2009-11-27 Fördelning av anskaffningsutgift på byggnad och tomt då byggnaden rivs efter förvärvet

1 Sammanfattning

Vid anskaffning av byggnad och tillhörande tomt, då byggnaden rivs efter förvärvet, ska anskaffningsutgiften i sin helhet hänföras till tomtmarken om avsikten varit att inte använda byggnaden. Värdeminsknings- och utrangeringsavdrag för byggnaden kan då inte erhållas.

2 Bakgrund och frågeställning

Fråga har uppkommit hur anskaffningsutgiften ska fördelas på byggnad och tillhörande tomt då byggnaden rivs efter förvärvet. Kan värdeminsknings- och utrangeringsavdrag för byggnad erhållas?

3 Gällande rätt m.m.

I 19 kap. 4 § inkomstskattelagen (1999:1229), IL, anges att utgifter för att anskaffa en byggnad ska dras av genom årliga värdeminskningsavdrag.

I 19 kap. 6 § IL anges att om en byggnad är avsedd att användas bara ett fåtal år, får hela utgiften dras av omedelbart.

I 19 kap. 7 § IL anges att utrangeras en byggnad, ska avdrag göras för den del av anskaffningsvärdet som inte har dragits av tidigare.

I RÅ R78 1:92 köpte under år 1976 en sparbank ett antal fastigheter i ett kvarter för byggande av ett bankhus. På fastigheterna fanns byggnader som banken hyrde ut för rörelseändamål. Byggnaderna revs under september–oktober 1977. Sparbanken sökte förhandsbesked, huruvida utrangeringsavdrag kunde beviljas. Riksskatteverkets nämnd för rättsärenden uttalade att med hänsyn till att byggnaderna i fråga – i överensstämmelse med syftet med förvärvet – utrangerats redan året efter förvärvet förklarar nämnden att sparbanken inte är berättigad till avdrag på grund av utrangeringen. Regeringsrätten gjorde ej ändring i Riksskatteverkets förhandsbesked.

I punkt 7 av anvisningarna till 29 § kommunalskattelagen (1928:370), KL, i dess lydelse före 1990 års skattereform reglerades värdeminskningsavdrag för byggnad i rörelse. Första stycket första meningen hade följande lydelse.

Utgifter för anskaffande av en byggnad, som är avsedd för användning i ägarens rörelse, dras av genom årliga värdeminskningsavdrag.

Sista stycket hade följande lydelse.

Utrangeras en i rörelse använd byggnad, får avdrag göras för vad som återstår oavskrivet av anskaffningsvärdet i den mån beloppet överstiger vad som inflyter genom avyttring av byggnadsmaterial e.d. i samband med utrangeringen.

När bestämmelserna genom skattereformen sedan överfördes till punkt 6 av anvisningarna till 23 § KL kan man av specialmotiveringen (prop. 1989/90:110 del 1 s. 666) inte utläsa att någon förändring av bestämmelsernas innebörd varit avsedd. Angivna bestämmelser finns nu i 19 kap. 4 och 7 §§ IL.

4 Skatteverkets bedömning

Av lagtextens utformning före 1990 års skattereform framgår att byggnaden ska användas i verksamheten för att värdeminskningsavdrag och utrangeringsavdrag ska kunna erhållas. Att innebörden av senare lagstiftning skulle innebära något annat framgår inte av prop. 1989/90:110.

I RÅ R78 1:92 medgavs inte utrangeringsavdrag med hänsyn till att syftet med förvärvet var att riva byggnaderna. Även vid tidpunkten för nämnt förhandsbesked fanns i punkt 7 av anvisningarna till 29 § KL första och sista stycket uttrycken ”avsedd för användning” respektive ”använd”. Regeringsrätten ansåg således att byggnaderna inte var använda i verksamheten i den mening som anges i lagrummet, trots att de varit uthyrda. Uthyrning på s.k. rivningskontrakt torde då medföra att byggnaden inte anses som använd i verksamheten. Om byggnaderna inte ansågs använda i verksamheten bör man inte heller kunna säga att de varit avsedda för användning i verksamheten, vilket är en förutsättning för värdeminskningsavdrag.

Skatteverket anser i enlighet med ovanstående att hela anskaffningsutgiften för fastigheten avser tomtmarken då avsikten varit att inte använda byggnaden. Värdeminsknings- och utrangeringsavdrag för byggnad kan då inte erhållas.