Definition
Avtal kommer till stånd genom två rättshandlingar: avgivande av anbud och accept. Anbudet och accepten ska överensstämma till innehåll och det man enas om ska vara att ikläda sig förpliktelser och få rättigheter mot varandra av något slag.
De flesta avtal är så kallade konsensualavtal, vilket innebär att de kan ingås på vilket sätt som helst, det vill säga att de båda parterna helt formlöst för varandra kan uttrycka sina samstämmiga viljor att ingå avtal.
Anbud och accept
Eftersom avtal kan ingås, eller slutas, genom att en part avger ett anbud och en annan part accepterar det kan det till formen ske på flera olika sätt. Oftast när avtalet gäller någorlunda viktiga frågor, av större ekonomiskt eller annat värde, använder man sig dock av en skriftlig handling, ett kontrakt, som de avtalsslutande parterna båda ska underteckna innan man avgivit viljeförklaringen att vara bundna vid ett avtal med varandra. Så är oftast fallet inom arbetslivet.
Parterna kan alltså vara överens om ett visst innehåll i en överenskommelse vilket därefter har manifesterats i en avtalstext som tillkommit efter förhandlingar. Denna text har båda parter således gemensamt kommit överens om innehållet i, och de bekräftar därefter detta genom att gemensamt underteckna kontraktet, det vill säga avtalshandlingen. Vid denna tidpunkt ingås avtalet, eftersom det ofta får anses underförstått att ingen bindning vid ett avtal ska ske med mindre än att underskrift sker. Detta benämns ibland i avtalsrättsliga sammanhang för ett avtalat formkrav, till skillnad från grundregeln vid avtals ingående som alltså innebär att avtal kan slutas helt formlöst, det vill säga innebärande att det inte spelar någon roll hur en parts vilja att ingå ett avtal uttrycks, bara att så sker. Detta kallas för det gemensamma avtalsslutet även om det är möjligt för parterna att underteckna avtalet vid olika tillfällen.
I vissa fall kan ett visst handlande utgöra anbud och accept, det vill säga att parterna agerar på ett visst sätt att avtal anses ingånget. Detta handlande brukar benämnas konkludent handlande, vilket innebär att man kan dra slutsatsen av parternas handlande att avtal har ingåtts (jfr engelskans ”conclusion”). På samma sätt kan passivitet, det vill säga en underlåtenhet att agera, leda till avtalsslut men bara i vissa mycket speciella fall.
Att avge ett anbud innebär att ett löfte har avgivits att om anbudet accepteras till fullo har ett avtal kommit till stånd. Anbudstagaren ska normalt kunna lita på anbudets riktighet (den s.k. tillitsprincipen) och dessutom få en skälig betänketid utan att anbudet återkallas. Betänketiden samt den tid det tar att till anbudsgivaren få fram ett svar på det anbud man fått, på samma sätt som anbudet skickades ut, utgör den legala acceptfristen, det vill säga den tid under vilken avtalslagen föreskriver att ett anbud ska vara rättsligt gällande. Om anbudsgivaren ändrar sig är det viktigt att denne ser till att på valfritt sätt skicka en återkallelse av anbudet så denna kommer mottagaren av anbudet tillhanda senast samtidigt som anbudet kommer. Notera dock att vid muntligen avgivna anbud förekommer ingen legal acceptfrist; anbudets giltighet förfaller i det ögonblick samtalet avslutas.
Ytterligare en aspekt att beakta är att det kan vara att rekommendera att på anbudet ange under vilken tid anbudet är giltigt, till exempel att anbudet gäller till ett visst datum och har en ren accept inte skett den aktuella dagen anses anbudet förfallet. Detta kallas för avtalad acceptfrist och äger då företräde före den legala acceptfristen. Det är anbudsgivaren som helt bestämmer om så ska ske och i så fall hur lång den avtalade acceptfristen ska vara. Sådan acceptfrist kan ges även vid muntligen avgivna anbud.
