Skatterättsnämndens förhandsbesked

Skatteavtalet med Frankrike (dnr 43-19/D)

Fråga om skatteavtalet med Frankrike är tillämpligt vid försäljning av en fastighet på Saint-Barthélemy.

DIARIENUMMER43-19/D
MEDDELANDEDATUM2020-03-02
LAGRUMSkatteavtalet med Frankrike
SÖKANDEA
MOTPARTSkatteverket

Förhandsbesked

Frågorna 1 och 2

Skatteavtalet med Frankrike är tillämpligt. Den franska skatten på inkomsten från försäljningen av fastigheten får avräknas i enlighet med artikel 23 i avtalet.

Fråga 3

Inkomst från försäljning av fastigheten beskattas endast i Frankrike

Bakgrund

Omständigheterna i ärendet

A är svensk medborgare och bosatt i Sverige. Han äger ingen bostad i Sverige utan är inneboende. A har tidigare varit bosatt hos sin pappa, B, på den franska ön Saint-Barthélemy. B överväger att under 2019 eller 2020 som gåva överlåta sin fastighet på Saint-Barthélemy till A.

Inför mottagandet av gåvan vill A ha klarhet i den skattemässiga behandlingen i Sverige vid en framtida försäljning av fastigheten. Av ansökan framgår att A, genom ett aktieinnehav som överstiger 10 procent av aktiekapitalet i X AB, har ett väsentligt inflytande i näringsverksamhet här.

Frågorna och parternas inställning

Frågorna ställs utifrån två handlingsalternativ där det första är att A fortsätter att vara bosatt i Sverige och det andra är att han flyttar från Sverige och bosätter sig på Saint-Barthélemy. Som förutsättning ges att han sannolikt kommer att sälja fastigheten inom en femårsperiod räknat från den 1 januari 2020. Försäljningen kommer att medföra en betydande kapitalvinst.

Handlingsalternativ 1

A vill veta om skatteavtalet mellan Sverige och Frankrike är tillämpligt vid en försäljning av fastigheten på Saint-Barthélemy (fråga 1). Om svaret på den första frågan är ja vill han veta om han i Sverige får avräkna den skatt som betalats i Frankrike (fråga 2).

Handlingsalternativ 2

A vill ha svar på om en vinst vid försäljning av fastigheten ska beskattas enligt artikel 21 i skatteavtalet med Frankrike (fråga 3).

Enligt As uppfattning är skatteavtalet med Frankrike tillämpligt avseende området Saint-Barthélemy. Området omfattades av skatteavtalet när det ingicks. Eftersom det inte har gjorts någon ändring i den svenska lagstiftning som införlivat avtalet i svensk rätt bör Saint-Barthélemy fortfarande omfattas.

Skatteverket anser däremot att skatteavtalet med Frankrike inte kan anses tillämpligt avseende Saint-Barthélemy sedan ön blev ett självständigt förvaltningsområde. Ordalydelsen av definitionen av ”Frankrike” och systematiken i avtalet i övrigt talar enligt verkets uppfattning starkt för att ”Frankrike” ska ges den innebörd som uttrycket har enligt sin ordalydelse vid den tidpunkt avtalet tillämpas och inte den vid avtalets ikraftträdande. Det innebär att fastighetsförsäljningen ska beskattas i Sverige.

Skälen för avgörandet

Rättsligt

Inkomstskattelagen

Enligt 3 kap. 3 § inkomstskattelagen (1999:1229), IL, är den som är bosatt i Sverige, den som stadigvarande vistas i Sverige och den som har väsentlig anknytning till Sverige och som tidigare har varit bosatt här obegränsat skattskyldig.

För att avgöra om en person som tidigare har varit bosatt i Sverige har väsentlig anknytning hit ska enligt 3 kap. 7 § första stycket beaktas om han är svensk medborgare, hur länge han var bosatt här, om han inte varaktigt är bosatt på en viss utländsk ort, om han vistas utomlands för studier eller av hälsoskäl, om han har en bostad här som är inrättad för åretruntbruk, om han har sin familj här, om han bedriver näringsverksamhet här, om han är ekonomiskt engagerad här genom att inneha tillgångar som, direkt eller indirekt, ger honom ett väsentligt inflytande i näringsverksamhet här, om han har en fastighet här och liknande förhållanden.

Den som är obegränsat skattskyldig är, enligt 3 kap. 8 §, skattskyldig för alla sina inkomster i Sverige och från utlandet.

Skatteavtalet med Frankrike

Skatteavtalet mellan Sverige och Frankrike införlivades i svensk rätt genom lagen (1991:673) om dubbelbeskattningsavtal mellan Sverige och Frankrike. Avtalet trädde i kraft den 1 april 1992.

