alla skulder inom en intressegemenskap eller snarare alla skulder inom intressegemenskapen som urholkar den svenska skattebasen?

Enligt min uppfattning fungerar reglerna ändamålsenligt om begreppet skuld i huvudregeln enbart avser en skuld som urholkar den svenska skattebasen, dvs. en skuld genom vilken svenska obeskattade vinster via räntebetalningar förs ut från Sverige och därmed minskar den svenska skattebasen. På så sätt kan man komma åt samtliga sådana skuldförhållanden som är anledningen till ränteavdragsbegränsningsreglerna och redan i ett tidigt skede fastställa om en (resurskrävande och komplicerad) utredning är nödvändig. Det måste också varit lagstiftarens uppfattning med sitt uttalande att förutsebara och lättillämpade regler var att föredra.

Coen Deij är skattekonsult på Deloitte och har ränteavdragsbegränsningsreglerna som sitt fokusområde. Tidigare var han anställd på Skatteverket, där han ingick i verkets räntegrupp.

  • [1]

    Se Coen Deij, Skattenytt 2019 s. 243–256.

  • [2]

    Nämligen ett ränteavdrag i Sverige som beskattas hos mottagaren med mindre än 22 % eller inte faktiskt beskattas utgör en skatteförmån enligt Skatteverket.

  • [3]

    24 kap. 10 d § sista stycket inkomstskattelagen (IL).

  • [4]

    Nämligen en lättnad eller fördel vid beskattning på bekostnad av den svenska skattebasen.

  • [5]

    24 kap. 10 e § första stycket IL.

  • [6]

    Ett företag som ingår i en intressegemenskap får inte – om inte annat följer av 10 d eller 10 e§ – dra av ränteutgifter avseende en skuld till ett företag i intressegemenskapen (24 kap. 10 b § IL).

  • [7]

    24 kap. 10 d § IL.

  • [8]

    Prop. 2012/13:1 s. 217.

  • [9]

    Prop. 2012/13:1 s. 255–256”Allmänt om ventilen”.

  • [10]

    Enligt regeringens definition sker en urholkning av den svenska skattebasen – i gränsöverskridande situationer–genom att upparbetade vinster med hjälp av ränteavdrag förs över till en annan skattejurisdiktion. Se svar på formell underrättelse angående avdragsrätt för ränta för koncerninterna lån, 2015-02-20 Fi2014/4205, s. 11–12).

  • [11]

    Vad effekten av ett externt förvärv av delägarrätter (eller ett externt inkråmsförvärv) blir för den svenska skattebasen i sin helhet beror även på hur säljaren använder den erhållna köpeskillingen (utdelning till utländskt koncernbolag eller återinvestering i svensk verksamhet) och hur säljaren hade finansierat den avyttrade tillgången (eget kapital eller skuld).

  • [12]

    Prop. 2012/13:1 s. 256–257.

  • [13]

    Prop. 2012/13:1 s. 254.

  • [14]

    24 kap. 10 e § sista stycket IL.

  • [15]

    ”Några frågor vid tillämpningen av ränteavdragsbegränsningsreglerna gällande väsentligt inflytande, undantaget från 10%-regeln och ventilen”, Dnr: 131 117306-13/111, 2013-02-25, paragraf 3.4 Ventilen.

  • [16]

    Prop. 2012/13:1 s. 261.

  • [17]

    Promemorian ”Nya skatteregler för företagssektorn” (Fi 2017/02752/S1, juni 2017), s. 164.

  • [18]

    Det är oroande från ett rättssäkerhetsperspektiv att den alltför strikta tillämpningen av tillskottsregeln har sin grund i ett ofullständigt citat i ett ställningstagande från Skatteverket.

  • [19]

    Dnr: 131 8239-13/111, 22 januari 2013.

  • [20]

    Dnr: 131 117306-13/111, 25 februari 2013.

  • [21]

    24 kap. 10 c § IL.

  • [22]

    24 kap. 10 e § andra stycket IL.

Sifferkollen Läs mer

Belopp

Basbelopp
År 2018 2019 2020
Prisbasbelopp 45 500 46 500 47 300
Förhöjt pbb. 46 500 47 400 48 300
Inkomstbasbelopp 62 500 64 400  
Utdelning fåmansföretag
År 2017 2018 2019
Schablonbelopp 163 075 169 125 171 875

Räntesatser

Periodiseringsfond
År 2017 2018 2019
Räntesats 0,36* 0,36 0,51

* 0,19 om räkenskapsåret börjar 2016 och avslutas 2017.

Referensränta
År 2016-07-01 2019-07-01
Räntesats -0,5 0,0
Ränta på skattekontot
Period 2013-2016 2017 -
Intäkt 0,5625 0
Kostnad Låg 1,25 1,25
Kostnad Hög 16,25 16,25
Räntefördelning
Inkomstår 2017 2018 2019
Positiv 6,27 6,49 6,51
Negativ 1,50 1,50 1,51
Statslåneränta
År 2016 2017 2018
31 maj 0,57 0,34 0,49
30 nov 0,27 0,49 0,51

Traktamenten

Bilresor
Inkomstår 2017 2018 2019
Egen bil 18,50 18,50 18,50
Förmånsbil, diesel 6,50 6,50 6,50
Förmånsbil, bensin 9,50 9,50 9,50
Kostförmån
År 2017 2018 2019
Frukost, lunch och middag 225 235 245
Lunch eller middag 90 94 98
Frukost 45 47 49
Skattefria gåvor
År 2017 2018 2019
Julgåva 450 450 450
Jubileumsgåva 1 350 1 350 1 350
Minnesgåva 15 000 15 000 15 000

Skattesatser

Bolagsskatt
År 2017 2018 2019
Skattesats 22% 22% 21,4%
Mervärdesskatt
År 2017 2018 2019
Normal

25 %

25 % 25 %
Livsmedel, krog m.m. 12 % 12 % 12 %
Persontransport, böcker m.m. 6 % 6 % 6 %
Arbetsgivaravgifter/egenaavgifter
Födda -1937 1938 - 1953 1954 -
Arb. avgifter 0 % 10,21% 31,42%
Egenavgifter 0 % 10,21% 28,97%