Innehåll

SWEDSECS DISCIPLINNÄMND

Disciplinnämndens beslut 2005:4

(2005-02-28)

Bakgrund

Licenshavaren erhöll licens hos SwedSec efter ansökan den 6 december 2001 med stöd av 4.18 i SwedSecs regelverk. Eftersom licenshavaren inte före utgången av 2003 genomgått godkänt kunskapstest, har licensen förfallit.

Licenshavarens tidigare arbetsgivare, institutet, har den 3 december 2003 anmält att licenshavaren agerat i strid med institutets interna regelverk (Group Business Standards) och SwedSecs regler samt att det finns skäl att anta att licenshavarens agerande kan leda till disciplinpåföljd enligt SwedSecs regelverk. Med hänvisning till denna anmälan och till att de anmälda regelöverträdelserna ägt rum under tid då licenshavaren var innehavare av aktiv licens har SwedSec i ansökan till disciplinnämnden begärt nämndens prövning av frågan huruvida licenshavarens agerande – för det fall att han alltjämt innehaft licens – skulle föranlett återkallelse av densamma.

Licenshavaren har förnekat att han brutit mot institutets eller SwedSecs regler och bestritt att det skulle ha funnits grund för återkallelse av licensen.

I ärendet har muntlig förhandling ägt rum, varvid SwedSec företrätts av styrelseordföranden Lars Bredin och verkställande direktören Margareta Carlsten samt licenshavaren varit personligen närvarande jämte sitt ombud. Dessutom har från institutet bolagets tidigare verkställande direktör och biträde varit närvarande.

Överväganden

Anmärkningarna mot licenshavaren grundas huvudsakligen på en utredning som företagits med anledning av i augusti 2003 framförda klagomål från en kund hos institutet. I ärendet är upplyst att institutet med anledning av vad som framkommit i detta sammanhang sagt upp licenshavaren från hans anställning, att licenshavaren fört talan mot institutet vid Stockholms tingsrätt med yrkande bl.a. om ogiltighetsförklaring av uppsägningen samt att Stockholms tingsrätt genom dom ogillat licenshavarens talan. SwedSec har åberopat denna dom, som för närvarande efter överklagande är beroende på prövning i Arbetsdomstolen.

I förevarande ärende har SwedSec gjort gällande att licenshavaren underlåtit att genom bandade telefonsamtal bekräfta affärer som licenshavaren gjort för den aktuelle kundens räkning, att licenshavaren genomfört vissa av kundens affärer genom annat institut och i andra fall sänkt courtaget under den nivå om 0,15 % av vederlaget som institutet enligt kundavtalet haft rätt att ta ut samt att han underlåtit att till överordnad rapportera klagomål som till licenshavaren framförts angående licenshavarens hantering av den aktuella depån.

Vad först gäller anmärkningen om underlåtenhet från licenshavarens sida att genom bandade telefonsamtal bekräfta affärer licenshavaren gjort för kundens räkning har i ärendet klarlagts att institutet och kunden den 11 februari 2003 ingick skriftligt avtal om diskretionär förvaltning av en depå för vilken licenshavaren redan tidigare hade haft en mäklarroll och att anmärkningen om underlåtenhet från licenshavarens sida att bekräfta affärer genom bandade telefonsamtal hänför sig till tid efter det att detta avtal ingicks.

Det har inte påståtts att det hos institutet skulle ha funnits regler om att affärer gjorda inom ramen för diskretionär förvaltning skulle bekräftas på aktuellt sätt. Från institutets sida har emellertid uppgetts att licenshavaren före tillkomsten av avtalet erhållit tillsägelser om att vara noga med att bekräfta den aktuelle kundens affärer genom bandade telefonsamtal eftersom denne ansågs krävande och att det legat i sakens natur att licenshavaren skulle ha iakttagit denna anvisning även i fortsättningen. Licenshavaren har inte bestritt att han erhållit sådana tillsägelser men uppgett att han utgått från att dessa spelat ut sin roll sedan förvaltningsformen övergått till att bli diskretionär.

