RSVs rapport 2001:2

Förslag om förenklade skatteregler vid försäljning av värdepapper

1 SAMMANFATTNING

Samtliga av nedanstående förslag förenklar för småspararen att deklarera försäljningar av värdepapper och härigenom minskar risken för oavsiktliga fel. Dessutom minskar småspararens fullgörandekostnader för att deklarera samtidigt som skattemyndigheternas arbete underlättas och resurser frigörs till andra arbetsuppgifter.

Förslaget nedan angående andelsbyteslagen är kostnadsneutralt. Att bestämma anskaffningsutgiften för inlösen- och säljrätter till noll kr innebär ingen ändring i skatteuttaget. Det kan dock bli en tidigareläggning av en viss del därav jämfört med dagens regler. Förslaget att göra kapitalvinster på premieobligationer skattefria och kapitalförluster ej avdragsgilla kan medföra minskade skatteintäkter som dock får antas vara marginella.

Förslag

Arbetsgruppen lämnar följande förslag.

  1. Den nu gällande andelsbyteslagen kombineras med ett parallellt system, som motsvarar den strukturregel som tidigare användes vid svenska aktiebyten. Strukturregeln innebär att det skattemässiga omkostnadsbeloppet övergår på de mottagna andelarna. Vi föreslår en obligatorisk strukturregel om den avyttrade andelen är marknadsnoterad. S.k. kvalificerade andelar och lagertillgångar omfattas däremot inte av den föreslagna strukturregeln. För dessa och för icke marknadsnoterade andelar bibehålls därför nuvarande system.
  2. För inlösenrätter och säljrätter som grundas på aktieinnehav i bolaget bestäms anskaffningsutgiften till noll kr.
  3. Kapitalvinster på premieobligationer görs skattefria. På så sätt utmönstras kvittningsproblematiken när det gäller premieobligationer vilket innebär att det blir lättare att konstruera en mer begriplig blankett för avyttring av värdepapper. Blankett K4 kan på så sätt delas upp på tre olika blanketter. En påtaglig förenkling för småspararen eftersom blanketterna målgruppsanpassas.
  4. Kontrolluppgiftsskyldigheten utökas till att omfatta även avyttringar i form av inlösen. Uppgiftsskyldigheten för utdelningar utvidgas till att omfatta även inköpsrätter och köpoptioner.
  5. Anskaffningsvärdet ska kunna räknas fram genom att aktieinformation/ beräkningshjälp läggs ut på eller via RSV:s webbplats samt att två broschyrer tas fram. Den ena om kapitalbeskattning och den andra om aktiesparklubbar.

Arbetsgruppens kartläggning

Arbetsgruppen har kartlagt i vilka typer av värdepapper småspararen sparar, i vilken omfattning och vilka skatteregler som särskilt komplicerar för småspararen samt vilka problem småspararen har när en avyttring ska deklareras.

De vanligaste sparformerna bland småsparare är aktieindexobligationer, aktier, fonder, s.k. nollkupongare, obligationer och premieobligationer. Den statistik som framtagits av projektet eller som projektet på annat sätt tagit del av visar bland annat följande.

  1. 74 procent av personer i åldern 18-74 år har högst 249 000 kr sparat kapital i värdepapper, i fonder och på bank.
  2. Ungefär 90 procent av alla som sålt värdepapper under 1999 har tio eller färre kontrolluppgifter på avyttringar.
  3. Cirka 80 procent av alla som avyttrat värdepapper har ett sammanlagt avyttringsbelopp på 200 000 kr eller mindre.

De allra flesta avyttringarna avser aktier eller andelar i aktiefonder. Privatpersoners handel med räntebärande värdepapper, premieobligationer och optioner utgör däremot proportionellt sett en mycket liten del.

Det största problemet för småspararna är andelsbyteslagen med sitt komplicerade regelverk och i konsekvens därmed en svårtillgänglig deklarationsblankett. Därefter kommer problem med genomsnittsmetoden som ska användas för beräkning av anskaffningsvärdet. Särskilt bidrar den proportionering av anskaffningsvärdet som görs i fråga om t. ex. inlösenrätter och vid s.k. lex ASEA-utdelningar till att det blir svårt att tillämpa genomsnittsmetoden. Därutöver framstår de olika kvittningsreglerna som komplicerade och medför i sin tur att blankett K4 blir onödigt invecklad. Det komplicerar för småspararen att det inte föreligger kontrolluppgiftsskyldighet för vare sig inlösenrätter eller inköpsrätter och – i vart fall för närvarande – inte heller vid avyttring av andelar i utlandsbaserade fonder. Problemet är att sådana belopp inte förtrycks på den Förenklade deklarationen. Många småsparare utgår emellertid helt enkelt från att beloppet är ifyllt av skattemyndigheten och deklarerar det följaktligen inte.

2 FÖRFATTNINGSFÖRSLAG

2.1 Andelsbyten

Förslag till ändring i inkomstskattelagen (1999:1229).

49 kap. Uppskov med beskattningen vid andelsbyten

33 § Om den avyttrade andelen är marknadsnoterad, tillämpas bestämmelserna i 34-36 §§ istället för 6-7 §§, 10 §, 13-32 §§ under förutsättning att

  1. den avyttrade andelen inte är kvalificerad, eller
  2. den avyttrade andelen inte utgör lagertillgång.

Vid tillämpningen av första stycket och 34-36 §§ avses med andelsbyte ett förfarande som uppfyller villkoren i 8-9§§, 11-12 §§ samt förutsättningarna 1 och 2 i 2 §.

34 § Ersättning i pengar skall tas upp som kapitalvinst det beskattningsår då andelsbytet sker.

35 § Den mottagna andelen skall anses förvärvad till det omkostnadsbelopp som gällde för den avyttrade andelen.

36 § Om en fysisk person inte längre uppfyller villkoret i 8 § om obegränsad skattskyldighet, skall skattepliktig kapitalvinst anses uppkomma det år sådant villkor inte längre uppfylls.

2.2 Inlösenrätter och säljrätter

Förslag till ändring i inkomstskattelagen (1999:1229).

Bestämmelsen bör införas i 48 kap 13 § IL, som får följande lydelse.

För teckningsrätter, delrätter, inlösenrätter och säljrätter som grundas på aktieinnehav i bolaget är anskaffningsutgiften noll.

2.3 Kapitalvinster på premieobligationer

Förslag till ändring i inkomstskattelagen (1999:1229).

Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse
42 kap. Vad som skall tas upp och dras av i inkomstslaget kapital42 kap. Vad som skall tas upp och dras av i inkomstslaget kapital
Lotterier och premieobligationerLotterier och premieobligationer
25 § Vinst i ett utländskt lotteri eller vid vinstdragning på utländska premieobligationer skall tas upp om vinsten överstiger 100 kr.25 § Vinst vid utländskt lotteri eller vid vinstdragning på utländska premieobligationer skall tas upp om vinsten överstiger 100 kr.
Utgifter för att delta i svenska och utländska lotterier får inte dras av.Utgifter för att delta i svenska och utländska lotterier får inte dras av.
25 a § Kapitalvinst vid avyttring av svenska premieobligationer skall inte tas upp.
Kapitalförlust vid avyttring av svenska premieobligationer får inte dras av.
48 kap. Avyttring av delägarrätter och fordringsrätter48 kap. Avyttring av delägarrätter och fordringsrätter
Avdrag för kapitalförlusterAvdrag för kapitalförluster
23 § Kapitalförluster på marknadsnoterade svenska fordringsrätter skall dras av i sin helhet23 § Kapitalförluster på andra marknadsnoterade svenska fordringsrätter än premieobligationer skall dras av i sin helhet.

2.4 Kontrolluppgiftsskyldighet

Förslag till ändring i lagen (1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter.

Bestämmelsen bör införas i 3 kap 32 c § LSK, andra st., som får följande lydelse.

Även om skyldighet att upprätta avräkningsnota inte finns skall såvitt avser sådana optioner och terminer som är finansiella instrument kontrolluppgift om utfärdande av optioner och slutförande av options- och terminsaffärer, som inte innebär förvärv eller försäljning av egendom, lämnas av det värdepappersinstitut som registrerar optionen eller terminen eller som på annat sätt medverkar vid utfärdandet eller slutförandet.

Vid avyttring av marknadsnoterade aktier och aktieindexobligationer genom inlösen skall kontrolluppgift lämnas av den som givit ut aktierna eller aktieindexobligationerna.

3 ALLMÄNT, BAKGRUND

3.1 Projektets direktiv

Kapitalprojektet är initierat av Riksskatteverket (RSV). Projektets direktiv fastställdes 3 juli 2000, se bilaga 1.

Som bakgrund till uppdraget anges bland annat att den materiella utvecklingen och behovet av att mer offensivt bedriva förenklingsarbete, har lyfts fram i RSV-koncernens riktlinjer under senare år som prioriterade områden. De materiella reglerna för beräkning av kapitalvinst och kapitalförlust är komplicerade. De komplicerade reglerna för med sig att det är svårt att deklarera avyttring av värdepapper. Eftersom antalet personer som sparar i aktier och andra värdepapper ökat kraftigt har problemet accelererat de senaste åren.

3.2 Projektets syfte och mål

Projektet ska föreslå förändringar av de materiella reglerna för beräkning av kapitalvinst och kapitalförlust så att det blir enklare för småsparare att deklarera avyttring av värdepapper.

Målet för projektet är att den 18 december 2000 för verksledningen presentera ett beslutsunderlag och ett förslag som gör det enklare för småspararen att deklarera avyttring av värdepapper.

3.3 Projektets avgränsningar

Direktivet begränsar utredningen till att avse lagregler som förenklar för småsparare att deklarera kapitalvinster och kapitalförluster vid försäljning av värdepapper. Förslagen begränsas därför till att avse förenklingar inom befintligt regelverk. Utredningen har därutöver begränsats till att avse marknadsnoterade värdepapper eftersom småspararens innehav troligtvis, med enstaka undantag, är marknadsnoterade. Skatteplanering förutsätter en ingående kunskap om skattereglerna och det är tveksamt om småspararen besitter sådan kunskap. I stället för att inrikta arbetet på att hitta regler som har underordnad betydelse från skatteplaneringssynpunkt har arbetsgruppen försökt analysera vilka skatteregler som särskilt komplicerar för småspararen och vilka problemen småspararen har vid deklarerandet av försäljning av värdepapper. Projektets omvärldsanalys begränsas till att avse de nordiska länderna, framför allt Danmark och Norge.

3.4 Arbetets bedrivande

Arbetsgruppens utredningsarbete inleddes med en kartläggning av i vilka sparformer och i vilken omfattning småspararna sparar. Både extern och intern (RSV) statistik har inhämtats. För att få en uppfattning om vilka regler som särskilt komplicerar för småspararen och vilka problem småspararen har vid deklarerandet av avyttringar har projektet samrått med både företrädare för aktörer på finansmarknaden, intresseorganisationer för sparare m. fl. (nedan kallade externa intressenter) och RSV samt skattemyndigheterna i landet. Med statistiken och probleminventeringen som grund har arbetsgruppen diskuterat fram ett antal förenklingsförslag. En jämförelse har gjorts med Danmark, Norge och Finland med inriktning på beskattningen av aktier och småspararproblematiken.

Projektet har träffat eller på annat sätt haft kontakt med företrädare för Svenska Bankföreningen, Svenska Fondhandlareföreningen, Fondbolagens Förening, Aktiespararna, Skattebetalarnas förening, Cecilia Gunne SEB, Margareta Leijonhufvud Merita Nordbanken, Anders Andersson tidningen Privata Affärer, Upplysningen vid Skattemyndigheten i Stockholm, RSV:s Servicejour i Söderhamn och experter inom kapitalområdet vid olika skattemyndigheter i landet.

För externa statistikuppgifter har kontakter tagits med Finansinspektionen, Fondbolagens förening, VPC, OM Stockholmsbörsen, SCB, Aktiefrämjandet, Svenska Bankföreningen, Ekonomistyrningsverket och Riksgäldskontoret. Projektet har dessutom haft kontakt med Danmark, Told- og Skattestyrelsen, Norge, Finansdepartementet och Finland, Skattestyrelsen.

3.5 Deltagare

I projektet har deltagit Mahmut Baran, Skattemyndigheten i Stockholm, Olle Wallin, Skattemyndigheten i Göteborg, Marianne Olsson, årsbeskattningsenheten Riksskatteverket, Monika Linder, rättsenheten Riksskatteverket, och Eva Carlquist, projektledare, Skattemyndigheten i Stockholm.

Projektets styrgrupp har bestått av Björne Sjökvist, ordförande, Mats Douhan, senare ersatt av Anders Stridh och Ulf Kjellin, alla från RSV.

3.6 Kort om dispositionen

I kapitel 4 gör vi en omvärldsbeskrivning och i kapitel 5 följer en probleminventering. Kapitel 6 innehåller en sammanfattning av en jämförelse av kapitalbeskattningen i några nordiska länder. I kapitel 7 finns våra överväganden och förändringsförslag.

4 PRIVATPERSONERS SPARANDE

4.1 Ökat intresse för aktier

Kursutvecklingen på framför allt aktiemarknaden har på lång sikt lett till stora värdestegringar. Det nya premiepensionsvalet har bidragit till att intresset för och sparandet i aktier och värdepappersfonder har ökat. Det troliga är att det kommer att fortsätta öka. Sannolikt kommer antalet aktiva sparare också att öka i och med den tekniska utvecklingen som bl. a. ger många möjlighet att handla värdepapper via Internet med lägre avgifter och bättre tillgänglighet.

I och med det ökade aktieägandet får reglerna för beskattningen av kapitalvinster och kapitalförluster betydelse för allt fler personer. Att privatpersoners kunskaper om kapitalbeskattning fortfarande inte är stora visar såväl en undersökning som Fondbolagens Förening beställt som erfarenheterna från skattemyndigheterna.

4.2 Ökad aktivitet i bolagen och på kapitalmarknaden

Förändringar av ägar- och företagsstruktur i bolagen blir allt mer vanliga. Det medför att allt fler aktieägare berörs av olika former av emissioner och rätter som erhålls med stöd av moderaktierna i bolaget. Värdepappersmarknaden blir också alltmer internationell.

Ett av de områden som vuxit snabbast under den pågående IT-revolutionen är aktiehandeln via Internet. Utvecklingen av aktiehandeln via nätet har gått hand i hand med det ökade aktiesparandet. Tyskland och Sverige är de mest utvecklade marknaderna. Långsiktigt talar det mesta för en fortsatt snabb utveckling men det är inte säkert att tillväxten kan ske utan hack i kurvan. Det finns enligt branschen ett mycket starkt samband mellan inflödet av nya kunder å ena sidan och börsutvecklingen å den andra.

Trenden visar också att tillgängligheten och intresset för det internationella sparandet ökar. Den tekniska utvecklingen medför att transaktionskostnaderna för sparande i internationella värdepapper och fonder minskar.

4.3 Privatpersoners sparande och agerande på kapitalmarknaden

Arbetsgruppen har tagit del av statistik och undersökningar som gjorts av olika aktörer och intressenter på kapitalmarknaden. En sammanställning av detta finns i bilaga 2. Vi har också tagit fram statistik ur RSV:s dataregister. En fullständig redovisning för dessa uppgifter finns i bilaga 3.

De uppgifter som vi tagit del av visar att privatpersoners intresse för aktiesparande ökat kraftigt under de senaste åren. När det gäller hushållens sparande visar det sig att bankinlåningens andel krymper samtidigt som placeringar i olika slag av värdepapper ökar. En ovanligt omfattande förändring i privatpersoners placeringar av finansiella tillgångar har skett bland annat genom betydande nettoinsättningar i värdepappersfonder.

Ungefär två tredjedelar av alla svenskar som är äldre än 15 år har aktier (direkt eller via fonder). Det har skett en kraftig uppgång av aktieägandet under 1999. Drygt ett år tidigare ägde 55 procent aktier. Vanligast är att man har del i någon aktiefond eller att man äger aktier i börsnoterade företag.

VPC uppger att cirka 2,2 miljoner personer har värdepapperskonton (VP-konton) med värdepappersinnehav registrerat. Under det första halvåret 2000 ökade antalet VP-konton med ungefär en halv miljon.

En undersökning av sparandet hos personer i åldern 18-74 år visar att 74 procent har högst 249 000 kr i sparat kapital, i värdepapper, fonder och på bank. Olika former av aktiesparande svara för drygt 60 procent av hushållens samlade sparande.

År 1997 hade ett svenskt hushåll i genomsnitt 467 000 kr i nettoförmögenhet. Medianvärdet var 114 000 kr per person. De aktierelaterade tillgångarna svarade då för ca 16 procent av samtliga tillgångar.

Antalet kontrolluppgifter som lämnats på grund av avyttring av värdepapper (exkl. värdepappersfonder) har ökat med 50 procent mellan beskattningsåren 1998 och 1999. Antal kontrolluppgifter som avser avyttring av andel i värdepappersfond ökade under samma period med 20 procent.

Arbetsgruppen har låtit göra en summering av avyttringsbelopp för aktier, optioner, räntebärande värdepapper och premieobligationer enligt de kontrolluppgifter som lämnats för beskattningsåret 1999. Summeringen har gjorts på individnivå och omfattar hela landet. Den visar att cirka 80 procent av alla som avyttrat värdepapper under 1999 har ett sammanlagt avyttringsbelopp på 200 000 kr eller mindre.

Med kontrolluppgifterna som bas har vi också kunnat konstatera att ungefär 90 procent av alla som sålt värdepapper under 1999 har tio eller färre kontrolluppgifter avseende avyttringar. Det gäller även om man tar med kontrolluppgifter avseende avyttring av värdepappersfonder i underlaget.

De allra flesta har avyttrat aktier eller andelar i aktiefonder. Privatpersoners handel med optioner, räntebärande värdepapper och premieobligationer utgör däremot proportionellt sett en mycket liten del.

De vanligaste sparformerna för privatpersoner är aktieindexobligationer, aktier fonder, s.k. nollkupongare, obligationer och premieobligationer.

En förteckning över de vanligaste sparformerna och på vilken blankett kapitalvinst eller kapitalförlust ska redovisas finns i bilaga 4.

4.4 Småspararen

Av projektdirektivet framgår att en av aktiviteterna för projektet är att utifrån årlig försäljningssumma eller på annat sätt precisera den grupp sparare för vilka de enklare reglerna ska gälla (småsparare).

Arbetsgruppen har under arbetet med kartläggningen och förändringsförslagen valt att inte definiera begreppet småsparare med hjälp av fasta belopp eller antal transaktioner utan istället som den ”stora massan”. Inget av de förändringsförslag som lämnas gäller heller enbart småsparare utan ska tillämpas generellt.