Av artikel 1 framgår att avtalet tillämpas på personer som har hemvist i en avtalsslutande stat eller i båda avtalsslutande staterna. Enligt artikel 4 punkt 1 förstås med uttrycket ”person med hemvist i en avtalsslutande stat” person som enligt lagstiftningen i denna stat är skattskyldig där på grund av hemvist, bosättning, plats för företagsledning eller annan liknande omständighet. Uttrycket inbegriper emellertid inte person som är skattskyldig i denna stat endast för inkomst från källa i denna stat eller för förmögenhet som är belägen där. Om en person har hemvist i båda avtalsslutande stater ska hans hemvist bestämmas enligt punkt 2 a). Där framgår att en person i första hand ska anses ha hemvist i den stat där han har en bostad som stadigvarande står till hans förfogande. Om han har en sådan bostad i båda staterna ska han anses ha hemvist i den stat med vilken hans personliga och ekonomiska förbindelser är starkast.

I artikel 3 punkt 1 definieras Frankrike. Med ”Frankrike” åsyftas Republiken Frankrikes europeiska departement och departement på andra sidan havet däri inbegripet dess territorialvatten liksom de andra områdena över vilka Frankrike i överensstämmelse med internationell rätt utövar suveräna rättigheter med avseende på utforskning och utnyttjande av naturtillgångar på havsbotten, i dennas underlag och ovanför denna befintliga tillgångar.

Vinst, som en person med hemvist i en avtalsslutande stat förvärvar på grund av överlåtelse av byggnad som är belägen i den andra avtalsslutande staten får beskattas i denna andra stat (artikel 13 punkt 1 och artikel 6).

Inkomst som person med hemvist i en avtalsslutande stat förvärvar och som inte behandlas i föregående artiklar i avtalet beskattas endast i hemviststaten, oavsett varifrån inkomsten härrör (artikel 21 punkt 1).

Om en person med hemvist i Sverige uppbär inkomst som också får beskattas i Frankrike ska Sverige avräkna den skatt som betalats i Frankrike på inkomsten. Avräkningsbeloppet ska emellertid inte i något fall överstiga den del av inkomstskatten beräknad utan sådan avräkning, som belöper på den inkomst som får beskattas i Frankrike (artikel 23 punkt 1 a).

När skatteavtalet ingicks och införlivades i svensk rätt tillhörde Saint-Barthélemy ett departement som omfattades av definition av Frankrike i skatteavtalet. Den 15 juli 2007 blev Saint-Barthélemy ett självständigt förvaltningsområde med rätt att utöva behörigheter när det gäller vissa skatter.

Utländsk rätt

Av fransk lagstiftning framgår att fysiska personer inte anses ha skatterättsligt hemvist på Saint-Barthélemy förrän de har varit bosatta där under minst fem år. Om bosättningskravet inte är uppfyllt anses de ha skatterättsligt hemvist ”en métrolpole” dvs. i Frankrike (artikel LO6214-4 Code général des collectivités territoriales).

Sedan den 1 januari 2008 gäller på Saint-Barthélemy lagen Code des Contributions. Enligt kapitel 2 artikel 2 anses, i syfte att förhindra skatteflykt och dubbelbeskattning, följande fysiska personer ha skatterättsligt hemvist på Saint-Barthélemy: personer som kan visa att de har haft sitt hem eller huvudsakligt hemvist där under minst fem år räknat från den 1 januari beskattningsåret;

  1. personer som kan visa att de har haft sitt hem eller huvudsakliga hemvist där under minst fem år räknat från den 1 januari beskattningsåret;
  2. eller de som, sedan minst fem år den 1 januari beskattningsåret, utövar sin huvudsakliga yrkesverksamhet på Saint-Barthélemy oavsett om personen är anställd eller inte;
  3. eller de som, sedan minst fem år den 1 januari beskattningsåret, har sin ekonomiska, materiella eller ideella hemvist på Saint-Barthélemy.

Praxis

I RÅ 83 1:87 ansågs kungörelsen (1928:485) om tillämpning av ett mellan Sverige och Tyska riket ingånget dubbelbeskattningsavtal vara tillämpligt på inkomster från Tyska Demokratiska Republiken. Detta trots att kungörelsen hade upphävts såvitt avsåg förhållandena mellan Sverige och Förbundsrepubliken Tyskland och att Tyska Demokratiska Republiken inte ansåg sig bunden av avtalet längre.

