För andra mål där bestämningen av utgift enligt beloppsspärren har prövats, se t.ex. HFD 2014 ref. 67, HFD 2016 ref. 16 och HFD 2019 ref. 40. För en beskrivning av varför bestämningen av utgift har så stor betydelse vid en tillämpning av beloppsspärren, se t.ex. Romby, A, A10 Omstruktureringar, SN 2020 s. 314 ff.

I HFD 2020 ref. 10 prövades frågan om köparens transaktionsutgifter i samband med förvärv av andelar i ett underskottsföretag fick beaktas som en del av utgiften för förvärvet vid beräkning av beloppsspärren.1

Förutsättningarna i målen var förenklat följande. Under 2013 förvärvades 99 procent av IP-Only AB av ett annat bolag. Förvärvet innebar att en ägarförändring enligt 40 kap. IL hade genomförts. Både IP-Only AB och dess dotterbolag IP-Only Networks AB hade underskott från året före ägarförändringen. Vid beräkningen av hur stor del av underskotten som enligt beloppsspärren skulle falla bort till följd av ägarförändringen inkluderades transaktionsutgifter såsom en del av utgiften för förvärvet. Transaktionsutgifterna avsåg konsulttjänster för bl.a. upprättande av avtal och värderingar i samband med förvärvet. Skatteverket ansåg att transaktionsutgifterna inte skulle få inkluderas som utgift och att med ordet utgift i beloppsspärren avsågs endast köpeskillingen för andelarna.

Högsta förvaltningsdomstolen gick inledningsvis igenom lagtext, förarbeten och praxis för att försöka finna vägledning om ifall köparens transaktionsutgifter kan anses utgöra utgift vid tillämpning av beloppsspärren. Domstolen fann dock att varken lagtext, förarbeten eller praxis ger någon direkt eller entydig ledning för frågeställningen, vilket var ganska väntat med tanke på den relativt knapphändiga information som finns när det gäller detta begrepp. Högsta förvaltningsdomstolen fäste därför avgörande vikt vid det övergripande syftet med beloppsspärren. I detta sammanhang lyfte domstolen fram att genom att storleken på underskotten relateras till köparens utgift för att förvärva underskottsföretaget är tanken att skattemässigt och affärsmässigt motiverade förvärv ska kunna skiljas från varandra. För det fall köparen är beredd att betala så mycket för företaget att förvärvet inte hade varit lönsamt om köparen endast, eller huvudsakligen, varit ute efter företagets underskottsavdrag är avsikten med reglerna att tidigare års underskott inte ska påverkas av beloppsspärren. När det gäller denna bedömning ansåg domstolen att det saknar betydelse om betalningen avsåg köpeskilling för andelarna eller transaktionsutgifter i samband med andelsförvärvet.

Högsta förvaltningsdomstolen drog slutsatsen att köparens transaktionsutgifter i samband med förvärv av andelar i ett underskottsföretag ska få beaktas såsom en del av utgiften för att förvärva det bestämmande inflytandet. Domstolen återförvisade dock målet till Skatteverket för prövning av om köparens utgifter i aktuellt fall var av sådant slag och hade sådan anknytning till förvärvet att de ska få beaktas vid beräkningen av beloppsspärren. Domstolen framhöll att det bör krävas att utgifterna har en så nära koppling till förvärvet att de vid redovisningen ska räknas in i anskaffningsvärdet för andelarna. I detta sammanhang hänvisade domstolen till en jämförelse med 4 kap. 3 § årsredovisningslagen.