Den statistik som varit tillgänglig för oss visar att 74 procent av personer i åldern 18-74 år har mindre än 249 000 kr sparat i finansiella tillgångar. Ungefär 90 procent av alla som sålt värdepapper under 1999 har tio eller färre kontrolluppgifter på avyttringar. Cirka 80 procent av alla personer som avyttrat värdepapper har ett sammanlagt avyttringsbelopp på 200 000 kr eller mindre. De allra flesta personerna har avyttrat aktier eller andelar i aktiefonder. Privatpersoners handel med räntebärande värdepapper, premieobligationer och optioner utgör proportionellt sett en mycket liten del.

Vi har kunnat konstatera att de allra flesta privatpersoner sparar i och handlar med marknadsnoterade värdepapper. De vanligaste sparformerna för privatpersoner är aktieindexobligationer, aktier, fonder, s.k. nollkupongare, obligationer och premieobligationer.

5 PROBLEMBESKRIVNING

5.1 Inledning

I vår probleminventering har vi sett vissa gemensamma nämnare som får anses utgöra det prioriterade förändringsbehovet. Dessa stämmer väl överens med de exempel som särskilt lyfts fram i direktivet nämligen lagen om uppskov med beskattning av andelsbyten (andelsbyteslagen), genomsnittsmetoden och reglerna om kvittning (vilka vinster och förluster på värdepappersavyttringar som får kvittas mot varandra).

5.2 Andelsbyten

Inte helt oväntat utgör andelsbyteslagen det absolut största problemet och den mest komplicerade regeln. Regelverket ger i sin tur upphov till en svårtillgänglig blankett. Införandet av andelsbyteslagen har förorsakat både de skattskyldiga, skattemyndigheterna och bankerna merarbete. Både skattemyndigheterna och de externa intressenterna fick osedvanligt många frågor om andelsbyteslagen inför årets deklarationstidpunkt, trots riktade informationsinsatser. De flesta skattskyldiga har mycket liten eller alls ingen förståelse för varför man ska lämna redovisning eftersom man inte anser sig ha avyttrat de ifrågavarande aktierna.

Redan nu pekar erfarenheterna från skattemyndigheternas granskningsarbete av taxeringen 2000 på många felaktiga redovisningar och på att många deklaranter helt enkelt låtit bli att redovisa andelsbytet i deklarationen.

Trots att det inte är fråga om transaktioner som direkt påverkar beskattningsunderlaget det aktuella året är granskningen och fastställandet av uppskovsbeloppet mycket resurskrävande för skattemyndigheterna. Fastställelsen av uppskovsbeloppet innebär även en masshantering.

I slutet av 1998 fanns ca 475 000 aktieägare i Astra, ABB, Enator, SPCS AB och JP Bank som omfattades av andelsbyteslagen under inkomstår 1999 (taxeringsår 2000). Av dessa hade ca 85 000 personer aktier i såväl Astra som ABB. I början av oktober 2000 fanns ungefär 169 000 uppskov enligt andelsbyteslagen registrerade, för ca 138 000 personer.

Antal personer som yrkat uppskov för kvalificerade andelar, blankett K4C uppgick vid samma tidpunkt till 310 och antal personer med uppskov enligt den numera upphävda lagen om inkomstbeskattning vid gränsöverskridande omstruktureringar inom EG (IGOL) var 32.

Under år 2000 har andelsbyten hittills skett i 13 bolag noterade på A- och O-listan. Dessutom har andelsbyten skett i bolag noterade på andra listor eller utomlands.

5.3 Genomsnittsmetoden

Det näst största problemet som framkommit vid projektets probleminventering är beräkningen av det genomsnittliga anskaffningsvärdet vid avyttring av aktier. Att olika typer av frågor om anskaffningsvärdet är bland de mest frekventa frågorna från de skattskyldiga visar de sammanställningar som gjorts av Upplysningen vid skattemyndigheten i Stockholm och RSV:s Servicejour i Söderhamn. Även de diskussioner som förts med de externa intressenterna pekar på svårigheter för småspararen vid beräkningen av det genomsnittliga anskaffningsvärdet. Erfarenheterna från kontakterna med de skattskyldiga visar också att information ofta eftersöks i form av text på RSV:s webbplats.

Utvecklingen inom näringslivet har gått mot allt fler förändringar av ägar- och företagsstrukturen i företagen. I de flesta fallen handlar det om stora företag med många aktieägare som dessutom är småsparare. Dagens allt snabbare förändringstakt vad gäller bl.a. omstruktureringar av företagen har lett till att småspararna har svårt att överblicka sin finansiella situation. Problemet med beräkningen av det genomsnittliga anskaffningsvärdet är störst vid långvariga innehav, speciellt när aktierna förvärvats genom benefikt fång (problematiken med okänt anskaffningsvärde) och i de fall aktieinnehavet genomgått många förändringar under innehavstiden.

Vid beräkningen av det genomsnittliga omkostnadsbeloppet ska följande förändringar avseende innehavet fram till tidpunkten för avyttringen beaktas.

  1. förvärv genom köp, byte eller liknande fång
  2. benefika fång
  3. nyemission
  4. fondemission
  5. split
  6. lex ASEA-utdelningar
  7. inlösenrätter
  8. säljrätter
  9. tidigare försäljningar
  10. benefika överlåtelser
  11. andelsbyten (marknadsnoterade andelar)

Vid de många beräkningar som kan komma att göras under innehavstiden ska ovannämnda förändringar under innehavstiden fram till tidpunkten för avyttringen beaktas. Det bör noteras att huvuddelen av ovannämnda förändringar förekommer i fråga om aktier i de större börsbolagen.

Aktiesparklubbar

Fler och fler sparare investerar gemensamt i värdepapper. En aktieägarundersökning som undersökningsföretaget Temo gjort på uppdrag av Aktiefrämjandet visar att 4 procent av alla svenskar i åldern 16 år och äldre äger aktier genom en aktiesparklubb. Erfarenheterna från skattemyndigheterna visar att frågor om aktiesparklubbar ökar. Allt ifrån frågor om hur man startar en aktiesparklubb till hur beräkningen av det genomsnittliga anskaffningsvärdet ska göras. Aktiesparklubbarna utgör associationsrättsligt enkla bolag. Några särskilda bestämmelser rörande redovisning av enkla bolags aktieinnehav finns inte i skattelagstiftningen. Innehav genom ett enkelt bolag ska därför redovisas enligt de regler som gäller för direkta innehav. Detta innebär bl. a. att gemensam genomsnittsberäkning ska ske av direkt ägda aktier och indirekt ägda andelar av aktier genom en aktiesparklubb. Det är många skattskyldiga som inte förstår att en ”gemensam” beräkning ska göras och som inte klarar av en sådan beräkning.

Valutakonton

Vid beräkning av kursvinster och kursförluster ska anskaffningskostnaden för ett valutakonto/valutalån beräknas enligt genomsnittsmetoden. Detta innebär att en vinst- och förlustberäkning med användning av genomsnittsmetoden måste ske avseende varje uttag som görs från valutakontot.

Det är uppenbart att beräkningar av det genomsnittliga anskaffningsvärdet är förenat med stora praktiska problem både för de skattskyldiga och för skattemyndigheterna när insättningar och uttag görs frekvent på ett valutakonto.

5.4 Inlösenrätter och säljrätter

Många skattskyldiga har svårigheter att skilja på de olika rätterna och hur de ska beskattas, exempelvis inlösenrätter, teckningsrätter och delrätter. Inlösen är en form av utskiftning och innebär att bolaget löser in aktier i samband med nedsättning av aktiekapitalet (reservfond). Bolagens inlösenförfarande skapar problem för småspararen. I samband med inlösen av aktier förekommer att inlösenrätter avskiljs före inlösen. Både inlösen av aktier (i form av kontanter eller aktier i andra bolag) och intäkt vid avyttring av inlösenrätter anses vara en avyttring. Vid båda dessa transaktioner ska en beräkning och fördelning av anskaffningsvärdet mellan ursprunglig aktie och inlösenrätt eller inlösenaktie göras som för många är svårbegriplig.

Beräkningen av anskaffningsvärdet för tecknings- och delrätter (på grundval av innehav av moderaktie) är dock inget problem eftersom detta alltid är lika med 0 kr.

Någon skyldighet att upprätta kontrolluppgift vid avyttringar som sker i form av inlösen av värdepapper finns inte. Småspararen missar därför i många fall oavsiktligt att deklarera sådana avyttringar.

5.5 Inköpsrätter och köpoptioner

Aktiebolag kan erbjuda sina aktieägare att få köpa aktier i ett annat företag på förmånliga villkor. Bolaget kan utfärda inköpsrätter eller köpoptioner, vilka medför en rätt att utnyttja erbjudandet. Dessa värdepapper kan antingen utnyttjas, säljas eller helt enkelt förfalla, dvs. de utnyttjas inte.

Beskattningen är beroende av om rättigheten utnyttjas, säljs eller förfaller och beskattningen är olika för inköpsrätter och köpoptioner. Småspararen har svårt för att deklarera skattepliktig utdelningsinkomst samt eventuell kapitalvinst eller kapitalförlust på rätt sätt. Beräkningen av anskaffningsvärdet på de förvärvade aktierna är också ett problem. Dessutom anges inte inkomsten på kontrolluppgift, eftersom den här typen av utdelning inte omfattas av kontrolluppgiftsskyldigheten.

5.6 Lex ASEA

Utdelning från ett moderbolag, hemmahörande inom EES-området, i form av andelar i ett dotterbolag är skattefri om vissa villkor är uppfyllda (s.k. lex ASEA-utdelning). När sådana andelar som erhållits genom utdelning avyttras ska en beräkning av anskaffningsvärdet enligt genomsnittsmetoden göras. Proportioneringen av anskaffningsvärdet mellan moderbolagsaktierna och dotterbolagsaktierna ställer då till problem. För andelar som erhållits genom en sådan utdelning anses som anskaffningsutgift så stor del av omkostnadsbeloppet för aktierna i moderbolaget beräknat vid tidpunkten för utdelningen som motsvarar den förändring av marknadsvärdet på dessa aktier som utdelningen medför. När det gäller de större bolagen brukar RSV i rekommendationer ange hur stor del av det ursprungliga anskaffningsvärdet som ska hänföras till aktierna i det utdelande bolaget respektive aktierna i det utdelade bolaget.

5.7 Kvittningsregler

Avdragen för kapitalförluster är ett annat område som medför problem för småspararna och där frågefrekvensen är stor. Kvittningsreglerna är svåröverskådliga och småspararen har problem att fylla i blankett K4 rätt. Det är svårt att förstå när kvittning får ske direkt och när en kvotering till 70 procent ska ske. Kvittningsmöjligheterna har visserligen utvidgats under beskattningsåret 2000 men reglerna är fortfarande komplicerade och svåra att presentera på ett pedagogiskt sätt i blanketter och broschyrer.

5.8 Utlandsbaserade fonder

Utländska fondföretag som bedriver fondverksamhet i Sverige är enligt gällande regler inte skyldiga att lämna kontrolluppgift om kapitalvinst och kapitalförlust vid avyttring av andelar i utländsk värdepappersfond. Många av de höjningar som blir följden av skattemyndigheternas kontroll vid försäljning av värdepapper beror på helt oredovisade försäljningar där den skattskyldige utgått från att beloppet finns förtryckt på den förenklade deklarationen. Småspararen har nämligen en övertro när det gäller skattemyndighetens tillgång till uppgifter om försäljning av värdepapper. För många framstår det som orimligt att kontrolluppgift inte lämnas för alla fonder.

RSV:s särskilt inriktade kontrollinsats avseende utlandsbaserade fonder för taxeringsåret 2000 visar att 400 000 skattskyldiga avyttrat andelar i utlandsbaserade fonder under år 1999. Vinsten för dessa försäljningar uppgick till ca 10 miljarder kr. Trots informationsinsatser från skattemyndigheterna, banker och massmedia har cirka 40 procent av de skattskyldiga inte redovisat vinsten i sin deklaration (enligt preliminär statistik).

Förutom att detta skapar merarbete för både skattskyldiga och skattemyndigheten kan den oavsiktliga underlåtenheten att deklarera också leda till att den skattskyldige påförs skattetillägg.

6 KAPITALVINSTBESKATTNINGEN I NÅGRA NORDISKA LÄNDER

6.1 Inledning

Utöver direktivet för projektet har styrgruppen förtydligat att en omvärldsanalys ska göras men begränsas till att avse de nordiska länderna, framför allt Danmark och Norge. Arbetsgruppen har gjort en jämförelse med Danmark, Norge och Finland avseende beskattningen av aktier, framför allt vad gäller beräkningen av anskaffningsvärdet och småspararproblematiken. I bilaga 6 finns en kort redogörelse för aktiebeskattningen i respektive land.

6.2 Sammanfattning av jämförelsen

Beträffande beräkningen av anskaffningsvärdet har Norge ett system som medför en enkelbeskattning. Detta innebär ett mer komplicerat beräkningssätt och fler kontrolluppgifter att hålla reda på jämfört med den svenska genomsnittsmetoden.

I Danmark har nyligen ett förslag om regelförändringar avseende aktiebeskattning lämnats. Förslaget innebär en generell beskattning av aktier oavsett innehavstid och med frångående av den nu gällande skattefriheten vid försäljning om innehavet inte överstiger ett visst belopp (inriktning på småspararen). Förslaget innebär vidare att man istället för de två metoder som finns i dag för beräkning av anskaffningsvärdet enbart ska tillämpa genomsnittsmetoden.

Varken Norge eller Finland har eller har på förslag några särskilda regler för småspararen.

Både i Danmark och i Norge har man dock uppmärksammat problemet för småspararna att beräkna anskaffningsvärdet. I Danmarks rapport föreslås ett system för kontrolluppgiftslämnande för att skattemyndigheten ska kunna registrera anskaffningsvärdet. På så sätt kan skattemyndigheten lämna förslag i deklarationen om skattepliktig vinst eller förlust vid avyttring av aktier. I en norsk rapport från 1998 finns ett förslag om ett dataregister där aktieägare/anskaffningsvärden skulle finnas registrerade och möjlighet till att få vinsten/förlusten uträknad maskinellt av skattemyndigheten.

7 ÖVERVÄGANDEN OCH FÖRÄNDRINGSFÖRSLAG

7.1 Inledning

I detta kapitel redovisas arbetsgruppens förslag om förenklade skatteregler vid försäljning av värdepapper. Arbetsgruppens förändringsförslag har arbetats fram utifrån den kartläggning av omvärlden som vi gjort och med utgångspunkt i sammanställningen av småspararens problem. Förslagen har bäring på de regler eller blanketter som särskilt försvårar för småspararna. Förslagen avser endast marknadsnoterade värdepapper. Förslagen presenteras i samma ordningsföljd som under problembeskrivningen.

7.2 Andelsbyten

7.2.1 Sammanfattning

Förslag: Det enhetliga uppskovssystemet frångås och ersätts med två parallella regelsystem avseende uppskov vid andelsbyten.

En uppskovsteknik som motsvarar den gamla strukturregeln bör vara obligatorisk vid byten om den avyttrade andelen är marknadsnoterad under förutsättning att den inte utgör en s.k. kvalificerad andel eller en lagertillgång.

Någon kapitalvinstbeskattning bör inte ske på grund av andelsbytet. Det skattemässiga omkostnadsbeloppet för den avyttrade andelen övergår på den mottagna andelen. Kapitalvinsten kommer att beskattas när den mottagna andelen avyttras.

Eventuell kontant del av ersättningen får uppgå till högst 10 % av det nominella värdet av de mottagna andelarna och beskattas som kapitalvinst det år andelsbytet sker.

Förslaget innebär att den nu gällande uppskovstekniken enbart kommer att gälla icke marknadsnoterade andelar, marknadsnoterade lagerandelar och marknadsnoterade kvalificerade andelar.

7.2.2 Inledning

Den 1 januari 1999 trädde lagen (1998:1601) om uppskov med beskattningen vid andelsbyten ikraft (nedan andelsbyteslagen). Lagen ersatte den s.k. strukturregeln i 27 § 4 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt (SIL) och reglerna om internationella andelsbyten i lagen (1994:1854) om inkomstbeskattningen vid gränsöverskridande omstruktureringar inom EG (IGOL). Andelsbyteslagen gäller vid taxeringsåren 2000-2001. Den bestämmelsen har i sak oförändrad flyttats till inkomstskattelagen (IL), 49 kapitlet. I framställningen nedan kommer uttrycket andelsbyteslagen att användas både för 1998 års lag och 49 kapitlet IL om inte annat särskilt anges.

7.2.3 Den gamla strukturregeln och IGOL

Enligt den upphävda strukturregeln kunde uppskov med reavinstbeskattningen medges om en fysisk eller juridisk person avyttrat aktier till ett svenskt aktiebolag eller motsvarande utländskt bolag. Som förutsättning gällde att vederlaget utgjordes av nyemitterade aktier i det köpande bolaget. En kontantdel på högst 10 % av det nominella värdet av de nyemitterade aktierna tilläts utan att det hindrade uppskovet. Strukturregeln omfattade även andelar i ekonomiska föreningar och i utländska motsvarigheter till svenska aktiebolag.

Tekniskt innebar uppskovet att endast kontantdelen av vederlaget beskattades omedelbart och att de mottagna aktierna övertog det skattemässiga omkostnadsbeloppet för de avyttrade aktierna. Kapitalvinsten beskattades när de mottagna aktierna avyttrades.

Strukturregeln gällde inte för personer som flyttat från Sverige men som på grund av reglerna om väsentlig anknytning till landet ändå ansågs bosatta här. Avskattning skedde när den skattskyldige flyttade utomlands. Detta gällde dock endast om uppskovet avsåg en vinst vid en avyttring till ett utländskt bolag. Regeln gällde inte heller om den s.k. förlustregeln och koncernregeln i 2 § 4 mom. SIL i dess då gällande lydelse var tillämpliga på transaktionen.

Vid avyttring av andelar i fåmansföretag, som är kvalificerade enligt det s.k. 3:12-systemet (i IL finns reglerna i kapitel 57), krävdes skattemyndighetens medgivande för uppskov. Sådant medgivande fick inte lämnas om någon del av vinsten skulle tas upp i inkomstslaget tjänst.

Enligt 6 § i den upphävda IGOL avsågs med andelsbyte ett förfarande genom vilket ett bolag förvärvade andelar i ett annat bolag av andelsägare i det senare bolaget. Vederlaget skulle utgå i form av andelar i det köpande bolaget. En kontant andel på högst 10 % av det nominella värdet på de andelar som lämnades som vederlag tilläts utan att det hindrade uppskovet. Som förutsättning för uppskov gällde att någon andelsägare i det överlåtna bolaget var hemmahörande i Sverige och att det köpande företaget var hemmahörande i en annan stat som var medlem i EG. Den skattskyldige kunde alternativt begära att strukturregeln tillämpades.

