1 Materiella anläggningstillgångar enligt K3

Kyrkostyrelsens redovisningsråd för Svenska kyrkan (KRED) har identifierat konsekvenser i redovisning och årsredovisning vid tillämpning av Bokföringsnämndens allmänna råd 2012:1 Årsredovisning och koncernredovisning (K3). I denna rekommendation behandlas redovisning av materiella anläggningstillgångar som används i egen ideell verksamhet.

1.1 Tillämpning och ikraftträdande

Denna rekommendation ska tillämpas av alla ekonomiska enheter inom Svenska kyrkan oavsett storlek. Rekommendationen träder i kraft 1 januari 2019 och ska tillämpas första gången i upprättandet av årsredovisning 2018.

Vilket regelverk som ska tillämpas för respektive enhet framgår av KREDs rekommendation 2018:1 Redovisningsregler inom Svenska kyrkan.

I rekommendationen används av förenklingsskäl genomgående begreppet enhet för såväl församling, pastorat som stift.

1.2 Om rekommendationen

Denna rekommendation är ingen uttömmande handbok avseende K3. För fullständighet och fördjupning rekommenderas läsning av BFNAR 2012:1 Årsredovisning och koncernredovisning med huvudsaklig inriktning på kapitel 2, 17, 35 samt 37. Ett flertal aktörer erbjuder därutöver handböcker och utbildningar inom K3, exempelvis har Sveriges allmännyttiga bostadsföretag (SABO) gett ut en skrift om komponentredovisning av fastigheter.

Rekommendationen ersätter de tidigare utgivna rekommendationera 2014:3 Materiella anläggningstillgångar enligt K3 samt 2017:2 Materiella anläggningstillgångar vid övergång till K3 2017.

2 Avgränsning

I denna rekommendation behandlas inte regler avseende materiella anläggningstillgångar som används i näringsverksamhet. Tillämpning av K3-regelverk för materiella anläggningstillgångar i näringsverksamhet återfinns i kapitlen 2, 17 och 27.

3 Materiella anläggningstillgångar

3.1 Definitioner

Avskrivning är en systematisk periodisering av en tillgångs avskrivningsbara belopp över dess nyttjandeperiod.

Avskrivningsbart belopp är en tillgångs anskaffningsvärde eller det belopp som används i stället för anskaffningsvärdet, efter avdrag för beräknat restvärde.

Nyttjandeperiod är den tid under vilken en tillgång förväntas bli utnyttjad för sitt ändamål av enheten. Nyttjandeperioden ska spegla den tidsperiod som enheten har för avsikt att använda tillgången, vilket inte ska förväxlas med teknisk eller ekonomisk livslängd.

Redovisat värde är det värde som en tillgång tas upp till i balansräkningen (anskaffningsvärde minus ackumulerade av- och nedskrivningar).

Restvärde är det belopp som enheten förväntas erhålla för en tillgång efter nyttjandeperiodens slut, efter avdrag för kostnader i samband med avyttringen. För att restvärdet ska fastställas ska företaget ha för avsikt att avyttra tillgången vid nyttjandeperiodens slut. Restvärdet ska uppskattas vid anskaffningstillfället i då rådande prisnivå.

3.2 Om materiella anläggningstillgångar

3.2.1 Allmänt om materiella anläggningstillgångar

Materiella anläggningstillgångar är fysiska tillgångar som är avsedda att användas i den egna verksamheten under mer än ett räkenskapsår. Enligt K3 ska en tillgång redovisas i balansräkningen om de ekonomiska fördelar som är förknippade med tillgången sannolikt kommer att tillfalla organisationen i framtiden, samt om tillgångens anskaffningsvärde eller värde kan mätas på ett tillförlitligt sätt (K3 2.18 och 17.2).

Inom ideell sektor anskaffas normalt sett inte anläggningstillgångar för att ge upphov till ”framtida ekonomiska fördelar”. Därför finns i K3 (kapitel 37:21) särskilda regler för ideella föreningar och trossamfund. Av dessa regler framgår att materiella anläggningar som innehas och används i verksamheten kan klassificeras som tillgångar.