Enligt disciplinnämndens mening har licenshavaren haft visst fog för sistnämnda antagande. Vid diskretionär förvaltning är det förvaltaren som inom ramen för det uppdrag som meddelats bestämmer vilka affärer som skall göras och kunden får kännedom om dessa i efterhand genom avräkningsnotor och annat underlag. Det finns alltså normalt inte något behov av att affärerna bekräftas genom bandade telefonsamtal. Till detta kommer att en anvisning med sikte på en speciell kund utan anknytning till sedvänja eller praxis i branschen inte kan hänföras till sådana regler vilkas åsidosättande kan leda till disciplinpåföljd enligt SwedSecs regelverk. Den nu aktuella anmärkningen skulle således inte ha kunnat bilda underlag för någon disciplinpåföljd för licenshavaren.

När det gäller anmärkningen om underlåtenhet från licenshavarens sida att ta ut avtalat courtage framgår av avtalet att institutet skulle ”ha rätt till ett arvode motsvarande 0,15 procent av köp- eller försäljningssumman”. I det regelverk som gällde för institutet finns i ämnet endast en regel där det heter ”All charges must be reasonable. Charges to business clients must not be excess of the rates specified in the customer letter, unless the letter does not specify the Group's charges”.

Licenshavaren har vidgått att han vid förvaltningen för den aktuelle kundens räkning i ett mycket stort antal fall underskred det avtalade courtaget. Licenshavaren har förklarat detta med att det vid diskretionär förvaltning föreföll honom naturligt att anpassa courtaget till affärerna och affärsresultaten, eftersom det var han själv som bestämde antalet affärer och dessas omfattning. Om han t.ex. gjorde en serie affärer som genererade en vinst om 10.000 kr, tyckte han inte att han för institutets räkning rimligen kunde ta ut courtage motsvarande detta belopp även om avtalet skulle ge institutet rätt till ett sådant courtage. Licenshavaren hade inhämtat godkännande av detta synsätt från sin närmaste chef och tyckte sig också ha stöd för detta i institutets regelverk.

De förut citerade meningarna ur institutets regelverk ger visserligen uttryck för att courtage inte behöver tas ut upp till avtalat belopp men kan enligt disciplinnämndens mening inte läsas så att det varit tillåtet för en förvaltare i licenshavarens ställning att besluta om courtagenedsättning. Detta gäller särskilt som variationer i courtageuttaget erfarenhetsmässigt snabbt kommer till marknadens kännedom och kan påverka institutets renommé. Enligt den bevisvärdering som gjorts av tingsrätten – där bl.a. licenshavarens närmaste chef hördes som vittne – är det inte styrkt att licenshavaren hade stöd i något bemyndigande eller beslut av överordnad att fatta beslut om courtagenedsättning, och disciplinnämnden anser sig inte böra avvika från denna bevisvärdering. Disciplinnämnden – som anser att avtalets föreskrift om courtage får jämställas med en av institutet antagen regel – anser följaktligen att licenshavaren i detta avseende överträtt en inom institutet gällande regel. I viss utsträckning får dock beaktas att institutets regelverk i aktuellt hänseende kunde inbjuda till en felläsning.

Anmärkningen att licenshavaren genomfört vissa av kundens affärer genom annat institut skall ses mot bakgrund av att det åsyftade institutet var depåhållare för institutets förvaltningskunder. Den i ärendet aktuelle kunden hade alltså sin depå hos det andra institutet, som för denna uppgift tog ut en avgift om 0,05 procent av köp- eller försäljningssumman. Av vad som uppgetts av licenshavaren och compliance officer får anses framgå att det var vedertaget att även vissa slags affärer för institutets förvaltningskunder fick göras genom det andra institutet. Det gällde företrädesvis sådana affärer som tog sikte på marknaden i USA, detta på grund av att det andra institutet hade bevakning sådana tider på dygnet som i detta fall erfordrades. Enligt vad som har blivit klarlagt hänför sig anmärkningen emellertid inte till sådana affärer utan till affärer på den svenska marknaden som likaväl kunde ha gjorts genom institutet. Licenshavaren – som inte bestritt de åberopade faktiska förhållandena – kan inte anses ha lämnat någon godtagbar förklaring till att licenshavaren genomförde de aktuella affärerna genom det andra institutet. Licenshavarens förfarande fick samma effekt för institutet som en full nedsättning av courtaget och måste anses ha innefattat en överträdelse av institutets regler med hänsyn till att licenshavaren var anställd för att göra affärer genom detta institut.

