Kollektivavtal har så kallad normerande verkan på anställningsavtal, vilket innebär att de binder medlemmar i organisationer som är parter i avtalet till den del det avser samma tillämpningsområde. En arbetsgivare som är bunden av ett kollektivavtal kan inte träffa individuella avtal med en arbetstagare som är medlem av den kollektivavtalsbärande organisationen till den del avtalsinnehållet strider mot kollektivavtalet. Kollektivavtalet är i det fallet tvingande för innehållet i villkoren i det enskilda anställningsavtalet.

Arbetsgivaren både får och ska tillämpa - inom dess tillämpningsområde - kollektivavtalets regler även på andra arbetstagare, exempelvis på oorganiserad arbetskraft eller på sådana som är medlemmar av andra fackliga organisationer än de som har kollektivavtalsbundenhet med arbetsgivaren. Sker så inte gör arbetsgivaren sig - om inte annat har avtalats - skyldig till kollektivavtalsbrott, vilket kan åberopas av arbetstagarorganisationen med vilken han är bunden av kollektivavtalet och leda till skadeståndsskyldighet gentemot den organisationen. Meningen är att kollektivavtalen ska främja en enhetlig reglering av arbetsvillkoren på en arbetsplats.

Kollektivavtalet anses således ha normativ effekt, och även utfyllande verkan genom att villkoren fyller ut ofullständiga delar av ett anställningsavtal, om inte annat har överenskommits med den anställde. (Och arbetsgivaren är, som ovan angivits, i normalfallet inte fri att överenskomma om annat med den anställde än vad kollektivavtalet anger.) Men oaktat det tillämpas kollektivavtalets villkor i brist på enskilda överenskommelser i det enskilda anställningsavtalet och man utgår då från det kollektivavtal som vid var tid är gällande hos arbetsgivaren. Det kan till och med vara så att en arbetsgivare som inte är bunden av kollektivavtal kan få sina ofullständiga anställningsavtal utfyllda med villkor från närmast tillämpbara kollektivavtal utanför arbetsplatsen, till exempel ett rikstäckande kollektivavtal som utgör praxis inom en bransch. Detta framgår av rättspraxis.

Den ovan beskrivna normbildningsmodellen kallas även ibland för ”Den dubbla konstruktionen” eftersom kollektivavtalsvillkor även inkorporeras i de enskilda anställningsavtalen, på de sätt som beskrivits ovan.

Kollektivavtalsbrott

Rättspraxis

AD 2016 nr 22. Fråga om en målare varit anställd tillsvidare eller om hon haft upprepade tidsbegränsade anställningar (behovsanställningar). Även fråga om arbetsgivaren var bunden av kollektivavtal.

Ingenting i bolagets hantering av arbetstagarens anställningsförhållande tyder på att parterna träffat avtal om upprepade tidsbegränsade anställningar för den anställda. Bolaget inte har berättat vilken eller vilka perioder arbetstagaren skulle ha varit tidsbegränsat anställd. Bolaget har inte heller på något annat sätt visat att parterna avtalat om några slutdatum för arbetstagarens påstådda upprepade tidsbegränsade anställningar. Att bolaget i flertalet lönespecifikationer från april månad 2012 och framåt (dvs. under den tid hon inte utförde arbetet för bolaget) angett att hon har betalda och obetalda semesterdagar talar tvärtom för att arbetstagaren hade en tillsvidareanställning. Även det anställningsbevis som bolaget utfärdade den 23 augusti 2012 talar mot att arbetstagaren haft på varandra följande tidsbegränsade anställningar.

Bolaget har därför inte visat att arbetstagarens anställning var tidsbegränsad och Arbetsdomstolen fann därför att hon haft en pågående tillsvidareanställning under den i målet aktuella perioden.

Bolaget hade inte betalt semesterersättning till den anställde för perioden den 23 april 2012-1 mars 2014, inte i rätt tid utfärdat ett arbetsgivarintyg till arbetstagaren och inte redovisat statistikuppgifter. Bolaget bröt därmed mot det kollektivavtal som det var bundet av.

Tänk på

Kollektivavtalsbrott kan åberopas av arbetstagarorganisationen med vilken arbetsgivaren är bunden av kollektivavtalet, och även av den aktuelle arbetstagaren om denne är medlem av kollektivavtalsbärande arbetstagarorganisation.

En arbetsgivare som träffar avtal som strider mot gällande kollektivavtal kan bli skadeståndsskyldig gentemot kollektivavtalsparten, och även gentemot den aktuelle arbetstagaren om denne är medlem av kollektivavtalsbärande arbetstagarorganisation.

Vissa kollektivavtalsvillkor som är tyngande för arbetstagaren har inte omedelbart utfyllande verkan utan det krävs att arbetsgivaren tydliggjort villkoret för arbetstagaren först.

Lagrum

27 § medbestämmandelagen (1976:580)