Materiella anläggningstillgångar som varken används i verksamheten eller hyrs ut eller bedöms kunna säljas behöver som konsekvens av detta nedskrivningssprövas enligt reglerna i kapital 27. Nedskrivningsprövningen leder till att den materiella tillgångens redovisade värde sätts ner till noll i balansräkningen.

3.2.2 Olika typer av materiella anläggningstillgångar

De materiella anläggningstillgångarna består av:

  • Byggnader

  • Mark

  • Markanläggningar

  • Maskiner och inventarier

Byggnader, mark och markanläggningar ska redovisas var för sig. Mark har i normalfallet en obegränsad livslängd och ska inte skrivas av, med undantag av kyrkogårdsmark.

Maskiner och inventarier ses vanligtvis som separata tillgångar som inte komponentuppdelas. Rekommendationen ger därför endast vägledning avseende byggnader och markanläggningar.

3.2.3 Komponentredovisning

I K3 ska komponentuppdelning göras av de anläggningstillgångar som består av betydande komponenter med väsentlig skillnad i nyttjandetid (nyttjandeperiod). Inom Svenska kyrkan är det i normalfallet endast byggnader och markanläggningar (parkeringsplatser, bevattningsanläggningar, dränering etc.) som kan vara aktuella att komponentuppdela. Med byggnad avses hädanefter även markanläggning.

En byggnad kan ofta delas upp på ett flertal komponenter såsom stomme, fasad, tak och liknande. Dessa komponenter har vanligtvis väsentligt olika nyttjandeperioder och byts ut med olika tidsintervall i takt med sin förslitning.

Utgifter för utbyte av komponenterna räknas in i tillgångens redovisade värde. Detta gäller även för nya tillkommande komponenter. Utgifter för löpande underhåll och reparationer redovisas som kostnader när de uppkommer.

Komponentmetoden utgår från att varje identifierad komponent är en separat tillgång som bedöms var för sig.

3.2.4 Specifikt om byggnader och fastigheter inom Svenska kyrkan

Kyrkomötet beslutade under hösten 2016 om ett flertal ändringar i kyrkoordningen utifrån kyrkostyrelsens skrivelse Gemensamt ansvar – fastigheter, kyrkor och utjämningssystem. Genom förtydligande av organisation, roller och ansvar är avsikten att effektivisera fastighetsförvaltningen inom Svenska kyrkan. Församlingar och pastorat ska genom olika åtgärder överväga och effektivisera sina fastighetsinnehav i syfte att för framtiden säkerställa sin tillgång till ändamålsenliga lokaler till rimliga kostnader.

Beslutet innebar bland annat möjlighet för en enhet att överlåta kyrkobyggnader till nationell nivå. Om en sådan åtgärd, vid övergången till K3, övervägdes inom överskådlig tid skulle nyttjandetiden anses som begränsad och kyrkobyggnaden redovisas och skrivas av utifrån den nya, bedömda nyttjandetiden.

Om en enhet, i samband med de kommande lokalförsörjningsplanerna, beslutar om att överlåta en kyrkobyggnad till nationell nivå ska kyrkobyggnaden skrivas ned till noll när den tas ur bruk.

3.2.5 Undantag från komponentuppdelning

Inte alla byggnader inom Svenska kyrkan uppfyller förutsättningarna för en obligatorisk komponentuppdelning. I samband med övergången till K3 kunde därför en alternativ hantering väljas, förutsatt att minst en av de två följande förutsättningar förelåg:

  • Det redovisade värdet för byggnaden var så lågt att hela byggnaden, vid övergången, kunde sägas utgöra en tillgång.

  • I det fall byggnadens kvarvarande nyttjandeperiod bedömdes vara kort ansågs inte skillnaden i nyttjandetid för de ingående komponenterna vara väsentlig. Detta medförde då att byggnaden, vid övergången, kunde sägas utgöra en tillgång och hanteras som en helhet.

3.2.6 Beskrivning av övergången till K3

Arbetet med övergång till K3 innebar en inventering av byggnadsbeståndet och därefter beslutades om vilken redovisningsmetod som skulle användas för respektive byggnad.

De redovisningsmetoder som kunde tillämpas var

  • Byggnaden sågs, vid övergången, som en tillgång och hanterades som en helhet, se punkt 3.2.5.

