RSVs skrivelse 2000-02-09 Dnr. 8533-99/120

Självfakturering (”self-billing”)

Sammanfattning:

RSV anser, i det nu aktuella fallet, att upprättad handling i det beskrivna förfarandet får anses utgöra en avräkningsnota för vilken 11 kap. 4 § ML är tillämplig. RSV anser därför att leverantören får anses ha uppfyllt sin faktureringsskyldighet enligt 11 kap ML genom att köparen utfärdar och skickar avräkningsnota via telefax till säljaren. Vidare anser RSV att avräkningsnotan som utfärdas och faxas till säljaren kvalificerar som underlag för avdrag för den ingående skatt enligt 8 kap. 17 § ML.

RSV vill även betona att betalningsskyldigheten för mervärdesskatten (ej vid förvärvsbeskattning) samt ansvaret för att uppgifterna i upprättad handling är korrekta åvilar säljaren. Det är således viktigt att säljaren reagerar inom viss tid om uppgifterna i handlingen inte är korrekta. RSV anser därför att det måste läggas stor vikt vid att bevis finns för att upprättad handling verkligen har utväxlats mellan köparen och säljare.

Fråga angående underlag för redovisning av mervärdesskatt

Riksskatteverket (RSV) har mottagit Er skrivelse innehållande fråga angående underlag för redovisning av mervärdesskatt enligt mervärdesskattelagen, (1994:200),ML, vid sk ”self-billing”.

I Er skrivelse anges att som ett led i Er strävan att effektivisera verksamheten har en översyn av hanteringen av leverantörsfakturorna skett. Ni anger att denna hantering skulle kunna effektiviseras väsentligt om Ni som kund kan upprätta fakturan, dvs en avräkningsnota, om avräkningsnotan kan sändas av Er elektroniskt (EDI) eller via telefax till säljaren. Ni anger att Ni har kännedom om att dylik hantering förekommer i praktiken men att Ni vill, inför ett införande, ha RSV:s bekräftelse på att beskrivet förfarande är förenligt med ML:s regler.

1. Beskrivning av förfarandet

Av Er beskrivning framgår att den aktuella hanteringen endast kommer att omfatta leverantörer som löpande säljer varor eller tjänster till någon eller några bolag inom Er koncern. Dessutom kommer ett särskilt avtal att slutas med leverantören om fakturahanteringen. Avtalet har Ni valt att kalla ”Avtal om utförande av selfbilling”.

Ni anger vidare att eftersom RSV uttalat (brevsvar 93-08-13, dnr 21414-93/901) att ML inte kan anses utgöra hinder för att överföring av fakturor sker på elektronisk väg, så länge förfarandet står i överensstämmelse med Bokföringslagen (BFL) och de krav på fakturans innehåll som anges i ML framgår av verifikationen, gäller denna förfrågan inte i första hand EDI-fakturering utan om telefax kan godtas som verifikation. Ni utgår således ifrån att eftersom det är acceptabelt att säljaren fakturerar via EDI bör även en avräkningsnota kunna skickas via EDI.

Enligt den tänkta modellen kommer Ni att kort tid efter leverans skicka ett telefax innehållande en avräkningsnota till ett bestämt telefaxnummer som innehas av leverantören. Telefaxet kommer att innehålla alla de uppgifter en faktura ska innehålla enligt ML, BFL och aktiebolagslagen. Tidpunkt för utställande av samt innehåll i avräkningsnota regleras i avtalet. Enligt avtalet åvilar det Er som utställare av avräkningsnotan att med hjälp av mottagningskvitto som produceras av sändande telefax kontrollera att telefaxet mottagits av säljaren. Ni behåller den faxade avräkningsnotan på papper och denna utgör verifikation och underlag för eventuellt avdrag för ingående skatt.

Säljaren ska å sin sida enligt avtalet ha upprättat skriftliga rutiner i syfte att garantera att tillfredsställande kontroll finns avseende mottagande av telefaxhandlingar (avräkningsnotor). Säljaren ska dessutom enligt avtalet efter vissa bestämda intervaller stämma av så att emottagen ersättning från Er överensstämmer med beloppen på mottagna avräkningsnotor för motsvarande period.

Ni betonar vikten av att avräkningsnotan inte behöver skickas per brev då sådant förfarande är mycket kostsamt. Vidare att beskriven hantering är mer säker jämfört med en brevsänd avräkningsnota p.g.a de inbyggda kontrollmomenten i det tänkta förfarandet.