Tekniskt medgavs uppskov genom att skattemyndigheten fastställde kapitalvinsten på de avyttrade andelarna vid tidpunkten för avyttringen men beskattningen skedde när de mottagna andelarna avyttrades. Den kontanta delen beskattades dock omedelbart. De mottagna andelarna i det köpande bolaget ansågs anskaffade för ett belopp som motsvarade deras marknadsvärde. Bestämmelserna i IGOL baserades som nämnts på ett EG-direktiv, det s.k. fusionsdirektivet (90/434/EEG). Det bör noteras att fusionsdirektivet inte tillåter att avyttringar av kvalificerade andelar undantas från uppskovsmöjligheten.

Skillnaderna mellan strukturregeln och IGOL:s system kan sammanfattas enligt följande.

  1. Tekniken för skatteuppskov.
  2. Andelar som utgjorde lagertillgångar omfattades av uppskov enligt IGOL men inte av strukturregeln.
  3. Uppskov vid avyttring av kvalificerade andelar medgavs utan krav på dispens i IGOL. Enligt strukturregeln krävdes dispens av skattemyndigheten. Dispens lämnades inte om någon del av kapitalvinsten hänfördes till inkomstslaget tjänst.

7.2.4 De nu gällande uppskovsreglerna

Företagsskatteutredningen bedömde i SOU 1998:1 att det var förenat med praktiska och principiella nackdelar att ha två system för uppskov vid andelsbyten. Utredningen föreslog att strukturregeln och reglerna för internationella andelsbyten (IGOL) skulle slås samman till ett enhetligt regelsystem. Regeringen delade utredningens bedömning.

Det enhetliga regelsystemet utformades med utgångspunkt i den teknik som användes för internationella andelsbyten. Detta motiverades i första hand med att tekniken för internationella andelsbyten möjliggör att ta tillbaka uppskovsbelopp avseende kvalificerade andelar. Det konstaterades att metoden i strukturregeln inte gav utrymme för beskattning enligt de s.k. 3:12-reglerna när de mottagna andelarna avyttrades, om de mottagna andelarna inte utgjorde kvalificerade andelar vid tidpunkten för avyttringen.

Tekniken för den nu gällande andelsbyteslagstiftningen innebär således att en kapitalvinst måste räknas fram för varje andelsbyte och att den skattskyldige måste yrka uppskov i sin deklaration. Skattemyndigheterna ska fastställa uppskovsbeloppet vid taxeringen för det beskattningsår andelsbytet sker. Uppskovsbeloppet fördelas på vederlagsandelarna (mottagna andelar). Det fastställda uppskovsbeloppet ska återföras till beskattning senast när den mottagna andelen avyttras. Den skattskyldige kan dock välja att frivilligt återföra hela eller delar av uppskovsbeloppet till beskattning innan den mottagna andelen avyttras. Den frivilliga återföringen aktualiseras framförallt när den skattskyldige behöver kvittningsgilla vinster mot realiserade förluster. Det skattemässiga omkostnadsbeloppet för de mottagna andelarna uppgår enligt allmänna regler, till ett belopp som motsvarar marknadsvärdet för de avyttrade andelarna.

Det torde föreligga principiella fördelar med att ha ett enhetligt system. Genom konstruktionen synliggörs också att ett byte är en skattegrundande transaktion. Uppskov medges dock med den fastställda vinsten fram till den tidpunkt då den i samband med bytet erhållna andelen avyttras.

Från praktisk utgångspunkt finns det dock stora nackdelar med den valda tekniken eftersom den innebär resurskrävande insatser både av de skattskyldiga, skattemyndigheterna och av bankerna. Några enstaka andelsbyten i marknadsnoterade företag berörde flera hundra tusen aktieägare under 1999. I andelsbytet mellan Astra och Astra Zeneca deltog 252 305 aktieägare. Motsvarande siffra för ABB-bytet uppgick till 192 088 aktieägare. Under samma år berördes ca 300 säljare av kvalificerade andelar av uppskovsreglerna.

Uppskovstekniken har blivit föremål för stark kritik och upplevs vara mycket svår att tillämpa. För flertalet skattskyldiga har det varit svårt att deklarera uppskovsbeloppet. Komplexiteten i regelsystemet blir mycket större när den mottagna andelen i sin tur är involverad i ett nytt andelsbyte, när den skattskyldige innehar andra andelar av samma slag och sort eller när den mottagna andelen omfattas av split, fondemission m.m. Vid innehav av mottagna andelar och andelar av samma sort och slag som inte utgör mottagna andelar gäller en turordning vid avyttringen. Vid split och fondemission sker en omfördelning av uppskovsbeloppet.

Skattemyndigheterna satsar stora resurser på granskningen och fastställandet av uppskovsbeloppen trots att det inte är fråga om transaktioner som direkt påverkar beskattningsunderlaget det aktuella beskattningsåret. Fastställelsen av uppskovsbeloppet har utvecklats till en masshantering redan under första året det nya systemet började tillämpas.

7.2.5 Särskild blankett

Eftersom uppskovet är frivilligt måste den skattskyldige yrka uppskov i sin deklaration. För detta ändamål har RSV tagit fram två särskilda deklarationsblanketter; K4B (icke kvalificerade andelar) och K4C (kvalificerade andelar).

K4B-blanketten som är tvåsidig och berör de flesta som vill yrka uppskov upplevs som mycket svår att fylla i. I blanketten ska först kapitalvinsten på den avyttrade andelen redovisas. Därefter ska uppskovsbeloppet yrkas. Uppskovsbeloppet ska fördelas på samtliga mottagna andelar. Blanketten ska också användas för beräkning av kapitalvinst vid byte av mottagen andel (efterföljande byte), återföring av uppskovsbelopp vid avyttring av mottagna andelar, återföring av uppskovsbelopp utan samband med avyttring (t.ex. frivillig och på grund av utflyttning). Vidare innehåller blanketten ett utrymme för frivilliga uppgifter. Detta utrymme får användas för förändringen av det kvarvarande uppskovsbeloppet under beskattningsåret. Det kan handla om förändring på grund av split, fondemission m.m.

7.2.6 Två parallella uppskovssystem

Enligt vår uppfattning kommer antalet andelsbyten i publika företag att öka väsentligt framöver eftersom det direkta ägandet av aktier och förändringarna inom tillväxtbranscherna ökar. Därför anser vi att regelsystemet bör ändras så att komplexiteten minskar och uppskovstekniken för flertalet skattskyldiga blir enklare att tillämpa.

Det enhetliga uppskovssystemet baseras på EG:s fusionsdirektiv. EG:s fusionsdirektiv ställer som krav att ett andelsbyte inte ska utlösa omedelbar beskattning. I direktivet har det däremot inte ställts något krav på ett enhetligt system. Fusionsdirektivet hindrar således inte att olika tekniska lösningar väljs för olika typer av andelar. Det bör noteras att det i direktivet förutsätts att medlemsländerna använder sig av en teknik som motsvarar strukturregeln, s.k. roll-over relief. I den fortsatta framställningen avses med strukturregeln därför denna teknik. En ändring av detta system får inte strida mot detta direktiv.

Enlig vår uppfattning bör regleringen av andelsbyten i princip uppfylla två krav. För det första ska kvalificerade andelar kunna hanteras inom systemet. Kapitalvinst som uppstår vid bytet och som ska hänföras till inkomstslaget tjänst bör kunna återtas när den mottagna andelen avyttras. För det andra ska de tidigare nämnda praktiska problemen undvikas.

Vi kunde inte konstatera att dessa båda krav kunde få en tillfredsställande lösning inom ett enhetligt system utan att det blir komplicerat och svårtillämpat. Därför föreslår vi att det enhetliga systemet frångås och att det införs två parallella system för att förenkla hanteringen av andelsbyten för flertalet skattskyldiga.

7.2.7 Ett förenklat system

Vi föreslår att strukturregeln återinförs som ett parallellt system för sådana andelsbyten där den avyttrade aktien är marknadsnoterad. En förutsättning bör dock vara att den marknadsnoterade andelen inte är kvalificerad (avgränsningen av tillämpningsområdet diskuteras närmare nedan).

En fördel med det befintliga systemet är att uppskovet är frivilligt och att det fastställda uppskovsbeloppet när som helst innan återföringsskyldigheten inträder kan återföras till beskattning. Därigenom kan den skattskyldige efter eget val kvitta en förlust mot hela eller delar av uppskovsbeloppet. Motsvarande möjlighet i ett system som bygger på strukturregeln skulle innebära att de praktiska fördelarna med ett sådant system delvis går förlorade. Den avskaffade strukturregeln gav inte heller någon sådan möjlighet. Därför föreslår vi att någon valfrihet inte bör finnas vid tillämpningen av strukturregeln. Strukturregeln bör gälla utan något särskilt yrkande från den skattskyldige. Därmed behöver själva andelsbytet inte deklareras av den skattskyldige.

Eventuell kontantersättning tas upp till beskattning som kapitalvinst det beskattningsår andelsbytet sker. Den skattemässiga anskaffningsutgiften för den avyttrade andelen övergår på den mottagna andelen. Kapitalvinsten kommer att beskattas när den mottagna andelen avyttras.

Definitionen på andelsbyte finns i 49 kap. 2 § IL. Eftersom denna definition är generell (både för kvalificerade och icke kvalificerade andelar) bör en särskild definition gälla vid tillämpningen av strukturregeln. För strukturregeln föreslås därför en inskränkt definition på andelsbyten. Ett andelsbyte som omfattas av strukturregeln bör i övrigt i tillämpliga delar uppfylla de i det nämnda lagrummet angivna förutsättningarna. Således får den kontanta delen av vederlaget uppgå till högst 10 % av det nominella värdet av de mottagna andelarna (2 §). Kravet på obegränsad skattskyldighet bör också gälla strukturregeln (8 §). Definitionerna på köpande företag (9 §), på det avyttrade företaget (11 §) och kravet på röstetal i 12 § bör vara de samma, oberoende av vilken regel som är tillämplig.

Kravet i 49 kap. 13 § IL på att det skall uppstå en kapitalvinst på grund av andelsbytet förutsätter att säljaren gör en kapitalvinstberäkning på grund av bytet. Av praktiska skäl bör något sådant krav inte gälla enligt strukturregeln. Strukturregeln bör således gälla oavsett om bytet föranleder förlust eller vinst. Motsvarande gällde också för den gamla strukturregeln.

Reglerna om tillämpningsområde i 49 kap. 4 § (fusion eller fission) och 5 § (turordning) IL bör även omfatta strukturregeln. Regeln om avskattning (26 §) vid utflyttning bör dock anpassas till strukturregelns uppskovsteknik.

7.2.8 Gränsdragning

Huvudargumentet för den enhetliga uppskovstekniken var att den var mest lämpad för att återta uppskovsbeloppet när den avyttrade andelen är kvalificerad. Därför bör gränsen dras så att kvalificerade andelar även i fortsättningen helt omfattas av den i dag gällande uppskovstekniken.

Gränsdragningen bör dessutom ske enligt ett lättillgängligt regelsystem. Det bör inte krävas några kvalificerade bedömningar vid gränsdragningen. Strukturregeln föreslås vara obligatorisk, dvs. tillämpas utan något särskilt yrkande. Vid tillämpningen av en obligatorisk regel är det därför nödvändigt att den skattskyldige genom en enklare bedömning avgör om han ska deklarera eller ej. Med utgångspunkt ifrån detta torde det finnas två alternativa gränsdragningar.

  1. Gränsen dras mellan kvalificerade och icke kvalificerade andelar. Kvalificerade andelar behandlas enligt den nuvarande uppskovstekniken. Alla andra andelsbyten hanteras enligt den föreslagna strukturregeln.
  2. Gränsen dras vid marknadsnoteringen. Gränsen mellan de två systemen dras så att strukturregelns tillämpning avgränsas till marknadsnoterade andelar. Icke marknadsnoterade andelar kommer då att hanteras enligt den gällande uppskovstekniken. Även icke marknadsnoterade andelar som inte är kvalificerade kommer då att omfattas av den gällande uppskovstekniken.

Alternativ 1

Det som talar för en gränsdragning enligt alternativ 1 är att alla icke kvalificerade andelar som inte måste behandlas enligt den nuvarande uppskovstekniken kommer att omfattas av den föreslagna enklare tekniken, dvs. strukturregeln.

Vid en sådan gränsdragning ska således en bedömning göras om andelen är en kvalificerad andel. En kvalificerad andel föreligger under förutsättning att andelsägaren eller närstående till honom under beskattningsåret eller något av de fem föregående beskattningsåren varit verksam i betydande omfattning i företaget (jfr 57 kap. 4 § IL). Vid avgörandet om en andel är kvalificerad får andelsägarens personliga arbetsinsatser i företaget en avgörande betydelse. Till detta kommer att kopplingen till andelsägarens personliga arbetsinsats gör att andelarna i ett företag inte generellt kan betecknas som kvalificerade. Bedömningen måste ju avse den enskilde andelsägarens innehav. Detta resulterar också i att det i icke marknadsnoterade företag i större utsträckning kan förekomma både kvalificerade och icke kvalificerade andelar i ett och samma företag. De nämnda omständigheterna torde komplicera bedömningen för att avgöra om den avyttrade andelen ska omfattas av den ena eller andra uppskovstekniken.

Alternativ 2

Vid gränsdragningen mellan noterade och icke marknadsnoterade företag torde i normalfallet bedömningen inte medföra några särskilda tillämpningsproblem.

När det gäller gränsdragningen vid notering kommer dessutom samtliga aktier i företaget eller samtliga aktier av det aktuella slaget att omfattas av bedömningen. Någon koppling till personliga förhållanden hos andelsägaren blir överhuvudtaget inte aktuell.

En gränsdragning vid marknadsnotering innebär att så gott som alla kvalificerade andelar faller utanför tillämpningsområdet för den nämnda regeln utan att någon komplicerad bedömning behöver göras.

Eftersom de omfattande praktiska problemen företrädesvis uppstår när de avyttrade andelarna är marknadsnoterade föreslår vi att gränsdragningen sker mellan marknadsnoterade och icke marknadsnoterade andelar. Det mesta talar också för att en annan gränsdragning kommer att försvåra tillämpningen.

Marknadsnoterade andelar kan i enstaka fall vara kvalificerade. Sådana andelar bör också uteslutas ifrån tillämpningsområdet för den föreslagna strukturregeln. För att inte betunga den parallella strukturregeln bör inte heller marknadsnoterade andelar som utgör lagertillgångar omfattas av den föreslagna strukturregeln. Hanteringen av sådana andelar i andelsbytessammanhang torde endast avse ett fåtal skattskyldiga.

Strukturregeln bör således omfatta enbart sådana marknadsnoterade andelar som varken är kvalificerade eller utgör lagertillgångar.

7.2.9 Konsekvenser

De föreslagna ändringarna i andelsbytessystemet innebär en enklare hantering av andelsbyten för flertalet skattskyldiga. Fullgörandekostnaderna för de skattskyldiga minskar och skattemyndighetens resurser frigörs till andra arbetsuppgifter. Ändringarna kommer inte att medföra minskade skatteintäkter eftersom det enbart är fråga om byte av teknik för att senarelägga beskattningen av kapitalvinsten.

Systemet med ett fastställt uppskovsbelopp kan i vissa fall leda till att den kapitalvinst som uppstår på grund av bytet helt undgår beskattning om något uppskovsbelopp inte har fastställts det år andelsbytet sker. De skattskyldiga är i många fall omedvetna om att de är skyldiga deklarera bytet. Sannolikheten för att något uppskovsbelopp inte fastställs det år andelsbytet sker är därför stor. Vidare krävs det inte att ett uppskovsbelopp har fastställts för att det skattemässiga omkostnadsbeloppet för den mottagna andelen ska anses uppgå till ett belopp som motsvarar marknadsvärdet för den mottagna andelen. Dessa omständigheter tillsammans kan göra att den kapitalvinst som uppstår vid andelsbytet undgår beskattning. Finns det inte förutsättningar för att i efterhand fastställa det icke deklarerade uppskovsbeloppet kommer beskattning inte att ske. Eftersom anskaffningsutgiften för den avyttrade andelen övergår på den mottagna andelen utan särskilt yrkande enligt strukturregeln kommer antalet fel i ett sådant system inte vara lika frekventa.

7.3 Genomsnittsmetoden

7.3.1 Sammanfattning

Förslag: Genomsnittsmetoden behålls.

7.3.2 Bakgrund

Det näst största problemet som framkommit vid projektets probleminventering är beräkningen av det genomsnittliga anskaffningsvärdet vid avyttring av aktier.

Genom 1991 års skattereform ska genomsnittsmetoden tillämpas på alla slags finansiella instrument oavsett innehavstid. Den genomsnittsmetod som gällde för aktier med innehavstid på minst två år infördes som huvudregel beträffande aktier och aktierelaterade värdepapper (en strävan var att vinstberäkningarna så småningom skulle kunna göras automatiskt och inom ramen för det förenklade deklarationsförfarandet).

Grundläggande bestämmelser om kapitalvinster och kapitalförluster återfinns i 44 kapitlet av inkomstskattelagen (IL). Huvudregeln för beräkningen framgår av 44 kap 13 § IL. Kapitalvinsten ska beräknas som skillnaden mellan ersättningen för den avyttrade tillgången och omkostnadsbeloppet (utgifter för anskaffning ökade med utgifter för förbättring). I 48 kapitlet IL finns särskilda bestämmelser om kapitalvinst vid avyttring av delägarrätter och fordringsrätter. Omkostnadsbeloppet vid beräkningen av den skattepliktiga kapitalvinsten vid avyttring av värdepapper beräknas enligt den s.k. genomsnittsmetoden. Beräkningen av omkostnadsbeloppet enligt genomsnittsmetoden framgår av 48 kap 7 § IL (27 § 2 mom SIL). Vid beräkningen av omkostnadsbeloppet ska det genomsnittliga omkostnadsbeloppet för samtliga delägarrätter eller fordringsrätter av samma slag och sort som den avyttrade användas. Det genomsnittliga omkostnadsbeloppet ska beräknas med hänsyn till inträffade förändringar i innehavet. Enkelt beskrivet innebär detta att man summerar de faktiska anskaffningsutgifterna vid olika köptillfällen och dividerar med antalet aktier. Det skattemässiga omkostnadsbeloppet för kvarvarande innehav av slag och sort minskas med hänsyn till det omkostnadsbelopp som dragits av.

För redovisning av beräkningen av det genomsnittliga anskaffningsvärdet ska blankett K4 och K4A användas.

