Inkomstskatt: Internationell beskattning och näring
Datum: 2005-03-23
Dnr: – – –
Sammanfattning
Svar på följdfrågor med anledning av ställningstagandena om Grundavdrag m.m. vid självständigt bedriven näringsverksamhet utomlands samt Tillämpning av 14 kap. 12 § IL och EG-rätten
Självständig näringsverksamhet utomlands
Skatteverket har i två skrivelser daterade 2004-12-23 (dnr 130 706133-04/111) och 2005-01-31 (dnr 130 62568-05/111) ansett att särbehandlingen av självständig näringsverksamhet utomlands i 2 kap. 23 § IL och 14 kap. 12 § IL strider mot den fria etableringsrätten i artikel 43 i EG-fördraget. Med anledning av skrivelserna har följdfrågor uppkommit. I denna skrivelse utvecklas därför ytterligare vad som blir följden av det gjorda ställningstagandet.
Bestämmelserna om självständig näringsverksamhet utomlands
I 14 kap. 12 § IL anges att självständigt bedriven näringsverksamhet utomlands alltid anses vara en egen näringsverksamhet. Det innebär exempelvis att en person som bedriver näringsverksamhet i Sverige och även har en självständigt bedriven näringsverksamhet utomlands inte kan kvitta överskott i den ena verksamheten mot underskott i den andra.
Bestämmelsen i 2 kap. 23 § IL om att självständig näringsverksamhet utomlands alltid anses som passiv näringsverksamhet innebär att grundavdrag, pensionssparavdrag och avdrag för underskott av nystartad eller konstnärlig verksamhet inte medges. Detta har kanske störst betydelse för en näringsidkare som enbart bedriver näringsverksamhet utomlands men det kan också innebära en nackdel för den som har verksamhet både i Sverige och utomlands. Grundavdraget kanske blir lågt på grund av att den svenska inkomsten är liten.
Skatteverket har därför funnit att ovan nämnda bestämmelser strider mot EG-fördragets bestämmelser om fri etableringsrätt.
Den fria etableringsrätten
EG-rätten innebär att vi inte får avskräcka någon att etablera sig i annat EU-land genom att behandla den utländska etableringen på ett mindre fördelaktigt sätt än en svensk etablering. Därför måste vi i vissa fall behandla den utländska verksamheten som om den vore svensk. Två svenska verksamheter utgör en enda näringsverksamhet och därför kan vi inte neka någon att behandla en svensk och en dansk verksamhet på samma sätt. Den som bedriver aktiv näringsverksamhet i Skåne är berättigad till grundavdrag och därför kan vi inte vägra grundavdrag för samma verksamhet bara för att den i stället bedrivs i Köpenhamn.
I de fall en skattskyldig åberopar EG-rätten till stöd för att en svensk lagregel ska anses vara diskriminerande i vissa avseenden gäller följande i nedanstående situationer.
Aktiv eller passiv verksamhet
Eftersom vi ska göra samma bedömning av den utländska verksamheten som av svenska verksamheter innebär det att för den som enbart bedriver verksamhet utomlands blir den utländska verksamheten aktiv om den skattskyldige arbetet i inte oväsentlig omfattning i verksamheten. Skulle den utländska verksamheten bedrivas passivt innebär lagtexten inte att den behandlas ogynnsammare än en svensk verksamhet.
Om verksamhet bedrivs både i Sverige och exempelvis Danmark görs en gemensam bedömning av hela verksamheten för att komma fram till om den är aktiv eller passiv. Det går därför inte att komma fram till att den danska verksamheten är aktivt bedriven och den svenska passivt. Samma bedömning ska göras som om båda verksamheterna varit svenska.
Underskott
Om någon bedriver näringsverksamhet i Sverige och självständig näringsverksamhet utomlands i exempelvis Danmark får underskott i det ena landet kvittas mot överskott i det andra. Det spelar ingen roll i vilket land överskottet respektive underskottet uppkommit i. Kvittning sker inte bara till noll utan det får uppkomma ett sammanlagt underskott som rullas vidare.
Om verksamhet bedrivs både i Sverige och Danmark och det kan bli aktuellt med avdrag för underskott av nystartad eller konstnärlig verksamhet enligt 62 kap. 3–4 §§ IL görs samma bedömning av om avdrag kan medges som om båda verksamheterna bedrivits i Sverige. Om verksamheten i Danmark är nystartad och verksamheten i Sverige är gammal bedöms nystartåret efter den svenska verksamheten.
Verksamhet i Norge
Av artikel 31 i avtalet om europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES-avtalet) framgår att det inte får förekomma några inskränkningar för medborgare i EG- eller EFTA-stater att fritt etablera sig på vilken som helst av dessa staters territorium. Artikeln är inte till ordalydelsen identisk med artikel 43 i EG-fördraget men innehållet är detsamma i båda artiklarna. De båda styrsignalerna är därför tillämpliga även på näringsverksamhet som bedrivs i Norge, Island eller Liechtenstein.