ECLI:EU:C:2022:680.

Se mål C-705/20 Fossil (Gibraltar) Limited mot Commissioner of Income p. 39.

Se Mål C-148/04 Unicredito Italiano SpA mot Agenzia delle Entrate, Ufficio Genova 1 – ECLI:EU:C:2005:774.

Se Fossil (Gibraltar) Limited mot Commissioner of Income (mål C-705/20) p. 52.

Ibid p. 35.

Ibid p. 62.

ECLI:EU:C:2022:859.

Se ECLI:EU:C:2022:859 p. 66 ff.

Ibid p. 95.

Se Amazon (förenade målen T-816/17 och T-318/18) p. 501.

Vid sidan av de statsstödsfrågor som tas upp inom ramen för den här utgivningen kan även nämnas det uppmärksammade målet Kommissionen mot European Food m.fl. (mål C-638/19 P), vilket aktualiserade flera relevant frågor om samspelet mellan internationell handelsrätt, EU-rätt och statsstöd. Avgörandet dukar upp ett smörgåsbord av frågor som knyter an till bilaterala investeringsavtal och mellanstatliga skiljeförfaranden, vilket i spåren av Achmea, Komstroy och PL Holdings m.fl. har utgjort en konfliktyta mellan internationell handelsrätt å ena sida och EU-rätten å andra sidan. I avgörande satte EU-domstolen den sista spiken i kistan om hur bilaterala handelsfrågor ska hanteras i unionsrätten genom att konstatera att bilaterala handelsavtal, såsom det svensk-rumänska avtalet, effektivt sägs upp genom ett EU-inträde.

I mål C-705/20Fossil (Gibraltar) Limited mot Commissioner of Income Tax aktualiserades den centrala frågan om hur ett kommissionsbeslut om statsstöd bör verkställas.1 Målet, som f.ö. var det sista förhandsavgörandet att begäras av en brittisk domstol med anledning av Storbritanniens utträde ur EU, berörde det amerikanskt ägda brittiska bolaget Fossil (Gibraltar). Bolaget, som utgjorde en del av design- och modekoncernen Fossil Group, hade mellan 2011 och 2013 mottagit royalty för de immateriella rättigheter som ägdes och nyttjades inom koncernen. Inkomsten från nämnda royalties beskattades emellertid inte enligt intern rätt i Gibraltar, utan togs upp av det brittiska bolagets amerikanska moderbolag Fossil Group Inc. i USA, där skatt utgick med 35 % på nämnda royalties. Som en följd av denna skattelättnad beslutade kommissionen under år 2019 att de interna regler som tillämpades i Gibraltar utgjorde otillåtet statsstöd, varpå Gibraltar strax därefter avskaffade skattelättnaden med retroaktiv verkan. Lagändringen resulterade i en retroaktiv skattskyldighet för Fossil (Gibraltar), som i sin tur medgavs en möjlig nedsättning i ljuset av den skatt som erlagts av det amerikanska moderbolaget. Frågan i målet var huruvida en sådan nedsättning äventyrade verkställandet av kommissionens beslut om statsstöd.

Med stöd i lojalitetsprincipen inledde domstolen med att konstatera att medlemsstaterna är skyldiga att vidta alla lämpliga åtgärder för att säkerställa att en snedvridning av konkurrensen undanröjs och att ett beslut om statsstöd härigenom verkställs.2 Detta förutsätter att ett återställande, i likhet med förutsättningarna i Unicredito Italiano, genomförs som om de aktuella transaktionerna aldrig medfört den omtvistade stödåtgärden.3 En medlemsstat får följaktligen inte kringgå ett kommissionsbeslut genom att vidta kompensationsåtgärder för att neutralisera beslutets rättsverkningar.4 Detta hindrar emellertid inte en medlemsstat från att, med stöd i ett vid tidpunkten gällande regelverk för avräkning av utländska skatt, lindrar internationell dubbelbeskattning genom att räkna av eller sätta ned den skatt som belöper på den dubbelbeskattade inkomsten. Domstolen konkluderade därför, med sedvanliga reservationer för att det slutligen är upp till den nationella domstolen att avgöra hur nationell rätt ska förstås i ljuset av unionsrätten,5 att en mekanism för avräkning av utländsk skatt inte äventyrar verkställigheten av ett beslut om illegalt statsstöd.6

I de förenade målen C-885/19 PFiat Chrysler Finance Europe mot Kommissionen och C-898/19 PIrland mot Kommissionen förtydligade EU-domstolen hur selektivitetskriteriet ska förstås vid internprissättningssituationer.7 Statsstödsfrågan hade initierats av kommissionen efter det att Fiat Finance i mars 2012 begärt ett förhandsbesked av den luxemburgska skattemyndigheten om verksamheten koncerninterna finansieringslösning. I förhandsbeskedet bekräftade skattemyndigheten att priset var förenlighet med de luxemburgska interprissättningsreglerna och att priset följaktligen respekterade armlängdsprincipen. Kommissionen hävdade emellertid motsatsen, som efter en initierad undersökning med stöd i OECD:s riktlinjer för internprissättning beslutade år 2015 att förhandsbeskedet utgjorde otillåtet statsstöd. Beslutet överklagades i sin tur av Fiat Finance till tribunalen, som gick helt på kommissionens linje. Fiat Finance överklagade därefter till EU-domstolen, som tog upp de förenade målen i stor avdelning.