7.3.3 Alternativa metoder

Här beskrivs ett antal metoder för beräkning av anskaffningsvärdet som vi inte funnit vara bättre eller enklare än genomsnittsmetoden.

Portföljmetoden

I samband med 1991 års skattereform övervägdes att införa portföljmetoden. Portföljmetoden hade uppenbara fördelar från tillämpnings- och effektivitetssynpunkt samt stora kontrollmässiga fördelar eftersom historisk information om anskaffningsvärden inte behöver sparas. Remissinstansernas kritik var emellertid omild (metoden ansågs innebära avvikelser från traditionella beskattningsprinciper) varför portföljmetoden inte genomfördes p.g.a. att den inte skulle få nödvändig förståelse. Portföljmetoden innebar att den genomsnittliga anskaffningskostnaden beräknas som en andel av försäljningsintäkterna. Den andel av försäljningsintäkterna som får dras av som anskaffningskostnad beräknas som portföljens hela anskaffningskostnad dividerad med portföljens hela marknadsvärde. Vid genomsnittsmetoden beräknas anskaffningsvärdet per aktie medan det vid portföljmetoden beräknas anskaffningsvärdet per krona marknadsvärde hos portföljen. För varje år (vid taxeringen) fastställs den kvot, avdragskvot, som bestämmer hur stor del av intäkten som får dras av som anskaffningsvärde vid avyttringar under året.

Aktie-för-aktie

Ett annat alternativ till genomsnittsmetoden är en turordningsregel (aktie-för-aktie) som talar om i vilken ordning värdepapper av samma sort och slag ska anses ha avyttrats. I dag finns det sådana inslag i andra system inom kapitalbeskattningen t.ex. andelsbyteslagen. Utgångspunkten för en turordning kan vara att den sist anskaffade egendomen ska anses ha avyttrats först eller att den först anskaffade egendomen ska anses ha avyttrats först. Dessa regler anses dock vara svårtillämpade. Ett sådant system kräver dessutom en viss hantering. Deklaranten måste dokumentera de olika anskaffningarna och försäljningarna. Följderna av split, fondemissioner m.m. måste också beaktas i ett sådant system om ett någorlunda materiellt riktigt resultat ska uppnås.

Metoden behandlades ingående i SOU 1989:33, Reformerad inkomstbeskattning (RINK). Utredningens bedömning var att både aktie-för-aktie metoden och genomsnittsmetoden var komplicerade men förordade genomsnittsmetoden i valet mellan de två metoderna (SOU 1989:33, del III s. 104.).

Andra metoder

I delbetänkandet, SOU 1997:27, gick Skattekontrollutredningen igenom olika alternativa beskattningsmetoder. Utredningens genomgång omfattade även aktie-för-aktie metoden. I sina överväganden avseende denna metod hänvisade utredningen till skattereformspropositionen. Skattekontrollutredningen övervägde också omsmetoden (skatt utgår med en viss procent av överlåtelsesumman vid köp och byten), innehavsmetoden (skatt utgår med viss procent av värdet på den skattskyldiges aktieinnehav) och saldometoden (en variant av portföljmetoden). Dessa metoder ansågs inte utgöra några realistiska alternativ till genomsnittsmetoden.

7.3.4 Arbetsgruppens övervägande

I vår genomgång avseende Danmarks förslag om ändrade aktiebeskattningsregler framgår att där föreslås att genomsnittsmetoden alltid ska tillämpas vid aktiebeskattningen. För att underlätta beräkningen av genomsnittsmetoden föreslås att det genomförs en uppgiftsskyldighet avseende samtliga köp och försäljningar. Uppgiftsskyldigheten kommer att åligga fondhandlarna. I princip innebär det danska förslaget att kapitalvinsten ska räknas fram av skattmyndigheten. Vi har noterat att Skattekontrollutredningens delbetänkande innehöll ett motsvarande förslag.

Mot bakgrund av det ovan sagda anser vi att det i nuläget inte finns något bättre alternativ till genomsnittsmetoden. Våra förslag avseende inlösenrätter och säljrätter kommer i viss mån att förenkla beräkningen av genomsnittsmetoden. Vidare kommer föreslagna upplysnings- och IT-insatser att underlätta denna beräkning (se avsnitt 7.9). Något ytterligare förslag lämnas därför inte.

7.4 Inlösenrätter och säljrätter

7.4.1 Sammanfattning

Förslag: Anskaffningsutgiften är noll kr för inlösen- och säljrätter som grundas på aktieinnehav i bolaget.

7.4.2 Bakgrund

Inlösen av aktier

En aktieägare kan överlåta sina aktier till bolaget genom att bolaget inlöser aktier eller genom att bolaget förvärvar egna aktier.

Inlösen av aktier sker enligt 6 kapitlet aktiebolagslagen, 1975:1385 (ABL) då bolaget minskar sitt aktiekapital genom att minska antalet aktier. Förfarandet kan även beskrivas som en omvänd nyemission, eftersom bolaget betalar ut eget kapital till ägarna, som återlämnar aktier.

Erbjudande om inlösen av aktier mot ersättning måste lämnas till samtliga aktieägare, som vid viss tidpunkt var införda i aktieboken. Bolaget kan utfärda s.k. inlösenrätter som är bärare av rätten till en framtida inlösen av aktier. De personer som vid viss avstämningsdag var införda i aktieboken erhåller därmed ett mot aktieinnehavet svarande antal inlösenrätter.

Inlösenbeloppet bestäms vanligtvis så att det under inlösenperioden antas överstiga gällande marknadskurs på aktien. Inlösenrätterna har därmed ett ekonomiskt värde i förhållande till inlösenbeloppet och aktiens värde på marknaden. För marknadsnoterade aktier förekommer därför ofta handel med inlösenrätter.

Återköp av egna aktier

Ett aktiebolag kan numera även genom köp förvärva egna aktier. Bestämmelser om förvärv och överlåtelse av egna aktier finns i 7 kapitlet ABL. Endast publika bolag kan efter beslut på bolagsstämma förvärva egna aktier.

Ett förvärv av egna aktier kan enligt 7 kap 7 § ABL ske antingen på en allmän marknadsplats eller genom ett förvärvserbjudande som har riktats till samtliga aktieägare. Ett sådant erbjudande måste således riktas till samtliga de ägare som vid viss avstämningstidpunkt var införda i aktieboken.

Sistnämnda förfarande är därmed i realiteten i det närmaste identiskt med inlösen av aktier. I stället för inlösenrätter får aktieägarna en rättighet att sälja sina aktier till bolaget för ett bestämt pris under en viss tidsperiod. Dessa rätter kan benämnas säljrätter, för att åtskiljas från de mer traditionella säljoptionerna.

7.4.3 Beskattning av inlösenrätter och säljrätter

Lagen om statlig inkomstskatt, liksom inkomstskattelagen, anger inte hur omkostnadsbeloppet ska beräknas för inlösen- och säljrätter som förvärvas genom innehav av aktier. Den skattemässiga behandlingen bör dock vara den samma för inlösen- och säljrätter.

Regeringsrätten har dock i dom den 19 juni 1997 (RÅ 1997 ref 43 II Förvaltnings AB Ratos)) bestämt att omkostnadsbeloppet för en inlösenrätt ska härledas från aktiens omkostnadsbelopp och anförde bl.a. följande

” Vad avser fråga 3 finner Regeringsrätten i likhet med Skatterättsnämnden att en separat avyttring av inlösenrätter skall behandlas enligt reglerna för realisationsvinst och att anskaffningsvärdet för en inlösenrätt inte får bestämmas enligt schablonregeln i 27 § 2 mom andra stycket SIL. Regeln i momentets tredje stycke, som innebär att delbevis och teckningsrättsbevis som grundas på aktieinnehav i ett bolag anses anskaffade utan kostnad, är inte tillämplig på inlösenrätter. Regeln har tillkommit uteslutande av förenklingsskäl och är ett avsteg från den enhetliga, och ekonomiskt sett riktigare, tillämpningen av genomsnittsmetoden som en proportionering innebär (prop 1989/90:110 del I s.437). I detta fall bör därför det tidigare sammanlagda anskaffningsvärdet fördelas på å ena sidan aktierna och å andra sidan inlösenrätterna. Fördelningen bör göras med utgångspunkt i marknadsvärdena vid utfärdandet av inlösenrätterna. ”

Riksskatteverket har på grund av Regeringsrättens dom utfärdat ett flertal rekommendationer som avser fördelning av anskaffningsvärde mellan ursprunglig aktie och inlösenrätt eller inlösenaktie (jfr RÅ 1997 ref 43 I Fastighetsaktiebolaget Hufvudstaden).

Exempel

Inlösen av AGA (RSV S 1999:32)

Inlösen skulle kunna ske med var tionde aktie och aktieägarna erhöll en inlösenrätt för varje aktie. För att inlösa en aktie krävdes således tio inlösenrätter. Av anskaffningsvärdet för aktier i AGA bör, enligt RSV:s rekommendation, 98 % hänföras till dessa aktier och 2 % till inlösenrätter.

Om det genomsnittliga anskaffningsvärdet för en aktie i AGA uppgår till 50 kr, så övergår 1 kr (2 % av 50 kr) till den inlösenrätt som belöper på aktien. Återstående anskaffningsvärde blir då 49 kr. För inlöst aktie tillkommer anskaffningsvärdet för 10 inlösenrätter á 1kr/styck, dvs. 10 kr. Det totala anskaffningsvärdet för den inlösta aktien blir då 59 kr (49 + 10).

7.4.4 Beskattning av delrätter och teckningsrätter

Utnyttjande av delrätt (fondemission) eller teckningsrätt (nyemission) föranleder ingen beskattning. Avyttring av sådan rätt ska dock kapitalvinstbeskattas, varför rättens omkostnadsbelopp måste fastställas.

Före skattereformen 1991 beräknades teckningsrättens anskaffningskostnad genom en proportionering som utformats av praxis enligt följande (Handledning för taxering 1989 sid 240)

(Teckningsrättens försäljningspris x Moderaktiens inköpspris) / (Moderaktiens kursvärde på + Teckningsrättens försäljningspris försäljningsdagen)

Den hanteringsmässiga komplexiteten uppmärksammades av kapitalvinstkommittén (SOU 1986:37 sid 101-104), som föreslog att anskaffningskostnaden för tecknings- och delrätter skulle bestämmas till noll kr. Kommittén anförde i första hand att förslaget innebar en betydande förenkling för både deklaranten och skattemyndigheten. I andra hand anfördes att den sammantagna beskattningen troligen skulle bli riktigare, eftersom det inte längre fanns någon risk att en tidigare utnyttjad anskaffningskostnad skulle glömmas bort vid avyttring av moderaktien.

Vid skattereformen infördes en regel i 27 § 2 mom 4st SIL, som angav att delbevis eller teckningsrättsbevis, som grundas på aktieinnehav i ett bolag, anses anskaffat utan kostnad. I inkomstskattelagen återfinns denna regel i 48 kap 13 §.

I proposition 1989/90:110 sid 437 anfördes att de skäl som kapitalvinstkommittén tidigare framfört, övervägde de eventuella nackdelar metoden medförde, såsom en teoretiskt felaktig beskattning av respektive transaktion och därmed viss möjlighet till skatteplanering.

7.4.5 Förslag angående anskaffningsutgift för inlösen- och säljrätter

Vid tidpunkten för införandet av reglerna för tecknings- och delrätter, var det mycket ovanligt att bolag med marknadsnoterade aktier inlöste egna aktier. Företeelsen har dock förekommit i relativt stor omfattning under senare delen av 90-talet och har berört många aktieägare. I och med att bolagen numera även kan förvärva egna aktier genom köp, som är ett administrativt enklare förfarande än inlösen, så finns skäl att anta att sådana återköp kommer att vara en vanlig händelse för aktieägarna i framtiden.

Nuvarande beskattning, som bygger på praxis, för med sig betydande svårighet för småspararen att korrekt deklarera försäljning av rätterna, överlåtelse av aktier till bolaget samt senare försäljning av återstående aktier.

Vi anser att beräkningen av anskaffningsutgiften måste förenklas, och föreslår därför att anskaffningsutgiften är noll kr för inlösen- och säljrätter som grundas på aktieinnehav i bolaget.

7.4.6 Konsekvenser

Föreslagen förändring innebär att försäljning av rätterna liksom överlåtelse av aktier till bolaget, kommer att beskattas något högre än enligt gällande rätt. Å andra sidan kommer efterföljande försäljningar av aktier att beskattas lägre i motsvarande mån. Totalt sett kommer beskattningen för hela innehavet att vara oförändrad. Med hänsyn till den risk för oavsiktliga fel som finns med nuvarande system, dvs. att deklaranten inte reducerar anskaffningskostnaden för kvarvarande aktier vid efterföljande försäljningar, kommer förslaget troligen att leda till ett sammantaget mer korrekt uttag av skatt.

7.5 Inköpsrätter och köpoptioner

7.5.1 Sammanfattning

Förslag: Den nuvarande skillnaden i beskattningen av inköpsrätter och inlösenrätter behålls.

7.5.2 Inköpsrätter

Ett aktiebolag kan erbjuda sina aktieägare att förvärva aktier i ett annat aktiebolag på förmånliga villkor. Erbjudandet avser vanligtvis köp av befintliga aktier, men kan även avse nyteckning av aktier. Bolaget kan utfärda s.k. inköpsrätter till sina aktieägare. Inköpsrätterna är bärare av rätten att delta i erbjudandet.

All förmögenhetsöverföring från bolaget till dess aktieägare är civilrättsligt att anse som utdelning. Aktieägares förvärv av egendom från bolaget till ett pris under marknadsvärdet kan således vara en form av utdelning. Utfärdande av inköpsrätten kan betraktas som ett anbud till aktieägaren att köpa ett visst antal aktier för ett visst pris. Förmånen att få köpa egendom till underpris innebär i sig inte en värdeöverföring från bolaget till aktieägaren. Först efter att anbudet har accepterats sker en definitiv värdeöverföring från bolaget till ägaren, dvs. utdelningen verkställs. Om aktieägaren istället låter anbudet förfalla, har han inte fått någon utdelning från bolaget. Aktieägaren kan även sälja sin inköpsrätt och har därmed berikats ekonomiskt genom ett erbjudande från bolaget. Ett sådant utnyttjande av inköpsrätten beskattas som utdelningsinkomst.

Mottagandet av inköpsrätten utlöser således ingen beskattning. Utnyttjandet av inköpsrätten ska däremot utdelningsbeskattas, med belopp motsvarande inköpsrättens marknadsvärde vid tidpunkten för utnyttjandet. RSV utfärdar vanligtvis rekommendation över vilket värde som ska ligga till grund för utdelningsbeskattningen om tidpunkten för utnyttjandet inte kan visas, exempelvis RSV S 1998:21 avseende Investors erbjudande att förvärva aktier i Saab. Försäljning av inköpsrätten utlöser även utdelningsbeskattning, med belopp motsvarande försäljningsintäkten. Om aktieägaren inte på något sätt utnyttjar inköpsrätten, så leder som tidigare framgår, inte heller erbjudandet till någon beskattningseffekt.

7.5.3 Köpoptioner

Bolaget kan även erbjuda sin aktieägare att förvärva aktier i ett annat bolag genom att utfärda köpoptioner. Innehav av en köpoption innebär en rätt att köpa viss egendom för ett visst pris senast vid en viss tidpunkt. Köpoption som utfärdas av bolaget till aktieägare är närmast identiskt med att bolaget utfärdar en motsvarande inköpsrätt. Båda är ett värdepapper som ger innehavaren en villkorslös rätt att köpa viss egendom av bolaget till på förhand bestämda villkor.

Köpoptioner beskattas dock som utdelning vid förvärvet av optionen, med belopp motsvarande dess marknadsvärde. Utdelningsbeskattning sker således med samma belopp för samtliga aktieägare, oberoende av om och hur optionen utnyttjas. RSV utfärdar vanligen en rekommendation som anger utdelningsbeloppet, exempelvis RSV S 1996:16 Investors utdelning av köpoptioner i Scania.

7.5.4 Enhetlig beskattning av inköpsrätter och köpoptioner

Aktieägarna i Investor har under 1996 och 1998 erbjudits att köpa aktier i Scania och Saab genom köpoptioner respektive inköpsrätter utfärdade av Investor, varvid beskattning ska ha skett på olika sätt.

Det finns ingen principiell skillnad mellan en inköpsrätt och en köpoption i förevarande fall, förutom rätternas benämning. Det finns därför inte heller några bärande skäl till att utdelning av dessa rätter ska beskattas på olika sätt, vilket även kupongskatteutredningen har uppmärksammat i sitt betänkande SOU 1999:79 sid 145-147.

Det är rimligt att erbjudande om att köpa aktier under marknadsvärdet bör beskattas likartat, oavsett om de rätter som utfärdas av bolaget utformas som en inköpsrätt eller som en köpoption. En enhetlig beskattning torde även innebära en förenkling för aktieägarna.

Fördelen med att förvärvet av köprätten ska utlösa utdelningsbeskattning är att den skattepliktiga inkomsten är lika för varje aktie oberoende av hur rätten utnyttjas. Nackdelen är att försäljning eller förfall av köprätten medför en beräkning av kapitalvinst eller kapitalförlust.

Ur teoretisk synpunkt är den princip som tillämpas för inköpsrätter mest korrekt. Bolagets utfärdande av köprätter innebär endast att aktieägaren eventuellt kommer att tillgodoföras en inkomst. Det är först genom att rätten säljs eller utnyttjas som aktieägaren verkligen uppbär någon inkomst.

Oavsett hur beskattningen av rätterna sker är reglerna komplicerade för småspararen. Det primära problemet torde vara att småspararen i många fall inte är medveten om att utnyttjande eller försäljning av inköpsrätter respektive förvärv av köpoptioner ska utdelningsbeskattas. Svårigheten att deklarera korrekt är därmed i första hand ett informationsproblem, som kan lösas genom att skattepliktig utdelningsinkomst ska lämnas på kontrolluppgift.

7.5.5 Slopande av utdelningsbeskattning

Under avsnitt 7.6 behandlas utdelning i form av dotterbolagsaktier, som ska beskattas enligt den s.k. lex ASEA. Utdelning av inköpsrätter och köpoptioner syftar till att genomföra en likartad omstrukturering från indirekt till direkt ägande.

Om rätten att köpa aktier i ett annat bolag utnyttjas eller förfaller, har aktieägaren inte förvärvat en likvid intäkt. Av förenklingsskäl skulle utdelning i form av inköpsrätter och köpoptioner kunna vara skattefria. Konsekvensen blir att rättigheten anses anskaffad för noll kr. Om rättigheten säljs kommer hela försäljningsintäkten att beskattas som en kapitalvinst enligt lämnad kontrolluppgift. Om rättigheten utnyttjas kommer förmånen att få köpa till underpris, att beskattas indirekt vid en kommande försäljning av den köpta aktien.

