Definition
En arbetstagarorganisation (fackförening) definieras i 6 § lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet, MBL. En fackförening är en sammanslutning av arbetstagare som enligt sina stadgar ska tillvarata arbetstagarnas intressen gentemot arbetsgivaren.
En facklig organisation är en ideell förening. Den blir en juridisk person, och kan därmed ingå avtal, ha tillgångar och skulder och uppträda inför domstol, när minst tre medlemmar vid en konstituerande stämma har antagit stadgar och utsett styrelse. En ideell förening behöver inte registreras för att ha bildats, det räcker med att de nyss nämnda åtgärderna vidtas. Förhållandena inom organisationen regleras genom stadgarna, till exempel vem eller vilka som företräder föreningen.
Fackliga ombudsmän är anställda av föreningen medan fackliga förtroendemän är valda av organisationen att företräda denna på en arbetsplats, eller regionalt. Mer regler kring just detta finns i lagen (1974:358) om facklig förtroendemans ställning på arbetsplatsen (förtroendemannalagen).
Arbetsgivaren och fackföreningen som bildas kan sedan komma överens om att ingå ett eller flera olika kollektivavtal med varandra. För att ett avtal ska utgöra just kollektivavtal krävs det att avtalet rör förhållandet mellan arbetsgivare och arbetstagare, att den ena parten är en arbetstagarorganisation och att den andra parten är en arbetsgivare eller en arbetsgivarorganisation samt att avtalet är skriftligt. Se 23 § MBL. Ett kollektivavtal anses ha bindande, tvingande och normerande verkan. Bundenheten medför också fredsplikt, normalt sett.
Lagrum
6 § medbestämmandelagen (1976:580)förtroendemannalagen (1974:358)