  • Byggnaden delades upp i komponenter, se avsnitt 4. Om byggnaden var en kyrka, kunde en förenklingsmodell, se bilaga 1, under vissa förutsättningar användas.

  • Byggnaden måste nedskrivningsprövas enligt reglerna i K3 kapitel 27, se punkt 3.2.1.

  • I bilaga 2 finns en beskrivning av den arbetsmetod som rekommenderades vid övergången till K3 för övriga byggnader.

Enligt K3 ska informationen i en finansiell rapport vara begriplig, tillförlitlig, relevant och väsentlig (K3 2.8). KRED bedömer att tillämpning av förenklingsmodellen i normalfallet uppfyller uppställda kvalitativa egenskaper i K3.

Församlingen rekommenderades att vid övergången till K3 ompröva och revidera sin antaganden kring nyttjandeperiod för de olika byggnaderna i församlingens byggnadsbestånd. Nyttjandeperioden är den tidsperiod under vilken en tillgång kan förväntas att vara tillgänglig att användas av församlingen. Hänsyn måste då tas till prognoser om förändrad verksamhet, samverkan, befolkningsutveckling, förändrad kyrkotillhörighet etc.

Generellt sett bör antaganden om relativt korta nyttjandeperioder för huvuddelen av byggnaderna anses skäliga utifrån rådande osäkerhet kring framtida utveckling. Därmed skulle heller inte några väsentliga skillnader i nyttjandeperiod föreligga.

3.3 Tillkommande utgifter

I K3 finns inga anvisningar om vilka komponenter som ska tas upp eller vilka nyttjandeperioder som ska tillämpas. Detta måste avgöras från fall till fall för olika byggnader i olika enheter. Förslag till komponenter och avskrivningstider finns under hjälpdokument på Svenska kyrkans intranät.

Tillkommande utgifter avser utgifter hänförliga till befintliga materiella anläggningstillgångar som används i verksamheten. Löpande underhåll och reparationer ska, som tidigare, kostnadsföras.

Följande ska beaktas i samband med tillkommande utgifter:

  • När en helt ny komponent anskaffas är grundregeln att denna ska aktiveras.

  • När en tidigare särredovisad komponent byts ut aktiveras utgiften för den nya komponenten som en ny tillgång och det tidigare komponenten utrangeras, det vill säga att kvarvarande redovisat värde skrivs ned i sin helhet från balansräkningen.

Tillkommande utgifter som är väsentliga och uppfyller villkoren i K3 för att redovisas som tillgång ska räknas in i det redovisade värdet.

Om de tillkommande utgifterna är väsentliga kan detta innebära att den bedömning av byggnaden som gjordes i samband med övergången till K3 kan behöva omprövas och att byggnaden i stället ska komponentuppdelas.

Där tillkommande utgifter räknas in i anskaffningsvärdet ska det kvarvarande redovisade värdet för de komponenter som byts ut skrivas av. Om svårigheter föreligger vid att fastställa det redovisade värdet för den del som byts ut får det redovisade värdet uppskattas. Utgångspunkten är då anskaffningsvärdet för den del som ersätter den utbytta delen.

Om tillkommande utgifter på

  1. en byggnad som bedömts ha en begränsad nyttjandeperiod (max 25 år vid övergången till K3), eller

  2. byggnadens värde inte bedöms som väsentligt inte förändrar synen på kvarvarande nyttjandeperiod för byggnaden som helhet ska de tillkommande utgifterna kostnadsföras.

För att tillkommande utgifter ska redovisas rätt är det viktigt att församlingen fastställt principer som säkerställer att samma typ av åtgärder behandlas lika över tid.

3.4 Nyttjandeperiod och avskrivning

Materiella anläggningstillgångar skrivs av enligt kapitel 17 i K3 innehåller krav som innebär att uppdelning i komponenter ska beaktas. Komponentuppdelningen ska utgå från varje komponents nyttjandeperiod, det vill säga utifrån den regelbundenhet med vilka olika byggnadsdelar byts ut i den aktuella verksamheten. Avskrivning sker för varje komponent baserat på bedömd nyttjandeperiod som åsätts vid anskaffningstillfället.