En följd av att aktieägarna får köpa aktier till underpris är att värdet på moderaktien sjunker. Försäljning av sådan aktie leder således till en lägre beskattning, som dock återställs vid försäljning av den köpta aktien. Slopande av utdelningsbeskattning för inköpsrätter och köpoptioner leder därmed till att beskattningen senareläggs.

7.5.6 Sammanfattande synpunkter

Rättigheten att få köpa aktier till underpris beskattas olika, beroende på om den utfärdade rättigheten är en inköpsrätt eller en köpoption. En likformig beskattning bör i viss mån underlätta för aktieägarna att deklarera rätt.

Vi har inte funnit att den ena beskattningsprincipen generellt är enklare än den andra, varför inget förslag lämnas om ändring i inkomstskattelagen. Vi vill dock framhålla att ur teoretisk synvinkel ska beskattning inte inträda förrän rättigheten har utnyttjats eller sålts.

Kontrolluppgift till småspararen om storleken av skattepliktig utdelning, som ska redovisas i deklarationen, bör väsentligt underlätta att deklarera inkomsten korrekt. Vi föreslår därför att kontrolluppgiftsskyldigheten för utdelningar utvidgas till att omfatta även inköpsrätter och köpoptioner (se avsnitt 7.8).

7.6 Lex ASEA

7.6.1 Sammanfattning

Förslag: Nuvarande lex ASEA-regler behålls.

7.6.2 Bakgrund

Ett aktiebolag kan lämna utdelning till sina aktieägare i form av aktier i ett dotterföretag, en s.k. avknoppning. Utgångspunkten vid beskattningen är att förmögenhetsöverföring från aktiebolaget till dess ägare beskattas som utdelning.

Utdelning av aktier är dock skattefri om vissa förutsättningar är uppfyllda, 42 kap 16 § IL (3 § 7a mom SIL). Konsekvensen av skattefriheten är att viss del av anskaffningsutgiften för den direktägda moderaktien övergår till den genom utdelningen erhållna aktien. Anskaffningsutgiften ska proportioneras mellan aktierna i förhållande till den förändring av marknadsvärdet på moderaktien som utdelningen medför, 48 kap 8 § IL (tidigare 27 § 2 mom SIL)

Reglerna om skattefrihet, ofta benämnda lex ASEA, tillämpades första gången vid 1992 års taxering (prop 1990/91:167). Utdelning där den särskilda lagstiftningen varit tillämplig har sedan dess lämnats i närmare fyrtio fall. RSV har utfärdat ett flertal rekommendationer över fördelning av anskaffningsutgiften mellan ursprunglig aktie och genom utdelning förvärvad aktie (bilaga 5).

Fördelning av anskaffningsutgiften mellan respektive aktie är givetvis ett komplicerande inslag när försäljning av endera aktien ska deklareras. En korrekt redovisning av försäljningen förutsätter dels kännedom om reglerna och den procentsats som fördelningen ska ske efter, dels kännedom om moderaktiens anskaffningsutgift vid tidpunkten för utdelningen.

I det följande redovisas olika tänkbara förändringar av reglerna, så att det bli enklare för småspararen att förstå reglerna och deklarera sina försäljningar.

7.6.3 Slopande av lex ASEA

Skattefriheten för utdelningar i form av aktier i dotterföretag kan slopas. Värdet på erhållna aktier utdelningsbeskattas istället, varvid motsvarande belopp blir anskaffningsutgift för de erhållna aktierna. Någon reducering av moderaktiens anskaffningsutgift blir därmed inte aktuell. Den skattepliktiga utdelningen bör omfattas av en kontrolluppgiftsskyldighet, så att beloppet kan förtryckas på den Förenklade självdeklarationen och i övrigt deklareras rätt på den Särskilda självdeklarationen för fysiska personer.

7.6.4 Ingen uppdelning av anskaffningsutgiften

Om skattefriheten kvarstår kan anskaffningsutgiften för de utdelade aktierna fastställas till noll kr, dvs. någon fördelning av moderaktiens anskaffningsutgift görs inte. En sådan förändring skulle avsevärt underlätta för såväl deklaranten som skattemyndigheten.

En sådan ändring leder dock inte till en teoretiskt korrekt beskattning vid en separat försäljning av endera aktien. Anta att moderaktien har köpts för 100 kr och att den även var värd 100 kr före utdelningen. Den utdelade aktien är värd 30 kr, vilket leder till att moderaktiens värde sjunker till 70 kr. Aktieägaren har därefter två olika aktier som är värda 70 respektive 30 kr. Lex ASEA leder till att 30 % av anskaffningsutgiften förs över till den utdelade aktien. Om aktierna sedan säljs för 70 respektive 30 kr, så uppkommer varken vinst eller förlust för någon av aktierna, vilket även hade varit fallet om moderaktien sålts för 100 kr innan utdelningen.

Utan fördelning av anskaffningsutgiften leder motsvarande försäljning till en förlust med 30 kr på moderaktien och till en vinst med 30 kr på den utdelade aktien. Detta kan även leda till oönskad skatteplanering. Om den utdelade aktien blir marknadsnoterad, vilket vanligen är fallet, kan schablonregeln om 20 procent åberopas. Detta innebär att avdrag för anskaffningsutgift skulle kunna tillgodoföras med belopp som överstiger den sammanlagda verkliga anskaffningsutgiften.

7.6.5 Ingen uppdelning av anskaffningsutgiften vid mindre andel eller belopp

Ett alternativ är att fördelning av anskaffningsutgiften inte ska göras om utdelningen leder till att endast en mindre andel av anskaffningsutgiften ska föras över till den utdelade aktien, t.ex. 10 procent eller lägre.

De rekommendationer som RSV hittills har utfärdat visar att cirka 25 procent har en fördelning på 90/10 eller lägre och att cirka 45 procent har en fördelning på 80/20 eller lägre. Mer än hälften av utdelningarna har således inneburit, att mer än 20 procent av anskaffningsutgiften ska föras över till en ny aktie.

Ett annat alternativ kan vara att undanta mindre belopp från tillämpning av lex ASEA. Beloppet kan relateras antingen till moderaktiernas marknadsvärde eller till dess anskaffningsutgift, vid tidpunkten för utdelningen. Eftersom frågan gäller fördelning av anskaffningsutgift, är det naturligt att relatera till anskaffningsutgiften. Värdet bör bestämmas till ett inte obetydligt belopp, förslagsvis 50 000 kr.

7.6.6 Arbetsgruppens överväganden

Den eventuella förenkling som slopandet av lex ASEA innebär måste dock ställas mot de motiv som lagen baseras på. Det övergripande syftet med skattefriheten är att underlätta för näringslivet att dela upp verksamheten på mindre enheter, utan beskattningseffekt vare sig för bolaget eller aktieägarna. Vi anser inte att deklarationsproblemet är av sådan storlek att den förenkling som ett slopande av skattefriheten eventuellt kan leda till, motiverar att önskvärda omstruktureringar i näringslivet försvåras av skattemässiga skäl.

Teoretiskt uppkommer vissa skevheter vid beskattningen om den nuvarande proportioneringsmetoden generellt avskaffas och ersätts med en regel om att utdelade aktier ska anses anskaffade utan utgift.

Nämnda förslag till undantag från en generell regel, kan i många fall leda till förenklingar för småspararna. Ett parallellt regelsystem leder dock till att deklaranten måste bestämma vilka regler som är tillämpliga i hans fall. Vi anser inte heller att det bör finnas någon valmöjlighet, utan de olika reglerna ska vara tillämpliga när förutsättningarna för respektive regel är uppfyllda. Vi är därför tveksamma till om undantag i vissa fall för mindre belopp, sammantaget leder till någon betydande förenkling.

7.7 Kvittningsregler

7.7.1 Sammanfattning

Förslag: Skattskyldigheten för kapitalvinster på premieobligationer avskaffas.

7.7.2 Bakgrund

Avdragsbegränsningen för kapitalförluster infördes i samband med 1990 års skattereform och enligt huvudregeln innebär begränsningen att förluster är avdragsgilla till 70 procent. Avdragsbegränsningen motiverades med att om kapitalförluster skulle vara avdragsgilla med samma andel som kapitalvinster beskattas kunde de skattskyldiga ”plocka russinen ur kakan” genom att tidigt sälja egendom som minskat i värde och vänta med att sälja egendom med god värdestegring. Genom denna enkla typ av skatteanpassning skjuts kapitalvinstbeskattningen upp och den skattskyldige får därmed en räntefri skattekredit. Sätts detta förfarande i system uppkommer beskattningseffekter som strider mot målet om en likformig beskattning och en begränsning av möjligheterna till skatteanpassning (prop. 1989/90:110 s. 391).

Emellertid är kvoteringen av förluster till 70 procent inte utan undantag. I framställningen nedan kommer undantagen att behandlas i anslutning till redogörelsen av kvittningsbegränsningarna för olika kategorier av värdepapper. Undantagen har utvidgats successivt till att gälla allt fler typer av värdepapper. I första hand handlar dessa undantag om att vinster och förluster får kvittas till 100 procent mellan olika typer av värdepapper i en ”fålla”. I de flesta fall ska dock nettoförlusten (resultat efter tillåtna kvittningar mellan olika kategorier) av den särskilda ”fållan” kvoteras till 70 procent innan den får kvittas mot andra kapitalvinster och inkomster i inkomstslaget kapital.

7.7.3 Aktier och aktieliknande instrument

För marknadsnoterade delägarrätter (med undantag för räntefonder) infördes redan 1990 ett undantag som medger att kapitalförluster fullt ut får kvittas mot kapitalvinster på sådana tillgångar. Med delägarrätter avses aktier, andelar i ekonomiska föreningar, andelar i värdepappersfonder, aktie- och indexoptioner, aktie- och indexterminer, teckningsrätter, delrätter, säljrätter, konvertibla skuldebrev och aktieindexobligationer. Numera omfattar detta undantag även icke marknadsnoterade andelar i svenska aktiebolag och andelar i utländska juridiska personer. Överskjutande kapitalförluster får dras av till 70 procent.

Kvittning av förluster på andel i värdepappersfond är beroende av fondens karaktär, aktie- eller räntefond. Andelar i räntefonder kommer att behandlas nedan. De s.k. blandade fonderna behandlas numera som aktiefonder.

Förluster på icke marknadsnoterade optioner, terminer, konvertibla skuldebrev, aktieindexobligationer, teckningsrätter, delrätter, säljrätter m.m. är avdragsgilla till 70 procent.

7.7.4 Fordringsrätter m.m.

Fordringsrätter m.m. kan med hänsyn till kvittningsbegränsningarna för förluster indelas i två ”fållor”.

  1. Marknadsnoterade fordringar (utom premieobligationer) och marknadsnoterade räntefonder.
  2. Icke noterade fordringar, icke noterade räntefonder och premieobligationer.

Förluster på fordringsrätter m.m. som ingår i ”fålla” 1 är avdragsgilla till 100 procent. Även nettoförlust vid avyttring av sådana fordringsrätter är avdragsgill till 100 procent mot kapitalvinster och andra inkomster i inkomstslaget kapital. Avsikten har varit att jämställa sådana kapitalförluster med ränteutgifter. Däremot är förluster på tillgångar som ingår i ”fålla 2” avdragsgilla till 70 procent. Inom den sistnämnda ”fållan” finns det inte någon utjämningsmöjlighet innan kvotering till 70 procent sker.

7.7.5 Blankett K4

RSV:s blankett K4 har konstruerats mot bakgrund av de ovan redovisade bestämmelserna. Blanketten kommer från och med 2001 års taxering att bestå av 3 avdelningar. Avdelning 1 avser marknadsnoterade delägarrätter (utom andelar i räntefonder) och icke noterade andelar i svenska aktiebolag och i utländska juridiska personer. Avdelning 2 avser marknadsnoterade fordringsrätter och andelar i räntefonder. Avdelning 3 avser andra icke marknadsnoterade delägarrätter än andelar i svenska och utländska juridiska personer samt premieobligationer och ej marknadsnoterade fordringsrätter. Inom avdelningarna 1 och 2 råder det fullständig kvittningsrätt. Nettoförlust från avdelning 1 ska kvoteras till 70 procent. Så är dock inte fallet när det gäller nettoförlust från avdelning 2. Här är nettoförlusten avdragsgill till 100 procent mot andra kapitalvinster och kapitalinkomster. I avdelning 3 kvoteras däremot varje kapitalförlust till 70 procent innan kvittning sker mot andra kapitalvinster och kapitalinkomster.

Blankett K4 med dess olika avdelningar anses allmänt vara svårtillgänglig och invecklad. Det bör dock påpekas att de senast införda kvittningsmöjligheterna för onoterade andelar har gjort K4-blanketten mer överskådlig. Denna förenkling torde dock inte vara tillräcklig. Fortfarande ska den skattskyldige ta sig genom en tresidig blankett för att kunna deklarera kapitalvinster och kapitalförluster.

7.7.6 Förenklingsförslag

Vid 2000 års taxering hade 750 000 personer kontrolluppgifter avseende avyttring av aktier och aktieliknande instrument, 33 000 hade kontrolluppgift avseende avyttring av marknadsnoterade fordringar (exklusive premieobligationer) och 21 000 hade kontrolluppgift avseende avyttringar av premieobligationer.

Den absolut övervägande delen av värdepappersbeskattningen avser således avdelning 1 på K4-blanketten. Kapitalvinster och kapitalförluster vid avyttring av marknadsnoterade fordringsrätter m.m. (ej premieobligationer) hanteras i praktiken inte såsom värdepappersförsäljning utan som ränteintäkt respektive ränteutgift. Skattepliktig kapitalvinst eller avdragsgill kapitalförlust ska således föras direkt till självdeklarationen vid ”Kapital”.

Under avdelning 3 i blanketten ska vinster och förluster på grund av avyttring av premieobligationer deklareras.

Med hänsyn till komplexiteten i blanketten har vi dock övervägt förslag avseende beskattningsregler som styr utformningen av hela K4 blanketten. Med utgångspunkt från detta torde det finnas tre tänkbara alternativa möjligheter att förenkla kvittningsreglerna inom värdepappersbeskattningen.

  1. Fullständig kvittningsrätt mellan kapitalvinster och kapitalförluster.
  2. Fullständig kvittningsrätt för ett begränsat antal kapitalvinster och kapitalförluster.
  3. Göra kapitalvinster på premieobligationer skattefria och kapitalförluster på dessa ej avdragsgilla.

Nedan ska dessa förenklingsförslag behandlas närmare. Vi föreslår även blankettekniska lösningar som, enligt vår uppfattning, kommer att underlätta för småspararen att deklarera.

7.7.7 Fullständig kvittningsrätt

Det första alternativet är att avskaffa kvittningsbegränsningarna i olika ”fållor” och sammanföra dessa till en ”fålla”. Förslaget innebär fullständig kvittningsrätt för förluster på samtliga delägarrätter och fordringsrätter men att nettoförlusten efter kvittningarna kvoteras till 70 procent.

Här bör dock uppmärksammas att nettoförluster på marknadsnoterade fordringsrätter och räntefonder är avdragsgilla till 100 procent mot andra kapitalinkomster och vinster. Fullständig kvittningsrätt av förluster på olika instrument och därefter kvotering till 70 procent kan därför innebära en försämring i de fall då förluster på marknadsnoterade fordringsrätter m.m. överstiger vinster på aktieliknande delägarrätter. I praktiken torde dock sådana förluster vara sällan förekommande. Förenklingsskäl torde dock motivera en sådan försämring för de skattskyldiga.

Vidare innebär förslaget att det inte kommer att finns några andra spärrar mot den ovannämnda skatteanpassningen (tidigareläggning av förluster) än kvoteringen av nettoförluster. Det är osäkert om en sådan spärr är tillräcklig för att förhindra skatteanpassning.

7.7.8 Fullständig kvittningsrätt för ett begränsat antal transaktioner

Det andra alternativet är inte generellt utan uteslutande inriktat på småspararen. Förslaget går ut på att fullständig kvittningsrätt av förluster och vinster på olika typer av delägarrätter och fordringsrätter införs men att den begränsas till skattskyldiga som har avyttrat för ett mindre belopp per beskattningsår. En lämplig gränsdragning torde ske vid 100 000 kr i försäljningsintäkt för samtliga kapitalvinstgrundande försäljningar. Hamnar försäljningsintäkten över denna gräns är den skattskyldige hänvisad till de ordinarie kvittningsreglerna.

En gränsdragning vid en försäljningsintäkt på 100 000 kr begränsar inte nettoförlustens storlek. Utan någon annan spärr skulle nettoförlusten således vara hur stor som helst. För att förhindra oönskade effekter torde det vara motiverat att nettoförlusten efter kvittningarna kvoteras till 70 procent. I annat fall kommer transaktioner med låga försäljningsintäkter men höga omkostnadsbelopp resultera i fullständig kvittningsrätt för mycket stora förluster. Den under alternativ 1 (avsnitt 7.7.7) påtalade försämringen avseende marknadsnoterade fordringsrätter kan således inte heller undvikas i ett sådant system.

Ett förenklat system enligt detta alternativ skulle innebära att skattskyldiga som hamnar under de nämnda gränserna inte konfronteras med den komplicerade versionen av blankett K4. En förenklad blankett som enbart består av en enda sida skulle vara tillräcklig för att dessa ska uppfylla sin deklarationsskyldighet.

Ett försvårande inslag i förslaget är dock att den skattskyldige måste göra en bedömning avseende gränsdragningen vid varje deklarationstillfälle. Med hänsyn till att gränsdragningen är kopplad till antal försäljningstransaktioner och den totala försäljningsintäkten under beskattningsåret torde dock en sådan bedömning inte vara för komplicerad att göra.

Det bör dock noteras att gränsdragningen vid 100 000 kr i sammanlagd försäljningsintäkt per år medför en tröskeleffekt.

7.7.9 Premieobligationer

Premieobligationer är ett värdepapper som småspararen sparar i. De flesta av innehavarna torde dock inte avyttra obligationen under dess löptid. I hela landet fanns det vid 2000 års taxering 21 000 personer med kontrolluppgift på försäljning av premieobligationer. De flesta av dessa torde vara småsparare.

Kvittningsbegränsningen avseende kapitalförluster vid avyttring av premieobligationer utgör ett inslag som komplicerar ifyllandet av K4-blanketten. Det kan därför inte helt bortses ifrån hanteringen av dessa obligationer när förenklingsförslag övervägs.