Kommer accepten anbudsgivaren tillhanda efter acceptfristens utgång är anbudsgivaren inte längre bunden men den sena accepten gäller då som nytt anbud, vilket den ursprungliga anbudsgivaren har möjlighet men ej skyldighet att acceptera. Avges sådan accept så har avtal med det nya anbudets innehåll kommit till stånd. Om den ursprungliga anbudsgivaren inte vill godta den sena accepten och om denne inser att avgivaren av accepten tror att accepten har kommit anbudsgivaren tillhanda inom acceptfristen, bör anbudsgivaren utan dröjsmål meddela motparten, reklamera, att accepten kommit fram för sent och att avtal därmed inte har ingåtts så att motparten inte tror att avtal faktiskt har kommit till stånd. Annars kan avtal komma till stånd trots att accepten är sen. Så är fallet om den som accepterar utgår från att accepten kommit fram i rätt tid, anbudsgivaren måste inse att avgivaren av accepten lever i den tron och anbudsgivaren underlåter att reklamera. Här är det således fråga om det undantagsfall som nämndes ovan när passivitet kan ge upphov till att avtal ingås. Den som inte vill bli bunden vid avtal efter att accept på ett avgivet anbud inkommit för sent ska alltså inte vara passiv utan agera med reklamation av accepten för att vara på den säkra sidan.
Avseende accept menas ren accept - en accept som till fullo överensstämmer med det avgivna anbudet. En oren accept är en accept som förvisso säger att anbudet accepteras men under till viss del andra förutsättningar, även om det bara rör sig om den minsta lilla avvikelse gentemot anbudets innehåll. En oren accept ses då som ett nytt anbud. För att avtal ska komma till stånd krävs då att den ursprunglige anbudsgivaren accepterar den orena accepten.
Formalavtal och realavtal
Ett avtal kan alltså ingås både muntligt och skriftligt. Avseende vissa typer av avtal krävs enligt lagen viss form, så kallat formalavtal. Fastighetsköp är ett exempel på avtal som kräver skriftlig form. Olika avtalsområden kan alltså ha olika bestämmelser om hur avtal kommer till stånd. Exempelvis finns en särskild lag om distansavtal och hemförsäljningsavtal där kunden har ångerrätt.
Det finns även en speciell avtalstyp, realavtal, som inte blir rättsligt gällande med mindre än att avtalet uppfylls eller förverkligas (realiseras). Gåva är typfallet; ett gåvoavtal blir inte rättsligt gällande mellan givaren och mottagaren av gåvan förrän gåvan har traderats/överlämnats. Men även en så kallad vänskapsborgen, det vill säga ett åtagande om att gentemot till exempel en bank eller en hyresvärd betala en gäldenärs skulder kan vara ett realavtal där utfästelsen om att ställa sådan borgen inte är rättsligt gällande gentemot banken eller hyresvärden eller den betalningsskyldige vännen förrän borgensåtagandet rent faktiskt ingås (normalt genom att underteckna ett borgensåtagande).
Den gemensamma nämnaren för både gåvan och vänskapsborgen är att det inte utgår någon ersättning till den som ger gåvan respektive blir borgensman och därför ska denne inte innan han eller hon verkligen har tagit steget och givit gåvan eller ställt sin borgen behöva vara bunden vid sin utfästelse; han eller hon ska få ångra sig in i det sista om han eller hon så vill (utom i vissa undantagsfall).
Arbetsrättsliga avtal
Inom arbetsrätten gäller att anställningsavtal kan ingås både muntligen och skriftligen samt genom konkludent handlande. Det krävs således inte skriftlig form för att en anställning har ingåtts.
