Rätt Arbetsrätt 2021 – Louise D'Oliwa och Stefan Flemström

Fredsplikt

Definition

Med fredsplikt menas förbud att vidta stridsåtgärder.

Bestämmelserna i regeringsformen

Regler om stridsåtgärder finns på många håll. Den grundläggande bestämmelsen återfinns i en av våra grundlagar, 1974 års regeringsform. Av 2 kap. 17 § i regeringsformen framgår att förening av arbetstagare samt arbetsgivare och förening av arbetsgivare äger rätt att vidtaga fackliga stridsåtgärder, om annat ej följer av lag eller avtal.

Regeringsformen ger således klart uttryck för att utgångspunkten är att det är tillåtet att vidta stridsåtgärder. Denna frihet kan endast begränsas i lag eller avtal. Detta betyder i sin tur att domstolar inte på egen hand får begränsa en parts rätt att vidta stridsåtgärder.

Bestämmelsen i regeringsformen anger inte uttryckligen vad som menas med fackliga stridsåtgärder. Någon definition ges således inte av detta begrepp vare sig i lagtexten eller i det material som utarbetats i samband med lagens tillkomst.

I stället får man falla tillbaka på vad som allmänt anses utgöra en stridsåtgärd. Utmärkande för en sådan åtgärd är att den vidtas i syfte att utöva påtryckning på motparten i en arbetskonflikt. Typiska exempel på stridsåtgärder är strejk, lockout och blockad. Ett särskilt problem i detta sammanhang är att avgöra hur en politisk strejk ska betraktas.

EU-rätten innehåller inte några rättsligt bindande regler om stridsåtgärder eller fredsplikt. Sådana frågor ska uteslutande hanteras av medlemsländerna. I vissa andra internationella dokument finns däremot regler som slår vakt om rätten att vidta stridsåtgärder. Ett exempel är Europarådets Sociala stadga.

I ett internationellt perspektiv får nog allmänt sägas att rätten att vidta stridsåtgärder är vidsträckt i Sverige.

Begränsningar i medbestämmandelagen

Begränsningar av rätten att vidta stridsåtgärder, dvs. regler om fredsplikt, finns i flera lagar. De viktigaste reglerna finns i medbestämmandelagen 41-43 §§. Dessa regler gäller såväl privata anställda som offentligt anställda.

De fyra punktförbuden

Av 41 § medbestämmandelagen följer att arbetsgivare och arbetstagare som är bundna av kollektivavtal inte får vidta eller delta i arbetsinställelse (lockout eller strejk), blockad, bojkott eller någon annan därmed jämförlig stridsåtgärd

  • om avtalet har ingåtts av en organisation och denna organisation inte i behörig ordning har beslutat åtgärden,

  • om åtgärden strider mot en bestämmelse om fredsplikt i kollektivavtal, eller

  • om åtgärden har till ändamål

  • att utöva påtryckning i en tvist om ett kollektivavtals giltighet, bestånd eller rätta innebörd eller i en tvist huruvida ett visst förfarande strider mot avtalet eller mot medbestämmandelagen,

  • 2. att åstadkomma ändring i avtalet,

  • att genomföra bestämmelse, som är avsedd att tillämpas sedan avtalet har upphört att gälla, eller

  • att stödja någon annan, när denne inte själv får vidta stridsåtgärd.

Stridsåtgärder som har vidtagits i strid mot dessa regler är olovliga.

Det första punktförbudet innebär att stridsåtgärder inte får vidtas i rättstvister som gäller kollektivavtal eller medbestämmandelagen. Sådana tvister ska i stället lösas på rättslig väg, ytterst i domstol eller skiljenämnd. Det framgår inte av bestämmelsen om stridsåtgärder i syfte att utöva påtryckning i andra rättstvister än de angivna, exempelvis i en uppsägningstvist enligt lagen om anställningsskydd, också är förbjudna. Den frågan är heller inte besvarad i rättspraxis. Den allmänna uppfattningen på arbetsmarknaden är dock att stridsåtgärder inte ska tillgripas i några rättstvister.