Med hänsyn till den tidigare omtalade skatteanpassningen kan det redan här konstateras att avskaffandet av kvoteringen av kapitalförluster på premieobligationer inte kan vara ett framkomligt alternativ för förenkling. Det är mycket sannolikt att en fullständig kvittningsrätt för förluster på premieobligationer leder till att obligationer anskaffas strax före en vinstdragning och därefter avyttras med en avdragsgill kapitalförlust (prop. 1989/90:110 s. 461). Därför torde det vara uteslutet att medge en fullständig kvittningsrätt för förluster vid avyttring av premieobligationer.

Ett alternativ är att avskaffa skattskyldigheten för kapitalvinster på premieobligationer. Därigenom utmönstras kvittningsfrågorna avseende premieobligationer från kapitalbeskattningen. Den löpande avkastningen på dessa obligationer (vinster vid dragningar) hanteras idag inte inom inkomstbeskattningen. Det torde därför inte vara systemfrämmande att avskaffa skattskyldigheten för kapitalvinster.

1990 års skattereform hade som huvudprincip att alla kapitalinkomster skulle beskattas med en skattesats på 30 procent och att avkastning på alla former av sparande skulle bli likformigt beskattad. I reformarbetet fördes därför inte några diskussioner om avskaffandet av kapitalvinstbeskattningen på premieobligationer. Däremot föreslog man att vinst vid dragning på svenska premieobligationer skulle vara skattepliktig i inkomstslaget kapital. Förslaget grundades på neutralitets- och likformighetsskäl (SOU 1989:33, del III, s. 54 och 162). Regeringen som i och för sig höll med utredningens principiella inställning valde att inte avskaffa skattefriheten på vinster vid dragningar (prop. 1989/90:110 s. 461).

Vi är medvetna om att ett avskaffande av skattskyldighet för kapitalvinster på premieobligationer innebär ett ytterligare avsteg från de principer som har legat till grund för den likformiga kapitalbeskattningen. Men i våra överväganden har i första hand förenklingsskäl varit vägledande.

För småspararen skulle ett avskaffande av skatteplikten för kapitalvinster innebära att hans användning av blankett K4 begränsas till i princip första sidan på blanketten.

Den omständigheten att vinster vid dragningar är skattefria i alla inkomstslag men att skattefriheten för kapitalvinster bara gäller inkomst av kapital leder till en asymmetri som skulle kunna användas för skatteplanering. Eftersom våra förslag i först hand ska förenkla regelsystemet för fysiska personer föreslår vi trots detta att skattefriheten för kapitalvinster på premieobligationer begränsas till inkomstslaget kapital. Naturligtvis kan skattefriheten också omfatta näringsverksamhet. Någon analys av konsekvenserna härav har dock inte gjorts.

Vi föreslår att en ny paragraf 25a införs i 42 kap. IL och att 48 kap. 23 § ändras.

7.7.10 Blankettekniska lösningar

Vid konstruktionen av den nuvarande K4 blanketten synes syftet ha varit att ha en överskådlig blankett för alla möjliga kapitalvinstgrundande transaktioner som kan förekomma hos en skattskyldig. Mot denna bakgrund har blanketten fått en inte helt lättillgänglig konstruktion. Den fyrsidiga blanketten avskräcker många skattskyldiga från att befatta sig med den.

De olika avdelningarna i blanketten var för sig torde inte vara svårtillgängliga. Svårigheterna beror i första hand på att samtliga kvittningsbegräsningar finns samlade i en och samma blankett.

Det har redan framgått att den övervägande delen av de inlämnade kontrolluppgifterna avser försäljningar som ska deklareras på den första sidan av blanketten. För flertalet skattskyldiga torde därför inte finnas något behov av en samlad bild såsom blankett K4 är uppbyggd i dag. Dessutom finns det en blankett (K1) som kan användas för detta ändamål.

Den mest användarvänliga lösningen är att de olika avdelningarna i K4 blanketten delas upp på tre fristående blanketter.

7.7.11 Förslag

Den omtalade skatteanpassningen gör att alternativ 1, fullständig kvittningsrätt inom värdepappersbeskattningen inte synes utgöra ett realistiskt alternativ. Detta alternativ torde dock vara det, från förenklingssynpunkt, mest tilltalande alternativet.

Vad gäller alternativ 2 kommer gränsdragningen att utgöra ett komplicerande inslag vid tillämpningen. Vidare innebär två parallella system i sig att komplexiteten i systemet ökar. Till detta kommer tröskeleffekterna. Arbetsgruppen lägger därför inte heller något förslag enligt detta alternativ.

Värdepappersbeskattningen kommer att förenklas om skattskyldighet för kapitalvinster på premieobligationer avskaffas. En sådan förenkling innebär att småspararen i princip kommer att kunna deklarera sina värdepappersförsäljningar på en ensidig blankett. Vi föreslår därför att skatteplikten för kapitalvinster på premieobligationer avskaffas. Den gräns som därefter i praktiken finns kvar för småspararen är den mellan kapitalvinster enligt nuvarande avdelning I (aktier m.m.) på blankett K4 å ena sidan och kapitalvinster enligt avdelning II (marknadsnoterade fordringar i svenska kronor m.m.) å andra sidan.

7.7.12 Konsekvenser

Den föreslagna ändringen innebär en förenkling för flertalet skattskyldiga. Fullgörandekostnaderna för de skattskyldiga minskar och skattemyndighetens resurser kan användas till andra arbetsuppgifter.

Förslaget torde medföra minskade skatteintäkter eftersom kapitalvinster på premieobligationer är skattepliktiga till 100 procent men kapitalförluster är avdragsgilla till 70 procent. Någon närmare analys av storleken på skattebortfallet har inte gjorts. Anledningen till denna kvotering var att förhindra tidigare nämnd skatteanpassning. Det förelåg således inga statsfinansiella skäl bakom införandet.

7.8 Kontrolluppgiftsskyldighet

7.8.1 Sammanfattning

Förslag: Kontrolluppgiftsskyldighet införs vid avyttring genom inlösen av aktier och aktieindexobligationer. Kontrolluppgiftsskyldigheten för utdelningar utvidgas till att omfatta även inköpsrätter och köpoptioner.

7.8.2 Inledning

Uppgiftsskyldighet i samband med avyttring av finansiella instrument regleras i 3 kap. 32 c § lagen (1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter (LSK). Både av lagtexten och av förarbetena (se prop. 1994/95:209 s. 41) framgår att uppgiftsskyldighet föreligger i de fall institutet ska upprätta avräkningsnota enligt 3 kap. 9 § lagen (1991:981) om värdepappersrörelse.

7.8.3 Inlösen och återköp av aktier m.m.

Inlösen

Inlösen av aktier har förekommit hos större marknadsnoterade bolag i samband med nedsättning av aktiekapitalet (reservfond). Under senare tid har detta bl. a. skett i Volvo, Ratos, Skanska och ASG. Enligt ovan nämnda lagrum ska avräkningsnota upprättas vid köp, försäljning eller byte av finansiella instrument. Däremot upprättas ingen avräkningsnota vid inlösen. På grund härav saknas skyldighet att lämna kontrolluppgift i inlösenfallen. Reglerna om uppgiftsskyldighet är därför inte heltäckande.

Som ett annat exempel på avyttringar av finansiella instrument som faller utanför systemet för uppgiftslämnande kan nämnas aktieindexobligationer. Dessa emitteras oftast till obligationens nominella belopp och löper utan ränta. I stället erhålls i avkastning ett belopp vars storlek är beroende av utvecklingen av ett visst aktieindex. De flesta som sparar i aktieindexobligationer behåller obligationerna under hela löptiden. Någon avräkningsnota upprättas inte i samband med återbetalningen vid löptidens slut.

Inlösen är skattemässigt att jämställa med avyttring 44 kap 3 § IL (24 § 2 mom SIL). Uppkommer kapitalvinst eller kapitalförlust i samband med inlösen är denna således skattepliktig respektive avdragsgill enligt de allmänna reglerna i IL.

Skattekontrollutredningen har i sitt delbetänkande Kontroll Reavinst Värdepapper (SOU 1997:27) lämnat ett förslag till ett system för maskinell beräkning av realisationsvinster och -förluster, baserat på kontrolluppgifter om förvärv och avyttringar av finansiella instrument. I betänkandet föreslås (sid. 29, 30, 183, 184) att kontrolluppgift om avyttring av finansiellt instrument även ska lämnas i inlösenfallen. Samma utredning har i sitt slutbetänkande Självdeklaration och kontrolluppgifter – förenklade förfaranden (SOU 1998:12) föreslagit att kontrolluppgift även skall lämnas vid inlösen (sid. 35, 381).

RSV har i hemställan till Finansdepartementet den 28 september 1998, dnr 8604-98/911 bl.a. föreslagit utökad kontrolluppgiftsskyldighet i fråga om avyttring av finansiella instrument genom inlösen.

Vi anser att det är en brist i nuvarande lagstiftning att det saknas uppgiftsskyldighet i inlösenfallen och att denna brist leder till att småspararen i många fall gör oavsiktliga fel vid deklarerandet. Vi föreslår därför en utökad kontrolluppgiftsskyldighet.

Återköp

För närvarande kan enbart publika aktiebolag med vissa begränsningar återköpa egna aktier. Återköp kan ske endera genom ett köp på börsen eller genom ett riktat erbjudande till samtliga aktieägare.

Genom att lagstiftningen endast omfattar publika bolag och dessa för notering måste ha viss ägarspridning, torde endast i undantagsfall ett återköp ske utan ett värdepappersinstituts medverkan. Uppgiftsskyldighet torde av det skälet, med stöd av 3 kap. 32 c § LSK, föreligga i samtliga fall, inklusive då olika typer av derivat används. I de fall då bolaget väljer att gå ut med ett riktat erbjudande till samtliga aktieägare utan medverkan från ett värdepappersinstitut synes emellertid ingen uppgiftsskyldighet föreligga. Eftersom småspararens innehav troligtvis, med enstaka undantag är marknadsnoterade – där ett värdepappersinstitut medverkar vid återköp – torde detta för närvarande inte utgöra något problem för småspararens vidkommande.

Om återköpsmöjligheten utökas till att även omfatta privata bolag, bör emellertid uppgiftsskyldigheten ses över.

7.8.4 Inköpsrätter

Utdelning av aktier, inköpsrätter och köpoptioner

Med avknoppning torde i dagligt tal avses den situationen att bolaget erbjuder aktieägare att köpa aktier i ett dotterbolag. Rätten att förvärva kommer till uttryck genom att bolaget lämnar ut inköpsrätter. Rätten kan även avse förvärv av aktier i annat bolag än dotterbolag. Utnyttjande av inköpsrätten utlöser utdelningsbeskattning.

Alternativt kan bolaget besluta att dela ut dotterbolagsaktierna till aktieägarna. Sådan utdelning är i princip skattepliktig på samma sätt som andra utdelningar, men kan under vissa förutsättningar vara skattefri enligt bestämmelserna i 3 § 7a mom. SIL (lex ASEA). Exempel på sådan skattepliktig inkomst är Trelleborgs utdelning av aktier i Boliden under 1999.

Enligt 3 kap. 27 § LSK ska utbetald utdelning anges på kontrolluppgift. Detta torde innebära att kontrolluppgiftsskyldigheten endast omfattar utdelning av likvida medel och inte sakutdelningar.

I många fall förstår inte aktieägaren att vissa förändringar av värdepappersinnehavet ska beskattas som utdelningsinkomst, särskilt som han inte har fått en kontrolluppgift på inkomsten. Om all form av skattepliktig utdelning framgår av kontrolluppgift, kommer detta i hög grad att underlätta för aktieägaren.

Vi föreslår därför att skyldigheten att lämna uppgift om utdelningar även ska omfatta utdelning i annan form än kontanta medel. Vi presenterar dock inget lagförslag, med hänsyn till den översyn av lagen om självdeklaration och kontrolluppgifter som för närvarande pågår i Finansdepartementet. I samband med denna översyn har Finansdepartementet under hand tillställts en rättsutredning från RSV.

7.8.5 Utlandsbaserade fonder

Förslag har inom Finansdepartementet tagits fram om kontrolluppgiftsskyldighet avseende utlandsbaserade fonder (Ds 2000:70). Därför lämnar vi inte något sådant lagförslag.

7.9 Övriga förslag

7.9.1 Aktieinformation på Internet

För att underlätta för de skattskyldiga att redovisa sina aktieförsäljningar med mera bör RSV ha information som underlättar beräkningen av det genomsnittliga anskaffningsvärdet.

Denna information bör för varje aktie innehålla uppgifter om när aktien noterades, emissioner etc. under åren samt RSV:s rekommendationer som berör aktien i fråga.

I dag finns det ingen sådan information som tillhandahålls allmänheten på ett enkelt sätt. Deklaranterna får i stället söka information i specialtidningar och andra privata media. Många har inte ens vetskap om att sådan information finns att tillgå.

Om aktieinformation fanns allmänt tillgängligt på Internet, skulle fler deklaranter ha tillgång till korrekt information när de ska redovisa sina transaktioner. Antalet felredovisade försäljningar skulle då minska.

Det allra bästa vore om RSV på webbplatsen även hade ett formulär som hjälp för beräkning av genomsnittligt anskaffningsvärde för aktier m.m. Formuläret skulle vara kopplat till en databas med sådan information om emissioner etc. som nämns ovan. Deklaranten skulle bara behöva mata in sina uppgifter om anskaffningsvärde, anskaffnings- och avyttringstidpunkter, deltagande i eventuella emissioner m.m. Efter en maskinell beräkning skulle ett förslag till anskaffningsvärde lämnas på skärmen. Deklaranten har naturligtvis ansvar för att korrekta uppgifter registreras in, precis som det är när RSV:s skatteuträkning på Internet används.

Ett förslag är att undersöka intresset för en samproduktion när det gäller att skapa en informationsdatabas (inte beräkningsmodulen) på Internet. RSV,

OM Stockholmsbörsen och Svenska Fondhandlareföreningen är några tänkbara intressenter.

OM Stockholmsbörsen har i dag all information. Den är lagrad i kronologisk ordning och finns i databas endast för de senaste åren. För tid dessförinnan finns informationen på papper.

7.9.2 Kapitalbroschyr

För att småspararen på ett enkelt och lättillgängligt sätt ska kunna hitta information om hur olika kapitalvinster beskattas och hur de ska deklareras föreslår vi en särskild broschyr för inkomst av kapital. Denna broschyr bör innehålla dels lättbegripliga faktauppgifter, den information som i dag finns i olika broschyrer såsom, Deklarationsupplysningar för löntagare, deklarationskurser och en företeckning över RSV:s allmänna råd (f.d. rekommendationer), dels olika lättåskådliga exempel på hur man fyller i de olika blanketterna och gör olika beräkningar. Denna information ska givetvis också finnas på RSV:s webbplats.

7.9.3 Broschyr om aktiesparklubbar

Vi föreslår också att det tas fram en särskild broschyr om aktiesparklubbar. Broschyren bör innehålla allmänna uppgifter om hur man skattemässigt deklarerar andelar i en aktiesparklubb.

8 EKONOMISKA OCH ÖVRIGA KONSEKVENSER

De två första förslagen om andelsbyten samt inlösenrätter och säljrätter innebär inga statsfinansiella konsekvenser. De ekonomiska konsekvenserna beträffande förslaget avseende premieobligationer torde så vitt arbetsgruppen kan bedöma, vara marginella.

Samtliga förslag förenklar för småspararen att deklarera försäljningar av värdepapper och minskar risken för oavsiktliga fel. Dessutom minskar småspararens fullgörandekostnader för att deklarera samtidigt som skattemyndigheternas arbete underlättas och resurser frigörs till andra arbetsuppgifter.

Andelsbyten

De föreslagna ändringarna i andelsbytessystemet innebär en enklare hantering av andelsbyten för flertalet skattskyldiga. Fullgörandekostnaderna för de skattskyldiga minskar och skattemyndighetens resurser frigörs till andra arbetsuppgifter. Ändringarna kommer inte att medföra minskade skatteintäkter eftersom det enbart är fråga om byte av teknik för att senarelägga kapitalvinsten.

Systemet med ett fastställt uppskovsbelopp kan i vissa fall leda till att den kapitalvinst som uppstår på grund av bytet helt undgår beskattning om något uppskovsbelopp inte har fastställts det år andelsbytet sker. De skattskyldiga är i många fall omedvetna om att de är skyldiga deklarera bytet. Sannolikheten för att något uppskovsbelopp inte fastställs det år andelsbytet sker är därför stor. Vidare krävs det inte att ett uppskovsbelopp har fastställts för att det skattemässiga omkostnadsbeloppet för den mottagna andelen ska anses uppgå till ett belopp som motsvarar marknadsvärdet för den mottagna andelen. Dessa omständigheter tillsammans kan göra att den kapitalvinst som uppstår vid andelsbytet undgår beskattning. Finns det inte förutsättningar för att i efterhand fastställa det icke deklarerade uppskovsbeloppet kommer beskattning inte att ske. Eftersom anskaffningsutgiften för den avyttrade andelen övergår på den mottagna andelen utan särskilt yrkande enligt strukturregeln kommer antalet fel i ett sådant system inte vara lika frekventa.

Inlösenrätter och säljrätter

Föreslagen förändring innebär att försäljning av rätterna liksom överlåtelse av aktier till bolaget, kommer att beskattas något högre än enligt gällande rätt. Å andra sidan kommer efterföljande försäljningar av aktier att beskattas lägre i motsvarande mån. Totalt sett kommer beskattningen för hela innehavet att vara oförändrad. Med hänsyn till den risk för oavsiktliga fel som finns med nuvarande system, dvs. att deklaranten inte reducerar anskaffningskostnaden för kvarvarande aktier vid efterföljande försäljningar, kommer förslaget troligen att leda till ett sammantaget mer korrekt uttag av skatt.

Kvittningsregler

Den föreslagna ändringen innebär en förenkling för flertalet skattskyldiga. Fullgörandekostnaderna för de skattskyldiga minskar och skattemyndighetens resurser frigörs till andra arbetsuppgifter.

Förslaget kan medföra minskade skatteintäkter eftersom kapitalvinster på premieobligationer är skattepliktiga till 100 procent men kapitalförluster är avdragsgilla till 70 procent. Premieobligationer är ett värdepapper som småspararen sparar i. De flesta av innehavarna torde inte avyttra obligationen under dess löptid. I hela landet fanns det vid 2000 års taxering endast 21 000 personer med kontrolluppgift avseende försäljning av premieobligationer. Någon närmare analys av storleken på skattebortfallet har inte gjorts. Anledningen till kvoteringen var att förhindra skatteanpassning. Det förelåg således inga statsfinansiella skäl bakom införandet av denna kvotering.