Den kvarvarande nyttjandeperioden kan behöva omprövas efterhand som enheten nyttjar tillgången. Inför införskaffande av en ny byggnad eller vid omprövning av en byggnad som tidigare betraktas som en helhet men som genomgår en större renovering och den förväntade nyttjandetiden förlängs är det lämpligt att tillämpa komponentredovisning redan i planeringsprocessen samt vid upphandling för att underlätta redovisningen.

3.5 Nedskrivningar och återföringar

Lättnadsreglerna i kapitel 37 vid nedskrivningsbehov får användas för de materiella anläggningstillgångar som används i den ideella verksamheten. Finns det en indikation på en värdenedgång ska enheten beräkna tillgångens förlustvärde. Förlustvärdet är det lägsta av återanskaffningsvärdet och återvinningsvärdet (K3 p. 37.23). Om det bokförda värdet är högre än förlustvärdet ska nedskrivning ske till förlustvärdet (K3 p. 37.26).

Om de skäl som låg till grund för en nedskrivning inte längre föreligger ska nedskrivningen återföras. Det redovisade värdet efter återföringen får inte överstiga vad tillgången skulle varit redovisad till efter avskrivningar, om den inte varit nedskriven (K3 p. 37.27).

Bilaga 1 Komponentredovisning av kyrkobyggnader med låga redovisade värden inom Svenska kyrkan – förenklingsmodell

Inledning

För de enheter som ska tillämpa K3 har en förenklingsmodell tagits fram för att underlätta komponentredovisning av kyrkobyggnader med låga redovisade värden inom Svenska kyrkan. Förenklingsmodellen bygger på ett antal välgrundade förutsättningar som enligt KRED kan anses gälla för merparten av de kyrkobyggnader som kan komma i fråga för tillämpning av modellen, bl.a. följande:

  • Bristfälliga historiska uppgifter om innehållet i bokförda värden

  • Stora förbättringsåtgärder via resultaträkningen under 2000-talet

  • Stor besparing i utredningsarbete vid övergången

Antagandet kring återstående livslängd för övergångsposten i modellen ger i de flesta fall högre avskrivningar jämfört med de avskrivningar som en strikt tillämpning av K3 skulle innebära. Å andra sidan ger inte modellen utrymme för att förändra övergångsposten när framtida utbyte av komponenter sker. Det framtida utbytet ska i sin helhet aktiveras och skrivas av under sin nyttjandeperiod.

I det principbaserade regelverket K3 saknas detaljregler och ingående vägledning kring hur regelverket ska tolkas. Ideell sektor skiljer sig också märkbart åt från näringsdrivande företag.

Enligt K3 ska informationen i en finansiell rapport vara begriplig, tillförlitlig, relevant och väsentlig. KRED bedömer att tillämpning av förenklingsmodellen i normalfallet uppfyller uppställda kvalitativa egenskaper i K3. Branschanpassningen av årsredovisningen för större enheter 2014 kommer att innehålla textförslag till redovisningsprinciper och tilläggsupplysningar avseende Förenklingsmodellen.

Bakgrund kyrkobyggnader och redovisning

Enligt K3 är fastigheter en sådan typ av tillgång som lämpar sig för komponentuppdelning och inom Svenska kyrkan finns ett stort antal kyrkobyggnader där komponenter med väsentligt skilda nyttjandeperioder kan identifieras.

Från statistik inom Svenska kyrkan går att utläsa att det sammantaget finns drygt 3 300 kyrkobyggnader. I flertalet fall är kyrkobyggnaderna fristående men ibland är kyrka och församlingshem i gemensam byggnad.

Före år 2000 var äganderätten till äldre kyrkor, uppförda före år 1817 på landet eller före år 1843 i stad, inte uttryckligen församlingens egendom. I samband med relationsändringen kyrka/stat den 1 januari år 2000 lagstiftades att också de äldre kyrkorna skulle ägas av den församling där de var belägna. Före år 2000 var församlingen ett kyrkokommunalt organ och för historiska redovisningsregler och reglementen uppvisades stora skillnader inom Svenska kyrkans enheter kring efterlevnad och tillämpning. Bokförda värden i församlingarna per 31 december 1999 utgjorde ingående balanser för de ekonomiska enheterna (församlingar) i trossamfundet Svenska kyrkan den 1 januari 2000. De vid den tidpunkten upptagna värdena på kyrkobyggnader kan inte tillmätas någon högre grad av riktighet. Med nya redovisningsregler för Svenska kyrkan från år 2000 tillkom bland annat krav på avskrivningar på materiella anläggningstillgångar och först då har begrepp som nyttjandeperiod, nedskrivningsbehov m.m. implementerats inom Svenska kyrkan på bred front.