Enligt det andra punktförbudet är det förbjudet att vidta stridsåtgärder om syftet är att åstadkomma ändring i ett gällande kollektivavtal. Detta förbud ger uttryck för grundsatsen att ett träffat avtal ska hållas. Under kollektivavtalets giltighetstid är således stridsåtgärder förbjudna. Stridsåtgärder får således vidtas först när avtalet löpt ut.

Det tredje punktförbudet anger att stridsåtgärder är förbjudna om syftet är att påverka innehållet i ett kommande kollektivavtal. Stridigheter om nästa kollektivavtal får alltså inte påbörjas i förtid.

Det fjärde punktförbudet reglerar rätten att vidta sympatiåtgärder. Med sympatiåtgärd menas rätten för en organisation att vidta stridsåtgärder i syfte att hjälpa en annan organisation i dennes kamp mot sin motpart.

Innebörden av det fjärde punktförbudet kan belysas med ett exempel. Antag att det pågår en konflikt mellan arbetstagarorganisationen A och en eller fler arbetsgivare. Mellan parterna finns inget kollektivavtal varför stridsåtgärder som A utlyst och verkställt är lovliga. A kan begära hjälp i form av sympatiåtgärder från den fackliga organisationen B, med en begäran om att denna organisation ska ta ut sina medlemmar i strejk hos dessa medlemmars arbetsgivare, i syfte att utöva påtryckning på arbetsgivarna i konflikten med A. Om B:s motparter exempelvis är underleverantörer till de arbetsgivare som är i konflikt med A så blir arbetsgivarna i den ursprungliga konflikten med A utsatta för ytterligare påtryckning genom att leveranser av råvaror uteblir.

Sympatiåtgärder

Innebörden av det fjärde punktförbudet är att B:s sympatiåtgärder är lovliga om A:s stridsåtgärder (som i denna situation kallas för primäråtgärd) är lovliga. Det spelar ingen roll om det finns kollektivavtal mellan B och denna organisations motparter (underleverantörerna i exemplet). Sympatiåtgärderna är lovliga i alla fall; det enda kravet för lovligheten är att A:s stridsåtgärder är lovliga.

Rätten för B att vidta sympatiåtgärder förutsätter dock att B:s syfte med stridsåtgärderna endast är att hjälpa A i dennes kamp mot sin eller sina motparter. Om syftet är något annat, exempelvis att åstadkomma ändring i det egna kollektivavtalet, är det inte en tillåten åtgärd.

Av rättspraxis följer att rätten för svenska fackliga organisationer att vidta sympatiåtgärder under vissa förutsättningar gäller också till förmån för part i en utländsk konflikt.

Indrivningsblockad

De angivna förbuden hindrar dock inte arbetstagare från att delta i en s.k. indrivningblockad, dvs. en blockad som har beslutats av en arbetstagarorganisation i behörig ordning och som har till ändamål att utverka betalning av klar och förfallen fordran på lön eller på någon annan ersättning för utfört arbete.

Behörig ordning

Reglerna i 41 § innebär således att en stridsåtgärd för att vara lovlig måste ha beslutats i behörig ordning. Med detta menas att stridsåtgärden ska ha beslutats i enlighet med den avtalsslutande organisationens regler (stadgar) för hur sådana beslut ska fattas. En s.k. vild strejk är alltid olovlig eftersom den inte har beslutats i behörig ordning av någon organisation utan av de inblandade arbetstagarna själva.

Kollektivavtal

Vidare är en stridsåtgärd olovlig om den strider mot en kollektivavtalsregel om fredsplikt. Det finns inget hinder mot att parter på arbetsmarknaden träffar kollektivavtal som innehåller en längre gående fredsplikt än vad som följer av medbestämmandelagen (se nedan om avtalad fredsplikt). Om en sådan regel åsidosätts är stridsåtgärden olovlig enligt medbestämmandelagen och skadestånd för olovlig stridsåtgärd kan således utdömas enligt lagens regler.

Slutligen gäller att en stridsåtgärd är olovlig om den vidtas i strid mot något de fyra särskilt uppräknade s.k. punktförbuden (1-4 ovan).