Kontrolluppgifter

Att en utökad kontrolluppgiftsskyldighet införs i vissa fall påverkar inte beskattningen i sig men underlättar för småspararen genom att uppgifter förtrycks på den Förenklade deklarationsblanketten. En utökad kontrolluppgiftsskyldighet kan initialt medföra merkostnader för kreditinstituten. Å andra sidan minskar antalet frågor från kunderna till kreditinstituten.

9 FRAMTIDA ALTERNATIV FÖR AKTIEBESKATTNING

Problembeskrivningen i kapitel 5 visar att svårigheten att deklarera försäljningar av aktier och andra värdepapper primärt är hänförlig till beräkning av skattemässig anskaffningskostnad för respektive försäljning.

Det beror på att nuvarande system baseras på att varje försäljning utgör en separat skattemässig resultatpost. Varje sort och slag av värdepapper betraktas därmed som en från övriga värdepapper fristående investering.

Ett framtida alternativt skulle kunna vara att hela innehavet av värdepapper skattemässigt behandlas som en samlad enhet.

Tidigare offentliga utredningar har presenterat förslag som bygger på olika former av portföljmetoder (SOU 1986:37 sid 153-184 och SOU 1989:33 sid 114-129). Gemensamt för dessa metoder är att någon individuell resultatberäkning inte ska ske för varje försäljning. Istället sker beskattningen utifrån ett sammanlagt inköps- och försäljningsvärde. Härigenom uppnås en avsevärd förenkling, genom att beräkning av genomsnittlig anskaffningskostnad för respektive aktie inte ska göras. En ytterligare fördel är att de för beskattningen relevanta händelserna ligger nära i tiden.

Det finns många invändningar mot att införa en annan beskattningsmetod. Beskattning enligt någon form av portföljmetod leder till nya komplikationer samt en risk för skatteundandragande. Aktiviteten och antalet privatpersoner på aktiemarknaden har emellertid drastiskt ökat under de senaste åren, bl.a. som följd av Internetutvecklingen. Enligt vår mening motiverar detta att man åter utreder förutsättningarna för att införa en alternativ beskattningsmetod, som är både enkel och tidsenlig.

Följande faktorer bör vara styrande för en alternativ metod

  1. enkel att tillämpa
  2. stor acceptans hos aktieägarna, dvs. beskattningen ska uppfattas som skälig och rättvis jämfört med nuvarande system
  3. beskattningsbar vinst eller förlust ska i flertalet fall kunna baseras på kontrolluppgifter
  4. ingen systematisk över- eller underbeskattning, dvs. sammantagen beskattning under åren ska motsvara verklig vinst eller förlust
  5. marginella möjligheter till manipulation för att uppnå obehöriga skatteförmåner.

Nedan följer en mycket översiktlig beskrivning av tänkbara utgångspunkter för en alternativ beskattningsmetod.

Beskattning kan ske enligt någon form av saldometod. I sin enklaste variant innebär metoden att försäljningsintäkter avräknas mot den samlade anskaffningsutgiften för alla aktier. Beskattning uppkommer därmed först när de totala försäljningsintäkterna överstiger investerat belopp. Jämfört med dagens system leder det till en uppskjuten beskattning, samt att intäkter kan reinvesteras i nya aktier utan beskattning. Någon avdragsgill förlust uppkommer inte förrän hela aktieinnehavet har avvecklats vid en viss avstämningstidpunkt.

Avstämning av saldot kan ske årligen vid utgången av beskattningsåret eller löpande efter varje försäljning, vilket undanröjer möjligheten till reinvestering av obeskattat överskott. En successiv avstämning efter varje försäljning förtar dock metoden en del av dess förenkling.

Metoden kan även utvidgas genom att hänsyn tas till värdeförändring av portföljen under året, dvs. man beaktar IB och UB av portföljens marknadsvärde. Stora likheter uppkommer därmed med vad som gäller för beskattning vid yrkesmässig värdepappershandel inom inkomstslaget näringsverksamhet.

Tekniskt kan metoden begränsas till anskaffningsutgifter upp till ett visst belopp. Den förenklade metoden kan därmed avgränsas till att omfatta personer med ett mindre innehav av aktier.

Metoden kan utformas så att det tekniskt sett är enkelt att träda in och ut. Detta möjliggör en valfrihet mellan individuell beskattning för varje försäljning eller en kollektiv beskattning av portföljen. Endera av metoderna måste dock i sin helhet tillämpas för enstaka beskattningsår. Byte av metod sker genom att hela innehavet avskattas vid årets utgång till marknadsvärdet, som även blir anskaffningsutgift i det andra systemet.

En saldometod kan även begränsas till värdepapper som är registrerade på ett särskilt konto hos ett värdepappersinstitut. Administrativt kan detta jämföras med vad som gäller för kapitalförsäkringar eller individuellt pensionssparande. Ingen beskattning sker så länge kapitalet är bundet till det kontoförande institutet. Beskattning sker först när likvida medel förs över till den privata sfären för konsumtion eller andra investeringar. Möjlighet till sådan kontobaserad aktieförvaltning kan leda till en beskattning som helt motsvaras av ett belopp enligt kontrolluppgifter från värdepappersinstitutet. Storleken av nettoinvesteringen kan även begränsas till ett visst belopp, dvs. skattemässig anskaffningsutgift får inte överstiga ett visst belopp.

Bilaga 1

Datum 2000-07-03

Dnr 6491-00/830

DIREKTIV

Ärende

En utredning som ska ta fram förslag som gör det enklare för småsparare att deklarera avyttring av värdepapper

Bakgrund

I RSV-koncernens riktlinjer har under senare år den materiella utvecklingen och behovet av att mer offensivt bedriva förenklingsarbete lyfts fram som prioriterade områden. Syftet är att författningsregler av olika slag, blanketter osv. ska bli så enkla att var och en förstår dem. Reglerna ska också vara tidsenliga och avspegla dagens verklighet.

När det gäller beskattningen av avyttring av värdepapper har RSV i rapporten Förslag till förenklingar i skattelagstiftningen (RSV Rapport 1995:10) lämnat förslag som avser bl.a. kvittningsrätten mellan marknadsnoterade instrument. Förslaget har endast i begränsad omfattning lett till lagstiftning.

Antalet personer som sparar i aktier och andra värdepapper har ökat kraftigt. Sparandet sker kollektivt i fonder, genom förvaltare eller direktägande. Nya typer av sparformer där värdepapper av olika slag utgör basen presenteras fortlöpande på marknaden. De materiella reglerna för beräkning av reavinst och reaförlust vid försäljning av värdepapper är komplicerade. Som exempel kan nämnas genomsnittsmetoden och reglerna i lagen (1998:1601) om uppskov med beskattningen vid andelsbyten. Ett ytterligare exempel är de regler som gäller vilka vinster och förluster på värdepappersavyttringar som får kvittas mot varandra. Dessa komplicerade regler för med sig att det också är komplicerat att deklarera avyttring av värdepapper (jfr deklarationsblanketterna K4 och K4b).

Betraktade som enskildheter är motiven för resp. regel väl grundade och lätta att förstå. Motiven kan vara att motverka skatteplanering, oskäliga räntevinster osv. Så är t.ex. syftet med avdragsbegränsningen till 70 % för reaförluster, att motverka effekten av de skattekrediter som uppkommer när de skattskyldiga tidigarelägger förluster medan de dröjer med att realisera vinster (prop. 1989/90:110 s. 428). Det kan emellertid diskuteras om alla de motiv som styr dagens regler har bäring på alla ägare av värdepapper. Med visst fog kan t.ex. ifrågasättas om en småsparare som funderar på att sälja tar med eventuella skattekrediter i sin bedömning.

Syfte

Syftet är att utredningen ska föreslå sådana förenklingar av de materiella reglerna för beräkning av reavinst och reaförlust som medför att det blir enklare för s.k. småsparare att deklarera transaktionerna.

Framgångsfaktorer

Utredningen ska utmynna i ett fullständigt utarbetat lagförslag som ska vara diskuterat och förankrat inom RSV:s olika avdelningar samt hos LedSkatt.

Mål

Slutligt förslag ska presenteras för verksledningen senast den 18 december 2000.

Aktiviteter

  1. Kartläggning av på vilka olika sätt sparandet i värdepapper äger rum och omfattningen av de olika sparformerna
  2. Analysera vilka skatteregler om reavinster och reaförluster som från skatteplaneringssynpunkt har underordnad betydelse för småsparare
  3. Mot bakgrund av kartläggningen och analysen föreslå lagändringar som förenklar för småsparare att deklarera
  4. Utifrån årlig försäljningssumma eller på annat sätt precisera den grupp sparare för vilka de enklare reglerna ska gälla (småsparare).

Personal och organisation

Utredningen bör bedrivas i projektform.

Projektledare: Eva Carlquist

Till projektet knyts en arbetsgrupp om fyra personer

Projektledaren ska fortlöpande rapportera till en styrgrupp bestående av en representant från RSV:s skatteavdelning och verksamhetsstödsavdelning.

Rapportering

Projektet ska en gång per månad avrapporteras till skatteavdelningens ledningsgrupp.

Kostnadsram

Projektet disponerar 200 000 kr för arvodering av arbetsgrupp, externa experter och expenser.

Mats Sjöstrand

Bilaga 2

Datum 2001-01-15

EXTERN STATISTIK

Sparbarometern – hushållens finansiella portfölj

Enligt Finansinspektionens Sparbarometer för andra kvartalet 2000 ökar det individuella sparandet i försäkringar kraftigt. Svenskarna sparar två av tre kr i aktier. Bank- och obligationssparandet minskar. Hushållens totala finansiella tillgångar uppgår till 2 458 miljarder kr. Olika former av aktiesparande (direkt i enskilda aktier och indirekt via aktiefonder och individuellt sparande i försäkringar) svarar för 63 procent av hushållens samlade sparformer.

I hushållen finansiella portfölj är aktiernas andel 26 procent (därav svenska aktier 86 procent), fondernas andel 22 procent (därav svenska fonder

89 procent) och obligationernas andel 5 procent.

Aktiesparandets andelar ökar såväl via hushållens direkta placeringar som via fondsparandet. På ett år har andelen för hushållens direktägda aktier ökat från 21 procent till 26 procent. Fonderna har ökat från 19 procent till 22 procent. Motsvarande siffror för 31 december 1990 är för aktier 15 procent och för fonder 10 procent.

VPC – VP-konton

Enligt statistik från VPC per 30 juni 2000 har ca 2,2 miljoner personer innehav på VP-konto. Antal värdepappersinnehavare som har direktregistrerat innehav av aktier uppgår till 1 830 561, en ökning med 387 665 under första halvåret. Motsvarande antal för direktregistrerat innehav av andra värdepapper är 945 556. Personer som har direktregistrerade värdepapper kan förekomma som aktieägare och innehavare av andra värdepapper. Antal personer som har förvaltarregistrerat innehav av aktier uppgår till 518 775 personer.

Aktiefrämjandet – aktieägande

Under 1999 har undersökningsföretaget Temo på uppdrag av aktiefrämjandet undersökt svenska folkets aktieägande. Undersökningen visar att 66 procent av alla svenskar i åldern 16 år och äldre har aktier. Undersökningen visar också att det skett en kraftig uppgång av aktieägandet under 1999. Drygt ett år tidigare uppgav 55 procent att de hade aktier.

Vanligast är att man har del i någon aktiefond eller att man äger aktier i börsnoterade företag.

Det som undersökningen pekar på som är nytt nu är att det skett en samtidig ökning av flera olika former av aktieägande. De former som särskilt ökat är följande. Andelen som har del i aktiefond har ökat från 43 procent till 54 procent. Andelen som äger aktier i börsnoterat företag har ökat från 30 procent till 36 procent. Andelen som har aktier i andra företag har ökat från 10 procent till 15 procent.

Aktieägande genom att vara med i en aktiesparklubb uppgår till 4 procent. Andelen som äger utländska aktier, direktägande eller via fond uppgår till 28 procent.

Om man till aktieägarna lägger dem som har en IPS- eller Unit Link-försäkring innefattas sammanlagt 68 procent av alla vuxna. Inkluderas också innehavare av privatobligationer (15 procent) så omfattas 70 procent av befolkningen. En uppskattning av antalet svenska aktieägare (dvs. antalet som har aktier i någon form exklusive IPS/Unit Link) uppgår enligt undersökningen till 5,6 miljoner vilket motsvarar ca 63 procent av hela befolkningen.

OM Stockholmsbörsen – antal avslut

Statistik från OM Stockholmsbörsen avseende totalomsättningen på A-OTC-O-listan per månad under 1999 och fram till september 2000 visar att antal avslut, antal omsatta aktier och även belopp ökat sedan januari 1999. Toppnoteringen avseende antal avslut är från mars 2000 med 1 563 890 avslut.

Fondbolagens Förening – sparat belopp

Resultatet från Fondbolagens Förenings senaste undersökning (undersökningsföretaget Prospera har tillfrågat 1 558 intervjupersoner i åldern 18-74 år) visar att 74 procent har högst 249 000 kr i sparat kapital, i värdepapper, fonder och på bank.

Av undersökningen framgår också att 66 procent av svenska folket sparar i fonder. Vanligaste beloppet (median) bland de 2/3 som sparar regelbundet är 500 kr och genomsnittet för dem är 770 kr i månaden. Av alla fondsparare har 68 procent aktiefonder, 27 procent blandfonder och 6 procent räntefonder.

Det är relativt ovanligt med byten av fonder, 70 procent har inte bytt fond de senaste 2-3 åren, 7 procent har gjort byten fler gånger per år och 10 procent någon gång per år.

Undersökningen visar även att många är okunniga om skattereglerna, 43 procent känner inte till de skatteregler som gäller vid byte av fond medan 53 procent känner till dem. 40 procent av fondspararna säger att skatteregler har avhållit dem från att göra byte.

En tidigare rapport från Fondbolagens Förening visar att fonder är den sparform som 50 procent av svenska folket i första hand skulle välja för långsiktigt sparande. Motsvarande siffror för aktier var 23 procent och för sparkonto respektive obligationer, båda 6 procent.

SCB – förmögenhetsfördelning

Av Statistiska centralbyråns rapport 2000:1, Förmögenhetsfördelningen i Sverige 1997 framgår bl.a. följande.

I genomsnitt har ett svenskt hushåll 467 000 kr i nettoförmögenhet. Mediansvensson år 1997 hade 114 000 kr i nettoförmögenhet. Medianvärdet för ensamstående är 36 000 kr och för sammanboende 371 000 kr. För hushåll mitt i fördelningen (decil 5-6) är genomsnittliga värdet på tillgångarna strax över 250 000 kr varav finansiella tillgångar ca 70 000 kr.

Aktier tillsammans med aktiefonder svarar för ca 16 procent av tillgångarna. Aktieägandet har ökat kraftigt och trots att koncentrationen minskat, är ägandet mycket ojämnt fördelat, tio procent av hushållen äger 96 procent av hushållens samlade aktievärden. Aktier är också väl koncentrerat till de mest förmögna hushållen. År 1997 var andel hushåll med aktier 27,5 procent. Medianvärdet för hushållens direktägda aktier är 23 000 kr. Aktieägandet är spritt i alla åldersgrupper.

Aktiefonder är betydligt jämnare fördelat bland hushållen. Omkring 40 procent av hushållen hade något värde i de fonder som är inriktade på sparande i aktier (aktier kan dessutom finnas i andra tillgångar som blandfonder och försäkringssparande). Närmare 80 procent av värdet i de fonder som är inriktade på aktier är koncentrerat till 10 procent av hushållen. Det är inte någon speciell åldersgrupp som utmärker sig vad gäller andelen sparare. Medianvärdet för dem som har någon fondandel är 37 000 kr.

Sammantaget är aktier och aktiefonder mycket koncentrerade. Närmare 50 procent äger aktier eller aktiefonder år 1997.

Beträffande bankmedel kan man anta att de flesta har något belopp på ett bankkonto. De finansiella tillgångarna svarar för ca 35 procent av samtliga tillgångar varav aktiefonder ca 7 procent, aktier ca 9 procent och bankfordringar ca 13 procent. Tillsammans är aktierelaterade fordringar den största tillgången med över 16 procent av hushållens tillgångar.

Med de ökningar som varit på såväl börsen som fastighetsmarknaden pekar den simulering som gjorts i rapporten på att några stora förändringar av fördelningen inte har inträffat mellan 1997 och 1999.

Bilaga 3

Datum 2001-01-15

STATISTIK UR RSV:S DATAREGISTER

Antal inlämnade kontrolluppgifter (KU)

KU typInkomståret 1998Inkomståret 1999
Utdelning/innehav16 145 00018 820 000
Avyttr. finansiella inst.3 148 0004 753 000
Avyttr. andel vp-fond1 595 0001 900 000

Deklarerat försäljningsbelopp för aktier etc. enligt blankett K4

Vi har gjort en slumpvis kontroll på några skattekontor i olika delar av landet. Kontrollen har gjorts på databasen för taxeringsår 2000. Alla skattekontor registrerar inte alla belopp från K4-blanketten, därför har det inte gått att göra en korrekt genomsnittsberäkning på riksnivå.

Antal K4-blanketter med redovisat belopp skiljer sig kraftigt mellan de olika kontoren. Ser man på antal K4:or med försäljningsbelopp inom vissa intervall är fördelningen procentuellt likadan på de olika kontoren.

Summa försäljningsbelopp < 50 000 kr – 47%

Summa försäljningsbelopp < 100 000 kr – 60%

Summa försäljningsbelopp < 200 000 kr – 73%

Antal registrerade K4-blanketter har ökat med 20-25% från taxeringsåret 1999 till taxeringsåret 2000.

Summa avyttringsbelopp per person enligt kontrolluppgifter för taxeringsåret 2000

Vi har gjort en summering av avyttringsbelopp för aktier, optioner, räntebärande värdepapper och premieobligationer enligt de kontrolluppgifter som lämnats för taxeringsåret 2000. Summeringen har gjorts på individnivå och omfattar samtliga skattekontor i riket. Vi har fått resultatet från summeringen presenterat som antal personer som har avyttringsbelopp (summa) inom vissa intervall.

Även här skiljer sig antalet personer mycket åt mellan kontoren. Ser man på den procentuella fördelningen inom beloppsintervallen är det dock relativt lika. De enda kontor som skiljer sig något från de andra är de skattekontor där mycket stora bolag (bolag med en lönesumma på mer än ca 10 milj kr) hanteras. Dessa kontor har något fler personer med avyttringssummor i de högre intervallerna.

Nedan följer genomsnittliga värden för alla andra skattekontor än de som handlägger mycket stora bolag.