Förenklingsmodell

Behov av förenklingsmodell för komponentredovisning avseende kyrkobyggnader Under 2000-talet har ett stort antal underhållsåtgärder vidtagits på kyrkobyggnader runt om i Sverige. Flertalet av insatserna har varit reparations- och underhållsinsatser av karaktär ”återställande till ursprungligt skick”. De byggnadsdelar som varit föremål för insatserna har i huvudsak varit tak, fasad och fönster. Även invändiga insatser har skett, bland annat med avseende på ökad tillgänglighet för handikappade. Ett annat område av mer märkbar förbättringskaraktär är åtgärder ur energisparsynpunkt med såväl utbyte av uppvärmningsmetod som installation av styr- och reglerutrustning för att kunna variera inomhustemperaturen efter verksamhetens behov.

De beskrivna åtgärderna är finansierade av enheten med egna besparingar över tiden och ofta i kombination med inomkyrkligt kyrkobyggnadsbidrag (KBB) och/eller statlig kyrkoantikvarisk ersättning (KAE).

De under 2000-talet genomförda insatserna på kyrkobyggnaderna är generellt, så långt regelverket tillåter, hanterade som verksamhetskostnader vilket också inneburit stora ”hack” i resultaträkningarna, något som en fullt utvecklad komponentredovisningen framåt ska kunna motverka. Sammanfattningsvis kan alltså inte utförda kyrkobyggnadsinsatser inom Svenska kyrkans församlingar under 2000-talet återspeglas i förändrade bokförda värden på tillgångarna under samma period.

Av de befintliga drygt 3 300 kyrkor som 2012 fanns inom Svenska kyrkan ägs knappt 700 stycken av enheter som är att betrakta som större företag och som har att tillämpa regelverket K3 och därmed komponentredovisning från och med år 2014.

Bristfälliga historiska data tillsammans med ett stort antal kyrkor till relativt låga bokförda värden har väckt frågan om en ”förenklingsmodell” som ska kunna tillämpas som underlag för en uppdelning av kyrkobyggnader i komponenter för framtida hantering av avskrivningar i ingående bokfört värde per 1 januari år 2014 samt för omräkning av jämförelseåret 2013. Ytterligare ett tungt argument för en förenklingsmodell är givetvis också den stora kostnaden för ett ”regelrätt” införande som inte kan motiveras med motsvarande nytta.

Motiv till förenklingsmodellens utformning

Utgångspunkten vid utformningen av förenklingsmodellen är en ny kyrkobyggnad. I tabellen nedan framgår en bedömning av komponenter och avskrivningstider. Tabellen är baserad på ett arbete som genomförts med fastighetskompetens från ett antal ekonomiska enheter inom Svenska kyrkan. En vägd avskrivning utifrån komponenterna nedan ger en årlig avskrivning på 2,6 % vilket motsvarar en livslängd för samtliga ingående komponenter på 38,5 år. Vissa förenklingar har antagits. T.ex. kan fasader vara av olika slag, till exempel har en träfasad kortare nyttjandeperiod jämfört med en stenfasad. Nyttjandeperioderna nedan kan därmed sägas utgöra ett genomsnitt för de olika utföranden som kan vara aktuella för varje komponent. Det kan också konstateras att en årlig avskrivning på 2,6 % ligger högre än de avskrivningar på kyrkobyggnader som tillämpas idag som ofta är 1-2 % årligen.

Tabell: Antagande om ny kyrkobyggnad

Anskaffningspris

50.000.000

Andel %

Nyttjande­period

Årlig ­avskrivn

Markanläggning

5

2.500.000

30

83.333

Stomme

25

12.500.000

100

125.000

Stomkompletteringar/fönster

10

5.000.000

50

100.000

Tak

10

5.000.000

50

100.000

Fasad

10

5.000.000

50

100.000

Inre ytskikt (golv, väggar, innertak)

5

2.500.000

30

83.333

Fasta byggnadsinventarier

20

10.000.000

30

333.333

Byggnadsinstallationer

10

5.000.000

20

250.000

Övriga installationer (el, rör, ventilation, hiss)

5

2.500.000

20

125.000

100

50.000.000

1.300.000
2,60 %

I tabellen nedan har komponenterna ovan grupperats utifrån nyttjandeperiod.