Frågan i målen var huruvida kommissionens bedömning av prisbilden, vilken ytterst utgick från OECD:s riktlinjer utan närmare hänsyn till de luxemburgska internprissättningsreglerna, kunde ligga till grund för tribunalens bedömning av statsstöd enl. art. 107(1) FEUF. EU-domstolen inledde med att konstatera att även om det inte förelåg några gemensamma regler rörande internprissättning så måste medlemsstaterna avhålla sig från att ge skattemässiga fördelar som snedvrider eller riskerar att snedvrida konkurrensen på den inre marknaden. För att en sådan fördel ska anses föreligga förutsätts att det 1) rör sig om en statlig åtgärd som 2) påverkar handeln mellan medlemsstaterna på ett sådant sätt att 3) mottagaren får en selektiv fördel, vilken 4) snedvrider eller riskerar att snedvrida konkurrensen mellan medlemsstaterna.8 Med stöd i tidigare avgöranden konstaterar domstolen att bedömningen om vad som i sin tur utgör en selektiv fördel förutsätter att ett företag eller en viss produktion gynnas i förhållande till vad som utgör en ”normal” bedömning i det aktuella skattesystemet. Knäckfrågan var följaktligen vad som i den uppkomna internprissättningssituationen utgjorde den ”normala skattesituationen” – en bedömning enligt de luxemburgska internprissättningsreglerna, med tillhörande administrativ praxis, eller en bedömning utifrån den internationella standard som etablerats genom OECD:s riktlinjer?

Efter en grundlig genomgång av de luxemburgska reglerna ansåg EU-domstolen att tribunalen inskränkt Luxemburgs autonomi på det direkta beskattningsområdet genom att inte basera sin bedömning om vad som utgjorde en ”normal skattesituation” utifrån de regler och den praxis som följde av de luxemburgska internprissättningsreglerna. Domstolen medgav förvisso att OECD:s utarbetade riktlinjer för hur ett armlängdsmässigt pris ska fastställas många gånger är av vikt för att förstå armlängdsprincipen, men att det samtidigt föreligger en betydande skillnad mellan medlemsstaterna i hur man väljer att tillämpa de olika metoderna för internprissättning.9 Bedömningen om vad som, i ljuset av selektivitetskriteriet, utgör en ”normal skattesituation” ska därför endast utgå från det nationella regelverket. Tribunalens bedömning, som i linje med kommissionens beslut bortsåg från de specifika regler som aktualiserades i det luxemburgska målet, var följaktligen felaktigt och skulle därför upphävas.

Avgörandet, som får ses som en uppföljare till Kommissionen mot Polen (mål C-562/19 P) och Kommissionen mot Ungern och Polen (mål C-596/19 P), utgör en tydlig signal om att selektivitetskriteriet måste avgöras utifrån medlemsstaternas egna rättsordning för att inte inskränka medlemsstaternas autonomi. Kommissionens försök till att genom statsstödsreglerna flytta fram positionerna på det begränsat harmoniserade direkta beskattningsområdet har genom nämnda avgöranden satts i gungning och det ska bli intressant att se hur kommissionens position står sig i de kommande målen mot bl.a. Amazon (förenade målen T-816/17 och T-318/18) och Apple (förenade målen T-778/16 och T-892/16). För även om domstolen etablerade ett viktigt prejudikat i Fiat så väcker avgörandet flera följdfrågor. Står det t.ex. kommissionen ”fritt att vid prövningen av en åtgärd mot bakgrund av armlängdsprincipen att använda en annan metod än den som godkänts av de nationella skattemyndigheterna”, såsom tribunalen framförde i Amazon?10 Och hur långt sträcker sig kravet på att bedömningen av armlängdsmässigt pris endast ska utgå från nationell rätt – kan t.ex. tribunalen, i likhet med hur den gjorde i Apple, göra en sammanvägd bedömning av hur OECD:s riktlinjer ska förstås i ljuset av nationellt rätt? Oavsett hur nämnda frågor kommer att besvaras under de kommande åren har rättsfallsåret 2022 varit minst sagt intressant för utvecklingen på statsstödsområdet.11

Richard Croneberg, universitetslektor i finansrätt, Lunds universitet