Summa avyttringsbeloppProcentandel
<10 000 kr35%
<50 000 kr58%
<100 000 kr70%
<200 000 kr80%

Försäljningar för låga belopp

RSV gjorde under 1999 en kontroll av hur många personer som hade försäljningssumma för värdepapper enligt kontrolluppgift understigande 1 000 kr per person. Kontrollen avsåg inkomståret 1998. Resultatet varierade mellan 20 och 200 personer per region.

Antal värdepappersförsäljningskontrolluppgifter per individ taxeringsåret 2000

Vi har låtit summera antal kontrolluppgifter som avser försäljning av aktier, optioner, räntebärande värdepapper och premieobligationer. Summeringen är gjord på individnivå och har gjorts med de kontrolluppgifter som lämnats inför taxeringsåret 2000 som bas.

Antal KU per personProcent
1–575–80 %
1–10ca 90 %

Antal värdepappersförsäljningskontrolluppgifter inklusive avyttring av andelar i värdepappersfonder taxeringsåret 2000

Vi har låtit summera antal kontrolluppgifter som avser försäljning av aktier, optioner, räntebärande värdepapper och premieobligationer. Till detta har vi lagt antal kontrolluppgifter på avyttring av andelar i värdepappersfonder (aktie-, bland- och räntefonder). Summeringen har gjorts med de kontrolluppgifter som lämnats inför taxeringsåret 2000 som bas.

Även vid en sådan summering ser man att ca 90 procent av de skattskyldiga som har denna typ av kontrolluppgift har tio eller färre kontrolluppgifter tillsammans med övriga kontrolluppgifter på försäljning av värdepapper.

Det går inte att göra någon beloppsmässig summering som inkluderar fonderna eftersom kontrolluppgift lämnas på reavinst/reaförlust när det gäller fonder, och inte på avyttringsbeloppet.

Kontrolluppgifter på försäljning av premieobligationer, räntebärande värdepapper och optioner

I hela landet fanns det vid 2000 års taxering 14 525 personer med kontrolluppgift på avyttring av optioner, 20 994 personer med kontrolluppgift på försäljning av premieobligationer och 33 202 personer med kontrolluppgift på avyttring av räntebärande värdepapper.

En jämförelse mellan antal K4-blanketter och antal personer med kontrolluppgift på aktieförsäljning

Vi har gjort en jämförelse mellan antal K4-blanketter med registrerat belopp i summa försäljningsintäkt för aktier och antal personer som har kontrolluppgift på avyttring av aktier på två skattekontor. Jämförelsen visar att personer med kontrolluppgifter på avyttringar är cirka 20 procent fler än de som har summa försäljningsintäkt för aktier på K4.

Detta kan ha flera orsaker.

Personer som bara sålt aktier en gång under året använder sig inte alltid av K4 utan gör sin reavinstberäkning direkt på deklarationen, under Övriga upplysningar.

Alla K4-blanketter har inte registrerats fullständigt.

Alla försäljningar är inte redovisade.

Bilaga 4

Datum 2001-01-15

FÖRTECKNING ÖVER DE VANLIGASTE SPARFORMERNA

Av befintlig statistik och de diskussioner som förts med skattemyndigheterna och de externa intressenterna framgår att de sparformer som är vanligast för en småsparare är följande.

Aktieindexobligationer

Aktier

Fonder

Nollkupongare

Obligationer

Premieobligationer

Nedanstående förteckning visar, på vilken blankett och under vilket avsnitt olika kapitalvinster och kapitalförluster ska redovisas.

Se RSV:s blankettförteckning

Aktier och vissa aktierelaterade instrument
Svenska aktierK4 I
Utländska aktier (depåbevis)K4 I
Interimsbevis (interimsaktier, BTA)K4 I
TeckningsrättK4 I
DelrättK4 I
InlösenrätterK4 I
SäljrätterK4 I
TeckningsoptionerK4 I
InköpsrätterSD p 50
Konvertibla skuldebrevK4 I
Konvertibla vinstandelsbevisK4 I
VinstandelsbevisK4 I
OptionslånK4 I
AktiefonderK4 I
AktieindexobligationerK4 I
Derivat
Standardiserade aktieoptioner, köp- och säljoptionerK4 I
Standardiserade aktieindexoptionerK4 I
Syntetiska optionerK4 I
WarrantsK4 I
HedgefonderK4 I
Standardiserade ränteoptionerK4 II
RänteindexoptionerK4 II
Standardiserade aktieterminerK4 I
Räntebärande värdepapper
PremieobligationerK4 III
NollkupongobligationerK4 II
RealränteobligationerK4 II
Reala statsobligationerK4 II
Andra räntebärande obligationer (exv. förlagslån, bostadsobligationer)K4 II
RäntefonderK4 II
HedgefonderK4 II
Valuta
Fordringar och skulder i utländsk valutaK9
EurolånK9
ValutakontonK9
ValutaterminerK9
ValutaterminsfonderK9

Bilaga 5

Datum 2001-01-15

Lex ASEA

ÅrUtdelande bolagUtdelat bolag%
1991ASEAIncentive65/35
1993ProcordiaBranded Consumer68/32
1994AGAFrigoscandia90/10
1994SecuritasAssa Abloy89/11
1996CelsiusEnator39/61
1996Jacobsson WidmBenima Ferrator E51/49
1996KinnevikNetCom68/32
1996SEBDiligentia90/10
1996SHBNäckebro95/5
1996VolvoSw Match88/12
1997Bylock NordsGorthon Lines45/55
1997DiligentiaAsticus64/36
1997ElectroluxGränges90/10
1997KinnevikModern Times Group72/28
1997LatourFagerhult SäkI85/15
1997MidwayLiljeholmen71/29
1997RörviksgruppenRörvik-Tider/Indust55/45
1997Sandblom StoneFirefly79/21
1997SparbankenTornet95/5
1998FSBMandamus99/1
1998GetingeLifco94/6
1998HumlegårdenSweco68/32
1998SHBBalder99/1
1998ScribonaSifo Group60/40
1998SkanskaDrott77/23
1999AcademediaAdvan Tech86/14
1999ActiveWilh. Sonesson93/7
1999AssiDomänSveaskog79/21
1999EmpireSkultuna Messingsb84/16
1999EsselteMeto69/31
1999FjällrävenFrilutftsbolaget86/14
1999KMKM Lab77/23
1999PerstorpPerbio Science77/23
2000MidwaySensys traffic80/20

Bilaga 6

Datum 2001-01-15

AKTIEBESKATTNINGEN I NÅGRA NORDISKA LÄNDER

Danmark

I Danmark beskattas vinst eller förlust vid avyttring av aktier efter olika skattesatser beroende på om vinsten räknas som kapitalinkomst eller aktieinkomst. Om aktien innehafts i mindre än tre år beskattas vinst eller förlust som kapitalinkomst i intervallet 32,8 procent – 59,7 procent. När aktien avyttras efter tre års innehavstid beskattas vinst eller förlust som aktieinkomst, 25 procent upp till 38 500 DDK (år 2001) i vinst och 40 procent på resten. Två metoder finns för beräkning av vinst eller förlust vid avyttring av aktier, aktie-för-aktie metoden (dvs. anskaffningsvärdet för den först förvärvade aktien) och genomsnittsmetoden.

Enligt nu gällande regler medräknas vinst vid avyttring av vanliga aktier i den skattepliktiga inkomsten om aktierna innehafts i mindre än tre år. Förlust på aktier som avyttras efter en innehavstid på mindre än tre år kan dras av mot vinster på aktier som avyttras efter en innehavstid på mindre än tre år. Outnyttjad förlust kan utnyttjas som avdrag i upp till fem år.

Anskaffningsvärdet för börsnoterade aktier beräknas enligt aktie-för-aktie metoden. Vinst och förlust på onoterade aktier beräknas efter genomsnittsmetoden. Vinst och förlust är kapitalinkomst.

Vinst och förlust på börsnoterade aktier med en innehavstid på tre år eller mer och som ingår i aktieinnehav där kursvärdet på innehavet understiger den s.k. 100 000 kronorsgränsen (117 300 DDK för ensamstående och 234 600 DDK för gifta år 2000) är skattefri. Ingår aktier i ett aktieinnehav som överstiger

100 000 kronorsgränsen medräknas vinsten i den skattepliktiga inkomsten medan förlust kan dras av mot vinster på börsnoterade aktier avyttrade efter en innehavstid på tre år eller mer. Outnyttjad förlust kan utnyttjas som avdrag i upp till fem år. Anskaffningsvärdet beräknas enligt genomsnittsmetoden. Vinst och förlust är aktieinkomst.

Vinst och förlust vid avyttring av onoterade aktier som avyttras efter en innehavstid på tre än år eller mer ska medräknas i den skattepliktiga inkomsten. Vinst och förlust är aktieinkomst. Förlust kan dras av från annan inkomst.

Det finns särskilda regler för hur anskaffningsvärdet (syntetiskt ingångsvärde) som ersätter det faktiska anskaffningsvärdet ska beräknas första gången en aktieägares innehav av börsnoterade aktier överstiger 100 000 kronorsgränsen.

Skatteministeren tillsatte i november 1996 en arbetsgrupp för en genomgång av ”aktieavancebeskattningsloven”. Arbetsgruppen har nyligen lämnat ett förslag om regelförändringar.

Grundtanken i förslaget är införande av en generell beskattning som aktieinkomst, oavsett innehavstid eller om aktien är börsnoterad eller inte. Alla vinster och förluster medräknas i den skattepliktiga inkomsten. Anskaffningsvärdet föreslås beräknas efter genomsnittsmetoden.

Gällande rätt innebär skattefrihet för börsnoterade aktier efter tre år om kursvärdet för aktierna inte överstiger ett viss värde. Denna regel medför att småspararna slipper de komplicerade reglerna och att spara avräkningsnotor. Regeln har dock visat sig innebära gränsdragningsproblem om den skattskyldiges innehav ligger kring gränsen. Treårs- och gränsregeln medför också inlåsningseffekter. Även för de skattskyldiga som ligger på gränsen är reglerna rätt komplicerade vad gäller beräkningen av vinsten och om den ska beskattas som kapital- eller aktievinst.

Den generella beskattningen av aktier följs av en generell avdragsrätt för förlust på aktier. Förluster kan kvittas mot all aktieinkomst från börsnoterade aktier. Överstiger förlusten övriga aktieinkomster avseende börsnoterade aktier kan det överskjutande beloppet överföras till aktieinkomster kommande inkomstår. Förluster på börsnoterade aktier kan inte kvittas mot vinster på onoterade aktier. Förluster på onoterade aktier dras av mot övrig inkomst.

Rapporten innehåller också ett förslag om ett förfarande för kontrolluppgiftslämnande där uppgifter om köp och försäljningar av aktier lämnas till skattemyndigheten och registreras. Anskaffningsvärdet är på så sätt alltid känt och skattemyndigheten kan beräkna och förtrycka förslag till skattepliktig vinst eller förlust i självdeklarationen.

Detta system föreslås omfatta börsnoterade aktier (såväl danska som utländska) och andra värdepapper som är lämpade för handel (såväl noterade som onoterade) i dansk depå. Uppgiftsskyldigheten riktas mot depåförvaltaren.

Denna ordning förutsätter dock att det införs en särskild skyldighet för den skattskyldige att deklarera uppgift om skattemässiga anskaffningsvärden för de ifrågavarande aktierna för att en grundregistrering ska kunna ske av de skattemässiga anskaffningsvärdena för börsnoterade aktier innehavda aktier per 31 december 2001.

Den föreslagna ordningen omfattar inte onoterade aktier och börsnoterade aktier i utländsk depå. Därför föreslås istället att det införs ett särskilt uppgiftslämnande för de skattskyldiga. Detta skulle innebära att den skattskyldige varje år, i självdeklarationen ska lämna uppgift om aktieposternas nominella värde och skattemässigt anskaffningsvärde. Den skattskyldige ska också ange om anskaffningsvärdet förändras på grund av exv. fusion och arv.

Told- og Skattestyrelsen undersöker för närvarande (bl.a. de tekniska) möjligheterna att inrätta ovan nämnda kontrolluppgiftslämnande.

Arbetsgruppen förslår också att ett beräkningsprogram för uträkning av den skattepliktiga vinsten tillhandahålls på Internet.

Norge

För skattskyldiga i Norge som avyttrar aktier i norska bolag är kapitalvinster vid avyttring av aktier generellt skattepliktiga. Kapitalvinst vid avyttring av aktier beskattas som ”allminnelig inntekt” (lön, pension, ränteintäkter m.m.) och skattesatsen är 28 procent. Eventuell kapitalförlust är avdragsgill mot ”allminnelig inntekt”. Vinster avseende värdepappersfonder är skattefria under vissa förutsättningar (sammanhänger med RISK-metoden, se nedan).

Skattereformen 1992 medförde ett nytt sätt att beräkna anskaffningsvärdet på aktier, den s.k. RISK-metoden (Regulering av Inngangsverdien med tilbakeholdt Skattelagt Kapital). Metoden innebär att historiskt anskaffningsvärde för aktierna i bolaget ökas med nettoökningen av bolagets beskattade kapital under innehavstiden. Detta för att undvika dubbelbeskattning. Historiskt anskaffningsvärde på aktierna justeras med eventuell minskning av bolagets beskattade kapital under innehavstiden.

Sedan skattereformen tillämpas FIFU-principen (Först In Först Ut) för att avgöra vilka aktier av samma sort och slag som ska anses vara avyttrade. Det innebär att de först förvärvade aktierna alltid anses som först avyttrade. FIFU-principen är obligatorisk.

Kapitalvinst vid avyttring av aktier i utländska bolag beskattas som ”alminnelig inntekt” och skattesatsen är 28 procent. Kapitalvinst eller kapitalförlust beräknas som skillnaden mellan försäljningspriset och anskaffningsvärdet. RISK-metoden är inte tillämplig.

RISK-metoden skapar problem för aktieägaren som måste hålla reda på ursprungligt anskaffningsvärde och varje års s.k. RISK-belopp. Split och emission påverkar också RISK-beloppet. Bolaget ansvarar för att varje år lämna kontrolluppgift avseende RISK-beloppet till aktieägarna enligt aktieboken.

Det finns en rapport från 1998 med ett förslag om införande av ett dataregister där alla aktieägare ska finnas registrerade. Anskaffningstidpunkter, anskaffningskostnader och de årliga RISK-beloppen skulle registreras in. Möjlighet finns då att få vinsten uträknad maskinellt. Denna rapport har dock ”legat på is” under två år.

Finland

Vinst som uppkommer vid överlåtelse av egendom (överlåtelsevinst) utgör skattepliktig kapitalinkomst. Från och med år 2000 beskattas kapitalinkomster med en inkomstskattesats på 29 procents. Överlåtelsevinsten är skattepliktig oberoende av på vilket sätt eller vid vilken tidpunkt man förvärvat den överlåtna egendomen. Vinsten beräknas som skillnaden mellan försäljningspriset och den faktiska anskaffningsutgiften plus alla utgifter för vinstens förvärvande. I stället för den faktiska anskaffningsutgiften kan en fysisk person eller ett dödsbo alltid dra av en s.k. presumtiva anskaffningsutgift. Den är från och med 1999, 20 procent av överlåtelsepriset eller

50 procent av överlåtelsepriset om egendomen varit i överlåtarens ägo i minst tio år. För aktier som kan individualiseras fastställs anskaffningstiden och anskaffningsutgiften genom att den skattskyldige påvisar vilka aktier han överlåtit.

Från överlåtelsepriset på egendom som förvärvats genom arv eller gåva dras det beskattningsvärde som används vid arvs- och gåvobeskattningen av. Alternativt dras den s.k. presumtiva anskaffningsutgiften av.

Förlust som uppkommer vid överlåtelse av egendom får dras av från den vinst som uppkommit vid överlåtelsen av egendom under skatteåret eller de tre följande åren i den mån som vinst uppkommer. Överlåtelseförlust får inte dras av från andra kapitalinkomster än överlåtelsevinst.

Värdepappersförmedlarna är skyldiga att lämna uppgifter till skatteförvaltningen om sin verksamhet och om sådana aktie-, teckningsrätts-, options- och terminsköp som de förmedlat. Av värdepappersförmedlarna får skatteförvaltningen i praktiken uppgifter om försäljningar och köp av värdepapper som noterats på värdepappersbörsen. Överlåtelsevinsten eller förlusten kan inte beräknas utifrån dessa uppgifter.

Den starka tillväxten av värdepappershandeln under de senaste åren har accentuerat de problem som placerarna och skatteförvaltningen har i samband med utredningen av anskaffningsutgiften och anskaffningstiden för aktier. Olika alternativ för hur situationen ska avhjälpas har diskuterats flitigt under senare tid men inga konkreta åtgärder har ännu vidtagits.

Sifferkollen Läs mer

Belopp

Basbelopp
År 2018 2019 2020
Prisbasbelopp 45 500 46 500 47 300
Förhöjt pbb. 46 500 47 400 48 300
Inkomstbasbelopp 62 500 64 400 66 800
Utdelning fåmansföretag
År 2018 2019 2020
Schablonbelopp 169 125 171 875 177 100

Räntesatser

Periodiseringsfond
År 2018 2019 2020
Räntesats 0,36 0,51 0,50

 

Referensränta
År 2016-07-01 2019-07-01 - 
Räntesats -0,5 0,0
Ränta på skattekontot
Period 2013-2016 2017 -
Intäkt 0,5625 0
Kostnad Låg 1,25 1,25
Kostnad Hög 16,25 16,25
Räntefördelning
Inkomstår 2018 2019 2020
Positiv 6,49 6,51 6,50
Negativ 1,50 1,51 1,50
Statslåneränta
År 2018 2019 2020
31 maj 0,49 0,05 -0,01
30 nov 0,51 -0,09  

Traktamenten

Bilresor
Inkomstår 2018 2019 2020
Egen bil 18,50 18,50 18,50
Förmånsbil, diesel 6,50 6,50 6,50
Förmånsbil, bensin 9,50 9,50 9,50
Kostförmån
År 2018 2019 2020
Frukost, lunch och middag 235 245 245
Lunch eller middag 94 98 98
Frukost 47 49 49
Skattefria gåvor
År 2018 2019 2020
Julgåva 450 450 450
Jubileumsgåva 1 350 1 350 1 350
Minnesgåva 15 000 15 000 15 000

Skattesatser

Bolagsskatt
År 2018 2019 2020
Skattesats 22% 21,4% 21,4%
Mervärdesskatt
År 2018 2019 2020
Normal

25 %

25 % 25 %
Livsmedel, krog m.m. 12 % 12 % 12 %
Persontransport, böcker m.m. 6 % 6 % 6 %
Arbetsgivaravgifter/egenaavgifter
Födda -1937 1938 - 1954 1955 -
Arb. avgifter 0 % 10,21% 31,42%
Egenavgifter 0 % 10,21% 28,97%