Ni anger vidare att ML inte uttryckligen uttalar att faktura / avräkningsnota i original på papper ska utfärdas eller utgöra underlag för yrkat avdrag. Mot ett sådant krav talar RSV:s uttalande avseende EDI-fakturering.

Avslutningsvis anger Ni att ur Ert perspektiv borde avgörande för om hanteringen kan accepteras vara att säljaren och köparen har samma information och att avräkningsnotan som skickas via telefax kvalificerar som verifikation enligt BFL.

Vad gäller fax som verifikation anser Ni finna stöd för att telefax kan uppfylla BFL:s krav i Bokföringsnämndens (BFN) uttalande BFN U 95:1.

Ni ber således RSV ta ställning till följande frågor.

  1. Kan leverantören anses ha uppfyllt sin faktureringsskyldighet enligt 11 kap ML genom att Ni som köpare utfärdar och skickar avräkningsnota (11 kap. 6 § ML) via telefax till säljaren?
  2. Kvalificerar den avräkningsnota som Ni utfärdar och faxar till säljaren som underlag för avdrag för den ingående skatt enligt 8 kap. 17 § ML?
  3. Om svaret på någon av frågorna är nekande, förändras svaret om säljaren utfärdar fakturor på papper med ett innehåll som är identiskt med det som angivits i avräkningsnotan och om dessa pappersfakturor lagras för Er räkning hos säljaren och således inte skickas till Er? Det kan nämnas att vid en eventuell kontroll kommer dessa fakturor kunna uppvisas av Er.

2. Gällande rätt

Bestämmelser om Faktureringsskyldighetskyldighet att utfärda faktura, vad fakturan ska innehålla och när en kreditnota ska utfärdas finns i 11 kap. ML. Vidare framgår av 8 kap. 5 § ML att rätt till avdrag för ingående moms endast föreligger om den kan styrkas genom faktura eller jämförlig handling som avses i 11 kap. Ett krav för avdrags- eller återbetalningsrätt av moms är således att underlaget utgörs av en handling med sådant innehåll som föreskrivs i 11 kapitlet.

Faktura eller jämförlig handling ska, enligt 11 kap. 2 § ML, utfärdas av den som är skattskyldig för annan omsättning än sådan som medför skattskyldighet för förvärvaren p.g.a bestämmelserna i 1 kap. 2 § 1 st. 2-4 p. ML. Skattskyldig säljare ska således utfärda faktura för sina omsättningar, däremot inte en skattskyldig förvärvare.

Med uttrycket jämförlig handling avses avräkningsnota, kvitto, köpehandling och liknande handling. Med handling avses även upptagning som kan läsas, avlyssnas eller på annat sätt uppfattas endast med tekniskt hjälpmedel (1 kap. 17 § ML).

Undantag från faktureringsskyldighet gäller enligt 11 kap. 4 § ML sådana fall, då avräkning mellan köpare och säljare görs enligt avräkningsnota som upprättas av köparen. Avräkningsnotan, som ersätter fakturan, ska innehålla samma uppgifter som krävs för faktura eller motsvarande handling.

Det kan konstateras att någon definition om vad som avses med avräkningsnota i momssammanhang fn inte finns. RSV nämner dock i avsnitt 14.6 i Handledning för mervärdesskatt 1999 att avräkningsnotor bl.a. förekommer i de branscher där köparen själv väger in, mäter eller klassificerar den inköpta varan, t.ex. när jordbrukets producentkooperativa företag gör inköp från medlemmar av spannmål, mjölk, slaktdjur, skogsprodukter m.m. Vidare att avräkningsnotor även förekommer när skrothandlare gör uppköp från privatpersoner eller företag.

Vidare kan det konstateras att i samband med införande av nya kostnadsbesparande förfaranden, uppkommer nya behov av avräkningar med tillhörande handlingar (se bl.a RSV:s skrivelser 1998-12-16 samt 1999-10-11 avseende ”Purchasing Card”).

EG-domstolen har i förhandsavgörande 1997-09-17 med målnummer C-141/96, Bernhard Langhorst, prövat huruvida en kreditnota utfärdad av mottagaren av varan eller tjänsten utgör en ”handling som kan anses motsvara en faktura”. Observera att i den svenska översättningen av förhandsavgörandet benämns handlingen ”kreditnota”. Det beskrivna förfarandet enligt punkt 7 i förhandsavgörandet får, enligt RSV:s uppfattning, anses motsvara det svenska förfarandet med avräkningsnotor.

EG-domstolen anger i punkt 24 följande.