Tabell: Ny kyrka komponenter summerade per nyttjandperiod

Anskaffningspris

50.000.000

Andel %

Nyttjande­period

Årlig ­avskrivn

Byggnad 100 år

25

12.500.000

100

125.000

Byggnad 50 år

30

15.000.000

50

300.000

Byggnad 30 år

30

15.000.000

30

500.000

Byggnad 20 år

15

7.500.000

20

375.000

100

50.000.000

1.300.000
2,60 %

Kvarvarande nyttjandeperiod = 25 år

Enligt beräkningen ovan är den genomsnittliga livslängden på en ny kyrka ca 38,5 år vilket i sin tur inte innebär att det bokförda värdet på hela tillgången är noll efter den tidsperioden. Stommen skrivs av på 100 år och de komponenter som har kortare nyttjandeperiod förväntas bytas ut och nya anskaffningsvärden tillkommer därmed successivt i en fullt utvecklad komponentredovisning.

Till skillnad från en fullt utvecklad komponentredovisning är avsikten att komponentuppdelningen i denna förenklingsmodell ska bestå i sin helhet och inte vara föremål för förändringar när framtida utbyte av komponent sker. Det framtida utbytet ska i sin helhet aktiveras i anläggningsregistret som ny komponent och skrivas av under sin nyttjandeperiod.

Flertalet enheter har tillämpat årlig avskrivning på kyrkobyggnader från och med år 2000 och vid ikraftträdandet av K3 är avskrivningar i normalfallet gjorda under 13 år. Utifrån den i modellen genomsnittliga nyttjandeperiod för ingående komponenter på 38,5 år bestäms den kvarvarande nyttjandeperioden till 25 år, lika för alla som avser att nyttja modellen.

Krav: Individuellt beräknad årlig avskrivning avseende ”övergångsposten”

Tillämpade historiska årliga avskrivningar varierar stort mellan enheterna. Varje enhet måste därför göra sin egen beräkning av vilken årlig avskrivning på anskaffningsvärdet som man ska göra för att ”övergångsposten” ska ha en kvarvarande nyttjandeperiod på 25 år, där år 2013 är det första året. Storleken på den årliga avskrivningen blir beroende av vilka avskrivningar som är gjorda historiskt.

Exempel 1

Andel %

Nyttjandeperiod

Årlig avskrivn

Anskaffningspris

5.000.000

100

5.000.000

100

50.000

Avskrivning 2000–2012

−   650.000

Redovisat värde

4.350.000

Om avskrivning på anskaffningsvärdet 5 000 000 kr har skett som i exempel 1 med 1 % per år under 13 år så finns per 1 januari 2013 ett redovisat värde (=övergångspost) på 4 350 000 kr. Avskrivningen under resterande 25 år behöver då vara 174 000 kr/år vilket motsvarar en avskrivning på 3,48 % på anskaffningsvärdet.

Exempel 2

Andel %

Nyttjandeperiod

Årlig avskrivn

Anskaffningspris

5.000.000

100

5.000.000

50

100.000

Avskrivning 2000–2012

− 1.300.000

Redovisat värde

3.700.000

Om avskrivningen, som i exempel 2, i stället har varit 2 % per år är övergångsposten 3 700 000 kr och den årliga avskrivning som krävs kan då beräknas till 148 000 kr, vilket motsvarar en avskrivning på 2,96 % på anskaffningsvärdet.

Notera att 2013 utgör det första året av övergångspostens kvarvarande nyttjandeperiod på 25 år. Omräkning av jämförelseåret 2013, i årsredovisningen för 2014, ska ske i enlighet med avsnitt 5.