Rättspraxis
Det finns till och med en dom från Arbetsdomstolen (AD 1981 nr 131) där domstolen säger att det måste ha ålegat företrädarna för arbetsgivaren att - med tanke på de omfattande diskussionerna om anställning som föregick att den anställde uppfattade sig som anställd - klargöra sin uppfattning att något anställningsavtal inte kommit till stånd. I detta särskilda fall hade arbetsgivaren alltså inte ens avgivit en medveten viljeförklaring om anställning; men den arbetssökande hade uppfattat att arbetsgivaren gjorde så och hade även fog för sin uppfattning, med tanke på hur arbetsgivaren hade agerat och de slutsatser som den arbetssökande rimligen kunde dra av det agerandet.
Det synes som om Arbetsdomstolen med tillämpning av den så kallade tillitsprincipen, dvs. att en part som förhandlar med en annan part om att ingå avtal, menar att en part i en avtalsförhandling måste kunna förlita sig på vad den andre säger och hur denne även på annat sätt uttrycker sig kring viljan att ingå avtal. Arbetsdomstolen ansåg att arbetsgivaren fick stå risken för sitt oklara sätt att agera och uttrycka sig gentemot den arbetssökande under deras möten.
Muntliga anställningsavtal gäller likaväl som skriftliga. Dock kan det vara svårare att bevisa vad som överenskommits om man inte har det på papper. Inom arbetsrätten gäller att anställningsavtalet ska anses löpa tillsvidare om inte annat avtalats senast vid anställningens ingående. Enligt anställningsskyddslagen gäller också att senast den sjunde kalenderdagen efter att arbetstagaren börjat arbeta ska arbetsgivaren lämna skriftlig information till arbetstagaren om alla villkor av betydelse för anställningsavtalet. Att arbetsgivaren inte gör det innebär i sig inte att anställningen är ogiltig men arbetsgivaren blir skadeståndsskyldig för det brott mot anställningsskyddslagen som det innebär att inte lämna sådan skriftlig information. Naturligtvis innebär inte denna regel att arbetsgivaren har en vecka på sig att avgöra vilken form av anställning och vilka villkor som erbjuds; det är den anställningsform och de villkor som arbetstagaren och arbetsgivaren får anses ha enats om när avtalet ingicks som gäller och inte det som arbetsgivaren skriver ner i anställningsbeviset, om denne skulle ha missuppfattat innehållet i parternas överenskommelse. Om inget annat angetts när avtalet ingicks anses anställningen löpa tills vidare och avse heltid.
Kollektivavtal
Inom arbetsrätten är förekomsten av kollektivavtal en väsentlig hörnpelare vad avser det regelverk som styr arbetslivet. Enligt lag ska kollektivavtal ha skriftlig form. Således är det endast skriftligen upprättade och överenskomna kollektivavtal som är gällande som kollektivavtal. Oftast upprättas fortfarande kollektivavtal i pappersform i form av en handling som underskrivs av behöriga för de avtalsslutande parterna (vilka är en fackförening på arbetstagarsidan och en enskild arbetsgivare eller en arbetsgivarorganisation på arbetsgivarsidan) men det torde numera även gå bra att upprätta kollektivavtal i digital form: det är inte själva handlingen som sådan som är det viktigaste utan den skrivna texten, att avtalsvillkoren är nedtecknade i någon form.
Dessutom ska avtalet för att betraktas som kollektivavtal och därmed få denna avtalstyps speciella rättsverkningar, ingås av de ovan angivna typerna av parter (innebärande att enskilda arbetstagare inte kan ingå kollektivavtal, inte ens i grupp; detta kan på arbetstagarsidan endast ingås genom att en fackförening bildas vilken sedan sluter avtalet på medlemmarnas föreningsrättsligt givna uppdrag) och det ska även reglera frågor i förhållandet mellan anställda och arbetsgivare.
Brister det i något av de angivna kriterierna för hur ett kollektivavtal ska ingås eller vara beskaffat så kan överenskommelsen ändå ha vanlig avtalsrättslig verkan mellan de parter som ingått detsamma, även om det inte utgör just ett kollektivavtal.
Tänk på
Muntliga avtal gäller oftast likaväl som skriftliga. Var noga med att före anställningens ingående vara tydlig med vilken typ av anställning som avses.