När det slutligen gäller anmärkningen att licenshavaren underlåtit att till överordnad rapportera klagomål som framförts till licenshavaren angående licenshavarens hantering av den aktuella depån har licenshavaren uppgett att licenshavaren först den 28 augusti 2003 erhöll ett klart klagomål från den aktuelle kunden och då uppmanade denne att kontakta institutet, vilket kunden också gjorde. Före nämnda dag har licenshavaren sagt sig endast ha fått allmänna missnöjesyttringar, som han inte ansett sig behöva vidarerapportera. Från licenshavarens sida har vidare framhållits att kunden före den 28 augusti inte gjort någon reklamation trots föreskrift i avtalet om detta, att han uppenbarligen haft fortsatt förtroende för licenshavaren eftersom denne fått fortsätta förvaltningen samt att kundens nuvarande inställning får bedömas med viss försiktighet eftersom han driver en process mot institutet.

Tingsrätten har med stöd av muntlig och skriftlig bevisning funnit det styrkt att kunden långt före den 28 augusti 2003 framfört allvarliga klagomål mot licenshavaren vilka denne enligt institutets regler varit skyldig att rapportera till sina överordnade. Disciplinnämnden anser sig inte böra avvika från denna bevisvärdering och finner alltså den påstådda överträdelsen styrkt. De av licenshavaren framförda omständigheterna – främst att kunden lät licenshavaren fortsätta förvaltningen – får dock i viss utsträckning beaktas i mildrande riktning.

När det gäller att göra en samlad bedömning av vad licenshavaren låtit sig komma till last anser disciplinnämnden att man inte kan underlåta att ta hänsyn till att kapitalförvaltning vid den aktuella tiden var en för institutet helt ny verksamhet. Som nämnden har förstått saken förekom det hos institutet över huvud taget ingen annan kapitalförvaltning än den som licenshavaren bedrev för sex kunders räkning. Mot den bakgrunden har det varit naturligt att rutinerna för denna typ av uppdrag inte varit fullt utvecklade hos institutet. Med särskilt beaktande av detta förhållande anser disciplinnämnden att licenshavarens agerande – för det fall att han alltjämt innehaft licens – inte skäligen skulle föranlett återkallelse av denna utan att påföljden skulle ha stannat vid en varning.

Sifferkollen Läs mer

Belopp

Basbelopp
År 2017 2018 2019
Prisbasbelopp 44 800 45 500 46 500
Förhöjt pbb. 45 700 46 500 47 400
Inkomstbasbelopp 61 500 62 500 64 400
Utdelning fåmansföretag
År 2017 2018 2019
Schablonbelopp 163 075 169 125 171 875

Räntesatser

Periodiseringsfond
År 2017 2018 2019
Räntesats 0,36* 0,36 0,51

* 0,19 om räkenskapsåret börjar 2016 och avslutas 2017.

Referensränta
År 2017 2018 2019
Räntesats -0,5 -0,5 -0,5
Ränta på skattekontot
Period 2013-2016 2017 -
Intäkt 0,5625 0
Kostnad Låg 1,25 1,25
Kostnad Hög 16,25 16,25
Räntefördelning
Inkomstår 2017 2018 2019
Positiv 6,27 6,49 6,51
Negativ 1,50 1,50 1,51
Statslåneränta
År 2016 2017 2018
31 maj 0,57 0,34 0,49
30 nov 0,27 0,49 0,51

Traktamenten

Bilresor
Inkomstår 2017 2018 2019
Egen bil 18,50 18,50 18,50
Förmånsbil, diesel 6,50 6,50 9,50
Förmånsbil, bensin 6,50 6,50 9,50
Kostförmån
År 2017 2018 2019
Frukost, lunch och middag 225 235 245
Lunch eller middag 90 94 98
Frukost 45 47 49
Skattefria gåvor
År 2017 2018 2019
Julgåva 450 450 450
Jubileumsgåva 1 350 1 350 1 350
Minnesgåva 15 000 15 000 15 000

Skattesatser

Bolagsskatt
År 2017 2018 2019
Skattesats 22% 22% 21,4%
Mervärdesskatt
År 2017 2018 2019
Normal

25 %

25 % 25 %
Livsmedel, krog m.m. 12 % 12 % 12 %
Persontransport, böcker m.m. 6 % 6 % 6 %
Arbetsgivaravgifter/egenaavgifter
Födda -1937 1939 - 1953 1954 -
Arb. avgifter 6,15% 16,36% 31,42%
Egenavgifter 6,15% 16,36% 28,97%