Förenklingsmodellen vid övergång till K3 2017: Anpassad avskrivningstid för övergångsposten

Även för de enheter som 2017 gått över till K3 och valt att tillämpa förenklingsmodellen för kyrkobyggnader som 31/12 2013 hade ett redovisat värde understigande 5 000 000 kr är basåret 2013. Detta innebär att dessa enheter har en kvarvarande nyttjandeperiod för övergångsposten på 21 år vid upprättande av årsredovisning 2017.

Tillämpning: Kyrkor med redovisade värden<5 000 000 kr

Förenklingsmodellen får tillämpas på kyrkobyggnader som har ett redovisat värde 31/12 2013 understigande 5 miljoner kronor. För flera kyrkobyggnader uppförda under senare år tillämpas redan idag någon form av komponentredovisning. De som satsar på nybyggnationer är i regel större enheter med stark ekonomisk ställning och ofta finns också interna personalresurser inom ekonomi- och fastighetsområdet med hög kompetens.

Bilaga 2 Beslutsprocess för komponentindelning för övriga byggnader

KRED20180005_bild

Byggnaden betraktas vid övergången som en tillgång och hanteras som en helhet

Minst en av följande två frågor i beslutsträdet ska besvaras med Nej för att byggnaden vid övergången ska betraktas som en tillgång och hanteras som en helhet.

1. Är byggnadens redovisade värde väsentligt?

Erfarenhetsmässigt finns ett stort antal byggnader inom Svenska kyrkan med låga redovisade värden. Dessa låga värden är till stor del historiskt betingade utifrån de redovisningsregler och reglementen som gällde före relationsändringen kyrka-stat år 2000. KRED rekommenderar att komponentuppdelning av byggnader med låga redovisade värden av kostnadsskäl undviks i samband med övergången till K3. Stöd för rekommendationen finns i årsredovisningslagens bestämmelse om väsentlighet, 2 kap. § 3a. Effekterna i den finansiella rapporteringen av KREDs rekommendation bedöms inte ha någon påverkan på beslut hos redovisningens användare.

Väsentlighet är dock ett företagsspecifikt begrepp som kräver bedömning från fall till fall. För mindre enheter torde redovisade värden i intervallet 0,5–1,0 mkr för enskild byggnad kunna anses vara inte väsentliga och för större församlingar/pastorat torde intervallet för en bedömning kunna vara det dubbla. Viktigt i detta sammanhang är att förankra gränsen mellan inte väsentligt och väsentligt värde hos enhetens revisorer.

2. Bedöms den återstående nyttjandeperioden i den egna verksamheten, på goda grunder, överstiga 25 år?

Nyttjandeperiod är den tid under vilken en tillgång förväntas bli nyttjad för sitt ändamål av enheten. Nyttjandeperioden ska spegla den tidsperiod som enheten har för avsikt att använda tillgången, vilket inte ska förväxlas med teknisk eller ekonomisk livslängd.

Som en allmän princip i K3 finns försiktighet och i punkt 2.4 står följande att läsa:

Bedömningar som görs under stor osäkerhet ska göras med rimlig försiktighet så att värdet på tillgångar och intäkter inte överskattas eller värdet på skulder och kostnader inte underskattas, när den finansiella rapporten upprättas. Enligt beslutet om utredningen Gemensamt ansvar har enheterna ett uppdrag att säkerställa sin tillgång till ändamålsenliga lokaler till rimliga kostnader. Vad detta kommer att innebära vet ingen idag men alla berörda torde vara överens om att stor osäkerhet för närvarande råder kring hur det framtida byggnadsbeståndet inom Svenska kyrkan kommer att se ut. Vid kommande inventering av byggnadsbeståndet har enheterna att beakta denna osäkerhet och också låta den komma till uttryck när fråga 2 ovan ska besvaras.

Det kommer i framtiden att vara möjligt för en enhet att överlåta kyrkobyggnader till nationell nivå. Om en sådan åtgärd övervägs inom överskådlig tid ska nyttjandeperioden även där ses som begränsad (max 25 år) och kyrkobyggnaden kan då betraktas som en tillgång och hanteras som en helhet.

Även där fråga 2 ovan har besvarats med Ja, kan hanteringen vid övergången bli ”Byggnaden ses som en tillgång och hanteras som en helhet” i de fall byggnaden inte bedöms bestå av betydande komponenter med väsentliga skillnader i nyttjandeperiod.