Övriga regler om stridsåtgärder

Förutom de fyra punktförbuden finns vissa andra regler om stridsåtgärder i medbestämmandelagen. Således gäller att en arbetsgivare inte såsom stridsåtgärd eller som ett led i en stridsåtgärd får hålla inne lön eller någon annan ersättning för utfört arbete som har förfallit till betalning. Arbetsgivaren får inte heller hålla inne lön eller någon annan ersättning för utfört arbete som har förfallit till betalning med anledning av att arbetstagarna deltar i en strejk eller någon annan stridsåtgärd.

Vidare finns ett förbud mot stridsåtgärder mot enmans- eller familjeföretag.

Arbetsgivar- eller arbetstagarorganisation får inte anordna eller på annat sätt föranleda en olovlig stridsåtgärd. En sådan organisation får heller inte medverka vid en olovlig stridsåtgärd genom understöd eller på annat sätt. Dessa regler gäller endast stridsåtgärder med anledning av arbetsförhållanden som medbestämmandelagen är direkt tillämplig på, den s.k. Lex Britannia. Är det fråga om anställningsförhållanden som medbestämmandelagen inte är tillämplig på gäller inte dessa förbudsregler. Stridsåtgärder som vidtas av svenska fackliga organisationer mot en utländsk arbetsgivare som utför arbete i Sverige med egen arbetskraft omfattas således inte av dessa regler.

Har en olovlig stridsåtgärd brutit ut är en organisation som själv är bunden av kollektivavtal skyldig att söka hindra åtgärden eller verka för att åtgärden upphör.

Slutligen anger medbestämmandelagen att om en olovlig stridsåtgärd vidtagits av arbetstagare som är bundna av kollektivavtal, ska arbetsgivaren och den berörda arbetstagarorganisationen omedelbart ta upp överläggning med anledning av stridsåtgärden och gemensamt verka för dess upphörande. Denna överläggningsskyldighet har särskild betydelse vid vilda strejker.

Begränsningar i andra lagar

Förutom förbudsreglerna i medbestämmandelagen finns det regler om fredsplikt i vissa andra lagar. Sjömanslagen förbjuder således sjömän att lägga ned arbetet som stridsåtgärd när fartyget är till sjöss eller när det tillfälligt anlöper en utländsk hamn.

Lagen om offentlig anställning innehåller särskilda regler som anger att i fråga om arbeten som består i myndighetsutövning, eller som är oundgängligen nödvändiga för att genomföra myndighetsutövning, får stridsåtgärder genomföras bara i form av lockout, strejk, övertidsvägran eller nyanställningsblockad. I sådana arbeten får stridsåtgärder heller inte genomföras på grund av något annat än förhållandet mellan arbetsgivare och de arbetstagare som omfattas av denna lag. Även i andra arbeten än dessa är politiska stridsåtgärder otillåtna.

Begränsningar i avtal

Som framgått ovan kan den i regeringsformen inskrivna rätten att vidta fackliga stridsåtgärder begränsas, förutom i lag, också genom avtal. Sådana avtalade begränsningar är förhållandevis vanliga. De förekommer normalt i huvudavtal eller andra avtal av mer varaktig natur.

En form av avtalad begränsning innebär att parter som förhandlar om ett nytt kollektivavtal måste iaktta vissa procedurer, exempelvis när förhandlingar senast ska begäras, hur information om eventuella stridsåtgärder ska ske, under vilka förutsättningar en opartisk ordförande ska biträda de förhandlande parterna etc. Dessa avtal (exempelvis 1997 års samarbetsavtal inom industrin) bygger på tanken att stridsåtgärder endast får vidtas sedan andra metoder att lösa intressetvisten prövats.

Inom den offentliga sektorn finns också övergripande avtal som reglerar rätten att vidta stridsåtgärder, exempelvis 2000 års statliga huvudavtal och 1994 års kommunala huvudavtal. Det senare avtalet anger att stridsåtgärder inte får verkställas sedan medling begärts eller under tid då medling pågår. Båda avtalen innehåller regler om samhällsfarliga konflikter.

Saltsjöbadsavtalet, som träffades 1938 mellan SAF och LO, innehåller också begränsningar av rätten att vidta stridsåtgärder, exempelvis att stridsåtgärder inte får vidtas i otillbörliga syften eller mot neutral tredje man under vissa förutsättningar.

Lagrum

2 kap. 17 § regeringsformen (1974:152)

41-43 §§ medbestämmandelagen (1976:580)