Skatterättsnämndens bedömning

A kommer även efter en flytt till Saint-Barthélemy att vara obegränsat skattskyldig i Sverige på grund av väsentlig anknytning hit genom innehav av aktier som ger honom ett väsentligt inflytande i näringsverksamhet här (3 kap. 3 och 7 §§ IL).

Frågan är därför om skatteavtalet med Frankrike kan anses tillämpligt och om avtalet i så fall inskränker den svenska beskattningsrätten.

Det är ostridigt att Saint-Barthélemy omfattades av skatteavtalet mellan Sverige och Frankrike när avtalet trädde i kraft. Parternas avsikt vid ingåendet av skatteavtalet var således att Saint-Barthélemy skulle omfattas av avtalet. Därefter har Saint-Barthélemy emellertid erhållit en mer självständig status vad gäller rätten att ta ut vissa skatter. Den förändringen har dock inte medfört att skatteavtalets innehåll justerats på något sätt. Enligt Skatterättsnämndens bedömning är skatteavtalet med Frankrike tillämpligt på förvaltningsområdet Saint-Barthélemy så länge avtalet inte har sagts upp eller omförhandlats (jfr RÅ 83 1:87).

Frågorna 1 och 2

A har hemvist i Sverige. Att Frankrike får beskatta vinst vid överlåtelse av fastigheten framgår av artikel 13 punkt 1 i skatteavtalet. Sverige ska då, enligt artikel 23 punkt 1 a, avräkna ett belopp motsvarande den inkomstskatt som betalats i Frankrike på dessa inkomster. Avräkningsbeloppet ska emellertid inte i något fall överstiga den del av inkomstskatten beräknad utan sådan avräkning, som belöper på den inkomst som får beskattas i Frankrike.

Fråga 3

Om A flyttar till Saint-Barthélemy kommer han enligt intern fransk rätt anses ha skatterättsligt hemvist i Frankrike under minst fem år efter flytten. Han kommer inte längre att ha en bostad som stadigvarande står till hans förfogande i Sverige men är obegränsat skattskyldig här på grund av väsentlig anknytning hit. Av artikel 4 punkt 2 i skatteavtalet framgår att han då anses ha avtalsrättsligt hemvist i Frankrike. Eftersom hemviststaten och staten där fastigheten är belägen är densamma är inte artikel 13 tillämplig. Inkomsten från fastighetsförsäljningen får då, enligt artikel 21, endast beskattas i hemviststaten dvs. i Frankrike.

Sifferkollen Läs mer

Belopp

Basbelopp
År 2018 2019 2020
Prisbasbelopp 45 500 46 500 47 300
Förhöjt pbb. 46 500 47 400 48 300
Inkomstbasbelopp 62 500 64 400 66 800
Utdelning fåmansföretag
År 2018 2019 2020
Schablonbelopp 169 125 171 875 177 100

Räntesatser

Periodiseringsfond
År 2018 2019 2020
Räntesats 0,36 0,51 0,50

 

Referensränta
År 2016-07-01 2019-07-01 - 
Räntesats -0,5 0,0
Ränta på skattekontot
Period 2013-2016 2017 -
Intäkt 0,5625 0
Kostnad Låg 1,25 1,25
Kostnad Hög 16,25 16,25
Räntefördelning
Inkomstår 2018 2019 2020
Positiv 6,49 6,51 6,50
Negativ 1,50 1,51 1,50
Statslåneränta
År 2018 2019 2020
31 maj 0,49 0,05 -0,01
30 nov 0,51 -0,09  

Traktamenten

Bilresor
Inkomstår 2018 2019 2020
Egen bil 18,50 18,50 18,50
Förmånsbil, diesel 6,50 6,50 6,50
Förmånsbil, bensin 9,50 9,50 9,50
Kostförmån
År 2018 2019 2020
Frukost, lunch och middag 235 245 245
Lunch eller middag 94 98 98
Frukost 47 49 49
Skattefria gåvor
År 2018 2019 2020
Julgåva 450 450 450
Jubileumsgåva 1 350 1 350 1 350
Minnesgåva 15 000 15 000 15 000

Skattesatser

Bolagsskatt
År 2018 2019 2020
Skattesats 22% 21,4% 21,4%
Mervärdesskatt
År 2018 2019 2020
Normal

25 %

25 % 25 %
Livsmedel, krog m.m. 12 % 12 % 12 %
Persontransport, böcker m.m. 6 % 6 % 6 %
Arbetsgivaravgifter/egenaavgifter
Födda -1937 1938 - 1954 1955 -
Arb. avgifter 0 % 10,21% 31,42%
Egenavgifter 0 % 10,21% 28,97%