”Den första frågan skall således besvaras så, att artikel 22.3 c i sjätte direktivet tillåter medlemsstaterna att anse att en kreditnota som har utfärdats av mottagaren av varorna eller tjänsterna utgör en ”handling som kan anses motsvara en faktura” när kreditnotan innehåller de uppgifter som en faktura skall innehålla enligt nämnda direktiv och kreditnota har upprättats med samtycke av den skattskyldige som tillhandahåller varorna eller tjänsterna samt denne kan ifrågasätta det mervärdesskattebelopp som angivits i kreditnotan.”

Vidare konstaterar EG-domstolen i detta förhandsavgörande att betalningsskyldighet åvilar säljaren för belopp angiven i avräkningsnota. Domstolen anger i punkt 29 följande.

”Den andra frågan skall således besvaras så, att en skattskyldig som inte har ifrågasatt en uppgift i en kreditnota – som kan anses motsvara en faktura – om en högre mervärdesskattebelopp än det som skall betalas på grund av de skattepliktiga transaktionerna kan anses som den person som har angivit detta belopp och som följaktligen är betalningsskyldig för beloppet i den mening som avses i artikel 21 punkt 1 c i sjätte direktivet.”

3. RSV:s bedömning

RSV anser, i det nu aktuella fallet, att upprättad handling i det beskrivna förfarandet får anses utgöra en avräkningsnota för vilken 11 kap. 4 § ML är tillämplig. RSV anser därför att leverantören får anses ha uppfyllt sin faktureringsskyldighet enligt 11 kap ML genom att köparen utfärdar och skickar avräkningsnota via telefax till säljaren. Vidare anser RSV att avräkningsnotan som utfärdas och faxas till säljaren kvalificerar som underlag för avdrag för den ingående skatt enligt 8 kap. 17 § ML.

RSV vill även betona att betalningsskyldigheten för mervärdesskatten (ej vid förvärvsbeskattning) samt ansvaret för att uppgifterna i upprättad handling är korrekta åvilar säljaren. Det är således viktigt att säljaren reagerar inom viss tid om uppgifterna i handlingen inte är korrekta. RSV anser därför att det måste läggas stor vikt vid att bevis finns för att upprättad handling verkligen har utväxlats mellan köparen och säljare.

Avslutningsvis vill RSV även nämna att diskussioner inom Europeiska kommissionen pågår angående de olika medlemsländernas krav vid fakturering. Eventuella framtida harmoniseringar på området kan således medföra förändrade krav vid fakturering.

Sifferkollen Läs mer

Belopp

Basbelopp
År 2018 2019 2020
Prisbasbelopp 45 500 46 500 47 300
Förhöjt pbb. 46 500 47 400 48 300
Inkomstbasbelopp 62 500 64 400 66 800
Utdelning fåmansföretag
År 2017 2018 2019
Schablonbelopp 163 075 169 125 171 875

Räntesatser

Periodiseringsfond
År 2017 2018 2019
Räntesats 0,36* 0,36 0,51

* 0,19 om räkenskapsåret börjar 2016 och avslutas 2017.

Referensränta
År 2016-07-01 2019-07-01
Räntesats -0,5 0,0
Ränta på skattekontot
Period 2013-2016 2017 -
Intäkt 0,5625 0
Kostnad Låg 1,25 1,25
Kostnad Hög 16,25 16,25
Räntefördelning
Inkomstår 2017 2018 2019
Positiv 6,27 6,49 6,51
Negativ 1,50 1,50 1,51
Statslåneränta
År 2017 2018 2019
31 maj 0,34 0,49 0,05
30 nov 0,49 0,51 -0,09

Traktamenten

Bilresor
Inkomstår 2017 2018 2019
Egen bil 18,50 18,50 18,50
Förmånsbil, diesel 6,50 6,50 6,50
Förmånsbil, bensin 9,50 9,50 9,50
Kostförmån
År 2017 2018 2019
Frukost, lunch och middag 225 235 245
Lunch eller middag 90 94 98
Frukost 45 47 49
Skattefria gåvor
År 2017 2018 2019
Julgåva 450 450 450
Jubileumsgåva 1 350 1 350 1 350
Minnesgåva 15 000 15 000 15 000

Skattesatser

Bolagsskatt
År 2017 2018 2019
Skattesats 22% 22% 21,4%
Mervärdesskatt
År 2017 2018 2019
Normal

25 %

25 % 25 %
Livsmedel, krog m.m. 12 % 12 % 12 %
Persontransport, böcker m.m. 6 % 6 % 6 %
Arbetsgivaravgifter/egenaavgifter
Födda -1937 1938 - 1953 1954 -
Arb. avgifter 0 % 10,21% 31,42%
Egenavgifter 0 % 10,21% 28,97%