Innehåll

Rätt Arbetsrätt 2021 – Louise D'Oliwa och Stefan Flemström

Huvudduk

Huvudduk kan bäras av religiösa anledningar och bärs då ofta av kvinnor. En arbetsgivare får inte diskriminera någon på grund av dennes religion eller könstillhörighet. Om ett företag har en klädpolicy som innebär att huvudduk inte kan bäras på arbetsplatsen och detta kriterium särskilt drabbar kvinnor som bär huvudduk kan det vara ett brott mot diskrimineringslagen. Indirekt diskriminering kan även föreligga om det visar sig att ett bolag genom sin klädpolicy har tillämpat ett kriterium som framstår som neutralt men missgynnar kvinnor, och då framför allt religiösa kvinnor, i praktiken.

Avseende klädpolicy är det naturligtvis väldigt viktigt att noga utreda huruvida det är klädpolicyn som påverkar ett beslut eller inte. Att missgynna någon på grund av att denne bär huvudduk är inte förenligt med lagen efter det som ses ett missgynnande som har samband med personens religion.

Huruvida det är tillåtet att i olika befattningar i arbetslivet bära heltäckande slöja såsom burka eller niqab är inte rättsligt klarlagt i skrivande stund. Möjligen kan frågan komma att anhängiggöras i domstol av Diskrimineringsombudsmannen, DO.

Rättspraxis

AD 2010 nr 21 rörde två muslimska kvinnor som bar huvudduk och arbetade som så kallade timvikarier hos en ideell idrottsförening. Frågan i målet rörde om de hade blivit utsatta för trakasserier som haft samband med deras kön och deras religion. Kvinnorna kände sig inte accepterade på arbetsplatsen på grund av sin religion. Arbetsdomstolen gjorde följande bedömning:

De anställda kvinnorna hade i och för sig fått frågor om sin trosuppfattning och muslimers levnadssätt men utredningen visar inte att kvinnorna gjort klart att de upplevt dessa diskussioner som kränkande. Vidare hade det framkommit att kvinnorna fått frågor om fastande och om behandling av otrogna kvinnor inom religionen. Arbetsdomstolen kunde dock inte, med hänvisning till vad som i övrigt framkommit i fallet, bedöma detta som trakasserier i lagens mening.

Det är också visat att det på arbetsplatsen vid något tillfälle använts uttrycktet ”halalgris” om en av kvinnorna. Arbetsdomstolen uttalar att ett sådant uttryck naturligtvis uppfattas som förlöjligande men att annat inte framkommit än att det skulle ses som ett skämt, även om det var taktlöst. Det har inte framkommit att skämtet upprepats eller att kvinnorna gjort klart att uttrycket uppfattades som kränkande och inte heller att det stått klart för den som uttalade det att det var fråga om en kränkning. Arbetsdomstolen kommer fram till att kvinnorna inte har blivit diskriminerade på grund av vare sig religion eller kön.

Lagrum

diskrimineringslagen (2008:567)